26.10.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 354/53

—

som en åtgärd för processledning besluta ex officio om inhämtande av ett sakkunnigutlåtande avseende den ekonomiska analysen i förevarande fall,

—

ogiltigförklara beslutet i den del kommissionen där har ansett att Linpac omfattas av immunitet mot böter i enlighet med tillkännagivandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (nedan kallat tillkännagivandet),

—

ogiltigförklara beslutet i den del kommissionen där har ansett att även Italmobiliare ska hållas ansvarigt för det kritiserade beteendet och ålagt bolaget solidariskt betalningsansvar för böterna,

—

sätta ned de ålagda bötesbeloppen, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: åsidosättande av tillkännagivandet och av principen om likabehandling genom att kommissionen har beviljat Linpac immunitet, trots att rekvisiten härför i tillkännagivandet inte var uppfyllda.

2.

Andra grunden: åsidosättande av artikel 101 FEUF, principerna om rättssäkerhet, att straff ska vara individuella och om oskuldspresumtionen, vilka följer av artiklarna 6.2 och 7 i Europakonventionen och artiklarna 48 och 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), den grundläggande rätten till egendom enligt artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen, artikel 14 i Europakonventionen, artiklarna 17 och 21 i stadgan samt åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen och principen om likabehandling, genom att kommissionen felaktigt ålagt Italmobiliare solidariskt ansvar i egenskap av moderbolag, för handlingar som utförts av bolag som det kontrollerar.

3.

Tredje grunden: åsidosättande av artikel 101 FEUF och artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EUT L 1, s. 1), riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (nedan kallade riktlinjerna) och principerna om proportionalitet och likabehandling, i samband med att kommissionen fastställde följande faktorer för beräkningen av bötesbeloppen: 1) värdet av försäljningen, 2) faktorn avseende överträdelsens svårighetsgrad, 3) entry fee, 4) justeringarna av grundbeloppet (i synnerhet underlåtenheten att beakta den kris som råder i branschen), 5) det högsta belopp som är tillåtet enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 och 6) otillräcklig nedsättning av bötesbeloppet på grund av den långa tid som förfarandet tagit, samt slutligen åsidosättande av artikel 101 FEUF, riktlinjerna och motiveringsskyldigheten med avseende på avslaget på ansökan om tillämpning av punkt 35 i nämnda riktlinjer.

4.

Fjärde grunden: sökandena hemställer om att Europeiska unionens tribunal med tillämpning av artikel 31 i förordning nr 1/2003 utövar sin behörighet att göra en materiell prövning och att, även för det fall de föregående grunderna för talan underkänns, gör en egen bedömning som ersätter kommissionens bedömning, och under alla omständigheter sätter ned det totala bötesbelopp som ålagts i beslutet.