30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/36

Föredragande:

Daniel MAREELS

1.1

EESK välkomnar paketet med kommissionsförslag och hoppas att det verkligen ska bidra till att fullborda det arbete som gjorts för att reformera den finansiella sektorn efter krisen.

1.2

Kommittén gläder sig över den underliggande holistiska och integrerade synen som gör att ett antal viktiga mål på olika områden förlikas och förenas i dessa förslag, för övrigt utan att man gör avkall på principerna. Detta tillvägagångssätt möjliggör framsteg på flera viktiga områden på vägen mot en mer hållbar och gemensam europeisk framtid och i det fortsatta arbetet med att fullborda EMU.

1.3

Detta gäller i första hand målen för banksektorn och den finansiella sektorn . För kommittén råder det inga tvivel om att de olika åtgärder som föreslås bidrar till att stärka det europeiska regelverket för tillsyn och resolution för bankerna. Detta är en förutsättning för den riskminskning som eftersträvas i den finansiella sektorn och för att institutens motståndskraft ska förbättras . Finansiell stabilitet och ett sunt finansiellt system som bidrar till en stabil och hållbar ekonomisk tillväxt är av avgörande betydelse. I övrigt får man inte förbise skuggbanksektorn och lämna denna oreglerad.

1.4

Det är framför allt förslagens riskreducerande karaktär som gör det möjligt att ta steg framåt , inte bara vid den fortsatta uppbyggnaden av bankunionen utan också vid skapandet av bankunionens tredje pelare, det europeiska insättningsgarantisystemet . Detta är särskilt viktigt nu när en fullt utvecklad bankunion är en av grundvalarna för fullbordandet av EMU, vars genomförande bör eftersträvas utan dröjsmål. Vissa specifika justeringar i förslagen bidrar återigen till strävan efter en kapitalmarknadsunion .

1.5

För kommittén handlar det också om att man på detta sätt bidrar till de fortsatta insatserna för att återställa kundernas och konsumenternas förtroende för den finansiella sektorn. Det är därför också glädjande att man både tar sig an problemet med institut som är ”för stora för att gå omkull” (too big to fail) via TLAC-åtgärderna och verkar för att göra nedskrivningsreglerna mer ändamålsenliga och effektiva. Under alla omständigheter är det fortfarande av yttersta vikt att man, om det uppstår en kris vid en bank, inte behöver ta offentliga medel eller skattemedel i anspråk.

1.6

Kommittén gläder sig vidare över den uppmärksamhet som ägnas åt finansieringen av ekonomin . I nuläget, som kännetecknas av osäkerhet och förändring, och vid en tidpunkt då investeringarna ligger kvar på en alltför låg nivå får man inte försitta något tillfälle att skapa nya och ytterligare möjligheter för en varaktig och hållbar ekonomisk återhämtning i den reala ekonomin, en återhämtning som går hand i hand med tillväxt, mer investeringar och arbetstillfällen .

1.7

Bankerna har en viktig roll som mellanhand på kapitalmarknaderna, och banklån kommer utan tvekan också i framtiden att vara den viktigaste finansieringskällan för familjer och små och medelstora företag. Även om förslagen innebär ett steg framåt när det handlar om att skapa rätt förutsättningar för att banker ska kunna åta sig denna roll, uppkommer frågan om man inte skulle kunna gå längre och ytterligare stärka och intensifiera insatserna för de små och medelstora företagen, som utgör ryggraden i den europeiska ekonomin. Närmare bestämt efterlyser EESK en konsolidering och en fortsatt utvidgning av ”stödfaktorn för små och medelstora företag (1)”, som innebär att banker inte behöver lägga lika mycket kapital åt sidan vid lån till små och medelstora företag. Kommittén förespråkar för övrigt ett liknande tillvägagångssätt till förmån för företagen inom den sociala ekonomin.

