This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012DC0746
COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT, THE COUNCIL, THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE AND THE COMMITTEE OF THE REGIONS EU Regulatory Fitness
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN EU-lagstiftningens ändamålsenlighet
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN EU-lagstiftningens ändamålsenlighet
/* COM/2012/0746 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN EU-lagstiftningens ändamålsenlighet /* COM/2012/0746 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN EU-lagstiftningens ändamålsenlighet 1. Smart lagstiftning: Svar på det
ekonomiska imperativet EU-lagstiftningen är nödvändig för att uppnå målen
i EU-fördraget och fastställa villkoren för en smart och hållbar tillväxt för
alla, till förmån för medborgarna, näringslivet och arbetstagarna. Ansvaret för att uppnå dessa mål
delas mellan kommissionen, övriga europeiska institutioner och medlemsstaterna.
Den ekonomiska och finansiella krisen har visat vad det kostar att inte
agera, en lagstiftning som inte är tillräckligt utvecklad och bristande
efterlevnad på vissa områden. Den har framkallat ett behov av en stärkt
ekonomisk styrning och finansiell reglering på EU-nivå. Samtidigt har krisen
riktat uppmärksamheten på kostnaderna för EU-lagstiftningen och utmaningarna i
samband med genomförandet och tillämpningen av de lagar som redan finns i
författningssamlingen. De nationella förvaltningarna, som redan befinner sig
under press, finner det svårt att hålla jämna steg med införlivandet och
tillämpningen av EU-lagstiftningen. Näringslivet och medborgarna beklagar sig
över lagstiftningens komplexitet och administrativa belastning. Europeiska rådet
har efterlyst ytterligare insatser för att minska den totala administrativa
belastningen både på EU-nivå och nationell nivå. Kommissionen har för avsikt att reagera på dessa
problem. Efter att ha utarbetat nya initiativ för två år[1] sedan,
har den befäst sitt konsekvensbedömningssystem. Den administrativa belastningen
har minskat. Det mål på 25 % som fastställdes inom ramen för
åtgärdsprogrammet för att minska den administrativa belastningen i Europeiska
unionen har därgenom både uppfyllts och överträffats. Lagstiftningen har
förenklats och kodifierats. Betydande förslag om förenkling inom flera
politikområden håller på att undersökas av Europaparlamentet och rådet.
Exempelvis har kommissionen föreslagit en ambitiös förenklingsplan som ska
omfatta nästa fleråriga budgetram[2].
Kommissionen har tillämpat principen tänk småskaligt först och utnyttjar alla
rättsliga instrument som den förfogar över (från förbättrade samråd och
konsekvensbedömningar till särskild övervakning av genomförandet) för att
anpassa EU-lagstiftningen till mikroföretagens behov[3].
Pilotutvärderingar av strategin (hälsokontroller) har inletts[4]. Många
problem med korrekt tillämpning av EU-lagstiftningen löses utan att man behöver
tillgripa formella överträdelseförfaranden. Allmänheten rådfrågas systematiskt
om politiska initiativ. Kommissionen kommer att fortsätta med dessa
verksamheter och är fast besluten att uppfylla de politiska målen till lägsta
möjliga kostnad, uppnå de fördelar som bara EU-lagstiftningen kan ge och
eliminera all onödig belastning. Den kommer att fortsätta att stärka sina
regleringsredskap och systematiskt tillämpa dem i sin lagstiftningsverksamhet.
Kommissionen kommer också att förbättra genomförandet och tillämpningen av
regelverket i nära samarbete med de övriga EU-institutionerna och
medlemsstaterna. Den kommer att kombinera flera initiativ, som nu håller på att
utarbetas, i ett enda program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat
(Regulatory Fitness and Performance Programme, nedan kallat Refit-programmet)
som syftar till att ta bort onödiga kostnader (dvs. belastningen) och se till
att EU:s samlade lagstiftning fortsätter att vara lämplig. Kommissionen tror inte att fastställandet av
övergripande mål och/eller kvantitativa formler för att förvalta lagstiftningen
kommer att ge önskade resultat. För detta krävs mer skräddarsydda insatser
tillsammans med en kostnads-nyttoanalys för att avgöra om de är direkt
relaterade till EU-lagstiftningen eller medlemsstaternas val av genomförande.
