21.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 365/26

(1)

Genom förordning (EG) nr 1995/2000 (2) införde rådet den 23 september 2000 slutgiltiga antidumpningsåtgärder på import av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i Algeriet, Litauen, Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Åtgärderna beträffande import av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i Litauen upphörde att gälla vid Europeiska unionens utvidgning den 1 maj 2004. Den undersökning som ledde fram till dessa åtgärder kommer nedan att kallas ”den ursprungliga undersökningen”.

(2)

Åtgärderna utgjordes av specifika tullar utom när det gällde import från en algerisk exporterande tillverkare. Från den tillverkaren godtogs ett åtagande.

(3)

Efter ett tillkännagivande den 17 december 2004 om att giltighetstiden för åtgärderna snart skulle löpa ut lämnades det den 20 juni 2005 in en begäran om översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen (3). Begäran ingavs av European Fertilizer Manufacturers Association (EFMA) (nedan kallad ”den sökande”) såsom företrädare för gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens sammanlagda produktion av karbamidammoniumnitratlösningar.

(4)

Den sökande gjorde gällande och lade fram tillräcklig bevisning till stöd för att dumpningen och skadan för gemenskapsindustrin sannolikt kommer att fortsätta eller återkomma när det gäller import av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i Algeriet, Ryssland, Ukraina och Vitryssland (nedan kallade ”de berörda länderna”).

(5)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstiden utgång och offentliggjorde den 22 september 2005 i Europeiska unionens officiella tidning  (4) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(6)

Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 juli 2004 till och med den 30 juni 2005 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller ”UP”). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med 2002 fram till undersökningsperiodens slut (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(7)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare, importörer och användare som den visste var berörda samt deras intresseorganisationer, företrädarna för exportländerna, den klagande och gemenskapstillverkarna om att en undersökning vid giltighetstidens utgång hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande av undersökningen lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(8)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(9)

Med tanke på det stora antalet gemenskapstillverkare och importörer i gemenskapen som inte var närstående någon exporterande tillverkare i de berörda länderna ansågs det, i överensstämmelse med artikel 17 grundförordningen, lämpligt att undersöka om ett stickprovsförfarande skulle användas. För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande verkligen var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads de ovannämnda parterna att i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen ge sig till känna inom 15 dagar efter det att undersökningen hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(10)

Efter en granskning av de inlämnade uppgifterna och med hänsyn till det stora antal gemenskapstillverkare som visat samarbetsvilja beslutades det att ett stickprovsförfarande var nödvändigt när det gällde gemenskapstillverkarna. För importörerna beslutade man att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt, eftersom endast en importör hade lämnat de uppgifter som begärdes i tillkännagivandet om inledande av översynen och sagt sig vara villig att fortsätta att samarbeta med kommissionen.

(11)

Frågeformulär skickades till de fyra gemenskapstillverkare som ingick i urvalet och till alla kända exporterande tillverkare.

(12)

Det kom in svar på frågeformulären från de fyra gemenskapstillverkare som ingick i urvalet, från sex exporterande tillverkare i de berörda länderna och från handlare som var närstående de tillverkarna.

(13)

En tillverkare i det jämförbara landet lämnade in ett fullständigt svar på frågeformuläret.

(14)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för fastställandet av gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på platsen hos följande företag:

(15)

Tio gemenskapstillverkare fyllde i stickprovsformuläret i vederbörlig ordning inom tidsfristen och gick formellt med på att fortsätta att samarbeta med kommissionen i undersökningen. För dessa tio gemenskapstillverkare gjorde kommissionen i enlighet med artikel 17 i grundförordningen ett urval som byggde på den största representativa tillverknings- och försäljningsvolym för karbamidammoniumnitratlösningar i gemenskapen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. De fyra gemenskapstillverkare som ingick i urvalet stod för 63 % av gemenskapens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden och de ovannämnda tio gemenskapstillverkarna för 75 %.

(16)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med de berörda parterna om urvalet. De hade inte något att invända.

(17)

Den produkt som är föremål för översyn är samma produkt som i den ursprungliga undersökningen, dvs. karbamidammoniumnitratlösningar, ett gödselmedel i flytande form som används allmänt inom jordbruket, med ursprung i de berörda länderna. Produkten består av en blandning av karbamid, ammoniumnitrat och vatten. Innehållet av kväve (N) är produktens viktigaste kännetecken, och kvävehalten kan variera mellan 28 % och 32 %. Denna variation kan uppnås genom att man tillsätter olika mängder vatten i lösningen. Merparten av de importerade karbamidammoniumnitratlösningarna hade en kvävehalt av 32 %, vilket innebär att produkten är mera koncentrerad och därför billigare att frakta. Oberoende av kvävehalten anses dock alla karbamidammoniumnitratlösningar ha samma grundläggande fysikaliska och kemiska egenskaper och de betraktas därför som en enda produkt i denna undersökning. Den berörda produkten omfattas av KN-nummer 3102 80 00.

(18)

I likhet med vad som konstaterades i den ursprungliga undersökningen bekräftades i denna översyn att karbamidammoniumnitratlösningar är en utpräglad stapelvara och att produktens kvalitet och grundläggande fysiska egenskaper är desamma oavsett ursprungsland. Den berörda produkten och de produkter som tillverkas och säljs av de exporterande tillverkarna på hemmamarknaden i de berörda länderna, de produkter som tillverkas och säljs av gemenskapstillverkarna på gemenskapsmarknaden och de produkter som tillverkas och säljs av tillverkaren i det jämförbara landet på hemmamarknaden i det landet har alltså konstaterats ha samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och i huvudsak samma användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(19)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om det är sannolikt att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna tillåts upphöra att gälla.

(20)

Export till gemenskapen av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i de berörda länderna förekom under undersökningsperioden bara från Algeriet. En dumpningsberäkning för att pröva om det var sannolikt att dumpningen hade fortsatt gjordes därför för de två samarbetsvilliga algeriska exporterande tillverkarna. För de andra samarbetsvilliga exporterande tillverkarna – i Ryssland, Ukraina och Vitryssland – koncentrerades undersökningen till att pröva om att var sannolikt att dumpningen skulle återkomma.

(21)

De enda två tillverkarna av karbamidammoniumnitratlösningar i Algeriet, Fertalge och Fertial, samarbetade med kommissionen i undersökningen. De stod för hela exporten av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i Algeriet till gemenskapen under undersökningsperioden (177 383 ton). Importen till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Algeriet motsvarade 4,8 % av förbrukningen i gemenskapen, som uppgick till 3 694 531 ton under undersökningsperioden. Importen från Algeriet hade därmed ökat med 52 % från de 116 461 ton som importerades under den ursprungliga undersökningsperioden.

(22)

Den undersökning av dumpning som gjordes på basis av uppgifterna från dessa två samarbetsvilliga exporterande tillverkare ansågs därför vara representativ för landet som helhet.

(23)

Först fastställdes det för var och en av de båda samarbetsvilliga exporterande tillverkarna om deras försäljning på hemmamarknaden var representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen, dvs. om försäljningen motsvarade minst 5 % av försäljningsvolymen till gemenskapen av den berörda produkten. Undersökningen visade att båda företagen bara sålde en typ av karbamidammoniumnitratlösningar till gemenskapen och att denna typ inte såldes i representativa mängder på hemmamarknaden.

(24)

Normalvärdet kunde därför inte för någon av de båda exporterande tillverkarna fastställas på grundval av försäljningen på hemmamarknaden utan måste konstrueras i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen genom att till exportörens tillverkningskostnad för den produkt som exporterades till gemenskapen lägga ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal.

(25)

Det bör påpekas att energikostnader, t.ex. kostnaden för el och gas, utgör merparten av tillverkningskostnaden och en väsentlig del av den totala produktionskostnaden. I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen undersökte man därför om kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten på ett rimligt sätt avspeglades i de berörda parternas bokföring.

(26)

Det framkom inget i undersökningen som tydde på att elkostnaderna inte avspeglades på ett rimligt sätt i de exporterande tillverkarnas bokföring. Det kan bland annat noteras att de elpriser som de algeriska tillverkarna betalade under undersökningsperioden låg i nivå med internationella marknadspriser, om man jämför med andra länder, t.ex. Kanada och Norge. Detsamma kunde emellertid inte sägas om gaspriserna.

(27)

Beträffande gasleveranser fastställdes faktiskt, på grundval av uppgifter från internationellt erkända informationskällor som specialiserat sig på energimarknader, att det pris som den algeriska tillverkaren betalade var mindre än en femtedel av exportpriset på naturgas från Algeriet. Alla tillgängliga uppgifter tydde vidare på att gaspriserna på hemmamarknaden i Algeriet var reglerade och låg långt under marknadspriset för naturgas i t.ex. Förenta staterna, Kanada, Japan och EU. Dessa fyra marknader svarar för sammanlagt 46 % av gasförbrukningen i världen, och de inhemska priserna på dessa marknader förefaller avspegla kostnaderna på ett rimligt sätt. Dessutom var det gaspris som de båda tillverkarna betalade betydligt lägre än det pris som gemenskapstillverkarna betalade.

