4.7.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/14

(1)

Den 8 oktober 2014 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av viss aluminiumfolie med ursprung i Ryssland (nedan kallat det berörda landet). Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 25 augusti 2014 av AFM Aluminiumfolie Merseburg GmbH, Alcomet AD, Eurofoil Luxembourg SA, Hydro Aluminium Rolled Products GmbH och Impol d.o.o. (nedan kallade klagandena) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av aluminiumfolie. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för dumpning av den berörda produkten och för därav följande väsentlig skada som ansågs vara tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Den 4 oktober 2014 offentliggjorde kommissionen inledandet av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (nedan kallad grundförordningen) av de slutgiltiga antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Kina och Brasilien genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (3).

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades alla berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen officiellt de klagande, kända exporterande tillverkare, de ryska myndigheterna samt kända importörer, användare och handlare om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta i denna.

(5)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(6)

De berörda parterna gavs även möjlighet att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angetts i tillkännagivandet om inledande. Ingen av de berörda parterna begärde att bli hörd av kommissionens avdelningar och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(7)

I sitt tillkännagivande om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(8)

Eftersom en enda företagsgrupp, dvs. Rusal-gruppen, svarar för all tillverkning av den berörda produkten i Ryssland planerades inget stickprovsförfarande för de exporterande tillverkarna i tillkännagivandet om inledande.

(9)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet på grundval av den största representativa försäljnings- och tillverkningsvolymen. Urvalet bestod av sex unionstillverkare och deras närstående företag, eftersom gruppernas interna struktur var oklar i början av undersökningen när det gäller de funktioner som tillverkar och återförsäljer den berörda produkten. De unionstillverkare som ingick i urvalet svarade för mer än 70 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs inom den angivna tidsfristen och det preliminära urvalet bekräftades därmed. Urvalet ansågs representativt för unionsindustrin.

(10)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(11)

Fjorton kända importörer/användare kontaktades i inledningsskedet och uppmanades att redogöra för sin verksamhet och fylla i det stickprovsformulär som bifogades tillkännagivandet om inledande, när så var lämpligt.

(12)

Tre företag besvarade stickprovsformuläret. De var dock hushållsfolietillverkare, dvs. industriella användare som importerade den berörda produkten för att bearbeta den vidare och därefter återförsälja den. Inga handlare gav sig till känna. Det är följaktligen inte befogat med ett stickprovsförfarande.

(13)

Fyra andra företag gav sig till känna och uppgav att de antingen inte alls importerade den berörda produkten från Ryssland eller att de var hushållsfolietillverkare. Ett frågeformulär för användare skickades ut till alla de sju företag som gav sig till känna.

(14)

Kommissionen skickade frågeformulär till de sex unionstillverkare som ingick i urvalet och dess närstående företag, en grupp exporterande tillverkare och sju användare som identifierats i unionen.

(15)

Frågeformuläret besvarades av alla unionstillverkare som ingick i urvalet, gruppen av exporterande tillverkare (som består av två exporterande tillverkare, fyra närstående handlare och åtta närstående råvaruleverantörer, vilka samtliga är lokaliserade i Ryssland, med undantag för två handlare som är registrerade på Jersey och i Schweiz) och av fyra användare. På kommissionens begäran lämnade Rusal-gruppen in reviderade frågeformulärstabeller vid ett senare tillfälle.

(16)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse.

(17)

Eftersom ett av de företag som ingick i urvalet under skadeundersökningsperioden endast tillverkade små kvantiteter som uteslutande var avsedda för företagsintern användning ansågs det inte vara nödvändigt med ett kontrollbesök.

(19)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2013 till och med den 30 september 2014 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från 2011 till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(20)

Den produkt som berörs är aluminiumfolie med en tjocklek av minst 0,008 mm och högst 0,018 mm, utan förstärkning, valsad men inte vidare bearbetad, i rullar av en bredd av högst 650 mm och av en vikt av mer än 10 kg (jumborullar) med ursprung i Ryssland som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7607 11 19 (Taric-nummer 7607111910) (nedan kallad den berörda produkten). Den berörda produkten brukar kallas aluminiumfolie för hushållsändamål (nedan kallad hushållsfolie av aluminium eller hushållsfolie).

(21)

Hushållsfolie av aluminium framställs på grundval av rent aluminium som först gjuts till tjocka band (med en tjocklek av flera mm, dvs. upp till 1 000 gånger tjockare än den berörda produkten) och därefter valsas i olika etapper till önskad tjocklek. Efter valsningen glödgas folien i en värmebehandlingsprocess och rullas på rullar.

(22)

Dessa rullar av hushållsfolie av aluminium omspolas därefter på mindre rullar av bearbetningsenheter i ett senare led av förädlingskedjan, s.k. hushållsfolietillverkare (rewinders). Den erhållna produkten (dvs. konsumentrullar som inte omfattas av definitionen av den berörda produkten) används som förpackningsmaterial för korttidsförvaring för skilda ändamål, huvudsakligen inom hushåll, cateringverksamhet samt livsmedels- och blomsterdetaljhandel.

(23)

Undersökningen visade att den berörda produkten, den produkt som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Ryssland och den produkt som tillverkades och såldes i unionen av unionsindustrin, har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt samma grundläggande användningsområden.

(24)

Kommissionen drar därför i detta skede slutsatsen att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(25)

En importör hävdade att produktdefinitionen bör omfatta även hushållsfolie av aluminium som väger högst 10 kg (s.k. konsumentrullar). Denna importör menade att det inte fanns några skillnader mellan konsumentrullar och jumborullar när det gäller de fysiska, kemiska och tekniska egenskaperna. Samma importör hävdade dessutom att om antidumpningstullar införs endast på jumborullar skulle detta kunna ge upphov till export av konsumentrullar utan antidumpningstullar från Ryssland.

(26)

Den fysiska egenskap som skiljer jumborullarna från konsumentrullarna är vikten. Detta återspeglas dessutom i KN-numret. Till detta kommer att unionsindustrin enligt definitionen i skäl 53 endast tillverkar jumborullar och inte har någon tillverkning alls av konsumentrullar. Jumborullar köps och bearbetas vidare till konsumentrullar av hushållsfolietillverkarna som i sin tur säljer produkten vidare till detaljhandlare och slutanvändare. Jumborullar och konsumentrullar har följaktligen olika fysiska egenskaper, tillverkas inte av samma tillverkare, konkurrerar inte med varandra och är inte föremål för handel på samma marknad.

(27)

Följaktligen avvisades påståendet om att konsumentrullar bör ingå i produktdefinitionen i den här undersökningen.

(28)

När det gäller verkningarna av eventuella antidumpningstullar på jumborullar på industrin i senare led behandlas detta i skälen 151–163 om unionens intresse.

(29)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje exporterande tillverkare var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare utgör minst 5 % av den totala exportvolymen av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(30)

På denna grundval konstaterades den totala försäljningen för en exporterande tillverkare inte vara representativ. Eftersom denna samarbetsvilliga exporterande tillverkare inte sålde den likadana produkten i representativa kvantiteter på hemmamarknaden använde sig kommissionen i stället av ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(31)

Normalvärdet för denna samarbetsvilliga exporterande tillverkare konstruerades genom att följande lades till den genomsnittliga tillverkningskostnaden för den likadana produkten under undersökningsperioden:

(32)

Vad gäller den andra exporterande tillverkaren konstaterades det att företagets totala försäljning på hemmamarknaden var representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen (se skäl 29).

(33)

Därefter identifierade kommissionen de på hemmamarknaden sålda produkttyper som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen. Kommissionen undersökte sedan huruvida denna andra samarbetsvilliga exporterande tillverkarens försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden uppgår till minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen fastställde att det fanns en representativ försäljning på hemmarknaden för 5 av de 14 exporterade produkttyperna.

(34)

I de fall det inte förekom någon inhemsk försäljning av en viss produkttyp och eller om den inhemska försäljningen av en viss produkttyp var otillräcklig konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen (se skäl 31).

