19.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 218/2

(1)

Halon 1301, halon 1211 och halon 2402 (nedan kallade haloner) är sådana ämnen som bryter ned ozonskiktet som finns förtecknade som kontrollerade ämnen i grupp III i bilaga I till förordning (EG) nr 1005/2009. Sedan 1994 har produktionen i medlemsstaterna av dessa ämnen varit förbjuden, i linje med kraven i Montrealprotokollet. Användningen av dem är dock fortfarande tillåten för vissa användningsområden av avgörande betydelse enligt bilaga VI till förordning (EG) nr 1005/2009.

(2)

Såsom föreskrivs i artikel 4.4 iv i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (2) har kommissionen gjort en översyn av bilaga VII till den förordningen. Därför har kommissionen utvärderat de nuvarande användningsområdena för haloner och tillgången till och införandet av tekniskt och ekonomiskt genomförbara alternativ eller tekniker som är godtagbara ur miljö- och hälsosynpunkt (nedan kallade alternativen). Sedan dess har förordning (EG) nr 2037/2000 ersatts av förordning (EG) nr 1005/2009 och bilaga VII till förordning (EG) nr 2037/2000 har därmed blivit bilaga VI till förordning (EG) nr 1005/2009, utan några ändringar.

(3)

Översynen har visat att medlemsstaternas tolkning skiljer sig när det gäller vilka användningsområden för haloner som utgör användningsområden av avgörande betydelse enligt bilaga VI till förordning (EG) nr 1005/2009. Varje halontillämpning bör därför beskrivas mer detaljerat, med specificering av kategori av utrustning eller anläggning, tillämpningens syfte, typ av halonsläckare och typ av halon.

(4)

Översynen har också visat att halon, med ett fåtal undantag, inte längre behövs för att fylla brandskyddsbehov i utrustning med ny konstruktion och nya anläggningar och att alternativ nu installeras rutinmässigt. Halonbrandsläckare och halonbrandskyddssystem är dock fortfarande nödvändiga för viss utrustning som tillverkas eller kommer att tillverkas med befintlig konstruktion.

(5)

Översynen har också visat att haloner ersätts eller på sikt kan ersättas med alternativ och till rimlig kostnad för huvuddelen av brandskyddstillämpningarna, oavsett om de integreras i befintlig utrustning och befintliga anläggningar eller i utrustning som tillverkas med befintlig konstruktion.

(6)

Mot bakgrund av ökad tillgång till och införande av alternativ är det därför lämpligt att för varje tillämpning fastställa avslutningsdatum efter vilka användningen av haloner för ny utrustning och nya anläggningar inte längre är av avgörande betydelse och installation av halonbrandsläckare eller halonbrandskyddssystem därför inte längre är tillåten. Vid definition av ”ny utrustning ” och ”nya anläggningar” bör lämplig hänsyn tas till i vilken fas av utrustningens och anläggningens livscykel utformningen fastställs för det utrymme som är i behov av brandskydd.

(7)

Det är även lämpligt att för varje tillämpning fastställa slutdatum efter vilka användningen av haloner för brandsläckare eller brandskyddssystem i all utrustning och i alla anläggningar inte längre är av avgörande betydelse, oavsett om det rör sig om befintlig utrustning, befintliga anläggningar eller utrustning som är tillverkad eller kommer att tillverkas enligt befintlig konstruktion. Användningen av haloner kommer således inte längre att vara tillåten, vilket innebär att alla halonbrandsläckare och halonbrandskyddssystem måste bytas ut, ställas om eller tas ur bruk vid slutdatumet i enlighet med artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1005/2009.

(8)

Avslutningsdatumen bör anpassas till i vad mån det finns alternativ för ny utrustning och nya anläggningar och till hindren för att införa dem. Vid behov bör även tillräcklig tid ges för utveckling av alternativ samtidigt som sådan utveckling främjas. Eftersom den civila luftfarten regleras på internationell nivå måste man när det gäller luftfartyg ta vederbörlig hänsyn till de initiativ som tagits av Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) i fråga om installation och användning av haloner för brandsläckare i luftfartyg.

