(1)

I artikel 104.1 andra stycket a i förordning (EU) 2021/2116 föreskrivs att artiklarna 4.1 b, 5, 7.3, 9, 17, 21, 34, 35.4, 36, 37, 38, 40–43, 51, 52, 54, 56, 59, 63, 64, 67, 68, 70–75, 77, 91–97, 99, 100, 102.2, 110 och 111 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska, när det gäller Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ), fortsätta att tillämpas på utgifter som har uppkommit och utbetalningar som gjorts för budgetåret 2022.

(2)

I artikel 64 andra stycket a i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/128 (3) föreskrivs att artiklarna 2, 3.1 första stycket, 3.2, 4.1 b, 5, 6, 7, 21–25, 27, 28, 29, 30.1 a, b och c, 30.2–30.4, 31–40 och 42–47 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 (4) ska, när det gäller EGFJ, fortsätta att tillämpas på utgifter som har uppkommit och utbetalningar som gjorts för budgetåret 2022.

(3)

I artikel 64 andra stycket c i genomförandeförordning (EU) 2022/128 föreskrivs att bilagorna II och III till genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 ska fortsätta att tillämpas vid tillämpning av artikel 32 f och g i genomförandeförordning (EU) 2022/128 för budgetåret 2022.

(4)

I artikel 40 andra stycket i kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/127 (5) föreskrivs att artiklarna 5, 5a, 7.3, 7.4, 10, 11.1 andra stycket, 11.2, 12, 13 och 41.5 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 907/2014 (6) ska, när det gäller EGFJ, fortsätta att tillämpas på utgifter som åtdragits och betalningar som verkställts för budgetåret 2022.

(5)

Enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska kommissionen, före den 31 maj det år som följer på det berörda budgetåret, avsluta räkenskaperna för de utbetalande organ som avses i artikel 7 i den förordningen, på grundval av de årsräkenskaper som medlemsstaterna lämnat in tillsammans med den information som behövs för att avsluta räkenskaperna och ett revisionsuttalande avseende räkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet samt rapporterna från de attesterande organen.

(6)

I enlighet med artikel 35 i förordning (EU) 2021/2116 börjar budgetåret för jordbruket den 16 oktober år N – 1 och löper till den 15 oktober år N. Vid avslutandet av räkenskaperna för budgetåret 2022 bör de utgifter som medlemsstaterna haft mellan den 16 oktober 2021 och den 15 oktober 2022 beaktas, i enlighet med artikel 11.1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/128.

(7)

I artikel 33.2 första stycket i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 föreskrivs att de belopp som ska betalas in av eller betalas ut till varje medlemsstat, i enlighet med beslutet om avslutande av räkenskaperna enligt artikel 33.1 i den förordningen, ska fastställas genom att månadsbetalningarna för det aktuella budgetåret dras av från den utgift som godkänts för samma år enligt artikel 33.1. Kommissionen ska dra av det beloppet från eller lägga till det till den månadsbetalning som avser utgifter som betalats under andra månaden efter beslutet om avslutande av räkenskaperna.

(8)

Kommissionen har granskat medlemsstaternas insända uppgifter och har delgett medlemsstaterna resultatet av granskningen samt de ändringar som kommissionen föreslår.

(9)

För alla utbetalande organ kan kommissionen på grundval av årsräkenskaperna och medföljande handlingar fatta beslut om de inlämnade årsräkenskapernas fullständighet, korrekthet och sanningsenlighet.

(10)

Enligt artikel 5.5 i delegerad förordning (EU) nr 907/2014 ska eventuella överskridanden av betalningsfrister senast beaktas i beslutet om avslutande av räkenskaper. En del utbetalningar som vissa medlemsstater deklarerat under budgetåret 2022 gjordes efter tidsfristernas utgång. De relevanta avdragen bör därför anges i detta beslut.

(11)

Kommissionen har, i enlighet med artikel 41 i förordning (EU) nr 1306/2013, redan minskat eller innehållit ett antal månadsbetalningar för budgetåret 2022 på grund av att budgettak inte har iakttagits eller på grund av brister i kontrollsystem. I detta beslut bör kommissionen beakta minskade eller innehållna belopp för att undvika omotiverade eller för tidiga utbetalningar eller återbetalningar som senare kan komma att bli föremål för finansiell korrigering. Beloppen i fråga kan i förekommande fall komma att undersökas inom ramen för kontrollen av överensstämmelse enligt artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013.

(12)

Kommissionen har redan minskat de relevanta månadsbetalningarna för budgetåret 2022 med de belopp som ska betalas till EGFJ till följd av beslut om avslutande av räkenskaperna och kontroll av överensstämmelse, i enlighet med artiklarna 51 och 52 i förordning (EU) nr 1306/2013, som kommissionen genomfört under budgetåret 2022. Dessa belopp beaktas i det här beslutet.

(13)

Enligt artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska de ekonomiska följderna av den uteblivna återbetalningen efter oegentligheter bäras till 50 % av den berörda medlemsstaten, om beloppet inte har betalats tillbaka inom fyra år från den dag då begäran framfördes, eller inom åtta år från det att indrivningsfallet tagits vidare till de nationella domstolarna. Enligt artikel 54.4 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska medlemsstaterna till de årsräkenskaper som de lämnar till kommissionen i enlighet med artikel 29 i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 foga en bestyrkt tabell innehållande de belopp som belastar dem enligt artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013. Tillämpningsföreskrifter för medlemsstaternas skyldighet att rapportera de belopp som ska återkrävas fastställs i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014. I bilaga II till genomförandeförordning (EU) nr 908/2014 finns en mall för den tabell som medlemsstaterna ska använda för att lämna information om belopp som ska återkrävas. På grundval av de tabeller som medlemsstaterna har fyllt i bör kommissionen besluta vilka de ekonomiska följderna blir i de fall då ingen återbetalning har skett för oriktigheter som är äldre än fyra respektive åtta år.

(14)

Enligt artikel 54.3 i förordning (EU) nr 1306/2013 får medlemsstaterna, av vederbörligen motiverade skäl, besluta att inte fortsätta ett indrivningsförfarande. Ett sådant beslut får fattas endast om de kostnader för indrivning som redan uppstått eller sannolikt kommer att uppstå tillsammans överstiger den summa som ska drivas in, eller om det visar sig omöjligt att driva in beloppet därför att gäldenären eller de personer som är juridiskt ansvariga för oriktigheten är oförmögna att betala, vilket har fastställts enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Om beslutet har fattats inom fyra år från den dag då den första begäran framfördes, eller inom åtta år om indrivningsfallet tagits vidare till de nationella domstolarna, bör de ekonomiska följderna av den uteblivna återbetalningen till 100 % bäras av unionens budget. De belopp för vilka medlemsstaterna har beslutat att inte fortsätta indrivning samt skälen för detta beslut framgår av den sammanfattande rapport som avses i artikel 54.4 i den förordningen. Dessa belopp bör således inte belasta de berörda medlemsstaterna utan bärs av unionens budget.

(15)

I enlighet med artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013 bör detta beslut inte påverka de beslut som kommissionen kan fatta senare för att från unionsfinansieringen undanta utgifter som inte verkställts i enlighet med unionsreglerna.