31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 77/131

1.1

Detta yttrande är det senaste i en rad yttranden från EESK om ekonomisk styrning i EU. Det är baserat på kommissionens meddelande KOM(2007) 721 slutlig ”Ekonomin i EU: 2007 års översikt – Hur produktiviteten i EU kan höjas”.

1.2

Översikten för 2007 utgår ifrån det faktum att samtidigt som EU är en av de mest avancerade och produktiva ekonomierna i världen så finns det fortfarande tämligen stora skillnader i levnadsstandard, mätt i BNP, mellan EU och den mest avancerade ekonomin i världen – USA. Orsaken ligger i skillnader i produktionsutveckling inom olika industrisektorer och medlemsstater.

1.3

Även om statistik om USA är en användbar måttstock för att mäta EU-medlemsstaternas prestationer, så ligger yttrandets fokus på jämförelser mellan länder inom EU. Faktorer som sociala modeller, arbetstid och förvärvsfrekvens påverkar de transatlantiska jämförelserna, men yttrandet syftar inte till att behandla dessa frågor. Det handlar i stället helt enkelt om varför vissa EU-länder skapar större välstånd och fler jobb än andra.

1.4

Huvudtanken i kommissionens rapport är att genomförandet av Lissabonagendan kommer att hjälpa medlemsstaterna att öka både sysselsättningen och välfärden. Ett antal politiska nyckelåtgärder kan i hög grad bidra till detta. Dessa måste syfta till att

1.5

Dessa politikinsatser blir ännu mer relevanta mot bakgrund av de förändringar inom den globala ekonomin som skett sedan Europeiska rådet i Lissabon år 2000. De nya utmaningarna utgörs inte enbart av den rådande finanskrisen utan också av balansen mellan utbud och efterfrågan på fossila bränslen, den påvisade klimatförändringen, den tilltagande bristen på livsmedel och den ständigt ökande efterfrågan på råvaror i allmänhet. Detta gör investeringar i forskning och utveckling och forskning i världsklass än viktigare. De belyser behovet av en konkurrenskraftig inre marknad som backas upp av effektiva bestämmelser om flexicurity på arbetsmarknaden och offentliga finanser av hög kvalitet.

1.6

Makroekonomiska faktorer på både utbuds- och efterfrågesidan har diskuterats i detalj i de tidigare EESK-yttranden om ekonomisk styrning inom EU som nämns i inledningen, där kommittén betonade att åtgärder för en förbättrad konkurrenskraft måste åtföljas av en makroekonomisk policymix som främjar inkomst, efterfrågan och sysselsättning. Syftet med detta yttrande är att visa att det – bortsett från efterfrågefaktorer – finns ett viktigt samband mellan reformerna av utbudssidan i Lissabonagendan och BNP-tillväxten.

1.7

På Lissabonstrategins resultattavla för 2007 (1), som just publicerats, låg följande länder på de sju första platserna (i rangordning): Danmark*, Sverige*, Österrike*, Nederländerna*, Finland*, Irland* och Storbritannien*, följda av Tyskland och Frankrike (2). De bäst placerade av de nya medlemsstaterna var Slovenien* och Estland*. Av EU-15-länderna hamnade Spanien, Grekland, Portugal och Italien sist på listan. Nederländerna, Österrike och Estland lovordades för att ha tillämpat Lissabonstrategin på det mest effektiva sättet. Grekland och Italien ansågs vara minst effektiva. Hur påverkar då ledarskapet vid genomförandet av Lissabonprogrammet produktiviteten och sysselsättningen?

1.8

Även om det finns många andra relevanta faktorer är den slutsats som kan dras av analysen i detta yttrande att det faktiskt finns ett nära samband mellan genomförandet av Lissabonagendan och framsteg i form av ökad sysselsättning och högre BNP per capita. I allmänhet är det omvända också sant, dvs. att länder som inte lyckas med att genomföra Lissabonreformerna tenderar att få sämre resultat. På grundval av denna slutsats uppmuntrar EESK medlemsstaterna att så snart som möjligt genomföra det fullständiga Lissabonprogrammet.

1.9

Vikten av varje inslag i programmet måste understrykas. För kommittén är det särskilt angeläget med ökade investeringar i kunskap, utbildning och FoU. Det råder ingen tvekan om att konkurrens befrämjar innovation, så ekonomierna i EU måste möta konkurrens för att klara av globaliseringens utmaningar. Det krävs en omfördelning av produktionsfaktorerna från industrier och sektorer på nedgång till framväxande och blomstrande industrier och sektorer för att maximera produktiviteten i medlemsstaternas ekonomier. Detta innebär att medlemsstaterna i sin tur förbinder sig att avsätta resurser till flexicurity. Slutligen står det klart att medlemsstaternas ekonomiska resultat i hög grad är avhängigt av en god förvaltning av de offentliga finanserna.