1.8

Kommittén gläder sig också över att man tagit hänsyn till ett några av EU:s särskilda egenskaper , bland annat på grundval av uppmaningen att inkomma med synpunkter (call for evidence). Det handlar bland annat om de justeringar av de internationella överenskommelserna som återfinns i dessa förslag, inom ramen för den globala reformen av den finansiella sektorn. Dessa bidrar till finansieringen av ekonomin.

1.9

De föreliggande förslagen är en ny etapp men inte den sista i den reform av den finansiella sektorn som man efter krisen beslutade om på internationell nivå . För kommittén är det därför viktigt att Europa fortsätter att spela en framträdande roll i det pågående och framtida internationella arbetet. Internationella minimiregler måste sättas i främsta rummet, och de europeiska värderingarna och intressena måste skyddas. Under alla omständigheter gäller det att inte acceptera några snedvridningar som är till förfång för de europeiska instituten.

1.10

När det däremot handlar om hur den nödvändiga mångfalden inom den europeiska finansiella sektorn återspeglas i de rättsliga bestämmelserna anser kommittén att man ännu inte tagit tillräcklig hänsyn till situationen i små och icke-komplexa banker. I de föreliggande förslagen tas det fortfarande inte tillräcklig hänsyn till de särskilda egenskaperna hos och de möjligheter som finns i detta slags institut. Detta gäller i synnerhet proportionalitetsprincipen . Kommittén anser att man i stället för dagens fragmenterade och begränsade strategi bör prioritera en mer strukturerad och långtgående strategi, till förmån för fler institut och på fler områden. Detta slags institut får inte påtvingas några överdrivet tunga förpliktelser eller bördor.

1.11

Det ligger också i alla berörda parters, såväl reglerings- och tillsynsmyndigheternas som institutens, intresse att man eftersträvar tydlighet och rättssäkerhet vid genomförandet av de nya reglerna. I övrigt bör man fastställa en tillräcklig tidsfrist för detta genomförande. För att undvika eventuella negativa effekter för finansieringen av ekonomin är det önskvärt med en snabb behandling av de rättsliga övergångsåtgärderna i fråga om den nya IFRS (2) 9. För övrigt ställs sektorn inför många utmaningar, bl.a. till följd av den tekniska och digitala utvecklingen, det låga ränteläget och ett antal andra utvecklingstendenser i krisens kölvatten.

1.12

När det gäller förstärkningen av regelverket för tillsyn gläder sig kommittén över att reglerings- och tillsynsmyndigheternas roll och de möjligheter som de ges får större uppmärksamhet. Regler och tillsyn är beroende av varandra och båda måste få spela sin roll, bland annat så att det leder till en bättre harmonisering av regler och metoder. Och så att man kan agera ändamålsenligt och effektivt om det blir nödvändigt.

1.13

När det gäller regelverket för resolution ställer vi oss positiva till införlivandet av TLAC (total förlusttäckningskapacitet) i MREL-systemet (minimikrav för egna medel och kvalificerade skulder) och den planerade harmoniseringen av den nationella rangordningen av lågprioriterade skuldinstrument vid insolvensförfaranden. Detta leder till att bestämmelserna harmoniseras och till att förlustabsorberingsbestämmelsernas operativa tillämpbarhet förbättras.

2.1

Kommissionen offentliggjorde den 23 november 2016 ett antal förslag för en reform av regleringen av bankerna. De syftar till att genomföra dokument som utarbetats efter arbetet i Baselkommittén för banktillsyn och rådet för finansiell stabilitet, där man beaktat resultaten av kommissionens uppmaning att inkomma med synpunkter i syfte att bedöma den nuvarande banklagstiftningens effektivitet och ändamålsenlighet.

2.2

Dessa lagstiftningsförslag (4) syftar till att ändra redan befintlig banklagstiftning. Det handlar framför allt om

2.2.1

Kapitalkravsförordningen (CRR) och kapitalkravsdirektivet (CRD) från 2013. Där fastställs tillsynskrav för kreditinstitut (banker) och värdepappersföretag samt bestämmelser i fråga om styrning och tillsyn.

