13.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 238/5

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet i den del det berör klaganden menligt,

—

ogiltigförklara kommissionens beslut K(2006) 4180 slutlig av den 20 september 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F-1/38.121 — Fittings (Rördelar)), i den del det rör klaganden,

—

i andra hand, ogiltigförklara eller nedsätta de böter som klaganden påförs genom artikel 2 j i detta beslut,

—

alternativt till de första båda yrkandena, återförvisa målet till tribunalen, och

—

förplikta motparten i förfarandet vid tribunalen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Tribunalen har i den överklagade domen åsidosatt dels klagandens rätt att bli hörd, dels principerna om bevisföringen och dels sin motiveringsskyldighet. I den överklagade domen har tribunalen till stöd för klagandens kartelldeltagande hänvisat till de per hand nedtecknade anteckningarna av ett enda vittne och till en begäran om förmånlig behandling, dock utan att ens gå in på klagandens argument avseende dessa handlingar. Klaganden har uttryckligen riktat tvivel mot riktigheten i dessa handlingar (vittnet har inte deltagit i de tyska mötena och talar inte ens tyska).

Tribunalen borde ha förordnat om bevisupptagning avseende riktigheten i kronvittnets anteckningar. Genom att behandla dessa anteckningar och begäran om förmånligare behandling som bevis utan att förordna om bevisupptagning har tribunalen åsidosatt principerna om bevisföring.

Den överklagade domen strider mot artikel 81 EG, eftersom att tribunalen slagit fast att klaganden den 30 april 1999 deltagit i ett möte av ”konkurrensbegränsande karaktär”. Dessutom strider den överklagade domen mot artikel 23.1 i förordning nr 1/2003 i den del deltagandet i detta möte beaktades vid fastställandet av böterna. Tribunalen har vad gäller detta möte enbart slagit fast att bevisen ”snarare” pekar på ett konkurrensbegränsande än ett konkurrenskonformt syfte. Således åsidosätter tribunalen sin egen princip vad gäller bevis, närmare bestämt att en överträdelse ska bevisas på så sätt att det framstår som säkert och utan tvivel.

Frågan huruvida mötet den 30 april 1999 hölls i konkurrensbegränsande syfte eller ej påverkar fastställandet av böterna. Detta möte betraktas som bevis för att klaganden har deltagit i en kartell på marknaden för pressrör. Mot denna bakgrund har klagandens omsättning på marknaden för pressrör fastställts elva gånger högre i samband med fastställandet av utgångsbeloppet för böterna.

Vad gäller beaktandet av omsättningen hänförlig till pressrör är den överklagade domen inte tillräckligt motiverad och dessutom inkonsekvent. Böterna på över 50 miljoner euro fastställs i punkt 85 i den överklagade domen slutligen enbart med stöd av två möten vars koppling till marknaden för pressrör beskrivs i två halva meningar och fastställs utan någon som helst bevisvärdering. Tribunalen har vidare antagit att klaganden deltagit i konkurrensbegränsande samverkan avseende marknaden för pressrör i samband med mötet den 30 april 1999, trots att tribunalen samtidigt slagit fast att det bland konkurrenter till klaganden fram till den 30 april 2000 debatterats om huruvida pressrör (på vilken marknad klaganden har monopolställning) över huvud taget omfattades av en kartell.

Slutligen innebär den överklagade domen ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Kommissionen har med tribunalens godkännande tillämpat de i förfarandet relevanta riktlinjerna för att fastställa böter enligt följande: Först fastställs ett utgångsbelopp med beaktande av omsättningen hänförlig till pressrör fastän pressrör även i enlighet med tribunalens konstateranden enbart kunnat vara föremål för en kartell under åren 2000 och 2001. Härefter höjdes utgångsbeloppet med 90 procent med hänsyn till klagandens påstådda deltagande i kartellen (9 år och 3 månader). Eftersom man således utgått från omsättningen hänförlig till pressrör för hela tidsperioden och inte enbart för den senare delen (ett och ett fjärdedels år), strider fastställandet av böterna mot proportionalitetsprincipen.