19.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/79

—

med beaktande av artikel 174 och följande i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), i vilka målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning fastställs och de finansiella strukturinstrument som ska användas för att nå detta mål specificeras,

—

med beaktande av artikel 107.3 a och c i EUF-fördraget, enligt vilken regionalt statligt stöd är tillåtligt om dess syfte är att främja den ekonomiska utvecklingen i vissa missgynnade områden i EU,

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 6 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (COM(2012)0496), i dess lydelse enligt (COM(2013)0146),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2013 om modernisering av det statliga stödet (1),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande nr 2232/2012 av den 1 februari 2013Riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål för perioden 2014–2020,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande INT/653 av den 26 mars 2013 om inre marknaden och statligt stöd för regionala ändamål,

—

med beaktande av kommissionens riktlinjer för statligt regionalstöd för 2007-2013 (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 maj 2012 Modernisering av det statliga stödet i EU (COM(2012)0209),

—

med beaktande av kommissionens beslut C(2012)7542 i ärende SA.33243 – Jornal da Madeira,

—

med beaktande av kommissionens dokument Paper of the services of DG Competition containing draft guidelines on regional State aid for 2014-2020  (3),

—

med beaktande av punkt 57 i Europeiska rådets slutsatser av den 7–8 februari 2013 om den fleråriga budgetramen – regionalstöd (4),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till medlemsstaterna från 1998 om regionalpolitiken och konkurrenspolitiken: Stärkt koncentration och överensstämmelse (COM(1998)0673),

—

med beaktande av domen från Europeiska unionens domstol i de förenade målen T-443/08 och T-455/08 (Mitteldeutsche Flughafen AG och Flughafen Leipzig-Halle GmbH mot Europeiska kommissionen),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa (COM(2008)0394),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0204/2013),

A.

Kommissionen håller på att modernisera det statliga stödet. Syftet med denna modernisering är att främja tillväxt, fokusera på viktigare fall samt förenkla, enhetliggöra och snabba upp genomförandet av reglerna i fråga.

B.

Den rättsliga grunden för de nya förslagen, i enlighet med vad som anges i artikel 109 i EUF-fördraget, föreskriver endast att parlamentet ska höras, inte att det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Parlamentet har ingen talan vid antagandet av riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2014–2020.

C.

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet avseende det sammanhållningspolitiska lagstiftningspaketet rörande EU:s struktur- och investeringsfonder för perioden 2014-2020 har ännu inte slutförts.

D.

I sin vanligaste form utgörs statligt stöd av bidrag och subventioner, skatteavdrag, uppskov med skattebetalningar, incitamentbelöningar, mjuka lån, garantier, lån till förmånsräntor samt tillskott av eget kapital som beviljas av nationella, regionala och lokala myndigheter liksom av organ som kontrolleras av sådana myndigheter samt genom ett ökande antal former av offentlig-privata partnerskap.

E.

Det finns ett antal regler för statligt stöd liksom riktlinjer som är tillämpliga på regional, sektorspecifik eller horisontell nivå. Samtidigt är det i viss utsträckning upp till medlemsstaterna att välja vilken typ av stöd som ska användas.

F.

Enligt kommissionen är syftet med dess riktlinjer för regionalstöd att främja en konkurrenskraftig och sammanhängande inre marknad och samtidigt se till att stödets snedvridande inverkan är så liten som möjligt.

G.

Det statliga stödet bör komplettera och i möjligaste mån vara förenligt med de mål som ställts upp för annan EU-politik, särskilt sammanhållningspolitiken.

H.

Hur reglerna för statligt stöd tillämpas och tolkas är också till mycket stor del beroende av rättspraxis vid domstolen.

I.

Ett av de allmänna förhandsvillkor som föreskrivs i förslaget till lagstiftningspaket för sammanhållningspolitiken för perioden 2014–2020 är att det måste finnas en mekanism som säkerställer att EU:s statliga stöd genomförs och tillämpas effektivt.

J.

Det har inte i efterhand i tillräckligt stor utsträckning utretts hur det statliga stödet och kontrollen av detta stöd påverkar medlemsstaterna, regionerna och de lokala myndigheterna liksom företag, marknader och ekonomin i stort, vilket påpekas i revisionsrättens rapport Garanterar kommissionens förfaranden att kontrollen av statligt stöd utförs ändamålsenligt?  (5).

