52012DC0525

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

i enlighet med artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 552/97 om tvångsarbete i Myanmar/Burma

1.           Inledning

1.           Myanmar/Burma omfattas av den särskilda ordningen för de minst utvecklade länderna (även känt som Allt utom vapen) enligt artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 732/2008 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet från och med den 1 januari 2009[1]. Länderna i den här ordningen förtecknas i bilaga I kolumn D till förordningen.

2.           Rättslig grund för tillfälligt upphävande av förmånerna

2.           Myanmars/Burmas tillgång till tullförmånerna enligt förordning (EG) nr 3281/94[2] och förordning (EG) nr 1256/96[3] upphävdes tillfälligt genom rådets förordning (EG) nr 552/97[4]. Genom förordning (EG) 732/2008 ändrades förordning (EG) 552/97 och fick uppdaterade hänvisningar. Förordning (EG) nr 732/2008 är den gällande rättsliga grunden för tillämpning och förvaltning av EU:s allmänna preferenssystem.

3.           Enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 552/97, i dess ändrade lydelse enligt artikel 28.2 i förordning (EG) nr 732/2008, ska tillämpningen av förordning (EG) nr 552/97 upphöra om kommissionen lägger fram en rapport om tvångsarbete i Myanmar/Burma som visar att de metoder som nämns i artikel 15.1 a i förordning (EG) nr 732/2008 inte längre förekommer.

4.           Enligt artikel 15.1 a i förordning (EG) nr 732/2008 får tillämpningen av förmånsordningarna enligt förordningen tillfälligt upphävas för samtliga eller vissa produkter med ursprung i ett förmånsland vid allvarlig och systematisk kränkning av principerna i de konventioner som anges i bilaga III del A på grundval av övervakningsorganens slutsatser. Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention angående tvångs- eller obligatoriskt arbete, nr 29 (1930), förtecknas i bilaga III del A till förordning (EG) nr 732/2008.

3.           Slutsatserna från ILO:s övervakningsorgan

3.1.        ILO:s åtgärder rörande tvångsarbete i Myanmar/Burma

5.           ILO:s undersökningskommission inrättades 1997 för att granska huruvida den burmesiska regeringen följde konvention 29. På grund av regeringens flagranta och ihållande underlåtenhet att följa konventionen lämnade undersökningskommissionen följande rekommendationer:

a)      Lagstiftningen, särskilt Village Act och Towns Act, bör göras förenliga med konvention nr 29.

b)      Det bör säkerställas att myndigheterna, särskilt de militära, inte längre ålägger befolkningen tvångsarbete i praktiken.

c)      Det bör säkerställas att de straff som enligt avsnitt 374 i strafflagen kan utdömas för åläggande av tvångsarbete tillämpas strikt i enlighet med artikel 25 i konvention nr 29.

6.           Med tanke på regeringens underlåtenhet att vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra undersökningskommissionens rekommendationer antog Internationella arbetskonferensen (ILC) vid sitt 87:e möte i juni 1999 en resolution beträffande omfattande användning av tvångsarbete i Myanmar/Burma.

7.           Därefter antog ILC vid sitt 88:e möte i juni 2000 en resolution enligt artikel 33 i stadgarna om åtgärder för att se till att Myanmar/Burma följer undersökningskommissionens rekommendationer. Detta är det enda fallet i ILO:s historia där artikel 33 i stadgarna tillämpats för att få en medlem att fullgöra sina internationella åtaganden.

3.2.        Iakttagelser av expertkommittén för tillämpning av konventioner och rekommendationer

8.           I sina iakttagelser 2012 välkomnade expertkommittén för tillämpning av konventioner och rekommendationer den positiva utvecklingen i Myanmar/Burma, bl.a. att parlamentet tagit emot utkast till lagstiftning om upphävande av 1907 års Towns Act och Village Act. Kommittén anmärkte dock att regeringen, trots ansträngningarna att genomföra undersökningskommissionens rekommendationer, inte hade genomfört dem helt. Förutom lagändringarna måste regeringen även se till att myndigheterna, särskilt de militära, i praktiken inte ålägger befolkningen tvångsarbete och se till att straffen för åläggande av tvångsarbete enligt strafflagen verkligen tillämpas mot civila och militära myndigheter.

3.3.        Rapport från ILO:s sambandsman

9.           ILO:s sambandsman för det särskilda mötet om Myanmar (konvention nr 29) i kommittén för tillämpning av normer rapporterade 2012 att läget utvecklats på en rad områden sedan kommittén såg över läget den senaste gången 2011. Mot bakgrund av undersökningskommissionens rekommendationer hade den tidigare lagstiftningen upphävts och ersatts med ny, där åläggande av tvångsarbete utpekas som brott. Gärningsmän, särskilt militärer, som använt tvångsarbete åtalas nu och bestraffas i laga ordning. Visserligen har användningen av tvångsarbete minskat märkbart, men problemet kvarstår och klagomål fortsätter att komma in. Regeringen har erkänt detta genom att utarbeta en gemensam strategi med ILO för att helt utrota alla former av tvångsarbete senast 2015 och genom att samtycka till en utförlig plan för genomförandet av strategin.