1.10

I det yttrande som EESK lade fram till Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000 (3) sade vi följande: ”Vi är övertygade om att Europa besitter den innovationsförmåga, kreativitet, kunskap och företagsamhet som erfordras för att lyckas i den nya modellen” (dvs. i informationssamhället). ”Men dessa färdigheter måste ges svängrum. Hinder måste ersättas av möjligheter, hämmande åtgärder av stimulerande initiativ. Europas företag frigjordes under det förra decenniet. Nu är det dags att frigöra energin hos Europas män och kvinnor.” Nu skriver vi 2008 och det finns fortfarande en hel del kvar att göra, men Lissabonagendan är rätt väg att gå.

2.1

Detta yttrande är det senaste i en rad yttranden från EESK om ekonomisk styrning i EU. Det har utarbetats som ett svar på kommissionens meddelande KOM(2007) 721 slutlig ”Ekonomin i EU: 2007 års översikt – Hur produktiviteten i EU kan höjas”. Det förra yttrandet, från september 2007, handlade om översikten för 2006 – Stärkande av euroområdet: Prioriteringsområden.

2.2

I föreliggande yttrande har EESK försökt att relatera sysselsättningstillväxten i medlemsstaterna och BNP per capita till de olika rekommendationerna om politiska åtgärder i kommissionens meddelande. På detta sätt skiljer sig yttrandet ganska mycket från slutsatserna i det tidigare yttrandet om översikten för 2006, där man förklarade vilka inhemska socioekonomiska förhållanden och skilda politiska mål som styr medlemsstaternas åtgärder.

2.3

Tidigare yttranden från oktober 2006 (4) och februari 2006 (5) rörde de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2005–2008, medan vi i mars 2004 yttrade oss om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2003–2005 (6). EESK har fått kommissionens rekommendationer för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2008–2010, men kan bara notera att de är desamma som för 2005–2008. Mot bakgrund av tidigare arbete med de allmänna riktlinjerna har EESK beslutat att använda översikten för EU:s ekonomi 2007 som grundval för detta yttrande.

2.4

I oktober 2006 behandlade EESK de bestämmelser som påverkar de övergripande målen om prisstabilitet, tillväxt och sysselsättning. I detta yttrande kommer vi att koncentrera oss på politiken snarare än bestämmelserna. I februari 2006 lade EESK fram sitt yttrande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2005–2008. Även om detta yttrande omfattade ett brett område, stödde det generellt samma politiska agenda för ökad tillväxt och produktivitet som bildar grund för föreliggande yttrande. I båda dessa yttranden tar EESK upp de ekonomiska faktorer som påverkar efterfrågan. I detta yttrande ska vi behandla kommissionens förslag till reformer på utbudssidan.

2.5

Kommittén betonar emellertid att åtgärder för en förbättrad konkurrenskraft måste åtföljas av en makroekonomisk policymix som främjar inkomst, efterfrågan och sysselsättning. Vad gäller en lämplig policymix hänvisar vi till vårt alltjämt aktuella yttrande från mars 2004.

2.6

I kommissionens skrift ”European Economy” nr 8/2007 ingår meddelandet ”Hur produktiviteten i EU kan höjas” tillsammans med fyra kapitel, totalt 149 sidor.

Kommittén beklagar att kommissionen inskränker sig till rekommendationer från utbudssidan för att stärka konkurrenskraften.

I detta yttrande behandlas den politik som förespråkas i kapitel 4.

3.1

Översikten för 2007 utgår ifrån det faktum att samtidigt som EU är en av de mest avancerade och produktiva ekonomierna i världen så finns det fortfarande tämligen stora skillnader i levnadsstandard, mätt i BNP, mellan EU och den mest avancerade ekonomin i världen – USA. Orsaken ligger i skillnader i produktionsutveckling inom olika industrisektorer och medlemsstater.

3.2

Genom att anta Lissabonstrategin i mars 2000 markerade de europeiska ledarna att de fäste den allra största vikt vid en förbättrad produktivitet i EU i förening med en stark sysselsättningstillväxt. Huvuddragen i denna strategi var att bygga upp kunskap, stärka konkurrenskraften och verka för flexibilitet.

3.3

Kunskapsuppbyggande kräver större och bättre investeringar i FoU och humankapital. Att utbildningen sker på ett effektivt sätt och är kostnadseffektiv måste säkras i hela EU.

