EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 31998R1204

Kommissionens förordning (EG) nr 1204/98 av den 9 juni 1998 om införande av en provisorisk utjämningstull på import av bredspektrumantibiotika med ursprung i Indien

EGT L 166, 11.6.1998, p. 17–33 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 12/10/1998

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/1998/1204/oj

31998R1204

Kommissionens förordning (EG) nr 1204/98 av den 9 juni 1998 om införande av en provisorisk utjämningstull på import av bredspektrumantibiotika med ursprung i Indien

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 166 , 11/06/1998 s. 0017 - 0033


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1204/98 av den 9 juni 1998 om införande av en provisorisk utjämningstull på import av bredspektrumantibiotika med ursprung i Indien

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), särskilt artikel 12 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

med beaktande av följande:

A. FÖRFARANDE

1. Inledande

(1) Den 12 september 1997 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (2) om inledandet av ett antisubventionsförfarande beträffande import av vissa bredspektrumantibiotika (trihydratamoxicillin, trihydratampicillin och cefalexin) med ursprung i Indien och påbörjade en undersökning.

(2) Förfarandet inleddes efter att ett klagomål i juli 1997 ingivits av sex tillverkare i gemenskapen, nämligen Antibioticos SA, Spanien, Antibioticos SpA, Italien, Biochemie GmbH, Österrike, Biochemie SA, Spanien, Biochemie SpA, Italien, and ACS Dobfar SpA, Italien, vars sammanlagda tillverkning av dessa produkter utgör en betydande del av gemenskapens tillverkning av bredspektrumantibiotika.

Klagomålet innehöll bevis för att dessa produkter subventionerades och att detta vållade väsentlig skada, vilket ansågs tillräckligt för att motivera att ett förfarande inleddes.

2. Undersökning

(3) Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare och importörer som man visste var berörda, företrädare för exportlandet och de klagande om inledandet av förfarandet och gav de berörda parterna möjlighet att skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande av antisubventionsförfarandet.

(4) De indiska offentliga myndigheterna och de exporterande tillverkarna lämnade skriftligen sina synpunkter och begärde att bli hörda, vilket beviljades.

(5) Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som man visste var berörda och fick svar från de klagande tillverkarna i gemenskapen, de indiska offentliga myndigheterna, nio indiska exporterande tillverkare samt en närstående och en icke närstående tillverkare i gemenskapen.

(6) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde nödvändiga för det provisoriska avgörandet om subventioner och skada samt utförde kontrollbesök hos följande berörda parter:

a) Klagande tillverkare i gemenskapen:

- Antibioticos SA, Madrid (Spanien) som svarade på kommissionens frågeformulär också för Antibioticos SpA (Italien) räkning.

- Biochemie GmbH, Kundl (Österrike) som svarade på kommissionens frågeformulär också för Biochemies SA (Spanien) och Biochemies SpA (Italien) räkning.

- ACS Dobfar SpA, Tribiano (Italien).

b) Indiska offentliga myndigheter:

- Handelsministeriet, New Delhi.

- Tullverket, New Delhi.

- Finansministeriet, New Delhi.

c) Tillverkande exportörer i Indien:

- Ranbaxy Laboratories Ltd, New Delhi.

- Vitara Chemicals Ltd, Mumbai.

- Kopran Ltd, Mumbai.

- Lupin Laboratories Ltd, Mumbai.

- Gujarat Lyka Organics Ltd, Mumbai.

- Torrent Pharmaceuticals Ltd, Ahmedabad.

- Biochem Synergy Ltd., Indore.

- Orchild Chemicals & Pharmaceuticals Ltd, Chennai.

- Harshita Ltd, New Delhi.

d) Närstående importörer i gemenskapen:

- Ranbaxy (Nederländerna) BV, Nederländerna (närstående importör till Ranbaxy Laboratories Ltd).

(7) Subventionsundersökningen omfattade tiden 1 juli 1996 till 30 juni 1997 (nedan kallad "undersökningsperioden"). Undersökningen av skada omfattade tiden 1 januari 1993 till undersökningsperiodens slut (nedan kallad "undersökt period").

B. PRODUKT SOM ÄR FÖREMÅL FÖR UNDERSÖKNING OCH LIKADAN PRODUKT

1. Produkt som är föremål för undersökning

(8) Detta förfarande omfattar vissa bredspektrumantibiotika, nämligen trihydratamoxicillin, trihydratampicillin och cefalexin, i bulk, vilka omfattas av KN-nummer ex 2941 10 10, ex 2941 10 20 respektive ex 2941 90 00.

(9) Dessa antibiotika är farmaceutiska bulksubstanser (betalaktam-antibiotika) som används till att tillverka färdiga doseringar i syfte att behandla olika infektionssjukdomar. De tillverkas med hjälp av samma råvaror, penicillin G eller penicillin V, vilka erhålls genom fermentering. Det penicillin som därigenom erhålls omvandlas sedan genom kemiska eller biokemiska synteser till halvfabrikat i ett senare led (så kallade "6-APA" eller "7-ADCA"), vilka i sin tur omvandlas till de tre ovannämnda aktiva bulksubstanserna. Trots vissa tekniska skillnader mellan dessa tre antibiotika tillhör de samtliga samma produktkategori, dvs. semisyntetiska bredspektrumantibiotika i bulk, och används samtliga till att blandas i färdiga doseringar för att effektivt behandla olika infektionssjukdomar. Även om ett visst antibiotikum ibland föredras framför ett annat för att behandla en viss sjukdom, är samtliga tre antibiotika i hög utsträckning utbytbara och betraktas därför i detta förfarande som en enda produktkategori.

2. Likadan produkt

(10) I undersökningen fastställdes att de bredspektrumantibiotika som tillverkas i Indien och säljs på den inhemska marknaden eller exporteras till gemenskapen, och de bredspektrumantibiotika som tillverkas och säljs i gemenskapen av de klagande tillverkarna i gemenskapen, faktiskt har identiska fysiska egenskaper och användningsområden och därför är likadana produkter i enlighet med artikel 1.5 i förordning (EG) nr 2026/97 (nedan kallad "grundförordningen").

C. SUBVENTIONER

1. Inledning

(11) På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär gick kommissionen igenom följande fem ordningar vilka påstods innefatta exportsubventioner:

- "Passbook"-systemet (Passbook Scheme).

- Tullkreditsystemet (Duty Entitlement Passbook Scheme).

- Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror (Export Promotion Capital Goods Scheme).

- Industriella frizoner för export och exportorienterade företag (Export Processing Zones/Export Oriented Units).

- Befrielse från inkomstskatt (Income Tax Exemption Scheme).

Dessa ordningar beskrivs närmare nedan.

(12) De fyra första stödformerna grundar sig på lagen från 1992 om utveckling och reglering av utrikeshandeln, (Foreign Trade Development and Regulation Act "utrikeshandelslagen") som trädde i kraft den 7 augusti 1992, varvid import- och exportkontrollagen (Imports and Exports Control Act) från 1947 upphörde att gälla. Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska offentliga myndigheterna att göra tillkännagivanden inom ramen för export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i dokument om export- och importpolitiken (Export and Import Policy documents) vilka ges ut vart femte år och uppdateras varje år. I detta fall är två av dessa dokument relevanta för undersökningsperioden, nämligen femårsplanen för 1992-1997 och femårsplanen för 1997-2002.

Den sista ordningen, befrielse från inkomstskatt, grundar sig på lagen om inkomstbeskattning från 1961 vilken ändras varje år genom skattelagen.

(13) De uttalade målen för Indiens nuvarande export- och importstrategi är följande:

- Påskynda landets övergång till en världsorienterad dynamisk ekonomi i syfte att dra största möjliga nytta av de möjligheterna på den expanderande världsmarknaden.

- Stimulera hållbar ekonomisk tillväxt genom att sörja för tillgång till viktiga råvaror, halvfabrikat, konsumtionsvaror och kapitalvaror som krävs för att öka produktionen.

- Höja den tekniska nivån och effektiviteten i Indiens jordbruk, industri och tjänstesektor för att därigenom förbättra deras konkurrenskraft och skapa nya arbetstillfällen samt bidra till att överensstämmelse med internationellt erkända kvalitetsstandarder uppnås.

- Förse konsumenterna med produkter av god kvalitet till rimliga priser.

(14) Kommissionen undersökte dessa fem ordningar mot bakgrund av de strategier som fastställts i de relevanta planerna för export- och importpolitiken och i den ändrade lagen om inkomstbeskattning från 1961.

2. "Passbook"-systemet

(15) Ett instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är det så kallade "Passbook"-systemet som trädde i kraft den 30 maj 1995.

a) Stödberättigande

(16) "Passbook"-systemet riktar sig till vissa kategorier av exportörer, nämligen de som tillverkar sina produkter i Indien och sedan exporterar dem (tillverkande exportörer) och exportörer, oavsett de är tillverkare eller bara handlare, som tilldelats ett handelshusintyg (Export House/Trading House/Star Trading House/SuperStar Trading House-certificate). Den senare kategorin av exportörer, vilken definieras i dokumentet om export- och importpolitiken, måste bland annat kunna dokumentera tidigare exportresultat.

b) Praktiskt genomförande

(17) Alla exportörer som är berättigade till detta stöd kan ansöka om en så kallad "Passbook". Detta är en bok i vilken debet- och kreditposter beträffande tull bokförs. Boken utfärdas automatiskt om företaget är en erkänd tillverkande exportörer eller en godkänd exportör som har ett handelshusintyg.

