52003AE1385

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder och förfaranden för skydd av immaterialrätter"

(KOM(2003) 46 slutlig - 2003/0024 (COD))

(2004/C 32/02)

Den 4 mars 2003 beslutade rådet att i enlighet med artikel 95 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion har svarat för kommitténs beredning av ärendet. Föredragande var Daniel Retureau. Facksektionen antog yttrandet den 7 oktober 2003.

Vid sin 403:e plenarsession den 29 och 30 oktober 2003 (sammanträdet den 29 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 115 röster för, 1 röst emot och 4 nedlagda röster.

I. Presentation och sammanfattning

1. Mål

1.1. Efter att ha granskat en hel rad gällande bestämmelser och lagstiftningsförslag om industriell äganderätt (patent, gemenskapsvarumärken och andra varumärken, mönsterskydd samt varunamn) samt skydd av litterära och konstnärliga verk (upphovsrätt/copyright och närliggande rättigheter, tillfälliga rättigheter, följerätt, uttolkares och förläggares rättigheter) presenterar kommissionen nu efter de första vertikala texterna (ännu ej färdigställda) ett övergripande förslag om civilrättsliga åtgärder samt vissa frågor rörande förfaranden och straffrättsliga påföljder när det gäller pirattillverkning och varumärkesförfalskning på inre marknaden.

2. Motivering

2.1. Enligt presentationen av förslaget ger bestämmelserna i WTO:s TRIPS-avtal (avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, artikel 41) inte tillräckligt skydd för immaterialrätterna i det internationella handelsutbytet. Dessutom är de skillnader som finns mellan de nationella bestämmelserna i fråga om förfaranden och straffrättsliga påföljder stora, vilket snedvrider konkurrensen på inre marknaden när det gäller civilrättsliga och straffrättsliga medel i kampen mot piratkopiering och förfalskningar.

2.1.1. Den organiserade brottsligheten har dock i farlig omfattning börjat ägna sig åt dessa olagliga aktiviteter. Dessutom underlättar snabba Internetuppkopplingar (bredband) piratkopiering av programvara och andra intellektuella verk, till exempel musik. En tillnärmning av förfarandena för att väcka talan och av det civilrättsliga skyddet för immaterialrätter samt av vissa straffrättsliga påföljder för piratkopiering och förfalskning är av dessa skäl nödvändig inom inre marknaden.

3. Sammanfattning av yttrandet

3.1. Kommittén står bakom det mål som eftersträvas och stöder principen om en övergripande harmonisering av medlen i kampen mot pirattillverkning och varumärkesförfalskning, företeelser som tycks sprida sig såväl i tredje land som i medlemsländerna och som skadar konsumenternas, företagens och de enskilda upphovsmännens intressen. Kommittén godkänner på detta stadium förslaget att det gemenskapsinstrument som skall användas är ett övergripande direktiv, men har vissa kommentarer och förslag till texten.

3.2. EESK skulle vilja se ett tydligt förslag om skyddsåtgärder för hederliga konsumenter och allmänna åtgärder för utbildning av och information till konsumenterna, i synnerhet ungdomar, när det gäller immaterialrätt.

3.3. När det gäller digitala produkter och Internet anser kommittén att man inte (inte ens i form av riktlinjer) bör verka för skyddsåtgärder som skulle påverka konsumenternas och användarnas legitima rättigheter eller deras privatliv, eller åtgärder som skulle innebära stora kostnader för Internetleverantörerna eller som skulle avlägsna alternativa lösningar från marknaden, särskilt open source (programvara och format som fritt får användas och kopieras) eller datorprogram eller hårdvara som gör det möjligt att göra privata kopior.

3.4. Det immaterialrättsliga skyddet ger innehavarna exklusiva rättigheter och utgör tillfälliga, lagstadgade monopol. Skyddet är tidsbegränsat och skall inte påverka det övergripande allmänna intresset. Skyddet är inte heller obegränsat och får inte hindra den fria spridningen och överföringen av teoretiska, vetenskapliga och tekniska kunskaper, till exempel sådana som rör Internet, grundvalen för den konkurrenskraftiga och innovativa kunskapsekonomi som skall byggas upp i Europa.