3.4

Åtgärder som stimulerar konkurrensen är viktiga, både för att höja nivån på produktiviteten och öka tillväxtgraden. Empirisk forskning visar att öppnande av marknader för konkurrens inte bara har positiv effekt på produktiviteten och tillväxten, utan också på sysselsättningen.

3.5

En ökad flexibilitet krävs för att på ett smidigt sätt kunna justera produktionsstrukturerna i riktning mot ytterligare specialisering och diversifiering och in på nya områden av relativa komparativa konkurrensfördelar. Medlemsstaterna har under de senaste åren vidtagit olika åtgärder för att underlätta rörlighet för företag och arbetstagare, men fler och bredare insatser är önskvärda.

3.6

Slutsatsen blir att det behövs ett förändrat sätt att tänka. Ett antal politiska nyckelåtgärder kan i hög grad bidra till detta. Dessa måste syfta till att

3.7

Många vitt spridda uppfattningar har fått stryka på foten: det är inte bara stora länder och storföretag som kan bli tekniskt ledande, handel är inte huvudverktyget för att sprida teknisk kunskap, små länder kan vara ledande på specialiserade områden, små företag introducerar ofta innovativ ny teknik, internationell rörlighet för arbetstagare och finanskapital är huvudredskapet för att sprida teknisk kunskap.

3.8

Ett brett samförstånd om vad som hämmar ökad produktivitet och vilka åtgärder som behövs för att öka den växer nu fram. Restriktioner på arbets- och varumarknaderna, brist på öppenhet för utländska direktinvesteringar och hinder för tillgång till eller skapande av ny teknik och dess spridning kan bli betydande hinder för ökad produktivitet under längre tidsperioder.

3.9

Eftersom skapandet av ökad produktivitet påverkas av utfallet för de minst produktiva enheterna på marknaden, är en politik som främjar omfördelning av resurserna viktig. Om förbättrad produktivitet leder till högre inkomster kan man vänta sig att konsumenternas efterfrågan kommer att vändas mot tjänster. Eftersom många tjänsteindustrier har ett högt mervärde och hög produktivitet kan ekonomin då också ha råd att skapa nya arbetstillfällen i sektorer som har genuint låg produktivitet.

4.1

BNP per capita beror på mer än Lissabonagendan. BNP beror på faktorer som utvecklingen på framväxande marknader samt i östra Europa och Ryssland, tendenser inom energi- och råvarumarknaderna och priserna på dem, tekniska förändringar och globaliseringen i allmänhet. Inhemsk efterfrågan påverkas av löne- och sysselsättningsnivåerna liksom av köpkraften. Kontroll över efterfrågan är i hög grad en följd av skatte- och pengapolitiken, medan krediter för att fylla både företagens och konsumenternas efterfrågan i slutänden beror på centralbankerna. Eftersom krisen på finansmarknaderna fortsätter, kommer det sannolikt att råda brist på krediter, vilket gör att efterfrågan drabbas och BNP påverkas.

4.2

Makroekonomiska faktorer har diskuterats i detalj i de tidigare EESK-yttranden om ekonomisk styrning inom EU som nämns i inledningen. Syftet med detta yttrande är att visa att det – bortsett från efterfrågefaktorer – finns ett viktigt samband mellan reformerna av utbudssidan i Lissabonagendan och BNP-tillväxten.

4.3

Relativ BNP per capita anges i tabell 1. Två tidsperioder har valts: 1999, året då euron introducerades, och 2007. För de nya medlemsstaterna omgärdar denna period deras EU-inträde. Under perioden har USA gått ner från 161,8 % till 150,9 % i förhållande till EU-27. Trots detta har de s.k. gamla medlemsstaterna inte lyckats dra nytta av denna relativa nedgång i USA, utan EU-15 har gått ner från 115,3 till 111,7 och euroområdet från 114,5 till 109,8 i förhållande till EU-27.

4.4

Vad säger då sysselsättningsstatistiken mot bakgrund av dessa BNP-uppgifter? Tabell 2 visar sysselsättningsstatistik fr.o.m. 1998 (det år då de första anslutningsförhandlingarna inleddes med de nya medlemsstaterna) t.o.m. 2006 (de sista tillgängliga uppgifterna). Arbetslöshetssiffrorna visas för perioden fram till 2007. Sysselsättningen i USA gick ner från 73,8 % till 72 % av arbetskraften under denna period, medan arbetslösheten gick upp från 4,5 % till 4,6 %. Samtidigt började euroområdet hinna ifatt – sysselsättningen gick upp från 59,2 % till 64,8 % och arbetslösheten gick ner från 10,1 % till 7,4 %. Siffrorna för EU-15 är något bättre än för euroområdet, medan de för EU-25 är något sämre.

