(1)

Utöver sin huvuduppgift att finansiera investeringar i EU har Europeiska investeringsbanken (EIB) sedan 1963 finansierat verksamhet utanför EU för att stödja EU:s politik för yttre förbindelser. Härigenom kan de EU-budgetmedel som är tillgängliga för externa regioner kompletteras med EIB:s finansiella styrka, till nytta för mottagarländerna. Genom att bedriva sådan finansieringsverksamhet bidrar EIB till unionens allmänna vägledande principer och politiska målsättningar, inklusive tredjeländers utveckling och unionens välstånd i den nya globala ekonomiska situationen. EIB:s verksamhet till stöd för unionens politik för yttre förbindelser måste fortsätta att genomföras i enlighet med principen om sund bankpraxis.

(2)

I artikel 209 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) jämförd med artikel 208 i EUF-fördraget, föreskrivs att EIB, i enlighet med bestämmelserna i sin stadga, ska bidra till genomförandet av de åtgärder som krävs för att främja målen i unionens politik för utvecklingssamarbete.

(3)

För att stödja unionens externa åtgärder och möjliggöra för EIB att finansiera investeringar utanför unionen utan att påverka sin kreditvärdighet har majoriteten av EIB:s verksamhet i externa regioner åtnjutit en EU-budgetgaranti som förvaltas av kommissionen.

(4)

Den senaste garantin fastställdes för perioden 2007–2011 genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 633/2009/EG av den 13 juli 2009 om beviljande av en gemenskapsgaranti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför gemenskapen (2).

(5)

Garantifonden för åtgärder avseende tredjeland (nedan kallad garantifonden), som inrättades genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (kodifierad version) (3), utgör en likviditetsbuffert för EU:s budget mot förluster vid EIB:s finansieringstransaktioner och EU:s andra externa åtgärder.

(6)

I enlighet med beslut nr 633/2009/EG har kommissionen och EIB gjort en halvtidsöversyn av EIB:s externa finansiering, som baseras på en oberoende extern utvärdering övervakad av en styrkommitté av ”visa personer”, en översyn utförd av en extern konsult och särskilda utvärderingar utförda av EIB. Styrkommittén lade den 12 februari 2010 fram en rapport med sina slutsatser och rekommendationer till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och EIB.

(7)

I styrkommitténs rapport drogs slutsatsen att EU-garantin till EIB utgör ett effektivt och kraftfullt politiskt instrument som ger ett stort finansiellt och politiskt inflytande och att den bör bibehållas för att täcka politiska risker eller statsrisker. I rapporten föreslogs också vissa ändringar av beslut nr 633/2009/EG i syfte att uppnå största möjliga mervärde av och effektivitet i EIB:s externa verksamhet.

(8)

När den nya fleråriga budgetramen utarbetas bör de belopp som täcks av EU-garantin höjas kraftigt, så att EU:s åtgärder blir effektivare och synligare utanför dess gränser, i överensstämmelse med Lissabonfördraget. [Ändring 2]

(9)

Förteckningen över de länder som är berättigade eller potentiellt berättigade till EIB-finansiering med EU-garanti anges i bilaga II till detta beslut och har utvidgats jämfört med förteckningen i bilaga I till beslut nr 633/2009/EG.

(10)

De belopp som täcks av EU-garantin i respektive region bör fortsätta att utgöra tak för finansiering genom EIB inom ramen för EU-garantin, och de bör således inte utgöra mål som EIB måste uppnå.

(11)

Om EIB:s externa mandat land utökas till att omfatta nya länder utan att det genomförs en översyn av EIB:s finansieringstak med EU-garanti, skulle detta i praktiken innebära en minskning av det belopp för EIB-lån som enligt bankens externa mandat kan utbetalas till varje land. För att undvika att försvaga EIB:s åtgärder i de länder där EIB verkar är det lämpligt att genomföra en justering av dessa tak.

