BILAGA

Förteckning över förkortningar

AIF-förvaltare – förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Primärkapitaltillskott – primärkapitaltillskott i den mening som avses i artikel 52.1 i kapitalkravsförordningen.

BRRD – Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2014/59/EU (1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 (2).

BRRD I – Direktiv (EU) 2014/59/EU, utan ändringar.

Kombinerat buffertkrav – kombinerat buffertkrav enligt definitionen i artikel 128.6 i kapitalkravsdirektivet.

Kärnprimärkapital – kärnprimärkapital enligt artikel 50 i kapitalkravsförordningen.

CRD (kapitalkravsdirektivet) – Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (3), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 (4).

CRR (kapitalkravsförordningen) – Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (5), i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 (6).

EBA – Europeiska bankmyndigheten.

Esma – Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

Externt minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder – minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder för resolutionsenheter i den mening som avses i artikel 45e i BRRD.

G-SII – globalt systemviktigt institut.

Internt minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder – minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder för dotterföretag till en resolutionsenhet eller till en enhet i ett tredjeland men som själva inte utgör resolutionsenheter i den mening som avses i artikel 45f i BRRD.

Högsta utdelningsbara belopp – avser minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i den mening som avses i artikel 16a i BRRD.

Mifid – Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (7).

Principen om ”inte sämre villkor för borgenär” – principen att ingen borgenär ska få sämre villkor vid resolution än vid normala insolvensförfaranden.

Efterställda kvalificerade skulder – efterställda kvalificerade skulder som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 72a i CRR, med undantag för de typer av skulder som beskrivs i artikel 72a.1 b och i artikel 72b.3–5 i CRR.

SRB – Gemensamma resolutionsnämnden.

SRM – Gemensam resolutionsmekanism.

SRMR – Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 (8), i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/877 (9).

SRMR I – Förordning (EU) nr 806/2014, utan ändringar.

Totalt exponeringsmått – totalt exponeringsmått beräknat i enlighet med artiklarna 429 och 429a i CRR.

Supplementärkapitalinstrument – supplementärkapitalinstrument i den mening som avses i artikel 2.1.73 i BRRD.

TLAC – total förlustabsorberingskapacitet.

TLAC-minimikrav – harmoniserad miniminivå enligt TLAC-standarden för globala systemviktiga institut i den mening som avses i artikel 92a och 92b i CRR samt artikel 45d.1 a och 45d.2 a i BRRD.

TLAC-standard – villkorsförteckning för total förlustabsorberingskapacitet som offentliggjordes av rådet för finansiell stabilitet i november 2015.

Toppnivåbanker – resolutionsenheter i resolutionsgrupper som har tillgångar överstigande 100 miljarder EUR i den mening som avses i artikel 45c.5 i BRRD.

Totalt riskvägt exponeringsbelopp – totalt riskvägt exponeringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i CRR.

Fondföretag – företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper.

Om inget annat anges avser alla hänvisningar till rättsliga bestämmelser i denna bilaga hänvisningar till rättsliga bestämmelser i BRRD.

A.   FRÅGOR RELATERADE TILL DEFINITIONERNA

1.   Fråga (artikel 2)

Inbegriper ”efterställda kvalificerade instrument” enligt artikel 2.1.71b även ”efterställda kvalificerade skulder” enligt artikel 44a?

Svar

De ”efterställda kvalificerade skulder” som avses i artikel 44a i BRRD omfattas av begreppet ”efterställda kvalificerade instrument” så som avses i artikel 2.1.71b i BRRD. Det senare begreppet är mer omfattande än det första, eftersom ”efterställda kvalificerade instrument” även inbegriper de supplementärkapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 72a.1 b i kapitalkravsförordningen.

2.   Fråga (artikel 2)

Vilka är förutsättningarna för att och vilka enheter i tredjeländer förväntas ingå i resolutionsgruppen vid tillämpningen av definitionen ”resolutionsgrupp” i artikel 2.1.83b?

Svar

Huruvida enheter i tredjeländer ska ingå i resolutionsgruppen eller ej beror på vilken resolutionsstrategi som avses i koncernresolutionsplanen. En sådan strategi fastställs genom beslut av relevant resolutionsmyndighet i enlighet med artiklarna 12.1, 12.3 och 45e.2 in fine.

Om koncernresolutionsplanen föreskriver att moderföretag i unionen, vid fallissemang för enheten i tredjelandet, ska stödja detta dotterföretag, bör det ingå i resolutionsgruppen som leds av detta moderföretag i unionen. Om koncernresolutionsplanen å andra sidan föreskriver att enheten i tredjelandet vid fallissemang ska hanteras av myndigheterna i tredjelandet i fråga, genom resolutionsförfaranden i tredjeland eller andra tredjelandsförfaranden, ska dotterföretaget inte ingå i resolutionsgruppen som leds av moderföretaget i unionen.

3.   Fråga (artikel 2)

Vad är syftet med hänvisningen till artikel 7 i definitionen av dotterföretag i artikel 2.1.5?

Svar

Definitionen av ”dotterföretag” i BRRD ändrades genom artikel 2.1.5 i direktiv (EU) 2019/879 för att förtydliga behandlingen av kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ, av själva det centrala organet och av deras respektive dotterföretag, genom att beakta deras specifika koncernstruktur.

Genom införandet av en andra del i definitionen av dotterföretag förtydligas att vid tillämpningen av artiklarna 7, 12, 17, 18, 45–45m, 59–62, 91 och 92 bör alla hänvisningar till ”dotterföretag” läsas som att de även inbegriper de enheter som är del av de resolutionsgrupper som avses i artikel 2.1.83b.b – dvs. kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ, själva det centrala organet och deras respektive dotterföretag. På grund av den specifika ägarstrukturen för dessa koncerner omfattas vanligtvis inte dessa enheter av den första delen av definitionen av dotterföretag. Denna utvidgning av omfattningen av begreppet ”dotterföretag” bör dock endast tillämpas när så är lämpligt, med beaktande av vilka enheter i sådana resolutionsgrupper som bör efterleva artikel 45e.3 i enlighet med resolutionsmyndighetens beslut.

Hänvisningen till artikel 7 i andra delen av definitionen av dotterföretag förtydligar att denna bestämmelse, som föreskriver att koncernåterhämtningsplaner ska upprättas där åtgärder identifieras som kan genomföras på nivån för moderföretaget i unionen och för varje individuellt dotterföretag, även gäller de företag som ingår i de resolutionsgrupper som avses i artikel 2.1.83b.b. Medan resolutionsplaner upprättas med hänsyn till hela koncernen och inte med hänsyn till de resolutionsgrupper som identifieras av resolutionsmyndigheten i koncernresolutionsplanerna, var lagstiftarens avsikt att förtydliga att hänvisningarna till ”dotterföretag” i artikel 7 även kan inbegripa, när och om så är lämpligt, de företag som tillhör ovan nämnda resolutionsgrupper.

4.   Fråga (artikel 2)

Vad är definitionen av ”centralt organ” som avses i artikel 2.1 a.5 i BRRD?

Svar

I BRRD ges ingen definition av ”centralt organ” eftersom begreppet kan ha varierande innebörd enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning. Varje medlemsstat kan definiera ett centralt organ enligt sin lagstiftning, förutsatt att flera institutioner är knutna till det. Även om bestämmelserna i artikel 10.1 i kapitalkravsförordningen och som återspeglas i punkterna a till d i artikel 45g kan användas som referens, innehåller de ingen definition av begreppet ”centralt organ”, utan beskriver snarare innebörden av att vara underställd ett centralt organ. Detta betyder i praktiken att enheter som skulle kunna betraktas som centrala organ enligt nationell lagstiftning endast kan utnyttja undantag i dessa bestämmelser om villkoren för dem uppfylls.

Hänvisningar till centrala organ ges inte eftersom BRRD I redan innehåller dessa hänvisningar, särskilt artiklarna 4.8 och 4.9.

B.   FRÅGOR OM BEFOGENHET ATT FÖRBJUDA VISSA UTDELNINGAR ENLIGT ARTIKEL 16A I BRRD

5.   Fråga (artikel 16a)

Hur bör artikel 16a tillämpas på företag vars resolutionsplan föreskriver avveckling enligt normala insolvensförfaranden, och där deras respektive minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder har fastställts till en nivå som överskrider förlustabsorberingsbeloppet enligt artikel 45c.2?

Svar

Enligt artikel 16a.1 ges befogenheten att begränsa vissa utdelningar om en enhet befinner sig i en situation där den uppfyller det kombinerade buffertkravet när den beaktas utöver de kapitalbaskrav som avses i artikel 141a.1 a, b och c i CRD, men inte uppfyller det kombinerade buffertkravet när den beaktas utöver de villkor som avses i artikel 45c och 45d i BRRD (dvs. minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder). Denna bestämmelse gäller även de företag som avses i artikel 45c.2 andra stycket i BRRD, förutsatt att dessa företag inte är undantagna från tillämpningsområdet för artikel 16a.1 i BRRD.

6.   Fråga (artikel 16a)

Enligt artikel 16a i BRRD ges resolutionsmyndigheterna befogenhet att förbjuda utdelningar av mer än det högsta utdelningsbara beloppet endast när det berörda institutet inte uppfyller det kombinerade buffertkravet när den beaktas tillsammans med minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder beräknat på grundval av totalt riskvägt exponeringsbelopp.

Omfattar denna situation även de fall där en enhet inte uppfyller det kombinerade buffertkravet i kombination med de mellanliggande målen för det planerade minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställs i artikel 45m.1 andra stycket? Bör denna befogenhet endast vara tillämplig om enheten inte uppfyller det kombinerade buffertkravet i kombination med det slutliga målet för det planerade minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder?

Svar

Resolutionsmyndigheternas befogenhet att begränsa vissa utdelningar för enheter enligt artikel 16a.1 i aktiveras endast när enheten uppfyller det kombinerade buffertkravet i kombination med de relevanta baskapitalkraven, men inte i kombination med minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder. Eftersom det mellanliggande målet för det planerade minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i artikel 45m.1 andra stycket är bindande för enheten i enlighet med denna bestämmelse, aktiveras även resolutionsmyndigheternas befogenheter enligt artikel 16a.1 när enheten uppfyller det kombinerade buffertkravet i kombination med relevanta kapitalbaskrav, men inte i kombination med det mellanliggande målet för det planerade minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder. Denna befogenhet är skönsmässig och gäller enligt de villkor som avses i artiklarna 16a.2 och 16a.3.

7.   Fråga (artikel 16a)

Innebär tillämpningen av artikel 16a.1 b att skyldigheter att betala rörlig ersättning inte kan förbjudas när de skapades före dess att enheten inte uppfyllde minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i denna bestämmelse?

Svar

Om villkoren för resolutionsmyndigheternas befogenhet att förbjuda vissa utdelningar uppfylls får resolutionsmyndigheten förbjuda enheten att dela ut mer än det högsta utdelningsbara beloppet genom att

—	göra utdelningar i samband med kärnprimärkapital,

—	betala rörlig ersättning och diskretionära pensionsförmåner,

—	göra betalningar på primärkapitaltillskott.

Punkt b i artikel 16a.1 föreskriver specifikt att begränsningar gäller nya skyldigheter att betala ut rörlig ersättning eller befintliga skyldigheter att betala ut rörlig ersättning ”om skyldigheten att betala skapades vid en tidpunkt då enheten inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet”. Om skyldigheten att betala ut rörlig ersättning skapades före dess att enheten inte uppfyllde minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder omfattas en sådan utbetalning inte av begränsningarna i artikel 16a.1.

C.   FRÅGOR OM RESOLUTIONSPLANERING

8.   Fråga (artikel 12)

Artikel 12.3 e i BRRD föreskriver att koncernresolutionsplanen ska ”fastställa eventuella ytterligare åtgärder som inte avses i detta direktiv men som de relevanta resolutionsmyndigheterna har för avsikt att vidta med avseende på enheterna inom respektive resolutionsgrupp”. Vilka typer av åtgärder omfattas av denna bestämmelse?

Svar

De ytterligare åtgärder som fastställs i koncernresolutionsplanen som avses i artikel 12.3 e i BRRD avser generellt verktyg och befogenheter enligt nationell lagstiftning som inte härrör från BRRD enligt artiklarna 1.2 och 37.9 i BRRD.

Denna del av koncernresolutionsplanen fanns redan i BRRD I. De ändringar som genom direktiv (EU) 2019/879 infördes i artikel 12.3 e tillförde endast hänvisningen till resolutionsgrupper.

9.   Fråga (artiklarna 17 och 18)

Genom direktiv (EU) 2019/879 ändrades artiklarna 17 och 18 i BRRD vad gäller befogenheten att åtgärda eller avlägsna hinder för resolution genom att ersätta hänvisningarna till ”institut” med hänvisningar till ”enhet”.

Eftersom ”institut” endast avser kreditinstitut och värdepappersföretag och ”enheter” avser alla enheter i punkterna a till d i artikel 1.1 i BRRD, betyder detta att de ändrade artiklarna 17 och 18 i BRRD nu föreskriver tillämpning av befogenheten att åtgärda eller avlägsna hinder för resolution i förhållande till alla enheter som avses i punkterna a till d i artikel 1.1 i BRRD?

Svar

Ändringarna i direktiv (EU) 2019/879 innebar att räckvidden utökades för artiklarna 17 och 18, och resolutionsmyndigheterna tillåts nu tillämpa bestämmelserna i dessa artiklar på de enheter som avses i artikel 1.1 a–d (dvs. institut, finansinstitut och vissa holdingföretag).

10.   Fråga (artikel 17)

Enligt artikel 17.3, om väsentliga resolutionshinder har meddelats enheten, måste den berörda enheten föreslå möjliga åtgärder för resolutionsmyndigheten för att åtgärda eller avlägsna dessa hinder. Resolutionsmyndigheten måste därefter bedöma huruvida de föreslagna åtgärderna effektivt åtgärdar eller avlägsnar de väsentliga hindren i fråga.

Är de föreslagna åtgärderna, om de godtas av resolutionsmyndigheten, bindande för enheten och kan de verkställas av resolutionsmyndigheten?

Svar

I BRRD fastställs inte uttryckligen vilken den juridiska effekten av de åtgärder som föreslås av en enhet för att åtgärda eller avlägsna de väsentliga resolutionshinder som identifierats av resolutionsmyndigheten bör vara, efter att dessa åtgärder av resolutionsmyndigheten bedömts vara effektiva.

För att säkerställa att de väsentliga hindren är effektivt åtgärdade eller avlägsnade måste dock de föreslagna åtgärderna vara bindande och verkställbara på ett sätt som är likvärdigt de alternativa åtgärder som identifierats av resolutionsmyndigheten enligt artikel 17.4 och 17.5. Resolutionsmyndigheten bör därför ha möjlighet att kräva att enheten åtgärdar eventuella felaktiga eller otillräckliga tillämpningar av de åtgärder som föreslås av enheten.

BRRD preciserar inte hur verkställandet ska säkerställas. Denna fråga överlåts alltså till de nationella lagstiftarna. En medlemsstat får till exempel i den nationella lagstiftning som införlivar BRRD föreskriva att de åtgärder som föreslås av enheten ska bli bindande när de godtagits av resolutionsmyndigheten. Alternativt kan den nationella lagstiftningen föreskriva att resolutionsmyndigheterna ska anta ett förvaltningsbeslut riktat till de berörda enheterna, enligt vilket de måste godkänna och genomföra de föreslagna åtgärderna.