3.4.        Slutsatser från ILO:s kommitté för tillämpning av normer

10.         Den 4 juni 2012 höll kommittén för tillämpning av normer ett särskilt möte för att undersöka den burmesiska regeringens efterlevnad av konvention nr 29, och antog slutsatser om Myanmar/Burma. Kommittén uppmärksammade expertkommitténs iakttagelser och sambandsmannens rapport. I sina slutsatser välkomnade kommittén följande:

a)      Framstegen mot att följa undersökningskommissionens rekommendationer från 1998. Kommittén framhöll att regeringen tagit många viktiga steg i detta avseende sedan mötet föregående år.

b)      Den utförliga handlingsplan som regeringen och ILO gemensamt tagit fram. Kommittén betonade att arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer borde delta aktivt för att fastställa prioriteringar och bidra till en snabbt tillämpning av de delar av planen som har mest relevans för att genast omsätta undersökningskommissionens rekommendationer i praktiken.

c)      Regeringsföreträdarens uttalande att en kultur av straffrihet inte tolererades och att presidenten hade manat till åtgärder för att se till att rättssamhället respekterades i hela landet. Kommittén fann att åtgärderna för att beivra tvångsarbete borde fortsätta att stärkas och att den nya lagstiftningen borde tillämpas verkningsfullt för att utkräva ansvar enligt lagen. Kommittén utgick från att verkningsfulla, avskräckande påföljder skulle tillämpas för att bestraffa användning av tvångsarbete inom alla sektorer, och uppmanade regeringen att se över genomslagskraften hos de åtgärder man redogjort för, så att man vid behov kunde förstärka dem.

11.         Kommittén gav dock uttryck för sin kvarvarande oro för den bestämmelse i konstitutionen som medgav ett undantag från förbudet mot tvångsarbete för plikter av allmänt intresse som staten enligt lag ålägger. Kommittén välkomnade regeringsföreträdarens uttalande att konstitutionen kunde ändras om det var folkets vilja, och förutsatte att åtgärder skulle vidtas för att se till att alla undantag från förbudet mot tvångsarbete enligt konstitution och lag var tydligt begränsade till de snäva undantag som konvention nr 29 medger.

3.5.        ILC:s resolution

12.         Internationella arbetskonferensen (ILC) antog den 13 juni 2012 en resolution om åtgärder avseende Myanmar enligt artikel 33 i ILO:s stadgar, med beaktande av slutsatserna av den 4 juni 2012 från kommittén för tillämpning av normer och eftersom det inte längre ansågs bidra till det eftersträvade resultatet att få Myanmar att följa undersökningskommissionens rekommendationer att låta de gällande åtgärderna kvarstå. ILC beslöt följande:

a)      Att med omedelbar verkan häva restriktionerna för ILO:s tekniska samarbete och stöd till den burmesiska regeringen enligt punkt 3 b i 1999 års resolution, så att ILO kan bistå regering, arbetsgivare och arbetstagare med en rad frågor inom sitt ansvarsområde.

b)      Att upphäva åtgärden enligt punkt 3 c i 1999 års resolution, så att den burmesiska regeringen kan delta i ILO:s möten, symposier och seminarier på samma villkor som andra medlemmar, och så att arbetsmarknadsparter från Myanmar/Burma kan få samma behandling.

c)      Att med omedelbar verkan i ett år upphäva rekommendationen i punkt 1 b i 2000 års resolution om att uppmana ILO:s medlemmar att se över sina förbindelser med Myanmar/Burma för att se till att tvångsarbetskraft inte används i de förbindelserna. ILC kommer att se över rekommendationen igen under 2013 mot bakgrund av tillgängliga uppgifter om kampen mot tvångsarbete i Myanmar/Burma.

4.           Slutsatser och rekommendationer

13.         Enligt ovannämnda uppgifter finner kommissionen att Myanmars/Burmas framsteg mot att följa ILO:s rekommendationer innebär att kränkningarna av principerna i ILO-konvention nr 29 inte längre är att anse som ”allvarliga och systematiska”.

14.         Därför rekommenderas att Myanmar/Burma åter ges tillgång till det allmänna förmånssystemet.

15.         Kommissionen bör fortsätta att övervaka utvecklingen i Myanmar/Burma med avseende på tvångsarbete, och reagera enligt gällande förfaranden, inbegripet vid behov genom att på nytt inleda förfaranden för tillfälligt upphävande av tullförmåner.

[1]               EUT L 211, 6.8.2008, s. 1

[2]               Rådets förordning (EG) nr 3281/94 av den 19 december 1994 om tillämpning av ett fyraårigt system med allmänna tullförmåner (1995–1998) för vissa industriprodukter med ursprung i utvecklingsländerna (EGT L 348, 31.12.1994, s. 1).

[3]               Rådets förordning (EG) nr 1256/96 av den 20 juni 1996 om tillämpningen av en flerårig ordning med allmänna tullförmåner under perioden 1 juli 1996–30 juni 1999 för vissa jordbruksprodukter med ursprung i utvecklingsländerna (EGT L 160, 29.6.1996, s. 1).

[4]               EGT L 85, 27.3.1997, s. 8.