3.5. Detta ligger särskilt i linje med målen för TRIPS-avtalet (artikel 7) och principerna bakom dem (artikel 8, andra stycket)(1), som bör finnas med i skälen till direktivet eftersom eventuella straffrättsliga påföljder inte kan särskiljas helt från den materiella rätten och eftersom man inte kan avstå från att beakta risken för att innehavarna av det immaterialrättsliga skyddet missbrukar sina rättigheter.

3.6. För produktförfalskningar som utgör en fara för användarna eller deras egendom bör man utarbeta särskilda, avskräckande påföljder och möjligheter till tillräcklig ersättning i händelse av kroppsskada eller materiella skador. Åtgärder som att dra tillbaka produkterna från marknaden, beslagta dem och förstöra dem på lagöverträdarens bekostnad är ett krav i sådana fall. Konsumenterna och deras organisationer bör ges lämpliga möjligheter att kräva ersättning för skador och att inleda rättsliga åtgärder mot lagöverträdare.

3.7. Kommittén vill att kommissionen ser till att djupgående och oberoende studier genomförs sektorsvis, med användning av en öppen metod som bland annat med hjälp av återkommande studier och rapporter samt andra lämpliga initiativ syftar till att uppmuntra en tillnärmning av lagstiftningen och en övergripande utvecklingsstrategi för samarbete på det rättsliga området och mellan polis- och tullmyndigheter, för att på ett effektivt sätt bekämpa piratkopiering och förfalskning. I samband med detta skall man i första hand, och redan på tillverkningsstadiet, prioritera kriminella nätverk och affärsidkare som handlar med piratkopior eller förfalskningar av varor eller immateriell egendom. EESK anmodar också medlemsstaterna att snarast möjligt granska sina möjligheter att samarbeta sinsemellan och med gemenskapen i detta syfte.

II. Analys av förslaget och kommentarer

4. Allmänna kommentarer

4.1. I presentationen av förslaget hänvisas till grönboken om åtgärder mot pirattillverkning och varumärkesförfalskning, som kommittén har behandlat i ett tidigare yttrande(2). Vi hänvisar också till de andra yttranden som kommissionen citerar samt yttrandet om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar(3).

4.2. Kommittén stöder direktivförslagets allmänna målsättningar. Vi noterar dock att direktivets tillämpningsområde omfattar europeiska patent utfärdade i vissa länder som undertecknat Münchenkonventionen från 1973 (vilka länderna är varierar beroende på olika ansökningsfaktorer). I princip omfattar inte gemenskapens jurisdiktion denna konvention, i vare sig materiellt eller territoriellt avseende, så länge gemenskapen själv inte ansluter sig till konventionen. Läget är annorlunda för det framtida gemenskapspatentet, som kommer att gälla i alla medlemsländer och falla under gemenskapens jurisdiktion. Kommittén anser dock att WTO:s TRIPS-avtal innebär att gemenskapen måste skydda alla immaterialrätter inom gemenskapens territorium. Detta skydd åligger också gemenskapen med tanke på inre marknaden - se artikel 95 i EG-fördraget som utgör rättslig grund för direktivet och som syftar till att undanröja all snedvridning av konkurrensen på grund av skillnader i lagstiftning, förfaranden och intern praxis.

4.3. För övrigt bör det påpekas att en effektiv kamp mot de kriminella nätverken i Europa eller på det internationella planet, och mot storskalig varumärkesförfalskning och pirattillverkning, kräver ett globalt arbetssätt som präglas av samordning och samstämmighet inom ramen för det rättsliga och polisiära samarbetet och tullsamarbetet i andra pelaren. Det krävs en förstärkning av tullagstiftningen, straffrätten och kampen mot den organiserade brottsligheten och penningtvätten. Vissa funktioner som överförts till Europol och Interpol behöver också stärkas eftersom piratkopior och förfalskningar ofta härstammar från tredje land.

