52020AE1921

EUR-Lex

Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52020AE1921 - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document 52020AE1921

Help

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Den roll som EU:s struktur- och sammanhållningspolitik spelar när det gäller att driva på omvandlingen av ekonomin på ett innovativt och smart sätt (förberedande yttrande)

EESC 2020/01921

EUT C 429, 11.12.2020, p. 153–158 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

HTML

PDF

Official Journal

11.12.2020

Europeiska unionens officiella tidning

C 429/153

(förberedande yttrande)

(2020/C 429/21)

Föredragande:

Gonçalo LOBO XAVIER

Remiss	Den 18 februari 2020, skrivelse från Peter Altmaier, Tysklands förbundsminister för ekonomi och energi
Rättslig grund	Artikel 304 i EUF-fördraget
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	20.7.2020
Antagande vid plenarsessionen	18.9.2020
Plenarsession nr	554
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	217/0/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK uppmanar Europeiska kommissionen att se sammanhållningspolitiken som ett grundläggande verktyg för att hantera de enorma utmaningar som orsakats av coronaviruspandemin. Åtgärder måste vidtas skyndsamt, och de ekonomiska medel som ska hjälpa och stödja medlemsstaterna måste användas i enlighet med aktuella kriterier men även med mod. Europa behöver nu mer än någonsin hitta ett differentierat sätt att tackla en gemensam utmaning.

1.2

På grund av coronakrisens effekter måste kraftfulla och tydliga åtgärder vidtas för att bygga upp Europas ekonomi igen. Konsekvenserna för folkhälsan, ekonomin, samhället och politiken är svåra att mäta, och effekterna lär se olika ut i olika medlemsstater. EESK håller med om att dessa nya omständigheter måste stå i fokus för det tyska ordförandeskapets prioriteringar, och vill se åtgärder för att skydda sysselsättningen och de sociala rättigheterna i unionen.

1.3

I en återhämtningsplan för Europa anser EESK att konsekvenserna av denna kris måste beaktas, nämligen Europas beroende av andra ekonomiska områden när det gäller vissa varor och tjänster. Det står klart att Europa måste fundera över sin handelspolitik, främja innovation och utnyttja sin strategi för smart specialisering på grundval av regioner och en sektorsspecifik industristrategi. Sammanhållningspolitiken var tidigare avgörande för att skapa de rätta förutsättningarna för industri, FoU och infrastruktur i syfte att utveckla lösningar. EESK anser att det i dagens situation behövs en ännu starkare politik för att få industrier att flytta tillbaka till Europa. Vi måste återindustrialisera, och nu är rätt tidpunkt att göra det.

1.4

Enligt EESK måste digitalisering av tjänster fortsätta att vara en prioritet i alla medlemsstater. Krisen har visat att det behövs enklare, mer omfattande tjänster för att stödja alla européer, särskilt dem som behöver extra stöd. Det står klart för EESK att de olika medlemsstaterna har olika perspektiv och olika utmaningar när det gäller digitalisering. Den befintliga infrastrukturen är otillräcklig, och mer investeringar på dessa områden måste prioriteras. Medlemsstaterna bör uppmuntras att investera i bättre infrastruktur för att på så sätt skapa förutsättningar för nya företag och nya tjänster. Finansieringsinstrumenten måste vara kreativa och enkla för att detta ska bli verklighet.

1.5

EESK instämmer i att det fortfarande behövs investeringar i fullständiga bredbandssystem så att ett modernt jordbruk och turistnäringen kan utvecklas i landsbygdsområden. De sammanhållningspolitiska instrumenten har inte tillgodosett detta behov, åtminstone har medlemsstaterna inte uppmärksammat de befintliga möjligheterna i finansieringsprogrammen. För att möjliggöra en ”ny form av jordbruk”, ny näringsverksamhet inom turism och nya ”industrier” bör medlemsstaternas regeringar uppmuntras att investera i infrastruktur för bredband.

1.6

EESK är av den fasta övertygelsen att elektronisk affärsverksamhet är grundläggande för det ”nya normala” till följd av covid-19:s inverkan på samhället och ekonomin. Det kommer att bli nödvändigt att ge både företag och konsumenter olika alternativ. Även små och medelstora företag kan dra nytta av denna nya strategi, så strukturfonderna måste användas för att hjälpa företag att utforska nya marknader och nya möjligheter. EESK uppmanar kommissionen att vara flexibel vid hanteringen av dessa utmaningar, som kan utgöra en möjlighet för företag att ”gå över till nätet” genom partnerskap och smarta investeringar så att de kan konkurrera inte bara på den inre marknaden utan även globalt. Det behövs definitivt hållbarare leveranskedjenät så att företag och konsumenter kan interagera bättre.

