9.4.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 97/72

(1)

I syfte att skydda personer och gods inom Europeiska unionen bör olagliga handlingar riktade mot civila luftfartyg som äventyrar skyddet av den civila luftfarten förhindras genom införandet av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten. Detta mål bör uppnås genom fastställande av gemensamma regler och gemensamma grundläggande standarder för luftfartsskydd samt av mekanismer för övervakning av att kraven efterlevs.

(2)

För skyddet av den civila luftfarten i allmänhet är det önskvärt att lägga grunden för en gemensam tolkning av bilaga 17 till Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart av den 7 december 1944.

(3)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002 om införande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten (3) antogs till följd av händelserna den 11 september 2001 i Förenta staterna. Det behövs en gemensam strategi vad gäller skyddet av den civila luftfarten med beaktande av de effektivaste sätten att erbjuda bistånd efter terroristdåd som har stor inverkan på transportområdet.

(4)

Innehållet i förordning (EG) nr 2320/2002 bör ses över mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits, och själva förordningen bör upphävas och ersättas med den här förordningen, som förenklar, harmoniserar och förtydligar gällande regler och förbättrar säkerheten.

(5)

Eftersom det behövs större flexibilitet vid antagandet av säkerhetsrelaterade åtgärder och säkerhetsförfaranden för att kunna ta hänsyn till nya riskbedömningar och att möjliggöra att ny teknik införs, bör denna förordning innehålla de grundläggande principerna för vad som behöver göras för att skydda den civila luftfarten mot olagliga handlingar utan att därför omfatta närmare tekniska och procedurrelaterade detaljföreskrifter för hur dessa principer ska genomföras.

(6)

Denna förordning bör tillämpas på flygplatser med civil luftfart belägna på en medlemsstats territorium, på operatörer som tillhandahåller tjänster vid sådana flygplatser och på verksamhetsutövare som tillhandahåller varor och/eller tjänster till eller via sådana flygplatser.

(7)

Utan att det påverkar tillämpningen av konventionen om brott och vissa andra handlingar begångna ombord på luftfartyg, Tokyo 1963, konventionen för bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg, Haag 1970, och konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet, Montreal 1971, bör denna förordning även omfatta säkerhetsrelaterade åtgärder som ska gälla ombord eller under flygning med luftfartyg som tillhör EG-lufttrafikföretag.

(8)

Varje medlemsstat har fortfarande behörighet att besluta om att använda säkerhetsvakter ombord under flygningar med luftfartyg som är registrerade i den medlemsstaten och lufttrafikföretag med licens som utfärdats av dem samt även att, i enlighet med punkt 4.7.7 i bilaga 17 till Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart och enligt villkoren i den konventionen, garantera att dessa säkerhetsvakter är statligt anställd personal som speciellt valts ut och utbildats med hänsyn till den säkerhet och de säkerhetsaspekter som krävs ombord ett luftfartyg.

(9)

Olika typer av civil luftfart omfattas inte nödvändigtvis av samma grad av hot. När de gemensamma grundläggande standarderna för luftfartsskydd fastställs bör hänsyn tas till luftfartygets storlek samt till flygningarnas art och/eller frekvens vid flygplatserna, så att det blir möjligt att bevilja undantag.

(10)

Medlemsstaterna bör också ges möjlighet att på grundval av en riskbedömning tillämpa strängare åtgärder än de som fastställs i denna förordning.

(11)

Ett tredjeland kan kräva tillämpning av åtgärder som skiljer sig från åtgärderna enligt denna förordning i fråga om flygningar från en flygplats i en medlemsstat till eller över det berörda tredjelandet. Utan att det påverkar eventuella bilaterala avtal i vilka gemenskapen är part, bör dock kommissionen ges möjlighet att granska de åtgärder som begärs av tredjelandet.

(12)

Även om det inom en och samma medlemsstat kan finnas två eller fler organ som ansvarar för luftfartsskydd, bör varje medlemsstat utse en enda myndighet med ansvar för samordning och övervakning av genomförandet av säkerhetsstandarder.

(13)

Varje medlemsstat bör utarbeta ett nationellt säkerhetsprogram för civil luftfart, i syfte att definiera ansvarsfördelningen när det gäller genomförandet av gemensamma grundläggande standarder för luftfartsskydd samt att beskriva vilka åtgärder som krävs av operatörer och andra verksamhetsutövare i detta avseende. Vidare bör varje flygplatsoperatör, lufttrafikföretag och verksamhetsutövare som genomför standarder för luftfartsskydd utarbeta, tillämpa och underhålla ett säkerhetsprogram i enlighet både med denna förordning och med det nationella säkerhetsprogram för civil luftfart som är tillämpligt.

