AVTAL

mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Monaco om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar

FURSTENDÖMET MONACO

och

EUROPEISKA GEMENSKAPEN

nedan kallade antingen ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter”, beroende på sammanhanget,

som har för avsikt att föreskriva åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, nedan kallat ”direktivet”,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Mål

1.   I syfte att möjliggöra att inkomster från sparande i form av räntebetalningar som görs på Monacos territorium till fysiska personer som är faktiska betalningsmottagare enligt artikel 2 med hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen, faktiskt kan bli föremål för obligatorisk beskattning enligt lagstiftningen i den staten, skall betalningsombud som är etablerade på Monacos territorium ta ut en källskatt på beloppet för dessa räntebetalningar enligt de villkor som fastställs i artiklarna 7 och 8, med förbehåll för de bestämmelser om frivilligt utlämnande av uppgifter som föreskrivs i artikel 9.

2.   Monaco skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för att betalningsombud som är etablerade på dess territorium utför de uppgifter som krävs för att genomföra detta avtal, oavsett var gäldenären för den räntebärande fordran är etablerad.

Artikel 2

Definition av faktisk betalningsmottagare

1.   I detta avtal avses med uttrycket ”faktisk betalningsmottagare” varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person företer bevis för att betalningen inte har mottagits eller ombesörjts för hans egen räkning, det vill säga att han

a)	agerar som betalningsombud enligt artikel 4,

b)

handlar på uppdrag av en juridisk person, ett subjekt som omfattas av bestämmelserna i Ordonnance Souveraine nr 3152 av den 19 mars 1964 om införande av en skatt på vinster, ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) eller ett företag som är likvärdigt med ett fondföretag, är etablerat på Monacos territorium och har till uppgift att genomföra investeringar genom placering i sparande,

c)	handlar på uppdrag av en annan fysisk person, som är den faktiske betalningsmottagaren, och lämnar uppgifter till betalningsombudet om den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist i enlighet med artikel 3.2.

2.   Om ett betalningsombud har upplysningar som tyder på att den fysiska person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs inte är den faktiska betalningsmottagaren och denna fysiska person varken kan hänföras till punkt 1 a eller till punkt 1 b, skall betalningsombudet vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet i enlighet med artikel 3.2. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs som den faktiska betalningsmottagaren.

Artikel 3

Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

1.   Monaco skall anta de förfaranden som är nödvändiga för att betalningsombudet vid tillämpning av detta avtal skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist och skall se till att förfarandena tillämpas.

2.   Dessa förfaranden skall innebära följande:

a)

När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet enligt artikel 2 och dennes hemvist med hjälp av tillgängliga uppgifter som erhållits på grundval av en officiell identitetshandling eller annan giltig skriftlig handling, det vill säga en officiell handling med den faktiska betalningsmottagarens fotografi.

b)

När det gäller avtalsförbindelser som upprättats efter den 1 januari 2004, eller transaktioner som utförts i avsaknad av avtalsförbindelser, skall den faktiska betalningsmottagarens identitet enligt artikel 2 och dennes hemvist fastställas på grundval av det pass eller officiella identitetskort eller varje annan giltig identitetshandling som den faktiska betalningsmottagaren företer. För fysiska personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen och som förklarar sig ha hemvist i ett annat land än en medlemsstat eller Monaco, skall hemvistet fastställas på grundval av ett intyg om skatterättsligt hemvist utfärdat av den behöriga myndigheten i det land där den fysiska personen förklarar sig ha hemvist. Om något sådant intyg inte företes skall den medlemsstat i Europeiska gemenskapen som har utfärdat passet eller en annan officiell identitetshandling anses vara hemviststat.

Artikel 4

Definition av begreppet betalningsombud

I detta avtal avses med ”betalningsombud” i Monaco banker, fysiska och juridiska personer, handelsbolag och utländska bolags dotterbolag vilka inom ramen för sin affärsverksamhet tar emot, innehar, placerar eller överför tredje parters tillgångar och, även tillfälligt, betalar ränta till eller sörjer för att ränta betalas till förmån för en faktisk betalningsmottagare.

