1)

Mot bakgrund av det syfte och det tillämpningsområde som anges i artiklarna 1 och 2 i direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 (1) och med särskild hänsyn till begreppen tjänsteleverantörer och tjänster, imfattar direktivet uthyrning, även icke-yrkesmässig, av en möblerad bostadslägenhet som inte är hyresvärdens permanentbostad, mot ersättning, vid upprepade tillfällen och för kortare perioder, till tillfälliga kunder som inte har sin hemvist där?

2)

Om föregående fråga ska besvaras jakande: utgör den nationella lagstiftningen i artikel L. 631-7 i lagen om byggande och boende ett tillståndsförfarande för nämnda verksamhet i den mening som avses i artiklarna 9-13 i direktiv 2006/123 av den 12 december 2006, eller endast ett krav i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 i nämnda direktiv?

För det fall artiklarna 9-13 i direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 är tillämpliga:

3)

Ska artikel 9 b i direktivet tolkas så, att målet att åtgärda bristen på hyresbostäder utgör ett tvingande hänsyn till allmänintresset som motiverar en nationell åtgärd med innebörden att, i vissa geografiska områden, tillståndsplikt gäller vid uthyrning av en möblerad bostadslägenhet, vid upprepade tillfällen, för kortare perioder, till tillfälliga kunder som inte har sin hemvist där?

4)

Om så är fallet, ska en sådan åtgärd anses proportionerlig i förhållande till det eftersträvade målet?

5)

Utgör artikel 10.2 d och e i direktivet hinder mot en nationell åtgärd om tillståndsplikt vid uthyrning av en möblerad bostadslägenhet, ”vid upprepade tillfällen”, under ”kortare perioder”, till ”tillfälliga kunder som inte har sin hemvist där”?

6)

Utgör, med hänsyn till målen om social mångfald, särskilt med beaktande av bostadsmarknadernas särdrag och behovet av att inte förvärra bostadsbristen, artikel 10.2 d-g i direktivet hinder mot ett tillståndsförfarande där villkoren för beviljande av tillstånd fastställs genom ett beslut av kommunfullmäktige?