5.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 33/9

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 5 juli 2010 om övervakning av marknaden för handel och distribution ”Mot en mer effektiv och rättvis inre marknad för handel och distribution 2020” (KOM(2010)0355), och av det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen om detaljhandelstjänster på den inre marknaden (SEK(2010)0807),

—

med beaktande av svaren på det offentliga samrådet med kommissionen om rapporten om övervakning av marknaden för handel och distribution (vilket hölls från den 5 juli till den 10 september 2010),

—

med beaktande av rundabordssamtalet om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad för företag och konsumenter, vilket hölls av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd den 25 januari 2011,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 januari 2011 om rapporten om övervakning av marknaden för handel och distribution ”Mot en mer effektiv och rättvis inre marknad för handel och distribution 2020”,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011 med titeln ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt”(KOM(2011)0206),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 oktober 2010 med titeln ”På väg mot en inremarknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi: Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans” (KOM(2010)0608),

—

med beaktande av Mario Montis rapport av den 9 maj 2010 om en ny strategi för den inre marknaden,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2010 om inremarknadsakten,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 oktober 2010 om smart lagstiftning i Europeiska unionen (KOM(2010)0543),

—

med beaktande av den fjärde resultattavlan för konsumentmarknaderna, ”Making markets work for consumers” (höstupplagan, oktober 2010), och av den femte resultattavlan för konsumentvillkoren, ”Consumers at home in the single market” (vårupplagan, mars 2011),

—

med beaktande av den tjugoförsta resultattavlan för den inre marknaden, offentliggjord den 23 september 2010,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2009 om en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (KOM(2009)0591),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2008 med titeln ”Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa” (KOM(2008)0394),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (5),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 23 juni 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumenträttigheter (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om en inre marknad för företag och tillväxt (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om en inre marknad för européer (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2010 om framtiden för EU:s standardisering (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om den inre marknaden för e-handel (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om konsumentskydd (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om resultattavlan för den inre marknaden (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om Solvit (16),

—

med beaktande av sin förklaring av den 19 februari 2008 om utredning av och åtgärder mot maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen kan utöva (17),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0217/2011), och av följande skäl:

A.

Den våg av protektionism som sveper genom Europa är alarmerande.

B.

Den reala ekonomin måste åter sättas högst upp på den politiska dagordningen om den inre marknadens fulla potential ska kunna frigöras.

C.

Detaljhandelsmarknaden har en avgörande plats i vårt åtagande om en nystart för den inre marknaden.

D.

Detaljhandelsmarknaden, som är en stor energiförbrukare och avfallsproducent, kan på ett avgörande sätt bidra till hållbarhet, inklusive EU:s 20-20-20-mål för energin.

E.

Affärspotentialen för gränsöverskridande internethandel förverkligas inte fullt ut på grund av olika hinder, till exempel tunga administrativa bördor, språkbarriärer, osäkerhet i systemet, olämplig och otillräcklig information samt bristande administrativ samordning och samarbete. Detta gör konsumenterna ovilliga att köpa via internet av detaljhandlare i andra medlemsstater och detaljhandlarna ovilliga att sälja via internet över gränserna.

1.

Europaparlamentet betonar att detaljhandeln är en drivkraft för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning i EU och spelar en nyckelroll för uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin.

2.

Europaparlamentet framhåller att detaljhandeln tillhandahåller mångsidiga och moderna sätt att köpa och sälja varor och tjänster och att sektorn bidrar till större valfrihet för konsumenterna samt erbjuder flexibla och anständiga arbetstillfällen, framför allt för unga.

3.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att ge detaljhandeln högsta politiska prioritet som en grundpelare i inremarknadsakten och ett redskap för att återställa allmänhetens förtroende för den inre marknaden.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka den tvärpolitiska samordningen och ta ett långsiktigt helhetsgrepp på detaljhandeln.

5.

Europaparlamentet beklagar att allvarliga hinder fortfarande står i vägen för att detaljhandeln ska kunna uppnå sin fulla potential på och utanför internet. Dessa hinder måste åtgärdas utan dröjsmål.

6.

Europaparlamentet understryker att detaljhandlare och leverantörer har ett gemensamt ansvar för att uppnå en effektivare, mer transparent och rättvisare detaljhandelsmarknad.

7.

Europaparlamentet anser att den huvudsakliga tonvikten måste läggas på en effektiv tillämpning av fördragsprinciperna samt befintliga regler och instrument för den inre marknaden, liksom på självreglering, innan man, där så är lämpligt, överväger att gå regleringsvägen.