(18) Vid export av färdiga varor har exportören rätt till att ansöka om kredit som kan användas till att betala tull på senare import. Det tas hänsyn till olika faktorer vid beräkningen av det kreditbelopp som skall beviljas i enlighet med standardnormerna för Input/Output vilka utfärdas för exportprodukter av de indiska offentliga myndigheterna. I dessa standardnormer fastställs de mängder råvaror som normalt behövs för att tillverka en enhet av den färdiga produkten. Dessa normer fastställs av en särskild licenskommitté (Special Advance Licensing Committee) på grundval av en teknisk analys av tillverkningsprocessen och allmänna statistiska uppgifter. Enligt standardnormerna beviljas kredit på upp till ett belopp som motsvarar den grundläggande tullavgift som betalas för de importerade råvaror som normalt används av den indiska antibiotikaindustrin vid framställning av den produkt som skall exporteras. En annan faktor är beräkningen av det minsta förädlingsvärdet. Minsta förädlingsvärdet är det minsta värde som den indiska tillverkaren vid tillverkning av de färdiga varorna måste lägga till värdet av de importerade råvarorna (dvs. motsvarande kostnader för inhemska råvaror och arbetskraft). De indiska myndigheterna har fastställt det minsta förädlingsvärdet av de berörda produkterna när de skall exporteras till 33 %.

(19) Den beviljade krediten förs in i "Passbook" och kan användas till att betala tullavgifter på framtida import av alla typer av varor (t.ex. råvaror, kapitalvaror, etc.) med undantag av de varor som anges i den så kallade Negative List of Imports inom ramen för export- och importpolitiken. I denna förteckning anges varor som överhuvudtaget inte får importeras eller som bara får importeras efter det att de indiska offentliga myndigheterna har utfärdat en särskild licens till importören. De importerade varorna behöver inte ha någon anknytning till exportörens faktiska tillverkning och får säljas på den indiska marknaden.

(20) "Passbook"-krediter är inte överförbara. En "Passbook" är giltig under två år från utfärdandedatumet. Alla tillgängliga krediter i slutet av tvåårsperioden får därefter användas inom en tolvmånadersperiod. I slutet av det tredje året förfaller alla outnyttjade krediter. Inom denna allmänna tidsram finns det ingen tidsgräns för att ansöka om krediter för en viss exporttransaktion.

(21) När alla krediter i "Passbook" har utnyttjats avslutas den och innehavaren måste betala en avgift till den behöriga myndigheten.

(22) I sitt svar på frågeformuläret avseende "Passbook"-systemet förklarade de indiska offentliga myndigheterna att exportören får tillbaka importavgifter på den exporterade produkten medan, det inte görs någon eftergift av importavgifter på den likadana produkten när den är avsedd för konsumtion i exportlandet och att stödet i detta avseende överensstämmer med rådets förordning (EG) nr 3284/94 (antisubventionsförordningen).

(23) I detta avseende bör det noteras att det inte finns någon skillnad på denna punkt mellan den nämnda förordningen, som sedan dess har upphört att gälla, och den förordning som har ersatt den, dvs. grundförordningen. I artikel 2.1 ii i grundförordningen fastställs att befrielse för en exporterad produkt från tullar eller skatter inte betraktas som en subvention under förutsättning att en sådan befrielse beviljas i enlighet med bestämmelserna i bilagorna I-III till grundförordningen. I punkt i i bilaga I (Förteckning över exempel på exportsubventioner) anges att avskrivning eller restitution av importavgifter utöver vad som tas ut på importerade insatsvaror som förbrukas vid tillverkning av exportvaran utgör en exportsubvention. Enligt bilaga II till grundförordningen krävs dessutom att de undersökande myndigheterna, när de avgör om insatsvarorna förbrukas i tillverkningsprocessen, skall fastställa om exportlandets offentliga myndigheter har infört och tillämpar ett system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportvaran. I detta fall finns inget sådant system. Den förmån som exportörer av de berörda produkterna i själva verket beviljas i Indien genom "Passbook"-systemet, beräknas automatiskt på grundval av standardnormerna för Input/Output, oavsett om insatsvarorna har importerats, tull har betalats för dem eller insatsvarorna verkligen har använts till exporttillverkning.

Enligt "Passbook"-systemet har exportören ingen skyldighet att importera insatsvarorna i fråga eller att förbruka de importerade varorna i tillverkningsprocessen. Vad som i själva verket sker enligt "Passbook"-systemet är att en exportör vid export av den färdiga produkten beviljas ett kreditbelopp grundat på det tullbelopp som normalt skulle ha betalats för de importerade insatsvaror som används till att tillverka den färdiga produkten. Detta kreditbelopp kan användas till att kompensera för tullar på framtida import av andra produkter. En förmån beviljas exportören i form av obetalda tullavgifter på import av andra produkter (råvaror eller kapitalvaror). Denna ordning gör det alltså möjligt för en exportör att importera varor utan att betala tullavgifter om denne tidigare har exporterat varor. Därför utgör "Passbook"-systemet inte något avskrivnings- eller restitutionssystem enligt punkt i i bilaga I eller bilaga II till grundförordningen.

c) Slutsats om "Passbook"-systemet

(24) "Passbook"-systemet är varken ett tillåtet avskrivnings-/restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution enligt bestämmelserna i grundförordningen, eftersom "Passbook"-krediterna inte beräknas i förhållande till de insatsvaror som faktiskt är avsedda att användas i tillverkningsprocessen. Exportören är vidare inte skyldig att i tillverkningsprocessen förbruka de varor som han importerat tullfritt.

Även om man antar att ordningen i fråga utgör ett tillåtet avskrivnings-/restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution, finns det i vilket fall som helst inget gällande system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportvaran i enlighet med punkt i i bilaga I och med bilagorna II och III till grundförordningen. I bilaga II.II.5 och bilaga III.II.3 till grundförordningen fastställs att när exportlandets offentliga myndigheter inte har infört något sådant system, bör exportlandet normalt företa en ytterligare granskning som skall grundas på insatsvaror som faktiskt förbrukats eller på faktiska transaktioner i syfte att fastställa om ett alltför stort belopp har utbetalats. De indiska offentliga myndigheterna gjorde ingen sådan granskning. Därför undersökte inte kommissionen om ett för stort belopp för importavgifter på de insatsvaror som förbrukats i tillverkningen av exportvaran faktiskt återbetalats.

(25) Ordningen utgör en subvention, eftersom det statliga finansiella bidraget i form av efterskänkta tullavgifter på import innebär en förmån för innehavaren av "Passbook", då denne tullfritt kan importera varor genom att använda den kredit som erhållits för export. Det är en subvention som rättsligt är knuten till exportresultat och därför betraktas som selektiv i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen. Dessutom bedöms kravet på minsta förädlingsvärde (se punkt 18) att inhemska produkter måste användas framför importerade. I detta avseende innebär "Passbook"-systemet en selektiv subvention i enlighet med artikel 3.4 b i grundförordningen.

(26) I början av 1997 meddelade de offentliga indiska myndigheterna att "Passbook"-systemet skulle avskaffas och att ansökningar om krediter inte längre kunde göras för exporttransaktioner som ägde rum efter den 31 mars 1997. Exportörerna kan dock under en treårsperiod efter datumet för utfärdandet fortsätta att använda en "Passbook" som redan har utfärdats. Det finns dessutom ingen tidsgräns inom vilken kreditansökningar måste göras för exporttransaktioner som ägde rum före den 31 mars 1997. Trots att systemet tekniskt har avskaffats, kan exportörer fortsätta att utnyttja detta system genom att tullfritt importera varor tills alla krediter har utnyttjats eller senast till och med den 31 mars 2000. Under dessa omständigheter betraktas ordningen som utjämningsbar.

d) Beräkning av subventionens storlek

(27) Förmånen för exportörerna har beräknats på grundval av storleken på de tullar som normalt skulle ha betalats för den import som skedde under undersökningsperioden, men som inte betalades i enlighet med "Passbook"-systemet. För att kunna fastställda den sammanlagda förmånen för mottagaren enligt detta system har detta belopp justerats genom att ränta har lagts till för undersökningsperioden. Eftersom förmåner regelbundet erhållits under undersökningsperioden genom befrielse från importtullar, motsvarar de en rad bidrag. Det normala tillvägagångssättet att beräkna den förmån som en mottagare beviljas i form av ett engångsbidrag är att en årlig marknadsränta läggs till det nominella bidragsbeloppet med antagande av att bidraget anses har mottagits på undersökningsperiodens första dag. I detta fall står det dock klart att de enskilda bidragen kan ha utgått när som helst mellan undersökningsperiodens första och sista dag. Istället för att lägga till en årlig ränta på hela beloppet anses det därför lämpligt att anta att ett genomsnittligt bidrag har mottagits i mitten av undersökningsperioden och att räntan därför bör täcka en sexmånadersperiod, vilket motsvarar hälften av gällande årliga marknadsränta i Indien under undersökningsperioden, dvs. 7,575 %. Detta belopp (dvs. obetalda tullavgifter plus ränta) har fördelats på den sammanlagda exporten under undersökningsperioden.

Tre företag utnyttjade denna ordning under undersökningsperioden och mottog subventioner på mellan 0,01 % och 5,89 %. Inget av företagen begärde avdrag för ansökningsavgifter eller andra utgifter som de ådragit sig för att kvalificera sig för att erhålla en subvention. Biochem Synergy tillhandahöll inga uppgifter som kunde kontrolleras avseende denna ordning. I enlighet med bestämmelserna i artikel 28.1 i grundförordningen har provisoriska avgöranden beträffande de subventioner som detta företag erhållit enligt "Passbook"-systemet fattats på grundval av tillgängliga uppgifter. Med hänsyn till att andra tillförlitliga uppgifter från oberoende källor saknades och för att inte belöna bristande samarbete, ansågs det lämpligt att på detta företag tillämpa den högsta förmånssats enligt "Passbook"-systemet som fastställts för andra samarbetande exportörer, dvs. 5,89 %.

3. Tullkreditsystemet

(28) Ett annat instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är tullkreditsystemet vilket trädde i kraft den 7 april 1997. Detta system ersatte "Passbook"-systemet som avskaffades den 31 mars 1997. Det finns två typer av tullkreditsystem:

- Tullkredit som beviljas före export

- Tullkredit som beviljas efter export

a) Stödberättigande till tullkredit som beviljas före export

(29) Systemet med tullkredit som beviljas före export är öppet för tillverkande exportörer (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) eller handlare som exporterar och har anknytning till tillverkare. För att vara berättigad till denna ordning måste företaget innan det ansöker om kredit ha exporterat under en treårsperiod.

b) Praktisk tillämpning av systemet med tullkredit som beviljas före export

(30) Alla stödberättigande exportörer kan ansöka om en licens genom vilken ett kreditbelopp avsett att användas till att betala tull på framtida import av varor beviljas. Denna licens utfärdas automatiskt och krediten beräknas på grundval av 5 % av det genomsnittliga årliga värdet av all export under de föregående tre åren. Till licensen knyts ett exportåtagande. När licensinnehavaren har exporterat till ett värde som berättigar honom till kredit av samma omfattning som den som redan beviljats enligt systemet med tullkredit som beviljas före export, har detta åtagande fullgjorts.

(31) Till skillnad från "Passbook"-systemet är det enligt systemet med tullkredit som beviljas före export tillåtet att använda sådana krediter endast för tullar som skall betalas för framtida import av insatsvaror (som inte omfattas av den så kallade Negative List of Imports) som krävs för tillverkning av varor i det berörda företagets anläggningar (det så kallade Actual User -villkoret). Sådana importerade insatsvaror får inte överlåtas, lånas ut, säljas, vidarebefordras eller på något annat sätt avyttras.

(32) Krediter enligt tullkreditsystemet kan inte överföras. En licens som utfärdas inom ramen för tullkreditsystemet är giltig under en tolvmånadersperiod från och med dagen för beviljandet av licensen. Vid import åtar sig exportören att använda insatsvarorna till att tillverka den färdiga exportprodukten. När ett företag har utnyttjat hela den beviljade krediten kan det ansöka om ytterligare kredit till ett belopp motsvarande 5 % av det genomsnittliga värdet av exporten under de tre föregående åren.

(33) När ett företag beviljats ett kreditbelopp får det sedan tullfritt importera insatsvaror. De indiska offentliga myndigheterna hävdar att de indiska tullmyndigheterna vanligtvis känner till de allmänna importvillkor som gäller för importören enligt Actual User-villkoret. Det finns dock inget kontrollförfarande för att se till att Actual User-villkoret respekteras.

(34) När samtliga krediter har utnyttjats måste företaget betala en avgift till den behöriga myndigheten.

c) Slutsats om systemet med tullkredit som beviljas före export

(35) Tullkreditsystemet är varken ett tillåtet avskrivnings- eller restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution enligt bestämmelserna i grundförordningen, eftersom krediten enligt tullkreditsystemet, trots "Actual-User"-villkoret, inte beräknas i förhållande till de insatsvaror som faktiskt förbrukas i tillverkningsprocessen. Det finns dessutom inget gällande system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportvaran och i vilka mängder. I bilagorna II.II.5 och III.II.3 till grundförordningen fastställs att när exportlandets offentliga myndigheter inte har infört något sådant system bör exportlandet normalt företa en ytterligare granskning som skall grundas på insatsvaror som faktiskt förbrukats eller på faktiska transaktioner i syfte att fastställa om ett alltför stort belopp har utbetalats. De indiska offentliga myndigheterna gjorde ingen sådan granskning. Därför undersökte inte kommissionen om ett för stort belopp för importavgifter på de insatsvaror som förbrukats i tillverkningen av exportvaran faktiskt återbetalats.

(36) Denna ordning utgör en subvention, eftersom det statliga finansiella bidraget i form av efterskänkta tullavgifter på import innebär en förmån för ett företag som tullfritt kan importera varor. Det är en subvention som rättsligt är knuten till exportresultat och därför betraktas som selektiv i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen.

d) Beräkning av subventionens storlek för systemet med tullkredit som beviljas före export

(37) Förmånen för exportörerna har beräknats på grundval av storleken på de tullar som normalt skulle ha betalats för den import som skedde under undersökningsperioden men som inte betalades i enlighet med tullkreditsystemet. För att kunna fastställa den sammanlagda förmånen för mottagaren enligt detta system har detta belopp justerats genom att ränta har lagts till för undersökningsperioden. Med hänsyn till denna typ av subvention, som motsvarar en rad bidrag, ansågs en räntesats på 7,575 %, dvs. hälften av gällande marknadsränta i Indien under undersökningsperioden, lämplig av samma skäl som de som anges i punkt 27. Det sammanlagda förmånsbeloppet har fördelats på den totala exporten under undersökningsperioden.

Ett företag utnyttjade denna stödform under undersökningsperioden och fick en förmån på 0,05 %. När förmånen räknades ut drogs på företagets begäran de utgifter av som företaget ådragit sig för att erhålla subventionen. Ett annat företag, Biochem Synergy, lämnade inga kontrollerbara uppgifter om denna ordning. I enlighet med bestämmelserna i artikel 28.1 i grundförordningen har beslut om provisoriska avgöranden avseende de subventioner som detta företag erhållit enligt systemet med tullkredit som beviljas före export fattats på grundval av tillgängliga uppgifter. Med hänsyn till att andra tillförlitliga uppgifter från oberoende källor saknades och för att undvika att belöna bristande samarbete ansågs det lämpligt att på detta företag tillämpa den högsta förmånssats som fastställts för andra samarbetande exportörer, dvs. 0,05 %.

e) Stödberättigande till tullkredit som beviljas efter export

(38) Systemet med tullkredit som beviljas efter export är så gott som identiskt med "Passbook"-systemet som beskrivs ovan. Det är öppet för tillverkande exportörer (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och för handlare som exporterar.

f) Praktisk tillämpning av systemet med tullkredit som beviljas efter export

(39) Enligt denna ordning kan alla stödberättigade exportörer ansöka om kredit vilken beräknas som en procentsats av värdet på de exporterade färdiga produkterna. De indiska offentliga myndigheterna har fastställt procentsatser för flertalet produkter, inbegripet de berörda produkterna, på grundval av standardnormerna för Input/Output. En licens i vilken det beviljade kreditbeloppet anges utfärdas automatiskt.

Enligt detta system får dessa krediterna användas för all senare import (t.ex. råmaterial eller kapitalvaror) som inte omfattas av den så kallade Negative List of Imports. Sådana importerade varor får säljas på den inhemska marknaden (under förutsättning att mervärdesskatt betalas) eller användas på något annat sätt.

Krediter enligt denna ordning får överföras fritt. Licensen enligt denna ordning är giltig under en tolvmånadersperiod från och med dagen för beviljandet av licensen.

(40) När alla krediter har utnyttjats måste företaget betala en avgift till den behöriga myndigheten.

g) Slutsats om systemet med tullkredit som beviljas efter export

(41) Denna ordning är klart knuten till exportresultat. När ett företag exporterar varor beviljas det en kredit som kan användas till att betala tullavgifter på senare import av alla typer av varor (råmaterial eller kapitalvaror). I likhet med "Passbook"-systemet och av samma skäl som de som anges i punkt 24, är det inte ett tillåtet avskrivningssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution. Ordningen utgör en subvention, eftersom det statliga finansiella bidraget i form av efterskänkta tullavgifter på import innebär en förmån för ett företag som tullfritt kan importera varor. Det är en subvention som rättsligt är knuten till exportresultat och därför betraktas som selektiv i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen.

h) Beräkning av subventionens storlek för systemet med tullkredit som beviljas efter export

(42) Det framkom inga bevis för att företagen under undersökningsperioden utnyttjade systemet med tullkredit som beviljas efter export. Biochem Synergy lämnade dock inga kontrollerbara uppgifter om denna ordning. I enlighet med bestämmelserna i artikel 28.1 i grundförordningen har beslut om provisoriska avgöranden avseende de subventioner som detta företag erhållit enligt systemet med tullkredit som beviljas efter export fattats, på grundval av tillgängliga uppgifter. Eftersom andra tillförlitliga uppgifter från oberoende källor saknades och för att undvika att bristande samarbete belönas, tillämpades en förmånssats på 3,75 %. Denna procentsats beräknades på grundval av gällande procentsats för tullkredit som beviljas efter export på 15 % som tillämpas på export av cefalexin (den enda produkt som detta företag exporterar) och med beaktande av att denna ordning bara var i kraft under undersökningsperiodens sista kvartal.

4. Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

(43) Ett annat instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är ordningen med förmånstullar för import av kapitalvaror vilken infördes den 1 april 1990 och ändrades den 5 juni 1995.

a) Stödberättigande

(44) Systemet med förmånstullar för import av kapitalvaror är öppet för tillverkande exportörer (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och handlare som exporterar. Sedan den 1 april 1997 kan tillverkare som är knutna till handlare som exporterar också utnyttja denna ordning.

b) Genomförande i praktiken

(45) För att kunna utnyttja denna ordning måste företaget lämna närmare upplysningar till de behöriga myndigheterna om typen av och värdet på de kapitalvaror som skall importeras. Beroende på det exportåtagande som företaget är berett att göra kommer det att få importera kapitalvaror antingen till nolltullsats eller till en lägre tullsats. En licens som medger import till förmånstullsats utfärdas automatiskt.

(46) För att exportåtagandet skall vara uppfyllt måste de importerade produktionsmedlen ha använts till att tillverka de exporterade färdiga varorna.

(47) En ansökningsavgift måste betalas för att en licens skall utfärdas.

c) Slutsatser om systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

(48) Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror är en utjämningsbar subvention, eftersom den lägre tullsats eller nolltullsats som exportören betalar i praktiken utgör ett statligt finansiellt bidrag i och med att den innebär en utebliven statlig intäkt och en förmån för företaget som betalar lägre importtullar eller inga tullar alls.

(49) Det är en subvention som rättsligt är knuten till exportresultat i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom den inte kan erhållas utan att företaget åtar sig att exportera. Den betraktas därför som selektiv.

d) Beräkning av subventionens storlek

(50) Förmånen för exportörerna har beräknats på grundval av storleken på de tullar som skulle ha betalats för importerade kapitalvaror genom att detta belopp fördelats över en period som motsvarar den normala avskrivningstiden för sådana kapitalvaror inom antibiotikaindustrin. Denna period har fastställts med hjälp av det vägda genomsnittet (på grundval av de berörda produkternas tillverkningsvolym) av avskrivningstiderna för de kapitalvaror som vart och ett av företagen faktiskt importerat med utnyttjande av denna ordning, vilket gav en normal avskrivningstid på 10 år. För att kunna fastställa den sammanlagda förmånen för företaget enligt denna ordning har det på så sätt beräknade beloppet avseende undersökningsperioden justerats genom att ränta för denna period har lagts till. Med hänsyn till typen av subvention, vilken motsvarar ett engångsbidrag, ansågs den gällande marknadsräntan i Indien under undersökningsperioden, dvs. 15,15 %, lämplig. Detta belopp har sedan fördelats på den sammanlagda exporten under undersökningsperioden.

Tre företag utnyttjade denna ordning under undersökningsperioden och fick subventioner på mellan 0,03 % och 1,17 %. Inget av företagen begärde att få dra av ansökningsavgiften eller andra nödvändiga kostnader för att kvalificera sig till subventionen eller för att erhålla den.

5. Industriella frizoner för export och exportorienterade företag

(51) Ett annat instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är ordningen med industriella frizoner för export och exportorienterade företag vilken infördes den 22 juni 1994.

a) Stödberättigande

(52) Företag som ligger i någon av de sju industriella frizonerna för export och som åtar sig att exportera minst 75 % av sin tillverkning kan få vissa förmåner. Samma förmåner är öppna för exportorienterade företag som kan ligga var som helst i Indien (även kallade "industriella frizoner för enstaka företag", "stand-alone EOZs"). Dessa exportorienterade företag, vars tillverkning bedrivs under tullförsegling, övervakas av tulltjänstemän. Sedan den 1 april 1997 är företag som ligger i industriparker för hårdvaruteknologi och industriparker för mjukvaruteknologi också berättigade till förmåner liknande de som är öppna för företag i de industriella frizonerna och för de exportorienterade företagen.

b) Genomförande i praktiken

(53) Företag i de industriella frizonerna och de exportorienterade företagen kan få följande förmåner:

- Upphävande av uttag av tullar på inköp av kapitalvaror under den tid varorna förvaras i tullnederlag.

- Befrielse från tullavgifter för inköp av råmaterial och konsumtionsvaror.

- Befrielse från punktskatter på varor som köpts på den inhemska marknaden.

- Återbetalning av statlig mervärdesskatt på inhemska varor.

Företag i industriella frizoner och företag som begär behandling som exportorienterade företag måste göra en ansökan om detta hos de behöriga myndigheterna. En sådan ansökan måste innehålla uppgifter om bland annat planerade tillverkningskvantiteter, beräknat exportvärde, importbehov och behov av nationella insatsvaror för den kommande femårsperioden. Om myndigheterna godkänner företagets ansökan underrättas företaget om villkoren för godkännandet. Företag i industriella frizoner och exportorienterade företag kan tillverka alla typer av produkter och godkänns för en femårsperiod. Godkännandet kan förlängas för ytterligare perioder.

c) Slutsatser om företag i industriella frizoner och exportorienterade företag

(54) Denna ordning innebär beviljande av subventioner som är utjämningsbara eftersom de medgivanden som beviljas i praktiken utgör statliga finansiella bidrag i och med att statliga intäkter uteblir och mottagaren får därför en förmån. De medgivanden som beviljas avser upphävande av uttag av tullar på kapitalvaror under den tid varorna förvaras i tullnederlag, befrielse från tullavgifter på råmaterial och konsumtionsvaror, befrielse från punktskatter på varor som köpts upp på den inhemska marknaden och återbetalning av statlig mervärdesskatt på inhemska varor. Beträffande upphävandet av uttag av tullar på kapitalvaror anses detta ha samma verkan som en tullbefrielse, eftersom det är företaget självt som, förutsatt att det uppfyller exportåtagandet, bestämmer om och när dessa kapitalvaror inte längre skall förvaras i tullnederlag.

(55) Alla dessa subventioner är rättsligt knutna till exportresultat i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom de inte kan erhållas utan att företaget åtar sig att exportera. De betraktas därför som selektiva.

d) Beräkning av subventionens storlek

(56) Förmånen för exportörerna har beräknats på grundval av storleken på de tullar som under undersökningsperioden normalt skulle ha betalats för importerade varor eller varor som köpts på den inhemska marknaden (dvs. råmaterial och kapitalvaror). För att kunna fastställa den sammanlagda förmånen för mottagaren enligt denna ordning har detta belopp justerats genom att ränta för undersökningsperioden har lagts till. Eftersom denna typ av subvention motsvarar en rad bidrag ansågs en räntesats på 7,575 %, vad beträffar råmaterial, dvs. hälften av gällande marknadsränta i Indien under undersökningsperioden, lämplig av samma skäl som de som anges i punkt 27. Vad beträffar kapitalvaror ansågs gällande marknadsränta i Indien under undersökningsperioden, dvs. 15,15 %, lämplig eftersom subventionen motsvarar ett engångsbidrag. Detta belopp har fördelats över en period som motsvarar den normala avskrivningstiden för sådana kapitalvaror inom antibiotikaindustrin (dvs. 10 år), såsom förklaras i punkt 50. Omfattningen av den på så sätt beräknade förmånen för undersökningsperioden i fråga har fördelats på den sammanlagda exporten under denna period.

Ett företag, Orchid Chemicals & Pharmaceuticals Ltd, har godkänts som ett exportorienterat företag. Detta företag utnyttjade samtliga tillgängliga förmåner enligt denna ordning till en räntesats på 34,38 %.

6. Befrielse från inkomstskatt

(57) Systemet med befrielse från inkomstskatt grundar sig på lagen om inkomstbeskattning från 1961. I denna lag, som årligen ändras genom skattelagen (Finance Act), fastställs grunden för skatteuppbörd samt olika befrielser och avdrag som kan yrkas. Bland de befrielser som kan yrkas av företag kan nämnas de som omfattas av avsnitten 10A, 10B och 80HHC i lagen.

a) Stödberättigande

(58) Befrielse enligt avsnitt 10A kan begäras av företag i frihandelszoner. Befrielse enligt avsnitt 10B kan begäras av exportorienterade företag. Befrielse enligt avsnitt 80HHC kan begäras av alla varuexporterande företag.

b) Genomförande i praktiken

(59) För att kunna dra nytta av dessa skatteavdrag och skattebefrielser måste ett företag yrka på relevant avdrag i sin inkomstdeklaration till skattemyndigheterna i slutet av beskattningsåret. Beskattningsåret löper mellan den 1 april och den 31 mars. Inkomstdeklarationen måste lämnas till skattemyndigheterna före den 30 november samma år. Myndigheternas taxering kan ta upp till tre år efter det att deklarationen lämnats in. Ett företag kan bara yrka på en av avdragsmöjligheterna i de tre avsnitt som nämns ovan.

Enligt avsnitten 10A, 10B och 80HHC kan företag yrka på skattebefrielse för den beskattningsbara vinst som uppkommit genom exportförsäljning. Enligt avsnitten 10A och 10B kan företag som etablerats efter den 1 april 1994 och vars försäljning till 25 % sker i Indien, ändå beviljas 100 % befrielse från inkomstskatt på den sammanlagda försäljningen (dvs. exportförsäljning och inhemsk försäljning). Företag som etablerats före den 1 april 1994 kan yrka på ett proportionellt avdrag från sin beskattningsbara inkomst grundat på den inhemska försäljningen i förhållande till exportförsäljningen.

c) Slutsats om befrielse från inkomstskatt

(60) I punkt e i förteckningen över exempel på exportsubventioner (bilaga I till grundförordningen) hänvisas till "befrielse helt eller delvis . . . från direkta skatter . . . vilka . . . beviljas på grund av deras export" som ett exempel på exportsubvention. Systemet med befrielse från inkomstskatt innefattar ett statligt finansiellt bidrag till företaget eftersom statliga intäkter i form av direkta skatter, som skulle ha betalats om företaget inte yrkat på befrielse från inkomstskatt, efterskänks. Detta finansiella bidrag innebär en förmån för mottagaren eftersom dennes inkomstskatt minskar.

(61) Detta är en subvention som rättsligt är knuten till exportresultat i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom vinsten från exportförsäljning är befriad från skatt. Subventionen betraktas därför som selektiv.

d) Beräkning av subventionens storlek

(62) Såsom anges i punkt 59, görs yrkanden om befrielse i enlighet med avsnitten 10A, 10B och 80HHC i samband med inkomstdeklarationen i slutet av beskattningsåret. Eftersom beskattningsåret i Indien löper mellan den 1 april och den 31 mars bör förmånen enligt detta system beräknas på grundval av beskattningsåret 1996/97 (dvs. den 1 april 1996 till den 31 mars 1997), vilket omfattar nio månader av undersökningsperioden. Förmånen för exportörerna har därför beräknats på grundval av skillnaden mellan det skattebelopp som normalt skulle ha betalats med och utan skattebefrielse. Det har tagits hänsyn till det faktum att vissa företag omfattas av Minimum Alternate Tax, vilket är en alternativ metod för att räkna ut den skatt som skall betalas enligt lagen om inkomstbeskattning. Satsen för företagsbeskattning för detta beskattningsår uppgick till 43 %. För att kunna fastställa den sammanlagda förmånen för mottagaren har detta belopp justerats genom att ränta för undersökningsperioden har lagts till. Med hänsyn till att denna typ av subvention motsvarar ett engångsbidrag, ansågs en räntesats på 15,15 %, dvs. gällande marknadsränta i Indien under undersökningsperioden, lämplig. Det sammanlagda förmånsbeloppet har fördelats på den totala exporten under beskattningsåret 1996/1997. I de fall det är fråga om befrielser enligt avsnitten 10A och 10B i lagen enligt vilka företagen kan befrias från skatt även på inhemsk försäljning bör de sammanlagda skattebesparingarna fördelas enbart på exportförsäljningen, eftersom denna ordning är beroende av exportresultaten.

Under beskattningsåret 1996/97 utnyttjade ett företag denna ordning enligt avsnitt 10B, vilket innebar en förmån på 2,88 %. Sex företag utnyttjade denna ordning enligt avsnitt 80HHC, vilket innebar subventioner på mellan 0,82 % och 6,46 %.

7. De utjämningsbara subventionernas storlek

(63) De utjämningsvara subventionernas storlek för var och en av de exportörer som är föremål för undersökning är följande:

>Plats för tabell>

D. GEMENSKAPSINDUSTRIN

(64) På grundval av den information som kommissionen vid tidpunkten för inledandet förfogade över konstaterades det att den sammanlagda tillverkningen för de klagande tillverkarna i gemenskapen utgjorde en betydande del av den totala tillverkningen av den berörda produkten i gemenskapen. De ansågs därför utgöra gemenskapsindustrin i enlighet med artikel 10.8 i grundförordningen.

(65) Vissa berörda parter hävdade att de klagande tillverkarna i gemenskapen inte svarade för en betydande del av tillverkningen i gemenskapen av den likadana produkten i enlighet med grundförordningen, eftersom det företaget Gist-Brocades BV, Delft, Nederländerna, som är en ledande tillverkare av antibiotika, inte stod bakom klagomålet. Dessa parter bestred de klagandes status och alla eventuella undersökningsresultat avseende den skada som gemenskapsindustrin skulle ha vållats.

Vid närmare undersökning av detta påstående med hjälp av ett frågeformulär, fastställdes att företaget Gist-Brocades BV stadigt hade minskat sin tillverkning av de berörda produkterna i gemenskapen under den undersökta perioden och istället inriktat sig på att importera dessa produkter från dotterbolag och samriskföretag i länder utanför gemenskapen.

På grundval av den tillgängliga informationen fastställde kommissionen vidare att det, bortsett från de klagande tillverkarna och Gist-Brocades BV, inte finns andra större tillverkare i gemenskapen av de produkter som är föremål för undersökning, eftersom de andra tillverkarna i gemenskapen inte säljer de produkter som är föremål för undersökning som sådana, utan använder dem som beståndsdel i färdiga doseringar.

Man kan därför dra slutsatsen att de klagande tillverkarna i gemenskapen (nedan kallade "gemenskapsindustrin") svarar för hela eller nästan hela tillverkningen i gemenskapen av den produkt som är föremål för undersökning.

E. SKADA

1. Förbrukning i gemenskapen

(66) Vid beräkning av den synliga konsumtionen i gemenskapen av de berörda produkterna räknade kommissionen samman följande:

- De klagande tillverkarnas sammanlagda försäljningsvolym i gemenskapen av de berörda produkterna.

- Den sammanlagda importen till gemenskapen av de berörda produkterna från alla tredje länder, inbegripet Indien.

(67) För att för hela den undersökta perioden kunna fastställa enhetliga siffror som täcker den utvidgade gemenskapen med 15 medlemsstater, baserades den sammanlagda importen av de produkter som omfattas av KN-nummer ex 29 41 10 10, ex 29 41 10 20, och ex 29 41 90 00 på relevant statistik från Eurostat och nationell statistik från Österrike, Finland och Sverige före deras anslutning till gemenskapen. Det bör noteras att en medlemsstat begärde att importstatistiken för den produkt som är föremål för undersökning skulle behandlas konfidentiellt, vilket innebar att det inte var lätt att få tillgång till denna statistik. Denna medlemsstat samtyckte dock till att överlämna uppgifterna till kommissionen på konfidentiell grundval och enbart för denna undersöknings ändamål. Därför anges alla siffror nedan avseende import till gemenskapen av den produkt som är föremål för undersökning i form av indextal.

(68) På denna grundval konstaterades att gemenskapens faktiska konsumtion av den produkt som är föremål för undersökning ökade med 54,6 % mellan 1993 och undersökningsperioden.

2. Förhållanden och överväganden avseende den subventionerade importen

a) Den subventionerade importens volym och marknadsandel

(69) Volymen av den subventionerade importen av de berörda produkterna med ursprung i Indien ökade med nästan 300 % mellan 1993 och undersökningsperioden. Under samma period ökade importens andel av gemenskapsmarknaden med 157 %. Vad beträffar Indiens ställning som ett utvecklingsland och bestämmelserna i artikel 4.4 i förordningen konstaterades att importen från Indien under undersökningsperioden utgjorde betydligt mer än 4 % av den sammanlagda importen av den likadana produkten till gemenskapen.

b) Priset på den subventionerade importen

(70) De sammanlagda uppgifterna från Eurostat och Österrikes, Finlands och Sveriges nationella statistiska byråer visar att importpriserna för de produkter med ursprung i Indien som är föremål för undersökning sjönk med cirka 40 % under undersökningsperioden. Det bör dock noteras att eftersom de ovannämnda KN-numren också kan omfatta de berörda bredspektrumantibiotikan i form av färdiga dosering, är en prisjämförelse på grundval av uppgifter från Eurostat inte helt meningsfylld, utan bör enbart ses som en indikation på en utveckling med sjunkande priser.

(71) Kommissionen jämförde de exporterande tillverkarnas försäljningspriser under undersökningsperioden med priserna för de klagande tillverkarna i gemenskapen under samma period. Eftersom inga importtullar betalats baserades de exporterande tillverkarnas priser på exportpriser cif. För en närstående importör jämfördes de priser som togs ut av den första oberoende kunden i gemenskapen med priserna för de klagande tillverkarna i gemenskapen.

(72) Priserna för de klagande tillverkarna i gemenskapen justerades på grundval av tillgänglig information till en nivå som var jämförbara med prisnivån på den indiska exporten, dvs. pris fritt från fabrik efter avdrag för transport- och försäkringskostnader. Alla rabatter, avdrag eller försäljningsprovisioner som medgivits eller betalats drogs också av.