(28)

Mot bakgrund av ovanstående ansågs det därför att de gaspriser som betalades i Algeriet under undersökningsperioden inte rimligtvis kunde återspegla kostnaderna för produktion och distribution av gas. Därför justerades de gaskostnader som bars av en samarbetsvillig exporterande tillverkare, Fertial, på grundval av uppgifterna från andra representativa marknader, såsom föreskrivs i artikel 2.5 i grundförordningen. Det justerade gaspriset baserades på det genomsnittliga priset under undersökningsperioden på exporten av flytande gas (LNG) från Algeriet till Frankrike, vid den franska gränsen efter avdrag av kostnader för sjöfrakt och gasförvätskning,. Detta ansågs vara den mest lämpliga grundvalen, eftersom uppgifter kunde hämtas från offentligt tillgängligt material som uteslutande avsåg gas av algeriskt ursprung. Frankrike är den största avnämaren av algerisk gas och priserna där avspeglar på ett rimligt sätt kostnaderna. Frankrike kan därför anses vara en representativ marknad i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen. Det andra samarbetsvilliga företaget, Fertalge, använde inte naturgas som råvara utan baserade sin tillverkning av karbamidammoniumnitratlösningar på lokalt framställt ammoniumnitrat samt karbamid. Eftersom kostnaden för lokalt framställt ammoniumnitrat avspeglar det gaspris på den inhemska marknaden i Algeriet som omnämns i skäl 27, justerades företagets kostnader för ammoniumnitrat i enlighet med detta.

(29)

Uppgifterna om tillverkningskostnader från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna omräknades därför med hänsyn till de justerade gaspriserna, även med hjälp av gaspriserna vid försäljning vid den franska gränsen efter avdrag av kostnader för sjöfrakt och gasförvätskning. Till den omräknade tillverkningskostnaden lades sedan ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal, i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(30)

Försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten kunde inte fastställas på grundval av den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen, eftersom de båda samarbetsvilliga företagen inte hade någon representativ försäljning på hemmamarknaden av den berörda produkten vid normal handel. Artikel 2.6 a i grundförordningen kunde inte tillämpas, eftersom de båda företagen är de enda tillverkarna av karbamidammoniumnitratlösningar i Algeriet. Inte heller artikel 2.6 b var tillämplig, eftersom tillverkningskostnaden för produkter i samma generella produktkategori också skulle ha behövt justeras med hänsyn till gaskostnaden, av de orsaker som anges i skäl 28 ovan. Eftersom det befanns vara omöjligt att fastställa omfattningen av de nödvändiga justeringarna för alla produkter i samma allmänna produktkategorier som säljs på hemmamarknaden, var det också omöjligt att fastställa vinstmarginalen efter en sådan justering. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst enligt artikel 2.6 c i grundförordningen.

(31)

I enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen fastställdes försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av en rimlig metod. Den inhemska marknaden i Algeriet för produkter inom samma generella produktkategori är obetydlig. Därför måste uppgifter inhämtas från andra representativa marknader. Härvid användes offentligt tillgängliga uppgifter om större företag som är verksamma inom kvävegödselmedelssektorn. Man fann att motsvarande uppgifter från nordamerikanska (Förenta staterna och Kanada) tillverkare torde vara de mest lämpliga för undersökningens ändamål, eftersom det är lätt att få tag på pålitliga och fullständiga offentliga uppgifter om den finansiella situationen för börsnoterade företag i den delen av världen. För den nordamerikanska marknaden kunde man också konstatera att företagen avsatte stora volymer på hemmamarknaden och att det förekom en betydande konkurrens från både inhemska och utländska företag. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten på grundval av vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst för tre nordamerikanska producenter, som hörde till de största företagen i gödselmedelssektorn när det gällde försäljning i Nordamerika av samma generella produktkategori (kvävehaltiga gödselmedel). Dessa tre tillverkare ansågs vara representativa för kvävegödselmedelssektorn (cirka 80 % av omsättningen inom denna sektor föll på dessa företag). Likaså ansågs deras försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst vara representativa för vad framgångsrika företag i den sektorn normalt hade. Försäljnings- och administrationskostnaderna och de allmänna kostnaderna motsvarade 6,9 % av omsättningen. Den beräknade genomsnittliga vinstmarginalen uppgick till 9,1 % av omsättningen. Det finns inget som tyder på att den vinstmarginalen skulle vara högre än den vinstmarginal som de algeriska tillverkarna normalt hade på sin försäljning av produkter inom samma generella produktkategori på den algeriska marknaden.

(32)

Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till gemenskapen.

(33)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs genom justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Där så var tillämpligt och med stöd av verifikationer gjordes därför justeringar för olikheter i transport-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader.

(34)

Dumpningsmarginalen för varje exporterande tillverkare fastställdes på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(35)

Undersökningen visade att dumpning ägde rum under undersökningsperioden på en nivå som till och med översteg den nivå som hade fastställts i den ursprungliga undersökningen. Uttryckta i procent av importvärdet cif vid gemenskapens gräns ligger dumpningsmarginalerna i intervallet 50 %–60 %.

(36)

De båda samarbetsvilliga algeriska exporterande tillverkarna står för hela den kvantitet av den berörda produkten som importeras från Algeriet till gemenskapen. Undersökningen av huruvida dumpningen sannolikt skulle fortsätta om åtgärderna för Algeriet tillåts upphöra att gälla baserades därför på uppgifterna från dessa två tillverkare.

(37)

De algeriska samarbetsvilliga tillverkarna fördubblade sin produktionskapacitet under skadeundersökningsperioden och ökade sin produktion med omkring 20 % under samma period. Deras outnyttjade kapacitet ökade alltså avsevärt, från mindre än 100 000 ton till mellan 300 000 och 350 000 ton.

(38)

Eftersom den inhemska marknaden i Algeriet är obetydlig och någon förändring i det avseendet inte är sannolik framöver, kommer en eventuellt ökad produktion att inriktas på exportmarknaderna. De båda samarbetsvilliga exporterande tillverkarna skulle kunna tillgodose 10 %–20 % av förbrukningen i gemenskapen genom att aktivera sin lediga kapacitet.

(39)

Med tanke på att dumpningen fortsatte under undersökningsperioden och med hänsyn till den lediga kapacitet som de algeriska samarbetsvilliga tillverkarna har byggt upp är det sannolikt att exporten från Algeriet till gemenskapen skulle komma att öka och äga rum till dumpade priser om åtgärderna tillåts upphöra att gälla.

(40)

Mot bakgrund av ovanstående är det sannolikt att dumpningen av export till gemenskapen skulle fortsätta om åtgärderna tillåts upphöra att gälla.

(41)

Det normalvärde som fastställdes för båda företagen överskred väsentligen priserna på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Det kan inte uteslutas att algeriska exporterande tillverkare skulle kunna fortsätta sälja till gemenskapen till dumpade priser, oavsett om de måste betala tull eller inte.

(42)

Priserna på karbamidammoniumnitratlösningar på hemmamarknaden i Ukraina och Vitryssland jämfördes med priserna på exporten till tredjeländer. Eftersom Vitryssland anses vara ett land som inte är en marknadsekonomi och Ukraina ännu inte ansågs vara ett land med marknadsekonomi när begäran om översyn vid giltighetstidens utgång lämnades in (5), måste normalvärdet för dessa två länder fastställas på grundval av uppgifter från tillverkare i ett tredjeland med marknadsekonomi, i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen. I meddelandet om inledande av översynen föreslogs Förenta staterna som lämpligt jämförbart land, med tanke på att det är en öppen konkurrensutsatt marknad, där tillverkarna möter avsevärd konkurrens från utländsk import.

(43)

Alla berörda parter gavs tillfälle att framföra sina synpunkter på valet av jämförbart land.

(44)

European Fertilizers Importers Association (EFIA) ansåg att Algeriet eller Ryssland skulle vara ett bättre val med tanke på att de hade tillgång på förmånliga villkor till huvudråvaran, dvs. gas, och att de var länder med marknadsekonomi och omfattades av samma undersökning. Härvidlag bör påpekas att det primära kravet i artikel 2.7 a är att det skall väljas ut ett ”lämpligt tredjeland med marknadsekonomi” – därefter behandlas andra kriterier. Tillgången till råvaror är visserligen en viktig faktor för valet av jämförbart land, men det bör också noteras att förekomsten av dubbel prissättning av gas i dessa båda länder i själva verket gör att de inte är ett lämpligt val. De gaspriser som tas ut av inhemska kunder i dessa länder avspeglar inte marknadsvärdet.

(45)

Några berörda parter hävdade, dock utan att underbygga sitt påstående, att de ryska och algeriska tillverkningsprocesserna hade större likheter med de vitryska och ukrainska än vad tillverkningsprocesserna i Förenta staterna hade. Produktionsnivån i Algeriet ansågs också likna den i Ukraina mer än vad den amerikanska gjorde. Det måste understrykas att tillverkarna är fullständigt vertikalt integrerade såväl i Förenta staterna som i Ukraina och Vitryssland, vilket inte är fallet i Algeriet.

(46)

En samarbetande tillverkare i Ukraina ansåg att Bulgarien eller Rumänien skulle vara ett bättre alternativ än Förenta staterna. Förslaget underbyggdes emellertid inte. Ett viktigt argument mot Bulgarien och Rumänien är dessutom att deras inhemska marknader, i motsats till marknaden i Förenta staterna, är små med ett begränsat antal tillverkare.

(47)

Det bekräftades därför i undersökningen att Förenta staterna var ett lämpligt jämförbart land. En rad tillverkare och producentorganisationer i Förenta staterna kontaktades och uppmanades att samarbeta genom att fylla i ett frågeformulär. En av dessa tillverkare samarbetade till fullo i undersökningen. Beräkningarna baserades följaktligen på kontrollerade uppgifter från den enda samarbetsvilliga tillverkare i Förenta staterna som lämnade in ett fullständigt svar på frågeformuläret.

(48)

Den enda samarbetsvilliga tillverkaren i Vitryssland var den enda tillverkaren med export från det landet. Företaget hade dock ingen exportförsäljning till gemenskapen under undersökningsperioden.

