EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52013AE4349

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 302/2009 om en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet” – COM(2013) 250 final – 2013/133 (COD)

EUT C 67, 6.3.2014, p. 157–159 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

6.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 67/157


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 302/2009 om en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet”

COM(2013) 250 final – 2013/133 (COD)

2014/C 67/32

Föredragande: Gabriel SARRÓ IPARRAGUIRRE

Den 12 maj respektive den 28 maj 2013 beslutade Europaparlamentet och Europeiska kommissionen att i enlighet med artiklarna 43.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 302/2009 om en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet"

COM(2013) 250 final – 2013/0133 (COD).

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 oktober 2013.

Vid sin 493:e plenarsession den 16–17 oktober 2013 (sammanträdet den 16 oktober 2013) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 137 röster för, 2 röster emot och 4 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar denna ändring av förordning (EG) nr 302/2009 eftersom den visar att man är på väg att uppnå konkreta resultat i fråga om den blåfenade tonfiskens återhämtning i östra Atlanten och Medelhavet.

1.2

Kommittén vill än en gång uppmana Europeiska kommissionen att se till att alla medlemsstater och de avtalsslutande parterna i Iccat strikt tillämpar denna förordning.

1.3

Som kommittén tidigare har nämnt är den medveten om de ansträngningar som Europeiska kommissionen, medlemsstaterna och yrkesfiskarna har gjort på senare år för att följa den krävande fleråriga återhämtningsplanen för tonfisk, vilket får sociala och ekonomiska konsekvenser som bör beaktas.

1.4

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utöka sin informationsverksamhet för att upplysa medborgarna om den verkliga situationen för beståndet av blåfenad tonfisk samt om resultaten av återhämtningsplanens tillämpning.

1.5

För att garantera den blåfenade tonfiskens återhämtning anser EESK att det är ytterst nödvändigt att uttryckligen ange i artikel 7.6 vilka fiskeredskap som kan användas för fiske året runt enligt EU:s regler.

2.   Inledning

2.1

Föreliggande yttrande har utarbetats till följd av förslaget COM(2013) 250 final, som innebär en ny ändring av rådets förordning (EG) nr 302/2009 om en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

2.2

Den blåfenade tonfisken är en av de viktigaste arter som regleras av Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat), vars avtal EU har anslutit sig till.

2.3

Iccat lanserade 2006 en återhämtningsplan för blåfenad tonfisk, som kom att ligga till grund för förordning (EG) nr 1559/2007 som för första gången fastställde en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

2.4

Förordning (EG) nr 1559/2007 upphävdes genom förordning (EG) nr 302/2009, som i sin tur utarbetades till följd av Iccats rekommendation 08-05 som antogs vid Iccats 16:e särskilda möte 2008 och i vilken man fastställde en ny återhämtningsplan för den blåfenade tonfisken.

2.5

Vid sitt 17:e särskilda möte 2010 antog Iccat rekommendation 10-04 som ändrade den föregående återhämtningsplanen genom att man införde en ny minskning av den totala tillåtna fångstmängden och skärpte åtgärderna för att minska fiskekapaciteten och öka kontrollen av fisket. Till följd av detta ändrades förordning (EG) nr 302/2009 genom förordning (EG) nr 500/2012 för att göra det möjligt att genomföra dessa internationella bevarandeåtgärder på unionsnivå.

2.6

På samma sätt som kommittén nu lägger fram ett yttrande om det senaste förslaget till ändring utarbetade den även yttranden om båda förordningarna. I dessa stödde EESK kommissionens förslag och erinrade om de ansträngningar som både medlemsstaterna och yrkesfiskarna gör för att följa Iccats krävande återhämtningsplan för tonfisk, och vi påpekade också att den vetenskapliga forskningen måste fortsätta.

3.   Den vetenskapliga ståndpunkten

3.1

Sedan sitt 16:e särskilda möte 2008 har Iccat noterat en återhämtning i fråga om den blåfenade tonfiskens biomassa i östra Atlanten och Medelhavet.

3.2

Ständiga kommittén för forskning och statistik (SCRS), Iccats rådgivande vetenskapliga kommitté, uppger bland annat följande i sin sammanfattande rapport från 2012 (1):

3.2.1

Fångstbegränsningar har varit i kraft sedan 1998 för planeringsenheten östra Atlanten och Medelhavet. År 2002 fastställde kommissionen den totala tillåtna fångstmängden för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet till 32 000 ton för åren 2003–2006 samt till 29 500 och 28 500 ton för 2007 respektive 2008. Senare fastställdes den totala tillåtna fångstmängden för åren 2009, 2010 och 2011 till 22 000 ton, 19 950 ton respektive 18 500 ton. Den totala tillåtna fångstmängden för år 2010 reviderades dock och ändrades till 13 500 ton och man fastställde en ram för de kommande årens totala tillåtna fångstmängd (från 2011 och framåt) på nivåer som bedöms vara tillräckliga för att beståndets biomassa ska kunna återhämta sig till den nivå som är nödvändig för en maximal hållbar avkastning (MSY) fram till 2022, med mer än 60 procents sannolikhet. Den totala tillåtna fångstmängden för åren 2011 och 2012 fastställdes till 12 900 ton.