(12)

Utöver de regionala taken bör det villkorade mandatet (nedan kallat klimatförändringsmandatet) på 2 miljarder EUR aktiveras och fördelas som ett anslag för att stödja EIB:s finansieringsverksamhet i fråga om åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringen, i alla de regioner som täcks av mandatet. EIB kan bidra med sina kunskaper och resurser för att i nära samarbete med kommissionen stödja offentliga myndigheter och den privata sektorn när det gäller att hantera klimatförändringen och använda tillgänglig finansiering på bästa möjliga sätt. När det gäller projekt för begränsning av och anpassning till klimatförändringen bör EIB-medlen så långt det är möjligt kompletteras med subventionerade medel som är tillgängliga från EU:s budget, genom att gåvobistånd och lån kombineras effektivt och konsekvent för att finansiera klimatförändringsåtgärder inom ramen för EU:s yttre bistånd. I detta avseende är det lämpligt att kommissionens årsrapport till Europaparlamentet och rådet innehåller en detaljerad redogörelse för vilka finansiella instrument som har använts för att finansiera dessa projekt, med angivande av beloppen för EIB:s finansiering enligt det villkorade mandatet samt motsvarande bidragsbelopp.

(13)

Berättigande att erhålla EIB-finansiering för insatser för att begränsa klimatförändringen inom ramen för en EU-garanti kan begränsas för länder som rådet bedömer inte gjort åtaganden att uppfylla lämpliga klimatförändringsmål. Rådet får införa sådana begränsningar innan EIB gör åtaganden om medel till respektive land inom ramen för klimatförändringsmandatet. Rådet bör samråda med Europeiska utrikestjänsten och kommissionen före beslut om införande av begränsningar.

(14)

EIB bör förbereda ett eventuellt införande från 2014 av mikrokreditfinansiering så att de fattigaste får ökad tillgång till banklån, med syftet att utveckla välståndsskapande mikroprojekt och minska fattigdomen. [Ändring 3]

(15)

EIB bör tillåtas att, med kommissionens godkännande, återinvestera återflöden från riskkapital och speciallån från tidigare verksamheter för att finansiera nya liknande verksamheter till förmån för partnerländerna, i enlighet med kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1638/2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (4).

(16)

För att möjliggöra en snabb och effektiv användning av tillgänglig finansiering inom treårsperioden 2011-2013 bör viss flexibilitet medges i fråga om den regionala fördelningen inom ramen för klimatförändringsmandatet ▐ samtidigt som man strävar efter att säkerställa en balanserad fördelning mellan regionerna under denna period på grundval av fastställda prioriteringar för det externa biståndet inom ramen för det allmänna mandatet.

(17)

Vid utvärderingen konstaterades ▐ att även om EIB:s verksamhet under utvärderingsperioden (2000–2009) allmänt sett låg i linje med EU:s politik för yttre förbindelser bör kopplingen mellan EU:s politiska mål och EIB:s omsättning av dem i praktiken förstärkas och bli tydligare och mer strukturerad.

(18)

För att skapa ett mera sammanhängande mandat, fokusera EIB:s externa finansiering så att den stöder EU:s politiska mål och skapa största möjliga nytta för mottagarna bör detta beslut fastställa övergripande mål i mandatet för EIB:s finansieringsverksamhet i samtliga berättigade länder, med utgångspunkt i EIB:s relativa styrka på områden där banken har väl dokumenterad erfarenhet. Följaktligen bör EIB i alla de regioner som omfattas av detta beslut finansiera projekt i fråga om åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringen, social och ekonomisk infrastruktur (särskilt för transport, energi inklusive förnybar energi, forskning och utveckling om nya energikällor, energitrygghet, energiinfrastruktur, miljöinfrastruktur inbegripet vatten och avlopp och informations- och kommunikationsteknik) och utveckling av den lokala privata sektorn, särskilt små och medelstora företag. Det förtjänar att upprepas att bättre tillgång till kapital för små och medelstora företag kan spela en avgörande roll för att stimulera ekonomisk utveckling och kampen mot arbetslöshet. Inom ramen för detta bör regional integrering mellan partnerländerna, inklusive ekonomisk integration mellan föranslutningsländer, angränsande länder och unionen, utgöra ett bakomliggande mål för EIB:s finansieringsverksamhet. EIB kan stödja EU:s närvaro i partnerländerna genom utländska direktinvesteringar som bidrar till att främja teknik- och kunskapsöverföring, antingen inom ramen för EU-garantin för investeringar inom tidigare nämnda områden eller på egen risk.

