31.7.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 229/7

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Skatte- och finansparadis, ett hot mot EU:s inre marknad” (yttrande på eget initiativ)

2012/C 229/02

Föredragande: Edgardo Maria IOZIA

Medföredragande: Bernardo HERNÁNDEZ BATALLER

Den 14 juli 2011 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

”Skatte- och finansparadis, ett hot mot EU:s inre marknad”.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 8 maj 2012.

Vid sin 481:a plenarsession den 23–24 maj 2012 (sammanträdet den 24 maj) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 144 röster för, 30 röster emot och 13 nedlagda röster:

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1   EU bör på alla möjliga sätt öka sitt engagemang i G20, OECD och FATF (Finansiella aktionsgruppen mot penningtvätt) för att snarast få bukt med ogenomskådliga skattejurisdiktioner och förplikta medlemsstaterna att bekämpa brottslighet som har sin grund i många av dessa.

1.2   De framsteg som har gjorts på skatteförvaltningsområdet i internationella forum, såsom OECD och G20, får inte hindra EU att tillämpa striktare regler för att göra det lättare att driva in kapital som flyttats utomlands via olaglig verksamhet som undergräver den inre marknaden.

1.3   EESK uppmanar EU-institutionerna att vidta åtgärder för att förhindra missbruk av hemvistprincipen genom fiktiva bostads- och ägarförhållanden som ger ägarna möjlighet att gömma sig bakom holdingföretag utan verksamhet eller skalbolag och på så sätt undvika att betala skatt i sina hemländer. Kommittén välkomnar kommissionens beslut att detta år lägga fram ett nytt förslag om skatte- och finansparadis, och hoppas att man kan övervinna vissa medlemsstaters motstånd mot en effektiv och genomgripande lösning på problemet med verksamhet som syftar till att undvika eller kringgå de nationella skattesystemen.

1.4   Kommissionen har offentliggjort ett förslag till direktiv (COM(2012) 85 final), där den för första gången lägger fram bestämmelser om frysning och förverkande av vinning av brott i EU. EESK rekommenderar starkt att man överväger att ta med skatterelaterade brott förknippade med utnyttjande av skatteparadis i direktivets bestämmelser. Förslaget ingår i ett bredare politiskt initiativ som syftar till att skydda den lagliga ekonomin mot kriminell infiltration och grundar sig på artiklarna 82.2 och 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

1.5   Skatteparadis är som bekant ett stort antal territorier – totalt 44 – som är rättsligt bundna till en suverän stat eller själva är suveräna stater. Även när de inte är suveräna stater åtnjuter de stor administrativ självständighet och använder ogenomskinliga system för skattebefrielse eller skattesänkningar med bristande information om ägarskap och härkomst för kapitalet samt om funktionen hos finansiella enheter och kommersiella bolag som är etablerade i området.

1.6   Kommittén anser det särskilt beklagligt och allvarligt att juridiska rådgivare och skatterådgivare samt vissa konsulentföretag bland annat genom reklam erbjuder tjänster för att inrätta juridiska enheter för att utnyttja skatte- och finansparadis som ett sätt att kringgå de skyldigheter som åläggs företag i EU, särskilt vad gäller kravet på betalning av bolagsskatt och insyn i företagens verksamhet och finansiering.

1.7   Skatteparadisen snedvrider den inre marknaden, och därför behövs kraftiga åtgärder från EU:s sida för att uppnå en rättvis beskattning, förhindra en destabiliserande ogenomskinlighet, skatteflykt och korruption med hjälp av skatteparadis. Man får inte utesluta att identifiera straffbara handlingar på detta område.

1.8   Alla hinder för automatiskt utbyte av bankuppgifter bör avlägsnas så att man lätt kan identifiera de personer som faktiskt genomför banktransaktioner och innehar bankkonton. Man bör kräva av multinationella företag att de utarbetar redovisningar land för land och preciserar omfattningen av sin verksamhet, antalet anställda och den vinst som gjorts i varje land.

1.9   Alla dessa åtgärder måste genomföras utan att man lägger hinder i vägen för eventuella framsteg som är en följd av globala initiativ som tas av internationella multilaterala organisationer, i synnerhet FN och OECD. Arbetet bör bygga på ett klimat av förtroende där målet är att lagarna ska vara likvärdiga och att man får nya och striktare internationella samarbetsnormer som gäller skatteparadis.

