15.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 13/89

Föredragande:

Tom JONES

Medföredragande:

Joana AGUDO I BATALLER

1.1

EESK välkomnar EU:s, medlemsstaternas och regionernas fortsatta åtagande att ta itu med några av de utmaningar som landsbygdsområdena står inför genom ett omfattande program för landsbygdsutveckling. Vi erkänner de insatser som kommissionens och myndigheternas personal gjort vid utarbetandet och antagandet av det nya programmet. Med tanke på den verkliga krisen i många missgynnade landsbygdsområden råder det emellertid besvikelse över förseningen när det gäller inlämnande, godkännande och inledning av programmet i flera länder och regioner. Vi rekommenderar därför att kommissionen, tillsammans med de nationella och regionala myndigheterna, beställer en oberoende översyn av processen för att undvika framtida nya förseningar i systemet.

1.2

Huruvida programmet för landsbygdsutveckling kommer att bli en framgång beror på partnerskapsprincipens effektivitet. Det är ytterst viktigt att ansvaret för programmet delas mellan offentliga och privata aktörer, arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer i enlighet med fördragsstadgade skyldigheter och andra åtaganden. EESK konstaterar att deltagandet har förbättrats jämfört med tidigare program, men partnerskapet varierar fortfarande inom EU.

1.3

Övervakningskommittéernas roll måste vara tydlig. Medlemmarna bör ha faktiska förutsättningar att granska målen, med tillgång till de ekonomiska riktlinjerna. Sammansättningen bör vara inkluderande, med en möjlighet att avspegla intressekluster om detta är lämpligt.

1.4

I enlighet med förordning (EU) nr 1303/2013, och i synnerhet artikel 5 i denna om partnerskap och flernivåstyre, anser EESK att kommissionen bör övervaka hur förordningen tillämpas när partnerskapsavtalen utarbetas och programmen genomförs, bl.a. genom deltagande i övervakningskommittéerna.

1.5

Bredden av program som bygger på lokala behov och prioriteringar välkomnas, liksom en ökad användning av modellen med lokalt ledd utveckling för en inkluderande medverkan av närsamhället. Bästa praxis för effektiv användning av modellen bör spridas.

1.6

Budgetbegränsningarna förutsätter en kompletterande, icke-överlappande roll i förhållande till resten av den gemensamma jordbrukspolitikens budget. Vi rekommenderar maximal användning av offentliga, privata och frivilliga medfinansieringskällor, med en smidig process för de sökande. Förvaltningsmyndigheterna bör underlätta tillgången till de sammanhållningspolitiska och övriga europeiska investeringsmedlen när projekt uppfyller bredare kriterier.

1.7

Såsom EESK redan har noterat (1) har femton medlemsstater överfört medel från direktstöd till programmen för landsbygdsutveckling, medan överföringarna i fem andra medlemsstater har gått från den andra pelaren till den första. Båda alternativen är legitima – eftersom medlagstiftarna tillåter dem – men de har inte samma värde: programmen för landsbygdsutveckling syftar till en mer balanserad territoriell utveckling inom varje EU-region. En undersökning av denna flexibilitets samstämmighet och effektivitet rekommenderas, bl.a. av dess konsekvenser för konkurrensen på den inre marknaden.

1.8

Vilka utgifter som prioriteras kommer att variera kraftigt mellan länderna och regionerna. I detta yttrande framhålls vikten av en hållbar utveckling av den ekonomiska verksamheten, miljön och den sociala rättvisan, med en stark tonvikt på att skapa mervärde för landbaserade resurser. Vi rekommenderar att kommissionen gör en halvtidsanalys av framstegen mot målen för ovan nämnda prioriteringar och samtidigt står fast vid befintliga åtaganden. Myndigheterna bör kunna göra justeringar som gör det möjligt för nya projekt att framgångsrikt slutföra programmet samt att dra lärdomar inför framtida politiska ramar för landsbygdspolitiken.

1.9

Det finns en allvarlig oro för att programmen för landsbygdsutveckling inte kommer att kunna skapa bättre territoriell sammanhållning. De mer avlägsna och ekonomiskt marginaliserade områdena, både inom och mellan länder och regioner, saknar strukturell kapacitet att utnyttja de medel och det stöd som finns att tillgå. Det behövs ytterligare riktade resurser under längre perioder, bl.a. gränsöverskridande handledning, partnersamverkan, kapacitetsuppbyggnad för rådgivande strukturer samt innovativa lån och investeringar till privata och sociala företag.