(49)

Eftersom det inte fanns någon export till gemenskapen som kunde medge en representativ analys av dumpning under undersökningsperioden och i avsikt att fastställa om det var sannolikt att dumpningen skulle återupptas om åtgärderna skulle upphöra att gälla, undersöktes den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens prissättning på sin export till Förenta staterna, som var företagets enda exportmarknad. Företagets produktionskapacitet och lager undersöktes också. Analysen baserades på uppgifter från de samarbetande tillverkare som anges i skäl 48.

(50)

Uppgifterna från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren visade att priserna på exporten till tredjeland (Förenta staterna) var lägre än det konstruerade normalvärdet för Vitryssland. Undersökningen visade att prisskillnaden totalt sett uppgick till mellan 10 % och 15 % under undersökningsperioden. Detta kan tyda på att dumpningen av export till gemenskapen sannolikt skulle återkomma om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. Lager och produktionskapacitet behandlas nedan, där det också görs en jämförelse mellan exportpriserna och priserna i gemenskapen.

(51)

Två exporterande tillverkare samarbetade med kommissionen i undersökningen, men ingen av dem hade någon export till gemenskapen under undersökningsperioden. Inget tyder på att det skulle finnas några fler exporterande tillverkare i Ukraina.

(52)

Eftersom det inte fanns någon export till gemenskapen som kunde medge en representativ analys av dumpning under undersökningsperioden, och i avsikt att fastställa om det var sannolikt att dumpningen skulle återupptas om åtgärderna skulle upphöra att gälla, undersöktes den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens prissättning på sin export till Förenta staterna, som var företagets enda exportmarknad. Företagets produktionskapacitet och lager undersöktes också. Analysen baserades på uppgifter från de två samarbetande tillverkare som avses i skäl 51.

(53)

Dessa två tillverkare stod för 48 % av de kvantiteter av den berörda produkten med ursprung i Ukraina som importerades till Förenta staterna under undersökningsperioden. Resterande del av importen till Förenta staterna med ursprung i Ukraina tillverkades också av de samarbetsvilliga tillverkarna men exporterades av ett icke närstående ukrainskt företag som inte självt tillverkar karbamidammoniumnitratlösningar.

(54)

Uppgifterna från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna visade att priserna på exporten till tredjeländer var lägre än det konstruerade normalvärdet för Ukraina. Undersökningen visade att prisskillnaden totalt sett uppgick till mellan 20 % och 30 % under undersökningsperioden. Detta kan tyda på att dumpningen av export till gemenskapen sannolikt skulle återkomma om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. Lager och produktionskapacitet behandlas nedan, där det också görs en jämförelse mellan exportpriserna och priserna i gemenskapen.

(55)

Två exporterande tillverkare, som ingick i samma företagsgrupp, samarbetade med kommissionen i undersökningen, men ingen av dem hade någon export till gemenskapen under undersökningsperioden.

(56)

Man vet att det fanns en tillverkare i Ryssland under undersökningsperioden som inte samarbetade i undersökningen. För den icke-samarbetsvilliga tillverkaren analyserade uppgifter från Eurostat och andra källor. På den grundvalen konstaterades det att det inte förekom någon export av karbamidammoniumnitratlösningar till gemenskapen från någon annan än de samarbetsvilliga tillverkarna. Det fanns inga tillförlitliga uppgifter för det icke samarbetsvilliga företaget om produktionskapacitet och produktionsvolymer, lager eller försäljning. Eftersom inget tydde på motsatsen ansåg man att undersökningsresultaten i dessa avseenden för det icke samarbetsvilliga företaget torde överensstämma med vad som fastställts för de samarbetsvilliga företagen.

(57)

Eftersom det inte fanns någon export till gemenskapen som kunde medge en representativ analys av dumpning under undersökningsperioden, och i avsikt att fastställa om det var sannolikt att dumpningen skulle återupptas om åtgärderna skulle upphöra att gälla, undersöktes de samarbetsvilliga tillverkarnas prissättning på andra exportmarknader. Företagens produktionskapacitet och lager undersöktes också. Analysen baserades på uppgifter från de samarbetsvilliga tillverkare som avses i skäl 55.

(58)

Det undersöktes om kostnaderna för tillverkning och försäljning av den berörda produkten på ett rimligt sätt återspeglades i de berörda parternas räkenskaper. När det gäller gaskostnaderna fann man att det inhemska gaspris som de två ryska tillverkarna betalade var ungefär en femtedel av exportpriset för naturgas från Ryssland. Alla tillgängliga uppgifter tyder på att de inhemska gaspriserna i Ryssland var reglerade priser som låg långt under de marknadspriser som betalades för naturgas på icke reglerade marknader. Därför justerades de gaskostnader som bärs av de ryska tillverkarna på grundval av uppgifterna från andra representativa marknader, såsom föreskrivs i artikel 2.5 i grundförordningen. Det justerade priset baserades på det genomsnittliga exportpriset för rysk gas vid gränsen mellan Tyskland och Tjeckien (Waidhaus), med avdrag för exportkostnader. Waidhaus är den viktigaste leveranspunkten för rysk försäljning av gas till EU, som både är den största marknaden för rysk gas och har priser som på ett rimligt sätt avspeglar kostnaderna. Därför kan denna marknad anses vara en representativ marknad i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen.

(59)

Normalvärdet konstruerades på grundval av tillverkningskostnaden för den produkttyp som exporterades, vilken dock justerades för den gaskostnad som nämns i skäl 58 ovan och, enligt artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen, höjdes med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(60)

Försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst kunde inte fastställas på grundval av den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen, eftersom de närstående tillverkarna inte hade någon representativ försäljning på hemmamarknaden av den berörda produkten vid normal handel. Artikel 2.6 a i grundförordningen kunde inte tillämpas, eftersom endast dessa två tillverkare omfattas av undersökningen. Inte heller artikel 2.6 b var tillämplig, eftersom tillverkningskostnaden för produkter i samma generella produktkategori också skulle ha behövt justeras med hänsyn till gaskostnaden, på grund av de av de orsaker som anges i skäl 58 ovan. Eftersom det befanns vara omöjligt att fastställa omfattningen av de nödvändiga justeringarna för alla produkter i samma allmänna produktkategorier som säljs på hemmamarknaden, är det också omöjligt att fastställa vinstmarginalen efter en sådan justering. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen.

(61)

Liksom för Algeriet och av samma skäl som anges i skäl 31 ovan, fastställdes försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst på grundval av vägda försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst för samma tre nordamerikanska tillverkare. Det bör noteras att denna framräknade vinstmarginal inte var högre än de ryska tillverkarnas vinst på försäljning av produkter i samma generella produktkategori på sin hemmamarknad.

(62)

Det konstaterades att de båda samarbetsvilliga tillverkarnas export skedde på grundval av ett avtal med två handlare, den ena baserad i Schweiz, den andra på Brittiska Jungfruöarna. Den sistnämndas verksamhet upphörde i början av 2005. Exportpriset fastställdes på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas av den första oberoende kunden i Förenta staterna, deras största exportmarknad.

(63)

Uppgifterna från de två närstående handlarna visade att priserna på exporten till tredjeländer var lägre än det konstruerade normalvärdet för Ryssland. Undersökningen visade att prisskillnaden totalt sett uppgick till mellan 2 % och 6 % under undersökningsperioden. Detta kan tyda på att dumpningen av export till gemenskapen sannolikt skulle återkomma om åtgärderna tillåts upphöra att gälla.

(64)

De möjliga effekterna av befintlig outnyttjad kapacitet undersöktes också. Det finns ingen relevant hemmamarknad för karbamidammoniumnitratlösningar vare sig i Ryssland eller i Ukraina. I Vitryssland bedöms det däremot finnas en stor hemmamarknad för produkten.

(65)

Den enda tillverkaren i Vitryssland ökade produktionen med 14 % under skadeundersökningsperioden och producerade nära kapacitetsgränsen under undersökningsperioden. Företagets produktionskapacitet var oförändrad under perioden. Företaget avsatte omkring 60 % av sin produktion i landet och exporterade resten till Förenta staterna. Därför har denna tillverkare förmodligen ingen ledig produktionskapacitet som lätt kan utnyttjas.

(66)

Den enda samarbetsvilliga tillverkaren i Ryssland ökade sin produktion med 78 % under skadeundersökningsperioden. Företagets produktionskapacitet var oförändrad under perioden. Enligt de uppgifter som inkommit har emellertid denna tillverkare fortfarande en betydande outnyttjad kapacitet på omkring 600 000–700 000 ton som kan utnyttjas för ökad tillverkning av karbamidammoniumnitratlösningar och ökad export av produkten till gemenskapsmarknaden om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. Företagets investeringar under skadeundersökningsperioden tyder på att produktionskapaciteten möjligen byggts ut ytterligare. Den lediga produktionskapaciteten i Ryssland uppskattas till totalt minst 600 000–700 000 ton vad man känner till, vilket motsvarar omkring 20 % av förbrukningen i gemenskapen. Exporten till tredjeländer ökade med 79 % under skadeundersökningsperioden.

(67)

Den enda samarbetsvilliga ryska tillverkarens försäljning på hemmamarknaden låg under samma period kvar på en låg nivå och utgjorde genomsnittligt mindre än 5 % av den totala omsättningen. Eftersom hemmamarknaden inte kan absorbera en eventuellt ökad produktion skulle en sådan ökning sannolikt exporteras.

(68)

De båda samarbetsvilliga tillverkarna i Ukraina ökade sin produktion tolvfaldigt under skadeundersökningsperioden. Produktionskapaciteten ökade under samma period nästan femfaldigt. Dessa tillverkare har dessutom en betydande outnyttjad kapacitet som kan utnyttjas för att avsevärt öka exporten till gemenskapsmarknaden om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. Den lediga produktionskapaciteten i Ukraina uppskattas till totalt minst 600 000–700 000 ton, vilket motsvarar omkring 20 % av förbrukningen i gemenskapen. Exporten till tredjeländer ökade åttafaldigt under skadeundersökningsperioden.