3.2.2

Det är huvudsakligen Iccats rekommendation 10-04 från 2010 som ligger bakom den blåfenade tonfiskens återhämtning eftersom den inte bara innebar en ny minskning av den totala tillåtna fångstmängden, till 12 900 ton åren 2011 och 2012, utan dessutom fokuserade på att minska fiskekapaciteten och skärpa kontrollåtgärderna, vilket ledde till en högst påtaglig minskning av antalet fiskefartyg och en effektiv kontroll av deras fångster.

3.2.3

Även om man måste vara försiktig när det gäller fångstberäkningar som gjorts genom att mäta kapaciteten, gör SCRS tolkningen att fångsterna har minskat avsevärt i östra Atlanten och Medelhavet som ett resultat av återhämtningsplanens genomförande samt övervakning och kontroller av genomförandet.

3.2.4

Dessutom visar kartläggningar med hjälp av flygplan att det finns en rikligare förekomst eller större koncentrationer av liten blåfenad tonfisk i nordvästra Medelhavet, och detta kan också vara ett tecken på att reglerna om ökad minimistorlek har gett positiva resultat. Rekommendation 06–05 ledde till bättre avkastning per yngelbestånd jämfört med nivåerna i början av 2000-talet, samt till ett större nytillskott till lekbeståndets biomassa eftersom fler yngre exemplar överlever.

3.2.5

Tillämpningen av de nya reglerna och de tidigare rekommendationerna har tydligt lett till en minskning av såväl fångsterna som fiskedödligheten. Alla CPUE-index (avseende fångst per ansträngningsenhet) visade en ökande trend de senaste åren. Kommittén anser att om den totala tillåtna fångstmängden hålls kvar på samma nivå som i dag (12 900 ton) eller år 2010 (13 500 ton) i enlighet med det nuvarande förvaltningsprogrammet kommer beståndet troligen att kunna växa till sig under den aktuella perioden. Detta ligger dessutom i linje med målet i fråga om fiskedödligheten och målet att med minst 60 procents sannolikhet uppnå en biomassa som motsvarar maximal hållbar avkastning senast 2022.

3.3

EESK välkomnar denna rapport från Iccats rådgivande vetenskapliga kommitté som pekar på en tydlig tendens till återhämtning när det gäller blåfenad tonfisk, eftersom den har gett uttryck för ett tydligt stöd för alla de lagstiftningsförslag som Europeiska kommissionen har lagt fram i fråga om den fleråriga återhämtningsplanen för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

4.   Ändringar i Iccats rekommendation

4.1

År 2012 antog Iccat-kommissionen en ny rekommendation (12-03) avseende den fleråriga återhämtningsplanen som ska gälla i 15 år (2007–2022).

4.2

I denna rekommendation fastställs den totala tillåtna fångstmängden till 13 500 ton årligen från 2013 och framåt, till dess att den ändras på inrådan av Iccats ständiga kommitté för forskning och statistik. Av dessa 13 500 ton tilldelas EU 7 548,06 ton. Detta innebär att trenden nu vänder, efter flera år av minskade tillåtna fångstmängder och efter många insatser för att få beståndet av blåfenad tonfisk att återhämta sig, och den totala tillåtna fångstmängden har ökats med 600 ton, i linje med de vetenskapliga rekommendationerna.

4.3

För att bättre anpassa fiskesäsongerna till flottornas verksamhet omfattar dessutom rekommendation 12-03 en ändring av fiskesäsongerna. Dessa definieras nu som "öppna säsonger", i motsats till de "fredningstider" som fastställts i tidigare Iccat-rekommendationer.

4.4

Dessutom har de konkreta datum då fiske tillåts med notfartyg, spöfiskefartyg och dörjfiskefartyg ändrats.

4.5

Slutligen var det nödvändigt att införa en bestämmelse som uttryckligen tillät fiske året runt med alla andra fiskeredskap, för att undvika osäkerhet för sådana redskap som inte omfattas av särskilda bestämmelser om fiskesäsonger.

4.6

Vad gäller fördelningen av EU-kvoterna för 2013 i de vatten som omfattas av Iccat har rådet redan i förordningen om fångstmängderna och kvoterna (2) fastställt kvoter för varje medlemsstat, och bestämt fiskesäsongen för notfartyg till mellan den 26 maj och den 24 juni 2013 för att medlemsstaterna ska ha tillräcklig tid för planeringen.