1.10

Den väletablerade Leadermodellen respekteras och de kommissionsfinansierade nätverken för landsbygdsutveckling uppmuntras att fortsätta sprida god praxis.

1.11

Det är tydligt att det i programmen läggs stark tonvikt på att behålla arbetstillfällen och skapa nya sysselsättningsmöjligheter i landsbygdsområden, liksom på vikten av investeringar, kunskapsutbyte, utbildning, handledning och närmare förbindelser med forskningsinstitut. Det är viktigt med åtgärder för att uppmuntra unga människor att söka sig en framtid på landsbygden och åtgärder som underlättar integrationen av alla personer med särskilda behov eller fysiska och psykiska funktionsnedsättningar. Finansiella incitament som stöder generationsväxling är väsentliga. Skolorna och högskolorna på landsbygden måste dessutom ha närmare kopplingar till både traditionella och nya färdighetsbehov i sina områden.

1.12

Man måste ta itu med efterträdarplanering genom att integrera möjligheterna inom programmen för landsbygdsutveckling att testa företagsmodeller med nationella och regionala regler om överföring av tillgångar. Arbetskraftens rörlighet uppmuntras om den stöds av högkvalitativ utbildning och respekt för arbetstagarnas rättigheter.

1.13

Man bör särskilt rikta in sig på och stödja kvinnors bidrag till programmets framgång. De spelar en mycket viktig roll för att se till att människor stannar på landsbygden, inte bara när det gäller diversifiering och bearbetning av jordbruksprodukter utan också eftersom de bidrar till den lokala territoriella utvecklingen genom de möjligheter de skapar på områdena hantverk och jordbruksturism, och dessutom är de en viktig drivkraft för innovation.

1.14

Åtgärder för att förbättra miljön, dess ekosystem och kulturlandskapen välkomnas. Stöd till noggrant märkta lokala produkter, landsbygdsturism samt småskaliga och lokala initiativ för förnybar energi bör ge hållbara ekonomiska fördelar och fördelar för lokalbefolkningen. En förnyelse av landsbygden är endast möjlig om den underbyggs av effektiva och lönsamma jordbruks-, skogsbruks- och landsbygdsföretag. Det kommer att krävas ytterligare insatser för att förbättra förståelsen mellan jordbrukare och skogsägare, som producerar livsmedel, förnybara råvaror samt miljö- och fritidsvaror, och konsumenter från en alltmer mångskiftande europeisk befolkning.

1.15

Att ta itu med klimatförändringarnas inverkan på jord- och skogsbruket och vice versa prioriteras i programmen. Projekt för att avskilja koldioxid, förbättra vatten- och jordkvaliteten, minska utsläppen, berika ekosystemen och utveckla kretsloppsekonomin välkomnas. Förbättringarna måste vara långsiktiga och mätas vetenskapligt inom flera ordningar för miljöåtgärder inom jordbruket och andra ordningar, och integreras i produktionen.

1.16

Kampen mot social orättvisa är beroende av bredare statliga och europeiska medel och strategier, bl.a. tillhandahållande av bättre internet, transporter och utbildning.

1.17

Det är mycket viktigt att förnya ekonomin och gemenskapen i byar, och programmen för landsbygdsutveckling bör testas med avseende på om de inkluderar samtliga landsbygdsinvånare. Civilsamhälleligt engagemang och entreprenörskap är avgörande för landsbygdsområdenas hållbarhet.

2.1

EU:s landsbygd är själva livsnerven för alla EU-medborgare, inte bara för dem som bor och arbetar där. Landsbygden tryggar försörjningen av livsmedel, virke, mineraler och vatten. Den tillhandahåller en mångfald av livsmiljöer, förnybar energi, rekreationsområden, historiska landskap, hantverk och framför allt invånare med en mängd färdigheter och olika kulturell bakgrund. Ungefär 115 miljoner (23 %) av EU:s invånare räknas som bosatta i landsbygdsområden.