Artikel 5

Definition av begreppet behörig myndighet

I detta avtal avses med de avtalsslutande parternas ”behöriga myndigheter” de myndigheter som anges i bilaga 1.

I fråga om tredjeländer avses med ”behörig myndighet” den myndighet som är behörig att utfärda intyg om skatterättsligt hemvist.

Artikel 6

Definition av begreppet räntebetalning

1.   I detta avtal avses med ”räntebetalning” följande:

a)

Räntor som betalats till eller krediterats ett konto och som härrör från fordringar eller är resultatet av insättningar som gjorts av kunderna, med eller utan säkerhet genom inteckning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, särskilt inkomster från statspapper och obligationer eller debentures, inklusive agiobelopp och vinster som är förenade med sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar. Ränta på lån mellan fysiska personer som handlar som privatpersoner utom ramen för varje kommersiell verksamhet eller affärsverksamhet skall dock inte omfattas.

b)	Upplupen eller kapitaliserad ränta från försäljning, återbetalning eller inlösen av fordringar som avses i a.

c)

Inkomster som härrör från räntebetalningar, direkt eller genom ett subjekt med hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen enligt artikel 4.2 i direktivet och som delas ut av i) företag för kollektiva investeringar etablerade i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen eller i Monaco, ii) subjekt med hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen vilka utnyttjar rätten enligt artikel 4.3 i direktivet och underrättar betalningsombudet om detta, och iii) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium som avses i artikel 19.

d)

Inkomster som realiseras vid försäljning, återbetalning eller inlösen av aktier eller andelar i följande företag och subjekt, om de direkt eller indirekt genom andra företag för kollektiva investeringar eller sådana subjekt som avses nedan investerar mer än 40 % av sina tillgångar i fordringar som avses i a: i) Företag för kollektiva investeringar etablerade i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen eller i Monaco. ii) Subjekt med hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen vilka utnyttjar rätten enligt artikel 4.3 i direktivet och underrättar betalningsombudet om detta. iii) Företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium som avses i artikel 19.

2.   När det gäller punkt 1 c skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3.   När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som investerats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i det ledet.

Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen av aktierna eller andelarna.

4.   Inkomster från företag eller subjekt som har investerat upp till 15 % av sina tillgångar i fordringar enligt punkt 1 a skall inte anses vara räntebetalningar enligt punkt 1 c och d.

5.   Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 31 december 2010.

6.   De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 5 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana, efter sammansättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

Artikel 7

Källskatt

1.   Om den faktiska betalningsmottagaren har hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen skall Monaco ta ut en källskatt på 15 % under de första tre åren från och med den dag som avses i artikel 17, om inte annat följer av tillämpning av bestämmelserna i artikel 14.2, 20 % under de följande tre åren och 35 % därefter.

2.   Betalningsombudet skall ta ut källskatt enligt följande:

a)	När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 a: på det betalda eller krediterade räntebeloppet.

b)

När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 b eller 6.1 d: på det ränte- eller inkomstbelopp som avses i de leden eller genom en avgift med samma verkan som påförs den faktiska betalningsmottagaren för hela det belopp som intäkten från försäljningen, inlösen eller återbetalningen uppgår till.

c)	När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 c: på det inkomstbelopp som avses i det ledet.

3.   När det gäller punkt 2 a, b och c skall källskatten tas ut i proportion till den tid som den faktiska betalningsmottagaren innehaft den fordran, de aktier eller de andelar som gett upphov till inkomsten. Om betalningsombudet inte kan fastställa tiden för innehavet på grundval av tillgängliga uppgifter, skall ombudet anse att den faktiska betalningsmottagaren har innehaft fordran, aktierna eller andelarna så länge som den eller de har existerat, om inte den faktiska betalningsmottagaren lägger fram bevis om tidpunkten för förvärvet.

4.   De skatter, avgifter och andra innehållanden än källskatt enligt detta avtal som belastar samma räntebetalning skall dras av från den källskatt som räknats fram i enlighet med denna artikel.

