31989L0608

RÅDETS DIREKTIV av den 21 november 1989 om ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av lagstiftningen om veterinära frågor och avelsfrågor (89/608/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Inom jordbrukssektorn har långtgående regler införts på de veterinära och avelstekniska områdena.

För att den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter skall kunna fungera smidigt, och med hänsyn till avskaffandet av veterinärkontrollerna vid gränserna för varor som är föremål för sådana kontroller i syfte att förverkliga den inre marknaden, måste samarbetet stärkas mellan de myndigheter som i varje medlemsstat ansvarar för hur de veterinär- och avelstekniska reglerna tillämpas.

Det är därför lämpligt att fastställa regler, enligt vilka medlemsstaternas behöriga myndigheter ömsesidigt måste hjälpa varandra och samarbeta med kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av veterinär- och avelstekniska regler, särskilt genom att förebygga och upptäcka varje aktivitet som bryter eller förefaller bryta mot dessa regler.

När dessa regler fastställs bör förebilder så långt möjligt sökas i gemenskapens bestämmelser enligt rådets förordning (EEG) nr 1468/81 av den 19 maj 1981 om ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter samt om samarbete mellan de förra och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av lagen om tullar eller jordbruksfrågor(4), ändrad genom förordning (EEG) nr 945/87(5). Även hälsoreglernas särskilda betydelse bör beaktas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I direktivet fastställs hur de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som bevakar lagstiftningen i veterinär- och avelstekniska frågor skall samarbeta med motsvarande myndigheter i andra medlemsstater och med vederbörande avdelningar inom kommissionen för att säkerställa att denna lagstiftning följs.

Artikel 2

1. I detta direktiv avses med

- lagstiftning om veterinära frågor: alla gemenskapsbestämmelser och andra bestämmelser som rör tillämpningen av gemenskapens regler för djurens hälsa, folkhälsan i förhållande till veterinärsektorn, hälsoundersökning av djur, kött och andra varor av animaliskt ursprung samt djurskydd,

- lagstiftning om avelstekniska frågor: alla gemenskapsbestämmelser och bestämmelser som rör tillämpningen av gemenskapens regler i avelstekniska frågor,

- ansökande myndighet: den behöriga myndigheten i en medlemsstat som begär hjälp,

- tillfrågad myndighet:den behöriga myndigheten i en medlemsstat till vilken begäran om hjälp har riktats.

2. Varje medlemsstat skall till de övriga medlemsstaterna överlämna en lista över de behöriga myndigheter som avses i artikel 1.

Artikel 3

Den skyldighet att hjälpa som fastställs genom detta direktiv skall inte gälla tillhandahållande av information eller handlingar som överlämnats till de behöriga myndigheter som avses i artikel 1 genom att de utnyttjat sina befogenheter på begäran av den dömande myndigheten.

Vid begäran om hjälp skall dock sådan information, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 14, tillhandahållas i samtliga fall där den dömande myndigheten, som alltid först skall tillfrågas, tillåter detta.

AVDELNING I Hjälp efter begäran

Artikel 4

1. På vederbörligen motiverad begäran av den ansökande myndigheten skall den tillfrågade myndigheten

- till den ansökande myndigheten översända alla upplysningar, intyg, handlingar eller vidimerade kopior av dessa som den är i besittning av eller som den kan skaffa fram enligt punkt 2 och som är av sådan beskaffenhet att det går att kontrollera att de bestämmelser har följts som antagits i lagstiftning om veterinär- och avelstekniska frågor,

- utföra alla relevanta undersökningar om riktigheten i de fakta som lämnats av den ansökande myndigheten samt underrätta denna om resultatet av sådana undersökningar inklusive den information som har behövts för dessa undersökningar.

2. För att få fram dessa uppgifter skall den tillfrågade myndigheten eller den administrativa myndighet som den har vänt sig till gå tillväga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av någon annan myndighet i det egna landet.

Artikel 5

1. På begäran av den ansökande myndigheten skall den tillfrågade myndigheten underrätta eller låta underrätta den ansökande myndigheten om alla dokument eller beslut som utgått från de behöriga myndigheterna och som rör tillämpningen av lagstiftningen i veterinär- eller avelstekniska frågor och därvid följa de regler som gäller i den medlemsstat där den ansökande myndigheten hör hemma.