K.

Oro över administrativa bördor är den största huvudvärken för mottagarna när de hanterar reglerna för statligt stöd eller för sammanhållningspolitiken.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till riktlinjer för statligt regionalstöd för 2014–2020, som ingår i programmet för modernisering av det statliga stödet. Parlamentet upprepar att man stöder en strategi som innebär att bestämmelserna för förenlighet i fråga om bedömningen av statligt stöd grundar sig på gemensamma principer och är enhetliga i hela den allmänna gruppundantagsförordningen (6) och de olika riktlinjerna. Parlamentet anser att det bör antas enklare, mer förutsebara och effektivare regler för kontroll och efterlevnad av statligt stöd, som bygger på en sund ekonomisk analys.

2.

Europaparlamentet anser att det för att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, regional och lokal utveckling, smart och hållbar tillväxt för alla samt nya arbetstillfällen är av största vikt att man genomför såväl sammanhållningspolitiken som reglerna för statliga stödsystem för att stärka lokala och regionala investeringar och offentlig-privata partnerskap. Parlamentet är emellertid tveksamt till om reglerna för statligt stöd är förenliga med genomförandet av EU:s struktur- och investeringsfonder. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck kommissionen att se till att moderniseringen av det statliga stödet är förenlig med förordningarna om sammanhållningspolitiken för perioden 2014–2020 så att områden som tillhör samma kategori av regioner inom den sammanhållningspolitiska ramen i princip behandlas lika.

3.

Europaparlamentet beklagar att artikel 109 i EUF-fördraget – dvs. underlaget i fördraget för bemyndigandeförordningen och, indirekt, den allmänna gruppundantagsförordningen – endast fastställer att parlamentet ska höras, inte att medbeslutandeförfarandet ska tillämpas. Parlamentet anser att detta demokratiska underskott inte kan tolereras, och föreslår att denna brist ska avhjälpas snarast möjligt genom interinstitutionella överenskommelser inom konkurrenspolitiken och rättas till vid nästa fördragsändring. Parlamentet påpekar att det i kommissionens plan för en mer djupgående ekonomisk och monetär union ingår förslag om en fördragsändring senast 2014. Parlamentet anser att dessa förslag bland annat bör omfatta ett särskilt förslag om ändring av artikel 109 i EUF-fördraget, så att de förordningar som avses i den artikeln antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

4.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta att utarbeta riktlinjer för icke-bindande lagstiftning inom konkurrenspolitiken, särskilt om statligt stöd, med beaktande av domstolens befintliga rättspraxis, i syfte att garantera en viss klarhet angående rättsläget för de berörda aktörerna.

5.

Europaparlamentet betonar att det främsta syftet med kontrollen av statligt stöd är att se till att förutsättningarna på en konkurrenskraftig och sammanhängande inre marknad är lika för alla. Parlamentet ställer sig helt bakom det övergripande målet för moderniseringen av det statliga stödet, nämligen att anpassa bestämmelserna för det statliga stödet till behovet att främja ekonomisk tillväxt i EU. Parlamentet påpekar att det är särskilt viktigt att främja den ekonomiska tillväxten i EU:s minst gynnade regioner så att stödets snedvridande effekter på den inre marknaden blir så små som möjligt.

6.

Europaparlamentet betonar att reglerna för statligt stöd, liksom de sammanhållningspolitiska målen, bör leda till en förbättring av situationen i regionerna och de mest missgynnade områdena, och att moderniseringen av det statliga stödet måste återspegla sammanhållningens mål i hela EU, dvs. att bidra till hållbar utveckling i regionerna och förbättra välståndet. Parlamentet anser att moderniseringen av konkurrensreglerna till fullo måste bygga på kunskaper om vilka konsekvenser dessa regler får på regional och lokal nivå.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla aspekter av främjandet av smart och hållbar tillväxt för alla genom statligt stöd sker i överensstämmelse med trovärdiga strategier för långsiktig budgetkonsolidering. Parlamentet föreslår att kommissionen vid utarbetandet av landsspecifika rekommendationer ska ta mer hänsyn till kopplingarna mellan politiken för statligt stöd och övervakningen av finanspolitiken, och uppmanar medlemsstaterna att beakta dessa kopplingar när de utarbetar sina stabilitets- och konvergensprogram och nationella reformprogram. Parlamentet understryker behovet av enklare regler och mindre men mer målinriktat statligt stöd, med tanke på att statligt stöd är avsett att vara ett undantag och inte regeln, och betonar behovet av att undvika s.k. stödkapplöpning mellan medlemsstaterna, särskilt i tider av omfattande budgetåtstramningar i hela EU.

