This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62011TN0027
Case T-27/11: Action brought on 21 January 2011 — Rheinischer Sparkassen- und Giroverband v Commission
Mål T-27/11: Talan väckt den 21 januari 2011 — Rheinischer Sparkassen- und Giroverband mot kommissionen
Mål T-27/11: Talan väckt den 21 januari 2011 — Rheinischer Sparkassen- und Giroverband mot kommissionen
EUT C 72, 5.3.2011, p. 29–30
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
5.3.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 72/29 |
Talan väckt den 21 januari 2011 — Rheinischer Sparkassen- und Giroverband mot kommissionen
(Mål T-27/11)
2011/C 72/47
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Rheinischer Sparkassen- und Giroverband (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Rosenfeld och I. Liebach)
Svarande: Europeiska kommissionen
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
|
— |
delvis ogiltigförklara kommissionens beslut av den 21 december 2010, K(2010) 9525 slutlig, statligt stöd, MC 8/2009 och C-43/2009 — Tyskland — WestLB, i den del kommissionen genom detta beslut avslog Tysklands begäran, den 28 oktober 2010, om förlängning till och med den 15 februari 2011 av fristen för att sälja och avsluta ny verksamhet i Westdeutsche Immobilienbank AG, |
|
— |
i andra hand, delvis ogiltigförklara kommissionens beslut av den 21 december 2010, K(2010) 9525 slutlig, statligt stöd, MC 8/2009 och C-43/2009 — Tyskland — WestLB, såvitt kommissionen genom detta beslut underförstått fann att Tyskland bara hade lämnat in en begäran om förlängning av fristen för att sälja och avsluta ny verksamhet i Westdeutsche Immobilienbank AG till och med den 15 februari 2011 och att det därför inte kunde beslutas om förlängning av fristen utöver detta datum, |
|
— |
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Sökanden anför fem grunder till stöd för sin talan.
1. Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF
Sökanden gör gällande att kommissionen inte har angett varför den lade samman två av Tysklands ansökningar om fristförlängning till en enda.
Kommissionen har enligt sökanden heller inte angett varför villkoren för en förlängning av fristerna enligt artikel 2.2 i kommissionens beslut K(2009) 3900 slutlig korr av den 12 maj 2009 om det statliga stöd som Tyskland vill bevilja för omstrukturering av WestLB AG (C-43/2008 (N 390/2008) (nedan kallat beslutet av den 12 maj 2009)) inte är uppfyllda.
2. Den andra grunden: Oriktig bedömning och maktmissbruk
Kommissionen byggde enligt sökanden sin skönsmässiga bedömning av möjligheten till fristförlängning på en oriktigt fastställd faktisk omständighet, eftersom den fann att ansökan bara avsåg en förlängning till och med den 15 februari 2011 och underförstått fastställde att det saknades anledning att besluta om en förlängning efter detta datum.
Sökanden gör vidare gällande att kommissionen inte har använt sig av den möjlighet till förlängning av fristen som uttryckligen fastställdes i artikel 2.2 i beslutet av den 12 maj 2009 trots att villkoren var uppfyllda. Kommissionen stödde sig i stället på en oskriven sui generis-rätt till förlängning som saknar rättsligt stöd och för vilken villkoren är mycket oklara.
3. Den tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen
Sökanden gör i detta avseende bland annat gällande att kommissionens beslut om avslutande av den nya verksamheten i Westdeutsche Immobilienbank AG efter den 15 februari 2011 är oproportionerligt i förhållande till nackdelarna.
4. Den fjärde grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen
I detta sammanhang anför sökanden att kommissionen i andra fall relaterade till finanskrisen där finansinstitut har fått väsentligt högre stöd, har beviljat klart längre frister för försäljning av andelar och även fastighetsfinansieringsbolag.
5. Den femte grunden: Åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av principen om god förvaltningssed.
Sökanden gör inom ramen för den femte grunden gällande att kommissionen varken har rätt att tolka en medlemsstats ansökning i strid med dess ordalydelse och syfte eller fatta beslut om ansökningen på grundval av en sådan tolkning.