1.7

EESK anser att det finns ett brådskande behov av att skydda små och medelstora företag och deras hållbarhet. Därför måste de EU:s vanliga, befintliga verktyg, som Europeiska socialfonden, utnyttjas på ett mycket kreativt, men enkelt, sätt. Det råder inga tvivel om att denna kris kommer att få konsekvenser för sysselsättningen, och det lär bli svårt för Europa att återhämta sig utan en bra strategi för utbildning och för att få ut människor på arbetsmarknaden igen. Även av detta skäl måste man i beslutsprocessen om hur finansieringsinstrumenten ska användas ta hänsyn till att små och medelstora företag fortfarande måste ta sig igenom en stor mängd byråkrati för att få tillgång till dessa program. EESK vill se åtgärder för att lätta på denna börda så att små och medelstora företag kan komma längre på detta område.

1.7.1

Det är av yttersta vikt att se till att små och medelstora företag får tillgång till gynnsamma långsiktiga kreditvillkor så att de kan få hjälp under denna svåra period, och Sammanhållningsfonden bör utnyttjas för att skapa ett finansieringsinstrument för snabba och verkningsfulla insatser.

1.7.2

I samma anda vill EESK rikta uppmärksamhet på behovet av att stärka och skapa de rätta förutsättningarna för att utveckla offentliga investeringar i, och mekanismer för, system för livslångt lärande, så att människor kan anpassa sin kompetens till marknadens behov just nu, men även för att förbereda för att förse framtida generationer med nya färdigheter.

1.8

EESK håller även med om att programmet för den gröna given måste få stöd, och uppmanar kommissionen att förtydliga för medlemsstaterna till exempel hur de 40 miljarderna euro i Fonden för en rättvis omställning kan användas för att minska koldioxidutsläppen i ekonomin. Detta är ett exempel på en bra idé och goda intentioner som bör främjas bland medlemsstaterna, men det är fortfarande inte särskilt klart hur det ska genomföras.

1.9

EESK välkomnar React-EU-programmet, där 55 miljarder euro ska investeras till stöd för sammanhållningspolitiken, men uppmanar kommissionen att utan dröjsmål informera medlemsstaterna om och förtydliga villkoren och fördelningskriterierna med tanke på att dessa medel måste tilldelas före slutet av 2022. React-EU-medlen ska fördelas mellan medlemsstaterna efter deras relativa välstånd och efter hur stor effekt den rådande krisen har haft på deras ekonomier och samhällen, till exempel på ungdomsarbetslösheten. För att resultat ska uppnås behövs det dock mer utförlig information. För tillfället är det genomförandet som måste säkerställas snarare än en viss finansieringssumma. Europa behöver ett flexibelt, snabbt och enkelt program med enklare förfaranden som kan förenkla tillgången till finansiering oavsett ett företags storlek, ursprung eller sektor i de fall då sysselsättning och mervärde är huvudsaken.

1.10

EESK föreslår att man säkerställer samråd med och omfattande deltagande av det civila samhällets organisationer när den regionala politiken ska utformas så att man kan dra nytta av den verkliga och relevanta kunskap som de berörda parterna har och som därför kan leda till ett bättre genomförande av strategin. Nu är rätt tid att göra arbetsmarknadens parter delaktiga i utarbetandet och genomförandet av politiken för att trygga en partnerskapsstrategi som kan göra verklig skillnad.

2. Allmänna kommentarer

2.1

Det tyska ordförandeskapet för Europeiska unionen kommer att äga rum under mycket speciella omständigheter och kommer att vara en stor utmaning för det europeiska projektet. Många av ordförandeskapets mål kan komma att ses över på grund av coronasituationen, som kommer att påverka människornas, företagens och industrins utveckling och sätta Europas motståndskraft efter pandemin på prov.

2.2

Även om prioriteringar alltid kan ändras, kan vissa huvuddrag förbli desamma trots det rådande läget. Digitalisering, budgetrisker och en smart och tillväxtorienterad ekonomi är utmaningar som redan låg på bordet.