(35)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden för att avgöra om man kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(36)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(37)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(38)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att över 90 % av försäljningen på hemmamarknaden var lönsam och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än tillverkningskostnaden. Normalvärdet beräknades därför som ett vägt genomsnitt av priserna för försäljningen på hemmamarknaden under undersökningsperioden för de fem produkttyper som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(39)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarna exporterade till unionen via en närstående handlare, dvs. RTI Ltd (nedan kallad RTI) med säte på Jersey. Denna handlare köper den berörda produkten från tillverkarna via två Moskvabaserade närstående agenter. Den återförsäljer därefter den berörda produkten till slutkunderna via en annan agent baserad i Schweiz. Alla de tre närstående agenterna bedriver försäljningsverksamhet i tillverkarnas eller den närstående handlarens namn och får sin ersättning i form av månatligt utbetald provision.

(40)

Följaktligen konstruerades exportpriserna i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången säljs vidare till en oberoende köpare i unionen. I detta fall gjordes justeringar för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen (dvs. transport-, försäkrings- och kreditkostnader, tullar och administrationsavgifter) samt för handlarens motsvarande försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och en skälig vinstmarginal.

(41)

När det gäller försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader använde kommissionen, på grundval av de uppgifter som Rusal-gruppen lämnat om sin försäljning av den berörda produkten till unionen, motsvarande faktiska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Detta belopp hade den närstående handlaren redan identifierat och hänfört till verksamheten rörande import av den berörda produkten till unionen, i enlighet med sina egna beräkningar och principer för kostnadsfördelning. Kommissionen såg dessutom till att utgifter inte bokfördes två gånger och att kostander som inte avsåg import av den berörda produkten inte togs med i beloppet. Därmed avsåg det belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som kommissionen använde vid konstruktionen av ett tillförlitligt exportpris uteslutande de kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen av den berörda produkten till unionen, vilket är det krav som anges i artikel 2.9 i grundförordningen.

(42)

När det gäller vinst ansågs den närstående handlarens vinst inte vara tillförlitlig på grund av förhållandet med den exporterande tillverkaren, eftersom priset dem emellan inte var tillförlitligt. Eftersom man i denna undersökning inte har tillgång till några uppgifter från oberoende importörer användes en skälig vinstmarginal på 2 %, vilket är den marginal som användes i den föregående undersökningen rörande samma produkt (4).

(43)

Vad gäller dessa avdrag för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst hävdade Rusal-gruppen att den närstående handlaren (RTI) skulle behandlas som en intern exportavdelning hos de exporterande tillverkarna, eftersom de samtliga fungerar som en enda ekonomisk enhet, trots att de är separata juridiska enheter. Rusal-gruppen menade därför att inget avdrag skulle ha gjorts för RTI:s försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(44)

I det fall det finns ett förhållande mellan den exporterande tillverkaren och importören eller en tredje part anses emellertid exportpriset vara otillförlitligt, vilket innebär att man måste konstruera ett tillförlitligt exportpris. I artikel 2.9 i grundförordningen anges det tydligt att man måste göra justeringar för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen samt förväntad vinst. Dessa kostnader inbegriper försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, eftersom syftet med justeringarna just är att göra exportpriset tillförlitligt. Följaktligen avvisades detta påstående.

(45)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(46)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(47)

När det gäller exportpriserna gjordes justeringar för transport-, försäkrings-, hanterings- och förpackningskostnader, exportavgifter och provisioner. Vad gäller priserna på hemmamarknaden gjordes justeringar för transport-, förpacknings-, kredit- och hanteringskostnader samt provisioner.

(48)

För de två samarbetande exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(49)

Eftersom de två samarbetsvilliga tillverkarna är närstående företag fastställdes en enda dumpningsmarginal för de två företagen på grundval av det vägda genomsnittet av deras individuella dumpningsmarginaler.

(50)

På grundval av detta fastställdes följande preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av priset cif (kostnad, försäkring och frakt) vid unionens gräns, före tull:

(51)

Graden av samarbetsvilja är hög i detta fall, eftersom den enda befintliga tillverkaren av hushållsfolie av aluminium som svarade för 100 % av importen till unionen under undersökningsperioden samarbetade i undersökningen. På grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till en nivå motsvarande den individuella dumpningsmarginalen för det samarbetsvilliga företaget.

(52)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(53)

Den likadana produkten tillverkades av tolv kända unionstillverkare under undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(54)

Unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden uppskattades till 47 349 ton. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av statistik från Eurostat, kontrollerade frågeformulärssvar från de unionstillverkare som ingick i urvalet och de uppskattade uppgifterna för de tillverkare som inte ingick i urvalet och som tillhandahållits av de klagande. Såsom anges i skäl 9 svarade de unionstillverkare som ingick i urvalet för mer än 70 % av unionens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten.

(55)

Den exporterande tillverkaren hävdade att en del av de klagande inte hade någon tillverkning av hushållsfolie av aluminium. Det framgick emellertid av undersökningen att alla klaganden och deras närstående företag verkligen tillverkade den berörda produkten, om än i små kvantiteter, och följaktligen avvisades påståendet.

(56)

De klagande lämnade uppgifter om tillverkning, produktionskapacitet, försäljningsvolym, sysselsättning och exportvolym för hela unionsindustrin under skadeundersökningsperioden. Dessa uppgifter var uppskattningar och angavs i maximi- och minimiintervaller. De hade delats upp i två kategorier, dvs. unionstillverkare som ingår respektive inte ingår i urvalet. När det gäller de unionstillverkare som ingick i urvalet använde sig kommissionen av de faktiska kontrollerade uppgifter som företagen lämnat i sina frågeformulärssvar. När det gäller de unionstillverkare som inte ingick i urvalet användes de uppgifter som lämnats av de klagande. Berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter på dessa uppskattningar. Inga synpunkter inkom dock.

(57)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av unionsindustrins totala uppskattade försäljningsvolym på unionsmarknaden och den totala importvolymen enligt Eurostats uppgifter, vilka vid behov korrigerats genom de kontrollerade uppgifter som lämnats av den exporterande tillverkaren och i frågeformulärssvaren från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(58)

Eftersom det endast finns en exporterande tillverkare i det berörda landet måste alla siffror för detta företag av konfidentialitetsskäl lämnas inom ett intervall.

(59)

På denna grundval utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen av hushållsfolie av aluminium (i ton)

(60)

Förbrukningen i unionen ökade mellan 2011 och 2013, men minskade därefter mellan 2013 och undersökningsperioden. Totalt sett ökade förbrukningen med mellan 17 % och 28 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen av förbrukningen mellan 2011 och undersökningsperioden förklaras huvudsakligen av att importen från Ryssland och övriga tredjeländer ökade, eftersom unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden endast ökade i ringa omfattning (se skäl 82).

(61)

Kommissionen fastställde importvolymen från det berörda landet på grundval av uppgifter från Eurostat och de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga tillverkarna i det berörda landet.

(62)

Importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym (i ton)

(63)

Importvolymen från Ryssland ökade med mellan 40 % och 50 % mellan 2011 och 2013 och uppvisade en svag minskning under undersökningsperioden.

(64)

Motsvarande marknadsandel ökade från 29 % under 2011 och till 34 % under 2012, varefter den förblev konstant till slutet av undersökningsperioden.

(65)

Kommissionen fastställde de vägda genomsnittliga importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat och de uppgifter som lämnats av den samarbetsvilliga tillverkaren i det berörda landet. Prisunderskridandet av unionsindustrins priser fastställdes när det gäller importen från det berörda landet på grundval av frågeformulärssvaren från den samarbetsvilliga ryska exporterande tillverkaren och de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(66)

Det genomsnittliga importpriset för hushållsfolie av aluminium som importerades till unionen från Ryssland utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (euro per ton)

(67)

De genomsnittliga importpriserna för hushållsfolie av aluminium som importerades till unionen från Ryssland minskade totalt sett med mellan 2 % och 8 % under skadeundersökningsperioden.

(68)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra a) det vägda genomsnittliga försäljningspris per produkttyp som unionsindustrin tog ut från icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, och b) motsvarande vägda genomsnittliga priser per produkttyp för importen från de samarbetande ryska tillverkarna till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån, med lämpliga justeringar för tullar och kostnader efter import.

(69)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionsindustrins omsättning under undersökningsperioden. Det visade en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på mellan 3 och 7 % för importen från Ryssland till unionsmarknaden.