1.10   EESK efterlyser en samordnad strategi med de ledande länderna, i synnerhet USA, så att metoden för att reglera detta område blir så global som möjligt. Samtidigt upprepar kommittén att svårigheten att utforma en internationell handlingsplan inte på något sätt får bromsa eller fördröja EU:s åtgärder. De europeiska standarderna är bland de högsta i världen, till exempel de som fastställs i EU:s sparandedirektiv. ”The Foreign Account Tax Compliance Act” (FATCA) utgör ett viktigt steg i USA:s ansträngningar att öka efterlevnaden av skattereglerna för amerikanska medborgare som har utländska finansiella instrument och konton. De amerikanska skattemyndigheterna kräver att utländska finansiella institutioner ”automatiskt” tillhandahåller namnen på medborgare som har verksamhet i utlandet.

1.11   Bland de europeiska länderna har Belgien en mycket avancerad lagstiftning som grundar sig på principen om sekretess för en politik för bekämpning av brottslighet. Sekretessen fungerar som ett alibi som marginaliserar skatteagendan och utvecklingen av en politik som motverkar skatteundandragande!

1.12   Det är nödvändigt att utforma en integrerad politik för att sammanlänka de olika åtgärdsområdena. De internationella redovisningsstandarderna utformades för att skydda investerarnas och marknadens intressen: nu bör man också fokusera på medborgarnas intressen. Man måste omvärdera rollen för IASB (International Accounting Standards Board), som är en privat organisation, och dess uppgift att fastställa redovisningsregler, som bör vara mycket enklare och lättare att förstå.

1.13   EESK beklagar att alla aktörer inom rättsväsendet, ekonomi och polisen redan länge har varit medvetna om att de flesta fall av korruption genom offentliga medel, oegentligheter till skada för de offentliga finanserna med hjälp av skatteparadis, undanhållande av tillgångar med hjälp av bulvaner, penningtvätt och korruption bland offentliga tjänstemän skulle vara omöjliga att bekräfta om de nätverk som genomför dem inte kunde förlita sig på en teknisk och juridisk struktur som ger dem skydd i utbyte mot betydande fördelar och som i vissa fall till och med kan sluta i toppen av deras nätverk. Denna situation kräver att EU ingriper.

1.14   Kommittén stöder införandet av en samordnad strategi som skärper kampen mot skattebedrägerier, i synnerhet ”olaglig praxis”, och begränsar den fria etableringsrätten om det rör sig om skalbolag som enbart grundats av skattehänsyn.

2.   Inledning

2.1   Skatteparadis är mötesplatser för höga chefer för världens ledande finans- och industribolag, det konstnärliga eller sociala jetsetet och mångmiljonärer som kombinerar affärer med nöje. De blandar sig med mer eller mindre obskyra personer, som använder samma ekonomiska resurser, som gör att de kan skaffa fram och använda kapital som förvärvats inte bara i strid med lagen, utan också genom ekonomisk brottslighet och kriminella handlingar – från mycket allvarliga brott såsom mord till utpressning, narkotikahandel och vapensmuggling, förfalskning, bedrägeri, kvinnohandel och olagliga hasardspelspel. Dessa områden kännetecknas av en gemensam uppsättning egenskaper, såsom ogenomskinlig verksamhet och en låg beskattningsnivå för utlänningar, som dessutom inte utövar någon verksamhet i området. På detta sätt skapas en skadlig konkurrens med en dold struktur, där den rättsliga statusen präglas av en total brist på insyn.

2.2   Frågan om skatteparadis bör analyseras utifrån tre centrala aspekter: skattereglerna och de möjligheter till skatteundandragande som de kan resultera i, införandet av kryphål i den finansiella lagstiftningen med åtföljande hot mot den finansiella stabiliteten och bristen på insyn i information, med följden att skatteparadisen kan utnyttjas för kriminell verksamhet. Den gemensamma nämnaren för dessa aspekter, som övervakas av OECD, FSB och FATF, är informationens hemliga karaktär och svårigheten att få tillgång till information. Om bristen på insyn i informationen kunde avlägsnas eller begränsas kunde man avsevärt minska de problem och hot som skatteparadisen orsakar. Den debatt som pågår om standarderna i OECD bör fortsätta och ha som mål att minska bördan för skattemyndigheterna och domstolar. Den verkliga risken är att man kommer överens om för svaga och komplicerade standarder bara för att tillfredsställa den allmänna opinionen (window dressing). Den enklaste lösningen på problemet är automatiskt utbyte av information.