11.   Fråga (artikel 17)

Artikel 17.4 föreskriver att resolutionsmyndigheten, när den överväger vissa åtgärder för att avlägsna hinder för möjligheten till resolution, ska ”beakta det hot som de hindren för möjligheten till resolution innebär för den finansiella stabiliteten samt den inverkan åtgärderna har på enhetens verksamhet, dess stabilitet och dess förmåga att bidra till ekonomin”.

Vilka är de åtgärder som avses i andra stycket, sista meningen, i artikel 17.4 som måste beaktas av resolutionsmyndigheten: de åtgärder för att avlägsna hinder för möjligheten till resolution som ursprungligen föreslogs av enheten, eller de alternativa åtgärder som föreslagits av resolutionsmyndigheten?

Svar

”Åtgärderna” i andra stycket sista meningen i artikel 17.4, vars inverkan på enhetens verksamhet, dess stabilitet och dess förmåga att bidra till ekonomin som måste beaktas av resolutionsenheten, avser de alternativa åtgärder som resolutionsmyndigheten måste identifiera i enlighet med första meningen i samma bestämmelse. Det andra stycket i artikel 17.4 gäller resolutionsmyndighetens identifiering av alternativa åtgärder.

12.   Fråga (artikel 18)

När det gäller avlägsnande av hinder för möjligheten till resolution på koncernnivå, hänvisas i artikel 18.4 andra meningen till ”[r]esolutionsmyndigheten på koncernnivå”. Syftar denna hänvisning till att även inbegripa resolutionsmyndigheten för den berörda resolutionsenheten?

Svar

Den andra meningen i artikel 18.4 omfattar resolutionsmyndigheterna för moderföretaget och för alla dotterföretag som faller inom tillämpningsområdet för BRRD. Resolutionsmyndigheterna för resolutionsenheter som själva inte är moderföretag inom unionen inbegrips av hänvisningen till ”dotterföretagens resolutionsmyndigheter”.

13.   Fråga (artikel 18)

Enligt punkterna 6, 6a och 7 i artikel 18, som handlar om avlägsnandet av möjligheten till resolution på koncernnivå, om, i slutet av den relevanta perioden för att nå ett gemensamt beslut så som avses i punkt 5 i den artikeln en resolutionsmyndighet enligt punkt 9 i den artikeln har hänskjutit ärendet till EBA för bindande medling, måste resolutionsmyndigheten på koncernnivå, resolutionsenhetens resolutionsmyndighet och dotterföretagets resolutionsmyndighet, beroende på omständigheterna, skjuta upp sitt beslut och invänta beslut från EBA.

Kan de ärenden som avses i artikel 18.9 hänskjutas till EBA av vilken resolutionsmyndighet som helst, inklusive den som måste fatta beslutet i avsaknad av ett gemensamt beslut?

Svar

De beslut som avses i artikel 18.6, 18.6a och 18.7 måste skjutas upp om en resolutionsmyndighet har hänskjutit ett ärende enligt artikel 18.9 till EBA för bindande medling inom den tidsperiod som avses i artikel 18.5. Resolutionsmyndigheten kan vara vilken resolutionsmyndighet som helst, inklusive den som fattar det beslut som avses i artikel 18.6, 18.6a eller 18.7 i avsaknad av ett gemensamt beslut.

14.   Frågor (artiklarna 13, 16, 18 och 45h)

I enlighet med artiklarna 13.4, 16.3 och 18.1 sker antagandet av koncernresolutionsplanen, bedömningen av en koncerns möjlighet till resolution och antagandet av åtgärder för att åtgärda eller avlägsna väsentliga resolutionshinder genom ett enda gemensamt beslut fattat på nivån för hela koncernen.

Samtidigt föreskriver artikel 45h att gemensamma beslut avseende minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ska fattas på resolutionsgruppnivå, men att resolutionsmyndigheten på koncernnivå alltid ska involveras, även om den skiljer sig från resolutionsenhetens resolutionsmyndighet.

Betyder detta, för koncerner med resolutionsstrategier med flera ingångspunkter, att resolutionsmyndigheterna som ansvarar för dotterbolag som inte tillhör en resolutionskoncern inte är involverade i de gemensamma besluten om minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för den resolutionsgruppen?

Svar

Genom de ändringar som infördes av direktiv (EU) 2019/879 i BRRD har ett annat förfarande för beslutsfattande införts för resolutionsplaner och för fastställande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för koncerner med resolutionsstrategier med flera ingångspunkter (dvs. när en koncern har mer än en resolutionsenhet).

Enligt artikel 12.3 a och aa ska koncernresolutionsplanen fastställa de resolutionsåtgärder som ska vidtas för alla resolutionsenheter som utgör denna koncern. Följaktligen föreskriver artikel 13.4 att koncernresolutionsplaner måste antas med ett gemensamt beslut av resolutionsmyndigheten på koncernnivå och resolutionsmyndigheterna för dotterföretag, och att planeringen av resolutionsåtgärderna för var och en av koncernens resolutionsenheter måste ingå i det gemensamma beslutet. Det finns alltså bara en koncernresolutionsplan som antas med ett gemensamt beslut oavsett antalet resolutionsgrupper. Detta gäller även för bedömningen av en koncerns möjlighet till resolution enligt artikel 16 och antagandet av åtgärder för att åtgärda eller avlägsna resolutionshinder så som avses i artikel 18.

För fastställandet av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ändras dock beslutsfattandeförfarandet: i stället för att baseras på den övergripande koncernstrukturen är det baserat på strukturen för varje resolutionsgrupp. Enligt artikel 45h.1 ska minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för varje resolutionsenhet och dess dotterföretag som ingår i samma resolutionsgrupp fastställas med ett gemensamt beslut. Det gemensamma beslutet bör antas av resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten, resolutionsmyndigheten på koncernnivå (om den skiljer sig från den förstnämnda) och de resolutionsmyndigheter som ansvarar för de dotterföretag i en resolutionsgrupp som omfattas av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på individuell basis. Vid resolutionsstrategier med flera ingångspunkter, även om resolutionsmyndigheten på koncernnivå alltid är involverad i det gemensamma förfarandet för beslutsfattande för minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för varje resolutionsgrupp, är därför inte resolutionsmyndigheterna för dotterföretag som tillhör en annan resolutionsgrupp en del av detta förfarande.

D.   FRÅGOR RELATERADE TILL INSOLVENSFÖRFARANDEN FÖR INSTITUT OCH ENHETER SOM INTE OMFATTAS AV RESOLUTIONSÅTGÄRDER

15.   Fråga (artikel 32b)

Enligt artikel 32b ska ett institut eller en enhet avvecklas under ordnade former i enlighet med tillämplig nationell rätt om det/den fallerar eller sannolikt kommer att fallera och när alternativa åtgärder från privata sektorn eller tillsynsåtgärder inte skulle kunna förhindra fallissemanget och resolutionsåtgärder inte bedöms vara av allmänt intresse.

I artikel 32b hänvisas till villkoren i punkterna a – c i artikel 32.1 när det gäller enheter som avses i punkterna b, c och d i artikel 1.1. Artikel 32.1 är dock bara tillämplig på institut (dvs. enheter som avses i artikel 1.1 a). Artikel 32.1 gäller bara de enheter som avses i punkterna b, c och d indirekt genom korshänvisning till denna bestämmelse i artikel 33. För dessa enheter, bör hänvisningen i artikel 32b göras till artikel 33 och inte till artikel 32?

Svar

Artikel 32b avser endast de villkor som anges i punkterna a – c i artikel 32.1, och inte hela artikel 32.1. Hänvisningen till 32.1 är korrekt eftersom de villkor som avses i denna bestämmelse även gäller enheter som avses i punkterna b, c och d i artikel 1.1 genom hänvisning till dem i artikel 33.

16.   Fråga (artikel 32b)

Hur bör medlemsstaterna genomföra artikel 32b i BRRD i sin nationella lagstiftning och på vilket sätt interagerar denna artikel med återkallandet av enhetens auktorisation?

Svar

Ordalydelsen i artikel 32b i BRRD är bred för att återspegla skillnaderna mellan nationella lagar som reglerar insolvens hos institut och andra finansiella enheter som avses i punkterna b, c och d i artikel 1.1 i BRRD. Om en fallerande enhets resolution inte ligger i allmänintresset bör det insolvensförfarande som finns tillgängligt på nationell nivå tillämpas i den mån det

—	uppfyller kriterierna i artikel 2.47 i BRRD om begreppet normala insolvensförfaranden,

—	leder till att enheten avvecklas i enlighet med artikel 32b i BRRD.

Vad gäller återkallandet av auktorisationen för en enhet som uppfyller villkoren i artikel 32b i BRRD, innehåller denna bestämmelse inga specifika föreskrifter för att återkalla auktorisationen när dessa villkor är uppfyllda; inte heller ändrar den de bestämmelser som reglerar återkallandet av auktorisationen. Grunden för återkallandet av auktorisation är därför densamma som innan artikel 32b i BRRD trädde i kraft – nämligen artikel 18 i CRD och eventuella tillämpliga nationella bestämmelser.

Det är upp till medlemsstaterna att bedöma om det uteblivna återkallandet av auktorisationen är ett hinder för det korrekta genomförandet av artikel 32b i BRRD och huruvida åtgärder på nationell nivå är möjliga och nödvändiga i detta avseende.

E.   FRÅGOR OM BEFOGENHETER FÖR ATT TILLFÄLLIGT UPPHÄVA BETALNINGS- ELLER LEVERANSSKYLDIGHETER ENLIGT ARTIKLARNA 33A OCH 69

17.   Fråga (artikel 33a)

Enligt artikel 33a.1 är medlemsstaterna skyldiga att ”säkerställa att resolutionsmyndigheterna, efter samråd med de behöriga myndigheterna, som ska svara i tid, har befogenhet att tillfälligt upphäva betalnings- eller leveransskyldigheter”.

Dessutom föreskriver artikel 45d.4 att ”i de fall där mer än en G-SII-enhet tillhörande samma globala systemviktiga institut utgör resolutionsenheter, ska de berörda resolutionsmyndigheterna beräkna det belopp som avses i punkt 3”.

Om det rör sig om ett finansinstitut eller en koncern som är gränsöverskridande, kan BRRD ålägga medlemsstaterna att i den införlivande lagstiftningen införa ett bindande krav för behöriga myndigheter eller resolutionsmyndigheter utanför jurisdiktionen i en medlemsstat?

Svar

När BRRD införlivas är en medlemsstats skyldigheter begränsade till vad som är möjligt inom ramen för den medlemsstatens juridiska territorium och befogenheter.

Artiklarna 33a.1 och 45d.4 föreskriver därför inte att en medlemsstat ska kräva att myndigheter utanför dess jurisdiktion ska uppfylla dessa skyldigheter.

18.   Fråga (artikel 33a)

Artikel 33a i BRRD ger nationella tillsynsmyndigheter befogenhet att tillfälligt upphäva vissa skyldigheter (inställning av betalningar) när det har fastställts att institutet eller enheten fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Enligt artikel 33a.3 får medlemsstaterna föreskriva att resolutionsmyndigheterna ska säkerställa att insättare får tillgång till en lämplig summa per dag.

Beroende på hur artikel 33a införlivas nationellt kan den nationella lagstiftningen antingen reglera exakt hur befogenheten att säkerställa tillgång till en lämplig summa per dag ska utövas, inklusive ange det exakta beloppet direkt i lagen, eller i stället fastställa kriterier för resolutionsmyndigheten att bestämma det dagliga beloppet från fall till fall. Resolutionsmyndigheten måste sedan uppfylla dessa kriterier när den utövar befogenheten.

Inom ramen för den gemensamma resolutionsmekanismen bör befogenheten avseende inställning av betalningar för institut som omfattas av Gemensamma resolutionsnämndens direkta ansvar utövas av de nationella resolutionsmyndigheterna så att de kan genomföra alla beslut som riktas till dem av Gemensamma resolutionsnämnden.

I medlemsstater som införlivar artikel 33a.3 på ett sätt som ger resolutionsmyndigheterna befogenhet att besluta om och i vilken utsträckning de dagliga beloppen bör säkerställas, vilken myndighet fattar dessa beslut för företag som omfattas av Gemensamma resolutionsnämndens direkta ansvar: de nationella resolutionsmyndigheterna eller Gemensamma resolutionsnämnden?

Svar

När artikel 33a införlivas på ett sätt som ger resolutionsmyndigheten befogenhet att besluta huruvida insättares tillgång till en daglig summa ska säkerställas och hur stort detta belopp bör vara kan denna befogenhet utövas av Gemensamma resolutionsnämnden i enlighet med de förfaranden som finns tillgängliga i SRMR för enheter som omfattas av Gemensamma resolutionsnämndens ansvar. Under alla omständigheter utgör denna bestämmelse inget hinder för att Gemensamma resolutionsnämnden delegerar beslutet om den dagliga summan till de nationella resolutionsmyndigheterna, utan behov av ytterligare överenskommelse med Gemensamma resolutionsnämnden avseende beloppet.

Med tanke på denna uppgifts särskilda natur, och eftersom fastställandet av den lämpliga summan beror på nationella särdrag, bör Gemensamma resolutionsmyndigheten samarbeta med nationella resolutionsmyndigheter för att fastställa den relevanta summan i enlighet med artikel 30 i SRMR.

19.   Fråga (artiklarna 33a och 69)

I artikel 33a.3 och artikel 69.5 tredje stycket föreskrivs att ”[m]edlemsstaterna får föreskriva att resolutionsmyndigheterna, om befogenheten att tillfälligt upphäva betalnings- eller leveransskyldigheter utövas med avseende på kvalificerade insättningar, ska säkerställa att insättare får tillgång till en lämplig summa per dag från dessa insättningar.” Hur ska denna dagliga summa beräknas?

I EBA:s yttrande om utbetalningar från insättningsgarantisystem av den 30 oktober 2019 förklaras följande: ”En ändring av EU:s rättsliga ram är önskvärd för att säkerställa att insättare som inte har tillgång till insättningar som ska betalas ut, men vars insättningar inte har fastställts som otillgängliga, har tillgång till en lämplig daglig summa från sina insättningar. Tillhandahållandet av en sådan lämplig daglig summa bör inte verkställas med användning av insättningsgarantisystemets medel utan bör ske med användning av institutets medel.” Betyder detta att det inte går att använda insättningsgarantisystemets medel för att betala de dagliga summor som avses i artiklarna 33a och 69?

Svar

Det är upp till medlemsstaterna att fastställa den dagliga summan. Detta kan göras antingen genom att summan preciseras i den införlivande lagen eller genom att uppgiften delegeras till resolutionsmyndigheten som fattar beslut om den från fall till fall.

Principen bakom tillhandahållandet av en daglig summa är att låta insättare fortsätta att ha tillgång till en del av sina insättningar i institutet under pågående resolution. De medel som används för dessa utbetalningar bör därför komma från institutet, inom gränsen för det belopp som finns tillgängligt på insättarens konto. Det förefaller inte finnas någon grund i artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU (10) för att stödja en intervention av insättningsgarantisystemet för att finansiera utbetalningen av den dagliga summan vid en resolution av ett institut.

20.   Fråga (artikel 33a)

Omfattar artikel 33a.8 även de fall där det fastställts att en enhet som avses i punkterna b, c eller d i artikel 1.1 (finansinstitut eller vissa holdingföretag) fallerar eller sannolikt kommer att fallera?