2.2.2

Direktivet om återhämtning och resolution av banker (BRRD) och förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen (SRMR) från 2014. Dessa innehåller bestämmelser om återhämtning och resolution av konkurshotade institut som har kommit på obestånd och innebär att den gemensamma resolutionsmekanismen införs.

2.3

Det finns flera mål för de nya förslagen. Det handlar i huvudsak om

2.3.1

att öka motståndskraften hos finansinstituten i EU och främja den finansiella stabiliteten,

2.3.2

att förbättra bankernas utlåningskapacitet för att stödja ekonomin i EU, och

2.3.3

att främja bankernas roll när det gäller att uppnå djupare och mer likvida europeiska kapitalmarknader, för att stödja skapandet av en kapitalmarknadsunion.

2.3.4

Samtidigt kan det nämnas att man eftersträvar en mer sofistikerad och långtgående tillämpning av den så kallade proportionalitetsprincipen till förmån för små och/eller icke-komplexa banker.

2.4.1

När det gäller målen under punkt 2.3.1 handlar det om

2.4.1.1

att införa mer riskkänsliga kapitalbaskrav, särskilt i fråga om marknadsrisker, motpartskreditrisker och exponeringar mot centrala motparter,

2.4.1.2

att tillämpa metoder som bättre återspeglar de faktiska risker som bankerna exponeras för,

2.4.1.3

att införa en bindande bruttosoliditetsgrad (LR (6)) på minst 3 % för att förhindra att institut tar på sig en alltför hög skuldsättningsgrad,

2.4.1.4

att införa en bindande stabil nettofinansieringskvot (NSFR (7)) för att ta itu med det alltför stora beroendet av kortsiktig marknadsfinansiering och minska finansieringsrisken på lång sikt,

2.4.1.5

ett krav på att globala systemviktiga institut (8) (G-SII (9)) ska ha en miniminivå av kapital och andra instrument som bär förluster vid resolution. Detta krav, känt som ”total förlusttäckningskapacitet” (TLAC (10)), införlivas i det befintliga MREL-systemet (11), som gäller för alla banker. På så sätt kommer EU i förekommande fall att bättre kunna försätta globala systemviktiga institut som har kommit på obestånd i resolution, medan den finansiella stabiliteten skyddas och risken för skattebetalarna begränsas till ett minimum. Dessutom planeras en harmonisering av rangordningen av borgenärer, så att det råder lika villkor i händelse av en skuldnedskrivning vid resolution av en bank.

2.4.2

När det gäller målen under punkt 2.3.2 (och i viss mån också punkt 2.3.4) handlar det om

2.4.2.1

att öka bankers kapacitet att bevilja lån till små och medelstora företag och finansera infrastrukturprojekt,

2.4.2.2

att minska de administrativa bördorna för icke-komplexa, små banker i samband med ett antal regler om ersättningar, närmare bestämt reglerna om uppskjuten ersättning och ersättning i form av instrument, t.ex. aktier,

2.4.2.3

att göra reglerna i kapitalkravsdirektivet och kapitalkravsförordningen mer proportionerliga och mindre betungande för mindre och mindre komplexa institut, eftersom vissa av de nuvarande kraven på offentliggörande av information, rapportering och komplexa handelslager inte verkar motiveras av några tillsynsskäl.

2.4.3

När det gäller målen under punkt 2.3.3 strävar man efter att

2.4.3.1

undvika oproportionerliga kapitalbaskrav för poster i handelslagret, inklusive dem som rör marknadsgaranters verksamhet,

2.4.3.2

minska kostnaderna för utfärdande eller innehav av vissa instrument (säkerställda obligationer, värdepapperiseringsinstrument av hög kvalitet, statspapper och derivat för säkringsändamål),

2.4.3.3

undvika potentiella hinder för institut som fungerar som mellanhänder för kunder när det gäller transaktioner som clearas av centrala motparter.

