8.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 213/39

(1)

Rådet införde genom förordning (EG) nr 1995/2000 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av karbamidammoniumnitratlösningar (nedan kallad den berörda produkten) med ursprung i bl.a. Ryssland. Efter en översyn vid giltighetstidens utgång som inleddes i september 2005 förlängde rådet genom förordning (EG) nr 1911/2006 (3) dessa åtgärder på nuvarande nivå för en period av fem år.

(2)

Kommissionen offentliggjorde därför den 19 december 2006 i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn av dessa åtgärder (4) på begäran av Open Joint Stock Company (OJSC) Mineral and Chemical Company Eurochem, ett holdingbolag som tillhör OJSC Novomoskovskiy Azot och OJSC Nevinnomyssky Azot, Ryssland, (nedan kallade de exporterande tillverkarna).

(3)

De slutgiltiga resultaten och slutsatserna av den partiella interimsöversynen beträffande den exporterande tillverkaren anges i rådets förordning (EG) nr 238/2008 (5). Under interimsöversynen uttryckte den exporterande tillverkaren ett intresse av att göra ett prisåtagande men lämnade inte in ett tillräckligt väl underbyggt erbjudande inom de tidsfrister som fastställs i artikel 8.2 i grundförordningen. Som fastställs i ovannämnda förordning ansåg dock rådet att den exporterande tillverkaren som undantag borde tillåtas att färdigställa sitt erbjudande om åtagande inom tio kalenderdagar efter den förordningens ikraftträdande av de skäl som anges i skälen 57 och 58 i förordning (EG) nr 238/2008. Efter offentliggörandet av ovannämnda förordning och inom de tidsfrister som fastställs i den förordningen lämnade den exporterande tillverkaren in ett godtagbart prisåtagande enligt artikel 8.1 i grundförordningen.

(4)

Den exporterande tillverkaren erbjöd sig att sälja den berörda produkt som omfattas av KN-nummer 3102 80 00 till lägst ett pris som innebär att de skadevållande verkningarna av dumpning undanröjs. Vidare kommer enligt åtagandet minimipriset för den berörda produkten att indexeras på grundval av offentliga internationella prisnoteringar, eftersom priserna på den berörda produkten varierar kraftigt. Den exporterande tillverkaren erbjöd sig också att iaktta ett visst kvantitativt tak för att förhindra att importen därifrån påverkar priserna i Frankrike eftersom de priserna utgör grunden för indexeringen. Det kvantitativa taket fastställs till totalt ca 10 % av gemenskapens sammanlagda förbrukning av den berörda produkten.

(5)

För att minska risken för prisöverträdelse genom priskompensation erbjöd sig den exporterande tillverkaren dessutom att inte sälja den produkt som omfattas av åtagandet till samma kunder i gemenskapen som de säljer andra produkter till, med undantag av vissa andra produkter för vilka den exporterande tillverkaren förbinder sig att följa en särskild prisstruktur.

(6)

Den exporterande tillverkaren kommer också regelbundet att lämna utförliga uppgifter om sin export till gemenskapen, så att kommissionen på ett effektivt sätt kan övervaka att åtagandet efterlevs. Dessutom har den exporterande tillverkaren en sådan försäljningsstruktur att kommissionen anser att risken för kringgående av åtagandena är begränsad.

(7)

Sedan erbjudandet om åtagande hade meddelats invände gemenskapsindustrin mot detta erbjudande om åtagande. Gemenskapsindustrin hävdade att priserna på den berörda produkten är instabila och att en indexering av minimipriset på grundval av prisnoteringarna för den berörda produkten inte fungerar under alla marknadsförhållanden, särskilt inte på en utbudsdriven marknad, dvs. en marknadssituation där köparen kan bestämma priserna på grund av ett stort utbud. Gemenskapsindustrin föreslog därför att indexeringen av minimipriserna skulle grundas på priserna på naturgas i Waidhaus. Det bör dock framhållas här att en indexering baserad på ett naturgaspris inte anses möjlig i detta fall på grund av den berörda produktens svaga korrelation med naturgaspriserna. När det gäller gemenskapsindustrins kommentarer att den nuvarande indexeringen inte skulle fungera på en utbudsdriven marknad kan det noteras att kommissionen kommer att övervaka detta åtagande, och om det finns bevisning till stöd för att åtagandet inte längre fungerar ska kommissionen enligt skäl 11 agera snabbt för att avhjälpa situationen.