Svar

Artikel 33a, inklusive dess punkt 8, gäller de enheter som avses i punkterna b, c och d i artikel 1.1. När det gäller konstaterandet att dessa enheter fallerar eller sannolikt kommer att fallera, avser artikel 33a.8 villkoret i artikel 32.1 a, som också gäller dessa enheter genom korshänvisningen i artikel 33.

F.   FRÅGOR OM FÖRSÄLJNING AV EFTERSTÄLLDA KVALIFICERADE SKULDER TILL ICKE- PROFESSIONELLA KUNDER

21.   Fråga (artikel 44a)

Efterställda kvalificerade skulder kan säljas av alla som har rätt att sälja sådana skulder och som innehar dem, t.ex. en icke-finansiell enhet eller en fysisk person. Är alla dessa enheter och personer i detta fall skyldiga att följa artikel 44a.1–4?

Svar

Artikel 44a i BRRD är tillämplig på värdepappersföretag i den mening som avses i artikel 4.1.1 i Mifid, kreditinstitut, förvaltningsbolag för fondföretag och AIF-förvaltare som tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet som leder till överföring av en efterställd kvalificerad skuld till icke-professionella kunder. Sådana enheter är ”säljare” i den mening som avses i artikel 44a i BRRD, eftersom endast sådana enheter är kvalificerade att uppfylla villkoren i artikel 44a, särskilt för att utföra ett lämplighetstest i enlighet med artikel 44a.1 (se fråga 10 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020). Försäljning av efterställda kvalificerade skulder till icke-professionella kunder som inte inbegriper någon av dessa institutioner som säljare omfattas därför inte av artikel 44a.1–44a.4, och säljare av efterställda kvalificerade skulder omfattas i detta fall inte av kraven i denna artikel.

22.   Fråga (artikel 44a)

I fråga 10 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020 innefattas följande i begreppet ”säljare” som nämns i artikel 44a.1 i BRRD: förvaltningsbolag för fondföretag och AIF-förvaltare som tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet som leder överföring av en efterställd kvalificerad skuld till icke-professionella kunder. Kan ni bekräfta att detta endast avser fall där förvaltningsbolag för fondföretag och AIF-förvaltare erbjuder enskilda icke-professionella kunder Mifid-tjänster, och inte när de erbjuder kollektiv portföljförvaltning?

Svar

Artikel 44a i BRRD är tillämplig på värdepappersföretag i den mening som avses i artikel 4.1.1 i Mifid, kreditinstitut, förvaltningsbolag för fondföretag och AIF-förvaltare som tillhandahåller investeringstjänster eller bedriver investeringsverksamhet som leder till överföring av en efterställd kvalificerad skuld till icke-professionella kunder. Sådana enheter är ”säljare” i den mening som avses i artikel 44a i BRRD (se fråga 10 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020).

I detta sammanhang ska dessa säljare, för att omfattas av artikel 44a.1–44a.4 i BRRD, tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet i förbindelse med en icke-professionell kund, även när de är motpart i en försäljning av efterställda kvalificerade skulder till en icke-professionell kund.

23.   Fråga (artikel 44a)

När det gäller tolkningen av begreppet ”säljare” i fråga 10 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020, hur kan medlemsstater ålägga värdepappersföretag, förvaltningsbolag för fondföretag och AIF-förvaltare skyldigheterna enligt punkterna 1–4 i artikel 44a, med tanke på att de inte omfattas av BRRD enligt artikel 1 och att dessa skyldigheter inte finns med i de rättsakter som gäller för dessa enheter?

Svar

I artikel 44a föreskrivs inte att någon särskild myndighet ska ansvara för genomförandet av artikeln. Detta innebär att medlemsstaterna kan utse en eller flera lämpliga myndigheter för att genomföra artikel 44a, inbegripet myndigheter som har utsetts enligt Mifid (marknadskontrollmyndigheter). Myndigheter som ansvarar för genomförandet av artikel 44a bör tillämpa alla åtgärder och sanktioner som de förfogar över för att säkerställa att säljare och deras icke-professionella kunder tillämpar artikel 44a på ett effektivt sätt. Sådana sanktioner bör vara proportionella och respektera de grundläggande rättigheterna enligt unionslagstiftningen. Se även fråga 13 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020.

24.   Fråga (artikel 44a)

I svaret på fråga 10 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020 uppges att artikel 44a i BRRD gäller för ett antal enheter, däribland värdepappersföretag, men investeringsförmedlare ingår inte. Är dessa personer undantagna från Mifid enligt artikel 3 i detta direktiv, om inte annat följer av artikel 44a i BRRD?

Svar

Personer som är undantagna från Mifid på grundval av dess artikel 3 omfattas av nationella bestämmelser och kan inte åberopa friheten att tillhandahålla tjänster eller bedriva verksamhet för att etablera filialer i andra medlemsstater enligt Mifid. Dessa nationella bestämmelser måste åtminstone motsvara bestämmelserna i Mifid vad gäller bland annat lämplighetsbedömningen i artikel 25.2 i Mifid.

Dessa lämplighetskrav har skärpts genom artikel 44a i BRRD, särskilt i fråga om efterställda kvalificerade skulder. För att säkerställa ett högt investerarskydd i överensstämmelse med artikel 3 i Mifid bör medlemsstaterna därför även införa krav som åtminstone motsvarar de strängare kraven i artikel 44a i BRRD för personer som är undantagna från Mifid (investeringsförmedlare) när de säljer efterställda kvalificerade skulder till icke-professionella kunder.

25.   Fråga (artikel 44a)

Genom andra stycket i artikel 44a.1 får medlemsstaterna möjlighet att utvidga bestämmelserna i artikeln till andra instrument som är kvalificerade som kapitalbas eller nedskrivningsbara skulder.

Om en medlemsstat i det nationella införlivandet av BRRD utnyttjar möjligheten i artikel 44a.1 att inkludera aktier i bestämmelsens tillämpningsområde, vad skulle hända om ett kreditinstitut bjuder in befintliga aktieägare till en nyemission varigenom tecknarna skulle få nya aktier i stället för utdelningar? Skulle säljaren i detta fall vara skyldig att göra sådana tecknare föremål för ett lämplighetstest enligt artikel 44a.1?

Svar

Genom andra stycket i artikel 44a.1 får medlemsstaterna möjlighet att utvidga denna bestämmelses tillämpningsområde till kapitalbas eller nedskrivningsbara skulder i enlighet med definitionen i artikel 2.1.71 (se fråga 14 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020). Tillämpningsområdet för artikel 44a.1 kan utvidgas till att omfatta aktier. I skäl 16 i direktiv (EU) 2019/879 föreskrivs i detta avseende följande:

”Dessutom bör det även vara möjligt för medlemsstaterna att ytterligare begränsa marknadsföringen och försäljningen av vissa andra instrument till vissa investerare.”

Därför kan transaktioner som leder till en överföring av aktier till en icke-professionell kund eventuellt omfattas av det utvidgade tillämpningsområdet för artikel 44a.1, samtidigt som aktieägarnas ekonomiska rättigheter och äganderätt respekteras.

26.   Fråga (artikel 44a)

Vilket förfarande ska följas när en säljare, vid tiden för den lämplighetsbedömning som avses i artikel 44a.1 i BRRD eller senare, konstaterar att de uppgifter som den icke-professionella kunden har lämnat enligt punkt 3 i artikeln är felaktiga? Eftersom lämplighetstestet utförs enligt bestämmelserna i Mifid, skulle det vara lämpligt att följa förfarandet enligt artikel 25.3 i Mifid, som skulle innebära att säljaren bara skulle vara skyldig att varna kunden för att värdepappersföretaget inte kan avgöra huruvida den tänkta tjänsten eller produkten passar dem, men ändå kan tillhandahålla tjänsten?

Skulle det vara möjligt för medlemsstaterna att införa strängare åtgärder om den icke-professionella kunden inte följer bestämmelserna i artikel 44a.3, dvs. vägrar att tillhandahålla tjänsten, eller innebär artikel 44a.3 i BRRD att behöriga myndigheter bör påföra sanktioner mot icke-professionella kunder för bristande efterlevnad av skyldigheten att lämna korrekta uppgifter till säljaren?

Svar

I enlighet med artikel 44a.1 b i BRRD får efterställda kvalificerade skulder endast säljas till icke-professionella kunder om säljaren anser att sådana skulder är lämpliga för den icke-professionella kunden efter att ha utfört ett lämplighetstest enligt artikel 25.2 i Mifid (se svaret på fråga 15 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020).

Enligt artikel 44a.2 i BRRD måste säljaren försäkra sig om att icke-professionella kunders investeringar i efterställda kvalificerade skulder inte överskrider vissa gränser.

Om de uppgifter som den icke-professionella kunden lämnar inte är korrekta eller tillräckliga för att utföra antingen lämplighetstestet eller den kontroll av gränserna som avses i artikel 44a.2 i BRRD bör därför säljaren inte tillåtas att genomföra försäljningen av efterställda kvalificerade skulder till en icke-professionell kund.

Lämplighetsreglerna föreskriver inte att sanktioner ska påföras mot icke-professionella kunder. Säljaren måste vidta alla rimliga åtgärder för att säkerställa att de uppgifter som samlas in om kunderna med hänsyn till lämplighetsbedömningen är tillförlitliga. I detta ingår att säkerställa att

—	kunderna är medvetna om vikten av att ge korrekt och aktuell information,

—	alla verktyg för att bedöma kundens kunskaper och erfarenheter passar för ändamålet och är lämpligt utformade för att användas med deras kunder,

—	kunderna troligen kommer att förstå frågor,

—	åtgärder vidtas för att säkerställa enhetligheten hos kunduppgifterna, exempelvis genom att bedöma om det finns uppenbara felaktigheter.

I artikel 54 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 (11) anges även konsekvenserna för fall där företaget inte erhåller den information som krävs: företaget får inte rekommendera investeringstjänster eller finansiella instrument till kunden eller den presumtiva kunden.

Vidare innehåller Esmas riktlinjer (12) om vissa aspekter av lämplighetsbedömningen enligt Mifid ytterligare information om hur kundernas självbedömning bör uppvägas av företagens objektiva kriterier:

”Företagen bör vidta rimliga åtgärder för att kontrollera att den information som samlas in om kunderna är tillförlitlig. Företaget har ansvar för att se till att de har nödvändig information för att kunna utföra lämplighetsbedömningar. I detta avseende skulle alla avtal som undertecknats av kunden eller upplysningar från företagets sida, som skulle syfta till att begränsa företagets ansvar i fråga om lämplighetsprövning, inte anses vara förenliga med de relevanta kraven i Mifid II och den tillhörande delegerade förordningen.”

27.   Fråga (artikel 44a)

Enligt artikel 44a.2 måste säljaren av efterställda kvalificerade skulder säkerställa att en icke-professionell kunds investering i efterställda kvalificerade skulder inte överskrider en viss gräns av kundens portfölj av finansiella instrument.

Enligt artikel 44a.4 innehåller den icke-professionella kundens portfölj av finansiella instrument kontantinsättningar och finansiella instrument, med undantag av finansiella instrument som har lämnats som säkerhet. Inbegriper begreppet ”finansiella instrument som lämnats som säkerhet” finansiella instrument som kunden har lämnat som säkerhet eller även finansiella instrument som kunden har fått som säkerhet?

Svar

Med ”lämnats som säkerhet” enligt artikel 44a.4 avses finansiella instrument som lämnas som säkerhet till den icke-professionella kunden.

Finansiella instrument som lämnats som säkerhet av en tredje part till den icke-professionella kunden bör undantas från kundens portfölj av finansiella instrument med hänsyn till gränserna för innehav av efterställda kvalificerade skulder enligt artikel 44a.2. En förlust på dessa finansiella instrument kommer inte direkt att påverka den icke-professionella kundens ekonomiska situation, eftersom de instrument som lämnas som säkerhet endast är en underliggande säkerhet som garanterar den tredje partens skulder till den icke-professionella kunden. Därför bör den säkerhet som lämnas till den icke-professionella kunden undantas från portföljen av finansiella instrument vid beräkningen av de tillåtna gränserna för investeringar i efterställda kvalificerade skulder.

Finansiella instrument som den icke-professionella kunden lämnar som säkerhet för att garantera sina egna skulder till en tredje part bör dock inte uteslutas från den icke-professionella kundens finansiella portfölj eftersom den icke-professionella kunden direkt övertar en eventuell förlust på dessa instrument. Dessa instrument måste återlämnas till den icke-professionella kunden när den icke-professionella kundens skulder till en tredje part har upphört. Därför är den säkerhet som den icke-professionella kunden lämnar relevant för beräkningen av de tillåtna gränserna för investeringar i efterställda kvalificerade skulder.

28.   Fråga (artikel 44a)

Kan alternativen i artikel 44a.1–4 och 44a.5 kombineras när BRRD införlivas i den nationella lagstiftningen? Kan exempelvis det minimibelopp för denominering som nämns i punkt 5 förstärkas ytterligare av det ytterligare villkoret att investeringen inte får överstiga 10 % av den totala investeringsportföljen, så som nämns i artikel 44a.2 b?

Svar

Det klargörs i skäl 16 i direktiv (EU) 2019/879 att artikel 44a.1–4 i BRRD inte bör införlivas kumulativt, utan att artikeln ger två alternativa möjligheter. För att förstärka skyddet av icke-professionella investerare kan en medlemsstat emellertid föreskriva ett högre belopp än 50 000 euro för minimidenomineringen för icke-efterställda skulder om den väljer att införliva artikel 44a.5 (se även svaret på fråga 16 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020).

29.   Fråga (artikel 44a)

Avser det minimibelopp för nominell denominering på minst 50 000 euro som avses i artikel 44a.5 en enda skuld eller en grupp skulder (som värde per paket)?

Svar

Regeln om minimidenominering gäller för varje enskilt finansieringsinstrument som ska betraktas som icke-efterställd skuld. Motiveringen för den här regeln föreskrivs i skäl 16 i direktiv (EU) 2019/879:

”För att säkerställa att icke-professionella investerare inte i alltför stor utsträckning investerar i vissa skuldinstrument som kan medräknas i minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör medlemsstaterna säkerställa att minimibeloppet för denomineringen är relativt högt satt för sådana instrument” (fetstil tillagd för framhävande).

30.   Fråga (artikel 44a)

Om en medlemsstat inte införlivar artikel 44a.6, skulle det då inte vara tillåtet att även införliva kraven i punkterna 1, 2 a, 3 och 4 i samma artikel?

Svar

Det alternativ som föreskrivs i artikel 44a.6 är bara tillgängligt om tröskelvärdet om 50 miljarder euro i denna artikel är uppfyllt (se fråga 19 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020). Under detta alternativ får medlemsstaten endast tillämpa kravet på en minsta ursprunglig investering om 10 000 euro som avses i artikel 44a.2 b, utöver de allmänna regler om skydd av investerare som föreskrivs i Mifid.

Denna medlemsstat får dock tillämpa vissa ytterligare krav som föreskrivs i artikel 44a.1–44a.5, exempelvis det lämplighetstest som avses i artikel 44a.1 eller en regel om minimidenominering för icke-efterställda skulder under dessa 50 000 euro. Detta motiveras med att artikel 44a.6 föreskriver ett lägre skydd för icke-professionella klienter jämfört med de två huvudsakliga tillgängliga alternativen i artikel 44a.1–44a.4 och artikel 44a.5.

Detta alternativ måste samtidigt tillämpas tillsammans med ett av de alternativ som avses i artikel 44a.1–44a.4 eller artikel 44a.5 för icke-efterställda skulder som utfärdas av enheter som är inrättade i en annan medlemsstat som inte gynnas av den behandling som tillhandahålls i det alternativ som avses i artikel 44a.6 (se fråga 12 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020).