2.2

Det finns dock stora variationer mellan landsbygdsområdena när det gäller ekonomiskt välstånd och social sammanhållning. Några är välmående och dynamiska, andra bräckliga, med minskande befolkning och fragmentering. Många har gott om tillgångar men ont om pengar. De är glest befolkade och har begränsad tillgång till offentliga tjänster. Detta gäller särskilt de mer avlägsna och bergiga områdena och öarna. Den moderna ekonomin och det moderna samhällslivet utövar en obeveklig dragningskraft in mot städerna. Detta gör det svårt för regeringarna att se till att landsbygdssamhällena är hållbara, särskilt om de genomför olämpliga lösningar som är avsedda för städer. Rörlighet och människors fria rörlighet är mycket viktiga principer för Europeiska unionen. De har dock oönskade konsekvenser för de fattigaste landsbygdsområdena, när alltför många, särskilt unga människor, flyttar därifrån i förhoppningen om bättre framtidsutsikter, för att aldrig återvända.

2.3

EU behöver en vision för att återupprätta förtroendet för en välmående landsbygd som bygger på grön tillväxt, främjande av kretsloppsekonomi, ökad förståelse för lokalsamhällets behov och smartare stödtjänster. Syftet med detta yttrande är att undersöka varför framgångarna skiftar och vilka utsikter det finns att åstadkomma verkliga förbättringar inom det nya stödprogrammet. Har man dragit lärdom med avseende på den hållbara utvecklingens tre pelare: ekonomisk, miljömässig och social rättvisa? Har alla berörda parter en genuin känsla av ansvar och partnerskap?

3.1

Medlemsstaterna och regionerna har vidtagit en mängd åtgärder för att återställa balansen mellan landsbygd och stad när det gäller ekonomiska möjligheter och för att stabilisera den sociala sammanhållningen, och EU har genom den gemensamma jordbrukspolitikens första (förordning (EU) nr 1307/2013) och andra pelare (förordning (EU) nr 1305/2013) samt struktur- och sammanhållningsfonderna gjort fortlöpande ansträngningar för att vända nedgången, dock med måttlig och varierande framgång. Det nuvarande EU-stödet för landsbygdsutveckling finansieras genom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), som inrättades genom förordning (EU) nr 1306/2013. Stödet beräknas uppgå till 95,6 miljarder euro före överföringar mellan pelarna, vilket motsvarar 23 % av budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken.

3.2

Programmen för 2014–2020 bygger på flera års erfarenhet av vad som fungerar och inte. Kommissionen ger stöd till det europeiska nätverket för landsbygdsutveckling och det europeiska innovationspartnerskapet för produktion och hållbarhet inom jordbruket (EIP-Agri) för att främja god praxis och innovativa lösningar, och EESK rekommenderar att detta arbete utökas på alla nivåer. Det går också att dra lärdom av andra stödgivares bästa praxis.

3.3

Trots att budgetarna är mindre än vissa andra EU-budgetar kan de vara smarta och utökas genom statliga och andra källor till medfinansiering. Programmen måste komplettera resurserna inom den första pelaren och vid behov vara kopplade till andra finansieringsflöden i en integrerad administrativ infrastruktur, där sökande snabbt kan få besked och handledning från rådgivande organ och lokala planeringsmyndigheter.

3.4

Programmens olika delar är tillräckligt flexibla och lokala för att utgå från lokalsamhällenas faktiska behov. Leadermodellen med de lokala aktionsgrupperna leder till gemensamt ansvar och positiva resultat där de är som mest effektiva och framgångsrika. I alla projekt och initiativ är det avgörande att alla berörda parter får tekniskt stöd i kombination med handledning och utbildning.

3.5

De mest missgynnade områdena har dock svårt att åstadkomma verkliga förbättringar med hjälp av kortfristiga program, eftersom de saknar näringslivsresurser samt har dålig infrastruktur, oerfaren lokal ledning och sämre tillgång till andra investeringar. För att skapa bättre territoriell sammanhållning bör dessa områden ägnas större uppmärksamhet, precis som enligt föregående mål 1 i stödprogrammen inom struktur- och sammanhållningsfonderna.