(70)

Även om prisunderskridandet är betydande i sig ska det ses i ljuset av det faktum att unionsindustrins priser, som underskreds under undersökningsperioden av de dumpade ryska priserna, var lägre än tillverkningskostnaden. Såsom förklaras i skälen 177 och 179 är det därav följande målprisunderskridandet till följd av de ryska priserna ungefär 12 % i genomsnitt.

(71)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(72)

Såsom nämns i skäl 9 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(73)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Såsom förklaras i skäl 56 bedömde kommissionen de makroekonomiska indikatorerna för hela unionsindustrin på grundval av uppgifter som lämnats av de klagande och som kontrollerats när det gäller de företag som ingick i urvalet. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna för de företag som ingick i urvalet på grundval av uppgifter i frågeformulärssvaren från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(74)

De makroekonomiska indikatorerna är produktionsvolym, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalens storlek.

(75)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspris per enhet, tillverkningskostnad per enhet, arbetskraftskostnad, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(76)

Unionens totala produktionsvolym, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Produktionsvolym, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(77)

Produktionsvolymen fluktuerade under skadeundersökningsperioden. Den ökade mellan 2011 och 2013, men minskade därefter mellan 2013 och undersökningsperioden. Totalt sett ökade produktionsvolymen med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(78)

Produktionskapaciteten ökade med 12 % under skadeundersökningsperioden.

(79)

Eftersom produktionskapaciteten ökade mer än produktionsvolymen minskade kapacitetsutnyttjandet med 5 % under skadeundersökningsperioden.

(80)

Den exporterande tillverkaren hävdade att alla tillverkare av hushållsfolie av aluminium även tillverkade en annan typ av folie, dvs. aluminiumfolie för vidare förädling, och att de använde samma produktionsutrustning för tillverkningen av båda folietyperna. På grundval av detta hävdade den exporterande tillverkaren att detta gör att unionsindustrins uppgifter om produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande när det gäller hushållsfolie av aluminium är missvisande.

(81)

Även om det är riktigt att flera unionstillverkare tillverkar både aluminiumfolie för vidare förädling och hushållsfolie av aluminium framgick det av undersökningen att den största unionstillverkaren som ingick i urvalet uteslutande tillverkade hushållsfolie av aluminium. När det gäller de övriga unionstillverkare som ingick i urvalet grundades produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet på faktiska sifferuppgifter, vilket innebär att det faktum att de även tillverkade aluminiumfolie för vidare förädling inte påverkade den totala rapporterade produktionskapaciteten och det totala rapporterade kapacitetsutnyttjandet för hushållsfolie av aluminium. Slutligen framgick det av undersökningen att de unionstillverkare som ingick i urvalet uppvisade en oförändrad bild över tiden när det gäller de båda folietypernas andel av tillverkningen. Därför avvisades detta påstående i detta skede.

(82)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym och marknadsandel på unionsmarknaden

(83)

Försäljningen av hushållsfolie av aluminium ökade något under skadeundersökningsperioden. Försäljningsvolymen ökade mest mellan 2011 till 2013, dvs. med mellan 4 % och 14 %. Försäljningsvolymen minskade under undersökningsperioden. Totalt sett ökade försäljningsvolymen med mellan 2 % och 10 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen av försäljningsvolymen ledde dock inte till en ökning av unionsindustrins marknadsandel, eftersom både förbrukningen och importen (bl.a. från Ryssland) samtidigt också ökade. Detta ledde till att unionsindustrins marknadsandel minskade från 55 % 2011 till 47 % under undersökningsperioden, dvs. en minskning med 8 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Minskningen av unionsindustrins marknadsandel sammanföll med en ökning av marknadsandelen för importen från Ryssland (se skäl 64).

(84)

Förbrukningen i unionen ökade med mellan 17 % och 28 % under skadeundersökningsperioden, under det att unionsindustrins försäljningsvolym ökade med mellan 2 % och 10 %, vilket innebär att marknadsandelen minskade med 8 procentenheter.

(85)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(86)

Sysselsättningen i unionsindustrin fluktuerade under skadeundersökningsperioden och ökade något totalt sett, dvs. med 2 %.

(87)

Mellan 2011 och 2013 ökade produktiviteten till följd av att tillverkningen ökade mer än sysselsättningen (se tabell 4 i skäl 77). Från 2013 till undersökningsperioden minskade produktiviteten med 7 %, men var fortfarande högre än den var i början av skadeundersökningsperioden 2011.

(88)

Dumpningsmarginalen ligger väsentligt över miniminivån. Inverkan av den faktiska dumpningsmarginalens storlek på unionsindustrin är betydande, med tanke på volymen av och priserna för importen från det berörda landet.

(89)

Unionsindustrin höll fortfarande på att återhämta sig från tidigare dumpning som vållats av samma produkt med ursprung i Kina, Brasilien och Armenien. Dessa åtgärder är för närvarande föremål för en parallellt pågående översyn i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen (se skäl 3)

(90)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Genomsnittliga försäljningspriser

(91)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen minskade kontinuerligt och med 11 % totalt sett under skadeundersökningsperioden.

(92)

Trots denna minskning låg tillverkningskostnaden per enhet över unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris och unionsindustrin kunde således inte täcka sina produktionskostnader med försäljningspriset, dock med undantag för 2013. Unionsindustrin kunde inte höja sitt försäljningspris på grund av pristrycket från den dumpade importen från Ryssland.

(93)

Flera berörda parter hävdade att utvecklingen av unionsindustrins försäljningspris följde utvecklingen av aluminiumpriset på Londons metallbörs (London Metal Exchange) och att priserna för den ryska importen således inte hade någon inverkan på unionsindustrins försäljningspris. Enligt dessa parter kan de ryska importpriserna således inte anses ha underskridit unionsindustrins försäljningspriser. Det framgick av undersökningen att unionsindustrins försäljningspris följde samma utvecklingstendens som aluminiumpriserna på Londons metallbörs. Detta hade emellertid ingen inverkan på det faktum att priserna på den ryska importen underskred unionsindustrins försäljningspriser och utövade ett pristryck på unionsmarknaden, vilket medförde att unionsindustrin inte kunde höja sina försäljningspriser till en nivå som var tillräcklig för att täcka produktionskostnaderna. Därför bör detta argument avvisas.

(94)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsindustrin utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(95)

Mellan 2011 och undersökningsperioden ökade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd för de unionstillverkare som ingick i urvalet med 5 %. Arbetskraftskostnaden ökade först med 2 % mellan 2011 och 2012, sjönk mellan 2012 och 2013 och låg därefter kvar på en oförändrad nivå under undersökningsperioden.

(96)

Unionsindustrins lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lagerhållning

(97)

Lagerhållningen kan inte anses vara en relevant skadeindikator för denna sektor, eftersom tillverkningen och försäljningen huvudsakligen sker på beställning, vilket i sin tur innebär att tillverkarna tenderar att ha en begränsad lagerhållning. Utvecklingstendenserna när det gäller lagerhållning nämns därför endast upplysningsvis.

(98)

Totalt sett ökade unionsindustrins utgående lager med 8 % under skadeundersökningsperioden. Lagren ökade med 10 % mellan 2011 och 2013 för att därefter minska något mellan 2013 och slutet av undersökningsperioden. När det gäller utgående lager som andel av produktionen så låg dessa siffror på en oförändrad nivå under hela skadeundersökningsperioden.

(99)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt för unionstillverkarna under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(100)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning. Under skadeundersökningsperioden gick unionsindustrin med förlust, med undantag för 2013 då den uppvisade en vinstmarginal som låg bara en aning över ett nollresultat. Lönsamheten minskade mellan 2011 och 2012, ökade därefter under 2013 för att sedan minska igen under undersökningsperioden då den låg på ungefär samma nivå som 2011. Totalt sett ökade lönsamhet med 4 % under skadeundersökningsperioden, vilket motsvarar en ökning med 0,1 procentenheter, vilket inte var tillräckligt för att unionsindustrin skulle kunna gå med vinst under undersökningsperioden. Denna utveckling förklaras främst av pristrycket från den ryska importen till unionen. Denna import skedde till dumpade priser som underskred unionsindustrins priser, vilket gjorde att unionsindustrin inte kunde öka sina försäljningspriser för att täcka sina produktionskostnader.