31.   Fråga (artikel 44a)

Om en medlemsstat väljer att införliva artikel 44a.6 i BRRD, skulle en kund som vill köpa en icke-efterställd skuld då vara en kund i enlighet med artikel 44a.2 b?

Svar

Om köparen av en icke-efterställd skuld inte är icke-professionell kund enligt definitionen i artikel 4.1.11 i Mifid gäller inte artikel 44a.6, eftersom försäljning till kunder som inte är icke-professionella kunder inte ligger inom tillämpningsområdet för artikel 44a.1 från vilken artikel 44a.6 avviker. Dessutom gäller även de krav avseende investerarskydd som föreskrivs i Mifid.

32.   Fråga (artikel 44a)

I artikel 44a.6, ska tröskelvärdet på 50 miljarder euro beräknas med hänvisning till värdet av totala tillgångar för enheter före resolutionen, vid tiden för resolutionens antagande eller vid tidpunkten för utställandet av icke-efterställda skulder?

Svar

Artikel 44a.6 i BRRD föreskriver ett särskilt alternativ med ett mer begränsat införlivande som är utformat för medlemsstater med små och mindre likvida marknader, i form av det tröskelvärde på 50 miljarder euro som anges i BRRD. Detta tröskelvärde bör bedömas av medlemsstaten vid tidpunkten för införlivandet av direktiv (EU) 2019/879. Eftersom detta alternativ för införlivandet är föremål för tröskelvillkoret är det därför medlemsstaternas skyldighet att regelbundet övervaka och bedöma huruvida deras marknader uppfyller tröskelvärdet på 50 miljarder euro och huruvida det fortfarande är motiverat att tillämpa det alternativ som föreskrivs i artikel 44a.6 i BRRD. Om tröskelvärdet inte längre är uppfyllt bör denna medlemsstat välja mellan de två huvudsakliga alternativa möjligheterna att införliva artikel 44a i BRRD och fastställa regler för detta i den nationella lagstiftningen (se fråga 20 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020).

G.   FRÅGOR OM FASTSTÄLLANDE AV MINIMIKRAVET FÖR KAPITALBAS OCH KVALIFICERADE SKULDER

a)    Kvalificerade skulder

33.   Fråga (artiklarna 45b och 45f)

I artiklarna 45b och 45f i BRRD föreskrivs kriterierna för kvalificerade skulder för resolutionsenheter och för dotterföretag till resolutionsenheter som inte själva är resolutionsenheter. Vilka är de kvalificeringskriterier som gäller för enheter vars resolutionsplan föreskriver deras avveckling under normala insolvensförfaranden? Hur ska de ytterligare kapitalbaskraven enligt artikel 104a i kapitalkravsdirektivet behandlas vid fastställandet av målet för minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för dessa enheter när sådana ytterligare kapitalbaskrav inte har fastställts individuellt för denna enhet?

Svar

I BRRD föreskrivs endast två uppsättningar kvalificeringskriterier för uppfyllande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder:

—	I artikel 45b.1–45b.3 i BRRD föreskrivs de kvalificeringskriterier som gäller för resolutionsenheter.

—	I artikel 45f.2 i BRRD föreskrivs de kvalificeringskriterier som är tillämpliga på alla institut som är dotterföretag till en resolutionsenhet eller en enhet i ett tredjeland, men som inte själva är resolutionsenheter.

I frånvaro av specifika kvalificeringskriterier för enheter vars resolutionsplan föreskriver deras avveckling i enlighet med artikel 45c.2 i BRRD bör dessa två uppsättningar kriterier gälla på motsvarande sätt. För enheter som inte är dotterföretag till en resolutionsenhet gäller kriterierna i artikel 45b.1–45b.3 i BRRD. Detta är relevant för enheter som är moderföretag, inte utgör en del av en koncern som är föremål för gruppbaserad tillsyn eller är dotterföretag till ett moderföretag vars resolutionsplan också föreskriver dess avveckling. För enheter som är dotterföretag till en resolutionsenhet bör kriterierna i artikel 45f.2 i BRRD gälla.

I varje fall bör kvalificeringskriterierna tillämpas mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i fallet. För enheter som inte är dotterföretag till en resolutionsenhet är det exempelvis möjligt att kriteriet i artikel 72b.2 b i) i CRR (som gäller i enlighet med artikel 45b.1 i BRRD), som inte tillåter att kvalificerade skulder ägs av enheter som ingår i samma resolutionsgrupp, inte är tillämplig, eftersom likvidationsenheten i det här fallet inte ingår i en resolutionsgrupp. För enheter som är dotterföretag till en resolutionsenhet är begränsningarna i artikel 45f.2 i BRRD om äganderätten till kvalificerade skulder av resolutionsenheten och av befintliga aktieägare och av kapitalbas av tredje parter på liknande sätt inte relevanta. I dessa situationer är behovet av att säkerställa att utövandet av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter inte påverkar resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget inte tillämpligt, eftersom dotterföretaget kommer att avvecklas vid ett fallissemang.

Om den behöriga myndigheten inte har infört ytterligare kapitalbaskrav enligt artikel 104a i kapitalkravsdirektivet på samma grundval som beslutet om minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder fattas bör resolutionsmyndigheterna anse att de ytterligare kapitalbaskraven för denna enhet är lika med noll. Om resolutionsmyndigheterna anser att fastställandet av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder med hänsyn tagen endast till tillsynskraven på individuell nivå inte i tillräcklig grad skulle återspegla bland annat enhetens affärsmodell eller riskprofil såsom anges i artikel 45c.1 d i BRRD, kan de emellertid i enlighet med artikel 45c.2 i BRRD bedöma huruvida minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör begränsas till förlustabsorberingsbeloppet och öka minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder så att det i tillräcklig grad återspeglar den relevanta delen av det konsoliderade ytterligare kapitalbaskrav som fastställs av den behöriga myndigheten enligt artikel 104a i kapitalkravsdirektivet. Se även svaret på fråga 35 i bilagan till kommissionens meddelande av den 29 september (13).

34.   Fråga (artikel 45b)

Vilken är den eventuella interaktionen mellan den möjliga reduktionen av TLOF-kravet på 8 % i artikel 45b.4 i BRRD och den möjliga avsättningen för att använda överordnade skulder upp till 3,5 % för att uppfylla TLAC-minimikravet som föreskrivs i artikel 72b.3 i CRR? Stämmer det att för globala systemviktiga institut måste båda alltid beviljas tillsammans, även om det bara är delvis för anslaget, om bedömningen av principen ”inte sämre villkor för borgenär” tillåter det?

Svar

Anslaget för att använda överordnade skulder upp till 3,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet för att uppfylla TLAC-minimikravet som föreskrivs i artikel 72b.3 i CRR och sänkningen av det minimikrav för efterställning som avses i artikel 45b.4 i BRRD kan beviljas tillsammans.

Skälen för både anslaget och sänkningen är desamma, det vill säga de villkor som nämns i artikel 72b.3 a och b i CRR som avser frånvaron av risk för att bryta mot principen ”inte sämre villkor för borgenär”. Anslaget och sänkningen gäller dock för olika krav, det vill säga olika nominella värden. Det är därför möjligt att trots villkoren i artikel 72b.3 i CRR kan vara uppfyllda för ett krav emedan de inte uppfylls eller uppfylls endast delvis för det andra kravet.

Trots att anslaget och sänkningen faktiskt kan beviljas för både efterlevnaden av TLAC-minimikravet enligt artikel 92a i CRR respektive fastställandet av den gällande efterställningsnivån enligt artikel 45b.4 i BRRD kräver BRRD därför inte att de beviljas tillsammans. De gällande lagstadgade villkor som nämns i artikel 72b.3 a–c måste därför vara uppfyllda i båda fallen.

35.   Fråga (artikel 45b)

BRRD använder nu enbart uttrycket totala skulder, inbegripet kapitalbasen, medan artikel 45.1 i BRRD I använde uttrycket totala skulder och kapitalbas. Var denna ändring enbart språklig eller representerar den en väsentlig förändring av hur beloppen ska beräknas?

Svar

I den engelska versionen av BRRD I innehöll artikel 45.1 uttrycket ”total habilities and own funds” (totala skulder och kapitalbas), men denna formulering ersattes genom direktiv (EU) 2019/879. Genom direktiv (EU) 2019/879 ändrades formuleringen till att vara konsekvent med övriga bestämmelser i både BRRD I och BRRD i dess ändrade lydelse enligt direktiv (EU) 2019/879, där uttrycket totala skulder, inbegripet kapitalbasen används. Denna ändring förändrar inte uttryckets innebörd, vilken ska läsas på samma sätt i hela BRRD.

b)    Fastställande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder

36.   Fråga (artikel 45c)

Bekräftar ni att uttrycket kritiska ekonomiska funktioner som används i artikel 45c inte är ett nytt begrepp, och att det har samma betydelse som kritiska funktioner, som används i andra bestämmelser i BRRD?

Svar

Uttrycket kritiska ekonomiska funktioner, som används i artikel 45c.3.8 och artikel 45c.7.8, bör läsas på samma sätt som uttrycket kritiska funktioner, som används i hela BRRD enligt definitionen i artikel 2.1.35.

37.   Fråga (artikel 45c)

I artikel 45c.2 krävs det, när avveckling är den föredragna resolutionsstrategin, att resolutionsmyndigheten måste ”bedöma om det är motiverat att begränsa” deras minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder till förlustabsorberingsbeloppet.

När resolutionsmyndigheten bedömer att det inte är motiverat att begränsa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder till förlustabsorberingsbeloppet, stämmer det att det i artikel 45c.2 inte krävs att strategin i resolutionsplanen ändras från likvidation till resolution, utan i stället tillåter att resolutionsmyndigheten fastställer ett minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som är högre än förlustabsorberingsbeloppet?

Svar

I det andra och tredje stycket i artikel 45c.2 föreskrivs hur minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ska fastställas för enheter vars resolutionsplan föreskriver att de ska avvecklas i händelse av fallissemang.

Enligt den bestämmelsen måste resolutionsmyndigheten bedöma huruvida det för dessa enheter är motiverat att begränsa minimikraven för kapitalbas och kvalificerade skulder till det förlustabsorberingsbelopp som avses i led a i det första stycket i artikel 45c.2. I den bedömningen behöver resolutionsmyndigheterna framför allt utvärdera den eventuella inverkan av ett sådant minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder på den finansiella stabiliteten och på risken för spridning till det finansiella systemet. Om resolutionsmyndigheten efter denna bedömning slår fast att det inte är motiverat att begränsa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för dessa enheter till förlustabsorberingsbeloppet, kan den fastställa ett minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som överskrider det belopp som skulle följa av artikel 45c.3 a i och b i, eller enligt artikel 45c.7 a i och b i. Se även fråga 37 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020 (14).

38.   Fråga (artikel 45c)

Enligt det andra stycket i artikel 45c.2 ska resolutionsmyndigheterna bedöma huruvida det är motiverat att begränsa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för enheter som ska avvecklas enligt normala insolvensförfaranden till förlustabsorberingsbeloppet. I det tredje stycket i den bestämmelsen krävs dessutom att resolutionsmyndigheterna ska överväga den eventuella inverkan på den finansiella stabiliteten och på risken för spridning till det finansiella systemet.

Ska denna bedömning utföras med hjälp av

—	en allmän metod där ett enda tillägg beräknas och sedan läggs på förlustabsorberingsbeloppet för varje enhet som enligt planerna ska avvecklas under normala insolvensförfaranden inom ramen för respektive resolutionsmyndighets befogenheter, eller

—	en specifik metod där besluten att fastställa ett tillägg och kalibreringen av detta fattas från fall till fall?

Svar

I det andra och tredje stycket i artikel 45c.2, där det föreskrivs hur minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ska fastställas för enheter vars resolutionsplan föreskriver att de ska avvecklas i händelse av fallissemang, bör tillämpas från fall till fall. Detta är den allmänna underliggande principen för bestämmelserna om fastställande av minimikraven för kapitalbas och kvalificerade skulder i direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag.

Detta utesluter inte möjligheten att resolutionsmyndigheter har interna policyer för denna fråga, som sedan tillämpas på de enskilda fallen.

39.   Fråga (artikel 45c)

Vid beräkning av rekapitaliseringsbeloppet, är det enligt lagstiftningen möjligt att fastställa strikta tak för den möjliga minskningen av det totala riskvägda exponeringsbeloppet och det totala exponeringsmåttet efter resolution med avseende på det femte stycket i artikel 45c.3, eller bör det totala riskvägda exponeringsbeloppet och det totala exponeringsmåttet alltid beräknas på grundval av den faktiska minskningen av balansräkningen, med hänsyn tagen till förlustabsorberingsbeloppet?

Svar

I enlighet med det första stycket i artikel 45c.3 bör rekapitaliseringsbeloppet återställa efterlevnaden av kravet för enhetens totala kapitalbas och kravet avseende bruttosoliditetsgrad efter genomförandet av den föredragna resolutionsstrategin.

När rekapitaliseringsbeloppet fastställs som en del av kalibreringen av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder krävs det i det femte stycket i artikel 45c.3 att det totala riskvägda exponeringsbeloppet och det totala exponeringsmåttet ska anpassas efter eventuella ändringar som följer av de resolutionsåtgärder som planeras i resolutionsplanen (dvs. beslutet att försätta ett institut i resolution, tillämpning av resolutionsverktyget eller utövandet av en eller flera resolutionsbefogenheter, enligt definitionen i artikel 2.1.40).

Detta innebär att eventuella justeringar av rekapitaliseringsbeloppet bör göras från fall till fall och överensstämma med eventuella ändringar till följd av de resolutionsåtgärder som planeras. Vid den tidpunkt då resolutionsplaneringen och kalibreringen av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder utförs måste justeringen av rekapitaliseringsbeloppet baseras på beräkningar av behoven av rekapitalisering efter resolution (dvs. beräkningar av eventuella ökningar eller minskningar av balansräkningens totala storlek och annat som medför förändringar i kravet för enhetens kapitalbas och kravet avseende bruttosoliditetsgrad efter resolution). Därför skulle tillämpningen av artikel 45c.3 på ett sätt som är förenligt med den lagstiftningsmässiga avsikten och strukturen hos minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder innebära att vid beräkningen av rekapitaliseringsbeloppet ska de förväntade förlusterna vid resolution som leder till en minskning av balansräkningen, enligt vad som nämns i led a i det femte stycket, vara likvärdiga med det förlustabsorberingsbelopp som beräknas under leden a i och b i i det första stycket.

40.   Fråga (artikel 45c)

I enlighet med artikel 45c.3 och 45c.7 är kalibreringen av externa minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder och interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder identisk. För de enheter som faller under en resolutionsmyndighets ansvar, är det rättsligt möjligt för den resolutionsmyndigheten att endast i vissa specifika fall inkludera den marknadsförtroendebuffert som nämns i det sjätte stycket i dessa bestämmelser (t.ex. genom kriterier som har koppling till dotterbolagets beroende av kapitalmarknadsfinansiering)?

Svar

Vid kalibreringen av både det externa och det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder föreskrivs i artikel 45c.3 och 45c.7 att resolutionsmyndigheten har befogenhet att öka rekapitaliseringsbeloppet när detta beräknas baseras på det totala riskvägda exponeringsbeloppet med ett belopp som är tillräckligt för att behålla marknadsförtroendet. Enligt dessa bestämmelser är detta en diskretionär befogenhet som bör tillämpas av resolutionsmyndigheten från fall till fall. Detta utesluter inte möjligheten att resolutionsmyndigheter har interna policyer för denna fråga, som sedan tillämpas på de enskilda fallen.

