21.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 66/2

—

med beaktande av artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artikel 81.3 i EUF-fördraget,

—

med beaktande av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 24,

—

med beaktande av artiklarna 8 och 20 i FN:s konvention om barnets rättigheter, där det betonas att konventionsstaterna är skyldiga att respektera barnets rätt att behålla sin identitet, innefattande släktförhållanden,

—

med beaktande av Wienkonventionen om konsulära förbindelser från 1963, särskilt artikel 37 b,

—

med beaktande av Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (1) (Bryssel IIa-förordningen),

—

med beaktande av EU-agendan för barns rättigheter (COM(2011)0060),

—

med beaktande av riktlinjerna i diskussionsunderlaget inför det nionde europeiska forumet för barns rättigheter,

—

med beaktande av den kartläggning av systemen för skydd av barn som gjorts av EU:s byrå för grundläggande rättigheter,

—

med beaktande av de många framställningar om barnavårdsmyndigheternas praxis och skydd av barnets rättigheter, vårdnad om barn, bortförande av barn samt barnomsorg som utskottet för framställningar under årens lopp har mottagit från olika EU-medlemsstater, och av rekommendationerna i rapporterna om undersökningsresor till Tyskland (23–24 november 2011) (Jugendamt), Danmark (20–21 juni 2013) (socialtjänster) samt Storbritannien (5–6 november 2015) (adoptioner utan samtycke),

—

med beaktande av rollen och verksamheten för Europaparlamentets ombudsman för barn som förs bort vid internationella vårdnadstvister,

—

med beaktande av artikel 216.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Barnets bästa måste komma i första rummet i alla beslut som är förknippade med barnomsorg på samtliga nivåer.

B.

EU får anta åtgärder som rör familjerätten och som har gränsöverskridande följder (artikel 81.3 i EUF-fördraget), medräknat adoption.

C.

Den ökande rörligheten i EU har medfört allt fler fall som rör gränsöverskridande skydd av barn och upphävande av vårdnad.

D.

Problem som avser vårdnad om barn har omfattande konsekvenser för alla berörda personers liv och för samhället som helhet. Bryssel IIa-förordningen är inte fri från kryphål, och den kommande översynen av förordningen erbjuder en utmärkt möjlighet att förbättra bestämmelserna i den.

E.

Utövandet av en grundläggande rättighet, t.ex. fri rörlighet och vistelse, bör inte medföra ett större hot mot barnets rätt till familjeliv.

F.

Enligt artikel 24 i stadgan om de grundläggande rättigheterna har varje barn vars föräldrar utövar sin rätt till fri rörlighet rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

1.

Europaparlamentet påminner om att det stora antal framställningar som mottagits avseende barnrelaterade mål tyder på ett omfattande problem med genomförandet av Bryssel IIa-förordningen.

2.

Europaparlamentet anser att alla system för skydd av barn bör omfatta transnationella och gränsöverskridande mekanismer som tar hänsyn till särdragen i gränsöverskridande konflikter.

3.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa system för övervakning och utvärdering (med relevant uppdelning enligt socioekonomisk statistik och nationalitet) inom en nationell ram för samordning av gränsöverskridande mål där barn är inblandade. Parlamentet rekommenderar att kommissionen samordnar överföringen av uppgifter mellan de relevanta myndigheterna i medlemsstaterna.

4.

Europaparlamentet uppmanar rådet att rapportera om särskilda åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att uppnå samverkanseffekter mellan de 28 nationella systemen för skydd av barn.

5.

Europaparlamentet efterlyser en tydlig definition av begreppet hemvist i den reviderade Bryssel IIa-förordningen.

6.

Europaparlamentet understryker de nationella myndigheternas skyldighet enligt Bryssel IIa-förordningen att erkänna och verkställa domar som meddelats i en annan medlemsstat i barnrelaterade mål. Medlemsstaterna uppmanas att utöka och förbättra samarbetet mellan sina domstolar i mål där barn är involverade.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samfinansiera och främja inrättandet av en plattform som bistår EU-medborgare från andra medlemsstater i familjemål samt en gemensam europeisk hjälptelefonlinje för mål i samband med bortförande av eller övergrepp mot barn samt rådgivning i omsorgs- och adoptionsförfaranden.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge EU-medborgarna tydlig och lättillgänglig vägledning med praktisk information om de institutionella arrangemangen för skydd av barn, med särskild hänsyn till adoption eller placering utan föräldrarnas samtycke samt föräldrarättigheterna i olika medlemsstater.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa en förebyggande metod och säkerställa lämpliga politiska strategier med tillräckliga resurser för att om möjligt undvika att vårdförfaranden inleds. Detta kan ske genom att man inför förfaranden för tidig varning och övervakningsmekanismer samt tillhandahåller familjer såsom primära omsorgsgivare tillräckligt stöd, särskilt inom utsatta samhällsgrupper där det finns en risk för social utestängning.

10.

Europaparlamentet betonar att vederbörlig bedömning av enskilda fall i familjerelaterade frågor inte bör hindras genom budgetnedskärningar på grund av åtstramningsåtgärder, i synnerhet när det är fråga om kvaliteten på de sociala tjänsterna.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla specialiserad utbildning för socialarbetare och alla andra yrkeskategorier som handlägger gränsöverskridande mål där ett barn är involverat.