3.6

Kommissionen har lagt fram nya budgetförordningar för perioden 2014–2020, och förvaltningsmyndigheterna och övervakningskommittéerna bör vara väl insatta i och tillämpa dem utan att öka den administrativa bördan för dem som lämnar in projektansökningar. I detta hänseende har Europeiska revisionsrätten i sina rapporter (2) om programperioden 2007–2013 och regelverket för 2014–2020 lagt fram förslag för att se till att man får mer valuta för pengarna.

3.7

Förberedelse- och godkännandeprocessen för många av de nya programmen har blivit allvarligt fördröjd, trots löften om en förenkling. Det är mycket beklagligt med tanke på det besvärliga läget i många av de fattigaste landsbygdsområdena och önskemålet att dessa program snarast ska bidra till arbetet med att ta itu med låga inkomster, ungdomsarbetslöshet, bristande offentliga tjänster och klimatförändringarnas inverkan. I maj 2015 hade ungefär 57 % (3) av de regionala och statliga programmen ännu inte godkänts, men förhoppningen är att processen ska kunna slutföras före årets slut.

4.1

EESK understryker hur viktigt det är att genomföra Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden. Vi framhåller den särskilda betydelsen av artikel 5 om partnerskap och flernivåstyre, enligt vilken andra offentliga myndigheter, näringslivets och arbetsmarknadens organisationer samt andra organisationer som företräder det civila samhället ska göras delaktiga. Kommissionen bör således övervaka hur förordningen tillämpas när partnerskapsavtalen utarbetas och programmen genomförs, bl.a. genom deltagande i programmens övervakningskommittéer.

4.2

I detta yttrande undersöks graden av deltagande i utarbetandet av programmen för landsbygdsutveckling, men yttrandets slutsatser begränsas av bristen på godkända program och deras snäva geografiska täckning. Tre hearingar (4) anordnades, och ett frågeformulär spreds i en vidare krets. De första svaren tydde på att myndigheternas och de icke-statliga organisationernas deltagande och samarbete varierar mellan olika territorier, men att det är bättre och mer utvecklat än inom tidigare program. Det borde dock göras större ansträngningar för att sprida god praxis för deltagande, bland annat genom att kommunikationsteknik används mer för fortlöpande dialog. Dialogen varierar kraftigt inom länder och regioner. Partnerskapsavtalen kan vara symboliska, metoden med lokalt ledd utveckling används endast i vissa områden och verkliga samråd med alla brukar avslutas snarare i början än i slutet av processen (5). Det finns goda exempel att tillgå, ofta i fall där liknande deltagande har lett till bättre resultat för andra politiska initiativ (6).

4.3

Myndigheterna kan inte på egen hand skapa den verkliga förändring som krävs för att gjuta nytt liv i landsbygdsområdena. De kan tillhandahålla regelverket och planeringsramen, demokratisk ansvarsskyldighet, bättre offentliga tjänster och startfinansiering. Det är dock främst privata företag, kvalificerade arbetstagare samt sociala företag och gemenskapsföretag som skapar resultat för invånarna och miljön. För att vilja investera tid och resurser måste människor lita på att det går att förverkliga en gemensam vision för en bättre framtid på landsbygden och att de inte kommer att hindras av långdragna ansökningsförfaranden.

4.4

För att lyckas måste näringslivets och arbetsmarknadens organisationer ha resurser för att kontinuerligt kommunicera med sina medlemmar och med myndigheterna. Eftersom planer ändras och utvecklas måste det finnas en större känsla av delat ansvar för politiken och genomförandet. Övervakningskommittéernas medlemmar bör komma från en bred bas, vara väl insatta och kunna göra en effektiv granskning. EESK vill underlätta utvecklingen av bättre modeller för partnerskap med civilsamhällets och arbetsmarknadens organisationer (7).

5.1

Våra hearingar (8) i Bryssel och i norra Wales bekräftade att programmen innehöll resultatrelaterade mål. Dessa bör regelbundet bedömas av kommissionen, övervakningskommittéerna och de berörda parterna med avseende på verkliga framsteg och valuta för pengarna. Man bör också undersöka om överföringen av medel mellan pelarna har gett effekt eller bidragit till större snedvridning mellan regioner och av konkurrensen.

5.2

Tre testfrågor för hållbar utveckling har identifierats: entreprenörskap och sysselsättning, miljö och social delaktighet.