41.   Fråga (artikel 45c)

Kan ni klargöra hur resolutionsmyndigheten bör betrakta kriterierna i artikel 45c.6 när den bedömer huruvida kraven i punkt 5 i denna artikel ska tillämpas på en resolutionsenhet som inte är ett globalt systemviktigt institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en toppnivåbank?

Svar

När man beslutar huruvida kraven i artikel 45c.5 ska tillämpas på en resolutionsenhet som inte är ett globalt systemviktigt institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del av en resolutionsgrupp, vars totala tillgångar överskrider 100 miljarder euro (toppnivåbank), är den avgörande faktorn i resolutionsmyndighetens beslut bedömningen att den berörda resolutionsenheten rimligtvis förväntas utgöra en systemrisk i händelse av fallissemang.

Utöver denna bedömning måste resolutionsmyndigheten även ta hänsyn till följande kriterier:

—	Förekomsten av insättningar och avsaknaden av skuldinstrument i finansieringsmodellen.

—	I vilken utsträckning tillgången till kapitalmarknaderna för kvalificerade skulder är begränsad.

—	I vilken utsträckning den berörda resolutionsenheten är beroende av kärnprimärkapital för att uppfylla sitt minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder.

Med tanke på att det beslut som ska fattas av resolutionsmyndigheten innebär att den berörda resolutionsenheten kommer att omfattas av striktare krav i fråga om kalibrering av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 45c.5) och efterställning (artikel 45b.4, 45b.7 och 45b.8), hjälper dessa kriterier till att säkerställa att ett sådant beslut står i proportion till de mål som eftersträvas, och de tar hänsyn till den berörda enhetens egenskaper. Därför bör resolutionsmyndigheten överväga att, i fall ovannämnda kriterier uppfylls med avseende på en resolutionsenhet (dvs. förekomsten av insättningar i finansieringen, begränsad tillgång till skuldmarknader och beroende av kärnprimärkapital för att uppfylla minimikraven för kapitalbas och kvalificerade skulder), inte tillämpa kraven i artikel 45c.5 på en sådan enhet, om detta skulle leda till att minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder blir oproportionerligt. Denna slutsats bör inte dras automatiskt och beror på de specifika omständigheterna i det konkreta fallet.

De tre kriterier som nämns ovan återfinns också i artikel 45m.7, där de används för att rent allmänt fastställa att övergångsperioderna är proportionerligt långa. Kriterierna i artikel 45m.7 nämns i det tredje stycket i artikel 45m.1 och de rör även fastställandet av övergångsperioder som löper ut efter den 1 januari 2024. Vid särskilda beslut om att förlänga övergångsperioden efter den 1 januari 2024 måste resolutionsmyndigheterna dock även beakta följande:

—	Utvecklingen av enhetens finansiella situation.

—	Utsikterna för att enheten kommer att kunna säkerställa efterlevnad av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder inom en rimlig tidsram och dess efterställningskomponent.

—	Förmågan att ersätta skulder som inte längre uppfyller de relevanta kvalificerings- eller löptidskriterierna, och, om så inte är möjligt, huruvida denna oförmåga är idiosynkratisk eller beror på marknadsomfattande störningar.

Fastställandet av övergångsperioder som löper ut efter den 1 januari 2024 enligt tredje stycket i artikel 45m.1 förhindrar därmed inte i sig att resolutionsmyndigheten beslutar att tillämpa kraven i artikel 45c.5 på samma resolutionsenhet. På samma sätt kan en resolutionsenhet som de krav som fastställs i artikel 45c.5 har tillämpats på åtnjuta en övergångsperiod som löper ut efter den 1 januari 2024, i enlighet med vad som fastställs i artikel 45m.7.

42.   Fråga (artikel 45c)

Med avseende på artikel 45c.10, bör resolutionsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna konsultera varandra eller bör resolutionsmyndigheterna begära den information som behövs från det berörda institutet?

Svar

I artikel 45c.1 klargörs att minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder, vars kalibrering beskrivs i de följande styckena i artikel 45c, måste fastställas av resolutionsmyndigheten efter samråd med den behöriga myndigheten. För att kunna kalibrera minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder måste resolutionsmyndigheterna dessutom kunna begära nödvändig information från de behöriga myndigheterna för att fullgöra uppgifterna enligt BRRD, i enlighet med artiklarna 3.4 och 90.1.

c)    Fastställande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för resolutionsenheter inom globala systemviktiga institut

43.   Fråga (artikel 45d)

Vad avses med uttrycket ”ingår i ett globalt systemviktigt institut” i artikel 45d.1?

Svar

Globala systemviktiga institut definieras i artikel 2.1.83 c i BRRD genom en korshänvisning till artikel 4.1.133 i kapitalkravsförordningen. I den sistnämnda definieras globala systemviktiga institut som sådana som identifieras i enlighet med artikel 131.1 och 131.2 i kapitalkravsdirektivet. Enligt artikel 131.1 i kapitalkravsdirektivet ska medlemsstaterna utse myndigheter som ansvarar för att på gruppnivå identifiera globala systemviktiga institut inom deras jurisdiktion. I artikel 131.2 ges den metod som ska tillämpas för detta ändamål.

Enligt artikel 131.1 i kapitalkravsdirektivet måste de globala systemviktiga instituten vara antingen

a)	en grupp som leds av ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, eller

b)	ett institut som inte är ett dotterföretag till ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU.

Den möjlighet som avses i led b ovan togs med för att täcka ett teoretiskt fall där ett globalt systemviktigt institut är en fristående bank. En resolutionsenhet som ”ingår i ett globalt systemviktigt institut” är därför en enhet som inte är ett globalt systemviktigt institut i sig i enlighet med artikel 131.1 b i kapitalkravsdirektivet, men som ingår i det globala systemviktiga institutets konsoliderade tillsyn i enlighet med punkt a i den bestämmelsen. I praktiken blir detta relevant när den enhet som avses i artikel 131.1 a i kapitalkravsdirektivet och någon annan enhet från gruppen av globala systemviktiga institut har identifierats som resolutionsenheter, det vill säga när en resolutionsstrategi med flera ingångspunkter tillämpas. I det här fallet bör båda resolutionsenheterna omfattas av artikel 45d i BRRD.

44.   Fråga (artiklarna 45d och 45h)

Vad är en ”G-SII-enhet tillhörande samma globala systemviktiga institut” som nämns i artiklarna 45d.4 och 45h.2 i BRRD?

Svar

Globala systemviktiga institut eller G-SII definieras i artikel 2.1.83 c i BRRD och artikel 4.1.133 i kapitalkravsförordningen genom en hänvisning till artikel 131.1 och 131.2 i kapitalkravsdirektivet.

I artikel 4.1.136 i kapitalkravsförordningen definieras en G-SII-enhet som ”en juridisk person som är ett globalt systemviktigt institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU”.

Dessa definitioner är relevanta vid tillämpning av artiklarna 45d.4 och 45h.2 i BRRD. I praktiken täcker dessa bestämmelser den situation där en grupp som leds av ett globalt systemviktigt institut innefattar mer än en resolutionsenhet (i regel det globala systemviktiga institutet självt och en eller fler andra enheter), det vill säga när en resolutionsstrategi med flera ingångspunkter tillämpas.

45.   Fråga (artikel 45d)

Vad avses med begreppet ”moderenheten inom unionen” i artikel 45d.4 b? Avser det moderföretaget inom unionen eller moderinstitutet inom unionen?

Svar

Med ”moderenheten inom unionen” avses i artikel 45d.4 b ett sådant moderföretag inom unionen som definieras i artikel 2.1.85.

d)    Tillämpning av de interna minimikraven för kapitalbas och kvalificerade skulder på enheter som inte själva utgör resolutionsenheter

46.   Fråga (artikel 45f)

Enligt artikel 45f.2 a led ii i direktivet om återhämtning och resolution av banker måste en skuld uppfylla efterställningskriterierna i artikel 72b.2 d i kapitalkravsförordningen för att kunna medräknas för uppfyllande av det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder.

Samtidigt anges det i artikel 45f.2 a led iii i direktivet om återhämtning och resolution av banker att skulder som kan medräknas i interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder måste vara sådana som ”vid normala insolvensförfaranden rangordnas lägre än skulder som inte uppfyller de krav som avses i led i och som inte kan medräknas i kapitalbaskraven”.

Kriteriet i led i avser dock inte rangordning vid insolvens. Det avser skulder ”som emitteras till och förvärvas av resolutionsenheten, antingen direkt eller indirekt genom andra enheter i samma resolutionsgrupp som har förvärvat skulderna från den enhet som omfattas av den här artikeln, eller som emitteras till och förvärvas av en befintlig aktieägare som inte ingår i samma resolutionsgrupp, så länge utövandet av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter i enlighet med artiklarna 59–62 inte inverkar på resolutionsenhetens kontroll av dotterföretaget”. Därför kan de skulder som avses i artikel 45f.2 a led i praktiskt taget ha vilken rangordning som helst.

Stämmer det att den rangordning som avses i artikel 45f.2 a led iii i direktivet om återhämtning och resolution av banker styrs av rangordningen av de instrument som inte uppfyller kravet i led i i samma bestämmelse, det vill säga att den rangordning som krävs för instrument för interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder styrs av rangordningen av de instrument som dotterföretaget faktiskt har emitterat utanför resolutionsgruppen? Detta skulle innebära att den rangordning som krävs för att uppfylla det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder måste bedömas för respektive institution i varje enskilt fall.

Svar

Sammantaget medför leden i, ii och iii i artikel 45f.2 a i direktivet om återhämtning och resolution av banker följande krav i fråga om rangordning vid insolvens av skulder som kan medräknas i interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder:

—

De måste uppfylla det allmänna efterställningskriteriet i artikel 72b.2 d i kapitalkravsförordningen, det vill säga efterställning till sådana undantagna skulder som avses i artikel 7.2a.2 i kapitalkravsförordningen, i enlighet med artikel 45f.2 a led ii i direktivet om återhämtning och resolution av banker.

—

De måste uppfylla ett ytterligare efterställningskrav i enlighet med artikel 45f.2 a led i och iii i direktivet om återhämtning och resolution av banker, i det avseendet att de måste efterställas alla skulder som inte kan medräknas i interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder och som inte utgör kapitalbas.

Den logiska grunden till det särskilda efterställningskravet är att säkerställa att de skulder som kan medräknas i interna minimikrav för kapitalbas och prioriterade skulder inte rangordnas på samma nivå som andra efterställda skulder som inte kan medräknas i interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt artikel 5f.2 a led i. Detta kommer att minska riskerna för fordringar enligt principen om ”inte sämre villkor för borgenär” om skulder som kan medräknas i interna minimikrav för kapitalbas eller kvalificerade skulder skrivs ned eller konverteras enligt artiklarna 59.1 a och 59.1a oberoende av resolutionsåtgärder (dvs. vid den tidpunkt då ett institut inte längre är livskraftigt), eftersom enbart sådana kvalificerade skulder skulle kunna skrivas ned eller konverteras i det fallet.

47.   Fråga (artikel 45f)

Avses i artikel 45f.2 b i BRRD beloppen av kärnprimärkapital och annan kapitalbas efter de avdrag som ska göras enligt artiklarna 36, 56 och 66 i kapitalkravsförordningen?

Svar

För överensstämmelse med såväl externa som interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder bör hänvisningar till ”kapitalbas” tolkas i enlighet med artikel 2.1.38 i BRRD. Där hänvisas det till den definition som ges i artikel 4.1.118 i kapitalkravsförordningen, med förbehåll för alla ytterligare villkor som finns angivna i BRRD, till exempel i artikel 45f.2 b led ii.

I artikel 4.1.118 i kapitalkravsförordningen föreskrivs det i detta sammanhang att ”kapitalbas” är detsamma som summan av primärkapital och supplementärkapital. Av de tillhörande bestämmelserna i kapitalkravsförordningen om beräkningen av primärkapital (artikel 25) och supplementärkapital (artikel 71) framgår det i sin tur tydligt att beloppen anges efter de avdrag som det hänvisas till i artikel 56 respektive artikel 66 i kapitalkravsförordningen.

I artikel 2.1.68a i BRRD definieras dessutom ”kärnprimärkapital” genom en korshänvisning till artikel 50 i kapitalkravsförordningen, medan det förtydligas i den sistnämnda att kärnprimärkapitalet beräknas efter de avdrag som avses i artikel 36 i kapitalkravsförordningen.

48.   Fråga (artikel 45f)

Vad är skillnaden mellan punkterna 3 och 4 i artikel 45f?

Svar

Punkterna 3 och 4 i artikel 45f skiljer sig åt i fråga om ägarförhållandet mellan det dotterföretag för vilket ett undantag skulle kunna göras från det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder och dess mellanvarande eller yttersta moderföretag.

Punkt 3 handlar om möjligheten att göra undantag från det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder om dotterföretaget och resolutionsenheter finns i samma medlemsstat och innehåller villkoren för när ett sådant undantag får göras.

Punkt 4 handlar om möjligheten att upphäva ett internt minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder när dotterföretaget och ett mellanvarande moderföretag finns i samma medlemsstat medan det yttersta moderföretaget (resolutionsenheten) finns i en annan medlemsstat. I punkt 3 föreskrivs därför en direkt ägarstruktur medan det i punkt 4 föreskrivs en ”kedjestruktur” i mer än en medlemsstat.

49.   Fråga (artikel 45f)

Enligt artikel 45f kan resolutionsmyndigheten bevilja undantag från tillämpningen av interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder i två fall:

—	När resolutionsenheten och dotterföretaget båda är etablerade i samma medlemsstat (punkt 3).

—	När dotterföretaget och moderföretaget är etablerade i samma medlemsstat, även om resolutionsenheten inte är etablerad i den medlemsstaten, förutsatt att moderföretaget bland annat uppfyller det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på delgruppsnivå (punkt 4).

I BRRD anges det dock uttryckligen att de garantier som föreskrivs i artikel 45f.5 i detta endast får beviljas i den förstnämnda situationen, det vill säga när resolutionsenheten och dotterföretaget finns i samma medlemsstat.

Det är oklart varför undantag kan beviljas vid gränsöverskridande resolutionsgrupper (vilket kan anses vara en mer riskfylld metod) men att det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder inte får uppfyllas med en garanti (vilket är en mindre riskfylld metod).

Kan ett dotterföretags resolutionsmyndighet tillåta att det krav som avses i artikel 45.1 uppfylls helt eller delvis med en garanti från moderföretaget på de villkor som anges i artikel 45f.5, även om resolutionsenheten inte är etablerad i samma medlemsstat som dotterföretaget?

Svar

Artikel 45f.3 avser undantag från det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i en situation där det finns ett direkt ägande mellan ett dotterföretag och resolutionsenheten i samma medlemsstat. Artikel 45f.4 avser däremot undantag för det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i en situation där dotterföretaget och dess mellanvarande moderföretag finns i samma medlemsstat men där resolutionsenheten kanske inte finns i den medlemsstaten.

När det gäller dotterföretagets möjlighet att helt eller delvis uppfylla det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder med säkerställda garantier (artikel 45f.5) är bestämmelsen tydlig i fråga om en situation där det finns ett direkt ägande mellan ett dotterföretag och resolutionsenheten i samma medlemsstat. Någon motsvarande bestämmelse ges dock inte för en situation där ett dotterföretag och dess mellanvarande moderföretag finns i samma medlemsstat.

