12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/125

A.

Det första järnvägspaketet, som antogs 2001 och innehåller tre direktiv om utveckling av gemenskapens järnvägar, om tillstånd för järnvägsföretag, tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg, syftade till att ge ny livskraft åt järnvägsbranschen genom att vara ett första steg i skapandet av ett integrerat europeiskt järnvägsområde och till att skapa en sund finansiell struktur för att uppnå detta.

B.

Direktiven i det första järnvägspaketet skulle ha införlivats i den nationella lagstiftningen senast den 15 mars 2003, men kommissionen väntade till juni 2008 innan man inledde överträdelseförfaranden mot medlemsstater på grund av felaktigt eller ofullständigt genomförande av det första järnvägspaketet.

C.

Enligt kommissionens andra rapport om övervakning av utvecklingen på järnvägsmarknaden har inte järnvägens andel av transporterna ökat, utan endast stabiliserats på en låg nivå med cirka tio procent av godstransporterna och mindre än sju procent av passagerartransporterna under 2002.

1.

Europaparlamentet beklagar djupt att en stor majoritet, bestående av 22 medlemsstater, har misslyckats med att fullt ut införa de tre direktiven från det första järnvägspaketet. Parlamentet anser att detta misslyckande har hindrat järnvägen från att öka sin andel av de totala transporterna.

2.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet redan i sin resolution av den 12 juli 2007 betonande att ett fullständigt genomförande av det första järnvägspaketet absolut måste prioriteras och är därför mycket missnöjt med att denna prioritering inte har respekterats av en stor majoritet av medlemsstaterna, nämligen Belgien, Bulgarien, Danmark, Estland, Grekland, Frankrike, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

3.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen försummade fem år innan den agerade mot denna underlåtenhet och väntade till juni 2008 innan den skickade formella meddelanden samt till oktober 2009 innan den skickade motiverade yttranden om felaktigt eller ofullständigt genomförande av det första järnvägspaketet. Parlamentet beklagar att Europeiska kommissionen inte i tillräcklig grad har fokuserat sin kontroll på de finansiella grunderna i järnvägssystemet. Parlamentet kräver därför att kommissionen omedelbart vidtar rättsliga åtgärder mot de 22 medlemsstater som inte har genomfört det första järnvägspaketet.

4.

Europaparlamentet uppmanar de 22 medlemsstaterna att respektera EU:s lagstiftning utan ytterligare förseningar. Parlamentet är övertygat om att dessa medlemsstater fortfarande hindrar den fria konkurrensen på järnvägsmarknaden genom att inte genomföra direktiven från det första järnvägspaketet.

5.

Europaparlamentet begär att kommissionen offentliggör konkret information om vilka delar som inte har genomförts fullt ut i respektive medlemsstat, i synnerhet vad gäller det bristfälliga inrättandet av en oberoende regleringsmyndighet och det bristande genomförandet av villkoren för spåravgifter. Parlamentet ber även kommissionen att informera parlamentet om de olika juridiska tolkningarna mellan kommissionen och medlemsstaterna om infrastrukturförvaltarnas oberoende (artiklarna 4.2 och 14.2 i direktiv 2001/14/EG).

6.

Europaparlamentet betonar att infrastrukturförvaltaren måste ges tillräckligt oberoende eftersom denna enligt direktiv 2001/14/EG har en central roll när det gäller att ge rättvis tillgång till järnvägsinfrastruktur för alla sökande genom tilldelning av kapacitet i infrastrukturen, uttag av spåravgifter samt utfärdande av säkerhetsintyg.

7.

Europaparlamentet anser att infrastrukturförvaltarens oberoende är ett villkor för att möjliggöra en rättvis, öppen och icke-diskriminerande behandling av alla operatörer. Parlamentet understryker att det är särskilt oroande att det inte har givits tillräckliga praktiska och juridiska säkerheter för att garantera infrastrukturförvaltarnas oberoende, i synnerhet när de utgör en del av ett holdingbolag som också bedriver järnvägstransport.

8.

Europaparlamentet begär att de medlemsstater som inte uppfyller detta krav tydligt avskiljer den viktiga uppgiften att tilldela järnvägskapacitet i det nationella järnvägsnätet från alla befintliga järnvägsoperatörer genom alla erforderliga juridiska och funktionella åtgärder, eftersom brist på oberoende skulle kunna hindra infrastrukturförvaltaren från att fatta rätt beslut om hur infrastrukturen ska användas.