(101)

Nettokassaflödet är unionsindustrins förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Kassaflödet fluktuerade under skadeundersökningsperioden, med en stigande trend. Totalt sett ökade nettokassaflödet med 30 % under skadeundersökningsperioden. Det bör dock noteras att mätt i absoluta tal låg kassaflödet fortfarande på en låg nivå i förhållande till den totala omsättningen för den berörda produkten.

(102)

Investeringarna ökade med 47 % under skadeundersökningsperioden. Investeringarna ökade med 65 % från 2011 till 2012, minskade under 2013 och ökade därefter återigen under undersökningsperioden. De utgjordes huvudsakligen av nödvändiga investeringar i ny produktionsutrustning och låg på en ganska låg nivå under undersökningsperioden i förhållande till den totala omsättningen.

(103)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Liksom för de övriga finansiella indikatorerna var räntabiliteten för tillverkningen och försäljningen av den likadana produkten negativ från och med 2011, dock med undantag för 2013 då den var 0 %, vilket återspeglar den negativa lönsamhetstendensen. Totalt sett minskade räntabiliteten med 8 % under skadeundersökningsperioden.

(104)

När det gäller kapitalanskaffningsförmågan innebar den försämrade förmågan hos de unionstillverkare som ingick i urvalet att generera likvida medel för den likadana produkten att deras ekonomiska situation försvagades i och med att de internt genererade medlen minskade. Det framgick av undersökningen att kapitalanskaffningsförmågan försämrades under skadeundersökningsperioden.

(105)

Flera viktiga skadeindikatorer uppvisade negativa utvecklingstendenser. När det gäller lönsamheten gick industrin med förlust under nästan hela skadeundersökningsperioden, med undantag för 2013 då den nådde en nivå som låg bara en aning över ett nollresultat. Under undersökningsperioden uppvisade unionsindustrin en negativ vinst på – 2,1 %. Försäljningspriserna minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden. Tillverkningskostnaden per enhet, som också minskade med 11 %, var högre än det genomsnittliga försäljningspriset under hela skadeundersökningsperioden, dock med undantag för 2013. Unionsindustrins marknadsandel minskade med 8 procentenheter, dvs. från 55 % 2011 till 47 % under undersökningsperioden.

(106)

Vissa skadeindikatorer utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden. Produktionsvolymen ökade med 7 % och produktionskapaciteten med 12 % under skadeundersökningsperioden. Dessa ökningar uppvägde emellertid inte ökningen av förbrukningen, som var mycket högre, dvs. mellan 17 % och 28 % under skadeundersökningsperioden. Försäljningsvolymen ökade med mellan 2 % och 10 % under skadeundersökningsperioden. På en marknad med ökande förbrukning ledde detta dock inte till en ökning av marknadsandelen, utan tvärtom till en minskning av marknadsandelen med 8 procentenheter. Investeringarna ökade med 47 % under skadeundersökningsperioden. De avsåg ny produktionsutrustning och låg på en ganska låg nivå under undersökningsperioden. Även kassaflödet ökade med 30 % under skadeundersökningsperioden, men låg ändå fortfarande på en låg nivå. Dessa positiva utvecklingstendenser utesluter därför inte att skada föreligger.

(107)

De ryska myndigheterna hävdade att det enligt analysen av klagandenas offentligt tillgängliga ekonomiska handlingar inte kunde föreligga någon väsentlig skada. Detta får dock inte stöd av undersökningsresultaten, vilka bygger på faktiska kontrollerade uppgifter från unionsindustrin när det gäller hushållsfolie av aluminium. Eftersom en del av unionstillverkarna inte uteslutande tillverkade hushållsfolie av aluminium kan de offentligt tillgängliga ekonomiska handlingarna inte visa unionsindustrins faktiska situation när det gällerhushållsfolie av aluminium. Därför bör slutsatser om unionsindustrins ekonomiska situation i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen inte grunda sig på offentligt tillgängliga ekonomiska handlingar utan på de mer detaljerade och kontrollerade uppgifter som finns tillgängliga inom ramen för undersökningen. Påståendet avvisades därför.

(108)

Mot denna bakgrund drar kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(109)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats av andra faktorer än den dumpade importen från Ryssland inte tillskrevs den dumpade importen. Det rör sig om följande faktorer:

(110)

För att fastställa att ett orsakssamband förelåg mellan den dumpade importen av hushållsfolie av aluminium och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit analyserade kommissionen volymen av och prisnivåerna för importen under undersökningen samt i vilken utsträckning dessa har bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(111)

Undersökningen visade att den dumpade lågprisimporten från Ryssland ökade volymmässigt med mellan 35 % och 45 % under skadeundersökningsperioden, vilket innebar att marknadsandelen ökade med ungefär fem procentenheter under samma period. Denna ökning sammanföll med att unionsindustrins marknadsandel minskade med åtta procentenheter.

(112)

Samtidigt utövade de ryska importpriserna ett pristryck på unionsmarknaden och dessa priser minskade mellan 2 % och 8 % under skadeundersökningsperioden och underskred priserna för unionsindustrins förlustbringande försäljning med i genomsnitt mellan 3 % och 7 %, vilket ledde till en målprisunderskridandemarginal på cirka 12 %. Även om prisunderskridandet är betydande i sig ska det ses i ljuset av det faktum att unionsindustrins priser för det mesta var lägre än tillverkningskostnaden under undersökningsperioden. Unionsindustrin blev tvungen att sänka sina priser under skadeundersökningsperioden för att inte tappa ytterligare marknadsandelar.

(113)

Den ryska importen övertog dock en stor del av den brasilianska och kinesiska importens marknadsandelar efter det att åtgärder införts mot dessa länder och att unionsindustrin inte lyckats återhämta sig helt från den tidigare dumpningen från dessa länder. Detta ledde till förluster för unionsindustrin från 2011 fram till undersökningsperioden, med undantag för 2013 då man visserligen uppvisade en viss lönsamhet men ändå inte nådde upp till lönsamhetsmålet på 5 % (se skälen 176 och 177).

(114)

Den exporterande tillverkaren hävdade att ökningen av importen från Ryssland berodde på införandet av åtgärder mot Kina, Brasilien och Armenien, eftersom dessa åtgärder gjorde att det blev lättare för övriga tredjeländer som t.ex. Ryssland att få tillträde till unionsmarknaden.

(115)

Det framgick av undersökningen att den ryska exporten i stor utsträckning tagit över de kinesiska och brasilianska marknadsandelarna i unionen. Den ryska importen skedde dock till dumpade priser och underskred unionsindustrins försäljningspriser. Den sammanföll även med försämringen av unionsindustrins situation. Det kunde därför konstateras att det finns ett klart orsakssamband mellan den ryska importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit och det är således irrelevant om den ryska importen endast hade ökat på grund av de antidumpningsåtgärder som införts på import från övriga tredjeländer. Detta argument avvisades därför i detta skede. Även om införandet av antidumpningsåtgärder på importen från Kina, Brasilien och Armenien hade inverkat på unionsindustrins situation skulle detta ändå bara ha utgjort en indirekt orsak och kan därför inte anses vara en annan faktor i den mening som avses i artikel 3.7 i grundförordningen. Undersökningen visade att det är den dumpade importen från Ryssland som sådan som vållat skadan. Denna tolkning överensstämmer med domstolens dom av den 14 november 2013 i C-638/11 P, Europeiska unionens råd mot Gul Ahmed Textile Mills Ltd.

(116)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den skadevållande situationen för unionsindustrin sammanföll med den betydande ökningen av importen från Ryssland till dumpade priser och att importen från Ryssland spelade en avgörande roll för att unionsindustrin inte lyckades återhämta sig och för att den lidit väsentlig skada under undersökningsperioden.

