24.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/24

1)

Ska artikel 23.3 i Dublinförordningen (1) tolkas så, att Republiken Italien blev ansvarigt för prövningen av den ansökan om internationellt skydd som X hade lämnat in i det landet den 23 oktober 2014, detta trots att Konungariket Nederländerna var den primärt ansvariga medlemsstaten på grund av de ansökningar om internationellt skydd, i den mening som avses i artikel 2 d i Dublinförordningen, som tidigare lämnats in i Nederländerna, varav den sista vid den tidpunkten fortfarande var föremål för prövning i Nederländerna, därför att Raad van State ännu inte hade prövat X:s överklagande av … domen [AWB 14/13866] från [Rechtbank Den Haag, sammanträdesplats Middelburg] av den 7 juli 2014?

2)

Följer det av artikel 18.2 i Dublinförordningen att den prövning av ansökan om internationellt skydd som vid tiden för framställan om återtagande av den 5 mars 2015 fortfarande pågick i Nederländerna omedelbart efter framställan borde ha skjutits upp, och efter det att fristen enligt artikel 24 löpt ut borde ha avbrutits genom återkallelse eller ändring av det tidigare fattade beslutet av den 11 juni 2014 om avslag på asylansökan av den 4 juni 2014?

3)

Om fråga 2 ska besvaras jakande, betyder det då att ansvaret för prövningen av X:s ansökan om internationellt skydd inte flyttades över till Republiken Italien, utan låg kvar hos de nederländska myndigheterna, därför att Staatssecretaris inte återkallade eller ändrade sitt beslut av den 11 juni 2014?

4)

Har de nederländska myndigheterna, genom att inte informera om det i Nederländerna anhängiga målet om överklagande vid Raad van State, avseende det andra asylförfarandet, brustit i sin skyldighet enligt artikel 24.5 i Dublinförordningen att till de italienska myndigheterna lämna uppgifter för att dessa skulle kunna kontrollera huruvida den medlemsstaten är ansvarig på grundval av förordningen?

5)

Om fråga 4 ska besvaras jakande, leder då denna brist till slutsatsen att ansvaret för prövningen av X:s ansökan om internationellt skydd inte har flyttats över till Republiken Italien, utan har stannat hos de nederländska myndigheterna?

6)

Om ansvaret inte stannade hos Konungariket Nederländerna, borde då de nederländska myndigheterna i samband med Republiken Italiens överlämnande av X till Konungariket Nederländerna inom ramen för ett brottmål, med stöd av artikel 17.1 i Dublinförordningen, och genom avvikelse från artikel 3.1 i Dublinförordningen, ha prövat den ansökan om internationellt skydd som X lämnat in i Italien, och borde de nederländska myndigheterna, i linje med detta, rimligen inte ha fått använda sig av rätten enligt artikel 24.1 i Dublinförordningen att anmoda de italienska myndigheterna att återta X?