2.3   Fenomenet skatte- och finansparadis är ett led i kapitalismens historia och det finns exempel på det ända sedan senmedeltiden. Den franska revolutionen och den industriella revolutionen var en vändpunkt som påskyndade uppkomsten och utvecklingen av skatteparadis.

2.4   Efter det andra världskriget antog dock fenomenet enorma proportioner och spreds till alla delar av världen: Stillahavsområdet, Västindien och öarna i Atlanten, men också till små och mycket små europeiska stater. Det uppskattas att en miljon företag och dubbelt så många truster har grundats i de så kallade skatte-, finans- och företagsparadisen bara i Europa. Enligt Raymond Baker, chef för organisationen Global Finance Integrity, har man bara på Brittiska Jungfruöarna registrerat 619 916 företag, vilket motsvarar 20 per invånare.

2.5   Den nuvarande ekonomiska situationen präglas av globaliseringen av handeln med varor och tjänster, kapitalets fria rörlighet och den massiva användningen av nya tekniker, även vid internationella finans- och handelstransaktioner. Trots att de flesta finansinstitut har en enhet för efterlevnad av regelverket, är bestämmelserna som reglerar den enorma mängd transaktioner som dagligen utförs otillräckliga.

2.6   EU:s inre marknad, de välmående finansiella och kommersiella marknaderna och den välordnade utvecklingen av en ekonomi som respekterar gemensamma regler för att skydda allmänintresset står inför enorma mängder pengar som gömts undan i tillmötesgående områden och länder och som skyddas av mycket starka intressen med stora möjligheter att korrumpera och muta hela offentliga förvaltningar och använda dem för sina egna syften.

2.7   Skatteparadisen skapar snedvridningar på både makroekonomisk och mikroekonomisk nivå. På makroekonomisk nivå kan de, vilket redan nämnts, utgöra ett hot mot finanssystemens stabilitet. Dessutom innebär möjligheten att kringgå eller undvika beskattning på reala och/eller finansiella investeringar att staternas inkomster minskar och oundvikligen måste återvinnas genom beskattning av arbetsinkomst. Skatteparadisen snedvrider därför en rättvis balans mellan beskattning av kapital och arbete. På mikroekonomisk nivå kan man notera en snedvridning mellan stora och små företag och mikroföretag. För dessa tre typer av aktörer blir chansen att utnyttja den möjlighet som skatteparadis erbjuder för skatteundandragande, eller åtminstone aggressiv skatteplanering, mindre ju mindre företaget är.

2.8   Under det första årtiondet av 2000-talet, till följd av de två katastrofer som inträffade i USA (de kriminella attentaten den 11 september 2001 i New York och Washington och den finansiella krisen som utlöstes av Lehman Brothers konkurs i september 2008), har det internationella samfundet stött åtgärder för att reglera de så kallade skatte- och finansparadisen.

3.   Skatte- och finansparadis

3.1   De oönskade konsekvenserna av dessa system har i många fall lett till åtal som rör finansiering av internationell terrorism och organiserad brottslighet, skatteundandragande och penningtvätt, vilket bland annat har orsakat systemrisker på finansmarknaden och skadat den fria konkurrensens grundläggande principer.

3.2   Därför har man under de senaste åren, som redan nämnts, vidtagit åtgärder runt om i världen och beslutat att etablera strukturer och mekanismer som ett gemensamt svar på hoten mot staternas nationella säkerhet och medborgarnas välfärd.

Bland de olika beslut som fattats på internationell nivå utgör den överenskommelse som ingicks vid G20-toppmötet i London den 2 april 2009 möjligen en avgörande förändring i förhållande till tidigare strategier.

3.3   EESK stöder åtgärder för att bekämpa bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar EU:s och medlemsstaternas ekonomiska intressen samt för att säkerställa ett administrativt samarbete genom utbyte av information i skattefrågor. Kommittén vill också att EU ska bemyndigas att inleda förhandlingar om ett avtal mellan EU och Schweiz för att bekämpa direkt skattebedrägeri och skatteundandragande och säkra ett administrativt samarbete genom utbyte av information i skattefrågor.