5.3

Trots att den gemensamma jordbrukspolitikens budget minskar ökar kommissionens extra krav på efterlevnad när det gäller betalningar inom den första pelaren. Det är därför nödvändigt att programmen för landsbygdsutveckling stöder investeringar för en konkurrenskraftig jordbruks- och skogsbrukssektor, bland annat genom produkter med större mervärde, förbättrad marknadsföring, stärkta korta leveranskedjor, varumärkesprofilering och kunskapsutbyte. Universitet och högskolor spelar en viktig roll i regionerna och för att stödja de mest missgynnade regionerna genom vänortssamarbete och handledning. De bör samarbeta med befintliga rådgivande organ för jordbrukare och landsbygdsområden för att kunna dra nytta av EU:s forskningsmedel för att komma till rätta med särskilda lokala behov. Programmen för landsbygdsutveckling bör fungera som en länk mellan de sökande och Europeiska investeringsfonden och Horisont 2020 samt bidra till att forskningen kan tillämpas på gårdar och på landsbygden. Skolor får inte finansiering direkt från programmen för landsbygdsutveckling, men har ändå en viktig roll när det gäller att tillgodose framtida generationers behov av företagande, framför allt i landsbygdsområden. Dagar med öppen gård, arbetslivserfarenhet och lärlingsplatser från andra finansieringssystem är mycket viktiga för att skapa en välutbildad arbetskraft (9). Utbildningen, både den formella och den informella, måste vara yrkesinriktad, ha anknytning till näringslivet och vara lokalt baserad när så är möjligt (10).

5.4

Jord- och skogsbrukssektorerna verkar i en dynamisk ekonomisk miljö som präglas av globalisering, snabb teknisk utveckling och ökade samhällskrav. Innovationer är en förutsättning för att upprätthålla jordbrukarnas och skogsägarnas effektivitet och konkurrenskraft. Det nyligen inrättade EIP-Agri är ett värdefullt verktyg som måste genomföras snabbt och på bred front. Det krävs rationaliserade finansieringsvillkor för att mobilisera och underlätta innovation.

5.5

På landsbygden måste ungdomsgarantin och liknande system knytas till initiativ i programmen för landsbygdsutveckling för att skapa hopp om framsteg och ambitioner. Det är mycket viktigt med stöd till investeringar och utbildning för unga och nya jordbrukare. Projekt för att stödja och hålla kvar ungdomar i landsbygdsområden måste ges högsta prioritet. Ungdomar bör uppmuntras att ta ansvar för åtgärder för att hjälpa sig själva. Landsbygdsområdena behöver en bättre ram för efterträdarplanering (11) som är juridiskt rättvis och tillgänglig och stimulerar överföringar till nästa generation som på ett hållbart sätt sammanför ungdom och erfarenhet.

5.6

Kvinnors roll inom jordbruket erkänns fullt ut. Deras bidrag till utformningen och genomförandet av landsbygdsprojekt är ovärderligt, och såsom exemplet i Finland visar leder riktat rådgivningsstöd till att företagarpotentialen frigörs (12).

5.7

Landsbygdsturism, hantverk och ökade fritids- och hälsoinitiativ bör få stöd, liksom marknadsföringsarbetet vid festivaler och uppföranden såsom Royal Welsh eller gröna veckan i Berlin. Att återskapa anknytningen mellan stad och land i ett pluralistiskt och föränderligt EU är ett måste för landsbygdens företag och konsumenter, liksom bättre tillgång till bredbandstjänster. Skapandet av regionala värdekedjor innebär en stor möjlighet för hantverket, jordbruket, turismen, handeln och landsbygden (13). EESK stöder förslaget till Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och dess åtagande att stödja landsbygdsprojekt.

5.8

Klimatförändringarnas inverkan på jord- och skogsbruket har behandlats i ett yttrande (14). En av lösningarna för att öka produktionen genom att använda mindre resurser och förbättra motståndskraften mot klimatförändringar är att stödja en hållbar intensifiering av jordbruks- och skogsbrukssektorerna. Modern markanvändning uppmuntras för att utveckla begränsningsåtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och öka den biologiska mångfalden, framför allt genom ordningar för miljöåtgärder inom jordbruket (15). Återvinning och kretsloppsekonomi bör uppmuntras (16), och förnybar energi (17) är en värdefull tillgång på landsbygden som kommer att ge ett allt starkare ekonomiskt, socialt och miljömässigt bidrag om man gör kloka investeringar i den. Det finns ett stort utrymme för lokalt egenansvar och gemensamma investeringar om det går att förbättra tekniken för lagring, logistik och infrastruktur.