4.7

EESK anser att alla de ändringar som fastställs i Iccats rekommendation 12-03 är logiska, och ger en eloge till kommissionen, medlemsstaterna och yrkesfiskarna för deras engagemang när det gäller genomförandet av den fleråriga återhämtningsplanen för blåfenad tonfisk. Vi uppmanar också kommissionen att arbeta vidare med de satsningar man inlett.

5.   Ändring av förordning (EG) nr 302/2009

5.1   Mot bakgrund av ovanstående innebär förslaget till förordning en ändring av artikel 7 i förordning (EG) nr 302/2009 om fastställande av fiskeperioder för alla de olika typer av fiskefartyg som har tillstånd att fiska efter blåfenad tonfisk.

5.2   Artikel 7 ges följande lydelse:

"Fiskesäsonger

1)

Fiske efter blåfenad tonfisk med stora pelagiska långrevsfångstfartyg över 24 meter är tillåtet i östra Atlanten och Medelhavet under perioden 1 januari–31 maj, med undantag för området väster om 10° W och norr om 42° N, där sådant fiske är tillåtet under perioden 1 augusti–31 januari.

2)

Fiske efter blåfenad tonfisk med ringnotsfartyg är tillåtet i östra Atlanten och Medelhavet under perioden 26 maj–24 juni.

3)

Fiske efter blåfenad tonfisk med spöfiskefartyg och dörjfiskefartyg är tillåtet i östra Atlanten och Medelhavet under perioden 1 juli–31 oktober.

4)

Fiske efter blåfenad tonfisk med pelagiska trålare är tillåtet i östra Atlanten under perioden 16 juni–14 oktober.

5)

Fritids- eller sportfiske efter blåfenad tonfisk är tillåtet i östra Atlanten och Medelhavet under perioden 16 juni–14 oktober.

6)

Fiske efter blåfenad tonfisk med andra fiskeredskap än de som anges i punkterna 1–5 är tillåtet under hela året."

5.3   EESK anser att ändringen av förordning (EG) nr 302/2009 är logisk och ställer sig bakom den, eftersom artikel 7 efter ändringen tydligare fastställer "öppna säsonger", i motsats till begreppet "fredningstider", som tidigare användes i artikel 7. Samtidigt ändrar man de konkreta datum då fiske tillåts med notfartyg, spöfiskefartyg och dörjfiskefartyg. Man anger dessutom att fiske är tillåtet året runt med sådana fiskeredskap som inte omfattas av särskilda regler i fråga om fiskesäsonger. Kommittén anser därför att det vore lämpligt att i artikel 7.6 lägga till följande: "i enlighet med de bevarande- och förvaltningsåtgärder som fastställs i rekommendation 12-03".

5.4   För att garantera den blåfenade tonfiskens återhämtning anser EESK i samband med denna tillåtelse att det är ytterst nödvändigt att uttryckligen ange i artikel 7.6 vilka fiskeredskap som kan användas för fiske året runt enligt EU:s regler.

6.   Allmänna kommentarer

6.1

EESK välkomnar denna ändring av förordning (EG) nr 302/2009 eftersom den visar att tillämpningen och de ändringar som görs varje år pekar på att resultat har uppnåtts under de första sex av de planerade 15 åren i den fleråriga planen för den blåfenade tonfiskens återhämtning i östra Atlanten och Medelhavet.

6.2

Kommittén vill än en gång uppmana Europeiska kommissionen att ytterst noggrant se till att alla medlemsstater och de avtalsslutande parterna i Iccat tillämpar denna förordning.

6.3

Som kommittén tidigare har nämnt är den medveten om de ansträngningar som Europeiska kommissionen, medlemsstaterna och yrkesfiskarna har gjort på senare år för att följa den krävande fleråriga återhämtningsplanen för tonfisk, vilket får sociala och ekonomiska konsekvenser som bör beaktas.

6.4

Kommittén vill uttryckligen betona vikten av det arbete som utförs av alla vetenskapliga institutioner, både medlemsstaternas och de avtalsslutande parternas, samt av kommissionen och Iccat, för det strikta genomförandet av den fleråriga återhämtningsplanen för blåfenad tonfisk. Detta erkännande omfattar också Europeiska fiskerikontrollbyråns arbete.

6.5

Slutligen uppmanar EESK kommissionen och medlemsstaterna att utöka sin informationsverksamhet för att upplysa medborgarna om den blåfenade tonfiskens verkliga situation samt resultaten av återhämtningsplanens tillämpning.

Bryssel den 16 oktober 2013

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  http://www.iccat.es/Documents/SCRS/ExecSum/BFT_EN.pdf.

(2)  Förordning (EU) nr 40/2013, EUT L 23, 25.1.2013.


Top