8.

Europaparlamentet fruktar att restriktiva nationella regler, olika tolkningar och ett ofullständigt verkställande försvårar den fria rörligheten för varor och tjänster inom EU. Krav på extra tester och registreringar, icke-erkännande av certifikat och standarder, begränsningar av det regionala utbudet och dylikt skapar merkostnader för konsumenter och detaljhandlare, i synnerhet små och medelstora företag, vilket därmed begränsar den inre marknadens potentiella användbarhet för såväl allmänhet som företag.

9.

Europaparlamentet anser att kommissionen, på grundval av adekvata statistiska verktyg, ytterligare bör analysera orsakerna till prisskillnader i EU, så att större pristransparens och jämförbarhet säkras för konsumenterna, utan att det påverkar tillämpningen av europeiska och nationella skatte- och arbetsmarknadsregler, för att därmed skapa utrymme för mer medvetna val och samtidigt öka förtroendet för den gränsöverskridande handeln. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att det är viktigt att systematiskt sammanställa priserna på jämförbara varor i de olika medlemsstaterna och att detta förutsätter ett aktivt samarbete mellan de olika nationella statistikbyråerna.

10.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut och korrekt genomföra regler och lagstiftning om den inre marknaden – särskilt varupaketet, tjänstedirektivet, direktivet om sena betalningar, e-handelsdirektivet och småföretagsakten samt direktivet om otillbörliga affärsmetoder – och att avlägsna överlappningar och minska de administrativa bördorna samt regleringshinder som kan begränsa tillväxten och sysselsättningsskapandet.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer noga övervaka medlemsstaterna i syfte att minska eftersläpningen i införlivandet och säkra ett effektivt ömsesidigt erkännande av varor och tjänster. Kommissionen uppmanas även att förenkla de befintliga reglerna.

12.

Europaparlamentet noterar de svårigheter som oberoende detaljhandlare i Europa ställs inför, och anser att lagstiftningen om detaljhandeln på ett mer genomgående sätt bör vara evidensbaserad, särskilt när det gäller behovet att i tillräcklig mån studera och förstå lagstiftningens inverkan på mindre företag.

13.

Europaparlamentet uppmuntrar näringslivs- och konsumentorganisationer att med kommissionens stöd tillhandahålla intressenter mer information, utbildning och juridisk rådgivning om deras rättigheter och om de redskap för problemlösning som står till deras förfogande, till exempel Solvit, och att stödja ett utbyte dem emellan av bästa praxis.

14.

Ett fragmenterat betalningssystem är till hinder för handeln. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) för att utveckla en grundläggande betalningstjänst som är tillgänglig för alla kort, främja konkurrens mellan olika betalningssätt genom att avskaffa hinder, skapa större tydlighet när det gäller transaktionskostnaderna samt slopa omotiverade förmedlingsavgifter. Parlamentet uppmanar också kommissionen att säkerställa snabbare banköverföringar inom EU och påpekar vidare att Sepa även kan ses som ett värdefullt verktyg i kampen mot den informella ekonomin.

15.

Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid den oro som råder i delar av det civila samhället och bland småföretagen över att köpcentrumen blir allt fler, samtidigt som lokala affärer och marknader är på tillbakagång i avlägsna områden och i stadskärnorna.

16.

Europaparlamentet betonar att man i planeringen av detaljhandeln bör förse företagen med en strukturell ram för konkurrens samt stärka konsumenternas valfrihet och ge dem tillgång till varor och tjänster, framför allt i mer svårtillgängliga områden och glesbygdsområden samt för konsumenter som lider av nedsatt rörlighet. Parlamentet framhåller vidare att lokala affärer och marknader spelar en social, kulturell och miljörelaterad roll i återupplivandet av landsbygd och stadsområden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att uppmuntra hållbara, lokala samhällen genom att främja innovation och tillväxt för små och medelstora företag.

17.

Europaparlamentet betonar att de små och medelstora företagen utgör ryggraden i den europeiska ekonomin och spelar en unik roll för att skapa sysselsättning, särskilt på landsbygden, samt för att främja innovation och tillväxt inom detaljhandeln i lokala samhällen runtom i EU.

18.

Europaparlamentet anser att tillgängligheten måste tillgodoses, med full respekt för subsidiaritetsprincipen.

19.

Europaparlamentet erkänner att det är medlemsstaterna själva som fastställer reglerna för lokalisering av försäljningsställen, och att hållbarhet, rörlighet, regional planering och stärkande av stadskärnor är viktiga faktorer som måste beaktas vid godkännandebeslut om lokaliseringen av nya försäljningsställen.