(14)

För att övervaka efterlevnaden av denna förordning och det nationella säkerhetsprogrammet för civil luftfart bör varje medlemsstat utarbeta och säkerställa genomförandet av ett nationellt program för kontroll av nivån och kvaliteten på luftfartsskyddet.

(15)

I syfte att övervaka medlemsstaternas tillämpning av denna förordning, men också för att lämna rekommendationer om förbättring av luftfartsskyddet, bör kommissionen utföra inspektioner, även oanmälda sådana.

(16)

Som en allmän regel bör kommissionen offentliggöra åtgärder som direkt påverkar passagerarna. Genomförandeakter som fastställer gemensamma åtgärder och förfaranden för genomförande av de gemensamma grundläggande standarderna för luftfartsskydd i vilka det finns känslig säkerhetsinformation bör tillsammans med kommissionens inspektionsrapporter och svaren från de berörda myndigheterna betraktas som ”sekretessbelagda EU-uppgifter” i den mening som avses i kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna (4). Dessa uppgifter bör inte offentliggöras, och bör endast vara tillgängliga för sådana operatörer och verksamhetsutövare som har legitimt intresse av dem.

(17)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

(18)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta allmänna åtgärder för att ändra icke väsentliga delar av de gemensamma grundläggande standarderna genom att komplettera dem, fastställa kriterier i syfte att möjliggöra för medlemsstaterna att göra undantag från de gemensamma grundläggande standarderna och anta alternativa säkerhetsåtgärder samt anta specifikationer för det nationella programmet för kvalitetskontroll. Eftersom de åtgärderna har allmän räckvidd och är avsedda att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(19)

När det, på grund av tvingande, brådskande skäl, inte är möjligt att iaktta de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll bör kommissionen kunna tillämpa det skyndsamma förfarandet i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG för antagande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten.

(20)

Målet är att eftersträva att säkerhetsåtgärder endast behöver utföras en gång (”one-stop security”) för alla flygningar inom Europeiska unionen.

(21)

Vidare bör det inte vara nödvändigt att ytterligare en gång säkerhetskontrollera passagerare eller deras bagage, när de anländer med flygningar från tredjeländer som har standarder för luftfartsskydd, vilka motsvarar de som fastställs i denna förordning. Utan att det påverkar varje medlemsstats rätt att tillämpa strängare åtgärder eller gemenskapens eller medlemsstaternas respektive behörighet, bör kommissionens beslut, och vid behov de avtal mellan gemenskapen och tredjeländer i vilka det erkänns att de säkerhetsstandarder som tillämpas i tredjelandet motsvarar de gemensamma standarderna, därför stödjas eftersom de främjar att säkerhetsåtgärder endast behöver utföras en gång.

(22)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om flygsäkerhet, inbegripet dem om transport av farligt gods.

(23)

Sanktioner bör föreskrivas vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning. Dessa sanktioner, som kan vara av civilrättslig eller administrativ karaktär, bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(24)

Ministeruttalandet om Gibraltars flygplats, som man enades om i Córdoba den 18 september 2006 under det första ministermötet i forumet för dialog om Gibraltar, kommer att ersätta den gemensamma förklaring om Gibraltars flygplats som gjordes i London den 2 december 1987, och full överensstämmelse med det uttalandet kommer att betraktas som överensstämmelse med förklaringen från 1987.

(25)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att skydda den civila luftfarten mot olagliga handlingar och att utgöra en grund för en gemensam tolkning av bilaga 17 till Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av denna förordnings omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

a)

fastställande av gemensamma regler och gemensamma grundläggande standarder för luftfartsskydd,

b)

mekanismer för övervakning av att reglerna efterlevs.

a)

Alla flygplatser eller delar av flygplatser som är belägna i en medlemsstat och som inte uteslutande används för militära ändamål.

b)

Alla operatörer, inklusive lufttrafikföretag, som tillhandahåller tjänster på de i led a avsedda flygplatserna.

c)

Alla verksamhetsutövare som tillämpar standarder för luftfartsskydd och har verksamhet inom eller utanför flygplatsens område och tillhandahåller varor och/eller tjänster till eller via de i led a avsedda flygplatserna.