8.

Europaparlamentet anser att regionalstöd kan vara effektivt endast om det används sparsamt och proportionerligt och om det koncentreras till EU:s minst gynnade regioner, där det behövs allra mest. Parlamentet betonar stödets strukturella bidrag till regional utveckling, särskilt i dagens situation av djup ekonomisk kris. Parlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att kriskriteriet ”avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi” fortfarande gäller både i den reala ekonomin och i finanssektorn, och att klargöra och standardisera kriterierna för denna bedömning.

9.

Europaparlamentet noterar att det finns en överlappningsmarginal mellan sammanhållningspolitikens strukturfonder och det statliga stödet till företag. Parlamentet understryker att en betydande del av utgifterna för EU:s sammanhållningspolitik under perioden 2014–2020 omfattas av den allmänna gruppundantagsförordningen och att det inte bara är riktlinjerna för regionalstöd utan även andra övergripande eller sektorsspecifika riktlinjer som är relevanta i detta sammanhang. Parlamentet noterar att alla dessa instrument för statligt stöd måste vara förenliga sinsemellan och med sammanhållningspolitikens mål samt att alla dessa regler i slutändan bör säkerställa att offentliga medel används effektivt och att tillväxten främjas.

10.

Europaparlamentet noterar att den allmänna gruppundantagsförordningen är viktig i hela processen för modernisering av det statliga stödet eftersom ett gruppundantag från anmälningskravet för vissa stödkategorier avsevärt kan minska den administrativa bördan för medlemsstaterna, samtidigt som det blir möjligt för kommissionen att koncentrera sina insatser på de mest snedvridande fallen och prioritera sina genomförandeåtgärder på ett bättre sätt. Parlamentet anser därför att kommissionen borde ha offentliggjort förslaget till ny allmän gruppundantagsförordning och dess uppsättning gemensamma principer före utarbetandet av specifika riktlinjer.

11.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens målsättning att i samband med moderniseringen av det statliga stödet se till att principerna blir tydligare, lättfattligare och enklare. Parlamentet anser att dessa principer bör vara både väl samordnade med övrig EU-politik och tillräckligt tydliga, förutsebara och flexibla för att tillmötesgå behoven i vissa medlemsstater och regioner som konfronteras med kris och stora ekonomiska svårigheter. Parlamentet konstaterar på nytt att statligt stöd och offentliga investeringar spelar en viktig roll för att hantera den ekonomiska krisen och nå tillväxt- och sysselsättningsmålen. Parlamentet anser i detta sammanhang att kommissionen bör se till att de stödnivåer som fastställs i de framtida riktlinjerna för statligt regionalstöd inte tillämpas på offentliga subventioner från EU:s struktur- och investeringsfonder. Parlamentet uttrycker vissa farhågor för att förslaget, i den lydelse det har publicerats för samråd, inte är tillräckligt faktabaserat och att det skulle kunna strida mot förenklingsmålet.

12.

Europaparlamentet anser att det geografiska området och befolkningsandelen per definition bör begränsas för regionalstöd, till skillnad från vad som gäller för andra typer av statligt stöd som kan beviljas i hela EU.

13.

Europaparlamentet anser emellertid att zonindelningen i de nya riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2014–2020 bör behållas eller utvidgas utöver dagens nivå på 45 procent, och att stödnivån bör ligga kvar på nuvarande nivå med tanke på den politiska, ekonomiska och sociala situationen i medlemsstaterna samt vissa regioners naturliga, geografiska och demografiska nackdelar. Parlamentet påpekar att EU:s och EES ekonomier i en global kontext skulle kunna missgynnas i förhållande till tredjeländer som drar fördel av lösare anställningsförhållanden eller lägre kostnadsstrukturer, vilket sätter attraktionskraften i EU och EES på spel. Parlamentet påpekar att nödvändiga balansräkningsjusteringar inom den privata sektorn, åtstramningsgrundade nedskärningar i den offentliga sektorns finanser och ekonomisk osäkerhet undergräver investeringar och tillgång till finansiering i EU:s missgynnade områden, och därmed växer skillnaderna mellan regionerna.