5.   Även om ett betalningsombud etablerat i Monaco tar ut källskatt skall detta inte hindra den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist från att beskatta inkomsterna i enlighet med den nationella lagstiftningen. Om en skattebetalare deklarerar ränteinkomster som betalats av ett betalningsombud etablerat i Monaco hos skattemyndigheterna i den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där han har hemvist, skall dessa ränteinkomster beskattas enligt samma skattesatser och på samma allmänna villkor som de som gäller för räntor som uppburits i denna medlemsstat.

Artikel 8

Intäktsdelning från källbeskattning

1.   Monaco skall behålla 25 % av sina intäkter från den källskatt som tagits ut i enlighet med villkoren i artikel 7 och skall överföra 75 % av intäkterna till den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren av räntan har hemvist enligt artikel 3.2 b.

2.   Dessa överföringar skall för varje budgetår ske i form av en enda betalning per medlemsstat i Europeiska gemenskapen och göras senast sex månader efter utgången av beskattningsåret i Monaco.

3.   Monaco skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att systemet med intäktsdelning skall fungera väl.

Överföringen av intäkterna till den berörda medlemsstaten skall för detta ändamål göras av Monaco till den utsedda behöriga myndighet som anges i bilaga I till detta avtal.

Artikel 9

Frivilligt utlämnande av uppgifter

1.   Monaco skall fastställa ett förfarande som gör det möjligt för den faktiska betalningsmottagaren enligt definitionen i artikel 2 att undvika den källskatt som avses i artikel 7 genom att uttryckligen bemyndiga sitt betalningsombud i Monaco att anmäla räntebetalningarna till den behöriga myndigheten i Monaco. Ett sådant bemyndigande skall gälla betalningsombudets samtliga räntebetalningar till den faktiska betalningsmottagaren.

2.   De uppgifter som betalningsombudet skall lämna i fall av ett uttryckligt bemyndigande från den faktiska betalningsmottagaren skall åtminstone innefatta följande:

a)	Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, fastställda i enlighet med artikel 3 i detta avtal.

b)	Betalningsombudets namn och adress.

c)	Den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller den räntebärande fordrans identifieringsnummer.

d)	Beloppet för räntebetalningen, beräknat i enlighet med artikel 6 i detta avtal.

3.   Den behöriga myndigheten i Monaco skall vidarebefordra de uppgifter som avses i punkt 2 till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har hemvist. Uppgifterna skall vidarebefordras minst en gång om året inom sex månader efter utgången av beskattningsåret i Monaco och avse alla räntebetalningar under det berörda året.

Artikel 10

Undanröjande av dubbelbeskattning samt återbetalning av källskatt

1.   Den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist skall, i enlighet med punkterna 2 och 3, sörja för att sådan dubbelbeskattning som kan uppstå till följd av den källskatt som avses i artikel 7 undanröjs.

2.   Om ett betalningsombud i Monaco innehållit särskild källskatt enligt artikel 7 på ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit, skall den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist bevilja denne avräkning med det innehållna källskattebeloppet. Om det beloppet överstiger det skattebelopp som enligt lagstiftningen i den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist skall betalas för det totala räntebelopp som omfattas av innehållande av källskatt, skall den medlemsstaten återbetala det överskjutande källskattebeloppet till denne, oaktat varje annat system för påförande av skatt eller varje annan administrativ praxis.

3.   Om ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit beskattats med någon annan typ av källskatt, utöver den källskatt som avses i artikel 7, och om den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist beviljar avräkning för denna källskatt i enlighet med den nationella lagstiftningen eller enligt dubbelbeskattningsavtal, skall denna källskatt avräknas innan förfarandet enligt punkt 2 tillämpas.

4.   Den medlemsstat i Europeiska gemenskapen där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist får ersätta den avräkning som avses i punkterna 2 och 3 med en direkt och fullständig återbetalning av den källskatt som avses i artikel 7.

Artikel 11

Överlåtbara skuldebrev

1.   Från och med den dag som avses i artikel 17, om inte annat följer av tillämpningen av artikel 14.2 i detta avtal, och så länge som Monaco tar ut källskatt enligt artikel 7 och minst en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen också tillämpar liknande bestämmelser, dock senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats för första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna inte anses vara fordringar enligt artikel 6.1 a, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs från och med den 1 mars 2002.

