52002AE1366

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet - Halvtidsöversyn av den gemensamma jordbrukspolitiken"

(KOM(2002) 394 slutlig)

(2003/C 85/19)

Den 6 december 2002 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda meddelande.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 14 november 2002. Föredragande var Adalbert Kienle.

Vid sin 395:e plenarsession den 11 och 12 december 2002 (sammanträdet den 11 december) antog kommittén följande yttrande med 82 röster för, 3 röster emot och 10 nedlagda röster.

1. Inledande kommentarer

1.1. Diskussionen om utvecklingen av gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik har återverkningar långt utanför jordbrukets ekonomiska och sociala sektor. Denna politik handlar också om livsmedelssäkerhet, tryggad livsmedelsförsörjning och konsumentskydd. Eftersom jordbruket är den i särklass största näringsgrenen när det gäller markanvändning påverkar det i högsta grad miljöskyddet och naturskyddet. Jordbruket har också stor betydelse för utvecklingen av en levande och livskraftig landsbygd.

1.2. Jordbruksföretagen har till uppgift att uppfylla och utjämna ekonomiska, ekologiska och sociala aspekter samtidigt som den europeiska jordbruksmodellen skall vara konkurrenskraftig och inriktad på mångfunktionalitet och hållbarhet. Utan ett ekonomiskt framgångsrikt jordbruk går det inte att uppfylla många av de samhälleliga mål som åligger jordbruket.

1.3. Under de senaste åren har det förts en kritisk samhällelig debatt om jordbruket och jordbrukspolitiken som helt klart varit mycket bredare och intensivare än tidigare. Debatten har handlat om livsmedelsskandalerna och de konsekvenser de fått: Vidareutvecklingen av den europeiska livsmedelslagstiftningen och skapandet av de övergripande systemen för kvalitetssäkring har fått en helt ny innebörd både för jordbrukarna och för hela livsmedelskedjan. Såväl lantbrukare, livsmedelsföretag, konsumenter som politiker har på senare tid tagit itu med dessa utmaningar i en konstruktiv anda.

1.4. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har genom sina initiativyttranden "Framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken" av den 20-21 mars 2002 och "En politik som främjar den europeiska jordbruksmodellen" av den 20-21 oktober 2000 utfört ett omfattande, aktuellt och förebyggande arbete när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken och hur Agenda 2000 fungerar. Samarbetet med Europaparlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling har visat sig vara särskilt värdefullt. För EESK:s del handlar det inte minst om att utnyttja allmänhetens och organisationernas nyvaknade intresse för att politiskt säkerställa den europeiska jordbruksmodellen med ett mångfunktionellt jordbruk på lång sikt. Följande yttrande om kommissionens meddelande "Halvtidsöversyn av den gemensamma jordbrukspolitiken" är därför en utveckling av kommitténs ståndpunkt hittills.

1.5. Överenskommelsen på toppmötet i Bryssel den 24-25 oktober 2002, där de sista hindren för den historiska östutvidgningen undanröjdes och där det redan nu klargjordes vilka finansiella ramar som skall råda för den gemensamma jordbrukspolitiken (marknadsorganisationer för jordbruksvaror och direktbetalningar) fram till 2013, ändrar inte EESK:s avsikt att ingående granska de uttalanden och förslag som kommissionen lagt fram i sina meddelanden.

2. De viktigaste punkterna i kommissionens meddelande av den 10 juli 2002

2.1. I meddelandet hänvisar kommissionen till mandatet från Europeiska rådet i Berlin, enligt vilket kommissionen skall lägga fram en halvtidsöversyn (Midterm Review) av Agenda 2000. Målen är i stort sett samma som på toppmötet i Berlin och Europeiska rådets möte i Göteborg, framför allt en konkurrenskraftig jordbrukssektor, miljövänliga produktionsmetoder och kvalitetsprodukter, skälig levnadsstandard och stabila inkomster för jordbrukarna, bevarade kulturlandskap, förenklad jordbrukspolitik och en samhälleligt acceptabel ersättning för de tjänster jordbrukarna tillhandahåller. Kommissionen avfärdar därmed tanken på att avskaffa stöden eller på att åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken. Den motsätter sig också idén om att EU:s jordbruk skall inskränkas till en passiv roll.

2.1.1. Enligt kommissionen skall lagförslagen läggas fram till årsskiftet 2002/2003 efter det att gemenskapens institutioner och berörda parter rådfrågats.