4.5

På Lissabonstrategins resultattavla för 2007, som just publicerats, låg följande länder på de sju första platserna: Danmark*, Sverige*, Österrike*, Nederländerna*, Finland*, Irland* och Storbritannien*, följda av Tyskland och Frankrike. De bäst placerade av de nya medlemsstaterna var Slovenien* och Estland*. Av EU-15-länderna hamnade Spanien, Grekland, Portugal och Italien sist på listan. Nederländerna, Österrike och Estland lovordades för att ha tillämpat Lissabonstrategin på det mest effektiva sättet. Grekland och Italien ansågs vara minst effektiva. Hur påverkar då ledarskapet vid genomförandet av Lissabonprogrammet produktiviteten och sysselsättningen?

4.6

I relativ BNP per capita ligger Luxemburg och Norge före USA. Länder som ligger högst 20 procent efter USA är Irland* (i en klass för sig), Nederländerna*, Österrike*, Sverige*, Danmark*, Belgien* och (nätt och jämt) Storbritannien* och Finland*. Utanför EU ligger Island, Schweiz och Japan alla inom 20 procents avstånd från USA. Bland de nya medlemsstaterna ligger Cypern och Slovenien* närmast genomsnittet för EU-27, medan Estland* har gjort de största framstegen, följt av Lettland, Litauen, Ungern och Slovakien.

4.7

På sysselsättningsfronten finns det många paralleller till BNP-bilden. Sysselsättningsgraden i USA är strax över 70 % av arbetskraften. I tabellen har alla icke EU-länder, inklusive Japan och de tre länderna som inte ingår i euroområdet (Danmark*, Sverige* och Storbritannien*), en sysselsättningsgrad som ligger på över 70 %. I euroområdet är det bara Nederländerna* och Österrike* som ligger över 70 %, medan Irland* och Finland* ligger strax under. Bland de nya medlemsstaterna ligger Cypern och Estland* i täten med siffror nära 70 %.

4.8

Arbetslösheten i USA är 4,6 %. Irland*, Nederländerna*, Österrike*, Danmark*, Cypern och Litauen har bättre siffror än USA, liksom även Norge. Luxemburg, Storbritannien*, Tjeckien, Estland* och Slovenien* ligger alla inom spannet en procentenhet över USA. Sverige*, Lettland och Malta ligger inom spannet två procentenheter över USA.

4.9

Av ovanstående analys framgår det klart och tydligt att vi närmare bör studera politiken och tendenserna i de ledande länderna på Lissabonstrategins resultattavla – Danmark*, Sverige*, Österrike*, Nederländerna*, Finland*, Irland* och Storbritannien* – och de ledande nya medlemsstaterna – Estland* och Slovenien*. För syftet med detta yttrande kommer dessa länder att utgöra en ”observationslista” och markeras med asterisk. Vi kommer att utreda i hur hög grad politik som rör kunskaper, konkurrens, innovation och offentliga finanser har bidragit till den relativa framgången i dessa länder. Som motvikt kommer den politik som förts i Spanien, Grekland, Portugal och Italien att användas som en ”kontrollgrupp”. Dessutom är politiska initiativ i de tungt vägande franska och tyska ekonomierna fortfarande mycket viktiga för EU. Båda länderna karaktäriseras av en polariserad politik som har gjort det svårt att genomföra reformer, även om vissa resultat nu börjar visa sig.

5.1

OECD-programmet för internationell bedömning av studerande kallas PISA. Tabell 3 är en sammanställning som kommer från 2006 års undersökning om kunskaper i läsning, matematik och naturvetenskap hos 15-åringar inom OECD och andra stater.

5.2

Förutom Korea, Japan och Schweiz är de länder som genomgående får ”A”: Finland* (klar vinnare), Nederländerna*, Belgien och Estland*. Länder med två ”A” är Tjeckien, Österrike*, Slovenien* och Irland*. Länder med ett ”A” i tabellen är Danmark*, Sverige*, Storbritannien*, Tyskland och Polen. Tyskland och Storbritannien får ”A” i naturvetenskap. Storbritannien* har den tredje högsta kompetensen i naturvetenskap på nivå 6, efter Slovenien* och Finland*. Alla länder på observationslistan får ”A”-betyg. Länderna i kontrollgruppen hamnar tillsammans med USA längst ner på listan.

5.3

Med tanke på att utbildningssystemets resultat och medlemsstaternas ekonomiska prestationer i så hög grad överensstämmer, anser EESK att kommissionen helt korrekt gör utbildningskvalitet till ett politiskt flaggskepp för EU.

