11.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 340/1

1.

Den 22 juni 2017 lade Europeiska centralbanken (ECB) fram en rekommendation till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av artikel 22 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (ECB/2017/18) (1). Den 12 juli 2017 samrådde rådet med kommissionen om denna rekommendation.

2.

Kommissionens behörighet att avge ett yttrande grundar sig på artikel 129.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 40.1 i ECBS- och ECB-stadgan.

3.

Kommissionen välkomnar starkt ECB:s initiativ att rekommendera lagstiftarna att ändra artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan för att göra det möjligt för ECB att reglera ”clearingsystem för finansiella instrument” för penningpolitiska ändamål, eftersom detta kompletterar kommissionens lagstiftningsförslag av den 13 juni 2017 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (2) genom att anpassa den rättsliga ramen för ECB. Detta skulle göra det möjligt för ECB att fullt ut fullgöra de uppgifter som utgivande centralbanker tilldelas genom kommissionens ovannämnda förslag i fråga om clearingsystem för finansiella instrument denominerade i euro.

4.

Kommissionen delar ECB:s uppfattning om centrala motparters stora betydelse för unionen och att central clearing blir alltmer gränsöverskridande och systemviktig. Sedan förordning (EU) nr 648/2012 antogs, och till följd av både marknads- och regleringsrelaterade faktorer, har centrala motparters aktivitet i unionen och globalt vuxit snabbt i fråga om omfattning och utbredning. Central clearing bidrar till att minska systemrisken genom en robust motpartsriskhantering, ökad transparens och effektivare användning av säkerheter. Obligatorisk central clearing för standardiserade OTC-derivat utlovades av G20-ledarna redan 2009 och har införts i både Europeiska unionen och globalt. Andelen OTC-derivat som clearas centralt har sedan dess vuxit och denna tillväxt lär fortsätta de närmaste åren i och med införandet av ytterligare clearingkrav för andra typer av instrument och ökningen av frivillig clearing av motparter som ännu inte omfattas av något clearingkrav. Kommissionens lagstiftningsförslag av den 4 maj 2017 om riktade ändringar av förordning (EU) nr 648/2012 för att göra den mer ändamålsenlig och proportionell kommer att skapa ytterligare incitament för centrala motparter att erbjuda central clearing av derivat och göra det lättare för små finansiella och icke-finansiella motparter att få tillgång till clearing. Marknaderna för clearing är dessutom väl integrerade inom unionen men starkt koncentrerade till vissa tillgångsklasser och starkt sammankopplade. Den växande andelen central clearing ökar emellertid oundvikligen riskkoncentrationen hos centrala motparter. Kommissionen instämmer i att detta måste hanteras på rätt sätt och har redan föreslagit regleringsåtgärder i detta syfte.

5.

Kommissionen instämmer därför med ECB om att centrala motparters ökade systemvikt kan ge upphov till risker som kan påverka clearingsystem och att detta kan ha en negativ inverkan på väl fungerande betalningssystem och genomförandet av den gemensamma penningpolitiken, samt ytterst påverka huvudmålet att upprätthålla prisstabilitet.

6.

Kommissionen delar även ECB:s uppfattning att Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen, som meddelades den 29 mars 2017, ställer unionen inför ännu en stor utmaning eftersom kraven i förordning (EU) nr 648/2012 inte längre kommer att vara tillämpliga på centrala motparter etablerade där och mängden finansiella instrument denominerade i medlemsstaters valutor som clearas i tredjeländer kommer att öka markant.

7.

Det erinras om att ECBS huvudmål enligt artikel 127.1 i EUF-fördraget är att upprätthålla prisstabilitet. I artikel 127.2 i EUF-fördraget fastställs att några av ECBS grundläggande uppgifter är att utforma och genomföra penningpolitiken och att främja ett väl fungerande betalningssystem. Dessa grundläggande uppgifter återges även i artikel 3.1 i ECBS- och ECB-stadgan. De ska främja ECBS huvudmål att upprätthålla prisstabilitet och fullgörandet av dem måste därför bidra till att detta mål uppnås.