Det bör dock även vara möjligt att använda säkerställda garantier för att uppfylla det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i det sistnämnda fallet. På samma sätt bör en säkerställd garanti också kunna användas under liknande omständigheter om ett undantag kan utnyttjas mellan ett dotterföretag och dess mellanvarande moderföretag i samma medlemsstat, framför allt eftersom dotterföretaget skulle vara bättre skyddat genom att få de nödvändiga medlen än vad det skulle vara om ett fullständigt undantag beviljades från minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder.

50.   Fråga (artikel 45f)

Vilket mål för minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder ska efterlevnaden bedömas mot under minimikravets uppbyggnadsfas fram till 2024, när man utvärderar kriteriet för beviljande av undantag från interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder i enlighet med artiklarna 45f.3 led b och 45f.4 led b i direktivet om återhämtning och resolution av banker eller för att använda säkerställda garantier enligt artikel 45f.5? Bör efterlevnaden bedömas utifrån det slutliga målet för minimikravet 2024 eller delmålet 2022?

Får resolutionsmyndigheten, under eventuella övergångsperioder som kan komma att fastställas, tillåta att det interna minimikravet uppfylls med garantier om alla övriga villkor (förutom efterlevnaden av det externa minimikravet) är uppfyllda?

Svar

Hänsyn bör tas till de övergångsperioder som anges i artikel 45m vid bedömningen av resolutionsenhetens eller moderföretagets efterlevnad av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i artiklarna 45e och 45.1, såsom anges i artikel 45f.3 b respektive 45f.4 b.

Före 2024 bör därför efterlevnaden av artikel 45f.3 b och 45f.4 b bedömas mot det bindande mellanliggande mål som fastställs i artikel 45m.1 andra stycket.

Detta innebär att ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet kan beviljas undantag från det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder, om resolutionsenheten eller moderföretaget respekterar det mellanliggande kravet på gruppnivå och om alla övriga villkor som anges i artikel 45f.3 eller 45f.4 är uppfyllda när beslutet om undantag fattas.

Samma gäller i fråga om förenligheten med villkoret i artikel 45f.3 b när en bedömning görs av möjligheten att tillåta att det interna minimikravet helt eller delvis uppfylls med säkerställda garantier i enlighet med artikel 45f.5 första stycket.

51.   Fråga (artikel 45f)

I artikel 45f.3 och 45f.4 ges en rad villkor på vilka undantag får göras från tillämpningen av artikel 45f. Det är dock otydligt i direktivet om dessa villkor måste uppfyllas kumulativt eller enskilt.

Är de villkor som anges i artikel 45f.3 och 45f.4 kumulativa eller räcker det att något av dem är uppfyllda för att tillåta ett undantag från tillämpningen av artikel 45f på ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet?

Svar

De villkor som anges i artikel 45f.3, 45f.4 och 45f.5 måste uppfyllas kumulativt för att man ska säkerställa en tillfredsställande grad av försiktighet och skyddsåtgärder vid beviljande av ett undantag från ett internt minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder eller när man tillåter användning av säkerställda garantier.

52.   Fråga (artikel 45f)

Kan ni förklara den logiska grunden till de villkor som anges i artikel 45f.5 för att använda säkerställda garantier för uppfyllande av det interna minimikravet för kapitalbas och prioriterade skulder?

Svar

Genom artikel 45f.5 får ett dotterföretags resolutionsmyndighet tillåta att det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder helt eller delvis uppnås med en garanti som lämnas av resolutionsenheten i fråga när resolutionsenheten och dotterföretaget är etablerade i samma medlemsstat, när de ingår i samma resolutionsgrupp och när resolutionsenheten respekterar det externa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder (se även svaret på fråga 49 ovan beträffande fall där ett dotterföretag och dess mellanvarande moderföretag finns i samma medlemsstat).

I artikel 45f.5 fastställs en rad villkor som garantierna måste uppfylla för att det ska kunna säkerställas att garantierna effektivt kan absorbera dotterföretagets förluster och rekapitalisera dotterföretaget när de löses ut, oavsett om huruvida resolutionsenheten själv är i resolution vid den tidpunkten. Villkoren är följande:

—	Garantibeloppet motsvarar beloppet av det interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som det ersätter (led a).

—	Garantin säkerställs till en andel på minst 50 % av det garanterade beloppet (led c).

—

Garantin utlöses av både omdömesbaserade faktorer (dvs. fastställande av att dotterföretaget inte längre är bärkraftigt – den tidpunkt då det inte längre är livskraftigt) och automatiska faktorer (dvs. oförmåga att betala skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning), beroende på vad som infaller först (led b).

—

Endast sådan finansiell säkerhet som definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG (15) godtas, det vill säga avtal om finansiell äganderättsöverföring eller avtal om finansiell säkerhet (panträtter). På så sätt säkerställs ett utökat skydd för säkerhetsinnehavaren, eftersom sådana säkerheter är indrivningsbara enligt direktivet även om resolutionsmyndigheten är insolvent eller försätts i resolution (led c).

—	Säkerheterna är av hög kvalitet (är inte belastade av inteckningar och blir föremål för nedsättningar [leden d och e]).

—	Säkerheternas effektiva löptid uppfyller samma förfallovillkor som kvalificerade skulder (led f).

—	Det bör inte finnas några hinder för överföring av säkerheterna, även om resolutionsåtgärder vidtas i fråga om resolutionsenheten (led g).

53.   Fråga (artiklarna 45f och 45g)

Stämmer det att begreppet ”snabbt” som används i artikel 45f.3 led c och 45f.4 led c samt i artikel 45g led f inte bara gäller överföring av medel ur kapitalbasen utan även resolutionsenhetens återbetalning av skulder till dotterföretaget?

Svar

Genom det villkor för beviljande av ett undantag från ett internt minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i artikel 45f.3 led c och 45f.5 led c samt i artikel 45g led f säkerställer man att det inte finns några rådande eller förväntade (praktiska eller rättsliga) hinder för att resolutionsenheten eller det mellanvarande moderföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen till dotterföretaget och snabbt återbetala skulder.

e)    Förfarande för fastställande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder

54.   Fråga (artikel 45h)

Resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten, resolutionsmyndigheten på koncernnivå, om den inte är densamma som den föregående, och de resolutionsmyndigheter som ansvarar för de dotterföretag i en resolutionsgrupp som omfattas av det krav som anges i artikel 45f på individuell basis måste göra allt de kan för att fatta ett gemensamt beslut enligt artikel 45h.1. Vore det lämpligt att ta med en bestämmelse i den nationella införlivandelagstiftningen om att den nationella resolutionsmyndigheten får samarbeta med alla berörda myndigheter vad gränsöverskridande grupper beträffar?

Svar

Det anges redan i artikel 88.5 andra stycket att de medlemmar som deltar i resolutionskollegiet måste ha ett nära samarbete. Denna skyldighet gäller för alla de uppgifter som anges i artikel 88.1, däribland att fastställa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder (led i i den bestämmelsen).

En bestämmelse om att nationella resolutionsmyndigheter får samarbeta med andra berörda myndigheter skulle därför inte strida mot de befintliga bestämmelserna i direktivet om återhämtning och resolution av banker.

55.   Fråga (artikel 45h)

I artikel 45h.2 i direktivet om återhämtning och resolution av banker hänvisas det till artikel 12 i kapitalkravsförordningen. Artikel 12 har dock strukits genom de ändringar som har gjorts av kapitalkravsförordningen genom förordning (EU) 2019/876.

Kan ni bekräfta att det i artikel 45h.2 i BRRD i stället bör hänvisas till artikel 12a i kapitalkravsförordningen?

Svar

Hänvisningen till artikel 12 i kapitalkravsförordningen i artikel 45h.2 i direktivet om återhämtning och resolution av banker bör betraktas som en hänvisning till artikel 12a i kapitalkravsförordningen.

56.   Fråga (artikel 45h)

Artikel 45h.4 och 45h.5 omfattar de beslut som resolutionsmyndigheterna fattar om det finns olika uppfattningar om det konsoliderade resolutionsgruppskravet (det externa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder) respektive det individuella minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder som tillämpas på resolutionsgruppsenheter på individuell basis (det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder).

Är artikel 45h.6 tillämplig om inget gemensamt beslut fattas om något av ovannämnda krav samtidigt?

Svar

Artikel 45h.6 handlar om när resolutionsmyndigheterna är oeniga om både nivån på det konsoliderade resolutionsgruppskravet och kraven för dotterföretag som inte är resolutionsenheter. I detta fall kommer dotterföretagens resolutionsmyndigheter att fatta ett beslut om den individuella nivån på minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för dotterföretagen i enlighet med punkt 5 (nämligen genom att ta vederbörlig hänsyn till synpunkterna från resolutionsenhetens resolutionsmyndighet). Resolutionsenhetens resolutionsmyndighet kommer även att besluta om det konsoliderade gruppkravet i enlighet med de steg som anges i punkt 4.

f)    Övergångsarrangemang och arrangemang efter resolution

57.   Fråga (artikel 45m)

Enligt artikel 45m.8 får resolutionsmyndigheterna revidera övergångsperioden eller de planerade målen för minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder i efterhand. Avser denna bestämmelse enbart de planerade målen för minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt artikel 45m.6 eller kan den ursprungligt beslutade övergångsperiod som fastställts i enlighet med artikel 45m.1 revideras i efterhand?

Svar

Resolutionsmyndigheter får revidera den ursprungligt beslutade övergångsperioden enligt artikel 45m.1 och inte bara det planerade minimikrav för kapitalbas och prioriterade skulder som meddelats i enligt med artikel 45m.6.

Hänvisningen till ”med förbehåll för punkt 1” i början av artikel 45m.8 gjordes för att säkerställa att resolutionsmyndigheter respekterar de bestämmelser och kriterier som anges i den när den reviderar övergångsperioden.

58.   Fråga (artikel 45m)

Kan den mellanliggande målnivå som fastställs i enlighet med artikel 45m.1 andra stycket förlängas om resolutionsmyndigheterna fastställer en övergångsperiod som löper ut efter den 1 januari 2024 enligt tredje stycket i den bestämmelsen?

Svar

Den mellanliggande målnivå som föreskrivs i artikel 45m.1 andra stycket måste ha uppnåtts av enheterna den 1 januari 2022 och får inte förlängas av resolutionsmyndigheten. Den möjlighet som anges i artikel 45m.1 tredje stycket att fastställa en övergångsperiod som löper ut efter den 1 januari 2024 gäller enbart det slutliga minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder.

Det bör dock noteras att det mellanliggande målet i princip måste säkerställa en linjär uppbyggnad av kapitalbas och kvalificerade skulder i riktning mot ett uppfyllande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder. En förlängning av övergångsperioden för det slutliga minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder till efter den 1 januari 2024 påverkar därför det mellanliggande mål som resolutionsmyndigheterna fastställer, eftersom det medför ett lägre mellanliggande mål än vad som skulle ha fastställts om övergångsperioden skulle upphöra den 1 januari 2024.

59.   Fråga (artikel 45m)

Artikel 45m.1 andra stycket lyder som följer: ”De mellanliggande målnivåerna ska, i princip, säkerställa en linjär uppbyggnad av kapitalbas och kvalificerade skulder i riktning mot ett uppfyllande av kravet.”

Kan ni bekräfta att begreppet ”krav” i den bestämmelsen inte bara avser det övergripande kvantitativa kravet utan även avser efterställning?

Svar

De mellanliggande målnivåer som resolutionsmyndigheten ska fastställa avser enligt artikel 45m.1 andra stycket första meningen kraven i artiklarna 45e eller 45f (externt eller internt minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder) och de krav som följer av tillämpningen av artikel 45b.4, 45b.5 eller 45b.7 (efterställning), beroende på vad som är lämpligt.

Bestämmelsen om att resolutionsmyndigheter måste säkerställa en linjär uppbyggnad tillämpas på alla de mellanliggande målnivåer som resolutionsmyndigheten ska fastställa. Den mellanliggande målnivån för den övergripande justeringen av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör därför säkerställa en linjär uppbyggnad i riktning mot uppfyllandet av det slutliga externa eller interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som resolutionsmyndigheten fastställt. På samma sätt bör man, vad efterställning beträffar, fastställa det efterställda mellanliggande målet i riktning mot det slutliga efterställningsmål som resolutionsmyndigheten fastställt. Hänsyn måste även tas till TLAC-minimikravet, samt miniminivån för de krav som avses i artikel 45c.5 eller 45c.6, som måste ha uppnåtts senast den 1 januari 2022, eftersom den mellanliggande målnivån inte kan fastställas till ett belopp som understiger dessa minimikrav (den mellanliggande målnivån skulle kunna fastställas till ett belopp som överstiger dessa minimikrav enligt regeln om linjär uppbyggnad).

H.   FRÅGOR OM AVTALSENLIGT ERKÄNNANDE AV SKULDNEDSKRIVNING

60.   Fråga (artikel 55)

I artikel 55.1 första stycket föreskrivs att skulder som inte är undantagna från skuldnedskrivningsverktygets tillämpningsområde och regleras av rätt i ett tredjeland ska innehålla ett avtalsvillkor enligt vilket motparten går med på att den skulden kan omfattas av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter och på att vara bunden av sådana befogenheter.

Artikel 55.1 andra stycket ger dessutom resolutionsmyndigheten befogenhet att bevilja undantag från detta krav för enheter vars minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder motsvarar beloppet för förlustabsorbering, förutsatt att de relevanta skulderna inte räknas för att uppfylla kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder.

Bör resolutionsmyndighetens handlingsutrymme i artikel 55.1 andra stycket tillämpas från fall till fall eller på allmän grund för alla enheter som uppfyller de relevanta kriterierna?

Svar

Bedömningen som avses i artikel 55.1 andra stycket bör göras från fall till fall. Enligt denna bestämmelse får resolutionsmyndigheter tillämpa undantaget (”kan besluta”) på enheter som faller inom den relevanta kategorin som nämns däri.

Undantaget kan dessutom endast beviljas om institutet kan uppfylla minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder med de återstående skulderna. Denna faktor måste kontrolleras innan undantaget beviljas, och denna kontroll verkar bara kunna göras från fall till fall.

61.   Fråga (artikel 55)

Avser datumet i artikel 55.1 d direktiv (EU) 2019/879 eller BRRD I?

Svar

Artikel 55.1 d avser BRRD I, som redan innehöll artikel 55, eftersom den avser införlivandet av direktivet om återhämtning och resolution av banker som innehåller denna artikel snarare än införlivandet av själva artikeln. Den nya artikel 55 som infördes genom direktiv (EU) 2019/879 ersätter föregående artikel 55 med en ny version av denna bestämmelse, dock inte hela det avsnitt som artikel 55 tillhör.

62.   Fråga (artikel 55)

Hur ska termen ”klass” förstås i artikel 55.2 femte stycket? Avser den insolvensrangordningen av skulderna eller typen av finansiellt instrument i fråga?

Ska hänvisningarna till ”klass” i artikel 45b.5 läsas med samma betydelse som i artikel 55.2?

Svar

Ordet ”klass” i artikel 55.2 femte stycket avser insolvensrangordningen av skulderna. Denna tolkning är anpassad till betydelsen och användningen av ordet i andra bestämmelser i BRRD (t.ex. artikel 34.1 (f) som hänvisar till principen om ”inte sämre villkor för borgenär”). Av denna anledning bör hänvisningen till ”klass” i artikel 45b.5 läsas i enlighet med detta.