Ett sådant tillvägagångssätt skulle göra det möjligt att mer exakt fastställa
kostnadsminskningar och regelmässiga förbättringar och vara bättre anpassat
till särdragen i EU:s beslutsfattande. För att stärka sin strategi för smart lagstiftning
har kommissionen använt sig av bidrag från Europaparlamentet[5],
Regionkommittén[6],
ett offentligt samråd[7],
konsekvensbedömningsnämnden[8],
arbetet i högnivågruppen av nationella lagstiftningsexperter och högnivågruppen
för administrativ belastning, och 2012 års rekommendation om regleringspolitik
och god samhällsstyrning från OECD[9]. 2. Refit-programmet Nuvarande ekonomiska läge kräver att
EU-lagstiftningen blir än mer effektiv och ändamålsenlig för att uppnå mål av
allmänt intresse: visa tydligt mervärde, uppnå bästa resultat till lägsta
möjliga kostnad och iaktta subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
Slutresultatet måste vara en enkel, tydlig och förutsägbar rättslig ram för
näringslivet, arbetstagarna och allmänheten. För att närma sig detta mål kommer kommissionen
att inleda Refit-programmet genom att bygga på sin erfarenhet av att utvärdera
och minska den administrativa belastningen. Programmet kommer att identifiera
belastning, inkonsekvenser, brister och ineffektiva åtgärder som härrör från
lagstiftningen. Uppmärksamhet kommer att ägnas eventuell belastning i samband
med EU-lagstiftningens genomförande på nationell, regional och lokal nivå[10]. Genom
Refit-programmet ska kommissionen identifiera, utvärdera och anta initiativ
samt övervaka genomförandet av initiativ som kommer att leda till betydande
förenkling eller minskning av kostnaderna för lagstiftningen. Refit-programmet bygger på en bredare politisk
utvärdering som prövats genom de ”hälsokontroller” som inletts sedan 2010[11].
Erfarenheterna hittills visar på behovet av en gemensam ram för dessa
bedömningar – för att visa hur de passar in i det övergripande målet om smart
lagstiftning och minskad belastning, engagera samtliga berörda nivåer i den
offentliga sektorn och främja en bred delaktighet från de berörda aktörerna. Arbetet i samband med Refit-programmet kommer att
inledas med en kartläggning av de områden och rättsakter med störst potential
till förenkling och minskning av tillsynskostnaderna för näringslivet och
medborgarna, utan att äventyra målen av allmänt intresse. Kartläggningen kommer
att göra det möjligt att peka på områden där det behövs ytterligare
utvärdering, särskilt kostnads-nyttoanalyser. Vid dessa utvärderingar kommer
det också att bedömas om kvantitativa mål för att minska belastningen bör
granskas på det aktuella området och i relation till EU:s och medlemsstaternas
respektive ansvarsområden. Om kartläggningen lämnar tillräckliga bevis på att
det krävs mer omedelbara åtgärder, inleds en konsekvensbedömning av förslagen.
Man kommer att bedriva omfattande samråd med berörda parter under hela
processen och deras inlägg kommer att vara mycket viktiga för prioriteringen av
åtgärderna. Programmet för
lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat kommer att genomföras på ett
öppet sätt. I linje med sin metod om att först utvärdera kommer kommissionen, i
princip, inte att granska förslag på områden med befintlig lagstiftning förrän
den regelmässiga kartläggningen och lämplig efterföljande utvärdering har
gjorts. Planeringen kommer att offentliggöras. Utvärderingarna av programmet
kommer att offentliggöras i de förstärkta fleråriga utvärderingsplaner som ska
upprättas i början av 2014. En särskild bilaga i kommissionens arbetsprogram
kommer att innehålla en förteckning över alla planerade programinitiativ som
inleds från och med 2014 års arbetsprogram. Ett system för spårbarhet
(resultattavla) kommer att inrättas för att bedöma förslagens framsteg genom
EU:s institutioner och i genomförandefasen. Möjliga områden för planering av en utvärdering
inom ramen för programmet kan också komma från åtgärder som redan pågår eller
ska sättas i gång. Dessa innehåller resultaten av de nuvarande EU-omfattande
samråden med små och medelstora företag om de tio mest betungande
EU-bestämmelserna och resultaten av de pågående hälsokontrollerna och annat
regleringsmässigt utvärderingsarbete[12].