5.9

EESK betonar vikten av insatser för miljö- och klimatvänligt jordbruk som kompletterar arbetet med att miljöanpassa den första pelaren. Riktat stöd för särskilda kriterier, såsom områden med risk för markerosion, kluster av livsmiljöer på land, avrinningsområden samt stöd för arter som kräver särskilda förvaltningsförfaranden är nyttigt. Efterlevnadskraven får emellertid inte medföra ytterligare bördor. Det krävs en noggrann vetenskaplig bas för att mäta framsteg, samtidigt som man har förståelse för det mer långsiktiga tidsperspektiv som krävs för verkliga förbättringar (18).

5.10

Landskapet på EU:s landsbygd är framför allt resultatet av mänsklig verksamhet format av generationers arbete för att producera mat, virke och husrum. Dess mångfald uppskattas av de europeiska medborgarna. Programmen för landsbygdsutveckling har en funktion att fylla när det gäller att säkra hållbarheten i dessa kulturlandskap genom att trygga kompetensöverföring och landsbygdsverksamhet som finansieras på ett öppet sätt och bidrar till denna värdefulla mosaik.

5.11

Det är svårt att definiera och ta itu med orättvisor i landsbygdssammanhang. Såsom nämns ovan handlar det om gles befolkning, liten befolkning, ojämn ålderssammansättning samt bristande offentliga transporttjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt sociala tjänster. Det handlar om låga inkomster, isolering, låg bostadsstandard och tekniska tjänster av låg kvalitet. I vissa områden finns det ett särskilt problem med dålig behandling och utnyttjande av arbetstagare (19), i synnerhet migranter, och detta kräver större insatser för att underlätta deras integration och ge dem tillgång till lämplig yrkesutbildning.

5.12

I artikel 39 i EUF-fördraget fastställs att ett av de viktigaste målen för den gemensamma jordbrukspolitiken är att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard genom att höja produktiviteten, främja tekniska framsteg och trygga en hållbar utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna. Enligt EUF-fördraget ska man vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken ta hänsyn till jordbruksnäringens särskilda karaktär som är en följd av jordbrukets sociala struktur och av strukturella och naturbetingade olikheter mellan olika jordbruksregioner.

5.13

Programmen för landsbygdsutveckling bidrar till att skapa och befästa direkta och indirekta arbetstillfällen inom både jordbruket och den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin. De bidrar också i mindre omfattning till den ekonomiska diversifieringen på landsbygden. Realistiskt sett kan regionala utvecklingsprogram dock bara bidra måttligt till att lösa de strukturella problemen och bristerna i de offentliga tjänsterna i landsbygdsområden.

5.14

Det krävs även andra offentliga budgetar och strategier som är landsbygdsanpassade eller, ännu hellre, särskilt utformade för landsbygdsfrågor, bland annat ordningar för kollektivtrafik, bostäders energieffektivitet och omskolningsmöjligheter för att uppmuntra innovation. Programmen för landsbygdsutveckling bör dock också bedömas utifrån deras bidrag till social rättvisa med hjälp av de indikatorer som föreskrivs i EU-lagstiftningen och andra indikatorer som bör tas med för en effektivare utvärdering, t.ex. indikatorer för att uppmuntra sociala företag och sociala jordbruksprojekt som syftar till att övervinna funktionsnedsättningar, skapar sysselsättning och använder övergiven jordbruksmark och övergivna byggnader. Det behövs betydligt större insatser för att stödja och uppmuntra integrationen av människor på landsbygden med funktionsnedsättningar så att de kan spela en större roll i sitt närsamhälle.

5.15

Byarna är viktiga knutpunkter för solidaritet i närsamhället. Att förnya byar genom att uppmuntra småföretag och sociala företag med stöd av välgörenhet och frivilligarbete bör vara en nyckelprioritering för att stärka lokalsamhällena (20), såsom har visats i Finland och prioriteras i t.ex. Wales program för landsbygdsutveckling (21).