Så länge som minst en medlemsstat i Europeiska gemenskapen också tillämpar liknande bestämmelser skall emellertid bestämmelserna i denna artikel fortsätta att tillämpas efter den 31 december 2010 för överlåtbara skuldebrev

—	som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen,

—	där betalningsombudet enligt definitionen i artikel 4 är etablerat i Monaco, och

—	där detta betalningsombud betalar ränta direkt till eller sörjer för att ränta betalas till förmån för en faktisk betalningsmottagare som har hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen.

Om och när alla medlemsstater i Europeiska gemenskapen upphör att tillämpa bestämmelser liknande bestämmelserna i artikel 7 i detta avtal, skall bestämmelserna i den här artikeln fortsätta att gälla endast med avseende på överlåtbara skuldebrev

—	som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen,

—	där emittentens betalningsombud är etablerat i Monaco, och

—	där detta betalningsombud betalar ränta direkt till eller sörjer för att ränta betalas till förmån för en faktisk betalningsmottagare som har hemvist i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen.

Om ytterligare emissioner görs från och med den 1 mars 2002 av överlåtbara skuldebrev enligt ovan som emitterats av en stat eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns genom ett internationellt avtal enligt definitionen i bilaga II, skall emissionen i sin helhet, dvs. både den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 6.1 a.

Om ytterligare emissioner görs från och med den 1 mars 2002 av överlåtbara skuldebrev enligt ovan som emitterats av en emittent som inte omfattas av föregående mening, skall sådana ytterligare emissioner anses vara en fordran enligt artikel 6.1 a.

2.   Denna artikel skall inte hindra medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen från att beskatta inkomster från de överlåtbara skuldebrev som avses i punkt 1 i enlighet med deras nationella lagstiftning.

Artikel 12

Överlämnande av uppgifter på begäran

1.   De behöriga myndigheterna i Monaco och i medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen skall utbyta uppgifter om handlingar som enligt den tillfrågade statens lagstiftning utgör skattebedrägeri i förbindelse med beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar.

När Monaco är den tillfrågade staten skall följande handlingar anses utgöra skattebedrägeri i förbindelse med beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar:

—

Användning av ett falskt, förfalskat eller till sitt innehåll oriktigt dokument i syfte att helt eller delvis undandra sig eller försöka att undandra sig beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, för vilket det enligt artikel 26.4 i den monegaskiska strafflagen kan dömas till böter på upp till fyra gånger den undanhållna skatten samt fängelse i lägst åtta dagar och högst två år, eller antingen böter eller fängelse.

—

Erhållande på bedräglig väg av fullständig eller partiell återbetalning av skatt på inkomster från sparande, för vilket det kan dömas till böter enligt artikel 26.4 i den monegaskiska strafflagen på upp till fyra gånger det belopp som olagligen erhållits samt fängelse i lägst åtta dagar och högst två månader, eller antingen böter eller fängelse.

—	Det förhållandet att en person som har till uppgift att ta ut skatt på inkomster från sparande avsiktligt inte innehåller skatten eller endast innehåller ett otillräckligt belopp, för vilket det kan dömas till böter till det belopp som anges i artikel 26.4 i den monegaskiska strafflagen.

—

Det förhållandet att den person som har till uppgift att ta ut skatt på inkomster från sparande avsiktligt, för egen eller för en tredje parts vinning, tillskansar sig de belopp som uppburits, för vilket det kan dömas till böter till det belopp som anges i artikel 26.4 i den monegaskiska strafflagen.

När villkoren i artikel 13.3 är uppfyllda skall de principer för utbyte av uppgifter som fastställs i denna artikel tillämpas på brott med samma allvarlighetsgrad som skattebedrägeri enligt lagstiftningen i den tillfrågade staten enligt definitionen ovan.

Som svar på en motiverad begäran enligt punkt 3 skall den tillfrågade staten lämna uppgifter avseende sakförhållanden som omfattas av ett administrativt, civilrättsligt eller straffrättsligt förfarande vilket inletts i den begärande staten beträffande de handlingar som avses ovan, dock endast uppgifter som rör inkomster från sparande som är beskattningsbara i den begärande staten.