3.1.1

Dessa förslag bör utan minsta tvekan välkomnas. De innebär en ytterligare komplettering och finjustering av det viktiga arbete som gjorts för att stärka den finansiella sektorn efter krisen. Man tar också hänsyn till att bankerna i Europa också i framtiden kommer att spela en viktig roll i samhället, i synnerhet för finansieringen av ekonomin. Bankerna har en viktig roll som mellanhand på kapitalmarknaderna, och banklån kommer även i fortsättningen att vara den viktigaste finansieringskällan i Europa för familjer och företag, framför allt små och medelstora företag. Detta får inte äventyras.

3.1.2

Kommittén gläder sig framför allt över den holistiska och integrerade syn som fått råda när man utarbetat dessa förslag, där man tagit hänsyn till olika viktiga samhälleliga mål och den utveckling man önskar. Det är en av de stora fördelarna att man konkret tagit sig an detta när man utarbetat de föreliggande förslagen, utan att göra avkall på principerna. Det ena får ju inte ske på bekostnad av det andra.

3.1.3

Under de svåra och komplexa politiska, sociala och ekonomiska förhållanden som råder och med ett antal viktiga utmaningar för dörren skapar det faktum att man förlikar och förenar ett antal viktiga mål på olika områden en icke-försumbar potential för framsteg på olika områden på vägen mot en mer hållbar och gemensam europeisk framtid. Detta balanserade tillvägagångssätt bidrar också till att återställa förtroendet ytterligare.

3.1.4

Kommittén gläder sig också över att man tagit hänsyn till resultaten av uppmaningen att inkomma med synpunkter (”call for evidence”) (12), eftersom detta möjliggjort ett mer harmoniskt tillvägagångssätt och ett deltagande från alla berörda parters sida, å ena sidan, och ett mer sofistikerat och nyanserat tillvägagångssätt, inom ramen för de mål som fastställts, å andra sidan.

3.1.5

För kommittén är det mycket viktigt att banksystemet är motståndskraftigt och tillräckligt kapitaliserat som en förutsättning och grund för fortsatt finansiell stabilitet.

3.1.6

Lika viktigt är det att vidta åtgärder till stöd för ekonomin och en effektiv finansiering av denna, så att ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen kan ges största möjliga stöd.

3.1.7

Dessa förslag kan genom sin riskreducerande karaktär också bidra till det fortsatta genomförandet av bankunionen (13) och är enligt kommittén också en viktig faktor som ska möjliggöra framsteg vid genomförandet av bankunionens tredje pelare, det europeiska insättningsgarantisystemet. Bankunionen är i sin tur en av de grundläggande pelarna i EMU och man bör sträva efter att genomföra denna snabbt. Förslagen bidrar också till inrättandet av kapitalmarknadsunionen (14), och detta är ytterligare ett mervärde av dem.

3.1.8

Dessa förslag är ett nytt steg på vägen mot ett återställande av förtroendet för den finansiella sektorn och för bankerna, men inte det sista. Kommittén hoppas att man kan arbeta i samma anda när nästa steg ska tas. Detta gäller i synnerhet för de frågor som just nu diskuteras (15), bl.a. inom ramen för slutförandet av Basel III-regelverket (16), och där resultat förväntas inom relativt kort tid. Under alla omständigheter gäller det att ytterligare minska risken inom sektorn, utan att den europeiska banksektorn drabbas på ett oproportionerligt sätt.

3.1.9

Dessutom är det alltså också viktigt att hålla ett öga på den internationella kontexten, framför allt nu när det visat sig att icke-europeiska partner tolkar vissa överenskommelser om den globala reformen av den finansiella sektorn annorlunda och/eller mindre strikt. Den heltäckande reformagendan som man efter finanskrisen kom överens om på G20-nivå får inte äventyras eller globalt leda till alltför stora skillnader eller fragmentering till förfång för de institut som är etablerade i EU.

3.1.10

Det är viktigt att dessa förslag skapar tillräcklig tydlighet och säkerhet för den finansiella sektorn och aktörerna. En fragmenterad sektor med korrekta ersättningar, som är verksam i ett gemensamt europeiskt område, måste också ha möjlighet att ta itu med andra utmaningar, t.ex. till följd av den tekniska och digitala utvecklingen, det låga ränteläget och en rad andra problem i krisens kölvatten, t.ex. de nödlidande lånen (17) i vissa länder.