2.2. Enligt förslagen planeras ytterligare nedskärningar av prisstödet för vissa av jordbrukets marknadsordningar. Detta gäller framför allt spannmål och ris. För dessa produkter skall stödet utgöra en sista säkerhetsåtgärd att utnyttja i nödfall. I gengäld skall ersättningen garanteras respektive höjas. Kommissionen har också för avsikt att utan någon ersättning avskaffa den månatliga rapporten för spannmål. Kommissionen föreslår dessutom att stödet för råg avskaffas. När det gäller durumvete och torkat foder skall de nuvarande stöden, som är produktionsbaserade, minska eller övergå till ett inkomststöd till jordbrukarna. Kommissionen föreslår att det för nötter skall införas ett permanent stödsystem med fasta bidrag som medlemsstaterna kan komplettera upp till en viss gräns. När det gäller mjölksektorn anser kommissionen att det endast finns fyra olika alternativ för den framtida utvecklingen. Kommissionen lägger inte fram några direkta förslag när det gäller oljeväxter och nötkött även om följderna av en frikoppling eller justering i högsta grad påverkar dessa produkter - och även mjölksektorn.

2.3. Kommissionen föreslår en genomgripande omställning, så kallad frikoppling, av det nuvarande ersättningssystemet. Detta gäller framför allt ersättning för åkerbruk och djurhållning och från och med 2005 även för mjölk. Ersättningssystemet skall frikopplas från nuvarande beräkningsgrund (exempelvis per djur eller per odlad areal) och i stället inriktas på direkta inkomststöd till jordbrukarna (allmänt inkomstbidrag per jordbruksföretag). Enligt kommissionens förslag skall detta stöd grundas på vad jordbruksföretaget hittills fått i ersättning från EU (tidigare års stöd). Alla former av direktstöd skall dock kopplas till uppfyllande av nya villkor. På så sätt ges stöden utifrån nya definitioner och blir i viss mån "omkopplade" (se punkt 2.5).

2.4. Kommissionen vill ställa om så många typer av ersättning som möjligt till allmänt inkomstbidrag till jordbruksföretag: ersättning för åkerbruk, baljväxter, potatisstärkelse, nötkött, mjölk (från 2005) och uppfödning av får. Kommissionen föreslår omfattande förändringar av marknadsordningarna för ris, durumvete och torkat foder. De nuvarande produktionskvoterna och odlingsrättigheterna skall behållas. Kommissionen vill i princip ge jordbrukarna större frihet att välja vad de vill odla. När det gäller arealuttag planeras dock fortsatta restriktioner. Kommissionen föreslår att det införs ett obligatoriskt långsiktigt arealuttag (10 år).

2.4.1. När jordbrukare säljer, överlämnar eller arrenderar ut mark skall motsvarande andel av stödet övergå till den nya brukaren (kvasi-arealbidrag). Kommissionen anser inte att frikopplingen av ersättningen från produktionen principiellt bör leda till en omfördelning av ersättningen mellan jordbruksföretag, produktionsinriktningar, regioner eller medlemsstater, utan att jordbrukarna i praktiken skall få samma ersättning även i fortsättningen. Medlemsstaterna skall dock ha möjlighet att delvis beräkna detta stöd efter regionala och nationella genomsnittsvärden.

2.5. Alla former av direktstöd skall i framtiden kopplas till att uppfylla standarder när det gäller miljö- och djurskydd, livsmedelssäkerhet och förvaltning av mark (Cross Compliance). Direktstödet kopplas därmed till att jordbrukarna uppfyller villkoren för "god jordbrukssed". Kommissionen kommer att lägga fram konkreta förslag för att definiera en ram för dessa standarder på gemenskapsnivå.

2.6. Kommissionen vill också införa ett obligatoriskt rapportsystem över hur företag som årligen får mer än 5000 EUR i direktstöd uppfyller standarder för miljö, djurskydd, livsmedelssäkerhet och förvaltning (Farm Audit). Ett obligatoriskt tioårigt miljöarealuttag skall införas för åkermark och ersätta det nuvarande arealuttaget som är konjunkturbetingat. Eftersom odling av energigrödor på uttagen mark skall upphöra föreslår kommissionen åtgärder för att motverka koldioxidutsläpp och minska klimatförändringen enligt ett system med ersättning per hektar odlad mark.