63.   Fråga (artikel 55)

Om resolutionsmyndigheten, inom ramen för bedömning av resolutionsmöjligheter, eller vid någon annan tidpunkt, enligt artikel 55.2 femte stycket, inom en klass av skulder, fastställer att summan av skulder som omfattas av undantag på grund av att det är ogörligt och skulder som är undantagna eller sannolikt kommer att undantas från skuldnedskrivning i enlighet med artikel 44.2 och 44, uppgår till mer än 10 % av den klassen, måste den omedelbart bedöma inverkan av detta på möjligheterna att försätta den berörda enheten i resolution. I den bestämmelsen finns det dock ingen hänvisning till skulder för vilka institutet inte kan inkludera avtalsklausulen (dvs. de bryter mot skyldigheten enligt artikel 55.1) när den bedömer om tröskelvärdet på 10 % överskrids.

Skulle det vara korrekt att införliva BRRD så att skulder för vilka institutet inte kunde ta med avtalsklausulen vid beräkningen av tröskelvärdet på 10 % inte inkluderas?

Svar

Ordalydelsen i artikel 55.2 femte stycket är begränsad till skulder som av resolutionsmyndigheten har rätt att inte inkludera avtalsvillkoret på grund av det är ogörligt, tillsammans med de skulder som är undantagna eller sannolikt kommer att undantas från skuldnedskrivning enligt artikel 44.2 och 44.3. Den specifika skyldigheten att bedöma inverkan på resolutionsmöjligheterna utifrån detta stycke kan därför endast införlivas med hänvisning till dessa skulder.

BRRD hindrar dock inte medlemsstaterna från att införliva bestämmelsen i stor utsträckning och att även inkludera skulder för vilka banken inte kan ta med klausulen. Detta tillvägagångssätt skulle vara i linje med resolutionsmålen och BRRD, eftersom det skulle öka granskningen av möjligheterna att försätta institutet i resolution.

Skyldigheten i denna bestämmelse påverkar dessutom inte resolutionsmyndighetens allmänna skyldighet att säkerställa möjligheterna att försätta institutet i resolution enligt artikel 17. Inom ramen för den allmänna bedömningen av resolutionsmöjligheter bör resolutionsmyndigheten också ta hänsyn till effekterna av skulder som inte inkluderar avtalsklausulen, eftersom institutet eller enheten inte uppfyllde skyldigheten i artikel 55.1.

64.   Fråga (artikel 55)

På vilka villkor kan en resolutionsmyndighet fastställa att den inte håller med ett företags bedömning att det är ogörligt? Vissa svårigheter kan uppstå om ett avtal har ingåtts och resolutionsmyndigheten sedan beslutar att en avtalsklausul som avses i artikel 55.1 ska införas.

Om ett företag dessutom kommer till slutsatsen att införandet av avtalsklausulen är ogörligt och meddelar resolutionsmyndigheten om denna bedömning enligt artikel 55.2 första stycket, när kan den enheten ingå det berörda avtalet?

Svar

Kriterierna för bedömningen att det är ogörligt kommer att anges i en delegerad förordning som innehåller tekniska tillsynsstandarder som utvecklas av EBA, i enlighet med befogenheten som anges i artikel 55.6.

Med avseende på den tidpunkt då avtalet kan ingås kan institutet inte ingå avtalet innan resolutionsmyndigheten meddelas. Den kan emellertid ingå avtalet utan att vänta på svaret från resolutionsmyndigheten under förhållanden då det är ogörligt, eftersom artikel 55.2 andra stycket föreskriver att skyldigheten att inkludera klausulen upphävs från och med meddelandet från institutet.

65.   Fråga (artikel 55)

Hur ska uttrycket ”inom en rimlig tidsram” i artikel 55.2 förstås?

I synnerhet i första stycket i den bestämmelsen gäller hänvisningen till ”rimlig tidsram” för enheten (som måste tillhandahålla den information som resolutionsmyndigheten begär inom denna tidsram) eller för resolutionsmyndigheten (som måste begära informationen inom den tidsramen)?

Svar

Den ”rimliga tidsramen” är relevant för resolutionsmyndigheten att begära nödvändig information (i artikel 55.2 första stycket) och införandet av klausulen (i tredje stycket i samma stycke).

I artikel 55.2 första stycket ges bestämmanderätt på nationell nivå för att fastställa en rimlig tidsram för resolutionsmyndigheten att begära nödvändig information från enheten. Under alla omständigheter är det tillrådligt att en sådan tidsram definieras på ett konsekvent sätt med den tidsfrist som kommer att fastställas enligt artikel 55.2 tredje stycket angående begäran om införande av klausulen. Detta kommer att anges i en delegerad förordning baserad på en teknisk standard för tillsyn som utvecklas av EBA, i enlighet med mandatet i artikel 55.6.

66.   Fråga (artiklarna 55 och 59)

I artikel 55.2 femte stycket hänvisas till artikel 73 ”vid tillämpning av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter på kvalificerade skulder”. I artikel 73 fastställs skydd för aktieägarna vid ”partiella överföringar” och ”tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget”.

Bör detta tolkas som skyddsåtgärderna i artikel 73 som också gäller vid nedskrivning och konvertering av kvalificerade skulder ”oberoende av resolution” enligt artikel 59.1 a och 1a?

Svar

Artikel 73 är endast tillämplig på skuldnedskrivningsverktyget, som är en av de möjliga tillämpningarna av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna, och utövas ”i förhållande till skulder i ett institut under resolution”.

Principen i artikel 73.1 b – som avser tillämpningen av principen om ”inte sämre villkor för borgenär”– gäller dock också när nedskrivningen eller konverteringen görs oberoende av resolution enligt artikel 59.1 a. I artikel 59.1 tredje stycket föreskrivs i synnerhet att ”[e]fter utövandet av befogenheten att skriva ned eller konvertera relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder oberoende av en resolutionsåtgärd ska den värdering som föreskrivs i artikel 74 utföras och artikel 75 ska tillämpas”. Både artiklarna 74 och 75 förutsätter tillämpning av principen om ”inte sämre villkor för borgenär”.

I.   FRÅGOR OM NEDSKRIVNING ELLER KONVERTERING AV KAPITALINSTRUMENT OCH KVALIFICERADE SKULDER

67.   Fråga (artikel 59)

Vilka är de ”exceptionella omständigheter” som avses i artikel 59.1b som gör det möjligt att avvika från resolutionsplanen?

Svar

Skäl 54 och led j i artikel 87 i BRRD klargör att resolutionsmyndigheter bör följa de åtgärder som föreskrivs i resolutionsplanerna när de vidtar resolutionsåtgärder, såvida de inte på grundval av omständigheterna i ett konkret fall bedömer att resolutionsmålen kan uppnås mer effektivt genom att vidta åtgärder som inte finns i resolutionsplanen. De ”exceptionella omständigheter” som avses i artikel 59.1b bör därför tolkas mot bakgrund av skäl 54 och artikel 87 j. Detta är relevant både i fall där åtgärder behöver vidtas med avseende på endast ett dotterföretag och där en resolutionsordning för koncerner behövs, vilket förtydligas i artikel 91.6 a.

68.   Fråga (artikel 59)

Med ändringarna av artikel 59 i BRRD, kan kvalificerade skulder som uppfyller villkoren i artikel 45f.2 a BRRD, med undantag för villkoret för återstående löptid för skulder enligt artikel 72 c.1 i CRR, också skrivas ned eller konverteras när enheten inte längre är bärkraftig.

Är befogenheten att skriva ned eller konvertera dessa instrument endast tillämplig i situationer där resolutionsenhetens emitterande dotterföretag ingår i samma resolutionsgrupp som resolutionsenheten i fråga? Eller kan den befogenheten också tillämpas i situationer där dotterföretaget är en resolutionsenhet och därmed inte ingår i samma resolutionsgrupp som moderenheten och där dotterföretaget – utan att omfattas av ett internt minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder – innehar instrument som uppfyller de interna minimikraven för kapitalbas och kvalificerade skulder?

Svar

Befogenheten att skriva ned eller konvertera kvalificerade skulder när en enhet inte längre är bärkraftig, enligt artikel 59.1a i BRRD, är endast möjlig med avseende på enheter som själva inte är resolutionsenheter.

Detta framgår av artikel 59.1a i BRRD, enligt vilken villkoren i artikel 45f.2 a ska uppfyllas, med undantag för villkoret avseende skulders återstående löptid. Artikel 45f gäller endast för enheter som inte själva är resolutionsenheter.

Den inledande meningen i artikel 45f.2 i BRRD klargör att de bestämmelser som ingår däri är tillämpliga på de enheter som avses i artikel 45f.1 i BRRD. Den sistnämnda bestämmelsen anger tillämpningsområdet för det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder och klargör att det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder inte är tillämpligt på resolutionsenheter.

De kvalificerade skulderna hos dotterföretag som är resolutionsenheter kan därför bara skrivas ned eller konverteras i samband med resolutionen genom användning av skuldnedskrivningsverktyget och inte då en enhet inte längre är bärkraftig.

J.   FRÅGOR OM AVTALSENLIGT ERKÄNNANDE AV BEFOGENHET ATT MEDGE ANSTÅND MED RESOLUTION

69.   Fråga (artikel 71a)

Artikel 71a.2 ger medlemsstaterna möjlighet att kräva att moderföretag inom unionen säkerställer att deras dotterföretag i tredje länder inkluderar, i vissa finansiella avtal, avtalsvillkor för att utesluta att utövandet av resolutionsbefogenheter utgör en grund för uppsägning eller andra verkställighetsåtgärder i dessa avtal. Detta krav kan gälla för dotterföretag i tredje länder som är kreditinstitut, värdepappersföretag (eller som skulle vara värdepappersföretag om de hade ett huvudkontor i den berörda medlemsstaten) eller finansinstitut.

Kan medlemsstaterna välja att tillämpa kravet i artikel 71a.2 första stycket på en eller två av de uppräknade kategorierna av enheter (t.ex. endast på dotterföretag i tredje länder som är kreditinstitut) när de använder sig av detta alternativ?

Svar

Artikel 71a.2 kan införlivas genom att kräva att den klausul som nämns däri endast införs för vissa av de kategorier av enheter som anges i andra stycket a–c, förutsatt att detta inte strider mot andra bestämmelser i BRRD.

K.   FRÅGOR RELATERADE TILL ANDRA BESTÄMMELSER I BRRD

70.   Fråga (artikel 33)

Bör hänvisningen i artikel 33.4 vara till punkt 2 i samma artikel snarare än till punkt 3? Artikel 33.2 är bestämmelsen som innehåller regeln om att resolutionsåtgärder gentemot enheter som det hänvisas till i artikel 1.1 c eller d endast ska vidtas när villkoren i artikel 32.1 är uppfyllda, med bestämmelsen i punkt 4 som ett undantag från denna regel.

Svar

Hänvisningen ”om inte annat följer av punkt 3” i artikel 33.4 innebär i förekommande fall att villkoren i artikel 33.3 måste uppfyllas i samband med tillämpningen av artikel 33.4.

Mer specifikt, om dotterföretag till ett holdingföretag med blandad verksamhet innehas direkt eller indirekt av ett mellanliggande finansiellt holdingföretag och villkoren i artikel 33.4 b och c är uppfyllda, ska den enhet som avses i villkor (a) i den bestämmelsen tolkas som det finansiella holdingföretaget och inte holdingföretaget med blandad verksamhet. Hänvisningen ”om inte annat följer av punkt 3” är därför ett nödvändigt förtydligande, eftersom båda typerna av holdingföretag omfattas av artikel 1.1 c och d.

71.   Fråga (artikel 36)

Bör frasen ”kapitalinstrument” i artikel 36.11 a ersättas med ”kapitalinstrument och kvalificerade skulder”?

Svar

I artikel 36.11 a behövs inte en hänvisning till ”kvalificerade skulder”, eftersom denna bestämmelse endast avser möjligheten att skriva upp fordringar efter tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget och inte efter tillämpningen av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter enligt artikel 59.

Efter en slutgiltig värdering, är det under alla omständigheter ändå möjligt att skriva upp instrument som har skrivits ned i enlighet med artiklarna 59-62, i enlighet med artiklarna 46.3 och 60.2 a.

72.   Fråga (artikel 47)

I artikel 47 föreskrivs reglerna för behandling av aktieägare vid skuldnedskrivning eller nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument. Enligt direktiv (EU) 2018/879 utvidgades dock nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna enligt artikel 59 till att även omfatta vissa kvalificerade skulder. Varför återspeglades inte denna förändring i artikel 47?

Svar

Artikel 47 är tillämplig på ”aktieägare och innehavare av andra äganderättsinstrument” i samband med tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget eller utövandet av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter enligt artikel 59.

Direktiv (EU) 2018/879 ökade tillämpningsområdet för nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter för att inkludera innehavare av vissa kvalificerade skulder. Eftersom dessa innehavare inte kan anses vara ”aktieägare och innehavare av andra äganderättsinstrument” baserat på definitionerna i artikel 2.1 (61) och (62), finns det inget behov av att justera tillämpningsområdet för artikel 47.

Likaså påverkas inte innehavare av relevanta kapitalinstrument (som redan ingår i tillämpningsområdet för artikel 59 i BRRD I) av bestämmelserna i artikel 47, eftersom de inte heller är ”aktieägare och innehavare av andra äganderättsinstrument” baserat på de angivna definitionerna ovan.

När det gäller hänvisningen i artikel 47.1 bi 47 till utspädning av aktieägarna genom konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt den befogenhet som avses i artikel 59.2, bör detta även läsas som konvertering av kvalificerade skulder i enlighet med artikel 59. I artikel 60.1 om ordningsföljden för nedskrivning och konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder hänvisas i led a till behovet av att vidta en eller båda av de åtgärder som anges i artikel 47.1 vid minskning av kärnprimärkapitalposter innan andra typer av instrument påverkas.

73.   Fråga (artikel 108)

Artikel 108.2 c i BRRD kräver att ”[d]en relevanta avtalsenliga dokumentationen och, i tillämpliga fall, de prospekt som avser emissionen hänvisar uttryckligen till den lägre prioriteten enligt denna punkt”. Bör nationella införlivandeåtgärder som införs genom artikel 108.2 c i nationell lag kräva att emittenter i sin dokumentation hänvisar till den nationella införlivandeåtgärden, eller i stället till artikel 108.2 i BRRD?

Svar

Den avtalsenliga hänvisningen till den lägre rankningen av skulden som krävs enligt artikel 108.2 c bör göras med hänvisning till de nationella åtgärder som införlivar artikel 108.2 i den medlemsstat där emittenten av skuldinstrument utfärdas. Den ytterligare hänvisningen i avtalsvillkoret till artikel 108.2 i BRRD kommer inte att strida mot den.

74.   Fråga (allmän)

Omfattar termen ”enhet”, när den inte används tillsammans med termen ”institut” (dvs. i uttrycket ”institut eller enhet som avses i artikel 1.1 b, c och d)”) de institut som avses i artikel 1.1 a utöver de enheter som nämns i led b i den bestämmelsen?

Avser termen ”enhet” i artikel 16a.1 dessutom ett institut eller ett finansiellt holdingföretag som måste uppfylla tillsynskraven på konsoliderad basis?