9.

Europaparlamentet oroas av det faktum att regleringsmyndigheterna inte har fått tillräckliga befogenheter och resurser, och att detta medför bristande kontroll över konkurrensproblemen på respektive nationell marknad.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om vilka av regleringsmyndigheternas befogenheter som medlemsstaterna måste stärka för att säkerställa att de får verklig makt att övervaka respektive järnvägsmarknad.

11.

Europaparlamentet anser att avsaknaden av verkligt oberoende regleringsmyndigheter i medlemsstaterna försvårar möjligheterna att korrekt genomföra det första järnvägspaketet.

12.

Europaparlamentet noterar att specifika bestämmelser om finansiering av infrastruktur och hantering av järnvägsskulder fanns med i det första järnvägspaketet (artikel 9 i direktiv 2001/12/EG).

13.

Europaparlamentet beklagar att det fortsatt investeras för lite i utveckling av järnvägsinfrastruktur och järnvägsunderhåll i många medlemsstater, vilket leder till att kvaliteten på den befintliga infrastrukturen sjunker i många fall. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att mobilisera de resurser som krävs för att utveckla nya järnvägsprojekt och ge tillräckligt underhåll till befintlig infrastruktur.

14.

Europaparlamentet påpekar att oberoende infrastrukturförvaltare och garanterade befogenheter och resurser för regleringsmyndigheterna utgör förutsättningar för att få tillfredsställande spåravgifter. Parlamentet påminner om att dessa infrastrukturavgifter ska beräknas på ett rättvist, öppet och konsekvent sätt och ge järnvägsföretagen tillräcklig insyn.

15.

Europaparlamentet uttrycker sin oro för att man inte har infört tillräckliga bestämmelser om infrastrukturavgifter. Särskilt oroande är avsaknaden av ett prestationsprogram för att förbättra prestationen i järnvägsnätet och av avgiftssystem som bygger på direkta kostnader för järnvägstjänsterna, samt infrastrukturförvaltarens bristande oberoende vid fastställandet av infrastrukturavgifterna.

16.

Europaparlamentet beklagar att på grund av denna genomförandebrist verkar inte infrastrukturavgifterna vara direkt kopplade till kostnaderna för tågtrafiken, och järnvägsmarknaden kan få svårt att betala dessa höga avgifter. Parlamentet noterar att de höga infrastrukturavgifterna kan hindra nya operatörer att komma in på marknaden och att kommissionen har mottagit flera klagomål från operatörer om tillgången till terminaler och järnvägstjänster.

17.

Europaparlamentet anser att spår- respektive vägavgifter för järnvägs- och vägtransporter bör harmoniseras för att skapa verkligt rättvisa konkurrensförhållanden mellan transportslagen. Parlamentet betonar att en sådan rättvis konkurrens skulle bidra till att öka hållbarheten och effektiviteten i EU:s transportsystem och höja järnvägens miljömässiga konkurrenskraft.

18.

Europaparlamentet betonar att korrekt och fullständigt genomförande av det första järnvägspaketet är ett grundläggande villkor för att skapa ett europeiskt järnvägsnät. Parlamentet begär att kommissionen ska lägga absolut prioritet på att använda alla tillgängliga lagliga medel för att säkerställa detta genomförande.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av det första järnvägspaketet senast i september 2010. I denna översyn bör kommissionen prioritera problemen med brist på oberoende för infrastrukturförvaltarna, regleringsmyndigheternas bristande resurser och befogenheter samt föreslå lämpliga principer för att ta ut infrastrukturavgifter som stimulerar offentliga och privata investeringar i järnvägssektorn.

20.

Europaparlamentet anser att för att framgångsrikt kunna öppna marknaderna inom järnvägssektorn måste bestämmelserna i det första järnvägspaketet till fullo genomföras. Parlamentet anser att en ytterligare liberalisering av järnvägsmarknaden inte får försämra kvaliteten på järnvägstransporttjänsterna och bör upprätthålla den allmänna trafikplikten. Principen om ömsesidighet bör tillämpas fram till dess att marknaderna till fullo öppnats.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att reagera på eller lämna information om de förfrågningar som görs i punkterna 3, 5, 10 och 16 vid omarbetningen av förslaget till det första järnvägspaketet, eller senast innan utgången av 2010.

22.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.