(9)

Slutdatumen bör dessutom fastställas så att tillräcklig tid ges för att kunna slutföra åtgärder för att ersätta halon eller för att ställa om utrustning eller anläggningar som ett led i rutinmässigt eller planerat underhåll av utrustning eller anläggningar eller uppgradering utan att onödigt påverka driften av utrustningen eller anläggningen eller medföra onödiga kostnader. Vid fastställande av slutdatumen bör också hänsyn tas till den tid som krävs för eventuella certifieringar, auktoriseringar eller godkännanden som kan komma att krävas för installation av alternativ i utrustning eller anläggningar som berörs.

(10)

För de flesta tillämpningar för ny utrustning eller nya anläggningar, där halonbrandsläckare eller halonbrandskyddssystem inte längre är nödvändiga eller inte längre installeras, bör 2010 fastställas som avslutningsdatum. År 2011 bör dock fastställas som avslutningsdatum för vissa tillämpningar för militära markgående fordon och luftfartyg för vilka alternativ nu anses finnas men som inte har införts under de utvecklingsprogram som nu håller på att slutföras och för vilka modifieringar inte längre är tekniskt och ekonomiskt genomförbara. År 2014 bör fastställas som avslutningsdatum för luftfartygs motorgondol och för bärbara brandskyddstillämpningar i kabiner, vilket skulle överensstämma med tidsramarna för Icao:s förväntade införande av en motsvarande begränsning. År 2018 bör fastställas som avslutningsdatum för användningen i luftfartygs lastrum. Man har i detta fall inte identifierat några alternativ, men det är troligt att fortsatt forskning och utveckling kommer att leda till att alternativ kommer att finnas tillgängliga vid den tidpunkten för installation i nya luftfartyg som ska genomgå typcertifiering.

(11)

För många tillämpningar är det lämpligt att fastställa slutdatumen till mellan 2013 och 2025 beroende på hur pass omfattande ersättningen av halon eller omställningen är ur tekniskt och ekonomiskt hänseende. Dessa slutdatum bör fastställas så att tillräcklig tid ges för att ersätta halon i samband med rutinmässigt underhåll för merparten av den utrustning och de anläggningar för vilka det i dag finns alternativ. År 2030 eller 2035 är lämpligt som slutdatum för vissa tillämpningar på militära markgående fordon och militärfartyg för vilka ersättning av halon sannolikt enbart kommer att vara tekniskt och ekonomiskt möjlig inom ramen för en planerad uppgradering eller modernisering av utrustningen och för vilka det i vissa medlemsstater kommer att krävas ytterligare forskning och utveckling för att säkerställa att alternativen är hållbara.

(12)

Man har ännu inte identifierat några alternativ för vissa tillämpningar på befintliga militärfordon, befintliga militära ytfartyg eller befintliga militära ubåtar och luftfartyg, eller för sådant materiel som tillverkas eller kommer att tillverkas enligt befintlig konstruktion. Det är dock rimligt att anta att en stor del av de berörda utrustningarna 2040 kommer att ha nått slutet av sin livslängd eller att alternativ då kommer att finnas tillgängliga efter ytterligare forskning och utveckling. Därför bör 2040 fastställas som ett rimligt slutdatum för dessa tillämpningar.

(13)

Man har inte heller identifierat några alternativ för brandskyddssystem i lastutrymmen, motorgondoler och hjälpkraftaggregat (auxiliary power units) för befintliga civila luftfartyg eller för sådan materiel som tillverkas enligt aktuell typcertifiering. Ett avsevärt antal civila luftfartyg kommer dessutom att under en överskådlig framtid även fortsättningsvis att tillverkas med och vara beroende av haloner för sina tillämpningar. Man är medveten om att ersättning av haloner i dessa tillämpningar medför avsevärda tekniska, ekonomiska och regleringsmässiga problem. Det anses även lämpligt att fastställa 2040 som slutdatum med hänsyn till den ovisshet som råder i fråga om den långsiktiga tillgången på återvinningsbara haloner och till behovet av fortsatt forskning och utveckling för att identifiera och utveckla hållbara alternativ.

(14)

Bilaga VI, i vilken det fastställs en tidsram för att fasa ut den användning av halon som är av avgörande betydelse, kommer att ses över för att beakta den fortsatta forskningen och utvecklingen av alternativ och ny information om tillgången på sådana alternativ. Vidare kan undantag från slutdatumen och avslutningsdatumen komma att beviljas i specifika fall där det inte finns något alternativ.

(15)

Förordning (EG) nr 1005/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 25.1 i förordning (EG) nr 1005/2009.