De uppgifter som anges i artikel 9.2 i detta avtal skall anses kunna utlämnas.

2.   När den tillfrågade staten skall ta ställning till huruvida uppgifter kan lämnas som svar på en begäran, skall den tillämpa de preskriptionsregler som är tillämpliga enligt den begärande statens lagstiftning, inte de regler som är tillämpliga i den tillfrågade staten. Under alla förhållanden får inga uppgifter överlämnas avseende brott begångna före den 1 juli 2005.

3.   I syfte att fastställa huruvida begäran är relevant skall den begärande partens behöriga myndighet lämna följande uppgifter, som skall avfattas på den tillfrågade statens officiella språk:

a)	Namnet på den myndighet från vilken begäran härrör.

b)	Identiteten på den fysiska person som är föremål för begäran om uppgifter, bevis för att denna person har skatterättsligt hemvist i den begärande staten samt alla dokument, vittnesmål från denna fysiska person och annan utförlig bevisning som ligger till grund för begäran.

c)	De skäl som finns för antagande att de begärda uppgifterna finns hos den part som begäran riktas till eller innehas eller kontrolleras av en person som befinner sig på den partens territorium.

d)	En förklaring om att begäran är förenlig med lagstiftningen hos den part som framför begäran och, framför allt, om att den kan godtas för såvitt angår preskriptionstiden.

e)	En förklaring om att den begärande parten för att erhålla uppgifterna har använt alla inom partens eget territorium till buds stående eller i dess egna lagar och andra författningar fastställda medel, med undantag av de medel som skulle ha kunnat ge upphov till svårigheter.

f)	En förklaring om att de omständigheter som den begärande parten redan känner till ger grund, enligt denna parts lagstiftning, för berättigade och samstämmiga misstankar om att ett skattebedrägeri eller brott som är lika allvarligt som skattebedrägeri enligt definitionen i punkt 1 har begåtts.

4.   Den part som mottar en begäran får vägra att lämna de begärda uppgifterna om begäran inte är förenlig med villkoren i detta avtal.

Alla uppgifter som utbyts på detta sätt skall behandlas som konfidentiella och får utlämnas endast till de behöriga personer eller myndigheter hos den avtalsslutande parten som måste få kännedom om beskattningen av de räntebetalningar som anges i artikel 1. Dessa personer eller myndigheter får yppa denna information under offentliga förhandlingar eller i domar om en sådan beskattning, dock endast i den begärande staten.

Uppgifterna får lämnas till en annan person eller myndighet endast med ett skriftligt förhandstillstånd från den behöriga myndighet hos den avtalsslutande parten som har lämnat uppgifterna.

Artikel 13

Samråd och översyn

1.   Om oenighet om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal uppstår mellan den behöriga myndigheten i Monaco och en eller flera av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen enligt artikel 5 i detta avtal, skall dessa myndigheter sträva efter att finna en lösning i samförstånd. De skall omedelbart underrätta Europeiska kommissionen och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen om resultatet av detta samråd.

När det gäller tolkningsfrågor får Europeiska kommissionen delta i samrådet, på begäran av någon av de behöriga myndigheterna.

2.   Utan hinder av punkt 1 skall de avtalsslutande parterna samråda med varandra åtminstone vart tredje år eller på begäran av endera parten, i syfte att se över och – om parterna anser det nödvändigt – förbättra det sätt på vilket avtalet fungerar.

Under alla omständigheter erkänner de avtalsslutande parterna betydelsen av den internationella utvecklingen på det område som är föremål för detta avtal och är eniga om att vid behov, i samband med de samråd som föreskrivs i denna punkt, undersöka huruvida det är nödvändigt att ändra avtalet med hänsyn till denna utveckling.

3.   Monaco skall, med beaktande av de bilaterala avtal som kan komma att ingås mellan medlemsstaterna och tredjeländer vilka är underkastade samma förpliktelser som Monaco när det gäller beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, undersöka tillämpningsområdet och villkoren för genomförandet av principerna i artikel 12 i fall av brott som är lika allvarliga som brottet skattebedrägeri enligt definitionen i den artikeln. För detta ändamål skall Monaco inleda samråd med Europeiska kommissionen.