14.

Europaparlamentet anser att de nya reglerna inte får inverka begränsande på investeringarna och tillväxten i regionerna i samband med att dessa övergår från kategorin mindre utvecklade till kategorin mer utvecklade regioner. Parlamentet är medvetet om att vissa av de regioner som är berättigade till statligt stöd enligt det nuvarande systemet eventuellt inte kommer att uppfylla de indelningskriterier som fastställs i riktlinjerna för statligt regionalstöd under den kommande planeringsperioden och därmed riskerar att uteslutas från zonindelningssystemet. Parlamentet anser att ett särskilt säkerhetssystem borde tas fram för dessa regioner, liknande det som gäller för de regioner som betecknas som övergångsregioner enligt sammanhållningspolitiken, vilket skulle skapa större överensstämmelse mellan förordningarna om sammanhållningspolitiken 2014–2020 och konkurrensreglerna och göra det möjligt för medlemsstaterna att hantera sin nya situation. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att de regioner som betecknades som ”a”-områden under perioden 2007–2013 bör behandlas som förhandsdefinierade ”c”-områden under perioden 2014–2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med detta se till att det finns möjlighet att öka den högsta tillåtna stödnivån i före detta ”a”-områden, däribland de regioner som berördes av den statistiska effekten, och i ”c”-områden.

15.

Europaparlamentet betonar det statliga stödets roll i ekonomier som har drabbats särskilt hårt av krisen eller för vilka sammanhållningspolitikens offentliga finansiering kanske är den enda investeringskällan. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att man ska beakta särskilda regionala undantag utanför regionalstödskartorna så att medlemsstaterna kan hantera krisens bakslag. Parlamentet påpekar att kommissionen när den beslutar om vilka regioner som är berättigade till statligt stöd ska utgå från perioden 2008–2010 när det gäller ekonomisk utveckling och från perioden 2009–2011 när det gäller arbetslöshet, trots att dessa år ännu inte kan användas för att mäta de territoriella effekterna av de störningar som orsakats av krisen och av naturkatastrofer. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera på grundval av mer aktuella och specifika uppgifter. I syfte att undvika ett avbrott föreslår parlamentet att kommissionen ska förlänga giltighetstiden för de nuvarande riktlinjerna för statligt regionalstöd med minst sex månader, eftersom de nya kartorna inte kommer att ha godkänts i tid. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att 2017 genomföra en halvtidsöversyn av de regionala kartorna över ”c”-områden.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta de ekonomiska effekterna av dess beslut om regionalstöd i ett bredare geografiskt sammanhang, eftersom gränsregioner kan konkurrera med EES-området om lokaliseringen av ekonomisk verksamhet. Parlamentet rekommenderar kommissionen att beakta detta i EU:s grannskapspolitik och i förhandlingar med kandidatländer.

17.

Europaparlamentet erinrar om Europeiska rådets ståndpunkt enligt vilken kommissionen anvisades att se till att hänsyn tas till den särskilda situationen i regioner som gränsar till konvergensregioner. Parlamentet betonar därför vikten av en väl avvägd metod för utnämning av så kallade ”a”- och ”c”-områden i syfte att göra stödnivåskillnaderna så små som möjligt mellan regioner i olika medlemsstater som delar samma gräns. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att regioner som inte är berättigade till statligt stöd och som gränsar till ”a”-områden i ett annat land beviljas ett särskilt anslag utifrån befolkningsandelen för ”c”-områden. Parlamentet anser att sådan tilldelning bör beviljas medlemsstaterna utöver tilldelningen av förhandsdefinierade och icke-förhandsdefinierade ”c”-områden, genom undantag från taket för befolkningsandelen. Parlamentet insisterar på att skillnaden i stödnivå mellan alla kategorier av regioner och alla företagsstorlekar ska begränsas till högst 15 procent.

18.

Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på situationen i de yttersta randområdena, i glesbefolkade områden och i öregioner. Parlamentet menar att statligt stöd är en lämplig kompensation för deras ökaraktär, avlägsna belägenhet, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt begränsade marknadsstorlek. Parlamentet begär att lagstiftningspaketet avseende sammanhållningspolitiken ska anpassas till det statliga stöd som beviljas dessa regioner som kompensation för kraven i konkurrenspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att i de nya riktlinjerna för statligt regionalstöd på nytt tydligt ange principerna om icke gradvis sänkning och ingen tidsbegränsning för statligt stöd i dessa regioner. Kommissionen uppmanas att klargöra sin definition av statligt stöd som beviljas de yttersta randområdena, med särskilt hänvisning till merkostnaderna för transporter.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med alla Nuts 2-regioner som består enbart av en eller flera öar i förteckningen över förhandsdefinierade ”c”-områden som omfattas av artikel 107.3 c i EUF-fördraget.