2.7. Den frivilliga justeringen tillämpas för närvarande endast i Storbritannien, medan den har upphört i Frankrike, avskaffats i Portugal och planeras tillämpas i Tyskland från 2003. Kommissionen föreslår att det från 2004 skall införas en "dynamisk" justering som blir obligatorisk i alla EU:s medlemsstater. Kommissionen föreslår att direktstödet till jordbrukarna minskar med tre procent per år. På så vis uppnås den maximala nivån 20 procent år 2010.

2.7.1. Fribeloppen på 5000 EUR för de två första heltidsanställda och 3000 EUR för övriga heltidsanställda skulle enligt kommissionen innebära att tre fjärdedelar av samtliga jordbruksföretag inom EU skulle slippa minskat direktstöd. Förslaget om att maximera direktstödet till 300000 EUR per företag (plus ett fribelopp per anställd) skulle däremot framför allt drabba stora jordbruksföretag. Därför måste man ingående utreda vilka följder detta får för företagen, sysselsättningen och regionerna.

2.7.2. Enligt kommissionen kräver justeringen i princip inte ytterligare nationella medel för samfinansiering från medlemsstaterna fram till 2006, vilket framför allt beror på att procentsatsen för EU-samfinansiering för miljöåtgärder inom jordbruket (även för de föreslagna åtgärderna för djurskydd) skall höjas med 10 procentenheter.

2.8. De medel som frigörs genom justeringen skall enligt kommissionens förslag överföras till EU:s budget och sedan åter fördelas till medlemsstaterna och programmen för landsbygdsutveckling (andra pelaren). Denna nya fördelning skall ske enligt vissa villkor, exempelvis utnyttjad jordbruksareal, antal sysselsatta och grad av välstånd. Detta kan leda till finansiella förändringar mellan medlemsstaterna. De medel som frigörs genom nedskärningen till 300000 EUR plus schablonbeloppen skall dock kunna stanna kvar i medlemsstaterna och användas för åtgärder inom den andra pelaren.

2.8.1. Inom ramen för den andra pelaren skall det finnas nya stödåtgärder, framför allt för att främja livsmedelskvaliteten. Jordbrukare som deltar i frivilliga program för kvalitetssäkring och certifiering skall garanteras stöd. Marknadsföringsaktiviteter av producentsammanslutningar och ekologiska kvalitetsprogram skall också främjas på motsvarande sätt.

2.8.2. Kommissionen vill även ge jordbrukarna stöd för att uppfylla de nya standarder som införs inom områdena miljö, livsmedelssäkerhet, djurskydd och drift. Dessa standarder skall utvecklas inom ramen för en unionsövergripande ny definition av god jordbrukssed. Stödet skall utgå under maximalt fem år och gradvis trappas ned. Det skall också vara möjligt att stimulera deltagande i s.k. Farm Audits.

2.8.3. Slutligen föreslår kommissionen stöd för djurskyddsåtgärder enligt samma mönster som för miljöåtgärder inom jordbruket. Både när det gäller miljöåtgärder inom jordbruket och åtgärder för djurskydd skall den fasta satsen för samfinansiering av dessa åtgärder ökas från nuvarande 50 % (75 % i områden som omfattas av mål 1) till 60 % (85 % i områden som omfattas av mål 1).

ALLMÄNNA KOMMENTARER

3. Syftet med en översyn efter halva tiden inom ramen för Agenda 2000

3.1. EESK har, vilket nämndes i inledningen, redan i sitt initiativyttrande "Framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken"(1) behandlat flera frågeställningar, som blivit föremål för meddelanden och förslag från kommissionen, när det gäller översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter halva tiden. Kommittén gör en entydig bedömning av giltigheten för besluten i Agenda 2000 och av uppdraget om en översyn efter halva tiden (Midterm Review): "Besluten ... räcker fram till slutet av 2006. Genom 'halvtidsöversynen' går det bara att göra mindre anpassningar till gällande förordningar under åren 2002 och 2003. Därmed kan jordbruket utgå från tillförlitliga ramvillkor fram till slutet av 2006".

3.2. Kommittén anser fortfarande att de kontroller som utförts efter toppmötet i Berlin och den förväntade marknadsutvecklingen för de flesta produkter inte ger någon anledning att för närvarande genomföra omfattande reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken. Man bör också komma ihåg tidigare uttalanden från kommissionären med ansvar för jordbruket, att halvtidsöversynen är just en översyn, inte någon reform.