Det pågående löpande förenklingsprogrammet samt arbetet för att minska
belastningen för små företag ska också omedelbart införlivas i det nya
programmet. Utvärderingarna av information till och samråd med arbetstagare på
det sociala området, typgodkännande av motorfordon, inre
luftfartsmarknadspolitik och livsmedelskedjelagstiftningen kommer, så snart de
avslutats, att ge ytterligare indikationer. Man planerar även översyn av
avfallslagstiftningen, detaljhandelssektorn, hälsa och säkerhet på
arbetsplatsen, oljeraffinering, aluminium och andra industriprodukter. Slutligen kommer Refit-programmet att omfatta en
uppföljning av programmet för att minska den administrativa belastningen (nedan
kallat ABR Plus-programmet). 2007 års program syftade till att minska
företagens belastning som följer av EU-lagstiftningen med 25 % senast
2012. Det omfattade omkring 80 % av de huvudsakliga källorna till
administrativa bördor. Kommissionen har gått utöver målet genom att lägga fram
förslag om att minska den administrativa belastningen med över 30 %, medan
åtgärder motsvarande 25 % har antagits av medlagstiftarna. De detaljerade
resultaten av åtgärdsprogrammet finns i ett bifogat arbetsdokument[13]. Fördelarna till följd av dessa insatser kommer
inte att förverkligas förrän ABR Plus-programmet verkligen genomförs. ABR
Plus-programmet för att minska de administrativa bördorna kommer därför att
inriktas på en uppföljning i medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmanas att
senast den 31 december 2013 rapportera om hur de har genomfört åtgärderna i ABR
Plus-programmet. Högnivågruppen om administrativ belastning kommer att få i
uppgift att bistå och ge råd om denna uppföljning (jämföra beräknade resultat
med de inledande beräkningarna och underlätta utbytet av bästa praxis mellan
medlemsstaterna). Den kommer också att, tillsammans med näringslivet och
medlemsstaterna, följa upp om medlemsstaternas genomförande av EU:s åtgärder
minskar onödig administrativ belastning, särskilt vad gäller mindre företag.
Högnivågruppens mandat förlängs därför till slutet av den nuvarande
kommissionens mandattid. 3. Redskap för smart lagstiftning:
förbättra resultaten Kommissionen sätter in ett antal olika redskap i
sin strategi i fråga om smart lagstiftning. Dessa förbättras kontinuerligt. 3.1. Konsekvensbedömning Kommissionens konsekvensbedömningssystem har
bedömts som förstklassigt[14],
med en öppen bedömning av politiska alternativ, både med och utan
lagstiftningskaraktär, genom att jämföra potentiella kostnads-nyttoanalyser i
ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende. Systemet är omfattande,
öppet och är föremål för oberoende granskning[15]. Konsekvensbedömningar görs av alla förslag
som bedöms ha ett betydande direkt genomslag. Under de senaste två åren har
operativa riktlinjer offentliggjorts för analys av inverkan på grundläggande
rättigheter[16],
konkurrenskraft[17]
och mikroföretag[18].
Konsekvensbedömningsnämndens[19]
oberoende granskningar höjer rapporternas kvalitet och ett positivt yttrande
från nämnden krävs i princip innan ett förslag kan lämnas till kommissionen för
beslut. Konsekvensbedömningsnämndens granskning har stärkts genom riktade
ändringar av dess mandat och arbetsordning[20]. Huruvida en konsekvensbedömning
utförs eller inte anges i de färdplaner som är tillgängliga för allmänheten[21].
Konsekvensbedömningarna samt yttrandena från konsekvensbedömningsnämnden finns
tillgängliga för allmänheten. Sedan konsekvensbedömningsnämnden inrättades
under 2006 har mer än 700 yttranden lämnats. Inrättandet av ett nytt direktorat
för konsekvensbedömning i Europaparlamentet tillför ytterligare en nivå av
extern granskning och kvalitetskontroll. Merparten av de som deltog i samrådet med berörda
parter stöder kommissionens integrerade strategi. De vanligaste förslagen för
att systematiskt uppnå ännu högre kvalitet är följande: bättre kvantifiering av
konsekvenserna, en tydligare presentation av de övergripande resultaten, samråd
om utkasten till konsekvensbedömningar, externa medlemmar i
konsekvensbedömningsnämnden och ett bindande krav om ett positivt yttrande från
nämnden. Befintliga bevis och genomförda studier visar att
nuvarande system givit ändamålsenliga resultat. Enligt en studie från
Europaparlamentet[22]
är ”EU:s system förhållandevist välutvecklat med både interna och externa
kontrollsystem” och ”det råder allmän enighet om att
konsekvensbedömningsnämnden bidrar till en förbättrad kvalitet på
konsekvensbedömningarna”. Enligt en analys av CEPS/University of Exeter[23]
kvantifieras kostnader och intäkter lika ofta, eller oftare, än i andra system.