5.4

Jiao Tong-universitetet i Shanghai har tagit fram en metod för att ranka universitet. Även andra metoder används i detta syfte, men den från Jiao Tong ligger i linje med EU:s fokus på naturvetenskap och forskning.

5.5

Det amerikanska skolsystemets resultat mätt i PISA-termer är mycket medelmåttigt. Det är i den högre utbildningen USA behåller sin konkurrenskraft. Tabell 4 är ett utdrag från Jiao Tongs rankning. De 20 bästa universiteten i världen består av 17 amerikanska, två brittiska och ett japanskt. Storbritannien, som har tio bland de 100 bästa, ligger på observationslistan. Utanför EU förekommer även Japan (6 platser), Kanada (4), Australien (2), Schweiz (3), Norge (1) och Israel (1). Fem länder från observationslistan finns med på listan över de 100 bästa universiteten: Storbritannien*, Nederländerna* (2), Danmark* (1), Sverige* (4) och Finland* (1). Inget av länderna i kontrollgruppen finns med. Det är dags för Bologna, Salamanca och Coimbra att återerövra sin forna glans. Dessutom återfinns sex tyska universitet och fyra franska på listan.

5.6

Förutom Storbritannien är det bara sex medlemsstater som finns med på listan över de 100 bästa universiteten. Tjugo länder står utanför. Kommissionens strategi för att överbrygga denna klyfta verkar vara att skapa ett tekniskt EU-institut. Trots att ESSK stöder detta projekt är det svårt att se hur det skulle kunna bli framgångsrikt utan att försämra EU:s närvaro på listan över de 100 bästa. En alternativ strategi skulle vara att se över och revidera medlemsstaternas politik för utvecklingen på de ledande universiteten. Det finns störst behov av ett närmare samarbete mellan universiteten och industrin för att utveckla de kunskaper och färdigheter som behövs för att bygga upp det tjugoförsta århundradets naturvetenskap och teknik för välfärd och sysselsättning.

5.7

Ett annat mått på medlemsstaternas universitetsutbildning är Eurostats uppgifter om antalet personer med universitetsexamen i naturvetenskap och teknik per tusen invånare i åldersgruppen 20–29 år. Siffran för USA är 10,6. Medlemsstater som ligger högst en procentenhet över USA är Belgien, Tyskland, Grekland, Italien, Litauen, Österrike*, Polen, Rumänien, Slovenien* och Slovakien. Medlemsstater med mycket bättre resultat är Danmark* (14,7), Irland* (24,5), Frankrike (22,5), Litauen (18,9), Finland* (17,7), Sverige* (14,4) och Storbritannien* (18,4). Alla länder markerade med asterisk återfinns på observationslistan. Italien och Grekland är de länder från kontrollgruppen som kvalificerar sig här. Att få fram personer med universitetsexamen i naturvetenskap och teknik måste stå i fokus för medlemsstaternas sekundär- och tertiärutbildning.

5.8

Ett av målen i Lissabonstrategin är att öka satsningarna på FoU till 3 % av BNP inom EU. Av detta ska 2 % komma från den privata sektorn. Två av länderna på observationslistan, Sverige* och Finland*, satsar mer än 3 %. Ytterligare två, Danmark* och Österrike*, lägger mellan 2 % och 3 %, och så gör även Tyskland och Frankrike. De som satsar mellan 1 % och 2 % är Belgien, Tjeckien, Estland*, Irland*, Nederländerna*, Slovenien*, Spanien och Storbritannien*. De flesta av dem ligger på observationslistan. Alla andra medlemsstater spenderar mindre än 1 %, med undantag för Ungern och Italien (båda på 1 %). Italien och Spanien återfinns i kontrollgruppen. För att råda bot på denna klyfta verkar det inte vara orimligt att förvänta sig att staterna ska bidra med en hel procent av BNP till FoU. Idealet vore om dessa medel kunde kanaliseras till universitet och forskningsinstitut för att hjälpa till att bygga upp deras rykte och närvaro i det globala forskarsamhället. För närvarande satsar staterna i EU-15 mellan 0,30 % och 0,40 %, medan siffrorna för de nya medlemsstaterna är mellan 0,50 % till 0,60 %. Mer kan och bör göras, inte minst för att utveckla den vetenskapliga kunskap som behövs för att hantera klimatförändringarna och föroreningarna.

5.9

När det gäller skattelättnader för FoU inom den privata sektorn har EESK redan lagt fram ett yttrande för kommissionen (7). Enligt EESK:s åsikt bör alla medlemsstater anta en bästa praxis och införa skattestimulansåtgärder för att uppmuntra till ökade investeringar i FoU från den privata sektorns sida, i synnerhet från små och medelstora företag.