(8)

Gemenskapsindustrin hävdade vidare att det kvantitativa taket var alltför högt och begärde att det skulle fastställas till högst 3 % av gemenskapens sammanlagda förbrukning. Man påstod att den exporterande tillverkaren skulle kunna påverka priserna på gemenskapsmarknaden med ett högre belopp och sålunda göra indexeringen av minimipriset ogenomförbar. Härvidlag bör det framhållas att det kvantitativa taket fastställdes på en nivå som i) på ett tillfredsställande sätt ansågs begränsa risken för att den exporterande tillverkaren skulle påverka priserna på den franska marknaden, vilket skulle medföra att den nuvarande indexeringen inte skulle fungera, ii) ansågs vara tillräckligt hög för att åtagandet samtidigt skulle fortsätta att fungera. Dessutom saknade gemenskapsindustrin stöd för påståendet att en mängd över 3 % av gemenskapens sammanlagda förbrukning skulle påverka priserna negativt.

(9)

Därutöver föreslog gemenskapsindustrin att det skulle införas ett ”progressivt kvantitativt tak” genom vilket den exporterande tillverkarens kvantitativa tak skulle höjas på årsbasis beroende på hur den exporterande tillverkaren beaktar villkoren i åtagandet. Detta förslag tillbakavisas dock eftersom det enda syftet med det kvantitativa taket är att begränsa risken för påverkan på de priser som ligger till grund för indexeringen av minimipriset. Det bör också noteras att godtagandet av åtagandet i sig kan dras tillbaka om åtagandet överträds.

(10)

Mot bakgrund av detta kan det åtagande som den ryska exporterande tillverkaren erbjuder godtas.

(11)

På grund av de särskilda inslagen i detta åtagande (dvs. framför allt indexeringen) kommer kommissionen regelbundet att bedöma åtagandets praktiska genomförande. För sin bedömning av det praktiska genomförandet kommer kommissionen att beakta bl.a. följande kriterier: priserna på den berörda produkten på den franska marknaden, nivån på koefficienten för indexeringsformeln, den exporterande tillverkarens försäljningspriser enligt kvartalsvisa försäljningsrapporter och gemenskapsindustrins lönsamhet. Om bedömningen visar att gemenskapsindustrins minskade lönsamhet beror på åtagandet avser kommissionen att utan dröjsmål dra tillbaka godtagandet av åtagandet enligt artikel 8.9 i grundförordningen.

(12)

För att kommissionen effektivt ska kunna övervaka om de exporterande tillverkarna efterlever sina åtaganden kommer, vid ansökan hos de berörda tullmyndigheterna om övergång till fri omsättning inom ramen för åtagandena, befrielse från antidumpningstullen endast att medges i) om en åtagandefaktura uppvisas som innehåller åtminstone de uppgifter som anges i bilagan till rådets förordning (EG) nr 789/2008 (6), ii) om de importerade varorna har tillverkats, skickats och fakturerats direkt av de nämnda företagen till den första oberoende kunden i gemenskapen samt iii) om de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar beskrivningen på åtagandefakturan. Om ingen sådan faktura uppvisas, eller om den inte motsvarar den produkt som uppvisas i tullen, ska i stället den gällande antidumpningstullsatsen betalas.

(13)

För att åtagandet verkligen ska efterlevas har importörerna genom rådets förordning (EG) nr 789/2008 uppmärksammats på att bristande uppfyllande av de villkor som föreskrivs i denna förordning eller kommissionens återtagande av det godtagna åtagandet kan leda till att det uppstår en tullskuld för de relevanta transaktionerna.

(14)

Om åtagandet överträds eller återtas, eller om kommissionen återtar sitt godtagande av åtagandet, ska den antidumpningstull som införts i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen automatiskt tillämpas, i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen.