31998H0316

RÅDETS REKOMMENDATION av den 1 maj 1998 i enlighet med artikel 109j.2 i fördraget (98/316/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 109j.2 i detta,

med beaktande av kommissionens rekommendation,

med beaktande av kommissionens rapport,

med beaktande av Europeiska monetära institutets rapport,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

med beaktande av följande:

(1) Förfarandet vid och tidsplanen för beslutsfattande i samband med övergången till den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) anges i artikel 109j i fördraget. Rådet, som sammanträdde på statschefs- eller regeringschefsnivå, beslutade vid sitt möte i Dublin den 13 december 1996 att en majoritet av medlemsstaterna inte uppfyllde de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan, att gemenskapen inte skulle gå över till den tredje etappen av EMU under år 1997 samt att det förfarande som anges i artikel 109j.4 skulle tillämpas så tidigt som möjligt under år 1998. Eftersom den tidpunkt då den tredje etappen av EMU skall börja inte har fastställts vid utgången av år 1997, skall enligt artikel 109j.4 den tredje etappen börja den 1 januari 1999.

(2) I enlighet med artikel 109j.4 skall det förfarande som anges i punkterna 1 och 2 i den artikeln, med undantag av punkt 2 andra strecksatsen, på nytt iakttas.

(3) I artikel 109j.1 anges att de rapporter som kommissionen och Europeiska monetära institutet (EMI) utarbetar skall omfatta en granskning av i vilken utsträckning som varje medlemsstats nationella lagstiftning, inklusive stadgan för dess centralbank, är förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för Europeiska centralbankssystemet (ECBS), och de skall också omfatta en granskning av huruvida en hög grad av varaktig konvergens har uppnåtts; detta skall ske genom en analys av i vad mån varje medlemsstat har uppfyllt följande kriterier, som återfinns i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget:

- En hög grad av prisstabilitet; detta skall framgå av att inflationstakten ligger nära den i de, högst tre, medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet.

- En hållbar finansiell ställning för den offentliga sektorn; detta skall framgå av att den offentliga sektorns finanser inte uppvisar ett alltför stort underskott enligt bestämmelserna i artikel 104c.6.

- Ett iakttagande av det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism under minst två år utan devalvering i förhållande till någon annan medlemsstats valuta.

- En varaktighet i den konvergens som medlemsstaten har uppnått och i dess deltagande i Europeiska monetära systemets växelkursmekanism, såsom det kommer till uttryck i den långfristiga räntenivån.

Dessa fyra kriterier och de tider under vilka de skall uppfyllas anges närmare i protokoll nr 6 till fördraget. Kommissionens och EMI:s rapporter skall också beakta ecuns utveckling, resultatet av marknadsintegrationen, situationen för och utvecklingen av bytesbalansen samt utvecklingen av enhetsarbetskostnader och andra prisindex.

(4) I enlighet med artikel 109j.2 första strecksatsen skall rådet på grundval av dessa rapporter bedöma om varje enskild medlemsstat uppfyller de nödvändiga villkoren för införande av en gemensam valuta och i form av en rekommendation meddela resultaten till rådet, som skall sammanträda på statschefs- eller regeringschefsnivå och efter att ha hört Europaparlamentet i enlighet med artikel 109j.4 skall bekräfta vilka medlemsstater som uppfyller de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

(5) Medlemsstaternas nationella lagstiftning, inklusive stadgorna för de nationella centralbankerna, skall där så är nödvändigt anpassas i syfte att säkerställa att de är förenliga med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med ECBS-stadgan. Sådana anpassningar måste säkerställa förenlighet med fördraget senast den dag ECBS upprättas. I kommissionens och EMI:s rapporter skall en närmare bedömning göras av i vad mån lagstiftningen i varje medlemsstat är förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med ECSB-stadgan. När kommissionens och EMI:s rapporter lades fram hade den process som innebär anpassning av den nationella lagstiftningen inte slutförts i Spanien, Frankrike, Luxemburg och Österrike. Sedan dess har nödvändig lagstiftning utfärdats i Spanien och Österrike. Luxemburg och Frankrike har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att göra sin nationella lagstiftning, inklusive stadgan för den nationella centralbanken, förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och ESCB-stadgan.

(6) Enligt artikel 1 i protokoll nr 6 till fördraget skall det kriterium om prisstabilitet som avses i artikel 109j.1 första strecksatsen innebära att en medlemsstat skall uppvisa en hållbar prisutveckling och, under en tid av ett år före granskningen, en genomsnittlig inflationstakt som inte med mer än 1,5 procentenheter överstiger inflationstakten i de, högst tre, medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. När det gäller kriteriet om prisstabilitet skall inflationen mätas med hjälp av harmoniserade index för konsumentpriser (HIKP), vilka definieras i förordning (EG) nr 2494/95 (2). För att bedöma kriteriet om prisstabilitet har varje medlemsstats inflationstakt uppmätts som den procentuella förändringen av det aritmetiska medelvärdet av tolv månatliga index jämfört med det aritmetiska medelvärdet av de tolv månatliga indexen för närmast föregående period. Under den ettårsperiod som avslutades i januari 1998 var de tre bästa medlemsstaterna i fråga om prisstabilitet Frankrike, Irland och Österrike, vilka hade en inflationstakt på 1,2 %, 1,2 % respektive 1,1 %. Ett referensvärde, som beräknas som det enkla aritmetiska medelvärdet av inflationstakten i de tre medlemsstater som har de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet plus 1,5 procentenheter, beaktades i kommissionens och EMI:s rapporter. Referensvärdet för den ettårsperiod som avslutades i januari 1998 var 2,7 %.

(7) Enligt artikel 2 i protokoll nr 6 till fördraget skall det kriterium om den offentliga sektorns finanser som avses i artikel 109j.1 andra strecksatsen i fördraget innebära att medlemsstaten när rådets bedömning pågår inte får vara föremål för något beslut av rådet enligt artikel 104c.6 i fördraget om att ett alltför stort underskott föreligger.

(8) Enligt artikel 5 i protokoll nr 6 till fördraget skall det underlag som skall användas vid den pågående bedömningen av i vad mån konvergenskriterierna uppfyllts tillhandahållas av kommissionen. Kommissionen har tillhandahållit underlaget för denna rekommendation. Uppgifter om de offentliga finanserna tillhandahölls av kommissionen efter det att medlemsstaterna i enlighet med förordning (EG) nr 3605/93 (3) senast den 1 mars 1998 inkommit med dessa uppgifter.

(9) Under den andra etappen av EMU förelåg inget rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i Irland och Luxemburg. Enligt det beslut som rådet den 27 juni 1996 fattade i enlighet med artikel 104c.12 upphävde rådet sitt tidigare beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i Danmark. Enligt de beslut som rådet den 30 juni 1997 fattade i enlighet med artikel 104c.12 upphävde rådet sina tidigare beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i Nederländerna och Finland. Enligt de beslut som rådet den 1 maj 1998 fattade i enlighet med artikel 104c.12 upphävde rådet sina tidigare beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Österrike, Portugal, Sverige och Förenade kungariket.

(10) Enligt artikel 3 i protokoll nr 6 till fördraget skall det kriterium om deltagande i Europeiska monetära systemets växelkursmekanism som anges i artikel 109j.1 tredje strecksatsen innebära att kursrörelserna för en medlemsstats valuta skall ha legat inom det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism, utan att allvarliga spänningar har uppstått, under minst de senaste två åren före granskningen. Särskilt skall medlemsstaten inte på eget initiativ ha devalverat sin valutas bilaterala centralkurs i förhållande till någon annan medlemsstats valuta under denna period. När kommissionen och EMI i sina rapporter bedömde i vad mån detta kriterium var uppfyllt granskade de den tjugofyramånadersperiod som avslutades i februari 1998 och beaktade det beslut som medlemsstaternas ministrar och centralbankschefer fattade i augusti 1993 om att tillfälligt vidga fluktuationsutrymmet i växelkursmekanismen från 2,25 % till 15 % kring de bilaterala centralkurserna.

