1.6.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 178/15

—

ogiltigförklara artiklarna 1, 3, 4 och 5 i kommissionens beslut av den 15 oktober 2014 om statligt stöd nr SA.33797 (2013/C) (ex 2013/NN) (ex 2011/CP), som Slovakien införlivat för NCHZ,

—

tillerkänna sökanden ersättning för rättegångskostnaderna i målet.

1.

Första grunden: Överträdelse av artikel 107.1 FEUF

Kommissionens beslut att det utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF att förklara företaget Novácke chemické závody, a.s. v konkurze (NCHZ) vara ett strategiskt företag i den mening som avses i den slovakiska lagen av den 5 november 2009 om vissa strategiska åtgärder i fråga om strategiskt viktiga företag i konkurs (lagen) strider mot artikel 107.1 FEUF, eftersom samtliga villkor inte är uppfyllda.

Sökanden anför att förklaringen inte innebar att statliga tillgångar överfördes, eftersom statens utgifter inte ökade i förhållande till vad som hade blivit fallet om de vanliga insolvensbestämmelserna hade varit tillämpliga. Förklaringen innebar inte heller en ekonomisk fördel för NCHZ, för det första, eftersom borgenärerna i vilket fall skulle ha valt att verksamheten fortsatte och det tillfälliga förbudet mot friställningar gynnade endast staten och inte företaget. För det andra går tillämpningen av lagen igenom kontrollen av marknadsekonomins funktion, eftersom den var ekonomiskt fördelaktig för offentliga borgenärer.

Sökanden har slutligen hävdat att även om kommissionen har rätt och tillämpningen av lagen ska anses utgöra statligt stöd till NCHZ förmån, gjorde kommissionen en uppenbart oriktig bedömning när den beräknade det statliga stödbeloppet.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av skyldigheten att göra en omsorgsfull och opartisk granskning

Sökanden har anfört att kommissionen var skyldig att å ena sidan upplysa den slovakiska regeringen om att den ansåg att den ex post analys som den slovakiska regeringen ingav inte var tillräckligt detaljerad och å den andra ange vilka ytterligare upplysningar eller klargöranden som den slovakiska regeringen var tvungen att inge. Sökanden har vidare hävdat att kommissionen underlät att begära upplysningar om slutliga belopp innan den fattade beslutet om återbetalning.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 296.2 FEUF och motiveringsskyldigheten

Sökanden har hävdat att kommissionen inte angav några skäl till varför NCHZ i detta särskilda fall inte skulle ha fortsatt verksamheten om lagen inte tillämpades. Kommissionen besvarade inte heller den slovakiska regeringens argument i fråga om att offentliga borgenärerna hade ett ekonomiskt intresse av att verksamheten fortsatte.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artiklarna 107.1 FEUF och 108.2 FEUF samt artikel 14.1 i rättegångsreglerna, genom att omstruktureringsstödet utvidgades till sökanden

Sökanden har hävdat att det inte förelåg något statligt stöd till bolagets förmån, eftersom försäljningen skedde till marknadspris. Enligt sökanden är kommissionens argument och tvivel på att de priser som Via Chem och därefter Fortishem erlade för NCHZ tillgångar motsvarade marknadspriset felaktiga av flera skäl. Sökanden har hävdat, för det första att det inte är tillräckligt att kommissionen uttrycker tvivel, eftersom den har bevisbördan. För det andra antas att tillgångarna såldes till högsta möjliga pris, eftersom försäljningen skedde i samband med ett konkursförfarande och under överinseende av en konkursdomstol som var skyldig att agera i konkursborgenärernas intresse. För det tredje var anbudsförfarandet öppet, överblickbart och villkorslöst. Därför säkerställdes det högsta pris som kunde erhållas på marknaden. Förköpsrättsåtagandet påverkade inte försäljningspriset. Trots att villkoren för försäljningen mellan Via Chem och Fortishem är irrelevanta på grund av marknadspriset vid den första försäljningen, antas det försäljningspris som förhandlats fram mellan de ekonomiska aktörerna p den privata marknaden vara ett marknadspris även om något anbudsförfarande inte arrangeras.

Sökanden har vidare anfört att det är uppenbart att överföringen av NCHZ tillgångar till Via Chem och därefter till sökanden inte kan anses utgöra ett försök att kringgå kommissionens beslut om återbetalning av två skäl. För det första är fallet så långt ifrån ett typiskt förfarande för kringgående att till och med kommissionen medger att den inte har några bevis för en avsikt att kringgå återbetalning. För det andra kommer kommissionen ändå till slutsatsen att ekonomisk kontinuitet föreligger och att den kan utvidga återbetalningen till sökanden. Kommissionens slutsats bygger emellertid på en felaktig bedömning som grundar sig på en misstolkning av individuella kriterirer, underlåtelse att ta hänsyn till bevisbördan och missuppfattning av det övergripande konceptet ekonomisk kontinuitet i fråga om statligt stöd.

Sökanden har slutligen hävdat att kommissionens ställningstagande är ekonomiskt fördärvligt och onödigt i ett konkurrensrättsligt perspektiv. Enligt sökanden försöker kommissionen att skapa en ny och mycket striktare rättspraxis enligt vilken transaktionens ändamål ska vara det avgörande kriteriet och försäljningspriset ett bikriterium, om ens det.

5.

Femte grunden: I andra hand åsidosättande av artiklarna 107.1 FEUF och 108.2 FEUF samt artikel 14.1 i rättegångsreglerna, genom att utvidgningen av återbetalningsbeslutet inte begränsades till 60 procent av det påstådda statliga stödet.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 296 FEUF på grund av att otillräckliga skäl lämnades med avseende på den ekonomiska kontinuiteten

Sökanden har hävdat att det följer av de iakttagelser som gjorts mot bakgrund av den första grunden att kommissionens resonemang är otillräckligt för att domstolen ska kunna göra en rättslig prövning av det ifrågasatta beslutet, och att sökanden inte kan förstå skälen till att kommissionen drog slutsatsen om ekonomisk kontinuitet.