(117)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Import från övriga tredjeländer

(118)

Importen från Kina och Brasilien omfattas för närvarande av antidumpningstullar. Det förekom inte någon import från Brasilien under skadeundersökningsperioden. Importvolymerna från Kina minskade med mellan 47 % och 57 %, med en motsvarande minskning av marknadsandelen från 4 % till 2 %, dvs. en minskning med 2 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Både importvolymen och marknadsandelen låg dock på låga nivåer under hela skadeundersökningsperioden. De kinesiska priserna minskade med 5 % under skadeundersökningsperioden. Det är att märka att ca 75 % av den totala importen från Kina under undersökningsperioden fördes in till unionsmarknaden inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, dvs. utan antidumpningstullar. Denna import som motsvarar en marknadsandel på mer än 1 % konkurrerade direkt med unionsindustrins försäljning och underskred unionens priser med cirka 13 %.

(119)

Under skadeundersökningsperioden ökade importvolymen från Turkiet med mellan 125 % och 139 % och marknadsandelen för denna import ökade från ca 7 % till 13 %. Priserna för den turkiska importen minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden, men låg på en högre nivå än priserna för importen från övriga tredjeländer såsom Ryssland och Kina. De låg på ungefär samma nivå som unionsindustrins priser under undersökningsperioden.

(120)

Importen från övriga tredjeländer ökade totalt sett med mellan 2 % och 15 %. Men eftersom förbrukningen i unionen ökade minskade den totala marknadsandelen för denna import från 4 % under 2011 till ca 2 % under 2013, varefter den ökade till 4 % till slutet av undersökningsperioden. Priserna för denna import låg på en lägre nivå än unionsindustrins priser, dock med undantag för 2012.

(121)

På grundval av ovanstående dras slutsatsen att importen från Kina, även vid en låg nivå, delvis bidragit till den skada som unionsindustrin lidit, dock utan att bryta orsakssambandet mellan importen från Ryssland och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Det kan dessutom anses att importen från Turkiet delvis kan ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit utan att detta för den sakens skull brutit orsakssambandet mellan importen från Ryssland och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, eftersom den uppgått till lägre volymer och skett till högre priser än den ryska exporten.

(122)

En berörd part hävdade att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit borde tillskrivas importen från Turkiet och Sydkorea. Vad gäller importen från Turkiet drogs slutsatsen att denna delvis kan ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit utan att detta för den sakens skull brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen från Ryssland och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Vad gäller Sydkorea hävdade denna part att importen skett inom ramen för frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea som trädde i kraft 2011 (5). Vad gäller Sydkorea förekom nästan ingen import alls under skadeundersökningsperioden. På grundval av detta avvisades dessa påståenden i detta skede.

(123)

Förbrukningen i unionen ökade betydligt, med mellan 17 % och 28 %, under skadeundersökningsperioden. Denna ökning kan främst förklaras av den ökade importen, eftersom unionsindustrin endast ökade sin försäljningsvolym en aning under skadeundersökningsperioden och minskade sin marknadsandel med ungefär åtta procentenheter. Samtidigt kunde den ryska importen ta över en marknadsandel motsvarande ungefär fem procentenheter. Därför drogs slutsatsen att utvecklingen av förbrukningen inte bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(124)

Den exporterande tillverkaren hävdade att importen från Ryssland inte hade ökat i någon betydande utsträckning och att den inte hade haft någon skadlig verkan, eftersom den ryska importen endast följde förbrukningens utveckling under det att unionsindustrin ökade sin försäljning av aluminiumfolie för vidare förädling på bekostnad av hushållsfolie av aluminium.

(125)

Såsom förklaras i skäl 132 bekräftades inte påståendet att unionsindustrin ökade sin försäljning av aluminiumfolie för vidare förädling på bekostnad av sin försäljning av hushållsfolie av aluminium under undersökningen. Följaktligen avvisades detta påstående. Undersökningen visade på att den dumpade importen från Ryssland ökat och utövade ett pristryck på unionsmarknaden. I detta avseende ansågs det därför irrelevant att den ryska importen följde utvecklingen av förbrukningen. Påståendet avvisades därför.

(126)

Den exporterande tillverkaren hävdade att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit vållats av unionsindustrins dåliga exportresultat.

(127)

Unionsindustrins exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Unionsindustrins exportresultat

(128)

Undersökningen visade att unionsindustrins export till övriga tredjeländer förblev på en låg nivå i förhållande till unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden, även om den ökade under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade vidare att exportpriserna för de unionstillverkare som ingick i urvalet var högre än det genomsnittliga försäljningspriset per enhet i unionen och räckte för att täcka tillverkningskostnaderna. Dessutom avser den lönsamhet som anges för unionsindustrin i skäl 99 endast försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden och eventuella verkningar av unionsindustrins exportförsäljning till övriga tredjeländer beaktades således inte vid denna analys. Detta argument avvisades därför.

(129)

En antal unionstillverkare tillverkade både hushållsfolie av aluminium och aluminiumfolie för vidare förädling. Aluminiumfolie för vidare förädling är en annan produkt och har andra användningsområden än hushållsfolie av aluminium. Såsom nämns i skäl 80 användes dock samma produktionsanläggningar och produktionsutrustning för tillverkningen av båda folietyperna. Några berörda parter hävdade att unionsindustrin hade ökat sin tillverkning och försäljning av den mer lönsamma produkten aluminiumfolie för vidare förädling på bekostnad av hushållsfolie av aluminium, vilket innebär att en eventuell minskning av försäljningen och marknadsandelen för hushållsfolie av aluminium snarare skulle bero på denna omläggning av produktionen än på en ökad import av hushållsfolie av aluminium från Ryssland.

(130)

Den exporterande tillverkaren hävdade vidare att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit hade vållats av den negativa utvecklingen på marknaden för aluminiumfolie för vidare förädling, där unionsindustrin hävdat att den lidit skada av import av denna produkt från Kina och med avseende på vilken kommissionen inledde ett antidumpningsförfarande i december 2014 (6).

(131)

Det framgick av undersökningen att även om unionstillverkarna av aluminiumfolie för vidare förädling till viss del var desamma som unionstillverkarna av hushållsfolie av aluminium så var de inte identiska. Den största unionstillverkaren av hushållsfolie av aluminium i den nu aktuella undersökningen tillverkade således enbart hushållsfolie av aluminium, under det att de övriga unionstillverkarna som ingick i urvalet uppvisade en relativt oförändrad bild under skadeundersökningsperioden när det gäller de båda folietypernas andel av tillverkningen och försäljningen. Undersökningen bekräftade således inte påståendet att unionsindustrin hade lagt om sin tillverkning från hushållsfolie av aluminium till aluminiumfolie för vidare förädling. Den visade vidare att de unionstillverkare som tillverkade båda folietyperna inte med lätthet kunde ställa om sin tillverkning mellan de båda produkterna, eftersom det krävs en viss tillverkningsvolym i båda fallen för att tillverkningen ska vara effektiv.

(132)

En berörd part hävdade att den kinesiska importen av aluminiumfolie för vidare förädling inverkade på unionsindustrins allmänna situation och därmed vållade den väsentliga skadan för unionstillverkarna av hushållsfolie av aluminium. Den skadebild som analyseras i skälen 71–107 och slutsatsen härav i skäl 108 att unionsindustrin lidit väsentlig skada avsåg emellertid uteslutande tillverkningen och försäljningen av hushållsfolie av aluminium. Verkningarna av en eventuell påstådd skada orsakad av den tillverkning och försäljning av aluminiumfolie för vidare förädling som de unionstillverkare som tillverkar båda folietyperna står för återspeglas således inte, i den mån en sådan skada existerar, i den skadebild som beskrivs ovan. Detta argument avvisades därför i detta skede.

(133)

Aluminium är den huvudsakliga råvaran för tillverkning av hushållsfolie av aluminium och svarade för omkring 75 % av unionsindustrins tillverkningskostnad under undersökningsperioden.

(134)

Den exporterande tillverkaren hävdade att unionsindustrin hade en nackdel eftersom den inte är vertikalt integrerad och därför behövde köpa in aluminium. Den exporterande tillverkaren hävdade dessutom att priserna på aluminium är högre i unionen till följd av de tullar på mellan 3 % och 6 % som tillämpas på aluminium i obearbetad form, vilket leder till en ökning av den EU-interna premien för metall som utgör en del av metallpriset och således även av aluminiumpriset.