20.

Europaparlamentet anser att incitament för att renovera gamla byggnader i tätortsområden, bland annat genom användning av strukturfonderna, skulle kunna göra det möjligt att sänka hyror (offentlig-privata partnerskap) och underlätta för företag som spelar en viktig roll för den sociala och ekonomiska utvecklingen – särskilt lokala företag – att återetablera sig.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna ta fram en studie om den påverkan och de eventuella konsekvenser som etablerandet av stora köpcentrum och gallerior får, både för arbetsmarknaden och de små och medelstora företagen samt för konsumenterna.

22.

Europaparlamentet noterar den djupa oron bland gatuförsäljare som bedriver handel på allmän plats beträffande möjligheten att medlemsstaterna tillämpar direktiv 2006/123/EG på ett sätt som utvidgar begreppet ”naturresurser” till att även omfatta offentlig mark, varvid tillstånd att bedriva handel på allmän plats skulle begränsas tidsmässigt. Detta skulle allvarligt skada sysselsättningen och konsumenternas valfrihet och rentav äventyra de traditionella, lokalt förankrade torgmarknadernas fortbestånd.

23.

E-handel är ett viktigt komplement till den konventionella handeln, och lämpliga åtgärder måste vidtas för att utveckla e-handelns fulla potential, inklusive bättre tillgång till internet i EU:s mest avlägsna områden. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt kommande meddelande om e-handel ta med åtgärder som ökar förtroendet, i synnerhet enklare registrering av gränsöverskridande domäner, säkrare system för betalning över nätet och ett underlättande av gränsöverskridande skuldindrivning, samt förbättrad information till konsumenterna om deras rättigheter, särskilt när det gäller hävande av köp och möjligheter att överklaga.

24.

Europaparlamentet beklagar att det finns en betydande mängd hinder för detaljhandlarnas etableringsfrihet i hela EU. Vissa nationella handels- och skattelagar är särskilt oroande, då de i praktiken får diskriminerande följder för utländska detaljhandlare.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att agera med större fasthet gentemot medlemsstater som bryter mot principerna för den inre marknaden, att påskynda överträdelseförfaranden genom en ”snabbspårsmetod” och att varje år rapportera till parlamentet om uppklarade ärenden på detaljhandelsområdet.

26.

Europaparlamentet bekräftar att fri och rättvis konkurrens, avtalsfrihet och korrekt genomförande av relevant lagstiftning är nyckeln till en välfungerande detaljhandelsmarknad.

27.

Europaparlamentet inser att företag har olika marknadsstyrka, att de behöver agera på ett ekonomiskt försvarbart sätt och att EU behöver marknadsledande företag för att kunna konkurrera globalt.

28.

Det finns emellertid en utbredd rädsla för marknadsdominans av större aktörer som ofta anses sätta upp oskäliga villkor för svagare leverantörer och detaljhandlare, genom exempelvis omotiverade mekanismer för selektiv distribution, geografisk uppdelning, priskontroll och genom att man utan förvarning slutar köpa in produkter, liksom andra restriktiva metoder. Allt detta snedvrider konkurrensen, och Europaparlamentet understryker att det är hela leverantörskedjan för detaljhandeln som påverkas. Parlamentet fördömer praxis som innebär ett missbruk av ojämlika styrkeförhållanden mellan ekonomiska parter och påverkar den verkliga avtalsfriheten. Ett höjande av alla parters, särskilt de små och medelstora företagens, medvetenhet om sina avtalsmässiga rättigheter skulle bidra till att förhindra sådan praxis.

29.

Europaparlamentet anser att franchisetagning kan vara en bra överlevnadsformel för oberoende detaljhandlare i en hårt konkurrensutsatt miljö. Parlamentet noterar med oro att avtalen för detaljhandlare som vill bli en del av ett franchise blir allt strängare.

30.

Europaparlamentet betonar att utvecklingen med egna varumärken bör ske på ett sätt som medför större valfrihet för konsumenterna, särskilt när det gäller tydlighet, kvalitativ information och mångfald, samt förser små och medelstora företag med uppenbara möjligheter till innovation och expansion.

31.

Europaparlamentet anser att renommésnyltning, som kan bli följden av detaljhandlares dubbla roller som kunder och konkurrenter till märkestillverkare, är en oacceptabel företeelse som man genast måste ta itu med. Parlamentet välkomnar att kommissionen håller på med en analys för att skapa större klarhet kring de rättsliga ramarna och metoderna i förbindelse med affärshemligheter och renommésnyltning i EU:s 27 medlemsstater.