3.4   Efter G20-avtalet har man slutat använda den analys- och rekommendationsmetod som tidigare användes av de organ och forum som behandlar detta ämne, och man kräver nu ett fördömande av så kallade ”icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner”, bland annat alla skatte- och finansparadis. I det sammanhanget föreslås det unilaterala, bilaterala och multilaterala sanktioner och en gradvis upphävning av banksekretessen samt regelbunden publicering av förteckningar över de territorier som inte uppfyller kraven.

3.5   Genomförandet av dessa krav från G20 är emellertid mycket nedslående. Ett flertal orsaker har framförts som förklaring till detta.

3.6   Många områden har undgått att klassas som icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner eftersom de har undertecknat minst tolv bilaterala skatteavtal, som de har ingått med varandra (t.ex. avtalet mellan Liechtenstein och Monaco).

3.7   Kort sagt räcker det att garantera utbyte av information efter begäran från den myndighet som ska genomföra de relevanta (skattemässiga, rättsliga osv.) åtgärderna, utan att myndigheterna i det berörda territoriet kan invända mot det genom att åberopa nationens intresse, banksekretess eller andra liknande motiv.

3.8   I dessa fall är det klart att det bilaterala tillvägagångssättet är ineffektivt. Man bör därför koncentrera sig på att förbättra de internationella (multilaterala) och övernationella insatserna.

Detta bekräftas också i rapporten av den 4 oktober 2011 från organisationen Tax Justice Network, där det konstateras att nästan alla bilaterala avtal som ingåtts sedan 2009 är onödiga. Organisationen har därför utarbetat en indikator för skattemässig ogenomskinlighet som bygger på två kriterier: hinder för begäran om upplysningar från andra länders behöriga myndigheter samt inverkan på den globala finansmarknaden av jurisdiktioner som misstänks vara ogenomskinliga.

3.9   Så som påpekats i ett antal särskilda rapporter (t.ex. från Global Financial Integrity) har de olagliga kapitalrörelserna fortsatt att öka med över 10 % om året. Detta har katastrofala följder i och med att det bland annat förvärrar de stadsskuldskriser som drabbat många länder i världen, och i synnerhet vissa EU-medlemsstater.

3.10   Dessvärre är det bara EU som på detta område har utarbetat en trovärdig åtgärdsplan, som dock inte genomförs i tillräcklig utsträckning.

3.11   Ett belysande exempel på detta är genomförandet av direktiv 2003/48 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar till förmån för fysiska personer med hemvist i en annan medlemsstat.

3.12   Efter direktivets ikraftträdande har det visserligen inrättats system för automatiskt utbyte av skatteuppgifter mellan EU:s alla medlemsstater, och EU har främjat ingåendet av avtal med de fyra europeiska stater som tidigare betraktades som skatte- och finansparadis, nämligen Andorra, Liechtenstein, Furstendömet Monaco och San Marino.

3.13   Dessa europeiska länder samt Schweiz har dock olika band till EU, som gör att det är mycket komplicerat att genomföra avtalen. Till exempel Liechtenstein har anslutit sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet men är på privat- och handelsrättens område inte förpliktat att samarbeta på samma nivå med de behöriga förvaltningsmyndigheterna, eftersom det inte har undertecknat Lugano II-konventionen av den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande av domar på privaträttens och handelsrättens område.

3.14   Vi får hoppas att denna ändring av den juridiska statusen snart ger de önskade ändringarna, med tanke på ikraftträdandet av Lissabonfördraget som i artikel 8.2 i EU-fördraget och den därtill hörande förklaring nr 3 stöder etableringen av organiserade förbindelser med små grannländer.

3.15   Det idealiska instrumentet för att hantera denna fråga skulle utan tvivel vara ett multilateralt partnerskap för att integrera dessa icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner i ett naturligt geopolitiskt, rättsligt och ekonomiskt område.

3.16   På samma sätt har kommissionen fört fyra medlemsstater inför EU-domstolen för att de inte har genomfört direktiv 2005/60 om frysning av tillgångar.

3.17   För att främja en insats med en faktisk övernationell effekt bör EESK anta Europaparlamentets kraftfulla ståndpunkt i resolutionen från april 2011 (1), som bland annat stöder en effektivare kamp mot ogenomskinlig information om gränsöverskridande finansiella transaktioner. Man kunde också införa ett anmälningsinstrument i stil med de strafflindringar som finns på konkurrensområdet för att uppmuntra anmälning av sådana beteenden och ekonomiskt belöna anmälarna med en straffnedsättning.