(69)

Försäljningen på den ukrainska hemmamarknaden låg under skadeundersökningsperioden kvar på en låg nivå och utgjorde genomsnittligt mindre än 2 % av den totala omsättningen. Tillväxten på hemmamarknaden skulle inte kunna absorbera en eventuellt ökad produktion och en sådan ökning skulle därför sannolikt exporteras.

(70)

Det kan på grundval av ovanstående konstateras att de samarbetsvilliga tillverkarna, med undantag för de vitryska, har en betydande outnyttjad kapacitet som kan utnyttjas för att öka exporten till gemenskapsmarknaden om åtgärderna tillåts upphöra att gälla.

(71)

Den allmänna prisnivån för de produkter som gemenskapstillverkarna sålde på gemenskapsmarknaden var lägre än den genomsnittliga prisnivån på de produkter som de exporterande tillverkarna sålde till tredjeländer, däribland särskilt Förenta staterna, under undersökningsperioden. Detta förklaras av det faktum att gaspriserna, som utgör mer än 50 % av tillverkningskostnaderna, och därmed av priserna för karbamidammoniumnitratlösningar, var högre i Förenta staterna än i Europa, vilket innebar att handelspriset för karbamidammoniumnitratlösningar var högre i Förenta staterna.

(72)

Priserna på exporten från de berörda länderna till Förenta staterna var genomsnittligt lägre än deras respektive normalvärde, detta trots att priserna i Förenta staterna var högre än priserna i gemenskapen. Därför kan man dra slutsatsen att en eventuell försäljning till gemenskapsmarknaden med all sannolikhet skulle komma att ske till dumpade priser.

(73)

I Vitryssland finns det en snabbt växande inhemsk marknad, där den enda tillverkaren avsätter två tredjedelar av sin produktion. Med tanke på att priset på hemmamarknaden är hälften av priset i gemenskapen under undersökningsperioden skulle man kunna hålla det för troligt att det kunde vara ekonomiskt rationellt för den vitryska tillverkaren att omdirigera betydande kvantiteter som för närvarande säljs på hemmamarknaden till gemenskapsmarknaden och att dumpa priserna.

(74)

Det bör också noteras att den vitryska tillverkaren, som för närvarande avsätter den återstående tredjedelen av sin produktion på andra marknader, skulle få avsevärda transportkostnadsfördelar om företaget exporterade till gemenskapen istället, med tanke på närheten till gemenskapens gräns jämfört med andra potentiella exportmarknader såsom Förenta staterna, Argentina eller Australien.

(75)

Om åtgärderna tillåts upphöra att gälla är det mot denna bakgrund sannolikt att den vitryska tillverkaren skulle komma att omdirigera en betydande del av sin försäljning till gemenskapen och avsätta den till dumpade priser. Det finns nämligen starka ekonomiska drivkrafter för ett sådant agerande.

(76)

Eftersom det inte förekom någon import från Vitryssland, Ryssland och Ukraina till gemenskapen under undersökningsperioden, kunde dumpning från dessa länder inte fastställas när det gäller export till gemenskapen, som redan förklarats i skäl 20. Som förklaras i avsnitt 2 ovan har dock undersökningen visat att på grundval av uträkningar som gjorts med hjälp av uppgifter om faktisk export från dessa länder till deras största exportmarknad, Förenta staterna, fanns det en sannolikhet för att dumpningen skulle återkomma.

(77)

På grundval av analysen i avsnitten 1–5 ovan dras slutsatsen att det är sannolikt att ytterligare produktion skulle komma att exporteras till gemenskapen eller att export till länder utanför gemenskapen eller avsättning på hemmamarknaden skulle komma att omdirigeras till gemenskapsmarknaden i betydande mängder om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. Exporten till gemenskapen kommer sannolikt att ske till dumpade priser, särskilt i syfte att återta förlorade marknadsandelar där. Slutsatsen blir därför att det i framtiden kommer att bli fråga om export till gemenskapen i ökade kvantiteter till dumpade priser om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. Det bör dessutom noteras att transportkostnaderna är högre till utomeuropeiska marknader än till gemenskapsmarknaden (särskilt om det i det senare fallet är fråga om försäljning från angränsande länder, t.ex. från Ukraina eller Vitryssland till Östeuropa eller från Algeriet till Sydeuropa).

(78)

När det gäller importen till gemenskapen från Algeriet kommer denna sannolikt att fortsätta i framtiden både med hänsyn till att den fortfarande sker till dumpade priser och till den analys som gjorts beträffande outnyttjad kapacitet och jämförelsen av prisnivåer. Eftersom gemenskapen var den enda exportmarknaden för Algeriet under undersökningsperioden finns det stor sannolikhet för att de algeriska exportörerna skulle komma att lägga om sina ökade exportvolymer framförallt till denna marknad.

(79)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att det finns sannolikhet för fortsatt (från Algeriet) och återkommande (från Ryssland, Ukraina och Vitryssland) dumpning om åtgärderna tillåts upphöra.

(80)

Inom gemenskapen framställs den berörda produkten av tolv tillverkare vars tillverkning utgör gemenskapens sammanlagda tillverkning i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(81)

Det är att märka att de företag som hade ”Hydro Agri” i sitt företagsnamn bytt detta mot ”Yara” sedan den ursprungliga undersökningen. Utvidgningen av Europeiska unionen 2004 ledde till att ytterligare fem företag numera ingår i gemenskapsindustrin.

(82)

Tio av de tolv gemenskapstillverkarna samarbetade i undersökningen. Nio av dessa nämndes i begäran om översyn. De två andra tillverkarna (”övriga gemenskapstillverkare”) hörde inte av sig. Detta innebär att följande tio tillverkare var samarbetsvilliga:

(83)

Eftersom dessa tio tillverkare svarade för 75 % av den sammanlagda gemenskapstillverkningen under undersökningsperioden anses de svara för en betydande del av gemenskapens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten. De anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”.

(84)

Såsom anges i skälen 10, 15 och 16 gjordes ett urval bestående av fyra företag. Alla gemenskapstillverkare som ingick i urvalet var samarbetsvilliga och besvarade frågeformuläret inom de fastställda tidsfristerna. Dessutom lämnade de övriga klagande tillverkarna och de tillverkare som stödde undersökningen vissa allmänna upplysningar till skadeanalysen.

(85)

Den synbara förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden, de övriga gemenskapstillverkarnas försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden samt uppgifter från Eurostat om all import till EU. Till följd av utvidgningen av Europeiska unionen 2004 och i syfte att göra analysen tydligare och mer konsekvent fastställdes förbrukningen på grundval av marknaden för EU-25 för hela skadeundersökningsperioden.

(86)

Mellan 2002 och undersökningsperioden minskade förbrukningen i gemenskapen med måttliga 8 %. Ökningen 2004 berodde huvudsakligen på att de nya medlemsstaterna i och med sin anslutning till Europeiska unionen började genomföra den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta innebär att jordbrukarna i de nya medlemsstaterna från och med 2004 fick tillgång till nya finansieringskällor.

(87)

I den ursprungliga undersökningen gjordes en sammantagen bedömning av importen av den berörda produkten med ursprung i Algeriet, Ryssland, Ukraina och Vitryssland i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen. Det undersöktes om en sammantagen bedömning var lämplig även i den nuvarande undersökningen.

(88)

Det konstaterades att det inte förekommit någon import av den berörda produkten från Ukraina under skadeundersökningsperioden och inte heller från Ryssland under 2004 och undersökningsperioden. Följaktligen var villkoren i artikel 3.4 i grundförordningen för en sammantagen bedömning av importen av den berörda produkten från dessa länder och importen av den berörda produkten från Algeriet inte uppfyllda.

(89)

Mot denna bakgrund fastställdes det att de fyra länderna skulle undersökas vart och ett för sig.

(90)

Nedan anges utvecklingen av volymen på samt marknadsandelen och det genomsnittliga priset för vart och ett av de tre länder som exporterade till gemenskapen under skadeundersökningsperioden. Utvecklingen av volymer och priser grundar sig på uppgifter från Eurostat.

(91)

Importen från Algeriet minskade visserligen en aning från och med 2003 sett till volymen, men dess marknadsandel ökade med 2 % under skadeundersökningsperioden och dess priser ökade från 96 till 131 euro per ton. När det gäller Ryssland och Vitryssland minskade importvolymen för vart och ett av dessa länder betydligt och upphörde helt från och med 2004.

(92)

Det framgick av undersökningen att importen från Algeriet inte underskred gemenskapsindustrins priser under undersökningsperioden. Inte heller när det gäller övriga länder visade jämförelsen, vilken företogs på grund av att det inte förekom någon import under undersökningsperioden, mellan deras exportpriser till tredjeland under undersökningsperioden och gemenskapsindustrins priser på gemenskapsmarknaden på något prisunderskridande.

(93)

I tabellen nedan anges importvolymen från andra tredjeländer under skadeundersökningsperioden. Utvecklingen av volymer och priser grundar sig på uppgifter från Eurostat.