20.

Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna ska få använda sig av en bredare uppsättning parametrar för att fastställa regionala nackdelar, så att andra kriterier än låg befolkningstäthet, t.ex. geografiska och demografiska nackdelar samt utsatthet för naturkatastrofer, tas i beaktande när man beslutar om vilka regioner som ska vara berättigade till statligt stöd utifrån geografiska kriterier. Europaparlamentet anser att statligt stöd utgör en berättigad kompensation för de nackdelar som ökaraktär, avlägsen belägenhet och ringa storlek innebär och att detta villkor bör ses som ett oberoende kriterium när det gäller den territoriella omfattningen av det statliga regionalstödet 2014-2020, så att öregioner kan övervinna sina strukturella nackdelar och så att förutsättningar för ekonomisk, social och territoriell tillväxt garanteras.

21.

Europaparlamentet anser att tillämpningen av reglerna för statligt stöd inom ramen för sammanhållningspolitikens program skulle kunna bli bättre om man fokuserade på storskaligt och mer målinriktat stöd, förenklade regler samt en utvidgning av de övergripande kategorierna i bemyndigandeförordningen (7) och tillämpningsområdet för de allmänna gruppundantag som fastställs i den allmänna gruppundantagsförordningen. Parlamentet rekommenderar att taken för stöd av mindre betydelse ska höjas. Parlamentet påpekar att en höjning av tröskeln för detta stöd, särskilt inom jordbruks-, fiskeri- och transportsektorerna, i de yttersta randområdena och öregionerna skulle kunna hjälpa dessa områden att bli lika konkurrenskraftiga som fastslandsregionerna.

22.

Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att snarast ge tydlig vägledning i hur man ska bedöma vad som är och vad som inte är statligt stöd enligt definitionen i artikel 107.1 i EUF-fördraget, samt att i detalj redogöra för hur man ska skilja mellan viktiga och mindre viktiga fall av statligt stöd såsom anges i färdplanen för moderniseringen av det statliga stödet.

23.

Europaparlamentet anser i fråga om domstolens ovannämnda dom i de förenade målen Mitteldeutsche Flughafen och Flughafen Leipzig/Halle mot kommissionen att det är viktigt att garantera korrekt tillämpning av reglerna för statligt stöd inom ramen för sammanhållningspolitikens program i infrastrukturprojekt som används för vinstdrivande verksamhet, så att lokala och regionala myndigheter och/eller de organ som lyder under dem inte belastas med några ytterligare administrativa bördor. Parlamentet betonar att genomförandet av dessa projekt inte får äventyras av de krävande reglerna för finansiell förvaltning, inbegripet återtaganderegeln i sammanhållningspolitiken och praxis för ingivande av klagomål inom statsstödsprocessen.

24.

I syfte att garantera ett förenklat men konsekvent tillvägagångssätt upprepar Europaparlamentet sin begäran om ett förtydligande av granskningen av statligt stöd som beviljats av medlemsstaterna enligt gruppundantagsförordningen eftersom detta kommer att innebära särskilda svårigheter inte bara för små och medelstora företag utan också för lokala och regionala myndigheter och deras organ inom ramen för den sammanhållningspolitiska planeringsperioden 2014–2020. Parlamentet betonar att förenkling inte får eftersträvas på bekostnad av genomförande.

25.

Europaparlamentet betonar att de allmänna förhandsvillkor för statligt stöd som finns i sammanhållningspolitiken kräver att kommissionen agerar mer proaktivt i statsstödsfall, särskilt om omfattningen på och tillämpningsområdet för stöd som är undantaget från anmälningskravet ökar. Parlamentet stöder revisionsrättens synpunkt att kommissionen bättre bör uppmärksamma anmälningsplikten, främja bästa praxis, tillhandahålla riktad information om de olika anmälningstyperna, se till att det på kommissionens webbplats om konkurrensärenden finns en regelbundet uppdaterad sektion som tar upp vanliga frågor och inrätta en hjälpfunktion som hanterar frågor om tolkningen av riktlinjerna.