5.10

Det finns ett cirkulärt samband mellan utveckling, forskning, innovation, tekniska kunskaper och sysselsättningstrender. I en gynnsam cirkel lockar den nationella kunskapsbasen till inåtriktade investeringar, kunskapsöverföring och invandring. Utan denna bas frestas utbildade människor att söka sig till en kunskapsmiljö där deras färdigheter premieras. Detta kan leda till en ond cirkel av utvandring och kompetensflykt.

5.11

De politiska slutsatserna när det gäller forskning och utbildning är att sekundär- och tertiärutbildningssystemen i många medlemsstater noga bör ses över och att de statliga satsningarna på FoU bör öka. Det finns ett tydligt samband mellan politikens effektivitet och sysselsättning och produktivitet, vilket har visat sig både av resultaten för observationslistan och kontrollgruppen.

6.1

I kommissionens meddelande anges tre sätt att främja konkurrensen. Dessa är liberalisering och reglering av nätverksindustrier, konkurrenspolitik och vinster från den inre marknadens positiva effekter.

6.2

Den inre marknadens fördelar omfattar att den stimulerar till innovation, vilket är följden av exponering för utländsk konkurrens, de stordriftsfördelar i produktion, distribution och marknadsföring som finns på en större marknad och den tekniköverföring som härrör från öppenhet för utländska investeringar.

6.3

EU:s medlemsstater har inte på ett enhetligt sätt varit attraktiva och öppna för utländska direktinvesteringar. När det gäller tekniköverföring, styresmetoder, marknadsnärvaro och kapitalinvesteringar har detta varit ett handikapp för de medlemsstater som inte kunnat dra nytta av utländska direktinvesteringar. Statistik om utländska direktinvesteringar från Ernst & Young visar att de tio länder som fick mottaga största mängden utländska direktinvesteringar, angett i antal projekt, under perioden 1997–2006 var följande:

6.4

Utländska direktinvesteringar har varit av stor betydelse för den ekonomiska tillväxten i de nya medlemsstaterna. Eftersom konkurrensen om utländska direktinvesteringar ökar från länder över hela världen, inklusive Indien och Kina, måste de nya medlemsstaterna ansluta sig till kunskapsekonomin för att kunna garantera tillväxt och arbetstillfällen. Asiatiska länder firar triumfer i PISA:s kompetenstester och hundratusentals personer lämnar universiteten i denna del av världen med en kandidat- eller magisterexamen i naturvetenskap och teknik.

6.5

Liberalisering och reglering av nätverksindustrier har en avsevärd potential att minska kostnaderna och förbättra produktiviteten i hela ekonomin. Det finns tre faser i denna politik: först privatisering, sedan reglering för att släppa in nykomlingar som utmanar marknadsledarna och slutligen en uppdelning av ägandet mellan nätverk och nätverkstjänster. I sin ”Rapport om framsteg i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden” (8) använde kommissionen kundernas byte mellan leverantörer som ett mått på effektiv konkurrens. Följande tabell är talande:

Konkurrensen är i allmänhet mest avancerad i en del av länderna på observationslistan, men även Italien och Spanien har gjort framsteg.

6.6

Konkurrenspolitiken är utformad för att främja effektivitet och produktivitet där konsumenten har nytta av det. Denna politik liknar i hög grad den balans som EESK försöker upprätthålla mellan de ingående gruppernas intressen.

6.7

I meddelandet dras slutsatsen att stimulerande av konkurrensen är av avgörande betydelse både för nivån på produktiviteten och dess tillväxtgrad. Det är slående att länderna på observationslistan är de mest öppna inom EU. De har den högsta produktiviteten, den högsta sysselsättningen och den största kapaciteten att ta emot arbetstagare från andra länder. Medlemsstaternas regeringar begår ett misstag när de försöker sätta upp hinder runt sina ekonomier på grund av att de är rädda för konkurrens.

7.1

Med omallokering menar kommissionen omfördelning av produktionsfaktorerna från industrier och sektorer på nedgång till framväxande och blomstrande industrier och sektorer.

7.2

Huvudtanken i meddelandet är att om ekonomisk tillväxt drivs av en framflyttad teknisk frontlinje så kommer ekonomin att utsättas för strukturförändringar. Nya högteknologiska sektorer kan vinna marknadsandelar på bekostnad av krympande sektorer. Nya företag kan bli viktiga aktörer och väletablerade företag kan tvingas anpassa sig eller försvinna.