(135)

Den internationella referensen för priset på primäraluminium är noteringen på London Metal Exchange (LME). Premien är en tilläggsavgift som betalas utöver det kontanta priset på LME. Tillsammans utgör dessa det totala pris som smältverk och näringsidkare betalar för sitt aluminium. LME-priserna minskade med över 20 % under skadeundersökningsperioden. Premien mer än fördubblades under skadeundersökningsperioden. Om man emellertid ser totalkostnaden för aluminium som LME-priset och premien tillsammans så minskade denna kostnad under skadeundersökningsperioden med ca 11 %.

(136)

Det framgick av undersökningen att unionsindustrin och den ryska exporterande tillverkaren hade likvärdiga kostnader för sin anskaffning av råvara för tillverkningen av hushållsfolie av aluminium, eftersom marknadspriserna på denna råvara är direkt kopplade till LME-priset både i Ryssland och på unionsmarknaden. Påståendena i skäl 134 bör därför avvisas. Även om unionsindustrins försäljningspriser och priserna på den ryska importen av hushållsfolie av aluminium minskade till följd av prisutvecklingen för aluminium på LME fastställdes det i undersökningen att priserna för den ryska importen av hushållsfolie av aluminium konstant låg på en lägre nivå än unionsindustrins priser under skadeundersökningsperioden och underskred dem mellan 3 % och 7 % under undersökningsperioden. Såsom redan nämnts i skäl 92 visade undersökningen att unionsindustrins försäljningspriser för hushållsfolie av aluminium inte räckte till för att täcka tillverkningskostnaden per enhet på grund av det pristryck som den dumpade importen utövade, trots att tillverkningskostnaden per enhet minskade. Detta argument bör därför avvisas i detta skede.

(137)

Ovanstående analys visar att den dumpade importen med ursprung i Ryssland ökade betydligt till volym och marknadsandel under skadeundersökningsperioden, samtidigt som importpriserna minskade under denna period.

(138)

Denna ökning av marknadsandelen sammanföll med en betydande minskning av unionsindustrins marknadsandel. Importens pristryck på unionsmarknaden gjorde att unionsindustrin inte kunde öka sina försäljningspriser till en lönsam nivå trots att dess tillverkningskostnad per enhet minskat, vilket medförde förluster för unionsindustrin. Detta fick till följd att unionsindustrin inte kunde återhämta sig helt från verkningarna av tidigare dumpning som vållats av import från Brasilien, Kina och Armenien och att den led väsentlig skada under undersökningsperioden.

(139)

Kommissionen redogjorde för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation och avgränsade dessa från den dumpade importens skadevållande verkan. Det rörde sig bl.a. om verkningarna av import från övriga tredjeländer, utvecklingen av förbrukningen i unionen, unionsindustrins exportresultat, unionsindustrins verksamhet på marknaden för aluminiumfolie för vidare förädling och råvarukostnaden.

(140)

Undersökningen av dessa faktorer visade att särskilt importen från Turkiet och Kina kan ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit. Med tanke på att den turkiska importen skedde till högre priser och i mindre kvantiteter än den ryska importen och på att den kinesiska importen inte var särskilt stor drogs emellertid slutsatsen att dessa faktorer inte bröt det samband som fastställts mellan den dumpade importen från Ryssland och den skada som unionsindustrin lidit.

(141)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen i detta skede att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit vållats av den dumpade importen från det berörda landet och att de andra faktorerna, sedda var för sig eller tillsammans, inte bröt orsakssambandet. Skadan består huvudsakligen i ekonomiska förluster och en minskning av marknadsandelen på unionsmarknaden.

(142)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning hade fastställts. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, bl.a. unionsindustrins, handlarnas, importörernas och användarnas intressen.

(143)

Undersökningen visade att unionsindustrin inte helt återhämtat sig från tidigare dumpning och lidit väsentlig skada som vållats av den dumpade importen från det berörda landet under undersökningsperioden. De viktigaste skadeindikatorerna uppvisade en negativ utveckling, särskilt marknadsandelen och lönsamheten.

(144)

Om åtgärder införs förväntas importpriserna öka och unionsindustrin befrias från det pristryck som den dumpade importen för närvarande utövar. Unionsindustrin borde därmed kunna höja sina priser så att den kan täcka sina tillverkningskostnader och gradvis nå lönsamma nivåer. Dessutom kommer den att kunna öka sin försäljningsvolym och sin marknadsandel på unionsmarknaden.

(145)

Om åtgärder däremot inte införs kommer unionsindustrins situation sannolikt att förvärras ytterligare, i synnerhet på grund av förlusterna under undersökningsperioden och det förväntade fortsatta pristrycket från den dumpade importen från Ryssland. Unionsindustrin kommer att förlora ytterligare marknadsandelar, eftersom man förväntar sig att dess kunder gradvis kommer att övergå till den dumpade lågprisimporten från Ryssland. Dessutom kommer pristrycket från den dumpade importen att göra att unionsindustrin inte kan höja sina priser, eftersom den kommer att tvingas att anpassa sig till den ryska importens låga priser. Ett sådant scenario betyder att unionsindustrin kommer att fortsätta gå med betydande förlust.

(146)

Den exporterande tillverkaren hävdade att unionsindustrin skulle bli mindre effektiv utan konkurrensen från Ryssland och bli mindre konkurrenskraftig på världsmarknaden. Den exporterande tillverkaren menade vidare att antidumpningsåtgärder skulle leda till en snedvridning av världsmarknaden.

(147)

För det första är det endast meningen att antidumpningsåtgärderna ska återupprätta lika konkurrensvillkor i unionen. De ska däremot inte förhindra rysk import till unionen som sker till rimliga priser. För det andra förklarade den exporterande tillverkaren inte i vilken utsträckning antidumpningstullar skulle snedvrida konkurrensen på världsmarknaden och inte heller i vilken utsträckning de skulle komma att inverka på unionsindustrins effektivitet. Dessa påståenden var således inte tillräckligt väl underbyggda. Tvärtom visade undersökningen att införandet av antidumpningsåtgärder skulle göra det möjligt för unionsindustrin att öka sina försäljningspriser, sin lönsamhet och sin försäljningsvolym på unionsmarknaden. Dessa argument avvisades därför i detta skede.

(148)

Den exporterande tillverkaren hävdade vidare att efterfrågan på hushållsfolie av aluminium är mycket elastisk, vilket innebär att många konsumenter skulle kunna övergå till alternativa produkter som t.ex. hushållsfolie av polyetylen om åtgärder infördes. Detta innebär att åtgärder inte kommer att leda till en ökning av unionsindustrins försäljningsvolym, utan snarare till en minskning. Undersökningen visade dock att det är mycket svårt att ersätta hushållsfolie av aluminium med andra förpackningstyper, eftersom hushållsfolie har särskilda egenskaper som t.ex. värmeresistens och förmågan att skydda mot ljus. Detta argument bör därför avvisas i detta skede.

(149)

Slutsatsen blir därför i detta skede att det ligger i unionsindustrins intresse att antidumpningstullar införs.

(150)

Inget företag som ägnade sig åt handel med hushållsfolie av aluminium, dvs. import och återförsäljning, i sitt land, gav sig till känna efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande. Undersökningen visade att unionsindustrin och den exporterande tillverkaren vanligtvis sålde hushållsfolie av aluminium direkt till användarna. Mot denna bakgrund finns det inget som tyder på att införandet av åtgärder skulle inverka negativt på importörernas och handlarnas situation.

(151)

Användarna i unionen är hushållsfolietillverkare vars verksamhet utgörs av handel med förpackningsmaterial (aluminiumfolie, men också papper och plast) efter omspolning av hushållsfolien av aluminium på små rullar (konsumentrullar) och ompackning för försäljning till industriella användare och detaljhandeln. Sju företag gav sig till känna och fick ett frågeformulär. Fyra företag samarbetade i undersökningen genom att besvara frågeformuläret. Tre av de samarbetsvilliga företagen kontrollerades på plats.

(152)

Det framgick av undersökningen att hushållsfolie av aluminium är den huvudsakliga råvaran för hushållsfolietillverkarna och svarar för ca 80 % av deras totala tillverkningskostnader.