4.4. Kommittén måste konstatera att det finns en bristande samstämmighet mellan de mål som definieras i inledningen till direktivet och direktivets innehåll. Direktivförslaget är ett första steg, men det är långt ifrån ett fullständigt svar på de mycket stora ekonomiska och sociala utmaningar som varumärkesförfalskningen och den industriella pirattillverkningen innebär, med konsekvenser för sysselsättningen, konkurrenskraften och företagen - framför allt för små och medelstora företag och industrier som har sämst möjligheter att identifiera personer som kränker deras immateriella rättigheter och försvara dessa rättigheter inför domstolar i andra länder.

4.5. Utvidgningen gör tillnärmningen än viktigare eftersom det ökade antalet länder kommer att innebära ännu större skillnader mellan lagstiftningar och förfaranden och ännu större risk för snedvridning på inre marknaden. Gemenskapspatentet, som redan har dröjt alltför länge, gör harmoniseringen ännu mer nödvändig.

4.6. Kommittén skulle gärna se att man, möjligen i samband med en översyn inom inte alltför lång tid, gjorde en sammanställning av de nationella rättigheter som på ett effektivt sätt skyddar både innehavarna av rättigheterna och konsumenterna, och som samtidigt respekterar de rättsliga systemen och de allmänna rättsprinciper som tillämpas i de olika rättsliga systemen (bland annat antagandet att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad, samt skydd av privatlivet), utan orimliga krav på vissa företag (Internetleverantörer, tillverkare av tomma band och skivor m.fl.). Dessutom bör de rättmätiga användarnas rättigheter inte begränsas, och man bör inte beskatta samtliga konsumenter utan urskillning (till exempel genom skatt på tomma band och skivor till förmån för vissa rättighetsinnehavare, men inte alla). Målet bör vara en harmonisering som inte bara består i att man adderar de bestämmelser som ger störst skydd för rättighetsinnehavarna lösryckta ur det nationella sammanhanget, utan som samtidigt gör det möjligt att stärka de delar av lagstiftningen och de förfaranden som är otillräckligt utvecklade i vissa länder.

4.7. Med tanke på de nationella olikheterna och den enorma mängden förfalskningar tycks det vara nödvändigt att med jämna mellanrum utvärdera direktivets genomslagskraft och följderna av de anpassningar som dessa utvärderingar leder till. Vid behov kan sektorsvisa skyddsåtgärder vidtas.

4.8. Mot denna bakgrund stöder kommittén på detta stadium valet av direktivformen. Ett direktiv borde möjliggöra en strukturering av skyddsåtgärderna och en harmonisering som respekterar grunden i de olika rättsliga systemen. En förordning skulle däremot kunna orsaka en djupgående oreda i den befintliga lagstiftningen på området. På längre sikt kan man ändå tänka sig en förordning när det gäller gemenskapspatent och gemenskapsvarumärken. Men för närvarande räcker det att man i de olika medlemsländerna och kandidatländerna - trots skillnader i förfaranden och nationell lagstiftning - uppnår ett effektivt skydd av den industriella äganderätten och upphovsrätten, och att man inför avskräckande åtgärder och effektiva sanktioner mot pirattillverkning och varumärkesförfalskning som görs i kommersiellt syfte eller av kriminella organisationer. Man bör också notera att direktivet visserligen skulle erbjuda effektiva lösningar men också innebära djupgående förändringar i vissa länders lagstiftning.

4.9. När det gäller vilka personer som omfattas är direktivförslagets räckvidd tillräcklig, anser kommittén. Faktum är att andra direktiv som programvarudirektivet eller direktivet om upphovsrätt och närliggande rättigheter erkänner användarnas eller konsumenternas rättigheter till exempel när det gäller säkerhetskopior, privat användning och användning för demonstration eller i utbildningssyfte. Vilka rättigheter det gäller och vilken omfattning de har varierar dock mellan länderna eftersom detta styrs av subsidiaritetsprincipen. Kommittén beklagar för övrigt tendensen i många länder att ytterligare begränsa eller eliminera användarnas rättigheter.