7.3

Eftersom ekonomin i vilket fall som helst kommer att utsättas för strukturförändringar är ekonomins anpassningsförmåga avgörande för att garantera att maximal nytta dras av de tekniska förändringarna och kunskapsrörligheten. Kommissionen anser dock att medlemsstaterna har begränsad förmåga att göra de justeringar som behövs på grund av den begränsade flexibilitet som arbetsmarknadsinstitutioner och regelverk innebär.

7.4

I meddelandet föreslås fyra politiska nyckelåtgärder för att förbättra omallokeringen av resurserna: underlättande av marknadsinträde, minskning av de administrativa bördorna, reglering av arbetsmarknaden och integrering av finansmarknaden.

7.5

Strategierna för att underlätta marknadsinträde innefattar ett antal strategier som EESK redan har utarbetat yttranden om. Dessa omfattar minskande av de administrativa bördor som hör samman med företagsbildande, ett antal stödsystem för nya små och medelstora företag samt ändringar av konkurslagstiftningen. Tillgång till finansiering och en konkurrenspolitik som säkerställer konkurrensvänliga marknader är viktiga faktorer i alla strategier för omallokering genom bildande av nya företag.

7.6

Även om både stora och små företag kan ha administrativa kostnader så blir bördan mycket större för mindre företag, på grund av deras mindre storlek. Att minska de administrativa bördorna är ett av de fem viktigaste målen på EU-agendan, men att minska regleringar och administrativa kostnader är svårt – vilket kommissionen också erkänner – eftersom de flesta åtgärderna har införts av särskilda orsaker. De tjänar till att korrigera icke fungerande marknader, skydda marknadsaktörerna och förse politiska beslutsfattare med underlag (10). Många intressegrupper inom EU skulle hävda att det sociala skydd som dessa regleringar syftar till att stödja är ett av huvudinslagen i gemenskapens regelverk. Men de samlade verkningarna av lagstiftningen kan ändå medföra stora ekonomiska kostnader.

7.7

Arbetet inom den brittiska arbetsgruppen för bättre lagstiftning, som bekräftas av arbetet inom Central Planning Bureau (CPB) (ung. Konjunkturinstitutet) i Nederländerna, visar att dessa kostnader kan uppgå till 3–4 % av BNP (11). Det har uppskattats att en 25-procentig minskning av den administrativa kostnadsbördan i EU initialt skulle resultera i en enprocentig ökning av reell BNP. De långsiktiga effekterna skulle bli ännu större. En minskning av denna kostnadsbörda är högst önskvärd, men ingenting har tytt på att något kommer att komma ut av detta initiativ. Eftersom EU institutionellt oroar sig för riskerna för marknadsmisslyckanden, är det inte troligt att några sådana förbättringar kommer att uppnås. Dessutom är det inte troligt att EESK, som bemödar sig att på alla sätt skydda marknadsaktörerna, kommer att stödja någon större minskning av de administrativa bördorna.

7.8

Arbetsmarknadsstrukturerna har en viktig påverkan på omplacering av arbetskraft. Marknadsreformernas påverkan på produktivitet och sysselsättning är större då arbetsmarknaderna är flexibla. Även om det inte finns några tillförlitliga studier av marknadsflexibilitet så är sysselsättningsgraden i länderna på observationslistan ett mått på i hur hög grad deras arbetsmarknadslagar tillåter förändringar.

7.9

Det är självklart att lagstiftning om anställningstrygghet i EU är en kontroversiell fråga. Snarare än att ändra det skydd som ges vid fasta anställningar har många medlemsstater infört tillfälliga anställningar parallellt. Det är dessa tillfälliga anställningar som utgör en stor del av den ökade sysselsättning som diskuteras i punkt 4 ovan. Även om siffrorna inte ger det aktuella antalet heltidsekvivalenter är omfattningen av den ökade sysselsättningen uppmuntrande, och den strukturella arbetslösheten minskar.

7.10

Det är förstås nödvändigt att begränsa de störningar som uppstår när arbetsmarknadsregleringarna är tillräckligt flexibla för att optimera omallokeringen. Medlemsstaterna uppmanas därför att parallellt införa kompletterande åtgärder. Flexicurity är av avgörande betydelse i denna process. Det måste finnas tillräckliga resurser så att livslångt lärande kan stärka anpassningsförmågan och anställbarheten, de sociala trygghetssystemen kan erbjuda incitament till att komma tillbaka till arbetsmarknaden och underlätta omplacering, samtidigt som arbetsmarknadspolitiken bör hjälpa människor att hantera förändringar och den arbetslöshet som hör samman med en övergång till en ny, trygg anställning. Sådana strategier är absolut nödvändiga när man lättar på anställningsskyddet.