(19)

För att effektivt nå ut till små och medelstora företag bör EIB i de berättigade länderna samarbeta med lokala finansiella förmedlingsinstitut, särskilt för att säkerställa att finansiella fördelar överförs till deras kunder, kontrollera att kundernas projekt överensstämmer med EU:s utvecklingsmål samt erbjuda ett mervärde i jämförelse med marknadsfinansiering. De finansiella mellanhändernas verksamhet för stöd åt små och medelstora företag bör vara helt transparent och regelbundet rapporteras till EIB. ▐

(20)

Samtidigt som EIB:s styrka fortfarande är dess tydliga roll som investeringsbank så bör EIB enligt detta beslut utforma utvecklingseffekten av dess externa verksamhet i nära samarbete med kommissionen och under Europaparlamentets demokratiska kontroll och därvid följa principerna i det europeiska samförståndet om utveckling och de principer som anges i artikel 208 i EUF-fördraget, samt principerna för effektivt bistånd som anges Parisdeklarationen från 2005 och Accraåtgärdsplanen från 2008 . Detta bör genomföras med hjälp av ett antal konkreta åtgärder, särskilt förstärkning av EIB:s kapacitet att bedöma projektens miljömässiga, sociala och utvecklingsrelaterade aspekter, däribland mänskliga rättigheter och konfliktrisker, och genom att främja samråd på lokal nivå med offentliga myndigheter och det civila samhället . Inom ramen för due diligence-granskningen av EIB:s projekt bör banken ålägga den projektansvarige att genomföra lokala samråd och att redovisa resultatet av dessa samråd. EIB bör också inrikta sig mer på områden där den har god sakkunskap från finansieringstransaktioner inom unionen och som kommer att främja det berörda landets utveckling , t.ex. tillgång till finansiella tjänster för små och medelstora företag och mikroföretag, miljöinfrastruktur inbegripet vatten och avlopp, hållbara transporter och begränsning av klimatförändringens effekter, särskilt i fråga om förnybar energi. Finansiering kan även omfatta projekt för hälso- och sjukvård och utbildning, särskilt när det gäller infrastruktur, när det finns ett tydligt mervärde. EIB bör även successivt stärka sin verksamhet för att stödja anpassning till klimatförändring, vid behov i samarbete med internationella finansinstitut och europeiska bilaterala finansinstitut. Detta förutsätter tillgång till subventionerade medel och en utökning , inom en rimlig tidsram , av den specialiserade personal som arbetar med EIB:s externa verksamhet. Bankens verksamhet bör vidare komplettera EU:s mål och prioriteringar avseende institutionsuppbyggnad och sektorsreformer. Slutligen måste EIB fastställa indikatorer knutna till projektens utvecklings- och miljöaspekter och resultat.

(21)

Med ikraftträdandet av Lissabonfördraget inrättades en unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik/kommissionens vice ordförande med ansvar för yttre förbindelser (nedan kallad den höga representanten), med syftet att göra unionens yttre förbindelser mera verkningsfulla och samstämmiga. ▐

(22)

Under senare år har också unionens politik för yttre förbindelser breddats och förstärkts. Detta gäller särskilt föranslutningsstrategin, den europeiska grannskapspolitiken, EU-strategin för Centralasien, de förnyade partnerskapen med Latinamerika och Sydostasien samt EU:s strategiska partnerskap med Ryssland, Kina och Indien. Det gäller även unionens politik för utvecklingssamarbete, som nu har utvidgats till att omfatta samtliga utvecklingsländer. Sedan 2007 har unionens yttre förbindelser dessutom fått stöd av nya finansieringsinstrument, dvs. instrumentet för stöd inför anslutningen, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter samt stabilitetsinstrumentet.

(23)

Mot bakgrund av inrättandet av utrikestjänsten och efter ikraftträdandet av detta beslut bör kommissionen och EIB ändra samförståndsavtalet om samarbete och samordning i de regioner som avses i rådets beslut 2006/1016/EG av den 19 december 2006 om beviljande av en gemenskapsgaranti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför gemenskapen (5) och, där så är möjligt och efter godkännande av den höga representanten, utvidga det nya samförståndsavtalet till att omfatta utrikestjänsten, särskilt när det gäller den regelbundna och systematiska dialogen mellan EIB och kommissionen på strategisk nivå, som även bör inbegripa utrikestjänsten, och andra aspekter som omfattas av utrikestjänstens behörighet.

