Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62019CA0949

    Mål C-949/19: Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – M.A. mot Konsul Rzeczypospolitej Polskiej w N. (Begäran om förhandsavgörande – Gränskontroller, asyl och invandring – Viseringspolitik – Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet – Artikel 21.2 a – Stadgan om de grundläggande rättigheterna – Artikel 47 – Rätt till ett effektivt rättsmedel – Avslag på en ansökan om visering för en längre vistelse som fattats av ett konsulat – Skyldighet för en medlemsstat att säkerställa att ett beslut att avslå en ansökan om en sådan visering kan överklagas i domstol)

    EUT C 182, 10.5.2021, p. 18–19 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    10.5.2021   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 182/18


    Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – M.A. mot Konsul Rzeczypospolitej Polskiej w N.

    (Mål C-949/19) (1)

    (Begäran om förhandsavgörande - Gränskontroller, asyl och invandring - Viseringspolitik - Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet - Artikel 21.2 a - Stadgan om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Avslag på en ansökan om visering för en längre vistelse som fattats av ett konsulat - Skyldighet för en medlemsstat att säkerställa att ett beslut att avslå en ansökan om en sådan visering kan överklagas i domstol)

    (2021/C 182/25)

    Rättegångsspråk: polska

    Hänskjutande domstol

    Naczelny Sąd Administracyjny

    Parter i målet vid den nationella domstolen

    Klagande: M.A.

    Motpart: Konsul Rzeczypospolitej Polskiej w N.

    Domslut

    1)

    Artikel 21.2a i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Benelux-staterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990 och trädde i kraft den 26 mars 1995, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013 av den 26 juni 2013 ska tolkas så, att den inte är tillämplig på en tredjelandsmedborgare som har nekats en visering för längre vistelse.

    2)

    Unionsrätten, bland annat artikel 34.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) nr 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au-pairarbete, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den ålägger medlemsstaterna en skyldighet att föreskriva ett förfarande för överklagande av beslut om avslag på en viseringsansökan för studier, i den mening som avses i detta direktiv, vars utformning regleras i varje medlemsstats rättsordning, med iakttagande av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen, varvid detta förfarande i ett visst skede ska säkerställa ett överklagande inför domstol. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida en sådan ansökan om nationell visering för längre vistelse för studier som avses i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv.


    (1)  EUT C 191, 8.06.2020.


    Top