(94)

För Rumäniens del konstaterades en betydande ökning av importen under 2004 och landets marknadsandel ökade till 6,9 %. Denna andel minskade dock till 3,9 % under undersökningsperioden trots de gynnsamma villkoren på gemenskapsmarknaden. Denna utveckling bör ses mot bakgrund av den markanta ökningen av Rumäniens export till den amerikanska marknaden, vilken volymmässigt var tre gånger så stor som landets export till gemenskapen under undersökningsperioden. Priserna ökade stadigt under skadeundersökningsperioden och låg genomgående på en högre nivå än den som under 2004 och undersökningsperioden tillämpades av den del av gemenskapsindustrin som ingick i urvalet. På denna grundval drogs slutsatsen att det inte fanns någon risk för att de rumänska exporterande tillverkarna skulle kunna vålla gemenskapsindustrin väsentlig skada. Importen från Förenta staterna, vars marknadsandel endast uppgick till 0,7 % under 2002, minskade drastiskt till endast 6 ton under undersökningsperioden. Denna utveckling beror på att priserna i Förenta staterna var högre än försäljningspriserna till gemenskapen fram till slutet av undersökningsperioden, vilket innebar att de amerikanska tillverkarna inte hade något incitament att exportera till gemenskapen.

(95)

The European Fertilizer Import Association (EFIA) framförde att eftersom den rumänska exporten till gemenskapsmarknaden inte utgör ett hot om väsentlig skada, även om dess volymökning är större än den algeriska exportens ökning och de rumänska priserna är lägre än de algeriska exportörernas priser, bör den algeriska exporten inte heller utgöra något hot om väsentlig skada. I detta avseende bör det påpekas att det som nämns i skäl 92 ovan faktiskt inte konstaterats något underskridande när det gäller Algeriet, och att landet inte orsakat någon väsentlig skada för gemenskapindustrin under skadeundersökningsperioden. Men analysen för det berörda landet i avsnitt 4 nedan visar att det är sannolikt att skadan återkommer. Då det inte tillämpades någon antidumpningstull på import av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i Rumänien gjordes i detta land i gengäld inte någon undersökning av sannolikheten för återkommande skada enligt artikel 11.2 i grundförordningen. På grundval av detta avvisades påståendet.

(96)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(97)

Eftersom ett stickprovsförfarande använts när det gäller gemenskapsindustrin bedömdes skadan både på grundval av uppgifter som inhämtats för hela gemenskapsindustrin och på grundval av uppgifter som inhämtats för de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet.

(98)

När ett stickprovsförfarande används analyseras i enlighet med etablerad praxis vissa skadeindikatorer (tillverkning, tillverkningskapacitet, lager, försäljning, marknadsandel, tillväxt och sysselsättning) för gemenskapsindustrin som helhet, medan sådana skadeindikatorer som rör enskilda företags resultat, t.ex. priser, produktionskostnader, lönsamhet, löner, investeringar, räntabilitet, kassaflöde och förmåga att anskaffa kapital undersöks på grundval av de uppgifter som inhämtats för de gemenskapstillverkare som ingår i urvalet.

(99)

Gemenskapsindustrins tillverkning ökade med 5 % mellan 2002 och undersökningsperioden, dvs. från cirka 2,8 miljoner ton 2002 till cirka 3 miljoner ton under undersökningsperioden. Tillverkningen minskade med 3 % under 2003, men ökade därefter med 2 procentenheter under 2004 och med ytterligare 7 procentenheter under undersökningsperioden.

(100)

Tillverkningskapaciteten var praktiskt taget stabil under skadeundersökningsperioden. Eftersom tillverkningen ökade, ökade även kapacitetsutnyttjandet, från 57 % under 2002 till 60 % under undersökningsperioden. Såsom påpekats redan i den ursprungliga undersökningen kan kapacitetsutnyttjandet för denna slags tillverkning och industri påverkas av tillverkningen av andra produkter som kan tillverkas med samma utrustning.

(101)

Nivån på gemenskapsindustrins utgående lager minskade gradvis under hela skadeundersökningsperioden. I slutet av undersökningsperioden (den 30 juni 2005) var lagernivån relativt låg, men detta beror på att lagernivåerna alltid är mycket lägre under sommaren än under vintern för denna typ av produkt i och med att försäljningstoppen inträffar på våren och under försommaren. I slutet av 2004 var lagernivån 13 % högre än i slutet av 2002.

(102)

Gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden minskade med 3 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Förbrukningen på gemenskapsmarknaden uppvisade dock en motsatt utveckling och ökade med 8 % under samma period (se skäl 86 ovan). Den totala ökningen av tillverkningsvolymen förklaras av gemenskapens betydande export under samma period. I tabellen nedan anges exportvolymen för de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet och vars export huvudsakligen gick till den amerikanska marknaden.

(103)

Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade väsentligt mellan 2002 och undersökningsperioden. Gemenskapsindustrin förlorade 8 procentenheter av sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden, under det att de algeriska tillverkarna ökade sin marknadsandel från 2,8 % till 4,8 % under samma period.

(104)

Gemenskapsindustrin förlorade en väsentlig del av sin marknadsandel till fördel för de algeriska och rumänska tillverkarna samt andra gemenskapstillverkare som ökade sin marknadsandel under samma period.

(105)

Förlusten av marknadsandelar kan också tillskrivas gemenskapsindustrins rationella beslut att öka sin export till den amerikanska marknaden för att utnyttja de mycket högre priser för karbamidammoniumnitratlösningar som råder på den marknaden. Mot bakgrund av sin stora outnyttjade produktionskapacitet kunde gemenskapsindustrin inte utnyttja den tillväxt på gemenskapsmarknaden som konstaterades under skadeundersökningsperioden.

(106)

Sysselsättningen inom gemenskapsindustrin ökade med 5 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Denna relativt ringa ökning förklaras huvudsakligen av ökningen av gemenskapsindustrins export.

(107)

Produktiviteten hos gemenskapsindustrins anställda, mätt som tillverkningsvolym per anställd och år, förblev relativt stabil mellan 2002 och undersökningsperioden.

(108)

Verkningarna för gemenskapsindustrin av storleken på den faktiska dumpningsmarginalen kan med hänsyn till importvolymen från Algeriet (som svarar för upp till 6,7 % av gemenskapsmarknaden under skadeundersökningsperioden) inte anses vara försumbara, i synnerhet inte på en så ytterligt priskänslig marknad som marknaden för den berörda produkten. Inga slutsatser kan dras beträffande Ryssland, Ukraina och Vitryssland, eftersom importen från dessa länder upphörde 2003.

(109)

Det genomsnittliga nettoförsäljningspriset för de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet ökade väsentligt under 2004 och undersökningsperioden, vilket är ett resultat av de gynnsamma marknadsvillkor som rådde för den berörda produkten under samma period. Denna ökning bör ses mot bakgrund av att kostnaderna för det viktigaste råmaterialet, dvs. gas, utvecklades på samma sätt (se tabellen nedan).

(110)

Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 9 % (se tabellen nedan).

(111)

Det årliga investeringsflödet till den berörda produkten från de fyra gemenskapstillverkare som ingick i urvalet utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden. Dessa investeringar utgjordes huvudsakligen av ersättningsinvesteringar för föråldrade maskiner. Detta visar på att gemenskapsindustrin kontinuerligt bemödade sig om att förbättra sin produktivitet och konkurrenskraft. Dessa ansträngningar har dock inte tagit sig uttryck i en förbättrad produktivitet, eftersom denna låg på en relativt stabil nivå (se skäl 107 ovan) under samma period, vilket visar på gemenskapsindustrins svårigheter med att stimulera sin tillverkning.

(112)

Lönsamheten för de tillverkare som ingick i urvalet förbättrades gradvis, särskilt från och med 2003, och nådde upp till 13,8 % under undersökningsperioden. I slutet av skadeundersökningsperioden nådde lönsamheten sin högsta nivå på denna marknad vars prisutveckling är cyklisk. Många faktorer, inbegripet yttre faktorer, kan påverka priserna på världsmarknaden för karbamidammoniumnitratlösningar och andra kvävehaltiga gödselmedel. Dessa faktorer kan leda antingen till ett ökat utbud eller en minskad efterfrågan på dessa produkter, vilket i sin tur påverkar prissättningen. Under skadeundersökningsperioden gjorde det begränsade utbudet att priserna rörde sig uppåt. De vinstnivåer som konstaterades för 2002 och 2003 var emellertid måttliga och låg under vad som kan anses vara en skälig nivå för den ytterst kapitalintensiva gemenskapsindustrin. Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen under hela skadeundersökningsperioden.

(113)

Kassaflödet förbättrades väsentligt under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling ligger i linje med utvecklingen av den totala lönsamheten under skadeundersökningsperioden.

(114)

Det framgick inte av undersökningen om de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet haft svårigheter med att anskaffa kapital. Eftersom många av dessa företag ingår i större företagsgrupper finansierar de sin verksamhet inom den grupp de tillhör, antigen genom centraliserad likviditetsförvaltning eller genom företagsinterna lån från moderbolaget.

(115)

Mellan 2002 och undersökningsperioden utvecklades ett antal indikatorer positivt. Gemenskapsindustrins tillverkningsvolym och försäljningspriser per enhet ökade och dess lönsamhet ökade väsentligt i linje med prisökningen. Exporten till tredjeländer ökade och även räntabiliteten och kassaflödet utvecklades positivt. Lönerna ökade måttligt och gemenskapsindustrin fortsatte att investera.

(116)

Utvecklingen för vissa andra faktorer var dock negativ: försäljningsvolymen minskade på gemenskapsmarknaden minskade med 3 % på en växande marknad. Detta innebar att gemenskapsindustrins marknadsandel minskade väsentligt, dvs. med 8 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Produktiviteten låg på en relativt stabil nivå trots att gemenskapsindustrin gjort investeringar för att förbättra den.