1.

civil luftfart: all lufttrafik utförd av civila luftfartyg med undantag av lufttrafik utförd av statsluftfartyg enligt artikel 3 i Chicagokonventionen angående internationell civil luftfart.

2.

luftfartsskydd: en kombination av åtgärder och personella och materiella resurser som syftar till att skydda den civila luftfarten mot olagliga handlingar som äventyrar skyddet av den civila luftfarten.

3.

operatör: en person, en organisation eller ett företag som deltar i eller erbjuder sig att utföra en lufttranssport.

4.

lufttrafikföretag: ett lufttransportföretag med giltig operativ licens eller motsvarande.

5.

EG-lufttrafikföretag: ett lufttrafikföretag med en giltig operativ licens utfärdad av en medlemsstat i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992 om utfärdande av tillstånd för lufttrafikföretag (6).

6.

verksamhetsutövare: en annan person, organisation eller ett annat företag än en operatör.

7.

förbjudna föremål: vapen, sprängämnen eller andra farliga anordningar, föremål eller ämnen som kan användas för att begå en olaglig handling som äventyrar skyddet av den civila luftfarten.

8.

säkerhetskontroll: utnyttjande av tekniska eller andra metoder avsedda för att identifiera och/eller upptäcka förbjudna föremål.

9.

säkerhetsåtgärd: tillämpning av åtgärder som kan förhindra att förbjudna föremål införs.

10.

tillträdeskontroll: tillämpning av åtgärder som kan förhindra att obehöriga personer och/eller obehöriga fordon får tillträde.

11.

flygsida: rörelseområdet på en flygplats, angränsande mark och byggnader eller delar av dessa, till vilket tillträde är begränsat.

12.

landsida: de delar av en flygplats, angränsande mark och byggnader eller delar av dessa som inte är flygsida.

13.

behörighetsområde: del av en flygplats flygsida där förutom att tillträdet är begränsat också andra säkerhetsstandarder tillämpas.

14.

avgränsat område: ett område som genom tillträdeskontroll är avskiljt antingen från behörighetsområden eller, om det avgränsade området i sig självt är ett behörighetsområde, från andra behörighetsområden på flygplatsen.

15.

säkerhetsprövning: dokumenterad kontroll av en persons identitet, inbegripet ett eventuellt kriminellt förflutet, som ingår i bedömningen av en persons lämplighet för obeledsagat tillträde till behörighetsområden.

16.

transfererande passagerare, bagage, frakt eller post: passagerare, bagage, frakt eller post som avreser eller avsänds med ett annat luftfartyg än det med vilket de anlände.

17.

transiterande passagerare, bagage, frakt eller post: passagerare, bagage, frakt eller post som avreser eller avsänds med samma luftfartyg som de anlände med.

18.

potentiellt störande passagerare: en person som antingen ska utvisas, avvisas eller som är lagligen frihetsberövad.

19.

kabinbagage: bagage som är avsett att transporteras i luftfartygets kabin.

20.

lastrumsbagage: bagage som är avsett att transporteras i luftfartygets lastrum.

21.

beledsagat lastrumsbagage: bagage som transporteras i lastrummet på ett luftfartyg, och som checkats in inför en flygning av en passagerare som reser med samma flygning.

22.

lufttrafikföretagens post: försändelser vars avsändare och mottagare båda är ett lufttrafikföretag.

23.

lufttrafikföretagens materiel: materiel vars avsändare och mottagare båda är ett lufttrafikföretag eller materiel som används av ett lufttrafikföretag.

24.

post: försändelser av brev och andra föremål, utom lufttrafikföretagens post, som lämnats in av och är avsedda för leverans till postoperatör i enlighet med regler utfärdade av Världspostföreningen.

25.

frakt: allt gods avsedd att transporteras med ett luftfartyg utom bagage, post, lufttrafikföretagens post, lufttrafikföretagens materiel och förnödenheter för användning ombord.

26.

säkerhetsgodkänd speditör: ett lufttrafikföretag, ett ombud, ett fraktföretag eller någon annan verksamhetsutövare som ombesörjer säkerhetsåtgärder för frakt eller post.

27.

känd avsändare: en avsändare av frakt eller post för egen räkning vars förfaranden uppfyller gemensamma säkerhetsregler och säkerhetsstandarder i tillräcklig grad för att frakten eller posten ska få transporteras på alla typer av luftfartyg.

28.

kontoavsändare: en avsändare av frakt eller post för egen räkning vars förfaranden uppfyller gemensamma säkerhetsregler och säkerhetsstandarder i tillräcklig grad för att frakten ska få transporteras på fraktluftfartyg eller posten på postluftfartyg.