7.11

Integrering av finansmarknaderna är den sista av omallokeringsstrategierna. I stort skulle den höga fragmenteringen av EU:s finanssystem kunna ses som ett hinder för produktiviteten och sysselsättningen, i synnerhet när det gäller att starta företag. Dessa brister behandlas i direktivet om finansiella tjänster. Parallellt med detta yttrande håller EESK på att utarbeta ett yttrande om gränsöverskridande riskkapitalverksamhet (12). Den roll ett effektivt finanssystem spelar för strukturförändringarna är mest tydlig vid finansiering av nystartade företag.

8.1

Tabell 5 innehåller Eurostats uppgifter om medlemsstaternas finanser. Den genomsnittliga statsskulden i euroområdet 12 på 68,8 % av BNP överskrider både EMU-konvergensmålet på 60 % och genomsnittet för EU-15 (63,0) och EU-25 (61,9). I allmänhet understiger statsskulden i länderna på observationslistan 50 % av BNP, och ligger i många fall långt under. Undantaget är Österrike* (61,7 %). Alla länderna på observationslistan har också minskat statsskulden under perioden 1999–2006. Minskningen i Irland*, Nederländerna* och Sverige* har varit särskilt stor. I kontrollgruppen är det bara Spanien som har en statsskuld under 50 % av BNP, på grund av en dramatisk minskning under perioden. Italien (106,8 %) och Grekland (95,3 %) innehar bottenplaceringarna.

8.2

I EU-15 hade Belgien, Irland*, Spanien, Luxemburg, Nederländerna*, Finland*, Danmark och Sverige* överskott i statsbudgeten. De återstående länderna hade ett underskott som var mindre än 3 %, förutom Italien (-4,4 %) och Portugal (-3,9 %). Bland de nya medlemsstaterna har Bulgarien och Estland* ett budgetöverskott, medan Ungern, Polen och Slovakien har ett underskott som överstiger 3 %. Cypern och Slovenien utmärker sig genom att ha ett underskott på endast 1,2 %. Bland länderna på observationslistan har Storbritannien, med sitt budgetunderskott på 2,7 %, förlorat orienteringen. Landet misslyckades med att balansera sin budget under åren av gynnsam ekonomisk verksamhet och detta äventyrar nu dess ställning som ett ledande land. I kontrollgruppen har Spanien ett gott resultat, medan Italien och Portugal bekräftar sin generellt låga placering i ligan.

8.3

I sina årliga yttranden om EU:s ekonomi har EESK förespråkat sunda offentliga finanser. De relativa resultaten för länderna på observationslistan och i kontrollgruppen visar att sunda offentliga finanser är en viktig komponent för sysselsättnings- och produktivitetsresultaten i medlemsstaterna.

8.4

Vid undersökningen av de relativa resultaten för länderna på observationslistan och i kontrollgruppen uppstod en fråga om hur skatterna påverkar situationen. Eurostats rapport om skatterna i EU 2005 visar att den genomsnittliga skatten uttryckt i procent av BNP i EU-27 var 39,6 %. Detta är omkring 13 procentenheter mer än USA och Japan. Bland alla icke EU-länder inom OECD är det bara Nya Zeeland som har en effektiv skattesats som är högre än 35 %. Efter medlemsstaternas försök att minska skattebördan har trenden vänt och den genomsnittliga skattesatsen är nu tillbaka på 1995 års nivå.

8.5

Uttryckt i skattebörda ligger Sverige*, Danmark* och Finland* bland de fem främsta, tillsammans med Belgien och Frankrike. Österrike* och Slovenien* hamnar bland de följande fem, tillsammans med Italien. Nederländerna* och Storbritannien* ligger på 12:e respektive 13:e plats. Bara Estland (22:a) och Irland (23:e) har avsevärt lägre skattenivåer. I kontrollgruppen är den italienska skattebördan lägre än eller lika stor som den som gäller för fem av länderna på observationslistan. Spanien, Portugal och Grekland har skattebördor som är lägre än dem i länderna på observationslistan, bortsett från Irland och Estland. Det finns vid första anblicken inget som tyder på att kontrollgruppsländerna är för högt beskattade.

8.6

EU har högre skatter än konkurrerande områden. Skattesystemen i vissa medlemsstater är i hög grad påverkade av hur stora belopp som läggs på social trygghet. Ur ett strikt EU-perspektiv är det svårt att förespråka skattesänkningar eftersom de ledande EU-ekonomierna har de högsta skattesatserna. Men ur ett globalt perspektiv har konkurrerande områden lägre skattenivåer och det är troligt att detta bidrar till deras högre nivå på innovation och företagande.