Inte i något system är yttrandena från ett oberoende granskningsorgan bindande
för politiska beslutsfattare. Kommissionen anser därför att varken externa
medlemmar i konsekvensbedömningsnämnden eller bindande yttranden från nämnden
är nödvändiga och att de inte skulle vara förenliga med dess egen
initiativrätt, de institutionella roller som innehas av Europaparlamentet och
rådet och deras redovisningsskyldighet gentemot allmänheten. Beträffande kraven på samråd om utkast till
konsekvensbedömningsrapporter bör det noteras att kommissionen redan kräver att
berörda parter rådfrågas om alla viktiga aspekter av en konsekvensbedömning och
att ytterligare förbättringar vid rådfrågningen planeras. Samråden hålls
vanligtvis tidigt i konsekvensbedömningsprocessen för att göra det möjligt för
berörda parter att påverka problembeskrivning och val av alternativ i början av
processen. Om samråd bara skulle hållas en gång om utkasten till
konsekvensbedömningar skulle alternativen redan ha identifierats och därmed
minska utrymmet för meningsfull återkoppling från de berörda parterna. Om två
samråd hålls skulle strategicykeln bli ännu längre. Vidare offentliggörs de
konsekvensbedömningsrapporter som åtföljer kommissionens förslag. Det innebär att
berörda parter också kan lämna synpunkter på lagstiftningsprocessen. Det finns emellertid utrymme för att förbättra
konsekvensbedömningsrapporternas kvalitet och klarhet och bättre utnyttja
konsekvensbedömningarnas processer för Refit-programmet. Kommissionen kommer
att ytterligare förbättra förhandsbedömningen av kostnads-nyttoanalysen. Den
kommer även att införa en standardiserad tvåsidig sammanfattning i sina
konsekvensbedömningsrapporter för att underlätta ett snabbt fastställande av de
viktigaste resultaten i konsekvensbedömningen, inklusive en
kostnads-nyttoanalys. Den kommer att se över och uppdatera sina riktlinjer för
konsekvensbedömningar under 2014, efter ett offentligt samråd. 3.2. Utvärdering Utvärderingen utgör en integrerad del av kommissionens
insatser för att maximera fördelarna och minimera kostnaderna för EU:s politik,
såsom redan belysts i 2010 års meddelande om smart lagstiftning. Förstärkningen
av utvärderingen av EU:s lagstiftningsåtgärder går hand i hand med att
utvärderingen av finansiella program ges ökad uppmärksamhet. Genom artikel 318
i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)
infördes ett nytt krav på att kommissionen för Europaparlamentet och rådet ska
lägga fram en utvärderingsrapport av unionens finanser på grundval av de
resultat som uppnåtts. Kommissionen stärker sitt utvärderingssystem och
tillämpar sin princip om att först utvärdera. Andelen viktiga förslag i
kommissionens arbetsprogram som stöds av tillgängliga eller pågående
utvärderingar ökade från 32 % till 44 % mellan 2011 och 2012. Olika frågor har kommit i förgrunden vid
insatserna för att stärka utvärderingen och det offentliga samrådet.
Traditionellt sett har man vid utvärderingarna undersökt finansiering av
enskilda program eller rättsakter, där mindre uppmärksamhet ägnas utvärdering
av stora lagstiftningsområden och övergripande frågor. Det finns också ett
problem vad gäller tidpunkten som får konsekvenser för båda programmen och där
strategierna blir mätbara först många år efter det att de infördes. I syfte att förbättra den politiska betydelsen och
ansvaret för utvärderingsresultaten håller kommissionen på att se över sitt
utvärderingssystem och kommer att fastställa en reviderad ram för politiken och
programutvärderingen under 2013. I den nya strategin kommer man att undersöka
hur utvärderingsresultaten bättre kan förankras i den politiska utvecklingen.
