23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/39

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

Genom delegerad förordning (EU) 2015/2438 (2) upprättade kommissionen en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2016–2018, efter en gemensam rekommendation som lämnades in av medlemsstaterna under 2015.

(4)

Belgien, Irland, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i nordvästliga vatten. Den 3 juni 2016 lämnade dessa medlemsstater in en ny gemensam rekommendation till kommissionen efter samråd med den rådgivande nämnden för nordvästliga vatten. Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och kan ingå i denna förordning.

(5)

När det gäller nordvästliga vatten gäller landningsskyldigheten, enligt artikel 15.1 c i förordning (EU) nr 1380/2013, de arter som definierar de fisken som omfattas av fångstbegränsningar senast från och med den 1 januari 2016. I den gemensamma rekommendationen angavs de flottor som skulle omfattas av landningsskyldigheten när det gäller blandat fiske efter torsk, kolja, vitling och gråsej, fiske efter havskräfta, blandat fiske efter tunga och rödspätta liksom fiske efter kummel och lyrtorsk.

(6)

I delegerad förordning (EU) 2015/2438 fastställs bestämmelser för införandet av landningsskyldigheten för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2016–2018.

(7)

Enligt den nya gemensamma rekommendation som medlemsstaterna lämnade in under 2016 bör utkastplanen från och med 2017 omfatta ytterligare arter som definierar det i hög grad blandade fisket efter torsk, kolja, vitling och gråsej, fisket efter havskräfta, det blandade fisket efter tunga och rödspätta samt fisket efter kummel och lyrtorsk. Även bifångstarter bör omfattas inom vissa fisken.

(8)

I den gemensamma rekommendationen föreslogs att ett undantag från landningsskyldigheten skulle gälla för havskräfta som fångas med burar, tinor, mjärdar eller fällor i Ices-sektion VI och Ices-delområde VII, eftersom det finns vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad, med beaktande av egenskaperna hos redskapen, fiskemetoderna och ekosystemet. STECF drog slutsatsen att undantaget var motiverat. Därför bör detta undantag fortsättningsvis ingå i denna förordning.

(9)

I den gemensamma rekommendationen föreslogs att ett undantag från landningsskyldigheten skulle gälla för fångster av tunga under minsta referensstorlek för bevarande som görs med trålredskap med trålbord med en maskstorlek på 80–99 mm i Ices-område VIId inom sex sjömil från kusten och utanför identifierade uppväxtområden inom fiske som uppfyller vissa specifika villkor. Det finns vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad, med beaktande av egenskaperna hos redskapen och ekosystemet. STECF noterade att överlevnadsgraden är beroende av ett antal faktorer och rekommenderade försiktighet när det gäller att utvidga resultaten från försöksverksamheten till andra fisken och menade att ytterligare försökverksamhet bör bedrivas som stöd för denna begäran. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning för 2017 under förutsättning att den flotta som utnyttjar detta undantag verkar på villkor som är jämförbara med dem i försöksverksamheten, och att de berörda medlemsstaterna bedriver ytterligare försöksverksamhet. Resultaten av dessa ytterligare försökverksamheter bör utvärderas av STECF under 2017.

(10)

Den gemensamma rekommendationen omfattar sju undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för vissa fisken och upp till vissa nivåer. De belägg som lagts fram av medlemsstaterna granskades av STECF som allmänt sett fann att den gemensamma rekommendationen innehöll motiverade argument för att ytterligare förbättrad selektivitet är svårt att uppnå och/eller för oproportionerliga kostnader för hantering av oönskade fångster, i vissa fall understödda av en kvalitativ kostnadsbedömning. Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av skiljaktig vetenskaplig information bör dessa undantag av mindre betydelse ingå i denna förordning i enlighet med den procentsats som föreslås i den gemensamma rekommendationen och till nivåer som inte överskrider vad som är tillåtet enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(11)

Undantaget av mindre betydelse för tunga, upp till högst 3 % under perioden 2017–2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder grimgarn och nät för att fånga tunga i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf och VIIg, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att undantaget är väl definierat och därför bör undantaget i fråga ingå i denna förordning.

(12)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek under 100 mm och pelagiska trålar för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIId och VIIe, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet.

(13)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på minst 100 mm för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIIb–VIIj, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet.