(73) Vissa berörda parter hävdade att en justering borde göras för skillnader i handelsled i syfte att kunna jämföra de exporterande tillverkarnas och gemenskapsindustrins priser, eftersom det påstods att huvuddelen av de exporterande tillverkarnas försäljning går till handlare, medan den största delen av gemenskapsindustrins försäljning går till slutliga konsumenter. Denna begäran kunde dock inte tillräckligt motiveras och kunde i detta skede inte tas i beaktande. Enligt de uppgifter som de samarbetande exporterande tillverkarna själva lämnade i svaren på kommissionens frågeformulär säljer de exporterande tillverkarna dessutom både till grossister och slutkonsumenter i gemenskapen. På grundval av dessa uppgifter gick det inte heller att fastställa några konsekventa prisskillnader beroende på om försäljningen skedde till handlare eller till slutliga konsumenter.

(74) Det bör noteras att varorna säljs till spotmarknadspriser och att priserna därför varierar under året beroende på efterfrågan på marknaden. Vissa faktorer som kursförändringar kan påverka marknadstendenserna beroende på vid vilken tidpunkt kontraktet ingås. Priserna på importen från Indien analyserades månadsvis under hela undersökningsperioden. Denna analys visade att prisunderskridande förekommit under hela undersökningsperioden med en topp under det andra kvartalet 1997. Marginalerna för prisunderskridandet tyder därför på att importen från Indien kontinuerligt utsatte gemenskapens marknad för pristryck.

(75) Resultaten från jämförelsen när de uttrycks som en procentsats av försäljningspriserna för de klagande tillverkarna i gemenskapen under undersökningsperioden, utvisade avsevärda prisunderskridandemarginaler. Dessa marginaler varierade mellan 0 % och 11,8 % från ett företag till ett annat.

3. Situationen i gemenskapsindustrin

a) Tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(76) Sammantaget ökade gemenskapens tillverkning av de berörda produkterna från 3 698 ton 1993 till 4 795 ton under undersökningsperioden vilket motsvarar en ökning på 30 %. Den största delen av denna tillverkningsökning beror på exportmarknaderna. Exporten till länder utanför gemenskapen ökade nämligen från 2 122 ton 1993 till 3 215 ton under undersökningsperioden, dvs. en ökning på 52 % av exporten från gemenskapen av de produkter som omfattas av undersökningen.

(77) Kapacitetsutnyttjandegraden har varit stabil och legat på en ganska hög nivå. Kapacitetsutnyttjandet uppgick 1993 till 92 %, minskade sedan 1994 till 87 %, ökade 1995 till 95 % och sjönk sedan något igen till 92 % under undersökningsperioden. Det är vanligt med en så hög utnyttjandegrad i denna typ av industri. Det bör påpekas att gemenskapsindustrin har lyckats öka sin tillverkning utan att i någon större utsträckning öka sin tillverkningskapacitet, vilket förklaras av att effektiviteten har ökat huvudsakligen tack vare en förbättrad produktivitet.

b) Försäljning och marknadsandel

(78) Gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapens marknad ökade under den undersökta perioden från 1 040 ton 1993 till 1 253 ton under undersökningsperioden, vilket utgör en ökning på bara 21 %. Denna utveckling bör ses mot bakgrund av att ökningen av den sammanlagda synliga konsumtionen i gemenskapen under samma period uppgick till 54,6 %.

Försäljningsvolymen i gemenskapen jämfört med den synliga konsumtionen i gemenskapen visar att gemenskapsindustrins marknadsandel minskade från 25 % 1993 till 18,1 % 1996 och sedan ökade något till 19,5 % under undersökningsperioden, dvs. en sammanlagd minskning på 5,5 procentenheter vilket motsvarar en nedgång på 22 %.

c) Lager

(79) Även om gemenskapsindustrin inte brukar föra lager av aktiva substanser såsom bredspektrumantibiotika (på grund av sista förbrukningsdatum) och att omfattningen av dessa lager under undersökningsperioden var marginella, kunde vissa ökningar av lagernivåerna konstateras, vilket sammanföll med perioder av ökad import från Indien.

d) Priser och lönsamhet för de klagande tillverkarna i gemenskapen

(80) Gemenskapsindustrin försäljningspriser minskade med 4 % mellan 1993 och undersökningsperioden.

(81) Den totala lönsamheten för de berörda produkterna på gemenskapens marknad ökade från 16,8 % 1993 till 21,1 % 1994 och sjönk sedan stadigt till 5,6 % under undersökningsperioden. Denna lönsamhetsminskning anses som särskilt allvarlig i detta fall med tanke på att gemenskapsindustrin måste kunna investera i forskning och utveckling (nedan kallat FoU) i syfte att förbättra tillverkningsprocessen för befintliga produkter och, än viktigare, finansiera forskning för att introducera nya produkter på marknader.

(82) Man bör också komma ihåg att om gemenskapsindustrin inte hade ökat sin effektivitet genom förbättrad produktivitet skulle den ha gått med förlust. Man kan dock inte utgå ifrån att gemenskapsindustrin i framtiden i samma utsträckning som tidigare kommer att kunna förbättra sin produktivitet. Särskilt de sjunkande vinstmarginalerna kommer att påverka omfattningen av de medel som kan avsättas till FoU.

e) Sysselsättning

(83) Sysselsättning var stabil under den undersökta perioden. Antalet anställda i gemenskapsindustrin för tillverkning av de produkter som är föremål för undersökning uppgick 1973 till 1 166 och till 1 173 under undersökningsperioden, dvs. en ökning på 0,5 %.

4. Slutsats

(84) Trots att gemenskapsindustrin har ökat sin tillverkning och därigenom minskat kostnaden per enhet, har dess andel av gemenskapsmarknaden minskat stadigt från 25 % 1993 till 18,1 % 1996 för att därefter under undersökningsperioden öka något till 19,5 %.

(85) Under dessa omständigheter anses det tryck som gemenskapsindustrins priser, vilka sjönk med 4 % mellan 1993 och undersökningsperioden, utsatts för ha lett till en försvagning av gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Det bör noteras att marknaden för de semisyntetiska antibiotika som omfattas av undersökningen och som är en råvara i bulk, är mycket priskänslig och reagerar snabbt på varje form av prispress.

(86) Denna prispress har lett till försämrad lönsamhet i gemenskapsindustrin med en nedgång på 66,5 % mellan 1993 och undersökningsperioden. Denna siffra bör särskilt uppmärksammas, eftersom den avkastningsnivå som krävs inom läkemedelsindustrin är minst 15 % av omsättningen. Om gemenskapsindustrin systematiskt hindras från att nå detta mål kommer det att få en snöbollseffekt och till slut påverka gemenskapsindustrins konkurrensförmåga.

(87) Mot bakgrund av denna analys har slutsatsen dragits att gemenskapsindustrin totalt sett har vållats väsentlig skada i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen.

F. VÅLLANDE AV SKADA

1. Inledning

(88) I enlighet med artikel 8.7 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den skada som gemenskapsindustrin vållats hade orsakats av den subventionerade importen från Indien och om andra faktorer hade orsakat eller bidragit till den skadan.

(89) Det bör erinras om att de antibiotika som tillverkas i gemenskapen och de antibiotika som importeras konkurrerar direkt med varandra, huvudsakligen på grundval av pris. De produkter som är föremål för undersökning är en bulkprodukt och det finns inga betydande skillnader i fråga om kvalitet eller användning mellan de importerade produkterna och gemenskapstillverkade produkter. Detta innebär att prisskillnader är den avgörande faktorn för försäljningens storlek. Även relativt små kvantiteter erbjudna till priser som underskrider de klagande gemenskapstillverkarnas priser kan medföra att priserna pressas avsevärt på marknaden.

2. Den subventionerade importens verkningar

(90) Gemenskapsindustrin har känt av den subventionerade importens negativa verkningar på gemenskapens marknad ända från början av den undersökta perioden, särskilt sedan 1995.

Under den undersökta perioden ökade importen från Indien med nästan 300 %. Indien är nu den näst största exportören till gemenskapen av de produkter som är föremål för undersökning.

(91) På grundval av kontrollerade exporttransaktioner fastställdes det att priserna för importen från Indien minskade under den undersökta perioden.

(92) Det fastställdes även att gemenskapsindustrins oförmåga att bibehålla sin lönsamhet sammanföll i tiden med volymökningen för den subventionerade importen från Indien. På en priskänslig marknad utövade denna lågprisstrategi ett nedåtgående tryck på gemenskapsindustrins priser.

(93) Det konstaterades att till följd av det prisunderskridande som utövades vad gäller importen från Indien var gemenskapsindustrin tvungen att sänka sina priser. Att gemenskapsindustrin gick i försvarsställning på detta sätt förklaras av att den på grund av de höga fasta kostnaderna för tillverkningen var i stort behov av att behålla sin tillverkningsvolym genom att bevara marknadsandelar och inte kunde riskera ökade enhetskostnader till följd av förlorad försäljningsvolym.

(94) Slutsatsen drogs därför att den subventionerade importen från Indien hade betydande negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation under den undersökta perioden, i synnerhet i fråga om lönsamhet.