3.18   För att komplettera ovannämnda åtgärd bör det i G20 omedelbart införas avtalade mekanismer för att korrigera de luckor i offshore-lagstiftningen genom vilka skattelagarna i världens viktigaste finanscenter kan kringgås.

3.19   Också inom EU:s strikta behörighetsram är det nödvändigt att snarast anta bindande ad hoc-regler i form av sekundärrätt, som bland annat omfattar bestämmelser som förbjuder varje fysisk och juridisk person som kontrollerar penningmedel eller enheter med hemvist i skatte- och finansparadis att ta emot offentliga medel.

3.20   OECD uppskattade år 2009 att mellan 1 700 och 11 000 miljarder dollar hade placerats i dessa paradis. OECD utarbetade en förteckning som G20 använde som utgångspunkt för en hård konfrontation med de länder som inte tillämpade någon eller bara några få av de internationella avtalen om genomskinlighet i bank- och skatteuppgifter.

3.21   OECD:s rapport utlöste en våg av protester, i synnerhet i Schweiz, Luxemburg och självklart Uruguay. Delaware-fallet i USA debatterades livligt.

3.22   Amerikanerna är mycket medvetna om att Delaware är ett slags skatteparadis. Nästan hälften av de företag som är börsnoterade på Wall Street och Nasdaq har sitt huvudsäte i den amerikanska vicepresidentens Joe Bidens hemstat. Där betalar de nämligen mindre lokala skatter och ingen skatt på vinst. Att denna lilla delstat söder om Pennsylvania erbjuder offshorebolag enorma fördelar och presenterar sig som ett alternativ till Caymanöarna eller Bermuda är det få som vet – förutom aktörerna inom sektorn. Vinsten i företag som är etablerade i Delaware anses på öppenhetsgrund tillhöra ägarna som, om de inte är amerikanska medborgare och om företagets verksamhet bedrivs utanför USA, inte är skattepliktiga i USA.

3.23   Penningtvätt, skatteundandragande och resurser till korruption eller till att avleda resurser till egna företag är de viktigaste och mest utbredda drivkrafterna för dessa paradis. Från dem utgår angreppen på statsskulden i länder med svårigheter och stora kampanjer för att skydda den ovillkorliga fria rörligheten för kapital, som involverar media, politiska partier och representanter för institutioner.

3.24   En bristfällig skatteförvaltning främjar skattebedrägeri och skatteundandragande och har allvarliga följder på de nationella budgetarna och EU:s system för egna medel.

3.25   En stor del av de multinationella företagen är uppbyggda på ett sådant sätt att de kan dra fördel av möjligheterna till skatteundandragande i de olika jurisdiktioner som de verkar inom. Den olikartade beskattningen i de olika jurisdiktionerna gynnar stora, internationella eller väletablerade företag på bekostnad av små, nationella eller nyligen grundade företag. Strategierna för skatteundandragande strider mot principen om rättvis konkurrens och företagens ansvar. Dessutom används dessa territorier som verksamhetsbaser för organisationer och företag som lägger ut varor på den inre marknaden utan korrekta ursprungscertifikat och de garantier som EU kräver – till stor skada för konsumenternas intressen och ibland för folkhälsan. Ett system som missbrukas på detta sätt är internprissättning (transfer pricing), där priserna på transaktioner inom koncerner fastställs utifrån en bedömning av koncernens skattebehov i stället för normala marknadsförhållanden.

3.26   Multinationella företag har självfallet resurser till att offentliggöra rapporter för varje enskilt land om försäljning, avkastning, transaktioner inom koncernen, vinst före skatt och skatt, utan att detta belastar administrationen för mycket. Om denna information vore offentligt tillgänglig skulle det vara mycket tydligare vem som missbrukar internprissättning eller använder aggressiv skatteplanering.

3.27   Avsaknaden av skattekontroll eller svaga regler för tillsyn, ogenomskinlig information för identifiering av fysiska och juridiska personer eller andra juridiska eller administrativa omständigheter ger företag med verksamhet i dessa territorier en nästan total straffrihet och oacceptabla konkurrensfördelar samt skydd mot åtgärder från tredjeländers rättsliga och administrativa myndigheter.