(24)

EIB:s verksamhet i föranslutningsländerna bedrivs inom ramen för anslutningspartnerskapen och de europeiska partnerskapen, som anger prioriteringarna för respektive land och, i fråga om Kosovo (6). Härigenom förs dessa länder närmare unionen, och dessa partnerskap och FN:s resolution utgör en ram för EU:s stöd. Stabiliserings- och associeringsprocessen utgör EU:s politiska ram för samarbetet med västra Balkan. Det baseras på progressiva partnerskap, där unionen erbjuder handelsmedgivanden, ekonomiskt och finansiellt stöd och avtalsbaserade förbindelser i form av stabiliserings- och associeringsavtal. Det ekonomiska stödet inför anslutningen, via instrumentet för stöd inför anslutningen, hjälper kandidatländer och potentiella kandidatländer att förbereda sig för de skyldigheter och utmaningar som följer av ett medlemskap i unionen. Detta stöd underlättar reformprocessen, inbegripet förberedelser för ett slutligt medlemskap. Det är inriktat på institutionsuppbyggnad, anpassning till unionens regelverk, förberedelser för att administrera EU:s strategier och instrument samt främjande av åtgärder för att uppnå ekonomisk konvergens .

(25)

Vid uppfyllandet av artikel 209.3 i EUF-fördraget bör EIB sträva efter att indirekt stödja arbetet mot millennieutvecklingsmålen för 2015 i alla regioner där banken är aktiv.

(26)

EIB:s verksamhet i EU:s grannländer bör ske inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, där unionen strävar efter att utveckla särskilda förbindelser med grannländer med sikte på att upprätta ett område med välstånd och goda grannrelationer, som baseras på unionens värderingar såsom demokrati, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer och respekt för mänskliga rättigheter och kännetecknas av ett nära och fredligt samarbete. För att uppnå dessa mål genomför unionen och partnerländerna gemensamt överenskomna bilaterala handlingsplaner, där man fastställt en rad prioriteringar i fråga om bl.a. politiska och säkerhetsrelaterade frågor, handel och ekonomiska frågor, miljöhänsyn och sociala hänsyn och integrering av transport- och energinät , såsom gasledningsprojektet Nabucco och andra gasledningsprojekt, som är av särskilt intresse för unionen . Unionen för Medelhavsområdet, EU-strategin för Östersjöregionen, det östliga partnerskapet och Svartahavssynergin är multilaterala och regionala initiativ som kompletterar den europeiska grannskapspolitiken och syftar till att främja samarbete mellan Europeiska unionen och respektive grupp av grannländer som står inför gemensamma utmaningar eller delar ett gemensamt geografiskt område. Unionen för Medelhavsområdet syftar till att återuppliva integrationsprocessen mellan EU och Medelhavsområdet genom att stödja en ömsesidig ekonomisk, social och miljövänlig utveckling på båda sidor om Medelhavet, och stöder en förbättrad socioekonomisk utveckling, solidaritet, regional integration, hållbar utveckling och kunskapsuppbyggnad, vilket understryker behovet av att öka det ekonomiska samarbetet till stöd för regionala och transnationella projekt. Unionen för Medelhavsområdet stöder framför allt anläggandet av sjöfarts- och motorleder, bekämpningen av föroreningar i Medelhavet, planen för utnyttjande av solenergi runt Medelhavet, initiativet för företagsutveckling i Medelhavsområdet, civilskyddsinitiativ och Europa-Medelhavsuniversitetet. EU-strategin för Östersjöregionen stöder en hållbar miljö och en optimal ekonomisk och social utveckling i Östersjöregionen. Det östliga partnerskapet syftar till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att påskynda ett politiskt närmande och ytterligare ekonomisk integration mellan unionen och partnerländerna i öst , vilket inte kan åstadkommas om inte alla partnerländer i öst står fast vid principerna om demokrati, rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter. Ryssland och EU har ingått ett vittomfattande strategiskt partnerskap, som skiljer sig från den europeiska grannskapspolitiken och uttrycks i ”gemensamma områden” och ”färdplaner”. Dessa kompletteras på multilateral nivå med den nordliga dimensionen, som utgör en ram för samarbete mellan unionen, Ryssland, Norge och Island.

(27)

EIB:s verksamhet i Latinamerika bör ske inom ramen för det strategiska partnerskapet mellan unionen, Latinamerika och Västindien. Som det framgår av kommissionens meddelande från september 2009 ”Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap” (7) är EU:s prioriteringar inom utvecklingssamarbetet med Latinamerika främjande av regional integration, utrotning av fattigdom och bekämpning av sociala orättvisor, med syftet att främja en hållbar ekonomisk och social utveckling. Vid främjandet av dessa mål bör man beakta de olika utvecklingsnivåerna i de latinamerikanska länderna. En bilateral dialog bör föras på områden av gemensamt intresse för unionen och Latinamerika, däribland miljö, klimatförändring, katastrofriskreducering, energi, vetenskap, forskning, högre utbildning, teknik och innovation.