29.

säkerhetsinspektion av luftfartyg: en inspektion av de områden inne i luftfartyget som passagerarna kan ha haft tillträde till samt en inspektion av lastrummet för att upptäcka förbjudna föremål och olagliga handlingar riktade mot luftfartyget.

30.

säkerhetsundersökning av luftfartyg: en undersökning inuti luftfartyget och de utrymmen på utsidan som går att nå för att upptäcka förbjudna föremål och olagliga handlingar vilka äventyrar luftfartygets säkerhet.

31.

säkerhetsvakt ombord: en person som är anställd av en stat för att medfölja ett luftfartyg som tillhör ett lufttrafikföretag med licens i den staten, i syfte att skydda luftfartyget och personer ombord mot olagliga handlingar som äventyrar säkerheten under flygningen.

a)

tillåtna metoder för säkerhetskontroller,

b)

kategorier av föremål som kan förbjudas,

c)

grunderna, vid tillträdeskontroll, för att bevilja tillträde till flygsida och behörighetsområden,

d)

tillåtna metoder för inspektion av fordon, säkerhetsinspektioner och säkerhetsundersökningar av luftfartyg,

e)

kriterier för att erkänna likvärdigheten av säkerhetsstandarder i tredjeländer,

f)

villkor för säkerhetskontroll av eller andra säkerhetsåtgärder för frakt och post samt förfarandena för godkännande eller utnämning av säkerhetsgodkända speditörer, kända avsändare och kontoavsändare,

g)

villkor för säkerhetskontroll av eller andra säkerhetsåtgärder för lufttrafikföretagens post och lufttrafikföretagens materiel,

h)

villkor för säkerhetskontroll av eller andra säkerhetsåtgärder för förnödenheter för användning ombord och varuleveranser till flygplatsen samt förfarandena för att godkänna eller utse säkerhetsgodkända leverantörer och kända leverantörer,

i)

kriterier för att definiera känsliga delar av behörighetsområden,

j)

kriterier för rekrytering och utbildning av personal,

k)

villkor för tillämpning av särskilda säkerhetsförfaranden eller undantag från säkerhetsåtgärder,

l)

alla allmänna åtgärder, avsedda att ändra icke väsentliga delar av de gemensamma grundläggande standarder som avses i punkt 1 genom att komplettera dem, vilka inte förutsetts vid ikraftträdandet av denna förordning.

a)

krav och förfaranden för säkerhetskontroll,

b)

en förteckning över förbjudna föremål,

c)

krav och förfaranden för tillträdeskontroll,

d)

krav och förfaranden för fordonsinpektioner, säkerhetsinspektioner och säkerhetsundersökningar av luftfartyg,

e)

beslut om att erkänna likvärdigheten av säkerhetsstandarder i tredjeländer,

f)

vad beträffar frakt och post, förfaranden för godkännande eller utseende av säkerhetsgodkända speditörer, kända avsändare och kontoavsändare, samt för de förpliktelser som dessa ska ha,

g)

villkor och förfaranden för säkerhetsåtgärder för lufttrafikföretagens post och lufttrafikföretagens materiel,

h)

när det gäller förnödenheter för användning ombord eller varuleveranser till flygplatsen, förfaranden för godkännande eller utseende av säkerhetsgodkända leverantörer och kända leverantörer, samt för de förpliktelser som dessa ska ha,

i)

definition av känsliga delar av behörighetsområden,

j)

rekrytering och utbildning av personal,

k)

särskilda säkerhetsförfaranden eller undantag från säkerhetsåtgärder,

l)

tekniska specifikationer och förfaranden för godkännande och användning av säkerhetsutrustning, och

m)

krav och förfaranden avseende potentiellt störande passagerare.

a)

den berörda medlemsstaten tillämpar de aktuella åtgärderna i enlighet med artikel 6, eller

b)

tredjelandets begäran begränsas till en viss flygning på ett visst datum.

a)

de säkerhetsåtgärder som medlemsstaten tillämpar enligt artikel 6, och/eller

b)

lokala förfaranden som gäller vid de flygplatser som betjänas.

a)

Åtgärder och förfaranden enligt artiklarna 4.3, 4.4, 6.1 och 7.1, om de innehåller känslig säkerhetsinformation.

b)

Kommissionens inspektionsrapporter och svaren från de berörda myndigheterna enligt artikel 15.3.