12.

Europaparlamentet uppmanar de relevanta myndigheterna i en medlemsstat som ämnar sända ut socialarbetare för en adoptions- eller placeringsrelaterad undersökning till en annan medlemsstat att underrätta myndigheterna i destinationsmedlemsstaten om undersökningen.

13.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta specialiserade avdelningar inom familjedomstolar eller organ för gränsöverskridande medling, för att handlägga förfaranden i gränsöverskridande mål som avser barn. Parlamentet understryker att vederbörlig övervakning av situationen efter en dom är avgörande, även när det gäller kontakt med föräldrarna.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt tillämpa bestämmelserna i Wienkonventionen från 1963 och säkerställa att ambassader eller konsulära beskickningar informeras redan från början om alla barnavårdsmål som berör deras medborgare och att de har fullständig tillgång till relevanta handlingar. Parlamentet föreslår att de konsulära myndigheterna bör få närvara under alla etapper av förfarandena.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera föräldrarna rätten till regelbundna besök, utom om detta skulle kunna bli till allvarlig skada för barnets bästa, och att tillåta att föräldrarna använder sitt modersmål med sina barn under besöken.

16.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna från första början och under varje etapp av förfaranden som rör barn tillhandahåller föräldrarna fullständig och tydlig information om förfarandena och de eventuella konsekvenserna av dem. Medlemsstaterna uppmanas att underrätta föräldrarna om bestämmelserna om rättsligt bistånd och rättshjälp, exempelvis genom att ge dem en förteckning över tvåspråkiga specialiserade advokater och erbjuda tolkningsmöjligheter för att man ska kunna undvika mål där föräldrarna ger sitt samtycke utan att de till fullo inser konsekvenserna av sina åtaganden. Parlamentet rekommenderar också att tillräckligt stöd tillhandahålls föräldrar med läs- och skrivsvårigheter.

17.

Europaparlamentet rekommenderar att det inrättas miniminormer för hörande av barn i nationella civilrättsliga förhandlingar, i enlighet med artikel 24 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

18.

Europaparlamentet rekommenderar att barn och föräldrar hörs separat av en domare, en sakkunnig eller en socialarbetare för att förhindra att barn blir påverkade eller drabbas av lojalitetskonflikter.

19.

Europaparlamentet rekommenderar att det fastställs frister för längden på varje etapp av gränsöverskridande barnavårdsmål, så att barnets mer avlägsna släktingar får tillräckligt med tid att anmäla sitt intresse och lämna in en ansökan om att adoptera barnet, eller så att föräldrarna kan ta itu med sina problem och föreslå hållbara alternativ innan det slutliga adoptionsbeslutet fattas. Parlamentet anser att den biologiska familjens situation måste omvärderas på vederbörligt sätt innan en bestående lösning som adoption kan slås fast.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge alkohol- eller narkotikaberoende föräldrar rimligt med tid för att tillfriskna innan domstolen fattar ett slutgiltigt beslut om adoption.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid de rekommendationer som mottagits avseende gränsöverskridande medling av alla relevanta intressenter på nationell nivå och unionsnivå.

22.

Europaparlamentet framhåller att det inte finns någon mekanism i EU för automatiskt erkännande av nationella förordnanden om adoption utfärdade i andra medlemsstater. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att reglera erkännandet av nationella adoptioner med beaktande av barnets bästa och med vederbörlig respekt för principen om icke-diskriminering.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra stater som inte är parter i 1993 års Haagkonvention att ansluta sig till den, vilket skulle garantera att alla barn omfattas av samma normer och att man undviker ett parallellt system med lägre skyddsnivå. Medlemsstaterna uppmanas att undvika krånglig byråkrati i processen med att erkänna internationella adoptioner som redan erkänts i en annan medlemsstat.

24.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att man erbjuder alla barn, som befinner sig i någon form av fosterhems- eller adoptionsarrangemang, den placering som ger barnet de bästa möjligheterna att bevara kopplingen till sin kulturella bakgrund samt lära sig sitt modersmål och använda det. Parlamentet uppmanar de myndigheter i medlemsstaterna som är involverade i barnomsorgsförfaranden att göra sitt yttersta för att inte separera syskon från varandra.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma och stödja föräldrar, framför allt kvinnor, som utsatts för våld i hemmet antingen som barn eller som vuxen, för att undvika att de trakasseras på nytt genom att de automatiskt fråntas vårdnaden om sina barn.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra de resultat som uppnåtts i främjandet av gränsöverskridande samarbete i mål som avser bortförande av barn, något som kommissionen fastställt som en prioritering i EU-agendan för barns rättigheter.

27.

Europaparlamentet uppmanar rådet att rapportera om resultaten av inrättandet av larmsystem i anslutning till bortförande av barn över nationsgränserna, och att ingå lämpliga samarbetsavtal i fråga om mål som avser bortförande av barn över nationsgränserna, utgående från kommissionens riktlinjer.

28.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.