3. Andra faktorers verkningar

(95) En granskning gjordes även av andra faktorer förutom lågprisimporten från Indien som skulle ha kunnat orsaka eller bidra till gemenskapsindustrins bekymmersamma situation, särskilt verkningarna av importen från andra länder än Indien.

a) Importen från andra tredje länder

(96) Importen från länder som inte berörs av detta förfarande ökade med 56,4 % mellan 1993 och undersökningsperioden, vilket är nära ökningen av gemenskapens förbrukning på 54,6 %. Bland dessa tredje länder var USA den viktigaste leverantören på gemenskapens marknad och kunde öka sin marknadsandel med nästan 100 %. En annan viktig leverantör på gemenskapens marknad var Kina, som dock såg sin marknadsandel i gemenskapen minska med 43 % mellan 1993 och undersökningsperioden. Det genomsnittliga priset för importen från andra länder än Indien var enligt Eurostat avsevärt högre än priserna för importen från Indien - dock måste detta påstående bedömas med en viss försiktighet eftersom det antagligen är så att importen från USA inbegriper avsevärda mängder av produkter i form av färdiga doseringar vilka har ett högre värde.

(97) Således anses att importen från andra källor än Indien inte kan anses ha varit orsaken till gemenskapsindustrins bekymmersamma situation. Detta leder till slutsatsen att verkningarna av importen från andra tredje länder inte kan anses ha brutit orsakssambandet mellan den subventionerade importen från Indien och skadan för gemenskapsindustrin.

b) Utveckling av förbrukningen på gemenskapens marknad

(98) Det bör noteras att förbrukningen på gemenskapens marknad av de produkter som är föremål för undersökning ökade med 54,6 % mellan 1993 och undersökningsperioden. Därför kan skadan för gemenskapsindustrin inte anses ha orsakats av minskad efterfrågan på gemenskapens marknad.

c) Gemenskapsindustrins överkapacitet

(99) Några berörda parter hävdade att gemenskapsindustrin hade utvecklat en överkapacitet för de produkter som är föremål för undersökning och att detta var en av huvudorsakerna till den negativa pristrenden. Undersökningen visade dock att ökningen av de klagande gemenskapstillverkarnas produktionskapacitet var långt ifrån orimlig och att den faktiskt var lägre än ökningen av gemenskapens förbrukning. Det bör även sägas att gemenskapsindustrin måste höja sin kapacitet med en takt som möjliggör för den att möta den prognoserade ökningen av efterfrågan i gemenskapen och världen. Det är mycket svårt att på kort sikt avhjälpa kapacitetsbrister på grund av de mycket betydande kapitalkostnader och långa tidsperioder som behövs för att sätta igång nya anläggningar. Om det finns en överkapacitet på världsmarknaden för de produkter som är föremål för undersökning, har den orsakats av uppbyggnaden av ny produktionskapacitet i Indien och Kina snarare än i gemenskapen.

d) Gemenskapsindustrins konkurrenskraft

(100) Gemenskapsindustrin är en av världens ledande aktörer i fråga om de produkter som är föremål för undersökning och det råder ingen tvekan om denna industris konkurrenskraft. Detta visas både av dess resultat på exportmarknaderna och dess kostnadsminskning och därav följande produktivitetsvinst, som åtminstone till viss del har sin grund i industrins ansträngningar vad gäller FoU. Det bör också noteras att gemenskapsindustrin har lyckats öka sin tillverkningsvolym med 30 % samtidigt som sysselsättningen har kvarstått oförändrad.

Även om det är svårt att jämföra tillverkningsprocesserna i sig, kunde det fastställas att det inte fanns någon ineffektivitet i fråga om kostnader per ton vid tillverkningen i gemenskapen av den berörda produkten.

e) Fluktuationer i priserna för vissa råmaterial

(101) Några berörda parter hävdade att skadan för gemenskapsindustrin huvudsakligen hade sin grund i fluktuationer i priset för råmaterialet penicillin G på världsmarknaden.

(102) Detta argument granskades noga. För det första bör det erinras om att även om penicillin G är ett grundläggande råmaterial för tillverkningen av de produkter som är föremål för undersökning, är detta penicillin inte oumbärligt eftersom det finns alternativa råmaterial. I detta avseende fastställdes i undersökningen, vad gäller avgörandena om skada, att situationen för en av de klagande gemenskapstillverkare som vid tillverkningen av amoxicillin och ampicillin använde penicillin V i stället för penicillin G inte på ett avgörande sätt skilde sig från den som gällde för de två andra klagande gemenskapstillverkare som använde penicillin G. De parter som förde fram detta argument betonade att grunden för deras resonemang var att under en period av minskande priser för råmaterial (penicillin G) drabbas integrerade tillverkare i högre grad än sådana tillverkare som köper penicillin G från externa källor. Undersökningen visade dock att en av de klagande gemenskapstillverkare som använde råmaterialet penicillin G inte var en integrerad tillverkare utan köpte detta råmaterial till marknadspriser. Eftersom situationen för denna tillverkare inte på något avgörande sätt skilde sig från genomsnittet för gemenskapsindustrin, kunde skadan för gemenskapsindustrin inte anses ha orsakats av de sjunkande priserna för penicillin G. Slutligen bör det erinras om att prisnedgången för penicillin G till stor del har orsakats av uppbyggnaden av ny kapacitet i Indien.

(103) Följaktligen, och utan att detta inverkar på eventuella nya bevis i detta avseende, drogs slutsatsen att verkningarna av fluktuationerna i priset på råmaterialet penicillin G på världsmarknaden, om nu sådana finns, inte kan anses ha brutit orsakssambandet mellan den subventionerade importen med ursprung i Indien och den skada som gemenskapsindustrin vållats.

4. Slutsats

(104) Mot bakgrund av detta anser kommissionen att, även om andra faktorer kan ha bidragit till pristrycket på marknaden för den berörda produkten, den subventionerade importen från Indien, beaktad separat, inte desto mindre har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada. Utan förmånen av subventionerna skulle importen från Indien inte ha kunnat underskrida gemenskapsindustrins priser och under alla omständigheter inte i den omfattning som fastställts, och skulle således inte ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada. Denna slutsats baseras på vad som sägs ovan, i synnerhet om berörda kvantiteter och priser, vilka medförde ett starkt nedåtgående pristryck på gemenskapens marknad för den berörda produkten, särskilt för gemenskapsindustrins priser och lönsamhet.

G. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Inledande anmärkning

(105) På grundval av alla inlämnade dokument undersökte kommissionen huruvida det, trots slutsatserna om den subventionerade importens skadevållande verkningar, fanns tvingande skäl för att anse att det inte skulle ligga i gemenskapens intresse att vidta några åtgärder i detta fall. I enlighet med artikel 31.1 i grundförordningen granskade kommissionen verkningarna av eventuella åtgärder för alla parter som berördes av förfarandet samt verkningarna av att inte vidta några åtgärder. För att kunna bedöma huruvida det låg i gemenskapens intresse att vidta åtgärder sändes frågeformulär till användare och importörer av den berörda produkten, leverantörer av råmaterial som används vid tillverkningen av den berörda produkten och till Gist-Brocades BV.

2. Gemenskapsindustrins intresse

(106) Som det visas ovan har den gemenskapsindustri som tillverkar de produkter som är föremål för undersökning mött svårigheter som hänger samman med den subventionerade importen från Indien. Det bör erinras om att de klagande tillverkarna i gemenskapen är världsledande vad gäller de produkter som är föremål för undersökning och har goda exportresultat, vilket är ett klart tecken på deras konkurrensförmåga.

(107) I avsaknad av åtgärder som korrigerar för den subventionerade importens verkningar kommer gemenskapsindustrin även i fortsättningen att utsättas för prisunderskridande och därav följande prisfall, som har varit orsaken till dess sjunkande lönsamhet. Om denna situation tillåts fortsätta skulle de klagande gemenskapstillverkarna inte ha något annat alternativ än att lägga ned vissa produktionslinjer eller till och med hela anläggningar som enbart används för tillverkning av den antibiotika som är föremål för denna undersökning.

Även om, i avsaknad av åtgärder, de klagande gemenskapstillverkarnas överlevnad förmodligen inte skulle vara hotad med tanke på att gemenskapsindustrin i de flesta fall tillverkar andra produkter och ingår i större grupper, sysselsätts i de ovannämnda anläggningar som hotas av omedelbar nedläggning 1 173 personer, och dessa anläggningar är i de flesta fall belägna i områden i gemenskapen där det finns få eller inga alternativa sysselsättningar.

Givetvis är sådana nedläggningar, som under alla omständigheter inte skulle vara resultatet av normala konkurrensvillkor, inte i gemenskapens intresse.

3. Övriga gemenskapsbaserade företags intressen

(108) Som det nämnts ovan sändes ett frågeformulär till gemenskapstillverkaren Gist-Brocades BV, som är världsledande i fråga om semisyntetisk antibiotika, i syfte att fastställa detta företags tillverkningsvolym i gemenskapen och dess importvolym från tredje land samt bedöma vilken verkan som åtgärder skulle kunna få för detta företag. Det bör erinras om att Gist-Brocades BV inte var klagande och således inte inbegreps i definitionen av gemenskapsindustrin (vilket inte heller skulle vara möjligt) i samband med undersökningen av skada.

I sitt svar på frågeformuläret uppgav företaget, som under de senaste åren har minskat sin tillverkning i gemenskapen av de produkter som är föremål för undersökning, att det helt och hållet stödde införandet av utjämningsåtgärder, för det fall att undersökningen skulle leda till slutsatsen att sådana åtgärder är motiverade.