Svar

Den specifika innebörden av termen ”enhet” beror på de bestämmelser i vilka den används och på vem som omfattas av de underliggande skyldigheterna i dessa bestämmelser eller de bestämmelser som nämns däri. Den bör ta hänsyn till tillämpningsområdet för BRRD enligt artikel 1.1. Termen kan hänvisa till hela eller delar av de enheter som avses i artikel 1.1 a–d, inklusive de institut som nämns i led a.

I artikel 16a ska hänvisningen till ordet ”enhet” omfatta alla enheter som avses i artikel 1.1 a–d och som är skyldiga att följa det kombinerade buffertkravet och minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder, i enlighet med artikel 45, oavsett om det är individuellt eller konsoliderat (dvs. externa och interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder).

L.   FRÅGOR OM SRMR

75.   Fråga (artikel 3 i SRMR)

Definitionen av ”resolutionsenhet” i artikel 3.1a (24a) i SRMR avser endast Gemensamma resolutionsnämnden och inte de nationella resolutionsmyndigheterna. Denna definition används i flera artiklar i SRMR (t.ex. artiklarna 12k, 16, 21 och 27). Kan bestämmelserna i SRMR som innehåller uttrycket ”resolutionsenhet” tillämpas på resolutionsenheter och grupper som nämns i artikel 7.3 och som faller utanför nämndens direkta ansvarsområde?

Svar

Artikel 3 (24a) i SRMR (bestämmelsen som speglar artikel 2 (83a) i BRRD) ger inte Gemensamma resolutionsnämnden rätt att identifiera en enhet som en resolutionsenhet. Detta är snarare en konsekvens av respektive resolutionsplan med resolutionsåtgärder med avseende på den enheten.

Artikel 9.1 i SRMR kräver att nationella resolutionsmyndigheter utarbetar och antar resolutionsplaner för de enheter som avses i artikel 7.3 i SRMR i enlighet med artikel 8.5-13 i SRMR. Resolutionsplanens skyldighet att föreskriva de resolutionsåtgärder som kan tillämpas vid fel anges i artikel 8.6 i SRMR. Kravet att identifiera resolutionsenheterna och resolutionsgrupperna för varje grupp anges i artikel 8.10 andra stycket i SRMR.

76.   Fråga (artikel 10a i SRMR)

I enlighet med artikel 10a.1 i SRMR, när en enhet befinner sig i en situation där den uppfyller det kombinerade buffertkravet, men inte det externa eller interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder när det beräknas på grundval av TREA, har Gemensamma resolutionsnämnden befogenhet att förbjuda en enhet att dela ut mer än det högsta utdelningsbara beloppet. Avser nämndens befogenhet enligt denna bestämmelse alla enheter som omfattas av SRMR, eller bara de för vilka nämnden är direkt ansvarig i enlighet med artikel 7.2, 7.4 b och 5.5 i SRMR?

Hur ska nämnden dessutom tillämpa befogenheterna i artikel 10a i SRMR? Bör de nationella resolutionsmyndigheterna i så fall också genomföra nämndens instruktioner i enlighet med artikel 29 i SRMR?

Svar

Enligt den fördelning av uppgifter som anges i artikel 7 i SRMR kan nämnden endast utöva de befogenheter som tilldelas enheterna i artikel 10a i SRMR i dess direkta ansvarsområde (dvs. enheter och grupper som avses i artikel 7.2 i SRMR, och enheter och grupper som avses i artikel 7.4 b och 5.5 i SRMR om villkoren för tillämpning av dessa punkter är uppfyllda. För de återstående enheter som nämns i artikel 7.3 bör det vara den berörda nationella resolutionsmyndigheten som utövar befogenheterna att begränsa utdelningar.

Artikel 10a i SRMR anger inte uttryckligen till vem nämndens beslut att förbjuda utdelningar över det högsta utdelningsbara beloppet ska riktas. Detta beslut är emellertid nära relaterat till tillämpningen av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder med tanke på att den befogenhet som avses i artikel 10a i SRMR är en av de åtgärder genom vilka överträdelsen av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör hanteras, enligt artikel 12j.1 b i SRMR. Det är också nära relaterat till avlägsnandet av väsentliga hinder för resolution med tanke på att artikel 10.9 andra stycket i SRMR identifierar situationen där ett institut uppfyller det kombinerade buffertkravet tillsammans med sina egna kapitalbehov, men inte det kombinerade buffertkravet samtidigt med MREL, som eventuellt kan utgöra ett väsentligt hinder för resolution. I båda fallen riktas nämndens beslut till nationella resolutionsmyndigheter som är skyldiga att genomföra dem i enlighet med artikel 29 i SRMR – se artiklarna 12.5 och 10.10-12 i SRMR.

Analogiskt i förhållande till dessa bestämmelser och mot bakgrund av motiveringen som ligger till grund för interaktionerna mellan nämnden och nationella resolutionsmyndigheter bör artikel 10a i SRMR tolkas i den meningen att nämndens beslut som anges däri bör riktas till berörda nationella resolutionsmyndigheter, som bör implementera dem i enlighet med artikel 29 i SRMR.

77.   Fråga (artikel 10a i SRMR)

Om en enhet befinner sig i en situation där den inte uppfyller det kombinerade buffertkravet i kombination med dess minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder har den gemensamma resolutionsnämnden befogenhet att förbjuda en enhet att dela ut mer än det högsta utdelningsbara beloppet på grundval av artikel 10a i SRMR genom någon av de åtgärder som nämns där.

I artikel 10a i SRMR hänvisas dock endast till den gemensamma resolutionsnämnden och inte till de nationella resolutionsmyndigheterna. Dessutom anges inte artikel 10a i SRMR i artikel 7.3 tredje stycket i SRMR. Kan nationella resolutionsmyndigheter vidta åtgärder på grundval av artikel 10 a i SRMR med avseende på de enheter och koncerner som avses i artikel 7.3 i SRMR?

Svar

På grund av den fördelning av uppgifter som fastställs i artikel 7 i SRMR kan den gemensamma resolutionsnämnden utöva de befogenheter som tilldelats genom artikel 10a i SRMR endast till de enheter som den ansvarar direkt för (dvs. enheter och koncerner som avses i artikel 7.2 i SRMR och enheter och koncerner som avses i artikel 7.4 b och 7.5 i SRMR när villkoren för tillämpningen av de punkterna uppfylls) (se även svaret på fråga 80). Trots att artikel 10a i SRMR inte ingår i förteckningen över bestämmelser i artikel 7.3 fjärde stycket i SRMR har de nationella resolutionsmyndigheterna fortfarande befogenhet att tillämpa befogenheten att förbjuda vissa utdelningar genom det nationella införlivandet av artikel 16a i BRRD.

Även om artikel 10a i SRMR inte ingår i förteckningen över bestämmelser i artikel 7.3 fjärde stycket i SRMR bör det noteras att det finns hänvisningar till denna artikel i andra bestämmelser som uttryckligen är tillämpliga på nationella resolutionsmyndigheter enligt artikel 7.3 i SRMR:

—	Artikel 10.9 led i) andra stycket i SRMR omfattar de omständigheter som i artikel 10a.1 i SRMR beskrivs som en situation som ger upphov till ett väsentligt resolutionshinder.

—	I artikel 12j.1 led b i SRMR förtecknas de befogenheter som avses i artikel 10a i SRMR som en av de åtgärder som ska användas för att hantera en överträdelse av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder.

78.   Fråga (artikel 12k i SRMR)

I enlighet med artikel 12k.1 i SRMR måste den gemensamma resolutionsnämnden fastställa mellanliggande målnivåer för kraven i artiklarna 12f eller 12g i SRMR eller för krav som följer av tillämpningen av artikel 12c.4, 12.5 eller 12.7 i SRMR, beroende på vad som är tillämpligt, som de enheter som avses i artikel 12.1 och 12.3 i SRMR ska efterleva den 1 januari 2022.

Ska denna bestämmelse tolkas så att den kräver att den gemensamma resolutionsnämnden fastställer de mellanliggande målnivåerna även för de enheter som avses i artikel 7.3 i SRMR för vilka de nationella resolutionsmyndigheterna fastställer minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder (dvs. de enheter som avses i artikel 12.3 i SRMR)?

Svar

För de enheter som avses i artikel 12.3 i SRMR bör de mellanliggande mål som avses i artikel 12k.1 andra stycket i SRMR fastställas av den nationella resolutionsmyndigheten, mot bakgrund av den fördelning av uppgifter som fastställs i artikel 7.3 i SRMR.

79.   Fråga (artikel 18 i SRMR)

Enligt artikel 18.1a i SRMR har den gemensamma resolutionsnämnden befogenhet att anta en resolutionsordning med avseende på en central företagsenhet och alla kreditinstitut som är permanent underställda den och som ingår i samma resolutionsgrupp när resolutionsgruppen som helhet uppfyller de villkor som fastställs i artikel 18.1 första stycket i SRMR.

I artikel 18.1a i SRMR hänvisas dock enbart till den gemensamma resolutionsnämnden och inte den nationella resolutionsmyndigheten. Artikel 18.1a i SRMR förtecknas inte heller i artikel 7.3 fjärde stycket i SRMR. Har de nationella resolutionsmyndigheterna, på grundval av SRMR, befogenhet att anta en resolutionsordning med avseende på en central företagsenhet och kreditinstitut som är permanent underställda den och som ingår i samma resolutionsgrupp?

Svar

Artikel 7.3 fjärde stycket i SRMR innehåller inte någon hänvisning till artikel 18.1a i SRMR om tillämpningen av resolutionsåtgärder med avseende på en central företagsenhet och alla kreditinstitut som är permanent underställda den och som ingår i samma resolutionsgrupp.

Nationella resolutionsmyndigheter har dock fortfarande befogenhet att vidta en resolutionsåtgärd enligt de villkor som anges i artikel 18.1a i SRMR, eftersom artikel 7.3e i SRMR kräver att nationella resolutionsmyndigheter antar resolutionsbeslut och tillämpar resolutionsverktyg i enlighet med relevanta förfaranden och skyddsåtgärder med avseende på de enheter och koncerner som omfattas av deras direkta ansvar. Artikel 18.1a i SRMR kan anses vara ett särdrag hos de villkor som anges i artikel 18.1 i SRMR.

Dessutom skulle den nationella bestämmelse som införlivar artikel 32a i BRRD också vara tillämplig, eftersom den inte skulle strida mot SRMR.

80.   Fråga (artikel 33 i BRRD)

Varför återspeglas inte artikel 33.3 i BRRD i SRMR, och vilka konsekvenser kan detta få?

Svar

Detta var redan fallet inom ramen för SRMR I och BRRD I.

Enligt artikel 33.3 i BRRD ska, om dotterinstituten till ett holdingföretag med blandad verksamhet innehas av ett mellanliggande finansiellt holdingföretag, resolutionsåtgärder för koncernresolution vidtas gentemot det mellanvarande finansiella holdingföretaget, och inte gentemot holdingföretaget med blandad verksamhet. Denna artikel ändrades genom direktiv (EU) 2019/879, men bara för att lägga till att det mellanvarande finansiella holdingföretaget under resolutionsplaneringsfasen måste identifieras som en resolutionsenhet.

Holdingföretag med blandad verksamhet omfattas av BRRD genom hänvisningen till dem i artikel 1.1c. Artikel 2 i SRMR innehåller dock ingen hänvisning till holdingföretag med blandad verksamhet, vilket innebär att de inte omfattas av SRMR. Det fanns därför inget behov av att spegla artikel 33.3 i BRRD i SRMR. Det bör noteras att artikel 17.5k i BRRD, enligt vilken resolutionsmyndigheter får kräva att holdingföretag med blandad verksamhet bildar ett separat finansiellt holdingföretag i syfte att åtgärda eller avlägsna väsentliga hinder för resolution, inte heller speglades i artikel 10.11 i SRMR.

81.   Fråga (artikel 45b)

Mot bakgrund av svaret på fråga 34 i kommissionens tillkännagivande av den 29 september 2020, kan ni klargöra vad som avses med ”enheter som omfattas av SRMR”?

Vidare, om medlemsstaterna utnyttjar möjligheten i artikel 45b.8 sista stycket i BRRD genom att fastställa en procentsats som är högre än 30 %, kommer den procentsatsen att tillämpas på de enheter som avses i artikel 7.3 i SRMR och som de nationella resolutionsmyndigheterna ansvarar direkt för?

Svar

De enheter som omfattas av SRMR är de enheter som nämns i artikel 2 i SRMR. Vid bedömningen av vilka enheter som omfattas av SRMR är fördelningen av uppgifter mellan den gemensamma resolutionsnämnden och de nationella resolutionsmyndigheterna i artikel 7 i SRMR inte relevant.

Om en deltagande medlemsstat utnyttjar möjligheten i artikel 45b.8 fjärde stycket i BRRD och ökar procentsatsen till mer än 30 % skulle en sådan ökning endast vara tillämplig på enheter som inte omfattas av SRMR enligt artikel 2 i SRMR. Detta beror på att SRMR är tillämplig på alla enheter som omfattas av den, oavsett fördelningen av uppgifter mellan den gemensamma resolutionsnämnden och nationella resolutionsmyndigheter. När en nationell resolutionsmyndighet utövar sina uppgifter gentemot en enhet som avses i artikel 7.3 i SRMR måste den tillämpa reglerna i SRMR med hjälp av de befogenheter som beviljats på grundval av de nationella bestämmelser som införlivar BRRD. Detta framgår tydligt av artikel 7 i SRMR, närmare bestämt artikel 7.3 led d första stycket och fjärde stycket.

SRMR syftade, utöver att ge den gemensamma resolutionsnämnden en centraliserad resolutionsbefogenhet, även till att anpassa reglerna och principerna i BRRD till den gemensamma resolutionsmekanismens särdrag och till att säkerställa att den gemensamma resolutionsnämnden och de nationella resolutionsmyndigheterna tillämpar samma grundregler när de antar beslut enligt SRMR. Detta tillvägagångssätt beskrivs i skälen 18, 21 och 23, och i synnerhet i skäl 28 i SRMR där följande anges i sista meningen: ”Under vissa omständigheter bör de nationella resolutionsmyndigheterna utföra sina uppgifter på grundval av och i enlighet med denna förordning när de utnyttjar de befogenheter som de tilldelats i enlighet med den nationella rätt som genomför direktiv 2014/59/EU om detta inte står i strid med denna förordning om detta inte står i strid med denna förordning.” Detta tillvägagångssätt följer även av artikel 1 första stycket i SRMR där det föreskrivs att det i SRMR ”fastställs enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av de enheter” som omfattas av SRMR.

Om SRMR och de nationella bestämmelser som införlivar BRRD skiljer sig åt, måste SRMR därför ha företräde när det gäller enheter som omfattas av den, i enlighet med artikel 2 i SRMR.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om direktiv 98/26/EG (EUT L 150, 7.6.2019, s. 296).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2013/36/EU vad gäller undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder (EUT L 150, 7.6.2019, s. 253).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 150, 7.6.2019, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/877 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet (EUT L 150, 7.6.2019, s. 226).

(10)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

(11)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 av den 25 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 87, 31.3.2017, s. 1).

(12)  Riktlinjer om vissa aspekter av lämplighetskraven i Mifid II av den 6 november 2018, ESMA35-43-1163.

(13)  Tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för återhämtning och resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter (EUT C 321, 29.9.2020, s. 1).

(14)  Tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för återhämtning och resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter (EUT C 321, 29.9.2020, s. 1).

(15)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (EGT L 168, 27.6.2002, s. 43).