3.1.11

Slutligen vill kommittén här upprepa sin tidigare ståndpunkt om att man inte får förbise skuggbanksektorn och lämna denna oreglerad. De potentiella risker som finns i denna måste också bli föremål för kontroll och tillsyn så att den finansiella stabiliteten förstärks. Samtidigt måste man lägga ribban lika högt för alla som är verksamma i den finansiella miljön.

3.2.1

Kommittén gläder sig över den uppmärksamhet som ägnas åt tillsynsregelverket och åt den fortsatta komplettering och förstärkning av det som planeras enligt de föreliggande förslagen, med hjälp av de olika kvoterna och andra åtgärder. Dessa kan räkna med stöd, framför allt nu när detta sker med den nyansering som krävs och man bl.a. ser till att finansieringen av ekonomin inte förhindras i onödan.

3.2.2

Kommittén gläder sig över att mer uppmärksamhet ägnas åt reglerings- och tillsynsmyndigheternas roll i denna miljö, viljan att ge dem utökade möjligheter och uppnå en större och bättre harmonisering av regler och metoder. Detta är viktigt inte bara för att undvika alltför stora skillnader i behandlingen av banker, utan också om man ser till en bredare tillämpning av proportionalitetsprincipen.

3.3.1

I linje med sina tidigare yttranden gläder sig kommittén över att problemet med institut som är ”för stora för att gå omkull” tas upp i de nya förslagen. Införlivandet av total förlusttäckningskapacitet (TLAC) för de europeiska globala systemviktiga instituten (G-SII) i MREL-systemet (minimikrav för egna medel och kvalificerade skulder) med en allmänt tillämplig del (18) och en individuell del (19) möjliggör ett både harmoniserat och skräddarsytt tillvägagångssätt.

3.3.2

Men detta räcker inte. Som tidigare nämnts (20) måste en fullständig tillämpning av Basel III, rådet för finansiell stabilitet (FSB) och en lösning för banker som är ”för stora för att gå omkull” i enlighet med internationella överenskommelser (G20) (även i fortsättningen) stå högt på dagordningen för de kommande åren. Målsättningen måste även i fortsättningen vara att stärka den finansiella sektorns stabilitet och motståndskraft och samtidigt förhindra att man i framtiden ska behöva ta offentliga medel i anspråk för att rädda banker. För att underlätta tillämpningen av resolutionsmekanismen bör man dessutom börja undersöka hur bankernas stora innehav av statspapper kan minskas (21). Detta skulle också bidra till ett fullständigt fullbordande av bankunionen (22).

3.3.3

Kommittén ställer sig också mycket positiv till kommissionens förslag om att öka harmoniseringen i rangordningen av borgenärer genom att skapa en ny klass av tillgångar vid tillämpningen av skuldnedskrivningssystemet för att se till att villkoren blir desamma i de olika medlemsstaterna (23).

3.4.1

Det är naturligtvis mycket positivt att man granskar de olika åtgärder som planeras med avseende på deras effekt på finansieringen av den reala ekonomin. Och att man gör det som krävs för att förbättra bankernas utlåningskapacitet.

3.4.2

Kommittén ställer sig särskilt positiv till att stor uppmärksamhet ägnas åt utlåningen till små och medelstora företag, som är och förblir ryggraden i den europeiska ekonomin. De skapar investeringar och arbetstillfällen.

3.4.3

Detta gäller i synnerhet konsolideringen och den fortsatta utvidgningen av ”stödfaktorn för små och medelstora företag”. Man bör grundligt undersöka om inte man inte kan gå längre vid tillämpningen av denna faktor, till förmån för så många lån och små och medelstora företag som möjligt. På samma sätt uppmanar kommittén kommissionen att göra ytterligare ansträngningar för att stärka ekonomin i de medlemsstater som försvagats mest av den ekonomiska krisen.