4. Importörers/handlares intressen

(109) Frågeformulär sändes även till alla kända importörer av och handlare med de produkter som är föremål för undersökning, men endast ett meningsfullt svar mottogs. På grundval av hittills inhämtade uppgifter verkar det som om importörer/handlare i gemenskapen köper de produkter som är föremål för undersökning från ett antal olika källor, inklusive Indien och gemenskapsindustrin.

Eftersom det inte finns några grundläggande kvalitetsskillnader mellan de produkter som importeras från Indien eller andra länder och de som tillverkas i gemenskapen, anses det att importörer/handlare i gemenskapen inte skulle ha några svårigheter att erhålla produkten från andra källor eller från Indien, i synnerhet med tanke på att det inte råder något som helst utbudsunderskott på världsmarknaden.

(110) På frågan om vilka verkningar som utjämningsåtgärder sannolikt skulle få för deras verksamhet, var det dessutom ingen importör eller handlare som svarade att sådana åtgärder skulle påverka företaget negativt.

Följaktligen kan på denna grundval preliminärt slutsatsen dras att ett införande av utjämningsåtgärder troligen inte på ett avgörande sätt kommer att inverka på importörer/handlare i gemenskapen.

5. Intresset hos leverantörer i tidigare led

(111) För att kunna bedöma den sannolika verkan av utjämningsåtgärder för leverantörer till gemenskapsindustrin som befinner sig i ett tidigare led i förädlingskedjan, sändes frågeformulär till alla kända sådana leverantörer. Sammanlagt sex frågeformulär sändes och tre svar mottogs. De tre företag som lämnade ett svar tillverkar olika råmaterial som införlivas i de produkter som är föremål för undersökning, t.ex. sockerlösningar, salter och en rad olika kemikalier. Dessa produkter säljs på gemenskapens marknad till de klagande gemenskapstillverkarna, och exporteras även av ett företag till Indien. På frågan om vilka verkningar som utjämningsåtgärder sannolikt skulle få för deras verksamhet, uppgav av tre företag som besvarade frågeformuläret att de förväntade sig att sådana åtgärder skulle få positiva verkningar i form av fler order från gemenskapsindustrin.

Följaktligen kan på denna grundval preliminärt slutsatsen dras att ett införande av utjämningsåtgärder under alla omständigheter inte skulle få några negativa verkningar, utan kan förväntas få positiva verkningar för de tillverkare i gemenskapen som tillverkar de råmaterial som införlivas i de produkter som är föremål för undersökning.

6. Intresset hos användare av den berörda produkten

(112) Frågeformulär sändes även till fem kända användare i gemenskapen av de produkter som är föremål för undersökning. Meningsfulla svar mottogs från tre av dessa användare, som är läkemedelsföretag som tillverkar produkter i ett senare led i förädlingskedjan som införlivar de produkter som är föremål för undersökning. Av dessa svar framgår att användarna i senare led, även om de medger att åtgärder kan komma att medföra höjda priser för deras insatsvaror, inte motsätter sig utjämningsåtgärder på import från Indien. En av användarna verkade till och med välkomna utjämningsåtgärder, eftersom företaget hade problem med att sälja sina produkter på grund av konkurrens från produkter som införlivar subventionerad lågprisimport.

(113) Mot bakgrund av detta anser kommissionen att eventuella åtgärders verkan för användare av de produkter som är föremål för undersökning kommer att vara försumbar.

7. Slutsats

(114) På grundval av sin bedömning av de olika berörda intressena och alla ovannämnda aspekter anser kommissionen preliminärt att det inte finns några tvingande skäl för att inte vidta åtgärder mot importen i fråga i syfte att återupprätta en marknadssituation som kännetecknas av sund konkurrens och rättvisa priser och för att förhindra ytterligare skada för gemenskapsindustrin.

H. FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER

(115) Vid fastställandet av nivån på den preliminära tullen beaktades den konstaterade subventionsnivån och det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja skadan för gemenskapsindustrin.

1. Nivå för undanröjande av skada

(116) Eftersom skadan huvudsakligen orsakades av minskande priser och lönsamhet, ansågs det att denna skada skulle kunna undanröjas genom inrättandet av en icke-skadevållande prisnivå, dvs. den prisnivå som skulle råda om importen från Indien inte subventionerades. Under de omständigheter som råder i detta fall kan det antas att en sådan icke-skadevållande prisnivå skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina kostnader och uppnå en rimlig vinst.

I detta avseende ansågs det att den prisnivå som skulle vara tillräcklig för att undanröja skadan borde baseras på de klagande gemenskapstillverkarnas vägda tillverkningskostnader, med tillägg för en vinst på 15 % av omsättningen. Denna vinstnivå ansågs vara ett lämpligt minimum som skulle möjliggöra för gemenskapsindustrin att investera i FoU och på så sätt bevara konkurrenskraft och långsiktig lönsamhet. En sådan avkastningsnivå skulle gemenskapsindustrin rimligen kunna förväntas uppnå om den skadevållande subventioneringen undanröjdes.

Denna nivå för undanröjande av skada jämfördes sedan med det vägda genomsnittliga importpris cif som rapporterats av de berörda exportörerna.

2. De provisoriska åtgärdernas form och nivå

(117) Eftersom de sålunda fastställda marginalerna för undanröjande av skada i fråga om fyra företag är högre än subventionsmarginalerna, införs för dessa företag tullar som motsvarar subventionsmarginalerna. För två andra företag, för vilka marginalerna för undanröjande av skada är lägre än subventionsmarginalerna, införs enligt artikel 12.1 i grundförordningen tullar som motsvarar marginalerna för undanröjande av skada. För två andra företag konstaterades subventionsnivån understiga tröskelvärdet på 3 % enligt andra 14.5 b i grundförordningen, och ett annat företag erhöll inga subventioner. För dessa tre sistnämnda företag införs tullsatser på 0 %.

(118) Vad gäller åtgärdernas form beaktades särskilt att den fastställda skadan huvudsakligen avspeglades i en nedgång av de klagande gemenskapstillverkarnas priser samt de därav följande negativa verkningarna för deras lönsamhet. Preliminärt drogs därför slutsatsen att en värdetull skulle vara det lämpliga sättet att avhjälpa denna skada.

(119) Eftersom de samarbetsvilliga exportörerna inte representerade en större del av den indiska exporten till gemenskapen och för att undvika att belöna bristande samarbete, bör den övriga tullen fastställas till en nivå som motsvarar den genomsnittliga marginal för undanröjande av skada som fastställts för de samarbetsvilliga exportörerna, dvs. 14,6 %, vilket är högre än den högsta individuella tull som införs för en samarbetsvillig exportör.

I. BERÖRDA PARTERS RÄTTIGHETER

(120) För att uppfylla kraven på god förvaltning bör en period fastställas inom vilken de berörda parterna kan lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda. Det bör också anges att de avgöranden som träffas i denna förordning är provisoriska och kan övervägas på nytt vid fastställandet av den slutgiltiga tull som kommissionen kan komma att föreslå.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En preliminär utjämningstull skall införas på import av trihydratamoxicillin, trihydratampicillin och cefalexin, i bulk, enligt KN-nummer ex 2941 10 10 (Taric-nummer 2941 10 10*10), ex 2941 10 20 (Taric-nummer 2941 10 20*10) och ex 2941 90 00 (Taric-nummer 2941 90 00*30) med ursprung i Indien.

2. Följande tullsatser skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, på importerade produkter som tillverkas av nedanstående företag:

- 9,6 % för Biochem Synergy Ltd., Indore (Taric-tilläggsnummer: 8219).

- 9,6 % för Harshita Ltd., New Delhi (Taric-tilläggsnummer: 8219).

- 8,8 % för Kopran Ltd., Mumbai (Taric-tilläggsnummer: 8220).

- 6,6 % för Ranbaxy Laboratories Ltd., New Delhi (Taric-tilläggsnummer: 8221).

- 4,6 % för Lupin Laboratories Ltd., Mumbai (Taric-tilläggsnummer: 8222).

- 12 % för Orchid Chemicals & Pharmaceuticals Ltd., Chennai (Taric-tilläggsnummer: 8224).

- 0 % för Torrent Pharmaceuticals Ltd., Ahmedabad (Taric-tilläggsnummer: 8225).

- 0 % för Vitara Chemicals Ltd., Mumbai (Taric-tilläggsnummer: 8225).

- 0 % för Gujarat Lyka Organiscs Ltd., Mumbai (Taric-tilläggsnummer: 8225).

- 14,6 % för övriga företag (Taric-tilläggsnummer: 8900).

3. Om inte annat sägs skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

4. Övergång till fri omsättning i gemenskapen av de produkter som avses i punkt 1 skall få ske på villkor att det ställs en säkerhet som motsvarar beloppet för den preliminära tullen.

Artikel 2

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 i förordning (EG) nr 2026/97 får de berörda parterna inom 15 dagar efter denna förordnings ikraftträdande skriftligen lämna sina synpunkter och begäran att bli hörda muntligen av kommissionen.

I enlighet med artikel 31.4 i förordning (EG) nr 2026/97 får de berörda parterna inom en månad efter denna förordnings ikraftträdande lämna synpunkter på tillämpningen av denna förordning.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 9 juni 1998.

På kommissionens vägnar

Leon BRITTAN

Vice ordförande

(1) EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.

(2) EGT C 277, 12.9.1997, s. 2.

Top