Utvärderingsförfarandet skulle kunna utformas jämsides med själva politiken och
innehålla bättre bestämmelser för övervakning och rapportering. Det finns
utrymme för ökad insyn i planeringen och ett större engagemang från de berörda
parternas sida. En översyn som grundas på utvärderingsresultaten skulle kunna
övervägas i slutet av kommissionens nuvarande mandat. Riktlinjerna för utvärdering, inklusive riktlinjer
om utvärderingarna enligt Refit-programmet kommer att ses över efter ett
offentligt samråd. Med tanke på den betydelse som genomförandet har för
lagstiftningens effektivitet och ändamålsenlighet kommer man genom den nya
metoden också att inleda ett pilotprojekt om gemensamma utvärderingar med
berörda medlemsstater. Högnivågruppen av nationella lagstiftningsexperter
kommer att uppmuntras att ge råd om dessa pilotprojekt och om medlemsstaternas
deltagande. Gruppens mandat förlängs till slutet av den sittande kommissionens
mandatperiod för att ge råd och utbyta bästa praxis om smart lagstiftning. Kommissionen undersöker dessutom hur man ska
omarbeta och förbättra rapporten i enlighet med artikel 318 i EUF-fördraget.
Det krävs en tillförlitlig metod för den årliga rapporteringen om de resultat
som uppnåtts, som tar sin utgångspunkt i bedömningsramarna för nuvarande och
framtida fleråriga budgetramar och från kontrolluppgifter från kommissionens
årliga rapporteringsinstrument[24].
3.3. Samråd med medborgarna och
berörda parter Att lyssna på medborgarna och berörda parter är
grundläggande för smart lagstiftning i alla etapper av den politiska processen.
Kommissionen förfogar över ett flertal olika metoder som anges i fördragen och
policydokument för att interagera med berörda parter[25]. En bred
uppsättning redskap – från färdplaner till öppna och riktade offentliga samråd
– finns tillgängliga för att kommissionen ska kunna föra en dialog med berörda
parter i olika skeden. Sedan början av 2012 har kommissionen givit
berörda parter större inflytande, eftersom man förlängt minimiperioden för
offentliga samråd från åtta till tolv veckor[26]. Även små och medelstora företag samt
mikroföretag har direkt uttryck sina problem och farhågor i särskilda konferenser
som anordnats i medlemsstaterna. En översyn av samrådsstrategin har slutförts
och resultaten redovisas i ett åtföljande internt arbetsdokument[27]. Kommissionen genomför omfattande samråd,
respekterar principerna om öppenhet och insyn och följer sådana miniminormer
som är allmänt erkända som lämpliga för att reagera på internationellt bästa
praxis och som vanligtvis respekteras. Under de senaste tre åren har man
efterlyst synpunkter från berörda parter i mer än 300 öppna samråd som
offentliggjorts på webbplatsen Din röst i Europa. Alla
konsekvensbedömningsrapporter som avslutats under samma period byggde på
omfattande öppna eller riktade samråd. I nio öppna samråd av tio respekterades
minimiperioden. Översynen bekräftade validiteten i kommissionens
samrådsstrategi och redskap, liksom framstegen i genomförandet under åren. Dock
pekade översynen och de berörda parternas åsikter på områden där ytterligare
förbättringar kan göras. Vid samråden ställs inte alltid rätt frågor vid rätt
tidpunkt och når ibland inte de som direkt drabbas och som inte alltid kan nås
på sina egna modersmål. Det bifogade interna arbetsdokumentet beskriver
planerade åtgärder för att ta itu med dessa frågor. Kommissionen kommer att utvidga samråden genom att
offentliggöra en löpande tidsplan för planerade samråd på webbplatsen Din röst
i Europa, genom att bättre mobilisera medlemsstaternas kommunikationskanaler,
utforska användningen av innovativa samrådsredskap genom att förbättra
kvaliteten på återkopplingen och undersöka om samrådsdokument och
sammanfattningar kan översättas i större utsträckning inom befintliga
budgetramar. Den kommer också att uppdatera och förtydliga miniminormerna genom
att införa klarare operativa kriterier. Slutligen, för att främja förbättrad
kvalitet, kommer intern kontroll och stödmekanismer (t.ex. riktlinjer och
samlingar med bästa praxis) att stärkas. Dessa åtgärder kommer att göra det
möjligt att genom offentliga samråd bättre stödja alla faserna i utvärderingar,
konsekvensbedömningar och beslutsprocesser. 4. Smart lagstiftning och styrelseformer:
förbättra genomförandet EU-lagstiftningen kan inte kan tjäna sitt syfte om
den inte tillämpas effektivt och efterlevs. Det är väsentligt att ha ett
genomförandeperspektiv i alla led av den politiska processen. Vidare kommer
framsteg i genomförandet att vara en central faktor vid bedömningen av
lagstiftningens lämplighet. 4.1. Stöd vid genomförandet av
EU-lagstiftningen Medlemsstaterna bär huvudansvaret för
genomförandet av EU-lagstiftningen. Kommissionen stödjer dem genom en rad olika
åtgärder: genomförandeplaner som identifierar de viktigaste praktiska
utmaningarna och föreslår stödåtgärder, problemlösningsmekanismer, såsom EU
Pilot[28]
och utbyte av bästa praxis (t.ex. rapport om bästa praxis från högnivågruppen
om administrativ belastning[29]).