3.3. Efter besluten om Agenda 2000 på toppmötet i Berlin 1999 planeras en översyn av områdena spannmål, oljeväxter och eventuellt också nötkött för att överblicka marknadsutvecklingen och jordbruksutgifterna inom EU. I Agenda 2000 talas det inte om någon förändring av anslagen för jordbrukspolitiken i samband med halvtidsöversynen. Programmen för landsbygdsutveckling skall utvärderas 2003.

3.3.1. Kontrolluppdrag från ministerrådet (jordbruk) tillkommer inom områdena socker, humle, oliver, tobak och inom systemet för småbrukare.

3.4. På toppmötet i Göteborg i juni 2001 beslöt man att införliva den gemensamma jordbrukspolitiken i målsättningen om hållbar utveckling. Den skall "lägga större vikt på att främja hälsosamma och högkvalitativa livsmedel, miljövänliga produktionsmetoder - inklusive ekologisk produktion - förnybara råvaror och på att skydda den biologiska mångfalden". På toppmötet i Göteborg fastställdes dock inga konkreta kontrolluppdrag för halvtidsöversynen av Agenda 2000.

3.5. EESK anser att reaktionen från partier, organisationer och media, efter det att meddelandet om halvtidsöversynen offentliggjorts, kan sammanfattas av den bedömning som Schuman-institutet gjort: "Reformerna innebär den största förändringen i den 45-åriga gemensamma jordbrukspolitiken" ("Reforms... constitute the biggest change in the CAP's 45-year history"). Detta gäller oavsett om reaktionen är positiv, negativ eller både och. Det innebär att förslagen i halvtidsöversynen sträcker sig över betydligt längre tidsperiod än Agenda 2000. EESK drar därför slutsatsen att det framför allt ger underlag för en reform efter 2007.

3.6. Därför anser EESK att det verkligen krävs en djupgående och öppen diskussion både om avvägningar innan lagstiftningsförslagen utarbetas, om vilket värde jordbrukarna tillmäter stabilitet och tillförlitlig politik och om hur tvingande en så omfattande jordbruksreform är vid denna framflyttade tidpunkt. EESK anser att det är absolut nödvändigt att i samtliga debatter och reformförslag beakta eventuella konsekvenser för jordbruks- och livsmedelsindustrin och även för kooperativen. Denna diskussion är också nödvändig eftersom Agenda 2000 anger ramarna för gemenskapens jordbrukare, samtidigt som den utgör grundval för den förestående utvidgningen av gemenskapen och för förhandlingarna med Världshandelsorganisationen (WTO).

3.7. EESK är dock övertygad om att det inte kan föras någon uttömmande diskussion innan kommissionen har presenterat en omfattande analys av konsekvenserna av förslagen. EESK anser det bekymmersamt att kommissionen med stort engagemang arbetat med att utforma lagtexter innan det funnits möjlighet för Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén att lägga fram betänkanden och yttranden i ärendet.

4. Förslagen i halvtidsöversynen

4.1. EESK stöder i princip kommissionens målsättningar. EESK välkomnar framför allt den eftersträvade förankringen av tanken om mångfunktionalitet inom den samlade gemensamma jordbrukspolitiken. Viktigast är dock huruvida kommissionens föreslagna åtgärder verkligen bidrar till att uppfylla målen och om de leder till ett mångfunktionellt och konkurrenskraftigt jordbruk. Detta är ännu mera betydelsefullt eftersom de ändringar av jordbrukspolitiska instrument som föreslås i halvtidsöversynen skulle innebära omfattande förändringar för det europeiska jordbruket.

4.1.1. EESK hänvisar till den fördjupade dialogen med kommissionen och Europaparlamentet i samband med utarbetandet av initiativyttrandet "Framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken". Kommittén ställde här frågor av stor betydelse för diskussionen om halvtidsöversynen, men dessa har tyvärr ännu inte fått några uttömmande svar. Detta medför att det, enligt kommitténs uppfattning, blir ännu viktigare att genomföra grundliga analyser och studier.

4.1.2. EESK beklagar också att kommissionen inte har utnyttjat halvtidsöversynen för att analysera problemen med den tilltagande föråldringen inom det europeiska jordbruket. Kommittén hänvisar i detta sammanhang åter till den gemensamma förklaring som angavs den 6 december av Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, och Regionkommittén där man krävde att unga lantbrukare skulle prioriteras i framtidsplanerna och att man i samband med halvtidsöversynen skulle ta till effektiva åtgärder för att utan dröjsmål kunna främja och stödja dessa. EESK hoppas på motsvarande konkreta åtgärder när lagförslagen presenteras.