4.10. Rådet och kommissionen har tagit upp frågan om kommissionens befogenheter i straffrättsliga frågor inför EG-domstolen och kommittén kan inte föregripa utslaget, som inte kommer att kunna överklagas. I tidigare yttranden har dock kommittén i allmänhet ansett att kommissionen - i synnerhet i samband med ett ramdirektiv - bör ha möjligheter att föreslå en harmonisering av påföljderna, för att de bestämmelser som beslutats inom ramen för första pelaren skall bli effektiva, och vi ser ingen anledning att ändra ståndpunkt om inte EG-domstolen skulle besluta i annan riktning.

4.11. När det gäller de praktiska åtgärderna för att stoppa pirattillverkning och varumärkesförfalskning och för att ersätta de drabbade företagen bör man överlämna åt de nationella domstolarna att besluta om storleken på skadestånd och att bedöma skadan på de ideella rättigheterna eller varumärkets image. Domstolarna (som eventuellt kan bistås av sakkunniga) har behörighet att fastställa skadeståndsbelopp och böter samt eventuella straffrättsliga påföljder i enlighet med gällande nationell lagstiftning, även om dessa påföljder i vissa länder bör ses över eller tillämpas mer effektivt för att vara tillräckligt avskräckande.

4.12. Kommittén anser att man i förväg bör genomföra oberoende och inträngande studier sektorsvis för att på ett objektivt sätt kunna bedöma vissa faktorer vars betydelse och praktiska konsekvenser varierar beroende på verksamhetsområde, särskilt i fråga om följderna för ekonomi och sysselsättning, små och medelstora företag och industrier samt konsumenterna. I synnerhet gäller detta produkter som kan påverka hälsa, säkerhet eller sådana garantier som användarna har rätt att förvänta sig (extrautrustning, spel, elektrisk utrustning osv.). En fråga som är så viktig som konsumentskyddet mot varuförfalskningar skulle behöva utvecklas mycket mera som ett led i en strategi för kampen mot förfalskningar.

4.13. Den harmonisering som föreslås bör vara balanserad och stå i proportion till de mål som skall uppnås. Åtgärderna för genomförande och påföljder beror på de konkreta rättsreglerna, som bör utformas så att de är så gynnsamma som möjligt för konsumenterna, för att skydda dem och säkerställa deras rättmätiga rättigheter som användare. Konsumenterna eller deras företrädare bör som grupp kunna utgöra civilrättslig part och väcka talan som rättighetsinnehavare mot tillverkare av piratkopior eller förfalskningar när de i god tro använder en vara och lider skada orsakad av att produkten är pirattillverkad eller förfalskad.

4.14. Personer som använder en produkt i god tro skall inte behöva oroa sig för att produkten eller programvaran utreds med avseende på sitt ursprung av polismyndigheter, rättsinstanser eller tullmyndigheter, som är de enda myndigheter som har befogenheter att göra en sådan utredning.

4.15. Kommittén anser att de medel som utarbetas eller utvecklas i första hand bör vara inriktade mot de europeiska och internationella nätverk som innebär den största faran för konsumenternas säkerhet och företagens intressen. De bör innehålla åtgärder för utredning, gränsöverskridande och internationellt samarbete, säkerställande av bevis samt avskräckande påföljder. Proportionerliga, avskräckande åtgärder bör tillämpas när det gäller användning i ond tro, inom ramen för gällande nationell lagstiftning, men de betydande insatser som krävs bör i första hand inriktas på att uppnå märkbara resultat för den europeiska ekonomin, för konsumenternas säkerhet samt för sysselsättningen.

4.16. Slutligen kan man notera att behovet av att förena immaterialrätten med kunskaps- och informationssamhället inte nämns alls, och att nödvändigheten att förena den med de krav som allmänintresset ställer endast behandlas mycket kortfattat. Detta är dock viktiga frågor och en harmonisering av medlen för skydd av investeringar i forskning och produktion kan inte endast bestå av en allmän skärpning av de civilrättsliga eller straffrättsliga påföljderna och en ökning av de rättsliga och materiella medlen när det gäller att utreda och lagföra överträdelser.