26.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna och regionerna bättre bör samordna sina åtgärder med kommissionen när det gäller kvalitets- och tidsaspekterna av den information de lämnar in och de anmälningar de förbereder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att de förhandsvillkor som enligt sammanhållningspolitiken gäller för det statliga stödet tillämpas korrekt och att reglerna för statligt stöd följs bättre på nationell nivå.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt rikta sina informationskampanjer om statligt stöd till regionala och lokala organ, eftersom många av dessa endast vid ett fåtal tillfällen har beviljat statligt stöd och därför har begränsade kunskaper om de regler som gäller. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta detta när den bedömer de förhandsvillkor som gäller för statligt stöd i medlemsstaterna.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de administrativa och rättsliga krav liksom de insynskrav som följer av tillämpningen av reglerna i samband med moderniseringen av det statliga stödet förblir så tydliga som möjligt. Parlamentet anser att vissa av de nya regler som föreslås i utkastet till riktlinjer för statligt regionalstöd för 2014–2020, såsom kontrafaktiska scenarier, tydliga bevis för att stödet påverkar valet av investering eller villkoret att projekt inte får inledas innan de offentliga myndigheterna har fattat beslut om att bevilja stöd, är oförenliga med den princip om förenkling och ”avbyråkratisering” som främjas inom sammanhållningspolitiken och annan EU-politik och nationell politik. Kommissionen önskar tillämpa dessa regler under den kommande perioden, både för företag som ansöker om stöd och för medlemsstaterna och deras regionala och lokala myndigheter. Parlamentet upprepar att sådana regler kan komma att leda till att vissa projekt inte får tillgång till investeringsstöd eller aldrig får chansen att komma igång. Parlamentet anser att kravet på regelbunden bedömning av önskvärdheten av statligt stöd i de yttersta randområdena skulle äventyra den säkerhet och förutsebarhet som behövs om investerare och företag ska söka marknadsmöjligheter i de berörda regionerna.

29.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med tydliga och enkla regler för statligt stöd för regionala och sektorsspecifika ändamål för att locka utländska direktinvesteringar till EU och dess regioner och för att säkerställa att regionerna står sig i den internationella konkurrensen och att de uppnår ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

30.

Europaparlamentet välkomnar de nya bestämmelser om öppenhet och insyn som föreslås i punkterna 127 och 128 i förslaget till riktlinjer. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att följa dessa bestämmelser och offentliggöra komplett och korrekt information om beviljat stöd på en central webbplats.

31.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att göra tillgången till statligt stöd för små och medelstora företag enklare och tydligare i de minst gynnade regionerna, med tanke på hur viktiga dessa företag är för den regionala utvecklingen. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att påskynda genomförandeåtgärderna i mer omfattande och eventuellt mer snedvridande fall.

32.

Europaparlamentet konstaterar att det såsom kommissionen anger finns ett problem med investeringsstöd till stora företag, eftersom uppgifter talar för att detta stöd saknar stimulanseffekt. Europaparlamentet anser att även om statligt stöd i första hand bör beviljas små och medelstora företag är det inte befogat att utesluta stora företag – en kategori som också omfattar familjeägda företag som faller utanför definitionen av små och medelstora företag eller medelstora företag – från reglerna för statligt stöd i områden som omfattas av artikel 107.3 c i EUF-fördraget, med tanke på deras bidrag till sysselsättningen, de leveranskedjor de ger upphov till tillsammans med små och medelstora företag, deras utbredda engagemang i innovation, forskning och utveckling samt deras roll för att bekämpa den ekonomiska krisen. Parlamentet anser att förekomsten av stora företag ofta är en förutsättning för att små och medelstora företag ska bli framgångsrika, eftersom dessa utnyttjar de kluster som leds av stora företag och deras underleverantörsverksamhet. Parlamentet påminner om att det var kommissionen själv som konstaterade de följdeffekter som stora företags investeringar får och hur dessa investeringar skapar tillgång för EU till världsmarknaderna. Parlamentet understryker att ett beslut att utesluta stora företag i ”c”-områden skulle kunna leda till att arbetstillfällen går förlorade, till att den ekonomiska verksamheten i regionerna avtar, till att regioners konkurrenskraft och förmåga att locka utländska investerare minskar samt till att företag söker sig till andra regioner inom eller utanför EU. Parlamentet anser därför att sådana företag även i fortsättningen ska vara berättigade till statligt stöd i ”c”-områden. Detta berättigande ska dock vara föremål för särskild kontroll efter individuell anmälan och för kompatibilitetskriterier avseende stimulanseffekt och bidrag till regional utveckling genom kluster och underleverantörsverksamhet.