4.2. Kommissionens särskilda målsättning att marknadsstöden, framför allt för spannmål, skall reduceras till att endast utgöra ett skyddsnät har redan uppfyllts i och med de prissänkningar som Agenda 2000 inneburit. Den offentliga lagerhållningen av spannmål har minskat drastiskt de senaste åren. Därför anser inte EESK det troligt att den föreslagna prissänkningen på 5 procent på spannmål kan motiveras av utvecklingen på världsmarknadspriserna - i synnerhet inte som kommissionen själv räknar med stabila världsmarknadspriser. Kommittén är oroad över att en sådan prissänkning skulle försvaga och undergräva gemenskapspreferensen.

4.2.1. EESK anser det helt nödvändigt att införa övergångs- och anslutningsregler när det gäller stödet för råg, vilket står i kontrast till kommissionens förslag om fullständig avveckling av detta stöd. Detta skulle kunna ske genom att i ökad utsträckning använda spannmål som foder.

4.2.2. När det gäller durumvete befarar kommittén att kommissionens förslag inte leder till den föreslagna kvalitetsförbättringen, utan till en utflyttning av verksamheten på bekostnad av regioner med dålig avkastning. Kommittén rekommenderar därför att nuvarande premier på traditionella områden får en starkare koppling till striktare kvalitetskriterier.

4.2.3. Kommittén instämmer i kommissionens synpunkt att det krävs nya stödinstrument för nötproducenter. Kommittén anser dock att det föreslagna kompensationsstödet är otillräckligt för att klara konkurrensen från tredje land.

4.2.4. Kommittén efterlyser också förslag om hur man skall öka den otillräckliga produktionen av proteingrödor i EU så att den motsvarar efterfrågan. EESK har i ett mycket uppmärksammat initiativyttrande uttalat sig för en ny gemenskapsplan för växtproteiner(2). De nyligen genomförda stora amerikanska höjningarna av prisstödet till sojabönsproduktion (konjunkturutjämnande utbetalningar) riskerar att leda till en ännu defensivare europeisk politik när det gäller produktion av växtprotein och oljeväxter.

4.3. EESK betonar återigen sin positiva inställning till att stärka landsbygdens utveckling genom den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken: Hit hör framför allt investeringsstöd till företag och sektorer, miljöåtgärder inom jordbruket och kompensationstillägg till eftersatta områden. Kommissionen anger i sina meddelanden en siffra på 16 procent (EUGFJ Utveckling och garanti), vilket den anser vara för lite. Om man skall kunna göra en riktig bedömning måste man emellertid även räkna med de medel som kommer från samfinansieringsprojekt och nationella åtgärder som inte omfattas av EU-stödet. Det går inte att bortse från att åtgärderna inom den första pelaren påverkar jordbrukarnas inkomster avsevärt, även om det kan konstateras stora skillnader både på företagsnivå och på regional nivå.

4.3.1. EESK är orolig för att det skapas problem, dels på grund av bristande finansiella anslag för den andra pelaren, dels på grund av de extrema ojämlikheter som råder när det gäller regionala finansiella anslag. Redan i dag är konkurrensen mellan jordbrukare i olika medlemsstater och regioner snedvriden. Om den gemensamma jordbrukspolitikens "andra pelare" skall byggas ut ytterligare (genom justering) måste man därför säkerställa att EU:s medlemsstater ställer minimibelopp till förfogande när det gäller nationella samfinansieringsanslag. Annars finns det inte något berättigande för pelarens anspråk på att vara en del av en gemensam europeisk jordbrukspolitik.

4.3.2. EESK ifrågasätter varför det även fortsättningsvis måste råda begränsad flexibilitet när det gäller hur justeringsanslagen skall användas just i de särskilt behövande områden som omfattas av mål 1. Hittills har de flesta åtgärder för landsbygden finansierats av EUGFJ:s sektion för utveckling. Kommissionen borde påvisa möjliga sätt att tydligt förenkla och lösa detta tekniska ekonomiska problem.

4.3.3. Kommittén kräver att den framtida landsbygdsutvecklingspolitiken skall ta hänsyn till all ekonomisk verksamhet på landsbygden, som tjänste- och handelsområdet som är viktiga sysselsättningsskapande områden, samt även till behovet av miljöplanering och fysisk planering. Detta innebär att den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare måste stärkas, samt att strukturfonderna och socialfonden i högre grad anpassas till en integrerad landsbygdsfrämjande politik som förenar all ekonomisk och social verksamhet samt den offentliga och privata sektorn på landsbygden.