2. Om en begäran om underrättelse anger vad den lag eller det beslut som skall översändas handlar om skall den, om den tillfrågade myndigheten så önskar, åtföljas av en översättning på det officiella språket eller på ett av de officiella språken i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten hör hemma.

Artikel 6

På den ansökande myndighetens begäran skall den tillfrågade myndigheten ombesörja bevakning eller se till att bevakning ombesörjs eller förstärks inom dess verksamhetsområde där sådana oriktigheter misstänks, särskilt

a) på anläggningar,

b) på platser där varor lagras,

c) vid anmälda varurörelser,

d) på transportmedel.

Artikel 7

På den ansökande myndighetens begäran skall den tillfrågade myndigheten tillhandahålla alla relevanta uppgifter i dess besittning eller som den kan skaffa fram i enlighet med artikel 4.2, särskilt i form av rapporter och andra handlingar eller vidimerade kopior av eller utdrag från dessa vad gäller verksamhet som har uppdagats som enligt den ansökande myndigheten förefaller strida mot lagstiftningen i veterinär- eller avelstekniska frågor.

AVDELNING II Spontan hjälp

Artikel 8

1. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall enligt punkt 2 spontant hjälpa de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna utan föregående begäran från dessa.

2. Om de anser det lämpligt i samband med överensstämmelse med lagstiftningen i veterinär- eller avelstekniska frågor skall de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat

a) så långt möjligt upprätthålla den bevakning som avses i artikel 6 eller se till att sådan bevakning sker,

b) till de behöriga myndigheterna i de andra berörda medlemsstaterna så snart som möjligt översända all tillgänglig information, särskilt i form av rapporter och andra handlingar eller kopior av eller utdrag ur dessa, vad gäller verksamheter som står eller förefaller stå i strid mot lagstiftningen i veterinär- eller avelstekniska frågor, särskilt i fråga om de medel och metoder som används vid sådan verksamhet.

AVDELNING III Slutbestämmelser

Artikel 9

1. Så snart den finns tillgänglig skall de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat till kommissionen översända

a) all information de anser lämplig om

- varor som har varit eller är misstänkta för att ha varit föremål för transaktioner som strider mot lagstiftningen i veterinära eller avelstekniska frågor,

- metoder eller förfaranden som har använts eller som misstänks ha använts för att överträda sådan lagstiftning,

b) all information om brister eller luckor i ovannämnda lagstiftning som har framkommit eller antytts i den praktiska tillämpningen.

2. Kommissionen skall sända de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat all information som kan göra det möjligt att hävda lagstiftningen i veterinär- och avelstekniska frågor så snart sådan information finns tillgänglig.

Artikel 10

1. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat får vetskap om verksamheter som står eller förefaller stå i strid mot reglerna i veterinär- eller avelstekniska frågor och som är av särskilt intresse inom gemenskapen, särskilt

- om de har eller kan ha förgreningar i andra medlemsstater, eller

- om dessa myndigheter finner det troligt att liknande verksamheter också förekommer i andra medlemsstater,

skall dessa myndigheter på eget initiativ eller på motiverad begäran från kommissionen snarast möjligt till kommissionen översända alla relevanta uppgifter, där så är lämpligt i form av handlingar eller kopior eller avskrifter av handlingar, som behövs för att kommissionen skall kunna samordna medlemsstaternas åtgärder.

Kommissionen skall sända uppgifterna vidare till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater.

2. Om de översända uppgifterna enligt punkt 1 rör fall som sannolikt kan medföra risker för människors hälsa och om andra förebyggande metoder saknas får dessa uppgifter efter kontakt mellan parterna och kommissionen bli föremål för ett underbyggt meddelande till allmänheten.

3. Uppgifter som rör fysiska eller juridiska personer skall översändas enligt punkt 1 endast i sådan utsträckning detta är strängt nödvändigt för att det skall vara möjligt att fastställa förekomsten av verksamheter som står i strid mot veterinär- eller avelstekniska frågor.

4. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat tillämpar punkt 1 behöver de inte översända de uppgifter som anges i artikel 8.2 b och 9 till de behöriga myndigheterna i övriga berörda medlemsstater.

Artikel 11

Vid sina möten i Ständiga veterinärkommittén eller Ständiga avelstekniska kommittén skall kommissionen och medlemsstaterna

- övergripande undersöka hur den ömsesidiga hjälpverksamheten enligt detta direktiv fungerar,

- undersöka de relevanta uppgifter som översänts till kommissionen enligt artikel 9 och 10 - liksom förfarandet vid översändandet - för att dra slutsatser av detta.

Mot bakgrund av denna undersökning skall kommissionen om så behövs föreslå ändringar i gemenskapsbestämmelserna eller göra utkast till ytterligare bestämmelser.

Artikel 12

När detta direktiv tillämpas skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att

a) säkerställa smidig internationell samordning mellan de behöriga myndigheter som avses i artikel 1,

b) i sina ömsesidiga relationer och i behövlig utsträckning upprätta direkt samarbete mellan de myndigheter som de särskilt bemyndigar för detta.

Artikel 13

1. Detta direktiv skall inte förplikta de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att lämna varandra hjälp om detta sannolikt skulle skada den allmänna ordningen eller andra väsentliga intressen i den stat där de är verksamma.

2. Om hjälp nekas skall skälen för detta anges.

Artikel 14

Tillhandahållande av handlingar enligt detta direktiv får ersättas med tillhandahållande av databehandlad information som oavsett formen framställts för samma ändamål.

Artikel 15

1. Alla uppgifter, oavsett formen, som överlämnas enligt detta direktiv skall vara konfidentiella. De skall skyddas av sekretess och åtnjuta samma skydd som enligt både den mottagande medlemsstatens nationella lagstiftning och motsvarande bestämmelser för gemenskapens organ har utsträckts till sådana uppgifter.

De uppgifter som avses i första stycket får i synnerhet inte sändas till andra personer än sådana som är verksamma i medlemsstaterna eller i gemenskapens institutioner och vars åligganden kräver att de har tillgång till dessa uppgifter. Inte heller får de användas för andra ändamål än de som anges i detta direktiv såvida inte den överlämnande myndigheten uttryckligen har tillåtit detta och i den mån gällande bestämmelser i den medlemsstat där den mottagande myndigheten finns inte hindrar att de överlämnas eller används på detta sätt.

Uppgifterna enligt detta direktiv skall endast överlämnas till den ansökande myndigheten i den mån detta inte hindras av gällande bestämmelser i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten finns.

Medlemsstaterna skall säkerställa att de uppgifter som har erhållits inom ramen för ömsesidigt bistånd förblir konfidentiella även sedan en fråga har slutbehandlats.

2. Om lagstiftningen i veterinär- och avelstekniska frågor har överträtts skall punkt 1 inte hindra att uppgifter som erhållits enligt detta direktiv används i rättegångar eller rättsliga förfaranden som har föranletts av att man vill förhindra och avslöja oriktigheter som är till skada för gemenskapens fonder.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har lämnat uppgifterna skall genast underrättas vid sådan användning.

Artikel 16

Medlemsstaterna skall till kommissionen och övriga medlemsstater översända sådana bilaterala avtal om ömsesidigt bistånd mellan veterinärmyndigheter som har ingåtts med tredje land.

Kommissionen skall å sin sida till medlemsstaterna översända sådana avtal av samma slag som den ingår med tredje land.

Artikel 17

Medlemstaterna skall ömsesidigt avstå från krav på ersättning för kostnader som uppstått med anledning av detta direktiv utom, när det är relevant, i fråga om arvoden till experter.

Artikel 18

Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas tillämpning av reglerna om ömsesidigt bistånd i brottmål.

Artikel 19

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli 1991. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 20

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 21 november 1989.

På rådets vägnar

H. NALLET

Ordförande

(1) EGT nr C 225, 31.8.1988, s. 4.

(2) EGT nr C 326, 19.12.1988, s. 28.

(3) EGT nr C 56, 6.3.1989, s. 7.

(4) EGT nr L 144, 2.6.1981, s. 1.

(5) EGT nr L 90, 2.4.1987, s. 3.