32.

Europaparlamentet betonar att det finns ett behov av bättre jämvikt mellan aktörerna och transparens inom leverantörskedjan för detaljhandeln. Man behöver också gå från konfrontation till en dialog som bygger på fakta, så att förtroendet kan återupprättas och förhandlingarna blir rättvisare, med lika villkor för alla, och därigenom ge alla ekonomiska aktörer i leverantörskedjor möjlighet att dra nytta av mervärdet hos sina produkter och av de fulla förmånerna av den inre marknaden.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullständigt och konsekvent verkställa konkurrenslagstiftningen och, i förekommande fall på nationell nivå, lagar om illojal konkurrens och karteller.

34.

Europaparlamentet understryker att man, för att konkurrensreglerna ska tillämpas korrekt och fenomen med dominerande ställning ska kunna förhindras, i första hand bör stärka de lokala myndigheterna för konkurrensövervakning, och på kontinuerlig och fortlöpande grund etablera kommunikation och samarbete mellan dem och kommissionens generaldirektorat för konkurrens.

35.

Europaparlamentet stöder det värdefulla arbetet i expertplattformen om avtalsförfaranden mellan företag inom högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja, i synnerhet arbetet med att fastställa, förteckna och bedöma vad som ska utgöra uppenbart otillbörliga affärsmetoder, på grundval av uppgifter och konkreta exempel. Parlamentet efterlyser ett starkt stöd för initiativ till en dialog mellan parterna i denna fråga. Det är bekymmersamt att parlamentet inte formellt deltar i arbetet i plattformen och i högnivåforumet. Parlamentet bör utan dröjsmål ta upp denna fråga och aktivt delta i forumets arbete.

36.

Europaparlamentet stöder det behov som vissa intressenter har uttryckt av ett bredare och övergripande förhållningssätt, så att mer än bara livsmedelsindustrin omfattas. Parlamentet uppmanar kommissionen och näringslivsorganisationerna att utifrån det pågående arbetet i expertplattformen undersöka möjligheten att inrätta ett nytt forum, inriktat på detaljhandeln i sin helhet och utan någon bortre tidsgräns.

37.

Samtidigt ger Europaparlamentet sitt starka stöd till det intensiva arbete som utförs av detaljhandels- och leverantörsorganisationer för att få till stånd en informell dialog och mekanismer för regelbundet samråd om konkurrenslagstiftningen. Parlamentet välkomnar deras frivilliga initiativ för att komma överens om en förklaring om gemensamma principer för god handelssed genom hela leverantörskedjan för detaljhandeln.

38.

Europaparlamentet välkomnar också kommissionens europeiska instrument för övervakning av livsmedelspriser och andra liknande initiativ från medlemsstaterna för att möjliggöra skäliga inkomster över hela livsmedelskedjan med analys av kostnader, processer, mervärde, volymer, priser och marginaler i alla delar av livsmedelskedjan.

39.

Det är bekymmersamt att särskilt små och medelstora företag inte till fullo utnyttjar befintliga rättsliga instrument för att hävda sina rättigheter, på grund av ekonomiska beroendeförhållanden och rädsla för att förlora affärer. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och näringslivsorganisationerna att hitta sätt att återupprätta förtroendet och underlätta tillgången till rättsväsendet, inklusive möjligheten till anonyma klagomål och att inrätta en EU-ombudsman på området. Därtill är parlamentet övertygat om nödvändigheten att vidareutveckla den konceptuella ramen för att kunna säkerställa att såväl vertikala som horisontella affärsförbindelser kännetecknas av rättvis konkurrens, och därmed bana väg för i verklig mening rättvisa konkurrensvillkor för företag.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2011 offentliggöra ett meddelande med en kartläggning av befintliga nationella lagar och verktyg som rör affärsmetoder och avtalsförhållanden samt att göra en noggrann bedömning av om dessa regler verkställs på rätt sätt och om det behövs ytterligare åtgärder.

41.

Europaparlamentet anser att man bör undersöka alternativa och informella mekanismer för tvistlösning och prövning samt utvärdera hur effektiva de är, eftersom de kunde vara ett sätt för detaljhandlare att lösa tvister. Parlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2011 föreslå åtgärder för alternativ tvistlösning, för att stärka förtroendet hos konsumenter och företag.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och aktörerna i leverantörskedjan för detaljhandeln att årligen rapportera till parlamentet om vilka framsteg som gjorts i existerande plattformar och informella dialogforum. Parlamentet föreslår att det som framkommer i dessa rapporter diskuteras vid ett årligt återkommande rundabordssamtal om detaljhandelsmarknaden som anordnas av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd.