4.4. Kommissionen vill återföra medel till medlemsstaterna från den dynamiska justeringen, dvs. den sammanlagt 20-procentiga minskningen av direktstödet, efter objektiva kriterier (jordbruksareal, antal yrkesverksamma inom lantbruket, välstånd). Hittills är det oklart hur dessa kriterier konkret skall se ut och vilka finansiella konsekvenser de får. Detsamma gäller för eventuella förändringar mellan regioner och nuvarande medlemsstater.

4.4.1. EESK påpekar att sådana minskningar av direktstödet och flyttningar till den andra pelaren i hög grad skulle påverka jordbruksinkomsterna och tvinga jordbruksföretagen till anpassningar. Förslagen om modulation bör analyseras på nytt med tanke på besluten på toppmötet i Bryssel den 24-25 oktober 2002. Det måste finnas alternativa lösningar eftersom det inte finns någon synlig koppling mellan föreslagna fribelopp och övre gränser, så som de för närvarande är utformade, och de effekter de får beroende på företagens storlek, exempelvis gradvis minskade kostnader och arbetsproduktivitet.

4.5. De ekonomiska och jordbruksstrukturella effekterna av en fullständig frikoppling av kompensationssystemet från produktionen går knappast att överblicka. Denna frikoppling kan naturligtvis leda till att jordbrukarna kan få större frihet att planera vad de skall odla, vilket vore positivt. Det bör dock påpekas att de föreslagna begränsningarna för arealuttag helt klart inskränker denna frihet. Enligt förslagen skall också olika produktspecifika stöd vara kvar (exempelvis arealbidrag för ris, durumvete och förnybara råvaror). Liknande gäller även för di- och amkor samt för nötkreatur.

4.5.1. Kommittén är oroad över att frikopplingen också får omfattande konsekvenser för politiken för utbudsreglering (exempelvis produktionskvoter och maximigränser för premier). EESK understryker också att kvantitetsregleringar skulle kunna vara ett viktigt instrument för att säkerställa ett hållbart jordbruk, inte minst inom eftersatta områden, och betesmarker. Därför är det desto mera beklagligt att kommissionen hittills inte gjort några beräkningar inom detta område.

4.5.2. Det är oklart hur frikopplingen påverkar produktionen av grödor. Det kan hända att arealer med rörliga kostnader som överstiger inkomsterna från försäljning av jordbruksprodukter tas ur produktion. En sådan utveckling skulle stå i klar kontrast till målet om att bevara ett geografiskt balanserat jordbruk. När det gäller djurhållningen är det osäkert om det efter fullständig frikoppling fortfarande är lönsamt att hålla di- och amkor samt att föda upp tjurar. Kommissionen tar i sina förslag inte på något vis ställning till hur man skulle kunna lösa detta problem.

4.5.3. EESK understryker att det är svårt att överblicka hur en frikoppling påverkar marknaden för mark och arrende. Inom EU är 41 % av den totala jordbruksmarken arrenderad. Det finns dock stora regionala skillnader. Frågan är om detta får stora konsekvenser för jordägarna. Uppdelningen av direktstöd efter areal kan leda till mycket stora betalningsskillnader per hektar beroende på företagsstrukturen. Det kan leda till oönskade bieffekter i fråga om prisbildning för mark och arrende och till och med till att areal läggs i träda. Frikopplingen antas också göra det svårare för unga jordbrukare att ta över befintlig jordbruksverksamhet.

4.5.4. EESK är också oroad över att kommissionens föreslagna stöd till företagen kan leda till snedvriden konkurrens om jordbrukarna använder direktstödet för verksamhet inom marknader utan prisstöd.