(11) Enligt artikel 4 i protokoll nr 6 till fördraget skall det kriterium om konvergens i räntesatserna som avses i artikel 109j.1 fjärde strecksatsen innebära att en medlemsstat under en tid av ett år före granskningen skall ha haft en genomsnittlig långfristig nominell räntesats som inte med mer än två procentenheter överstiger motsvarande räntesats i de, högst tre, medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. När det gäller kriteriet om konvergens i räntesatserna används jämförbara räntesatser på 10-åriga referensobligationer. För att bedöma i vad mån kriteriet om konvergens i räntesatserna var uppfyllt beaktades i kommissionens och EMI:s rapporter ett referensvärde som hade beräknats som ett enkelt aritmetiskt medelvärde av de nominella långfristiga räntesatserna i de tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet plus två procentenheter. Referensvärdet för den ettårsperiod som avslutades i januari 1998 var 7,8 %.

(12) Förenade kungariket har i enlighet med punkt 1 i protokoll nr 11 till fördraget anmält till rådet att landet inte avser att gå över till den tredje etappen av EMU den 1 januari 1999. Till följd av denna anmälan anges i punkterna 4-9 i protokoll nr 11 de bestämmelser som skall gälla för Förenade kungariket om och så länge som Förenade kungariket inte har gått över till den tredje etappen.

(13) Danmark har i enlighet med punkt 1 i protokoll nr 12 till fördraget och det beslut som stats- eller regeringscheferna fattade i Edinburgh i december 1992 anmält till rådet att landet inte kommer att delta i den tredje etappen av EMU. Till följd av denna anmälan skall alla de artiklar och bestämmelser i fördraget och ECBS-stadgan som avser ett undantag gälla för Danmark.

(14) Till följd av de ovannämnda anmälningarna är det inte nödvändigt för rådet att göra någon bedömning enligt artikel 109j.2 i fördraget när det gäller Förenade kungariket och Danmark.

(15) På grundval av föreliggande rekommendationer skall rådet, som skall sammanträda på stats- eller regeringschefsnivå, bekräfta vilka medlemsstater som uppfyller de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

AVSNITT 1

BEDÖMNINGAR

Artikel 1

Belgien

I Belgien är den nationella lagstiftningen, inklusive stadgan för landets centralbank, förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller att

- den genomsnittliga inflationstakten i Belgien under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 1,4 %, vilket är lägre än referensvärdet,

- Belgien inte är föremål för något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

- Belgien har deltagit i växelkursmekanismen under de två senaste åren. Under denna tid har den belgiska francen (BEF) inte varit utsatt för allvarliga spänningar och Belgien har inte på eget initiativ devalverat den bilaterala centralkursen för BEF i förhållande till någon annan medlemsstats valuta,

- den långfristiga räntesatsen i Belgien under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 5,7 %, vilket är lägre än referensvärdet.

Belgien har, såvitt avser alla de fyra kriterierna, uppnått en hög grad av varaktig konvergens.

Belgien uppfyller således de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

Artikel 2

Tyskland

I Tyskland är den nationella lagstiftningen, inklusive stadgan för landets centralbank, förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller att

- den genomsnittliga inflationstakten i Tyskland under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 1,4 %, vilket är lägre än referensvärdet,

- Tyskland inte är föremål för något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

- Tyskland har deltagit i växelkursmekanismen under de två senaste åren. Under denna tid har den tyska marken (DEM) inte varit utsatt för allvarliga spänningar och Tyskland har inte på eget initiativ devalverat den bilaterala centralkursen för DEM i förhållande till någon annan medlemsstats valuta,

- den långfristiga räntesatsen i Tyskland under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 5,6 %, vilket är lägre än referensvärdet.