(117)

Allmänt sett konstaterades en väsentligt förbättrad situation för gemenskapsindustrin jämfört med situationen före införandet år 2000 av antidumpningsåtgärder beträffande import av karbamidammoniumnitratlösningar från de berörda länderna. Det är således tydligt att dessa åtgärder inverkade positivt på gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Det bör emellertid understrykas att den positiva utvecklingen för vissa indikatorers del delvis kan tillskrivas utvecklingen på marknaden för den likadana produkten, som på grund av den knappa tillgången på världsmarknaden var mycket gynnsam under skadeundersökningens två sista år. Även den positiva utvecklingen av gemenskapsindustrins exportresultat bidrog till den överlag positiva utvecklingen för gemenskapsindustrin, vilket i viss mån motverkade verkningarna av minskningen av markandsandelen på gemenskapsmarknaden.

(118)

Följaktligen dras slutsatsen att gemenskapsindustrins situation har förbättras jämfört med perioden före införandet av åtgärder, men att den fortfarande är bräcklig.

(119)

Eftersom det inte förekom någon fortsatt väsentlig skada orsakad av import från de fyra berörda länderna inriktades analysen på sannolikheten för att skadan skulle återkomma. För detta ändamål undersöktes två viktiga faktorer, nämligen: i) gaskostnaden i de berörda länderna och inverkan av denna på tillverkningskostnaden för karbamidammoniumnitratlösningar och ii) inverkan på gemenskapsindustrin av de prognostiserade exportvolymerna från de berörda länderna till gemenskapen, med hänsyn tagen till konkurrensvillkoren.

(120)

Sannolikheten för att skadan återkommer beror i stor utsträckning på prisutvecklingen för karbamidammoniumnitratlösningar. Eftersom gas utgör den absolut viktigaste kostnadsfaktorn, dvs. den utgör mer än 50 % av tillverkningskostnaden beräknat på världsmarknadspriset, är denna råvara en avgörande faktor vid fastställandet av försäljningspriset för karbamidammoniumnitratlösningar. Gaskostnaden vid tillverkningen på karbamidammoniumnitratlösningar beror av gaseffektiviteten och priset per enhet. Dessa två faktorers inverkan på produktionskostnaden för karbamidammoniumnitratlösningar undersöktes både för gemenskapsindustrin och för Algeriet och Ryssland.

(121)

Denna undersökning visade för det första att gaseffektivitet är en viktig faktor vid fastställandet av gaskostnaden per tillverkat ton karbamidammoniumnitratlösning. Det konstaterades att gemenskapsindustrin uppvisade en relativt hög gaseffektivitet och att dess gasförbrukning per tillverkat ton karbamidammoniumnitratlösning var upp till 15 % lägre än för tillverkarna i Algeriet och Ryssland. Detta är resultatet av att gemenskapsindustrin kontinuerligt bemödat sig om att förbättra sin produktivitet och sin konkurrenskraft genom att företa lämpliga investeringar, vilka kräver ett årligt kapitalinflöde motsvarande i genomsnitt en tredjedel av det bokförda värdet (netto) av industrins tillgångar. Denna komparativa fördel borde gynna gemenskapsindustrin och leda till en lägre tillverkningskostnad för karbamidammoniumnitratlösningar.

(122)

Trots denna gaseffektivitet var gemenskapsindustrins gaskostnad per tillverkat ton karbamidammoniumnitratlösning ungefär tre gånger högre än för de algeriska och de ryska tillverkarna, vilket berodde på ett högre gaspris. Denna prisskillnad beror uteslutande på de konstlat låga gaspriserna i Algeriet och Ryssland. Det är inte sannolikt att den därav följande prisskillnaden mellan karbamidammoniumnitratlösningar tillverkade i dessa två länder och sådana lösningar som tillverkats av tillverkare som köper sin gas till världsmarknadspris, t.ex. gemenskapstillverkarna, kommer att minska inom den närmaste framtiden. Tvärtom kan denna klyfta till och med komma att öka under de kommande åren om världsmarknadspriset på gas fortsätter att utvecklas enligt det nu rådande mönstret. Mot denna bakgrund dras slutsatsen att tillverkarna i Algeriet och Ryssland kommer att ha en konstlad kostnadsfördel även i fortsättningen och denna fördel uppväger mer än väl de höga transportkostnader som är följden av karbamidammoniumnitratlösningarnas vikt. Detta gör att gemenskapsmarknaden blir attraktiv även för tillverkare som är belägna i avlägsna områden i dessa länder och vars transportkostnader svarar för mer än 20 % av priset.

(123)

Dessa låga gaspriser gör att de exporterande tillverkarna i Algeriet och Ryssland sannolikt kommer att kunna exportera den berörda produkten till gemenskapen till priser som är lägre än gemenskapsindustrins tillverkningskostnader. Detta innebär i sin tur att priserna på denna import sannolikt väsentligt kommer att understiga de priser som tas ut av gemenskapsindustrin som helhet.

(124)

Varken Ukraina eller Vitryssland togs med i analysen, eftersom de i samband med undersökningen inte ansågs vara länder med marknadsekonomi och därmed inte behövt lämna uppgift om sina tillverkningskostnader. Uppgift om gaspriserna i dessa två länder inhämtades dock och det framgick av undersökningen att tillverkarna i dessa länder under undersökningsperioden betalade väsentligt lägre priser för sin gas än vad gemenskapsindustrin gjorde. Följaktligen dras slutsatsen att båda dessa länder kommer att kunna exportera den berörda produkten till priser som är lägre än gemenskapsindustrins tillverkningskostnader och att det är sannolikt att dessa priser kommer att underskrida de priser som gemenskapsindustrin som helhet tar ut.

(125)

Om åtgärderna tillåts upphöra kan det faktum att de ryska, ukrainska och vitryska exportörerna då skulle behöva etablera sig på nytt på gemenskapsmarknaden och att de algeriska exportörerna skulle behöva stärka sin marknadsställning också utgöra ett stöd för slutsatsen att dessa tillverkare sannolikt skulle komma att ta ut priser som är lägre än de priser som tas ut av gemenskapsindustrin som helhet i syfte att återta förlorade marknadsandelar och bredda sitt kundunderlag.

(126)

EFIA och vissa exporterande tillverkare hävdade att lägre produktionskostnader inte kunde användas som ett giltigt skäl för att rättfärdiga sannolikheten för att skadan skall återkomma. Det hävdades dessutom att möjligheten att underskrida priser inte är den rättliga standard som skall användas när man fastställer om det är sannolikt att skadan återkommer. Dessutom tog Algeriet ut priser som låg över gemenskapsindustrins priser, medan Vitryssland, Ryssland och Ukraina inte alls exporterade till gemenskapen under 2004 och undersökningsperioden, och deras priser till tredjeländer låg över gemenskapsindustrins priser, som betraktas som icke-skadevållande. Detta skulle enligt EFIA bevisa att de exporterande tillverkarna inte förlitar sig på sina lägre gaskostnader genom att sätta lägre priser, utan att de tvärtom tar ut högre priser och snarare försöker maximera sin vinstmarginal.

(127)

Skälet till att man fastställer sannolikheten för att skadan skall återkomma är verkligen att man försöker ta reda på huruvida åtgärdernas upphörande skulle leda till att skadan återkommer. I detta avseende bör det först påpekas att de exporterande tillverkarna i de berörda länderna, enligt parternas medgivande, drar nytta av låga gaspriser som ger dem handlingsfrihet när det gäller valet att underskrida gemenskapsindustrins priser. Å andra sidan visade undersökningen att deras export dumpades under undersökningsperioden. Detta agerande när det gäller prissättning betraktades mot bakgrund av i) exportörernas betydande outnyttjade exportkapacitet och ii) deras väsentligt lägre produktionskostnader. Det förstnämnda visar att de hade ett starkt incitament att finna marknader för att sälja sin produktion. Det sistnämnda visar att de hade möjlighet att starkt underskrida gemenskapsindustrins priser, för att uppfylla sina försäljningskrav när det gäller volym.

(128)

När det gäller priserna bör man komma ihåg att under skadeundersökningsperiodens sista två år höll gynnsamma marknadsvillkor priserna på en mycket låg nivå, oavsett vilka anti-dumpningsåtgärder som tillämpades. Under den perioden ledde nämligen en knapp balans mellan tillgång och efterfrågan på världsmarknaden till höga priser på alla kvävehaltiga gödselmedel. Karbamidammoniumnitratlösningar är liksom andra kvävehaltiga gödselmedel en vara vars pris påverkas av många olika faktorer, från det priskänsliga gaspriset som har stort inflytande på tillgången eftersom det är den viktigaste kostnadsfaktorn, till vädret och lagernivåerna för skörd och grödor som ger minskad eller ökad efterfrågan. Med särskild hänsyn till gemenskapsmarknaden förväntas efterfrågan på kvävehaltiga gödselmedel minska något under kommande år (7). Att så höga priser bibehålls beror därför, som undersökningen visade, på en knapp tillgång, något som dock är mycket osannolikt med hänsyn till de berörda ländernas outnyttjade exportkapacitet och sannolikheten för att delar av deras export omleds till tredjeländer under undersökningsperioden, om åtgärderna skulle upphöra. Detta scenario kommer troligtvis att leda till att de exporterande tillverkarna sänker sina priser och underskrider gemenskapsindustrins priser, för att vinna marknadsandelar och uppfylla sina krav på exportvolym. Under sådana omständigheter skulle gemenskapsindustrin med tanke på de fortsatt höga gaskostnaderna tvingas att antingen sänka sina priser till en nivå som ligger nära eller under tillverkningskostnaden eller förlora stora marknadsandelar och därmed inkomster, eller båda. Det är högst osannolikt att exporten till den amerikanska marknaden kommer att öka, på grund av de orsaker som anges i skäl 135 nedan. En försämring av gemenskapsindustrins övergripande resultat skulle därför bli den oundvikliga konsekvensen om åtgärderna upphörde.