Den interinstitutionella dialogen och öppenheten har också förstärkts[30]. Kommissionen fortsätter att övervaka framstegen
vid genomförandet av viktiga områden i EU-lagstiftningen, med inriktning på
identifierade prioriterade områden för den inre marknaden[31]. För att
bedöma förenligheten krävs en mer systematisk och riskbaserad strategi som
stärker kontrollen av förenligheten och ger värdefull information inför
utvärderingen i efterhand. Kommissionen kommer också mer systematiskt att utarbeta
genomförandeplaner för direktiven och tillämpa gemensamma datum för
ikraftträdande av EU:s förordningar och beslut som påverkar näringslivet i ett
vidare perspektiv. Slutligen kommer kommissionen att göra sitt yttersta för att
se till att tillräckligt med tid ges mellan dagen för antagande och
införlivande. 4.2. Lagstiftningen ska göras
tydligare och lättillgängligare Att hantera kvaliteten på lagstiftningen innebär
också att se till att den är så tydlig, tillgänglig och lätt att efterleva som
möjligt. De pågående insatserna för detta ändamål kommer att fortsätta. Dessa inbegriper förenkling, kodifiering,
omarbetning och konsolidering av de rättsliga texterna samt minskning av
lagstiftningsvolymen genom att upphäva föråldrade bestämmelser. Sedan 2005 har kommissionen godkänt 640 initiativ
som syftar till förenkling, kodifiering och omarbetning. Mer än 4 450 rättsakter har upphävts, varav 1 750 till
följd av kodifiering och omarbetning. Alla
ändrade förordningar och direktiv samt ett urval av beslut har konsoliderats på
alla språk som ursprungligen översatts och finns tillgängliga via webbplatsen
Eur-Lex. Den elektroniska tillgången till EU:s
hela lagstiftning håller på att förbättras: den
nya e-juridikportalen togs i drift under 2011 och den nya gemensamma portalen
EUR-Lex kommer att vara driftsklar online under 2013.