2.3

Digitaliseringen kommer att stå i rampljuset tillsammans med datapolitik, artificiell intelligens och en digital inre marknad. Öppenheten på den inre marknaden måste garanteras även i fortsättningen, en ambition som kan förstås i ljuset av debatten om Europas återhämtningsplan. Den digitala inre marknaden kommer att vidareutvecklas för att förbättra Europas konkurrenskraft. EU verkar för interoperabilitet, standardisering och teknik med öppen källkod.

2.4

Nuläget medför också en risk för att ekonomiska och sociala skillnader, däribland regionala och territoriella skillnader, mellan och inom medlemsstaterna ökar. Förändringar i efterfrågan och näringslivets förmåga att återhämta sig kommer att påverka regioner och områden i medlemsstaterna asymmetriskt på grund av deras specialisering inom olika sektorer. Tjänster som kräver direktkontakt med konsumenterna förväntas dock påverkas negativt, främst genom minskad omsättning och sysselsättning i små och medelstora företag.

2.5 Återindustrialisering i landsbygdsområden

2.5.1

Medlemsstater med betydande finanspolitiskt utrymme har råd att ge företag och hushåll mer stöd under en längre tid. De har också bättre möjligheter att absorbera de högre offentliga underskotten och skulderna, mot bakgrund av behovet att skyndsamt säkerställa hälso- och sjukvård av hög kvalitet och långsiktig social välfärd för de drabbade. Mer generellt kommer medlemsstaterna att ha olika förmåga att finansiera de investeringar som krävs för att starta om sina ekonomier och för att finansiera den gröna och digitala omställningen. Dessa skillnader kan leda till att den inre marknaden snedvrids och till ökade skillnader i levnadsstandard.

2.6

Jean-Claude Juncker sade: ”Det finns inte tillräckligt mycket Europa i unionen. Och det finns inte tillräckligt mycket union i unionen.” Den rådande krisen har återigen tydligt visat att när det verkligen gäller får var och en kämpa för sig själv. De tillfälliga exportförbuden för vissa medlemsstaters skyddade varor, och de stängda gränserna som vi nu ser, är mycket nationella reaktioner på en kris som är global. Detta är oroväckande. Sammanhållningspolitiken skulle kunna motverka dessa effekter.

3. Sammanhållningspolitiken som Europas fördel för att stärka den inre marknaden

3.1

Den inre marknaden är central i det europeiska projektet. En effektiv inre marknad bör göra det möjligt för EU-medborgare att få tillgång till ett bredare utbud av varor och tjänster och bättre sysselsättningsmöjligheter. Den inre marknaden bör uppmuntra handel och konkurrens, vilket är grundläggande för att EU ska klara av den gröna och digitala omställningen. En lämplig och väl avvägd sammanhållningspolitik är grundläggande för att den inre marknaden ska kunna fullbordas.

3.2

Trots att det finns många olikheter mellan medlemsstaterna är sammanhållningspolitiken fortfarande en viktig mekanism för att balansera utvecklingen, skapa möjligheter och höja standarderna. Det är viktigt att komma ihåg att sammanhållningspolitiken bygger på europeisk solidaritet och inverkar på alla medlemsstater, både de som tar emot medel och de som är så kallade nettobetalare.

3.3

Det är även viktigt att särskilda åtgärder vidtas för att tackla en utmaning som har olika konsekvenser i olika medlemsstater. Europa behöver nu mer än någonsin hitta ett differentierat sätt att tackla en gemensam utmaning. Medlemsstaterna behöver således olika mycket stöd, och det är den främsta fördelen med en ändamålsenlig sammanhållningspolitik: smarta och ändamålsenliga åtgärder mot olika konsekvenser, som de som uppstått i samband med covid-19-krisen.

3.4

EESK anser att ett det behövs en väl samordnad europeisk industripolitik, med beaktande både av de aktuella utmaningarna med covid-19 och situationen efter covid-19 och av digitaliserings- och hållbarhetsaspekterna.

3.4.1

Viktiga industrier och sektorer måste identifieras och stödjas, i fråga om allt från mänskliga resurser till forskning, så att vi får en europeisk industripolitik som skyddar dessa strategiska sektorer från marknaden och säkerställer försörjningstryggheten för viktiga varor, såsom respiratorer, masker och andra produkter i en pandemisk situation.

3.4.2

Europa måste finansiera verksamhet som uppfyller två kriterier: dels återställande av strategisk produktion för att göra Europa oberoende, särskilt när det gäller hälsoskydd och hälsoinsatser, vilket ger goda arbetstillfällen, dels fokus på hållbara investeringar som är socialt ansvarsfulla och miljövänliga. Små och medelstora företag, precis som stora företag och sociala företag, skulle kunna spela en avgörande roll i omstruktureringen av det europeiska produktionssystemet.