(129)

När det gäller argumentet om vinstmaximering bör det påpekas att detta baseras på den positiva prisskillnad som konstaterats under skadeundersökningsperioden mellan den amerikanska marknaden och gemenskapsmarknaden, och som dock inte kan anses vara en faktor att ta med vid bedömningen av de framtida priserna för en så ytterligt priskänslig vara som karbamidammoniumnitratlösningar. På grundval av ovannämnda faktorer fastställdes att det finns en hög risk för att skadan återkommer om åtgärderna skulle upphöra att gälla, och därför tillbakavisades argumentet.

(130)

Karbamidammoniumnitratlösningar är ett flytande kvävehaltigt gödselmedel som tillför kväve till grödor. De används huvudsakligen som ett gödselmedel före plantering för jordbruksgrödor, vilket innebär att karbamidammoniumnitratlösningar vanligen behövs på våren. Utbytbarheten för karbamidammoniumnitratlösningar med andra kvävehaltiga gödselmedel är begränsad, eftersom jordbrukare använder sig av speciell utrustning för att sprida karbamidammoniumnitratlösningar och dessa kan blandas med andra lösningar, t.ex. bekämpningsmedel, för att användas vid ett enstaka tillfälle. Efterfrågan präglas således av säsongtoppar och är relativt oelastisk.

(131)

Även om förbrukningen av karbamidammoniumnitratlösningar oftast är säsongstyrd sker tillverkningen under hela året, eftersom detta är effektivare än att den avbryts säsongvis. Detta innebär att gemenskapstillverkarnas lager är som störst under hösten och vintern. En omfattande import av den berörda produkten till sänkta priser under våren och sommaren leder med stor sannolikhet till negativa verkningar för gemenskapsindustrins priser för en så ytterligt priskänslig vara som den berörda produkten, för vilken priset fastställs veckovis.

(132)

Eftersom det inte förekom någon export från de berörda länderna under undersökningsperioden, med undantag för Algeriet, inriktades undersökningen på sannolikheten för en omläggning av den export som skedde till andra länder under undersökningsperioden till gemenskapsmarknaden inom den närmaste framtiden. Det var dessutom nödvändigt att undersöka den sannolika utvecklingen för försäljningspriserna för karbamidammoniumnitratlösningar.

(133)

När det gäller den sannolika utvecklingen av exporten till gemenskapsmarknaden är det att märka att importen av karbamidammoniumnitratlösningar från Ryssland, Ukraina och Vitryssland till den amerikanska marknaden omfattades av antidumpningsåtgärder fram till upphävandet av dessa i april 2003. I tabellen nedan anges utvecklingen av dessa tre länders export till den amerikanska marknaden från och med 2003:

(134)

Det framgick av dessa uppgifter att de berörda ländernas exportvolym ökade väsentligt mellan 2003 och 2004. Framförallt när det gäller Ryssland ökade exporten från 180 000 ton 2003 till cirka 600 000 ton under 2004, vilket är en mer än en tredubbling. Handelsstatistiken ovan visar också att den stora och plötsliga ökningen i exportvolymer för dessa länder till Förenta staterna avstannade under undersökningsperioden, medan ökningen i jämförelse med 2004 var mindre (11 %). Stabiliseringen av deras samlade exportvolym på den amerikanska marknaden vid cirka 1 miljon ton bekräftades av dessa länders exportresultat för Förenta staterna efter undersökningsperioden.

(135)

I slutrapporten efter den amerikanska anti-dumpningsundersökningen om import av karbamidammoniumnitrat från Vitryssland, Ryssland och Ukraina beskrivs skälet till denna stabilisering i detalj (10). I denna rapport anges särskilt att den höga andelen kostnader för inlandstransporter medför att importmarknaden mer eller mindre begränsas till kustområdena och att dessa kostnader gör att importerade karbamidammoniumnitratlösningar vid den slutliga försäljningen till många områden i Förenta staterna, även stater i det så kallade jordbruksbältet med hög förbrukning av karbamidammoniumnitratlösningar, blir alldeles för dyra jämfört med lokaltillverkade karbamidammoniumnitratlösningar. Med andra ord finns det en gräns för hur stor den amerikanska marknaden kan blir när det gäller import, och de viktigaste områdena i fråga om förbrukning förblir otillgängliga för importen på grund av sin geografiska belägenhet. Mot bakgrund av den stabilisering som konstaterats när det gäller importen från Vitryssland, Ryssland och Ukraina, enligt beskrivningen i skäl 134 ovan, dras därför slutsatsen att den amerikanska marknaden inte kan absorbera några avsevärt större importvolymer än de som registrerades under undersökningsperioden.

(136)

Mot denna bakgrund och med hänsyn till den relativa närheten till gemenskapsmarknaden dras slutsatsen att det finns stor sannolikhet för att en betydande försäljning eller tillverkning med hjälp av outnyttjad kapacitet i de berörda länderna kommer att riktas in mot gemenskapsmarknaden om åtgärderna tillåts upphöra. Eftersom transportkostnaderna är lägre än för exporten till den amerikanska marknaden kan de ta ut priser för sin export som är väsentligt lägre än priserna på den amerikanska marknaden. Såsom anges i skälen 50, 54 och 63 ovan var dessutom de priser som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna tog ut för sin försäljning på den amerikanska marknaden väsentligt lägre än respektive normalvärden.

(137)

Den inhemska marknaden i Algeriet för den berörda produkten är obetydlig och nästan all tillverkningskapacitet används till export. Det framgick dessutom av undersökningen att de algeriska tillverkarnas lediga kapacitet motsvarade 10 %–20 % av förbrukningen på gemenskapsmarknaden. Den sammanlagda outnyttjade kapaciteten uppskattades till cirka 300 000–350 000 ton.

(138)

Särskilt närheten till gemenskapsmarkanden gör att det är mycket sannolikt att den outnyttjade kapaciteten skulle användas till tillverkning av den berörda produkten för export till gemenskapen om åtgärderna tillåts upphöra (Algeriets marknadsandel uppgår endast till 4,8 %). De förväntade höga volymerna skulle sannolikt komma att säljas till dumpade priser och vålla skada för gemenskapstillverkarna.

(139)

Det konstaterades att det finns en snabbt växande inhemsk marknad där den enda tillverkaren sålde två tredjedelar av sin tillverkning under undersökningsperioden. Det förekom inte heller någon export till gemenskapen vare sig 2004 eller under undersökningsperioden och marknadsandelen på den amerikanska marknaden uppvisade en minskning trots att det inte förekom några antidumpningsåtgärder och att marknadsvillkoren var gynnsamma.

(140)

Om åtgärderna tilläts upphöra skulle situationen högst sannolikt ändras dramatiskt för Vitrysslands del. Eftersom det inhemska ”marknadspriset” uppgick till mindre än hälften av marknadspriset i gemenskapen under undersökningsperioden skulle det vara ekonomiskt rationellt för den vitryska tillverkaren att lägga om betydande kvantiteter av sin försäljning från den inhemska marknaden till gemenskapsmarknaden till dumpade priser. Detta skulle sannolikt leda till återkommande skada till följd av betydande kvantiteter lågprisimport från Vitryssland.

(141)

Den ryska hemmamarknaden är relativt liten i förhållande till den outnyttjade kapaciteten som uppgår till mellan 600 000 och 700 000 ton, som redan nämnts i skäl 66 ovan, och som skulle vara betydligt högre om man även lade till kapaciteten hos de icke-samarbetsvilliga aktörerna och den kapacitet som används för att tillverka och exportera de två andra kvävehaltiga gödselmedlen, dvs. karbamid och ammoniumnitrat.

(142)

Det bör även noteras att gemenskapen för närvarande tillämpar handelspolitiska skyddsåtgärder på import av produkter i tidigare led i förädlingskedjan, nämligen karbamid och ammoniumnitrat i fast form från Ryssland (11). När det gäller de åtgärder som tillämpas på import av karbamid pågår för närvarande en översyn vid giltighetstidens utgång (12). Dessutom pågår en interimsöversyn beträffande ammoniumnitrat som endast avser en viktig rysk exporterande tillverkare (13). Beroende på vilket resultat dessa två översyner leder till finns det risk för att tillverkningen kan komma att läggas om från dessa produkter till karbamidammoniumnitratlösning, vilket i sin tur kan leda till en ytterligare betydande ökning av de ryska tillverkarnas lediga kapacitet.

(143)

Mot denna bakgrund finns det stor sannolikhet för att exporten från gemenskapen kommer att återkomma om åtgärderna tillåts upphöra. Enligt en försiktig uppskattning skulle en sådan import kunna komma att uppgå till motsvarande närmare 20 % av gemenskapsmarknaden med hänsyn till förbrukningen på den marknaden (se skäl 86 ovan) och den faktiska outnyttjade kapaciteten i Ryssland. Med tanke på de ryska tillverkarnas extremt låga gaspriser och den prisfördel som detta ger dem när det gäller den berörda produkten skulle en sådan import sannolikt leda till allvarlig skada för gemenskapsindustrin.

(144)

Ukraina är det av de berörda länderna som för närvarande har mest outnyttjad kapacitet och denna uppgår uppskattningsvis till mellan 700 000 och 800 000 ton. Enbart den nuvarande outnyttjade kapaciteten svarar för cirka 20 % av förbrukningen i gemenskapen.

(145)

Med hänsyn till den inhemska marknadens ringa omfattning och närheten till gemenskapsmarknaden är det sannolikt att en omfattande export skulle komma att läggas om till gemenskapsmarknaden om åtgärderna tillåts upphöra. En sådan export skulle såsom förklaras ovan sannolikt komma att ske till dumpade priser och därmed vålla gemenskapsindustrin väsentlig skada.