(153)

Under undersökningsperioden använde sig de samarbetsvilliga användarna av tre huvudsakliga försörjningskällor när det gäller hushållsfolie av aluminium, nämligen unionsindustrin, Turkiet och Ryssland. Tre av de samarbetsvilliga användarna köpte sin hushållsfolie av aluminium främst från unionsindustrin samt importerade dessutom mindre mängder. En av dessa tre användare importerade inte någon hushållsfolie av aluminium alls från Ryssland, utan importerade bara från Turkiet. Den fjärde samarbetsvilliga användaren köpte sin aluminiumfolie av aluminium främst från Ryssland och anskaffade dessutom mindre kvantiteter från unionsindustrin. Alla samarbetsvilliga företag importerade hushållsfolie av aluminium även från Turkiet.

(154)

De tre samarbetsvilliga företag som köpte den berörda produkten från Ryssland är hushållsfolietillverkare och har som sådana ett brett sortiment av förpackningsprodukter. Detta innebär att den del av deras verksamhet som avsåg hushållsfolie av aluminium svarade för mellan mindre än en sjättedel till högst en fjärdedel av deras totala verksamhet. När det gäller det företag som inte köpte den berörda produkten från Ryssland svarade den del av verksamheten som avsåg hushållsfolie av aluminium för mindre än en tredjedel av dess totala verksamhet.

(155)

Alla samarbetsvilliga företag uppgav sig vara lönsamma totalt sett under undersökningsperioden. Ett företag kunde dock inte göra en tydlig fördelning av sina försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för den del av verksamheten som avsåg hushållsfolie av aluminium, vilket innebär att det inte gick att dra någon klar slutsats om detta företags lönsamhet.

(156)

Det framgick vidare av undersökningen att det finns många olika försörjningskällor och att hushållsfolietillverkarna är beredda att byta mellan dessa om så behövs (se skälen 165–168).

(157)

Hushållsfolietillverkarna kan dessutom förmodligen ändå vältra över antidumpningstullen på sina kunder, särskilt om priserna på deras huvudsakliga råvara fortsätter att minska såsom den gjort under skadeundersökningsperioden.

(158)

Även om det visserligen inte kan uteslutas att hushållsfolietillverkarnas lönsamhet skulle kunna påverkas negativt av att åtgärder vidtas mot Ryssland förefaller det ändå mot denna bakgrund som om införandet av åtgärder skulle få en begränsad inverkan på hushållsfolietillverkarna, på grund av tillgången till andra försörjningskällor, möjligheten att vältra över tullen på kunderna och i vissa fall de höga lönsamhetsmarginalerna.

(159)

Den exporterande tillverkaren hävdade att införandet av antidumpningstullar kommer att vara till förfång för stora detaljhandlare, dock utan att närmare precisera detta påstående. Det bör i detta avseende noteras att inga stora detaljhandlare gav sig till känna under undersökningen.

(160)

Några berörda parter hävdade dessutom att införandet av åtgärder skulle minska hushållsfolietillverkarnas lönsamhet. Såsom redan framgår av analysen i skälen 153–160 förväntas påverkan på hushållsfolietillverkarnas lönsamhet endast bli begränsad, eftersom det finns många olika försörjningskällor och företagen har möjlighet att vältra över åtminstone en del av sin kostnadsökning till följd av tullarna på kunderna.

(161)

Dessutom har det såsom nämns i skäl 118 funnits antidumpningsåtgärder mot import från Kina, Brasilien och Armenien under de senaste fem åren. Under undersökningsperioden för den undersökning som ledde till införandet av dessa åtgärder låg hushållsfolietillverkarnas lönsamhet på en nivå mellan – 2 % och + 2 % (7). Trots införandet av åtgärder var hushållsfolietillverkarna fortfarande bärkraftiga och lyckades till och med öka sin vinst i vissa fall och den nu aktuella undersökningen visade att alla samarbetsvilliga hushållsfolietillverkare var lönsamma. Detta argument avvisades därför.

(162)

Det hävdades vidare att konkurrensen var hård på marknaden i det senare ledet av förädlingskedjan till följd av import av konsumentrullar. Några berörda parter hävdade att ett införande av åtgärder för hushållsfolie av aluminium skulle missgynna hushållsfolietillverkarna i unionen, eftersom dessa skulle behöva betala en antidumpningstull på sin råvara, vilket innebär att de inte skulle kunna konkurrera med import av produkter i ett senare led i förädlingskedjan. Vidare hävdades det att ett införande av åtgärder för hushållsfolie av aluminium skulle ge upphov till export av konsumentrullar från Ryssland. Omspolningsverksamheten skulle då äga rum i Ryssland i stället för i unionen och hushållsfolietillverkarna skulle drabbas svårt av detta, liksom av det faktum att de måste konkurrera med lågprisimport av konsumentrullar. Risken för att importen av den berörda produkten skulle ersättas av import av produkter i ett senare led i förädlingskedjan är i sig dock inte skäl nog till att inte införa antidumpningsåtgärder. I detta sammanhang bör det noteras att de antidumpningsåtgärder på import av konsumentrullar från Kina som infördes under 2013 (8) har gjort att industrin i senare led sluppit dumpad import som vållar väsentlig skada. Det framgick dessutom av undersökningen att importen av hushållsfolie av aluminium från Ryssland endast täcker en del av hushållsfolietillverkarnas behov och att det finns flera andra försörjningskällor som inte omfattas av antidumpningsåtgärder. Dessa argument avvisades därför.

(163)

Mot denna bakgrund dras i detta skede slutsatsen att verkningarna för användarna inte är sådana att åtgärderna måste anses strida mot gemenskapens övergripande intresse.

(164)

Flera berörda parter hävdade att införandet av antidumpningstullar mot Ryssland skulle kunna leda till ett utbudsunderskott på unionsmarknaden, eftersom unionsindustrin inte har tillräcklig kapacitet för att möta efterfrågan i unionen och, såsom nämns ovan, hushållsfolietillverkarna inte skulle ha tillgång till tillräckligt med andra försörjningskällor.

(165)

Undersökningen visade att unionsindustrin har överskottskapacitet och kan öka sin tillverkning och försäljning av hushållsfolie av aluminium i unionen. Dessutom finns alternativa försörjningskällor, såsom Turkiet och Armenien samt Sydafrika och Indien, om än i mindre utsträckning. Vidare håller antidumpningstullarna mot Kina och Brasilien för närvarande på att ses över och resultaten av denna översyn kommer att offentliggöras senast i januari 2016. Det är även att märka att antidumpningsåtgärder har till syfte att skapa lika konkurrensvillkor i unionen och att rysk import som sker till rimliga priser fortfarande kommer att kunna föras in till unionsmarknaden.

(166)

En berörd part hävdade att det är mycket sannolikt att unionsindustrin inte kommer att öka sin tillverkning och försäljning av hushållsfolie av aluminium, utan snarare kommer att öka sin verksamhet när det gäller aluminiumfolie för vidare förädling. Detta påstående grundades på antagandet att unionsindustrin ökade sin tillverkning av hushållsfolie av aluminium på grund av den globala ekonomiska krisen och hade för avsikt att återuppta tillverkningen av aluminiumfolie för vidare förädling så snart ekonomin i unionen återhämtat sig totalt sett. Denna part konstaterade också att det pågick en parallell undersökning beträffande import till unionen av aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Kina (9) och hävdade att om den undersökningen skulle leda till att antidumpningsåtgärder införs skulle detta också leda till en förbättring av unionsindustrins situation när det gäller aluminiumfolie för vidare förädling och denna skulle då följaktligen komma att öka sin tillverkning av aluminiumfolie för vidare förädling på bekostnad av en ökad tillverkning av hushållsfolie av aluminium. Såsom framgår av analysen i skäl 132 fann man vid undersökningen ingen bevisning till stöd för detta påstående. Dessutom lämnade denna part inte heller någon bevisning rörande sambandet mellan utvecklingen av tillverkningen av hushållsfolie av aluminium och den ekonomiska krisen eller rörande påståendet att unionsindustrin vid ett eventuellt införande av åtgärder mot Kina skulle lägga om sin tillverkning till aluminiumfolie för vidare förädling. Dessa argument avvisades därför i detta skede.