8.

Enligt artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan, som har rubriken ”Clearing- och betalningssystem” får ECB och nationella centralbanker ställa anordningar till förfogande och ECB får utfärda förordningar för att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem inom unionen och i förbindelser med tredje land. Artikel 22 finns i kapitel IV i ECBS- och ECB-stadgan, som handlar om ”ECBS monetära uppgifter och transaktioner”, tillsammans med andra bestämmelser som gör det möjligt för ECB att fullgöra ECBS grundläggande uppgifter.

9.

Kommissionen ser ECB:s rekommendation om ändring av artikel 22 av ECBS- och ECB-stadgan i ljuset av tribunalens dom av den 4 mars 2015 i mål T-496/11, Förenade kungariket mot ECB (3). Tribunalen konstaterade att befogenheten att utfärda förordningar enligt artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan utgör ett av de medel som står till buds för ECB för att uppfylla den uppgift som anförtrotts Eurosystemet enligt artikel 127.2 i EUF-fördraget att främja ett väl fungerande betalningssystem. Denna uppgift tjänar i sig till att uppfylla det huvudmål som anges i artikel 127.1 i EUF-fördraget. I samma dom konstaterade tribunalen även att uttrycket ”clearing- och betalningssystem” i artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan ska tolkas mot bakgrund av uppgiften att främja ”väl fungerande betalningssystem”, varför ECB:s befogenhet enligt artikel 22 i stadgan att utfärda förordningar ”för att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem” inte ska uppfattas som att det innebär att ECB ges en sådan befogenhet i förhållande till samtliga clearingssystem, inbegripet system som hanterar värdepapperstransaktioner, utan snarare ska anses vara begränsad till enbart clearingsystem för betalningar.

10.

ECB vill med sin rekommendation få till stånd en ändring av tillämpningsområdet för artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan, så att den inkluderar clearingsystem för finansiella instrument som står under dess tillsyn. Den ändring som rekommendationen avser skulle alltså innebära att ECB:s tillsynsbefogenheter ökar och göra det möjligt för ECB att anta förordningar om clearingsystem för finansiella instrument. Det bör emellertid påpekas att ECB, enligt artikel 34.1 i ECBS- och ECB-stadgan, bara kan utfärda förordningar i den utsträckning som behövs för att genomföra de uppgifter som anges i artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan.

11.

Med sitt lagstiftningsförslag av den 13 juni 2017 om en ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vill kommissionen stärka de utgivande centralbankernas ansvar när det gäller centrala motparter som genom auktorisation eller erkännande får bedriva verksamhet i unionen. Förslaget att stärka utgivande centralbankers ansvar läggs fram på grund av de potentiella risker som bristande funktion hos en central motpart kan leda till för väl fungerande betalningssystem och genomförandet av den gemensamma penningpolitiken, som båda omfattas av ECBS grundläggande uppgifter, vilket i sista hand kan påverka huvudmålet att upprätthålla prisstabilitet. Den utökade roll som centralbankerna i ECBS skulle få genom kommissionens lagstiftningsförslag är därför förenligt med ECBS huvudmål och ECB:s fullgörande av ECBS grundläggande uppgifter.

12.

Eftersom det inte finns någon uttrycklig hänvisning till clearingsystem för finansiella instrument eller centrala motparter i fördraget eller i ECBS- och ECB-stadgan är det av rättssäkerhetsskäl av största vikt att ECB har en tydlig befogenhet enligt artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan att anta de åtgärder avseende clearingsystem för finansiella instrument som krävs för att ECBS ska uppnå sina mål och kunna fullgöra sina grundläggande uppgifter. En sådan befogenhet behövs särskilt för att ECB fullt ut ska kunna fullgöra den funktion som förutses för utgivande centralbanker i kommissionens lagstiftningsförslag av den 13 juni 2017 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.