3.28   EESK fördömer uttryckligen skatteparadisens roll som platser som främjar och drar fördel av skatteflykt, skatteundandragande och kapitalflykt. EU måste förstärka sina insatser mot dessa fenomen och tillämpa konkreta sanktioner.

3.29   Dessa territorier har allvarlig negativ påverkan på den internationella handeln, de nationella budgetarna, säkerheten och den allmänna ordningen, samt på jämvikten i det finansiella systemet, något som framgår av den kris som började 2008, och därför har världssamfundet tagit några blygsamma försök att identifiera och gradvis eliminera dem.

3.30   Resultaten av de gemensamma ansträngningarna i G20 och FN och av OECD-initiativen är fortfarande inte tillräckliga för att bemöta de utmaningar som skatteparadisen och utländska finanscentrum ger upphov till, och de bör följas upp med beslutsamma, effektiva och sammanhängande åtgärder.

3.31   Hittills har insatserna från bl.a. G20, FATF och OECD dock endast lättat på den tunga börda som orsakas av skatte- och finansparadisen.

3.32   Det är viktigt att identifiera de jurisdiktioner som inte samarbetar, utvärdera efterlevnaden av reglerna och vidta åtgärder med avskräckande effekt för att öka efterlevnaden av reglerna. EESK anser dessutom att OECD inte är ett lämpligt organ för att bekämpa skatteparadis och att den indikator som används för att avgöra om olika länder samarbetar måste förbättras genom att den ges ett kvalitativt värde. Dessutom bör OECD inte stryka länder från sin svarta lista bara för att de lovar att uppfylla principerna om informationsutbyte, utan att ge garantier för att de verkligen kommer att tillämpa dem.

3.33   Det finns tillräckliga indicier för att slå fast att finanskrisen delvis orsakades av komplexa och föga genomskinliga transaktioner utförda av aktörer med hemvist i jurisdiktioner som tillämpar skattesekretess, vilket får allvarliga följder för investerare och köpare av sådana finansiella produkter. Skatteparadisen tillåter finansinstitut att göra transaktioner utanför balansräkningen och att tillhandahålla komplexa finansiella produkter, som inte har bidragit till innovationen i finanssektorn men som orsakar finansiell instabilitet. Det finns tillräckliga bevis för att många utländska direktinvesteringar, särskilt i utvecklingsländer, härrör från skatteparadis.

3.34   EU känner naturligtvis till situationen och har med jämna mellanrum fördömt sådana regimer via olika institutionella myndigheter. Tyvärr har EU inte haft förmåga att främja ett övernationellt administrativt regelverk som skulle kunna bidra till att begränsa möjligheterna att undgå straff.

3.35   EU:s insatser har inriktats på avskaffandet av ungefär 100 skadliga skatteordningar i medlemsstaternas jurisdiktioner, där skattekontrollen är begränsad, eller i tredjeländer. I detta sammanhang antog kommissionen 2009 och 2010 två meddelanden och en uppförandekod för god förvaltning på skatteområdet. Det finns också tre gällande direktiv om medel som återvunnits från skatteundandragande, administrativt samarbete och skatt på sparande (nu föremål för översyn). Klausuler om efterlevnad av god praxis och god förvaltning på skatteområdet är dessutom mycket vanliga i EU:s associerings-, handels- och samarbetsavtal med tredjeländer.

3.36   Mycket små framsteg har emellertid gjorts, eftersom det är medlemsstaterna som har behörighet att genomföra undersökningar och vidta sanktioner.

3.37   Enligt bankföretagen har den redan nämnda amerikanska lagstiftningen visat att ett ensidigt antagande av denna typ av åtgärder kan skapa problem för de finansiella instituten på grund av att FATCA:s krav vad gäller uppgiftslämning, frysning och stängning av konton inte är förenliga med gemenskapslagstiftningen och/eller den interna lagstiftningen i det land där det finansiella institutet har sitt säte

3.38   Den 4 mars 2009 höll den dåvarande brittiska premiärministern ett viktigt tal i den amerikanska kongressen där han uppmanade sin allierade att engagera sig i en gemensam satsning på att skapa ett ekonomiskt system som regleras globalt och som syftar till att bekämpa användningen av finansiella system uteslutande för personlig vinning.

---

(1)  Europaparlamentets resolution av den 6 april 2011 om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Kampen mot bedrägerier – Årsrapport 2009 (2010/2247(INI)).

---