(28)

EIB bör vara aktiv i Asien i både dynamiska framväxande ekonomier och i fattigare länder. I denna skiftande region fördjupar unionen sina strategiska partnerskap med Kina och Indien och förhandlingar pågår om nya partnerskapsavtal och frihandelsavtal med länder i Sydostasien. Samtidigt står utvecklingssamarbete högt på unionens dagordning för Asien. EU:s utvecklingsstrategi för Asien strävar efter att utrota fattigdom genom att stimulera en brett baserad och hållbar ekonomisk utveckling, främja ett gynnsamt klimat för handel och integrering inom regionen, främja god förvaltning, öka den politiska och sociala stabiliteten och stödja uppnåendet av millennieutvecklingsmålen för 2015. Strategier införs gemensamt för att ta itu med gemensamma utmaningar, som klimatförändring, hållbar utveckling, säkerhet och stabilitet, god förvaltning och mänskliga rättigheter samt förebyggande av och hantering av naturkatastrofer och katastrofer skapade av människan.

(29)

Genom den EU-strategi för ett nytt partnerskap med Centralasien som antogs av Europeiska rådet i juni 2007 har den regionala och bilaterala dialogen och unionens samarbete med länderna i Centralasien förstärkts när det gäller viktiga problem för denna region, såsom minskning av fattigdom, hållbar utveckling och stabilitet. Genomförandet av strategin har nått goda resultat i fråga om mänskliga rättigheter, rättsstatliga principer, god förvaltning och demokrati, utbildning, ekonomisk utveckling, handel och investeringar, energi, transport och miljöpolitik.

(30)

EIB:s verksamhet i Sydafrika bör äga rum inom ramen för EU:s landstrategidokument för Sydafrika. Huvudområdena enligt dokumentet är skapande av sysselsättning och kapacitetsuppbyggnad för tillhandahållande av tjänster och social sammanhållning. EIB:s verksamhet i Sydafrika har i hög grad kompletterat kommissionens program för utvecklingssamarbete, genom att banken inriktat sig på stöd till den privata sektorn och investeringar för att bygga ut infrastruktur och samhällstjänster (bostäder, elförsörjning , projekt för att ta fram rent dricksvatten och kommunal infrastruktur). I halvtidsöversynen av landstrategidokumentet föreslogs att arbetet i fråga om klimatförändring skulle förstärkas genom åtgärder för att stimulera skapandet av ”gröna jobb”.

(31)

För att öka samstämmigheten i EU:s övergripande stöd till de berörda regionerna bör man hitta möjligheter att i lämpliga fall kombinera EIB-finansiering med EU:s budgetmedel, exempelvis garantier, riskkapital, räntesubventioner och samfinansiering av investeringar i kombination med tekniskt bistånd till utarbetande och genomförande av projekt, genom instrumentet för stöd inför anslutningen, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, stabilitetsinstrumentet, det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete. Närhelst en sådan kombination av EIB-finansiering och andra EU-budgetresurser äger rum, ska det i varje finansieringsbeslut anges vilka resurser som ska användas. Kommissionens årsrapport till Europaparlamentet och rådet om EIB:s finansieringsverksamhet som genomförs i enlighet med detta beslut bör innehålla en detaljerad redovisning av de budgetmedel och finansiella instrument som används i kombination med EIB:s finansiering. I nästa fleråriga budgetram bör det finnas större synergieffekter mellan dessa EU-finansieringsinstrument och EIB:s externa mandat.

(32)

Det bör på alla nivåer, från tidig strategisk planering till projektutformning på fältet, säkerställas att EIB:s externa finansieringsverksamhet överensstämmer med och stöder EU:s politik för yttre förbindelser och de övergripande mål som anges i detta beslut. För att öka samstämmigheten i EU:s yttre åtgärder bör dialogen om politik och strategier mellan kommissionen, den europeiska avdelningen för yttre åtgärder och EIB stärkas ytterligare. I samma syfte bör man ha ett utökat samarbete och ett tidigt informationsutbyte mellan EIB , kommissionen och Europeiska utrikestjänsten på operativ nivå. EIB:s kontor utanför EU bör, där så är lämpligt, placeras vid EU:s delegationskontor, så att det inbördes samarbetet förbättras samtidigt som driftskostnaderna delas. Det är särskilt viktigt att det i lämpliga fall finns ett tidigt åsiktsutbyte mellan EIB, kommissionen och den europeiska avdelningen för yttre åtgärder när det gäller utarbetande av programdokument, så att synergieffekterna mellan dessa tre EU-organs verksamheter maximeras.