4.5.5. EESK menar att förslaget om frikoppling av direktstödet, och de stora skillnader i stöd per hektar mark som finns i detta, kommer att leda till en kritisk diskussion inom jordbruket och samhället och krav på omfördelning eller utjämning av detta stöd. Vi håller inte med kommissionen om att en frikoppling av direktstödet i längden skulle kunna leda till att allmänheten i bibehållen eller ökad utsträckning accepterar dessa stöd och påpekar att det krävs noggranna överväganden för att undvika att direktstödet återigen ifrågasätts offentligt. Man bör uppmärksamma dem som fruktar att denna systemändring är "början till slutet" för direktstöd och därmed även för finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

4.5.6. EESK anser att en fullständig frikoppling och sammanslagning av samtliga direktstöd till ett enda företagsstöd inte främjar vare sig det mångfunktionella jordbruket (den europeiska jordbruksmodellen) eller ett hållbart säkerställande av direktstödet. Därför föreslår EESK att man analyserar andra möjligheter att utveckla direktstödet, vilket man redan har föreslagit i initiativyttrandet "Framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken". När man ser över detta bör man även överväga ett stödsystem som skulle kunna bestå av ett allmänt basstöd (som exempelvis beror på arealstorlek) och produktbaserade element. Ett sådant stöd skulle tillgodose kraven på ett konkurrenskraftigt och miljömässigt hållbart jordbruk.

4.5.7. EESK konstaterar att kommissionens förslag om en 10-årsperiod med fast arealuttag i stället för roterande arealuttag i praktiken skulle stöta på stora svårigheter och bristande förståelse. Man bör därför mer ingående studera effekterna av förslaget.

4.6. EESK har redan på andra ställen (se punkt 2.3) påpekat att förslagen om frikoppling i själva verket handlar mer om en ny definition eller "omkoppling" eftersom direktstödet i framtiden knyts till att vissa standarder uppfylls när det gäller miljö- och djurskydd, livsmedelssäkerhet och förvaltning av mark (Cross Compliance). Kommittén kan inte göra någon faktisk bedömning förrän kommissionen har lagt fram mera information om hur omfattande dessa bestämmelser för s.k. Cross-Compliance ser ut och hur de skall kunna kontrolleras.

4.6.1. Kommittén anser att det å ena sidan finns krav på att bevisa att EUGFJ:s finansiella resurser används på rätt sätt, å andra sidan bör man göra allt för att förhindra att kontrollapparaten återigen utökas för jordbrukare och myndigheter i medlemsstaterna.

4.6.2. EESK påpekar att jordbrukare endast fått miljöstöd (miljöprogram inom jordbruket) i de fall då de lyckats överträffa reglerna för god praxis. Kommissionens förslag till fastställande av s.k. cross-compliance-villkor försvårar antagligen redan besvärliga gränsdragnings-problem när det gäller att belöna miljöarbete inom jordbruket. EESK kräver att miljökriterierna skall vara klara och entydiga och tillämpas på ett enhetligt sätt i hela EU. EESK anser framför allt att det är nödvändigt med lösningar för sådana gemenskapsstandarder som går utöver internationella standarder (vid öppna marknader). Detta krävs så länge som de miljökriterier som tillämpas inom EU inte motsvarar de normer som gäller för import av livsmedel. EESK anser att det av konkurrensskäl inte räcker med en tidsgräns på fem år för att exempelvis förbättra djurskyddet.

4.7. Förslaget om kontroller (Farm-Audits) på gemenskapsnivå är mycket omfattande men alldeles för allmänt utformat för att det skall kunna bedömas utförligt. EESK rekommenderar därför att sådana kontrollsystem i möjligaste mån blir frivilliga och att de kan kopplas till befintlig dokumentation eller att de integreras och utformas så att de underlättar jordbrukarnas administrativa arbete. Just på grund av erfarenheterna inom jordbruket framhåller EESK vikten av att utveckla ett heltäckande system för stimulans i stället för kontroll- och rapportsystem.

5. Ytterligare politiska förhandlingar om den gemensamma jordbrukspolitiken

5.1. EESK anser det nödvändigt att överväga alla reformer utifrån lantbruksföretagens möjligheter och begränsningar när det gäller att anpassa sig till en ändrad jordbrukspolitik. I flera europeiska regioner konstateras med stor oro att unga människor fortsätter att lämna jordbruket. Även när det gäller jordbrukets mångfunktionalitet är frågan om jordbruksföretagens förmåga att överleva - och frågan om betesmarker - helt avgörande på eftersatta orter. Det går inte att komma ifrån att lantbrukarna i dessa områden trots ersättningstillägg har betydligt lägre inkomster. Därför borde finansieringssystemen vidareutvecklas liksom regionernas egenintresse av att kunna garantera arbetstillfällen inom jordbruket och av att stimulera skapandet av alternativa verksamheter. EESK menar att detta speglas i förklaringen från Europeiska rådets möte den 24-25 oktober 2002, framför allt med hänvisning till slutsatserna vid toppmötet i Luxemburg 1997 om behovet av att bibehålla ett mångfunktionellt jordbruk i hela EU.