(167)

En berörd part hävdade att importen av hushållsfolie av aluminium med ursprung i Venezuela, Turkiet och Armenien inte var en lämplig ersättning för importen från Ryssland, eftersom ett antal viktiga faktorer såsom tillverkning, tekniska specifikationer och utbud är annorlunda. Den berörda parten lämnade ingen bevisning till stöd för detta påstående. Det framkom inte heller några uppgifter vid undersökningen som bekräftade detta påstående. Tvärtom visade undersökningen att Turkiet är en viktig leverantör till hushållsfolietillverkarna i unionen och därmed jämförbart med den ryska importen när det gäller tillgänglighet och produktspecifikationer. Armenien är också en potentiell leverantör till unionsmarknaden som inte omfattas av antidumpningsåtgärder. Dessa argument avvisades därför i detta skede.

(168)

På grundval av ovanstående bör påståendet att det inte fanns några alternativa försörjningskällor avvisas.

(169)

Den exporterande tillverkaren hävdade att man vid analysen av unionens intresse även bör ta hänsyn till att unionsindustrin är skyddad genom importtullar på 7,5 % när det gäller importen från Ryssland och av de antidumpningsåtgärder som är i kraft för import av samma produkt från Kina och Brasilien.

(170)

Det bör noteras att enligt Europeiska unionens nuvarande allmänna preferenssystem som trädde i kraft den 1 januari 2014 är Ryssland inte längre upptaget som ett förmånsland. Från och med den 1 januari 2014, och så länge denna situation varar, kommer import från Ryssland av hushållsfolie av aluminium att omfattas av en importtull på 7,5 % (i stället för den förmånstullsats på 4 % som var tillämplig t.o.m. den 31 december 2013).

(171)

Dessutom infördes de antidumpningsåtgärder mot Kina och Brasilien som som för närvarande håller på att ses över till följd av ett separat förfarande i vilket det fastställdes att skadevållande dumpning förekom i samband med denna import och att det därför var motiverat att införa åtgärder. Att det finns antidumpningstullar på import från övriga tredjeländer kan i sig inte anses vara ett giltigt skäl till att inte införa antidumpningstullar beträffande import från ett tredjeland. Det är tvärtom så att det är motiverat att införa åtgärder om det till följd av en antidumpningsundersökning fastställs att det förekommer skadevållande dumpning som orsakas av import från detta land, dock under förutsättning att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar mot sådana åtgärder. I det aktuella fallet konstaterades dessa villkor vara uppfyllda i detta skede och detta argument avvisades därför i detta skede.

(172)

Den exporterande tillverkaren hävdade även att eftersom hushållsfolie av aluminium och aluminiumfolie för vidare förädling tillverkas i samma produktionsanläggningar, vilket ger en hög nivå av utbytbarhet på utbudssidan, skulle en ytterligare antidumpningstull på importen av hushållsfolie av aluminium skapa snedvridningar på marknaden för aluminiumfolie för vidare förädling, vilket är till förfång för slutkunderna i unionen. Den exporterande tillverkaren preciserade dock inte detta påstående närmare. Såsom redan förklarats i skälen 81 och 131 tillverkade den största tillverkaren i urvalet över huvud taget inte aluminiumfolie för vidare förädling och de andra som tillverkade aluminiumfolie för vidare förädling uppvisade en oförändrad bild över tiden när det gäller de båda folietypernas andel av tillverkningen och försäljningen. Därför bör detta argument avvisas.

(173)

Mot denna bakgrund slår kommissionen fast att det inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder på import av hushållsfolie av aluminium med ursprung i Ryssland i detta skede av undersökningen.

(174)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(175)

För att bestämma nivån på åtgärderna fastställde kommissionen först det tullbelopp som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(176)

Skadan skulle vara undanröjd om unionsindustrin kunde täcka sina tillverkningskostnader och göra en vinst före skatt på försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå under normala konkurrensförhållanden, dvs. vid avsaknad av dumpad import. I detta sammanhang ansågs en vinstmarginal på 5 % vara lämplig med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder inom denna industrisektor, vilket bekräftades under undersökningen. Dessutom användes en vinst på 5 % även i det förfarandet som ledde till den parallella undersökningen avseende Kina och Brasilien när det gäller samma produkt (se skäl 20). Kommissionen hänvisar även till skäl 158 i kommissionens förordning (EU) nr 833/2012 där man också använde sig av en vinstmarginal på 5 % för en mycket likartad produkt.

(177)

På denna grundval beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin genom att justera unionsindustrins försäljningspris genom att dra av det faktiska vinstbeloppet eller lägga till den faktiska förlusten under undersökningsperioden och därefter lägga till den ovannämnda vinstmarginalen på 5 %. Kommissionen fastställde sedan nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för den exporterande tillverkaren i Ryssland, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkt som de unionstillverkare som ingick i urvalet sålde på unionsmarknaden under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes i procent av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(178)

Preliminära antidumpningsåtgärder bör införas för import av hushållsfolie av aluminium med ursprung i Ryssland i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Tullbeloppet bör fastställas till en nivå som motsvarar de lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(179)

På grundval av ovanstående föreslås följande preliminära antidumpningstullsatser, uttryckta i priset cif vid unionens gräns, före tull:

(180)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är således endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i det berörda landet som är producerad av de angivna juridiska enheterna. Import av den berörda produkten tillverkad av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på alla övriga företag. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(181)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det ändrar namnet på enheten eller inrättar en ny tillverknings- eller försäljningsenhet. Denna begäran ska riktas till kommissionen (10). Begäran måste innehålla all relevant information, bl.a. ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer att uppdatera förteckningen över företag med individuella antidumpningstullar om detta är befogat.

(182)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt kommer antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara att gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(183)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren hävdade att företaget borde ha fått tillgång till de icke-konfidentiella handlingarna i den pågående parallella översynen vid giltighetstidens utgång av de åtgärder som tillämpas på import av hushållsfolie av aluminium med ursprung i Brasilien och Kina (se skäl 3), med hänvisning till att man vid orsakssambandsanalysen i den nu aktuella undersökningen lägger samman importen av hushållsfolie av aluminium från Ryssland med importen av denna vara från Brasilien och Kina i syfte att undersöka denna imports inverkan på unionsindustrins situation. Den exporterande tillverkaren hävdade att detta innebar ett åsidosättande av dess rätt till försvar och av väsentliga formföreskrifter som inte kan avhjälpas i efterhand, eftersom det påverkade rätten till försvar under den tid då synpunkter fick lämnas, dvs. inom 37 dagar efter offentliggörandet av tillkännagivandet i Europeiska unionens officiella tidning. Följaktligen borde den nu aktuella undersökningen avslutas. Det andra alternativet vore att ge den exporterande tillverkaren full tillgång till de icke-konfidentiella handlingarna i den parallella översynen vid giltighetstidens utgång.

(184)

Detta påstående grundade sig på det felaktiga antagandet att importen från Kina och Brasilien läggs samman med importen från Ryssland. Såsom anges ovan beaktades emellertid importen från Kina och Brasilien endast som ”andra faktorer” i samband med orsakssambandsanalysen. Även om de unionstillverkare som ingick i urvalet besvarade endast ett frågeformulär som täckte båda förfarandena så berörde detta endast analysen av unionsindustrins situation, eftersom det rörde sig om samma unionstillverkare i båda förfarandena och de uppgifter som samlades in avsåg samma undersökningsperiod och samma skadeundersökningsperiod. Kommissionen har genom en officiell skrivelse redan underrättat den exporterande tillverkaren om att den har för avsikt att avvisa de ovannämnda påståendena och uppmanat denne att begära att förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden ingriper om den anser att detta är nödvändigt.

(185)

När det gäller tillgång till de icke-konfidentiella handlingarna i den parallella översynen vid giltighetstidens utgång är det att märka att den exporterande tillverkaren inte kan beviljas tillgång till dessa handlingar eftersom denne inte är en berörd part i detta förfarande. Följaktligen avvisades påståendena om åsidosättande av rätten till försvar och av väsentliga formföreskrifter.

(186)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(187)

De undersökningsresultat om införandet av tullar som redovisas i samband med denna förordning är preliminära och kan komma att omprövas i samband med införandet av eventuella slutgiltiga åtgärder.

a)

begära att få ta del av de viktigaste omständigheter och överväganden som legat till grund för antagandet av denna förordning,

b)

inkomma med skriftliga synpunkter till kommissionen, och

c)

begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.