4.   Samrådet skall inledas inom en månad efter en sådan begäran eller, i brådskande fall, så snart som möjligt.

5.   När det gäller det samråd som avses ovan skall de avtalsslutande parterna underrätta varandra om händelser som kan inverka på detta avtals sätt att fungera. Till sådana händelser hör även alla relevanta avtal mellan en av de avtalsslutande parterna och tredjeland.

Artikel 14

Tillämpning och tillfälligt avbrytande av tillämpningen

1.   Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att de av medlemsstaternas beroende och associerade territorier som anges i rådets rapport (ekonomiska och finansiella frågor) till Europeiska rådet i Santa Maria da Feira den 19 och 20 juni 2000 samt Andorra, Förenta staterna, Liechtenstein, San Marino och Schweiz var och en antar och genomför åtgärder som är desamma som eller likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar eller i detta avtal, och för vilka samma datum för genomförande fastställts.

2.   De avtalsslutande parterna skall i samförstånd minst sex månader före den dag som anges i artikel 17 besluta om huruvida villkoren i punkt 1 är uppfyllda när det gäller tidpunkten för ikraftträdande av de relevanta åtgärderna i Europeiska gemenskapernas medlemsstater och i de berörda tredjestaterna och beroende eller associerade territorierna. Om de avtalsslutande parterna inte beslutar att villkoren är uppfyllda skall de i samförstånd fastställa en ny dag för det ändamål som anges i artikel 17. För detta ändamål skall Europeiska gemenskapen underrätta Monaco om att Europeiska gemenskapernas medlemsstater, de berörda beroende eller associerade territorierna och de berörda tredjeländerna har genomfört åtgärder som är desamma som eller likvärdiga med dessa åtgärder.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av dess institutionella arrangemang och med förbehåll för vad som anges ovan skall Monaco genomföra detta avtal från och med den dag som anges i artikel 17 och anmäla denna åtgärd till Europeiska gemenskapen.

4.   Tillämpningen av detta avtal eller av delar av detta avtal får avbrytas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till de andra avtalsslutande parterna, om rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomst från sparande i form av räntebetalningar eller motsvarande delar av direktivet upphör att vara tillämpligt, antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med Europeiska unionens lagstiftning, eller om en medlemsstat i Europeiska unionen tillfälligt avbryter tillämpningen av sina genomförandebestämmelser.

5.   En avtalsslutande part får dessutom tillfälligt avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till de andra avtalsslutande parterna om något av de fem tredjeländer som anges ovan (Andorra, Förenta staterna, Liechtenstein, San Marino och Schweiz) eller något av de beroende eller associerade territorier i Europeiska unionens medlemsstater som avses i punkt 2 senare upphör att tillämpa åtgärder som är desamma som eller likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar. Tillämpningen får avbrytas tidigast två månader efter anmälan. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas.

Artikel 15

Övriga platser/platser i Asien

Europeiska gemenskapen skall under den övergångsperiod som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar inleda diskussioner med andra stora finanscentrum syftande till att åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som tillämpas i gemenskapen skall antas och effektivt genomföras av de berörda jurisdiktionerna.

Artikel 16

Undertecknande, ikraftträdande och uppsägning

1.   Detta avtal ingås med förbehåll för att det ratificeras och godkänns av de avtalsslutande parterna enligt deras egna förfaranden. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra om att förfarandena har avslutats. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månad som följer på den månad då den sista anmälan skett.

2.   Detta avtal skall gälla till dess att det sägs upp av någon av de avtalsslutande parterna.

3.   En avtalsslutande part får säga upp detta avtal genom anmälan till den andra avtalsslutande parten. I så fall upphör avtalet att gälla tolv månader efter dagen för en sådan anmälan.

Artikel 17

Tillämpningsförordning

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 14 skall de avtalsslutande parterna sätta i kraft de lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal från och med den 1 juli 2005.