Tyskland har, såvitt avser alla de fyra kriterierna, uppnått en hög grad av varaktig konvergens.

Tyskland uppfyller således de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

Artikel 3

Grekland

I Grekland är den nationella lagstiftningen, inklusive stadgan för landets centralbank, förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller att

- den genomsnittliga inflationstakten i Grekland under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 5,2 %, vilket är högre än referensvärdet,

- rådet den 26 september 1994 beslutade att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser i Grekland och att detta beslut inte har upphävts,

- Greklands valuta inte deltog i växelkursmekanismen under den tvåårsperiod som avslutades i februari 1998. Under denna tid har den grekiska drakman (GRD) varit relativt stabil i förhållande till ERM-valutorna men har ibland varit utsatt för spänningar, vilka har motverkats med hjälp av tillfälliga höjningar av de inhemska räntorna och interventioner på valutamarknaden. Den grekiska drakman anslöts till växelkursmekanismen i mars 1998,

- den långfristiga räntesatsen i Grekland under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 9,8 %, vilket är över referensvärdet.

Grekland uppfyller inte något av de konvergenskriterier som anges i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1.

Grekland uppfyller således inte de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

Artikel 4

Spanien

I Spanien är den nationella lagstiftningen, inklusive stadgan för landets centralbank, förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller att

- den genomsnittliga inflationstakten i Spanien under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 1,8 %, vilket är lägre än referensvärdet,

- Spanien inte är föremål för något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

- Spanien har deltagit i växelkursmekanismen under de två senaste åren. Under denna tid har den spanska pesetan (ESP) inte varit utsatt för allvarliga spänningar och Spanien har inte på eget initiativ devalverat den bilaterala centralkursen för ESP i förhållande till någon annan medlemsstats valuta,

- den långfristiga räntesatsen i Spanien under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 6,3 %, vilket är lägre än referensvärdet.

Spanien har, såvitt avser alla de fyra kriterierna, uppnått en hög grad av varaktig konvergens.

Spanien uppfyller således de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

Artikel 5

Frankrike

I Frankrike är den nationella lagstiftningen, inklusive stadgan för landets centralbank, förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller att

- den genomsnittliga inflationstakten i Frankrike under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 1,2 %, vilket är lägre än referensvärdet,

- Frankrike inte är föremål för något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

- Frankrike har deltagit i växelkursmekanismen under de två senaste åren. Under denna tid har den franska francen (FRF) inte varit utsatt för allvarliga spänningar och Frankrike har inte på eget initiativ devalverat den bilaterala centralkursen för FRF i förhållande till någon annan medlemsstats valuta,

- den långfristiga räntesatsen i Frankrike under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 5,5 %, vilket är lägre än referensvärdet.

Frankrike har, såvitt avser alla de fyra kriterierna, uppnått en hög grad av varaktig konvergens.

Frankrike uppfyller således de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

Artikel 6

Irland

I Irland är den nationella lagstiftningen, inklusive stadgan för landets centralbank, förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller att

- den genomsnittliga inflationstakten i Irland under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 1,2 %, vilket är lägre än referensvärdet,

- Irland under den andra etappen av EMU inte har varit föremål för några rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

- Irland har deltagit i växelkursmekanismen under de två senaste åren. Under denna tid har det irländska pundet (IEP) inte varit utsatt för allvarliga spänningar och den bilaterala centralkursen för IEP har inte devalverats i förhållande till någon annan medlemsstats valuta. Den 16 mars 1998 revalverades den bilaterala centralkursen för IEP i förhållande till alla övriga valutor i växelkursmekanismen med 3 % på begäran av de irländska myndigheterna,

- den långfristiga räntesatsen i Irland under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 6,2 %, vilket är lägre än referensvärdet.

Irland har, såvitt avser alla de fyra kriterierna, uppnått en hög grad av varaktig konvergens.

