1)

Kan en nationell domstol i en medlemsstat tolka uttrycket ”det framgår av omständigheterna” i artikel 10.2 i förordning nr 593/2008 så, att undersökningen av ”de omständigheter som ska beaktas” för att fastställa huruvida det är rimligt att samtycke till avtalet eller avtalsbestämmelsen inte föreligger i enlighet med lagen i det land där parten har sin vanliga vistelseort omfattar omständigheterna kring ingåendet av avtalet, föremålet för avtalet och fullgörandet av avtalet?

2)

Kan den nationella domstolen i denna medlemsstat tolka artikel 10.2 i förordning nr 593/2008 så, att – med beaktande av samtliga omständigheter i målet – nämnda domstol kan göra en skönsmässig bedömning av huruvida, mot bakgrund av de omständigheter som ska beaktas, samtycket till tillämplig lag enligt artikel 10.1 inte var en rimlig verkan av partens agerande?

3)

För det fall att någon av parterna med stöd av artikel 10.2 i förordning nr 593/2008 åberopar lagen i det land där han har sin vanliga vistelseort för att få fastställt att han inte har samtyckt till avtalet eller avtalsbestämmelsen, ska den nationella domstolen i en medlemsstat beakta lagen i det land där nämnda part har sin vanliga vistelseort i den meningen att, enligt lagen i detta land och med beaktande av de nämnda ”omständigheterna”, denna parts samtycke till den lag som pekas ut i avtalet inte var ett rimligt uppträdande?

1)

Utgör bestämmelserna i artikel 23.1 i förordning nr 44/2001 hinder för att en nationell domstol i en medlemsstat tolkar dessa bestämmelser så, att det krävs att en viss bestämd domstol utpekas, eller är det – med beaktande av vad som anges i skäl 14 i nämnda förordning – tillräckligt att parternas önskan eller avsikt entydigt framgår av ordalydelsen?