Det här dokumentet är ett utdrag från EUR-Lex webbplats
Europeiska ekonomiska gemenskapen, som grundades på 1950-talet och numera går under namnet Europeiska unionen (EU), hade ursprungligen sex medlemmar: Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna. Ytterligare 22 länder har sedan dess anslutit sig till EU, däribland en historisk utvidgning 2004 som innebar att Europa återförenades efter årtionden av splittring. Från och med den 1 februari 2020 är Förenade kungariket inte längre medlem i EU.
EU:s utvidgningspolitik omfattar för närvarande Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo*, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien och Turkiet.
I fördraget om Europeiska unionen (artikel 49) fastställs att endast europeiska länder som respekterar EU:s värden och som förbinder sig att främja dem får ansöka om att gå med i EU. Ansökningsprocessen kan endast inledas efter ett uttryckligt önskemål från dessa länder och med samtycke från EU:s alla befintliga medlemsstater.
För att göra processen objektiv och öppen har EU-länderna fastställt ett antal regler och kriterier för att hjälpa till att avgöra när ett ansökarland är redo att ansluta sig till EU och bli medlem. Dessa kriterier handlar om
Dessutom måste EU kunna integrera nya medlemmar. Därför förbehåller sig EU rätten att avgöra när unionen är redo att godta dem.
För västra Balkan gäller ytterligare villkor som främst rör regionalt samarbete och goda grannförbindelser (”stabiliserings- och associeringsprocessen”).
* Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.