Under 2011 föreslog kommissionen att rättslig verkan skulle ges åt det
elektroniska offentliggörandet av Europeiska unionens officiella tidning[32]. Slutligen kommer kommissionen att fortsätta sina
insatser för att förbättra den redaktionella kvaliteten för att åstadkomma mer
koncisa och läsbara texter. Dessa åtgärder kommer att stödja den integrerade
utvärderingen av politikområden, underlätta offentliga samråd och hjälpa de
nationella förvaltningarna vid införlivande och genomförande. 5. Smart lagstiftning: ett gemensamt
uppdrag 5.1. Europaparlamentet, rådet och
de rådgivande organen I sitt meddelande från 2010 uppmanade kommissionen
Europaparlamentet och rådet att på ett bättre sätt använda
konsekvensbedömningarna i sina beslutsprocesser och att analysera effekterna
när de diskuterar eventuella väsentliga ändringar i linje med sina åtaganden
enligt det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Kommissionen noterar att bara begränsade framsteg
hittills har nåtts vad gäller analysen av konsekvenserna till följd av
omfattande ändringar. Kommissionen välkomnar dock inrättandet av ett
nytt direktorat för konsekvensbedömning i Europaparlamentet.Kommissionen
stödjer vissa kommittéers goda praxis som leder till att kommissionens
konsekvensbedömning ligger till grund för Europaparlamentets fortsatta
analysarbete. Detta bör resultera i jämförbarhet med kommissionens egen
konsekvensbedömningsstrategi och undvika dubbelarbete. Rådet har ingen konsekvensbedömningskapacitet. Kommissionen
anser att rådet skulle kunna öka användningen av konsekvensbedömningar i sina
beslutsförfaranden, t.ex. genom att fullt ut beakta kommissionens
konsekvensbedömningar när den bereder åtföljande förslag. Kommissionen kommer att fortsätta att svara
konstruktivt på förfrågningar om att utvidga vissa aspekter av sina
konsekvensbedömningar och/eller att dela med sig av sina uppgifter och metoder
från fall till fall. Den uppmanar båda institutionerna att inrikta sig på
resultat, så att en större andel av de ändringar de gör direkt drar nytta av
den evidensbaserade konsekvensbedömningen. Kommissionen välkomnar också institutionernas stöd
och godkännande av dess arbete för att minska och minimera den administrativa
och rättsliga belastningen, och uppmanar dem att stödja de förslag om
förenkling som diskuteras samt godkänna och stödja Refit-programmet. Slutligen välkomnar kommissionen stödet från
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och från Regionkommittén. Deras plattformar
och nätverk kan vara en viktig källa till information vid utarbetandet av
utvärderingar och konsekvensbedömningar. 5.2. Medlemsstaterna Samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna
är avgörande för att EU- lagstiftningen ska göra full nytta till minimal
kostnad för allmänheten, arbetstagarna och företagen. Styrkan hos den
nationella administrativa kapaciteten och den nationella lagstiftningens
kvalitet har en direkt inverkan på huruvida EU:s politiska mål kan uppnås i
praktiken. Information från medlemsstaternas förvaltningar och institutioner är
av kritisk betydelse för utformningen och utvärderingen av EU-lagstiftningen.
När medlemsstaterna införlivar och genomför EU-lagstiftningen, inklusive de
bestämmelser som styr verksamhet som finansieras genom EU-budgeten, måste de se
till att deras regelverk är tydligt och tillgängligt. De nationella parlamenten
spelar en viktig roll för att kontrollera att subsidiaritetsprincipen tillämpas
korrekt. Kommissionen uppmuntrar
medlemsstaternas myndigheter att delta mer aktivt i dess offentliga samråd och
utvärderingar, bl.a. genom att mobilisera sina nationella nätverk i syfte att
förbättra bevisunderlaget. Den betonar
att en tidig återkoppling från medlemsstaterna i detta sammanhang är avgörande
för en tillförlitlig analys av subsidiariteten. Kommissionen betonar också att nationella
konsekvensbedömningar kan vara till nytta för att underlätta diskussionerna i
rådet om ändringar av kommissionens förslag och hjälpa medlemsstaterna med
införlivande och verkställighetsfrågor. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att
garantera konkreta resultat på nationell nivå av de pågående initiativen för
att minska den administrativa belastningen, och att ta hänsyn till
rekommendationerna i rapporten om bästa praxis från februari 2012 för att
genomföra EU-lagstiftningen på minst betungande sätt och att aktivt delta i
utbytet av information om effektiva metoder för att genomföra EU-lagstiftningen[33]. Den