33.

Europaparlamentet anser att frågan om huruvida stora företag är berättigade till statligt stöd inte bör avgöras enbart av deras storlek eller av vilken sektor de är verksamma i, utan också av det beräknade antal arbetstillfällen som skulle kunna skapas och behållas med hjälp av stödet, kvaliteten på berörda arbetstillfällen eller projekt och deras hållbarhet samt de långsiktiga effekterna på utvecklingen av den berörda regionen, inbegripet de sociala aspekterna. Parlamentet betonar att det enligt subsidiaritetsprincipen är medlemsstaterna samt berörda regionala och lokala myndigheter som bör besluta vilka specifika projekt som har störst potential att nå målen för EU:s politik.

34.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att det bör undvikas att statligt stöd leder till att en verksamhet flyttas från en plats till en annan inom EES-området. Parlamentet ställer sig dock tveksamt till de föreslagna punkterna 24–25 och 122–124 i förslaget till riktlinjer, eftersom man anser att de inte kompletterar sammanhållningspolitiken i tillräcklig utsträckning och att de är oförenliga med målet att åstadkomma förenklingar. Parlamentet påpekar särskilt att siffran två år är godtycklig och att denna bestämmelse kan vara omöjlig att genomföra, eftersom det kommer att bli svårt att bevisa ett eventuellt orsakssamband och att det finns en plan två år i förväg. Parlamentet oroar sig för att denna bestämmelse kan gynna icke-europeiska företag framför europeiska och att det kan leda till att företag flyttas utanför EES när regionalstöd annars skulle kunna locka en verksamhet till ett stödområde.

35.

Europaparlamentet konstaterar att riskerna för omlokalisering av företag som beviljats statligt stöd, både inom och utanför EU, är mycket påtagliga för regionerna. Parlamentet välkomnar den skyddsklausul som föreslagits av kommissionen, enligt vilken stora företag skulle bli skyldiga att behålla investeringar och arbetstillfällen som skapats i det område där stödet beviljats. I annat fall skulle de bli tvungna att betala tillbaka stödet. Parlamentet uppmärksammar kommissionen på de förhandlingar som pågår om förordningarna om sammanhållningspolitiken 2014–2020, och begär att det ska göras en sammanjämkning av de respektive perioder som enligt sammanhållnings- och konkurrenspolitiken gäller för hur länge företag som beviljats EU-finansiering eller statligt stöd måste behålla investeringar och arbetstillfällen.

36.

Europaparlamentet ställer sig även tveksamt till att regionalstöd inte skulle få beviljas ”företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter” (punkt 11 i förslaget till riktlinjer). Parlamentet anser att företag som håller på att omstruktureras inte bör utsättas för strängare åtgärder, särskilt eftersom en negativ förhandsbedömning av stödansökningar från dessa företag kan leda till att företag flyttar till länder utanför EU. Parlamentet påpekar att en ansvarstagande omstrukturering av ett företag är den viktigaste åtgärden i dagens osäkra och ständigt föränderliga företagsklimat för att åstadkomma långsiktig hållbarhet för investeringar, arbetstillfällen och tillväxt. Parlamentet påpekar att den föreslagna bestämmelsen inte bara är oförenlig med hjälpen till företag som drabbats av den ekonomiska krisen i stödområden utan även är omöjlig att genomföra, eftersom riktlinjerna inte innehåller någon exakt definition av vad som avses med företag i svårigheter. Parlamentet påminner om sin resolution av den 15 januari 2013 där man efterlyser en rättsakt om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar (8), och uppmanar kommissionen att agera snarast möjligt.

37.

Europaparlamentet är övertygat om att det är viktigt med en viss marginal för flexibilitet för översynen av riktlinjerna, såsom anges i punkt 177 i förslaget, för att möjliggöra framtida anpassningar som kan behövas, eftersom dessa riktlinjer är utformade för att omfatta en sjuårsperiod.

38.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.