(146)

Eftersom tillverkarna i de berörda länderna betalar konstlat låga priser för huvudråvaran gas, vilket inverkar på priset för karbamidammoniumnitratlösning, skulle dessa tillverkare om åtgärderna tillåts upphöra sannolikt kunna exportera den berörda produkten till priser som är lägre än gemenskapsindustrins tillverkningskostnader.

(147)

Samtliga berörda länder utom Vitryssland har överskottskapacitet som skulle kunna användas för tillverkning för gemenskapsmarknaden om åtgärderna tillåts upphöra. När det gäller Vitryssland är det med hänsyn till de höga försäljningsvolymerna på den inhemska marknaden till priser som är mycket lägre än de som rådde på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden mycket sannolikt att åtminstone en del av dessa volymer skulle komma att läggas om till gemenskapsmarknaden om åtgärderna tillåts upphöra. Även det faktum att transportkostnaderna är lägre för försäljning till gemenskapsmarknaden än vad de är för försäljning till den amerikanska marknaden kan utgöra ett incitament till en omläggning av försäljningen till gemenskapsmarknaden. Såsom anges i skälen 132–136 är det dessutom sannolikt att alla fyra länder skulle komma att lägga om sin export till gemenskapen om de gällande åtgärderna tillåts upphöra.

(148)

EFIA och vissa exporterande tillverkare hävdade att man vid antagandet om möjligheten att lägga om från produktion av karbamid och ammoniumnitrat till produktion av karbamidammoniumnitratlösningar inte tar hänsyn till den grundläggande ekonomiska förutsättningen att tillverkarna inte kan lägga om produktionen utan ytterligare investeringar. Vidare hävdade de att tillverkarna inte kommer att ge avkall på mer lönsamma varor bara för att antidumpningsåtgärderna upphör när det gäller mindre lönsamma varor.

(149)

När det gäller de ytterligare investeringar som krävs bör det påpekas att de flesta stora exporterande tillverkare av kvävehaltiga gödselmedel är integrerade tillverkare, och att ett beslut om att tillverka eller exportera den ena eller andra varan därför huvudsakligen är beroende av marknadsvillkoren. Vad beträffar lönsamma varor kommer tillverkarna verkligen att gå efter vilka produkter som är mest lönsamma. I detta avseende spelar antidumpningsåtgärderna en stor roll i deras beslut, som framgår av den stora ökningen i exporten av karbamidammoniumnitratlösningar till dumpade priser till den amerikanska marknaden 2004 och under undersökningsperioden, sedan Förenta staterna upphävde antidumpningsåtgärderna 2003. Därför kommer sunda ekonomiska beslut som de exporterande tillverkarna fattar med all sannolikhet att få dem att skifta från en vara till en annan för att upprätthålla eller föröka sin samlade försäljning av kvävehaltiga gödselmedel och därmed också vinsten i samband därmed. På grundval av detta avvisades påståendena.

(150)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att exporten från de berörda länderna sannolikt skulle komma att ske i betydande omfattning och till priser som väsentligt underskrider gemenskapsindustrins priser om åtgärderna tillåts upphöra på grund av dessa länders snedvridna och konstlat låga tillverkningskostnader. Detta skulle med största sannolikhet leda till en förstärkning av prisnedgången på gemenskapsmarknaden och negativa verkningar för gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Detta skulle framförallt motverka den ekonomiska återhämtning som skedde under 2004 och undersökningsperioden, vilket i sin tur sannolikt skulle leda till återkommande skada. Detta innebär med andra ord att ju mer neråtriktad marknaden blir desto markantare blir pristrycket från de berörda länderna på grund av deras lägre tillverkningskostnader och lediga kapacitet.

(151)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det huruvida bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot gemenskapens intresse som helhet. Gemenskapens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda intressen.

(152)

Det erinras om att införandet av åtgärder inte ansågs strida mot gemenskapens intresse i den ursprungliga undersökningen. Genom att den nu aktuella undersökningen är en översyn, där man analyserar en situation i vilken antidumpningsåtgärder redan tillämpas, är det möjligt att bedöma om de gällande antidumpningsåtgärderna har några oberättigade negativa verkningar för de berörda parterna.

(153)

På denna grundval undersöktes det om det, trots slutsatserna vad gäller sannolikheten för återkommande skadevållande dumpning, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att bibehålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(154)

Gemenskapsindustrin har visat att den är en strukturmässigt bärkraftig industri. Detta har bekräftats av den positiva utveckling som observerats när det gäller dess ekonomiska situation efter det att antidumpningsåtgärder infördes 2000. Gemenskapsindustrins lönsamhet förbättrades också mellan 2002 och undersökningsperioden.

(155)

Det kan rimligen förväntas att gemenskapsindustrin kommer att fortsätta att ha fördelar av de åtgärder som redan införts, och att den kommer att återhämta sig ytterligare genom att den vänder den neråtgående utvecklingen för sin marknadsandel och förbättrar sin lönsamhet ytterligare. Om åtgärderna inte bibehålls kommer detta sannolikt att leda till ökad import till dumpade priser från de berörda länderna, vilket skulle vålla skada för gemenskapsindustrin genom ett pristryck neråt på försäljningspriserna som äventyrar industrins nuvarande positiva men bräckliga ekonomiska situation.

(156)

Såsom anges i skäl 10 ovan var det endast en importör som var villig att ingå i stickprovet och som lämnade de grundläggande uppgifter som begärdes i stickprovsformuläret. Efter det att frågeformuläret i dess helhet sänts till importören i fråga underrättade denne emellertid kommissionen om att han inte längre var villig att samarbeta i undersökningen.

(157)

I den ursprungliga undersökningen konstaterades det att införandet av åtgärder inte skulle leda till några betydande verkningar även om det fortfarande skulle förekomma import, eftersom denna skulle ske till icke skadevållande priser och importörerna dessutom vanligtvis inte endast bedriver handel med karbamidammoniumnitrat-lösningar utan också i betydande utsträckning med andra gödselmedel. När det gäller antagandet om fortsatt import bekräftades detta endast genom förekomsten av import från Algeriet där det fanns ett åtagande från en exporterande tillverkare. Detta leder till slutsatsen att införandet av åtgärder faktiskt kan ha lett till negativa verkningar för vissa importörer, som anges i skäl 66 i kommissionens förordning (EG) nr 617/2000 (14). Undersökningen visade dock inte på att vissa av importörerna helt skulle ha upphört med sin verksamhet utan snarare på att de såsom förväntat i stället hade inriktat sig på andra gödselmedel. Införandet av åtgärder förefaller således ha haft en begränsad inverkan totalt sett på majoriteten av importörerna/handlarna.

(158)

Eftersom importörerna inte samarbetade finns det inga tillförlitliga uppgifter som tyder på att bibehållandet av åtgärderna skulle få negativa verkningar för importörerna eller handlarna.

(159)

EFIA framförde att bristande samarbete från importörernas sida inte bör ses som bristande intresse, utan att det avspeglar den orättvisa situationen, med tanke på de betydande resurser som krävs i samband med en antidumpningsundersökning, sett i motsats till de begränsade resurser som de små och mellanstora företagen har till sitt förfogande. Dessutom hävdade de att undersökningen inte tog hänsyn till den kumulativa effekten av de många antidumpningsåtgärderna i samband med gödselmedel för importörerna, och att den därmed inte utgjorde en rättvis analys av verkan för importörer och jordbrukare.

(160)

När det gäller detta bör det påpekas att för importörer som handlar med många olika gödselmedel, varav karbamidammoniumnitratlösningar är ett, är det möjligt att leverera andra kvävehaltiga gödselmedel från andra källor som inte för närvarande omfattas av antidumpningsåtgärder. På denna grundval drogs slutsatsen att en eventuell negativ inverkan som en följd av fortsatta åtgärder gentemot importörerna inte nödvändigtvis skulle tala emot en fortsättning av åtgärderna.

(161)

Karbamidammoniumnitratlösningar används av jordbrukare i gemenskapen. Efterfrågan på kvävehaltiga gödselmedel förefaller vara relativt oelastisk och jordbrukarna tenderar att köpa från den billigaste källan. När de eventuella verkningarna för användarna av ett eventuellt införande av åtgärder undersöktes i den ursprungliga undersökningen var slutsatsen att det inte var sannolikt att eventuella ökningar av kostnaderna för karbamidammoniumnitratlösningar skulle ha några betydande negativa verkningar för användarindustrierna, eftersom denna typ av kostnader har föga verkningar för dessa industrier. Det faktum att ingen användare eller användarorganisation lämnade några upplysningar inom ramen för den nuvarande undersökningen som motsade dessa undersökningsresultatet förefaller bekräfta slutsatsen i) att karbamidammoniumnitratlösningar utgör en mycket liten del av dessa jordbrukares totala produktionskostnader, ii) att de åtgärder som för närvarande tillämpas inte har haft några betydande negativa effekter på deras ekonomiska situation och iii) att fortsatta åtgärder inte skulle påverka användarindustriernas ekonomiska intressen negativt.

(162)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte bibehålla de nuvarande antidumpningsåtgärderna.

(163)

Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att bibehålla de nuvarande åtgärderna. De beviljades också en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på detta meddelande av uppgifter.

(164)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i Algeriet, Ryssland, Ukraina och Vitryssland bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. Det erinras om att dessa åtgärder utgörs av en specifik tull på importen, med undantag av import av den berörda produkten när den tillverkas och säljs för export till gemenskapen av ett algeriskt företag för vilket ett åtagande har godtagits.