3.5

Små och medelstora företag och det civila samhällets organisationer bör stå i centrum för den uppmärksamhet som riktas mot motståndskraft och återhämtning. Sammanhållningsprogrammen bör struktureras om så att de blir mycket enklare och mer verkningsfulla, för att medelstora och små stödmottagare verkligen ska kunna dra nytta av dem.

3.6

Turism och kultur är två viktiga områden som pandemin slagit hårt mot. EU:s medel bör inriktas på att fastställa verktyg som kan stötta företag verksamma inom turism och kultur genom innovation, digital omvandling och samarbete mellan sektorerna.

4. Sammanhållningspolitiken och situationen efter covid-19

4.1

De ovanliga omständigheterna på grund av covid-19-krisen sätter sammanhållningspolitiken på hårt prov. Mer än någonsin måste medlemsstaternas återhämtningsplaner avspegla den territoriella sammanhållningens värden, som digitalisering, kampen mot klimatförändringarna och social delaktighet. En systematisk och stark återhämtningsplan för Europa och alla EU-medlemsstater är i allra högsta grad beroende av denna politik, oavsett ett lands storlek eller andra särdrag.

4.2

En av de mest avgörande aspekterna i återhämtningsstrategin är den finansiella ramen för sammanhållningspolitiken. Pandemin har mer än någon gång tidigare blottlagt, och till och med förvärrat, klyftorna såväl mellan medborgare som mellan medlemsstater. Alla exponeras för viruset på samma sätt, men de specifika sätt som medborgarna, samhällena och medlemsstaterna hanterar det på varierar. Den svaga finansiella situation som vi lär få se efter denna kris kommer att få dramatiska effekter för vissa länder och delar av samhället, och detta måste hållas i åtanke när EU vidtar åtgärder.

4.3

Samarbete är a och o för att uppnå resultat. Nu är inte rätt tid att kritisera tidigare insatser. I stället är det läge att titta på situationen här och nu och fokusera på framtiden, med överenskomna huvudmål som kan bestå trots de svåra omständigheterna.

4.4

De skador som covid-19-krisen åsamkat det europeiska projektet och världen kommer att förvärra den skada som åsamkats av Förenade kungarikets utträde ur EU. Detta skulle kunna innebära att skillnaderna mellan EU-länderna när det gäller ekonomisk utveckling, sociala garantier och välståndsnivåer ökar när pandemin är över.

4.5

Det finns inte en enda lösning på krisen, men en lämplig och väl avvägd sammanhållningspolitik har tidigare varit det som har använts för att motverka skillnader och skapa solidaritet mellan alla medlemsstater.

4.6

Europas återhämtning bör vila på solidaritetsprincipen, men tidigare misstag måste fortfarande rättas till. Medlemsstater med alltför stora statsskulder måste få hjälp att påskynda en hållbar återhämtning, men detta stöd måste bestå både av en kraftfull politik och av väl avvägda insatser med utgångspunkt i de landsspecifika rekommendationerna i den europeiska planeringsterminen. Nu måste vi agera modigt och inte tänka på att samla politiska poäng på nationell nivå.

4.7

Den gröna given är fortfarande aktuell, och EESK anser att huvudmålen i den är avgörande för att Europa ska inta en ledande ställning vad gäller många aspekter i den globala utmaningen.

4.8

I detta sammanhang välkomnar EESK varmt och stöder fullt ut kommissionens förslag: Next Generation EU-planen, där React-EU ingår, och EU:s övergripande budget för 2021–2027. Eftersom React-EU fortsätter och utökar insatserna mot krisen och reparationsåtgärderna inom den nya sammanhållningspolitiken, rekommenderar EESK starkt att alla eventuella administrativa hinder och bördor avlägsnas, för både de nationella och de europeiska offentliga myndigheterna, så att insatserna kan inriktas på att hantera problemen med epidemin.

4.9

EESK är därför av den fasta övertygelsen att React-EU kommer att mobilisera investeringar och tidigarelägga det ekonomiska stödet under de första avgörande åren av återhämtning, genom att extra resurser tillförs realekonomin. Bevarande av arbetstillfällen, skapande av nya arbetstillfällen – särskilt för unga människor – och investeringsstöd till små och medelstora företag är viktiga delar som måste få stöd genom extra medel från React-EU.