43.

Europaparlamentet framhåller detaljhandelns ansvar för hållbarhet och gläds åt att detaljhandlare och leverantörer har gått i bräschen för miljöansvar, särskilt när det gäller avfall, energiförbrukning, transporter och minskade koldioxidutsläpp. Parlamentet stöder de åtaganden de redan har gjort för en hållbar konsumtion men anser att ytterligare insatser är nödvändiga. Företagen bör också ägna större uppmärksamhet åt sociala frågor och miljöfrågor.

44.

Europaparlamentet betonar att detaljhandlare och leverantörer sporrar innovation, forskning och utveckling. Parlamentet betonar att hela sektorn måste fortsätta att öka investeringsnivån i innovativ teknik och innovativa metoder för att ytterligare förbättra konkurrenskraften i hela leveranskedjan, omfattande logistik och transporter, energieffektivitet, förpackningar, avfallshantering och produktåtervinning samt att utbyta bästa praxis.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ett gemensamt system för utvärdering och märkning, i enlighet med vad som anges i parlamentets resolution om en inre marknad för företag och tillväxt, på grundval av produktens hela livscykel och särskilt med avsikten att förenkla, harmonisera och få bukt med företagens och konsumenternas kostnader för fragmenteringen.

46.

Europaparlamentet uppmanar intressenterna att ta fler initiativ för att bekämpa livsmedelsslöseriet.

47.

Europaparlamentet välkomnar det gemensamma avtalet mellan Eurocommerce och UNI-Europa, ett bra exempel på att den sociala dialogen fungerar väl inom handeln. Det behöver göras mer för att öka informationen till konsumenterna om detaljhandlarnas sociala ansvar, matcha satsningarna på ny teknik med humankapital, särskilt genom kompetensutveckling, samt bekämpa den informella ekonomin.

48.

Europaparlamentet erinrar om betydelsen av att befintlig sociallagstiftning och arbetslagstiftning genomförs korrekt. Parlamentet beklagar att odeklarerat arbete förekommer i så stor omfattning, vilket innebär en omfattande skatteflykt och förhindrar ett rättvist konkurrensläge på den inre marknaden.

49.

Bland de främsta utmaningarna för sektorn är att förbättra arbetsförhållandena, bekämpa den informella ekonomin samt slå vakt om sysselsättningen och konkurrenskraften genom att matcha detaljhandelsföretagens behov med de anställdas kompetens på bättre sätt. Europaparlamentet framhåller därför behovet att investera i yrkesutbildning och kompetensutveckling, eftersom detta kommer att hjälpa sektorn att snabbt anpassa sig till ny teknik.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med detaljhandelssektorn utarbeta en omfattande europeisk handlingsplan för detaljhandeln i syfte att ta fram en strategi som bygger på det som redan uppnåtts och tar upp återstående frågor, med sektorsspecifika rekommendationer. Parlamentet är tillfreds med att ha gett sitt stöd till detta initiativ i sin resolution om en inre marknad för företag och tillväxt.

51.

Parlamentet understryker att handlingsplanen bör beakta kommissionens redan befintliga initiativ, bland annat högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja, initiativen om hållbarhet och klimatförändring samt relevanta förslag i inremarknadsakten.

52.

Parlamentet föreslår att en uppföljning av de rekommenderade åtgärderna i handlingsplanen, inklusive framsteg i dialogen mellan intressenter, presenteras och diskuteras under det första rundabordssamtalet om detaljhandelsmarknaden.

53.

Europaparlamentet förväntar sig att en ytterligare optimering av köp- och säljprocesserna i hela leverantörskedjan, från marknadsundersökningar och produktmarknadsföring till leverantörsförbindelser, logistik och lagerhållning, liksom hantering av felaktiga varor och klagomål från och service till konsumenterna, kommer att förbättra konkurrenskraften inom detaljhandeln, driva ner konsumentpriserna och förbättra tjänstekvaliteten.

54.

Europaparlamentet uppmanar detaljhandlare och leverantörer att aktivt delta i en öppen, konstruktiv och fortlöpande dialog för att nå pragmatiska lösningar. EU:s medlemsstater och institutioner uppmanas att aktivt stödja denna process.

55.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.