Överklagande ingett den 23 januari 2017 av Apcoa Parking Holdings GmbH av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 8 november 2016 i de förenade målen T-268/15 och T-272/15, Apcoa Parking Holdings GmbH mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

(Mål C-32/17 P)

(2017/C 151/21)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Apcoa Parking Holdings GmbH (ombud: A. Lohmann, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Enligt klaganden vilar beslutet på ett förfarandefel (första grunden). Beslutet strider dessutom mot unionsrätten. Tribunalen har inte beaktat viktiga faktiska omständigheter (andra grunden). Tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna (tredje grunden). Beslutet strider mot principen om EU-varumärkens enhetliga karaktär (fjärde grunden).

Första grunden: Tribunalen har fattat beslut i målen utan att hålla muntlig förhandling, trots att klaganden uttryckligen begärt sådan.

Det var inte onödigt att hålla en muntlig förhandling, eftersom det inte finns något som tyder på att det var uppenbart att talan i de två målen inte kunde upptas till prövning eller att talan i de två målen helt saknar rättslig grund. Beslutet vilar således på ett förfarandefel.

Andra grunden: Tribunalen beslut strider mot unionsrätten. Tribunalen har fel i sin slutsats att det föreligger ett absolut registreringshinder, i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 (1), som gör att de omtvistade varumärkena inte får registreras. Varumärkena innehåller inte beskrivande upplysningar.

Tribunalen har inte beaktat relevanta faktiska omständigheter. Tribunalen har ansett att allmänheten i Förenade kungariket uppfattar det engelska uttrycket ”Parkway” som en beteckning för en parkering vid en järnvägsstation. Tribunalen har emellertid inte beaktat att den brittiska varumärkesmyndigheten i detalj prövat denna fråga, däribland genom att hålla en muntlig förhandling, och, efter en omfattande undersökning, förkastat påståendet att varumärkena innehåller beskrivande upplysningar. När uttrycket används isolerat, såsom är fallet med varumärkena, har det inte den innebörd som tribunalen gör gällande. Varumärken innehållande ordet ”Parkway” har ansetts skyddsvärda och registrerats genom en utvidgning av en internationell registrering i flera medlemsstater (däribland Irland) och har registrerats som nationella varumärken i Förenade kungariket.

Tribunalen har inte beaktat dessa faktiska omständigheter och har endast rent allmänt angett att den inte är bunden av nationella avgöranden. Sistnämnda omständighet befriar emellertid inte tribunalen från dess skyldighet att åtminstone beakta och bedöma samtliga relevanta faktiska omständigheter. Den omständigheten att identiska varumärken registrerats som nationella varumärken i medlemsstater som ingår i det språkområde som det omtvistade uttrycket kommer ifrån utgör under alla omständigheter en relevant faktisk omständighet. Att inte beakta denna omständighet innebär felaktig rättstillämpning.

Tredje grunden: Tribunalens slutsats om innebörden av uttrycket ”Parkway” kommer från två ordböcker. Beskrivningen i dessa två ordböcker har emellertid återgetts på ett ofullständigt sätt och tribunalens resonemang bygger på en missuppfattning av vad som anges i desamma. Tribunalen har inte beaktat att dessa beskrivningar inte ger stöd för slutsatsen att begreppet ”Parkway” har en enda och generell innebörd, även när man ser det isolerat, såsom är fallet i det överklagade beslutet. Detta framgår även av den brittiska varumärkesmyndighetens detaljerade beslut angående frågan huruvida varumärket kan anses skyddsvärt inom dess jurisdiktion. Nämnda myndighet kom fram till att den beskrivning av uttryckets innebörd som ges i ordböckerna inte gör att det inte kan ges varumärkesrättsligt skydd. Om tribunalen hade förstått de källor den hänvisat till korrekt, så skulle den ha kommit fram till samma slutsats som ovannämnda myndighet. Denna missuppfattning innebär att det överklagade beslutet bygger på en felaktig rättstillämpning.

Fjärde grunden: Beslutet strider dessutom mot principen om EU-varumärkens enhetliga karaktär. Tribunalen har nämligen, trots att det inte föreligger något absolut registreringshinder i någon medlemsstat, hindrat klaganden från att få till stånd ett enhetligt skydd för sina varumärken inom Europeiska unionen.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (kodifierad version) (EUT L 78, 2009, s. 1).