(14)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek under 100 mm för att fånga vitling i Ices-delområde VII (med undantag av VIIa, VIId och VIIe), grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet.

(15)

Vad gäller de tre undantagen av mindre betydelse för vitling måste enligt delegerad förordning (EU) 2015/2438 medlemsstaterna för kommissionen lägga fram kompletterande vetenskaplig information till stöd för undantaget. STECF påpekade att även om det fortfarande saknas fullständiga belägg har den kompletterande informationen undanröjt vissa av STECF:s farhågor. STECF framhöll att det behövs en mer sammanhållen strategi för detta bestånd. På grundval av de vetenskapliga belägg som granskats av STECF och med tanke på att informationen till stöd för undantaget har förbättrats, kan detta undantag fortsätta att tillämpas och det bör ingå i denna förordning.

(16)

Undantaget av mindre betydelse för havskräfta, upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa havskräfta i Ices-delområde VII, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att undantaget var motiverat. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning.

(17)

Undantaget av mindre betydelse för havskräfta, upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa havskräfta i Ices-delområde VI, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet, och det finns styrkande kvantitativ information om oproportionerliga kostnader för hantering av oönskade fångster. STECF drog slutsatsen att undantaget var motiverat. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning.

(18)

Undantaget av mindre betydelse för tunga, upp till högst 3 % under perioden 2017–2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder TBB-redskap med en maskstorlek på 80–119 mm med ökad selektivitet i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf, VIIg och VIIh, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF noterade att undantagets syfte är att kompensera för användningen av ett mer selektivt redskap och att undantaget av mindre betydelse begärs för att täcka resterande utkast. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning.

(19)

Delegerad förordning (EU) 2015/2438 bör därför upphöra att gälla och ersättas av en ny förordning.

(20)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till unionsfartygens planering av fiskeåret, bör förordningen träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2017.

a)

för havskräfta (Nephrops norvegicus) som fångas med burar, tinor, mjärdar eller fällor (redskapskoderna (3) FPO och FIX) i Ices-delområdena VI och VII,

b)

under 2017 för fångster av tunga (Solea solea) under minsta referensstorlek för bevarande som görs med trålredskap med trålbord (redskapskoderna OTT, OTB, TBS, TBN, TB, PTB, OT, PT, TX) med en maskstorlek i struten på 80–99 mm i Ices-område VIId inom sex sjömil från kusten och utanför identifierade uppväxtområden inom fisken som uppfyller följande villkor: fartyg med en största längd på 10 meter och en högsta motoreffekt på 180 kW, när de fiskar i vatten med ett djup av 15 meter eller mindre och när tiden för varje drag är begränsad till högst 1,5 timmar. Sådana fångster av tunga ska omedelbart frisläppas.

a)

För vitling (Merlangius merlangus), upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på mindre än 100 mm (OTB, SSC, OTT, PTB, SDN, SPR, TBN, TBS, TB, SX, SV, OT, PT och TX) och pelagiska trålar (OTM och PTM) för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIId och VIIe.

b)

För vitling (Merlangius merlangus), upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på minst 100 mm (OTB, SSC, OTT, PTB, SDN, SPR, TBN, TBS, TB, SX, SV, OT, PT och TX) och pelagiska trålar (OTM och PTM) för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIIb–VIIj.

c)

För vitling (Merlangius merlangus), upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på mindre än 100 mm (OTB, SSC, OTT, PTB, SDN, SPR, TBN, TBS, TB, SX, SV, OT, PT och TX) och pelagiska trålar (OTM och PTM) för att fånga vitling i Ices-delområde VII, med undantag av sektionerna VIIa, VIId och VIIe.

d)

För havskräfta (Nephrops norvegicus), upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa havskräfta i Ices-delområde VII.

e)

För havskräfta (Nephrops norvegicus), upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa havskräfta i Ices-delområde VI.

f)

För tunga (Solea solea), upp till högst 3 % under 2017 och 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder grimgarn och nät för att fånga tunga i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf och VIIg.

g)

För tunga (Solea solea), upp till högst 3 % under 2017 och 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa tunga och som använder TBB-redskap med en maskstorlek på 80–119 mm med ökad selektivitet (såsom ett förlängningsstycke med stora maskor) i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf, VIIg och VIIh.