4.10

I investeringsprioriteringarna efter covid-19 måste man beakta att pandemin har slagit oproportionerligt hårt mot vissa delar av befolkningen, särskilt äldre, personer med funktionsnedsättning, migranter och flyktingar samt romer. Det är ytterst viktigt att hjälpa dessa befolkningsgrupper att återfå stabilitet och se till att de inte hamnar på efterkälken i återhämtningen från den efterföljande krisen, såsom skedde efter Europas senaste finanskris.

5. Den europeiska planeringsterminen och de landsspecifika rekommendationerna

5.1

Inom den europeiska planeringsterminen måste man fortfarande möta många utmaningar som – i och med den rådande krisen – har blivit ännu viktigare att ta itu med. Några av de utmaningar som måste åtgärdas är bristen på ansvar för de reformer som föreslås och ett långsammare genomförande av de landsspecifika rekommendationerna.

5.2

Det är därför av största vikt att det organiserade civila samhället är delaktigt i den europeiska planeringsterminen, eftersom berörda parters medansvar för reformer förbättrar genomförandet av dem och bidrar till goda resultat.

5.3

I detta sammanhang kommer den europeiska planeringsterminen att få en allt viktigare roll i övervakningen och utvärderingen av insatserna inom ramen för Next Generation EU, och EESK anser därför att näringslivets, arbetsmarknadens och det civila samhällets organisationer bör ses som viktiga aktörer i denna process.

5.4

Det civila samhällets partner, lokala aktörer och föreningar måste, tillsammans med Europaparlamentet, vara delaktiga i alla beslut om vart återhämtningsmedlen ska gå, liksom i efterhandskontrollen av att pengarna har använts väl i enlighet med europeiska allmänhetens intressen. Obligatorisk delaktighet är av yttersta vikt för att medlen ska nå ut till projekt som kan återställa den europeiska ekonomin och hjälpa den att återhämta sig.

6. Ändamålsenliga sammanhållningspolitiska instrument

6.1

Sammanhållningspolitiken är en modern, ändamålsenlig och flexibel EU-investeringspolitik. Tack vare den fleråriga planeringen kan den å ena sidan användas för att ta itu med utmaningar på lång sikt. Å andra sidan kan den vara ytterst flexibel i krishanteringssituationer, som den vi har nu med covid-19, då snabba ändringar i systemet för att genomföra politiken innebär att stöd på (som utgångspunkt) åtta miljarder euro kan fördelas till medlemsstaterna.

6.1.1

Sammanhållningspolitiken har stor inverkan på medlemsstaternas ekonomier. BNP i EU-13 förväntas vara ca 3 % högre i slutet av genomförandeperioden tack vare de sammanhållningspolitiska insatserna under perioden 2014–2020. Inverkan på de mindre utvecklade regionerna i EU är också betydande. Vid programperiodens slut förväntas till exempel BNP i vissa mindre utvecklade regioner i Ungern vara mer än 8 % högre än den skulle ha varit utan sammanhållningspolitik.

6.1.2

Redan efter den ekonomiska och finansiella krisen har EU-medel spelat en stabiliserande roll när det gäller att säkerställa en högre nivå av offentliga investeringar inom många politikområden, från stora infrastrukturprojekt till finansiering för små och medelstora företag och utbildning för arbetstagare och arbetslösa.

6.1.3

Under 2021–2027 kommer sammanhållningspolitiken att fortsätta stödja alla regioner i alla medlemsstater och finansiera många olika investeringar som kommer att hjälpa EU:s regioner att klara de dubbla omställningar som tekniska förändringar och klimatmål medför på ett bra sätt, bland annat genom helt nya initiativ som Fonden för en rättvis omställning.

6.2

Förslaget till framtida sammanhållningspolitik bygger på tre huvudprinciper:

6.2.1

En politik för alla regioner: Tre fjärdedelar av de sammanhållningspolitiska investeringarna ska gå till de minst utvecklade regionerna, men det finns fortfarande bestämmelser för de regioner som går igenom en industriell omställning och för EU:s yttersta randområden. Dessutom har det gränsöverskridande arbetet utökats och den roll som spelas av städer, storstadsområden och lokala initiativ har stärkts med en ny prioritering som handlar om att föra ”Europa närmare medborgarna”. Trots att EU:s budget sammantaget minskas bör resurser även i fortsättningen riktas till de fattigaste medlemsstaterna och regionerna. I kommissionens förslag är denna inriktning ännu mer uttalad än för innevarande period, och de fattigaste medlemsstaterna får även fortsättningsvis mycket mer än de som är mer utvecklade. Stödet går faktiskt dit där det behövs som mest: 62 % av resurserna för målet om sysselsättning och tillväxt har öronmärkts för mindre utvecklade regioner (2014–2020 var den andelen 52 %). Trots budgetbegränsningarna har det gått att säkerställa ökade anslag i reala termer för de mindre utvecklade regionerna (+8 %) och regionerna i omställning (+17 %), mätt utifrån 2018 års priser. Det är detta som är grundtanken i sammanhållningspolitiken: att omsätta solidaritetsprincipen i praktiken.

6.2.2

En modernare politik: Tre fjärdedelar av investeringarna är öronmärkta för att förbereda regionerna för de dubbla omställningarna till dels en digital, modern ekonomi, dels en klimatneutral, cirkulär ekonomi – de främsta utmaningar som vårt samhälle står inför under det kommande årtiondet. Detta nödvändiga fokus förmedlas genom flera åtgärder för att förbättra investeringarnas kvalitet och effekt: t.ex. har man infört ”nödvändiga villkor” som är anpassade till investeringen för att se till att det finns förutsättningar för goda resultat.

6.2.3

En enklare och mer dynamisk politik: 80 administrativa förenklingar har föreslagits, för att rationalisera reglerna om allt från hur programmen ska vara uppbyggda till revision och ersättningsförfaranden och säkerställa tydliga och enkla regler för sju EU-fonder som genomförs genom delad förvaltning enligt ett gemensamt regelverk. Detta gemensamma regelverk kommer att underlätta för både programansvariga och stödmottagare och underlätta synergier mellan de sju fonderna och även med andra instrument i EU:s budget, som den gemensamma jordbrukspolitiken, innovationsprogrammet Horisont Europa, EU:s instrument för rörlighet i utbildningssyfte (Erasmus+) och Life, programmet för miljö och klimatpolitik.

6.3

Tillsammans med fortsatt uppbyggnad av den administrativa kapaciteten kommer allt detta att ge de nya programmen en snabbare och bättre start.

6.4

Kort sagt kommer den nya sammanhållningspolitiken att vara mer målinriktad och ge mer europeiskt mervärde, så det handlar inte endast om storlek utan även om resultat.

6.5

Samtidigt kommer det att krävas större insatser av de lokala myndigheterna vad gäller ökat ansvar vid genomförandet av EU-finansierade projekt. Det innebär att nivån på den nationella medfinansieringen återgår till samma nivåer som före krisen. Att medfinansieringssatsen minskas skulle kunna ses som en potentiell källa till spänning i de offentliga budgetarna, men det bör även ses som en möjlighet till bättre projekt och till en starkare känsla av ansvar och ansvarsskyldighet. Detsamma gäller för den tidigare nämnda förstärkta tematiska inriktningen på viktiga politiska mål som motsvarar de europeiska prioriteringarna och utmaningarna, som ett smart och grönt Europa.

6.6

En viktig förutsättning för ovanstående är att Europa tar itu med den brist på verkningsfull kommunikation om sammanhållningspolitiken som alltför ofta råder när det gäller projekt som finansieras genom denna politik. Kommittén är visserligen medveten om kommissionens olika gällande kommunikationsriktlinjer, men det tydligt att de är långt ifrån tillräckliga. Ofta finns det liten eller ingen kännedom om att vissa projekt har genomförts och/eller om att det faktiskt är EU som finansierar dem. Detta leder till att sammanhållningspolitiken knappt, om ens alls, uppmärksammas.

6.7

EESK uppmanar kommissionen att fortsätta se över de nuvarande kraven på publicitet och att uppgradera dem betydligt, med fullt beaktande av de moderna digitala kommunikationskanaler som är helt och hållet införlivade i den digitala agendan. Bästa praxis-projekt bör i högre grad användas som konkreta exempel för att uppmuntra en ökad och mer verkningsfull användning av medlen.

6.8

EESK uppmanar kommissionen att utarbeta en strategisk kommunikationsplan i samarbete med alla berörda parter, även organisationer i det civila samhället, lokala aktörer och allmänheten. Det är i dag viktigare än någonsin att medlemsstaterna och stödmottagarna säkerställer bättre information om och enklare tillgång till bästa praxis.

Bryssel den 18 september 2020.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Top

Choose the experimental features you want to try