Irland uppfyller således de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

Artikel 7

Italien

I Italien är den nationella lagstiftningen, inklusive stadgan för landets centralbank, förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller

- den genomsnittliga inflationstakten i Italien under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 1,8 %, vilket är lägre än referensvärdet,

- Italien inte är föremål för något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

- Italien åter anslöt sig till växelkursmekanismen i november 1996. Under perioden mars 1996-november 1996 steg den italienska liran (ITL) i värde gentemot valutorna i växelkursmekanismen. Sedan ITL återinträdde i växelkursmekanismen har den inte varit utsatt för allvarliga spänningar och Italien har inte på eget initiativ devalverat den bilaterala centralkursen för ITL i förhållande till någon annan medlemsstats valuta.

- den långfristiga räntesatsen i Italien under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 6,7 %, vilket är lägre än referensvärdet.

Italien uppfyller de konvergenskriterier som anges i artikel 109j.1 första, andra och fjärde strecksatserna. Vad gäller det kriterium som anges i artikel 109j.1 tredje strecksatsen har ITL uppvisat tillräcklig stabilitet under de två senaste åren, trots att den återanslöts till växelkursmekanismen först i november 1996. Av dessa skäl har Italien uppnått en hög grad av varaktig konvergens.

Italien uppfyller således de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

Artikel 8

Luxemburg

Luxemburg har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att dess nationella lagstiftning, inklusive stadgan för centralbanken, skall vara förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller att

- den genomsnittliga inflationstakten i Luxemburg under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 1,4 %, vilket är lägre än referensvärdet,

- Luxemburg under den andra etappen av EMU inte har varit föremål för något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

- Luxemburg har deltagit i växelkursmekanismen under de två senaste åren. Under denna tid har den luxemburgska francen (LUF) inte varit utsatt för allvarliga spänningar och Luxemburg har inte på eget initiativ devalverat den bilaterala centralkursen för LUF i förhållande till någon annan medlemsstats valuta,

- den långfristiga räntesatsen i Luxemburg under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 5,6 %, vilket är lägre än referensvärdet.

Luxemburg har, såvitt avser alla de fyra kriterierna, uppnått en hög grad av varaktig konvergens.

Luxemburg uppfyller således de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

Artikel 9

Nederländerna

I Nederländerna är den nationella lagstiftningen, inklusive stadgan för landets centralbank, förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller att

- den genomsnittliga inflationstakten i Nederländerna under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 1,8 %, vilket är lägre än referensvärdet,

- Nederländerna inte är föremål för något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

- Nederländerna har deltagit i växelkursmekanismen under de två senaste åren. Under denna tid har den nederländska gulden (NLG) inte varit utsatt för allvarliga spänningar och Nederländerna har inte på eget initiativ devalverat den bilaterala centralkursen för NLG i förhållande till någon annan medlemsstats valuta,

- den långfristiga räntesatsen i Nederländerna under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 5,5 %, vilket är lägre än referensvärdet.

Nederländerna har, såvitt avser alla de fyra kriterierna, uppnått en hög grad av varaktig konvergens.

Nederländerna uppfyller således de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

Artikel 10

Österrike

I Österrike är den nationella lagstiftningen, inklusive stadgan för landets centralbank, förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller att

- den genomsnittliga inflationstakten i Österrike under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 1,1 %, vilket är lägre än referensvärdet,

- Österrike inte är föremål för något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

- Österrike har deltagit i växelkursmekanismen under de två senaste åren. Under denna tid har den österrikiska schillingen (ATS) inte varit utsatt för allvarliga spänningar och Österrike har inte på eget initiativ devalverat den bilaterala centralkursen för ATS i förhållande till någon annan medlemsstats valuta,

- den långfristiga räntesatsen i Österrike under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 5,6 %, vilket är lägre än referensvärdet.

Österrike har, såvitt avser alla de fyra kriterierna, uppnått en hög grad av varaktig konvergens.