5.2. I och med Agenda 2000 har de finansiella anslagen för EU:s jordbruksbudget begränsats. De båda senaste åren har både jordbruksdirektivet och den övre gräns som fastställdes på toppmötet i Berlin hållits med mycket god marginal. Det har hela tiden överförts stora mängder pengar från icke utnyttjade anslag i EU:s jordbruksbudget till de nationella budgetarna. Som bekant följer medlemsstaterna noggrant alla reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken, för att se hur de påverkar staternas position som nettobetalare eller nettomottagare. EESK upprepar sin ståndpunkt att det krävs tillräcklig och tillförlitlig finansiering för att behålla den europeiska jordbruksmodellen (med mångfunktionalitet) och för att utvidga den till de nya medlemsstaterna. Alla reformsteg måste därmed omfatta en prövning av huruvida de är möjliga att genomföra inom de nya finansiella ramarna.

5.3. De fortsatta förhandlingarna i WTO påverkar i hög grad reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. EESK rekommenderar kommissionen att fortsätta att behandla klassiska handelsfrågor (avskaffande av exportstöd, inhemskt stöd och förbättrat marknadstillträde) tillsammans med aspekter som inte rör handeln och att driva på arbetet med att utveckla motsvarande internationella institutioner. Det gäller exempelvis det preventiva konsumentskyddet och internationella bestämmelser för miljö- och djurskydd. EESK är oroad över att förslagen till halvtidsöversyn skulle kunna ge intryck av att EU redan har gett upp begreppet "blue box". Kommission bör inte under några omständigheter göra alltför snabba eftergifter.

5.3.1. I kommissionens meddelande om halvtidsöversyn märks inte mycket av kommissionens besked att övervaka hur den nya amerikanska jordbrukspolitiken (Farm Bill) påverkar de globala jordbruksmarknaderna. Detta är ännu mera beklagligt eftersom den amerikanska jordbrukspolitiken betraktar den "Farm Bill" som var i kraft 1996-2002, med inriktning på omfattande frikoppling och liberalisering, som felaktig och har genomfört en ny politik som återigen bygger på marknads- och prisstöd.

5.4. Kommissionens rapport om halvtidsöversyn innehåller endast perifera förslag om hur EU:s jordbruk skall kunna förbättra sin internationella konkurrenskraft. Den frikoppling av direktstöd, som kommissionen kallar "green box", förbättrar dock inte konkurrenskraften för de europeiska jordbruksprodukterna på de internationella marknaderna. EESK anser därför att det krävs omfattande analyser och beräkningar av kommissionsförslagen för att kunna garantera EU:s jordbruk en plats på den globala produktmarknaden.

5.5. Det talas ofta om att jordbrukspolitiken måste reformeras på grund av EU:s utvidgning österut (och framför allt på grund av det ökade finansiella behovet av direktstöd). Hittills har kommissionen dock hävdat att utvidgning och inre reform av den gemensamma jordbrukspolitiken är två separata frågor. Om kommissionen överger denna ståndpunkt anser EESK det helt nödvändigt att inkludera kandidatländerna i samråden om halvtidsöversynen. En mellanreform som genomförs utan de kandidatländer som kommer med i EU om två år, skulle leda till att acceptansen för reformen automatiskt ifrågasätts och till att utvidgningsprocessen försvåras.

5.6. EESK menar att de föreslagna åtgärderna, framför allt en frikoppling av direktstödet, är både tidskrävande och resursslukande att praktiskt genomföra i medlemsstaterna. Det framgår inte av meddelandena när de olika åtgärderna skall genomföras. Detta är dock mycket viktigt för att kunna fortsätta diskussionen om förslagen när det gäller halvtidsöversynen. EESK bedömer att en förändring av systemet med direktstöd endast kan ske om man också tar hänsyn till marknadsordningarna för nötkött och mjölk. Anslutningsregler till Agenda 2000 (dvs. en "Agenda 2007") bör förberedas och diskuteras ytterst uttömmande med tanke på hur komplext ärendet är och hur stora konsekvenser förändringar får.

Bryssel den 11 december 2002.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) EGT C 125, 27.5.2002, s. 87-99.

(2) EGT C 80, 3.4.2002, s. 26-34.