1)

Ska det konsumentkreditavtal som ingicks den 21 december 2016 och som återges i detta beslut anses på ett klart och kortfattat sätt innehålla uppgift om typen av kredit i enlighet med artikel 10.2 a i direktiv 2008/48/EG (1)?

2)

Ska det konsumentkreditavtal som ingicks den 21 december 2016 och som återges i detta beslut anses på ett klart och kortfattat sätt innehålla uppgift om kreditavtalets löptid i enlighet med artikel 10.2 c i direktiv 2008/48/EG?

3)

Ska det konsumentkreditavtal som ingicks den 21 december 2016 och som återges i detta beslut anses på ett klart och kortfattat sätt innehålla uppgift om den effektiva räntan i enlighet med artikel 10.2 g i direktiv 2008/48/EG eller

4)

Kan direktiv 93/13/EEG (2) tolkas så, att det innebär ett krav på att en domstol enligt nationell lagstiftning eller nationell praxis ska slå fast att ett avtalsvillkor är oskäligt även efter det att avtalsförhållandet har upphört, såsom är fallet i förevarande mål?

5)

Strider en rättspraxis enligt vilken konsumenten, vid en påstådd avsaknad av en obligatorisk uppgift i konsumentkreditavtalet, förutsätts redan kände till detta faktum när han eller hon undertecknade kreditavtalet, särskilt när konsumenten separat har bekräftat att han eller hon har tagit del av kreditavtalet genom att underteckna andra anknytande kredithandlingar (till exempel formulär för standardiserad konsumentkreditinformation, förteckningen över mottagna handlingar etcetera) mot rådets direktiv 93/13/EEG i dess helhet, särskilt mot femte skälet i ingressen (konsumenterna känner normalt inte till de andra medlemsländernas lagregler gällande avtal om försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster, varvid denna brist på kunskap kan få dem att avstå från direkta köp av varor eller tjänster i en annan medlemsstat)?

6)

Strider det mot principen om konsumentskydd och effektivitetsprincipen att det i nationell rätt, för att kunna väcka talan om återbetalning av obehörig vinst som leverantören uppburit på konsumentens bekostnad, föreskrivs en subjektiv, men även objektiv preskriptionstid, vilken grundar sig på ett neutralt kriterium (förekomsten av obehörig vinst), så att det inte endast överlåts på konsumenten att fastställa när preskriptionstiden börjar löpa och leverantören därmed inte har någon verklig möjlighet att försvara sig genom att åberopa en preskriptionsinvändning?

7)

Är det förenligt med principen om konsumentskydd och effektivitetsprincipen att varje brist i ett konsumentkreditavtal som utformats av en leverantör ovillkorligen ska anses vara en följd av leverantörens uppsåtliga agerande?

8)

Ska effektivitetsprincipen i de nedan anförda domarna från Europeiska unionens domstol tolkas så, att preskriptionstiden för obehörig vinst som uppburits på grund av att krediten är räntefri och kostnadsfri till följd av en brist, ska börja löpa först från den tidpunkt då domstolen har avgjort frågan om en sådan brist (till exempel genom att slå fast att krediten är räntefri och kostnadsfri)?

9)

Från och med vilken tidpunkt ska preskriptionstiden börja löpa enligt effektivitetsprincipen, såsom den tillämpas i de nedan anförda domarna från EU-domstolen?