4.17. Harmoniseringen bör inte heller skapa hinder för kunskapsspridningen och användningen av nya kunskaper i undervisningen, något som kräver offentliggörande av uppfinningar, innovationer, nya förfaranden och öppen mjukvarukällkod för att åstadkomma driftskompatibilitet, åtminstone när det gäller tillämpningarnas gränssnitt och filformat. I vilket fall som helst bör inte reverse engineering, dvs. rekonstruktion av hur ett dataprogram är uppbyggt, betraktas som förfalskning. Detsamma gäller oberoende program som gör det möjligt att läsa eller byta filformat (även när det gäller skyddade filer), som inte bör anses bryta mot upphovsrätten, eftersom det rör sig om en självständig skapelse. Dessutom är det inte acceptabelt att det rättsliga begreppet förfalskning tänjs ut obegränsat, med tanke på den allmänna principen att tolka straffrättsliga brottsrubriceringar så restriktivt som möjligt.

5. Särskilda kommentarer

5.1. Den allmänna inledningen till direktivförslaget ger ett osammanhängande intryck. Där diskuteras utan gradering brottsliga organisationer, personer som medvetet eller omedvetet köper pirattillverkade varor samt ungdomar som utbyter musik via Internet. En del av de aspekter som tas upp svarar inte mot direktivförslagets tillämpningsområde utan bör strykas ur förslaget, som annars är relevant och balanserat.

5.2. De åtgärder som enligt kommittén bör genomföras bör vara av skilda slag och väl anpassade till de olika kategorierna av rättigheter, som bör identifieras och fastställas tydligt, och till de olika berörda ekonomiska sektorerna. Man måste se till att legitima skyddsåtgärder inte förvandlas till en civil- och straffrättslig skrämselarsenal som hämmar småföretagens möjligheter till innovation med ständigt hot om stämning för plagiat från vissa monopol och oligopol.

5.3. Eventuella lösningar som påverkar surfarens privatliv eller som hindrar användarna från att i full utsträckning åtnjuta sina rättigheter (rätt till privata kopior, rätt att spela skivor på olika typer av apparater, rätt att välja datorsystem utan att vara tvungen att betala för ett system med förinstallerade program vilkas pris inte avslöjas, rätt till DVD-spelare utan regionkod osv.) innebär otillbörliga begränsningar och eventuellt tvångsförsäljning eller försäljning av produkter med nedbantade funktioner. Kommittén anser inte att detta är acceptabelt eftersom sådana åtgärder inte står i proportion till de mål som skall uppnås. Dessutom slår sådana åtgärder ofta orättvist.

5.4. Beskattningen av skrivbara cd-skivor och DVD-skivor är ännu mer orättvis om skivorna eller systemen har inbyggda kopieringsskydd i hårdvara eller mjukvara.

5.5. Det vore bättre om företagen inom sektorn inriktade sig på att skapa nya kommersiella modeller, anpassade till den digitala kommunikationens tidsålder, och på så vis utnyttjade en stor, potentiell marknad, i stället för att betrakta varje konsument som potentiell pirattillverkare eller att sträva efter evighetsinkomster genom beskattning av digitala media eller genom att införa tekniska begränsningar som gör att spelare eller skivor inte kan utnyttjas fullt ut. Ett antal lönsamma mjukvaruföretag sprider sina produkter via Internet till rimliga priser. De nya företag som erbjuder möjlighet att lyssna på musik via Internet mot betalning visar att det går att bygga upp och utveckla en marknad som respekterar skivbolagens och upphovsmännens rättigheter.

5.6. Däremot stöder kommittén fullt ut det frivilliga systemet för ursprungsmärkning när det gäller skrivbara media. Det skulle underlätta kampen mot den industriella piratkopieringen. På samma sätt bör man uppmuntra användningen av uppförandekoder inom offentliga och privata företag när det gäller korrekt hantering av immateriella rättigheter. Användningen av sådana koder har redan gett märkbara resultat i Europa: Antalet "laglydiga" företag ökar, och denna tendens kommer att stärkas om inte licenskostnaderna är orimligt höga och om det finns verklig konkurrens (det finns monopol- eller oligopolliknande situationer inom många områden). Mot denna bakgrund är det knappast motiverat att i fråga om tillämpningsområdet göra undantag när det gäller uppförandekoderna för offentliga företag och andra offentliga organ som agerar inom ramen för sin myndighetsutövning. Gemenskapens och medlemsstaternas institutioner och offentliga företag kan inte undantas från principen att respektera immateriella rättigheter.