13.

Kommissionen noterar att ECB anser att myndigheten bör få befogenhet att anta förordningar (skäl 7 i rekommendation ECB/2017/18). Kommissionen erinrar i detta sammanhang om att dess lagstiftningsförslag om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 kräver att utgivande centralbanker deltar i fattandet av (bindande) beslut i flera frågor under processen för att auktorisera centrala motparter i unionen och erkänna centrala motparter i tredjeland samt i den löpande tillsynen av centrala motparter. Kommissionens lagstiftningsförslag av den 13 juni 2017 utgår även från att utgivande centralbanker ska kunna införa ytterligare krav för centrala motparter i unionen och systemviktiga centrala motparter i tredjeland (centrala motparter i kategori 2) i samband med fullgörandet av deras penningpolitiska uppgifter (se särskilt artikel 21a.2 för centrala motparter i unionen och artikel 25.2b b, artikel 25 b 1–2 för centrala motparter i tredjeländer. Det sistnämnda kan tolkas som att det går utöver utgivande centralbankers rena övervakning av infrastrukturer för system för clearing av värdepapper och i rättslig mening kan utgöra delaktighet i regleringen av deras verksamhet. Inom den ram som fastställs i dess lagstiftningsförslag anser kommissionen därför att det är lämpligt att ECB ges befogenhet att fatta beslut och utfärda förordningar när det gäller clearingsystem för finansiella instrument i den utsträckning som behövs.

14.

ECB:s nya befogenheter enligt artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan skulle när det gäller centrala motparter samverka med andra EU-institutioners, byråers och organs befogenheter enligt bestämmelserna om den inre marknadens upprättande och funktion i del III i EUF-fördraget, däribland akter som antagits av kommissionen eller rådet enligt de befogenheter som tilldelats dem. Kommissionen anser att det är av yttersta vikt att tydligt fastställa och avgränsa de olika EU-institutionernas befogenheter på regleringsområdet för att undvika parallella eller motstridiga regler för centrala motparter.

15.

Europaparlamentets och rådets rättsakter som antas på grundval av bestämmelser rörande den inre marknadens funktion som föreskrivs i del III i EUF-fördraget, inbegripet akter som antas av kommissionen eller av rådet enligt de befogenheter som tilldelats dem bör fastställa det allmänna regelverket för clearingsystem för finansiella instrument och särskilt för auktorisation, erkännande och tillsyn av centrala motparter i unionsrätten. Även om ECB enligt artikel 130 i EUF-fördraget, och i den utsträckning det är nödvändigt för att uppnå ECBS huvudmål, ska vara oberoende i sitt deltagande i beslutsfattandet om centrala motparter i unionen och centrala motparter i tredjeland, samt i sitt utövande av regleringsbefogenheter för att införa krav för centrala motparter som har anknytning till dess grundläggande uppgifter, bör de nya uppgifterna fullgöras på ett sätt som överensstämmer med det ovannämnda allmänna regelverk för den inre marknaden som Europaparlamentet och rådet, eller kommissionen, har fastställt i kraft av sådana befogenheter och i förekommande fall respektera de institutionella ansvarsområden och förfaranden som föreskrivs i detta regelverk.

16.

Mot bakgrund av detta anser kommissionen att den ändring av artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan som ECB:s rekommendation gäller skulle behöva förtydligas och omformuleras för att understryka att ECB:s reglerings- och beslutsbefogenheter syftar till att uppnå ECBS mål och fullgörandet av dess grundläggande uppgifter. Ändringen bör vidare understryka att dessa befogenheter bör utövas på ett sätt som överensstämmer med alla akter som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av bestämmelser rörande den inre marknadens upprättande och funktion som fastställs i del III i EUF-fördraget och med delegerade akter som antagits av kommissionen samt genomförandeakter som antagits av rådet eller kommissionen i enlighet med de befogenheter som tilldelats dem.