uppmanar dem också att dra full fördel av de möjligheter till förenkling som
EU-lagstiftningen erbjuder och garantera de nationella bestämmelsernas klarhet
och tillgänglighet vid införlivandet av EU-lagstiftningen. Slutligen betonar kommissionen vikten av en
effektiv offentlig förvaltning för att i tid införliva, genomföra och
kontrollera efterlevnaden av EU-lagstiftningen. 6. Slutsatser För att garantera EU:s rättsliga kvalitet måste
EU-lagstiftningen och de nationella bestämmelserna som genomför den förvaltas
på ett sätt som garanterar att lagstiftningen fortsätter att effektivt uppnå
sina mål av allmänt intresse. Regelverken måste vara lämpliga för ändamålet och
förbli så när problemen utvecklas, nya lösningar dyker upp och politiska
prioriteringar ändras. Kommissionen kommer därför att göra kartläggningen av
onödiga kostnader och områden där genomförandet kan förbättras till en
integrerad och permanent del av sitt politiska beslutsfattande och
programplanering i all EU-lagstiftning. [1] KOM(2010) 543 Smart lagstiftning i Europeiska unionen. [2] Se
KOM(2011) 500 En budget för Europa 2020, förordning (EU, Euratom) nr 966/2012
och COM(2012) 42 Förenklingsplan för den fleråriga budgetramen 2014–2020. [3] KOM (2011) 803 Att minska regelbördan för små och
medelstora företag - i början av 2013 kommer kommissionen att lägga fram en
första lägesrapport och resultattavla med särskild inriktning på de små och
medelstora företagens prioriteringar som identifierats i de konferenser som
hållits i medlemsstaterna och i de EU-omfattande samråd som hållits fram till
slutet av 2012. [4] http://ec.europa.eu/dgs/secretariat_general/evaluation/docs/fitness_check_en.pdf. [5] Yttrande från Regionkommittén om smart lagstiftning
2012/C 9/04. [6] Yttrande
från Regionkommittén om smart lagstiftning 2012/C 9/04. [7] http://ec.europa.eu/governance/better_regulation/smart_regulation/consultation_2012/docs/consultation_en.pdf. [8] SEC(2012) 101 ‘Impact
Assessment Board Report for 2011’ [9] http://www.oecd.org/gov/regulatorypolicy/49990817.pdf. [10] Den administrativa belastningen under genomförandet av
EU-lagstiftningen på nationell nivå kommer att uppgå till runt en tredjedel av
totalsumman. [11] Om EU:s sötvattenspolitik på miljöområdet, om information
till och samråd med arbetstagare på det sociala området, om typgodkännande av
motorfordon, livsmedelskedjelagstiftning och om inre luftfartsmarknadspolitik. [12] Särskilt redan tillgängliga resultat för byggsektorn,
näringslivet och turisttjänster. [13] SWD(2012) 422 ‘Review of the Commission Consultation
Policy’. [14] Hållbarhet i konsekvensbedömningar för en översyn av
konsekvensbedömningssystem i utvalda OECD-länder och Europeiska kommissionen,
OECD 2011, Jämförande studie om syfte, räckvidd och förfaranden för
konsekvensbedömningar som genomförs i EU:s medlemsstater, Europaparlamentet
2011, Lagstiftningens kvalitet inom Europeiska kommissionen och i UK: gamla
frågor och nya slutsatser , CEPS/University of Exeter 2012. [15] Revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2010
Konsekvensbedömningar i EU-institutionerna: stöder de beslutsfattandet? [16] http://ec.europa.eu/governance/impact/key_docs/docs/sec_2011_0567_en.pdf [17] http://ec.europa.eu/governance/impact/key_docs/docs/sec_2012_0091_en.pdf [18] http://ec.europa.eu/governance/impact/key_docs/docs/meg_guidelines.pdf. [19] http://ec.europa.eu/governance/impact/iab/iab_en.htm. [20] http://ec.europa.eu/governance/impact/iab/members_en.htm [21] http://ec.europa.eu/governance/impact/planned_ia/planned_ia_en.htm [22] Se fotnot 14. [23] Se CEPS/University of Exeter 2012 i fotnot 14. [24] Det vill säga kommissionens strategiska planerings- och
programplaneringscykel, de årliga verksamhetsrapporterna och årsrapporterna om
budgetgenomförandet m.m. [25] See SWD(2012) 422. [26] http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/12/1&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en [27] SWD(2012) 423 ‘Action Programme for Reducing
Administrative Burdens in the EU – Final Report’ [28] http://ec.europa.eu/eu_law/infringements/application_monitoring_en.htm [29] http://ec.europa.eu/dgs/secretariat_general/admin_burden/best_practice_report/docs/bp_report_signature_en.pdf. [30] Se EUT L 304/47 och EUT C 369/14 [31] Se COM(2012) 259 Bättre styrning av den inre marknaden. [32] KOM(2011)
162 Förslag till rådets förordning om elektroniskt offentliggörande av
Europeiska unionens officiella tidning. [33] http://ec.europa.eu/dgs/secretariat_general/admin_burden/best_practice_report/best_practice_report_en.htm