6. Slutligen vill EESK ge detaljerade kommentarer till vissa artiklar i förslaget.

- Skadestånd: Bestämmelserna är mycket detaljerade, ibland alltför detaljerade, till exempel när det gäller kravet att käranden skall kunna styrka svarandens förtjänst, och att den senare skall visa upp bokföringen över sin olagliga eller kriminella verksamhet.

- Organisationer som försvarar konsumenternas rättigheter, på europeiskt eller nationellt plan, bör ges rätt att väcka talan kollektivt eller kräva förbudsföreläggande, under förutsättning att dessa organisationer är grundade i laglig ordning och är representativa.

- Om det endast är fråga om civil talan är det den allvarliga skada käranden lidit som motiverar skadestånd, och inte huruvida intrånget i dennes rättigheter varit avsiktligt; om å andra sidan den civila talan är kopplad till ett åtal, måste det bevisas att skadan uppkommit genom uppsåt.

- Interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder: I ett akut, första skede kan det vara motiverat att domstolen inte hör svaranden, särskilt i syfte att undvika att bevis förstörs eller undanhålls, men hans rättsliga ombud bör i alla fall höras snarast möjligt därefter. Om varor eller bokföring tas i beslag kan det innebära ett svårt slag för ett företag som utsätts för ogrundade anklagelser, och det kan till och med innebära att företaget försvinner från marknaden. Respekten för rätten till försvar är en allmän och oförytterlig princip i gemenskapsrätten.

- Bevismaterial: Det är endast behöriga domstolar som kan förordna att bank-, finans- eller affärsakter skall tas i beslag och överlämnas till civil domstol; när straffrättsliga förfaranden har inletts är det generellt domstolarna som är behöriga.

- Påföljder: Förutom att förstöra varorna kan man också beslagta den utrustning som använts vid pirattillverkningen eller förfalskningen. Straffrättsliga påföljder gentemot juridiska personer regleras av lagstiftningen i respektive medlemsstat. Dessa påföljder bör därför anpassas till de enskilda medlemsstaternas lagstiftning.

- Offentliggörande av domstolsavgöranden: Det nuvarande förslaget innehåller inga begränsningar för offentliggörandet. Domstolen fastställer antingen en totalsumma som skall användas i detta syfte eller villkoren för var och hur offentliggörandet skall ske (i form av en sammanfattning eller i dess helhet).

- Tekniska åtgärder: Huruvida viss teknisk utrustning eller viss programvara som används vid kopiering eller pirattillverkning skall betraktas som olaglig beror ofta inte på hur de är beskaffade utan på hur de används. Samma utrustning kan också tjäna lagliga syften (t.ex. användas för att göra privata säkerhetskopior). Att använda en annars lagstridig teknisk utrustning för att säkerställa en konsumenträttighet kan inte betraktas som olagligt.

- Uppförandekoder: Dessa koder bör också innehålla konsumenternas rättigheter och garantier i enlighet med gemenskapsrätten.

Bryssel den 29 oktober 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) "7. Mål: Skyddet av och respekten för immaterialrätter bör bidra till att främja teknisk innovation, tekniköverföring och teknikspridning till ömsesidig fördel för upphovsmän till och användare av de tekniska kunskaperna samt till förmån för den sociala och ekonomiska välfärden. En jämvikt mellan rättigheter och skyldigheter bör säkerställas."

"8. Principer: ...2. Åtgärder kan behöva vidtas för att undvika att de som innehar rättigheterna missbrukar det immaterialrättsliga skyddet och att sådana metoder används som på ett orimligt sätt hämmar handeln eller den internationella tekniköverföringen. Dessa åtgärder måste dock vara förenliga med bestämmelserna i detta avtal."www.wto.org

(2) EGT C 116, 28.4.1999.

(3) EGT C 61, 14.3.2003.