Österrike uppfyller således de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

Artikel 11

Portugal

I Portugal är den nationella lagstiftningen, inklusive stadgan för landets centralbank, förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller att

- den genomsnittliga inflationstakten i Portugal under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 1,8 %, vilket är lägre än referensvärdet,

- Portugal inte är föremål för något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

- Portugal har deltagit i växelkursmekanismen under de två senaste åren. Under denna tid har den portugisiska escudon (PTE) inte varit utsatt för allvarliga spänningar och Portugal har inte på eget initiativ devalverat den bilaterala centralkursen för PTE i förhållande till någon annan medlemsstats valuta,

- den långfristiga räntesatsen i Portugal under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 6,2 %, vilket är lägre än referensvärdet.

Portugal har, såvitt avser alla de fyra kriterierna, uppnått en hög grad av varaktig konvergens.

Portugal uppfyller således de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

Artikel 12

Finland

I Finland är den nationella lagstiftningen, inklusive stadgan för landets centralbank, förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller att

- den genomsnittliga inflationstakten i Finland under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 1,3 %, vilket är lägre än referensvärdet,

- Finland inte är föremål för något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

- Finland har varit medlem i växelkursmekanismen sedan oktober 1996. Under perioden mars 1996-oktober 1996 steg den finska marken (FIM) i värde gentemot valutorna i växelkursmekanismen. Sedan FIM anslöts till växelkursmekanismen har den inte varit utsatt för allvarliga spänningar och Finland har inte på eget initiativ devalverat den bilaterala centralkursen för FIM i förhållande till någon annan medlemsstats valuta,

- den långfristiga räntesatsen i Finland under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 5,9 %, vilket är lägre än referensvärdet.

Finland uppfyller de konvergenskriterier som anges i artikel 109j.1 första, andra och fjärde strecksatserna. Vad gäller det kriterium som anges i artikel 109j.1 tredje strecksatsen har FIM uppvisat tillräcklig stabilitet under de två senaste åren, trots att den inträdde i växelkursmekanismen först i oktober 1996. Av dessa skäl har Finland uppnått en hög grad av varaktig konvergens.

Finland uppfyller således de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

Artikel 13

Sverige

I Sverige är den nationella lagstiftningen, inklusive stadgan för landets centralbank, inte förenlig med artiklarna 107 och 108 i fördraget och med stadgan för det europeiska centralbankssystemet (ECBS).

I fråga om uppfyllande av konvergenskriterierna i de fyra strecksatserna i artikel 109j.1 i fördraget gäller att

- den genomsnittliga inflationstakten i Sverige under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till 1,9 %, vilket är lägre än referensvärdet,

- Sverige inte är föremål för något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser,

- Sveriges valuta aldrig har deltagit i växelkursmekanismen. Under den tvåårsperiod som granskas har den svenska kronan (SEK) varierat i förhållande till de valutor som deltar i växelkursmekanismen, vilket bland annat återspeglar frånvaron av ett växelkursmål,

- den långfristiga räntesatsen i Sverige under den tolvmånadersperiod som avslutades i januari 1998 uppgick till i genomsnitt 6,5 %, vilket är lägre än referensvärdet.

Sverige uppfyller de konvergenskriterier som anges i artikel 109j.1 första, andra och fjärde strecksatserna men inte det kriterium som anges i tredje strecksatsen i den nämnda artikeln.

Sverige uppfyller således inte de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

AVSNITT 2

SLUTSATSER

Artikel 14

Mot bakgrund av det ovan anförda finner rådet att Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal och Finland uppfyller de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan. Rådet rekommenderar att rådet på statschefs- eller regeringschefsnivå bekräftar att de nämnda medlemsstaterna uppfyller de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan den 1 januari 1999.

AVSNITT 3

OFFENTLIGGÖRANDE

Artikel 15

Denna rekommendation skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Utfärdad i Bryssel den 1 maj 1998.

På rådets vägnar

G. BROWN

Ordförande

(1) Yttrandet avgivet den 30 april 1998 (ännu ej offentliggjort i EGT).

(2) EGT L 257, 27.10.1995, s. 1.

(3) EGT L 332, 31.12.1993, s. 7.