3.4.4

Kommittén anser också att parallella insatser bör göras till förmån för den sociala ekonomin och för de aktörer som är verksamma på detta område. Man skulle framför allt kunna skapa en ”stödfaktor för sociala företag”.

3.5.1

Även om det inte handlar om den främsta punkten i de föreliggande förslagen gläder sig kommittén över den uppmärksamhet som ägnas åt den fortsatta uppbyggnaden av kapitalmarknadsunionen.

3.5.2

I linje med sina tidigare yttranden (24) på detta område anser kommittén att regelverket och tillsynsramen bör göra det möjligt att utveckla kapitalmarknadernas starka sidor och att hålla de svaga sidorna, t.ex. överdrivet och omåttligt risktagande, under kontroll. Det nya systemet måste kunna hålla stånd mot negativa effekter av eventuella nya kriser. Detta förutsätter också större konvergens och samarbete på mikro- och makrotillsynsnivå, på både europeisk och nationell nivå.

3.6.1

För det första vill kommittén framhålla den grundläggande betydelsen av behovet av ett diversifierat banklandskap (25). Detta gynnar inte bara stabiliteten utan gör det också möjligt att på bästa möjliga sätt tillgodose allas behov, oavsett om det handlar om sparare, investerare, konsumenter eller företagare.

3.6.2

Kommittén ställer sig mycket positiv till att proportionalitetsprincipen, som den tidigare framhållit som det största problemet för små och icke-komplexa banker (26), har lett till ett antal förslag i de föreliggande förslagen.

3.6.3

Kommittén anser däremot att det tas för lite hänsyn till situationen i dessa banker. I de föreliggande förslagen tas det inte tillräcklig hänsyn till de särskilda egenskaperna hos och de möjligheter som finns i detta slags institut.

3.6.4

Kommittén anser att man i stället för dagens fragmenterade och begränsade strategi bör prioritera en mer strukturerad och långtgående strategi när det gäller proportionalitetsprincipen.

3.6.5

Närmare bestämt bör proportionalitetsprincipen inte bara få grunda sig på storleken hos instituten i fråga. Man bör också ta hänsyn till i) de särskilda kännetecknen hos de olika affärsmodellerna, ii) de olika institutionella formerna hos dessa banker, och iii) de specifika målen hos de olika finansiella institut som är verksamma på marknaden.

3.6.6

Dessa institut får inte påtvingas alltför tunga förpliktelser eller bördor. Däremot behövs det större flexibilitet när det gäller vissa specifika aspekter, t.ex. rapporteringsskyldigheterna. Ytterligare bestämmelser som syftar till att minska deras administrativa börda bör övervägas noga.

3.6.7

Man bör också se till att villkoren är desamma för alla sådana institut, oavsett deras rättsform.

3.6.8

Rent generellt anser kommittéen att denna proportionalitetsprincip, inom ramen för de principer som fastställts och under förutsättning att reglerings- och tillsynsmyndigheterna vid behov har en möjlighet att agera snabbt och på ett tillbörligt sätt, bör få största möjliga genomslag, både om man ser till antalet institut som omfattas och till de områden och frågor där den tillämpas.

4.1

Med tanke på vikten av en konkret och effektiv tillämpning av de åtgärder som föreslås måste man ge de finansiella instituten en tillräcklig tidsfrist för tillämpningen av de nya bestämmelserna. Detta innebär att Europeiska bankmyndigheten snabbt måste utarbeta de tekniska och operativa standarderna, eller att det krävs en tidsfrist som inte börjar löpa förrän dessa myndigheter utarbetat alla detaljer i regelverket.

4.2

För att förebygga och neutralisera de eventuella negativa effekter för finansieringen av den reala ekonomin som ikraftträdandet av den nya IFRS 9 (27) skulle kunna leda till, förespråkar kommittén en snabb behandling av de rättsliga övergångsåtgärder som planeras beträffande denna nya internationella redovisningsstandard.