Artikel 18

Fordringar och slutbetalning

1.   Om detta avtal sägs upp eller om dess tillämpning tillfälligt avbryts, helt eller delvis, skall tredje parts fordringar enligt artikel 10 inte påverkas.

2.   Monaco skall i samtliga fall upprätta en slutredovisning senast när avtalets tillämpning upphör och göra en slutbetalning till var och en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen.

Artikel 19

Territoriellt tillämpningsområde

Detta avtal skall tillämpas, å ena sidan, på de territorier där Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt och i enlighet med de villkor som fastställs i fördraget och, å andra sidan, på Monacos territorium.

Artikel 20

Bilagor

1.   De två bilagorna utgör en integrerad del av avtalet.

2.   Förteckningen över behöriga myndigheter i bilaga I får ändras genom en enkel anmälan till den andra avtalsslutande parten, av Monaco när det gäller den myndighet som anges i led a i den bilagan och av Europeiska gemenskapen när det gäller övriga myndigheter.

Förteckningen över närstående rättssubjekt i bilaga II får ändras genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 21

Språk

1.   Detta avtal skall upprättas i två exemplar på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

2.   Den maltesiska språkversionen skall bekräftas av de avtalsslutande parterna genom skriftväxling. Den versionen har därefter samma giltighet som de texter som avses i punkt 1.

SAMFÖRSTÅNDSAVTAL

mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Monaco

I samband med ingåendet av ett avtal om åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (nedan kallat ”direktivet”) undertecknade Europeiska gemenskapen och Monaco detta samförståndsavtal som utgör ett komplement till avtalet.

Om någon av de avtalsslutande parterna konstaterar att betydande skillnader i informationsutbytet skulle kunna leda till att avtalet inte tillämpades på ett klart rättvist sätt skall de utan dröjsmål samråda med varandra i syfte att fastställa de åtgärder som är nödvändiga för att sörja för likabehandling. Europeiska kommissionen skall omedelbart rapportera till rådet om dessa samråd och föreslå nödvändiga åtgärder för återupprättandet av likabehandling. Under den period som är nödvändig för detta kommer varje ny begäran om informationsutbyte enligt artikel 12 i detta avtal, som är av samma karaktär som den begäran som låg till grund för tillämpningen av detta stycke, att undersökas inom ramen för dessa samråd.

Om betydande skillnader skulle uppdagas mellan räckvidden för rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 och räckvidden för detta avtal när det gäller artiklarna 4 och 6 i avtalet, skall de avtalsslutande parterna omedelbart inleda samråd enligt artikel 13.1 i detta avtal i syfte att sörja för att de åtgärder som föreskrivs i avtalet alltjämt är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i direktivet.

Signatärerna av detta samförståndsavtal förklarar att de anser att det avtal som avses i första stycket och detta samförståndsavtal utgör en godtagbar och rättvis ordning som kan anses skydda parternas intressen. De kommer därför att i god tro genomföra de avtalade åtgärderna och kommer inte att agera ensidigt för att utan godtagbara skäl undergräva denna ordning.

Europeiska gemenskapen är beredd att med Monacos regering undersöka villkoren för ett ökat informationsutbyte mellan Monaco och gemenskapen när det gäller vissa finansiella instrument och försäkringstjänster, från och med den tidpunkt då det fastställs att de gällande försiktighetsreglerna och de berörda monegasiska aktörernas övervakningsåtgärder är sådana att den inre marknaden kan fortsätta att fungera väl på de berörda områdena. I enlighet med den yttre politik som gemenskapen tidigare tillämpat i samband med liknande framställningar bör ett eventuellt avtal därför grundas på att Monaco på de berörda områdena införlivar och genomför nuvarande och framtida gemenskapslagstiftning. Det förutses likaså att andra nuvarande och framtida bestämmelser av betydelse för att den inre marknadens skall fungera väl på de berörda områdena, t.ex. konkurrens och beskattning, genomförs av Monaco.

Signatärerna av detta samförståndsavtal noterar att definitionen av brottet skattebedrägeri endast rör behoven med avseende på beskattning av inkomster från sparande inom ramen för avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Monaco om åtgärder som är likvärdiga med de åtgärder som föreskrivs i direktivet.