(33)

Åtgärderna för att omsätta målen enligt det allmänna mandatet i praktiken kommer att anges i regionala operativa riktlinjer ▐. För att utarbeta sådana riktlinjer som är allmänt tillämpliga och kompletterar detta beslut bör kommissionen i nära samarbete med EIB och, i de frågor som omfattas av dess ansvarsområde, utrikestjänsten ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Dessa riktlinjer bör utgå från EU:s bredare policyram för respektive region, återspegla EU:s landstrategier och sträva efter att EIB:s finansiering kompletterar EU:s motsvarande politik, program och instrument för stöd till respektive region. Dessa riktlinjer bör läggas fram för Europaparlamentet och rådet i samband med kommissionens årliga rapportering om EIB:s externa mandat.

(34)

EIB bör i samråd med kommissionen utarbeta ett vägledande flerårigt program för den planerade volymen av tecknade avtal om finansiering från EIB, i syfte att säkerställa en lämplig budgetplanering för avsättning av medel till garantifonden och för att säkerställa att EIB:s prognostiserade finansiering överensstämmer med de tak som fastställts i detta beslut . Kommissionen bör ta hänsyn till denna plan i den ordinarie budgetplanering som läggs fram för budgetmyndigheten.

(35)

Kommissionen bör i mitten av 2012 utifrån befintliga positiva erfarenheter lägga fram förslag om inrättande av en ”EU-plattform för samarbete och utveckling”, som syftar till att optimera och rationalisera användningen av instrumenten för att i högre grad kombinera gåvobistånd och lån till regioner utanför unionen. Ett sådant förslag bör innehålla en konsekvensanalys där man beaktar plattformens kostnader och fördelar . Härvid bör kommissionen samråda med EIB , Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och de andra europeiska multilaterala och bilaterala finansinstituten. I detta syfte bör kommissionen inrätta en arbetsgrupp som består av företrädare för medlemsstaterna, ledamöter av Europaparlamentet, EIB och vid behov även andra institut som är verksamma på området för EU-samarbete och -utveckling. En sådan plattform bör, under ledning av kommissionen, främja synergier, utbyte av information om projektplanering, överenskommelser om ömsesidig tillit, som baseras på respektive institutions komparativa fördel samtidigt som EU-institutionernas roll och företrädesrätt vid genomförandet av EU-budgeten och finansinstitutens lån iakttas. En sådan plattform kommer att vara av särskild nytta vid finansiering av utvecklingsinriktade projekt eller projekt för att motverka klimatförändringen.

(36)

EIB bör uppmuntras att genomföra en kostnads-/nyttoanalys för att successivt dela upp all sin externa verksamhet geografiskt så att man bättre anpassar sig till varje områdes särdrag och främjar partnerländernas deltagande och gemensamma ansvar i den konkreta förvaltningen av medel och den ekonomiska uppföljningen av de berörda projekten. Beroende på utfallet av den ovannämnda analysen, bör EIB överväga att inleda denna process genom att dela upp sin Medelhavsverksamhet, som hittills har samlats inom faciliteten för investering och partnerskap för Europa Medelhavsområdet (Femip), genom att skapa en finansiell institution för gemensam utveckling i Europa-Medelhavsområdet, där EIB ska fortsätta att vara referensaktieägare. I det specifika fallet med Medelhavsområdet skulle denna institutionella förändring göra det möjligt för EIB att effektivisera sina åtgärder i Medelhavsländerna, öka synligheten och ge ökat finansiellt stöd till unionens prioriterade initiativ för Medelhavsområdet. EIB bör dessutom stödja sig på programmet ”Invest in Med”, som möjliggör ett fruktbart nätverk med näringslivet och det civila samhällets aktörer i partnerländerna.

(37)

EIB bör uppmuntras att utvidga sin verksamhet och diversifiera sina finansieringsinstrument utanför unionen, utan att EU-garantin används, så att användningen av garantin uppmuntras för länder och projekt där tillträdet till marknaden är dåligt och där garantin därför tillför större mervärde . EIB bör således, och alltid i syfte att stödja målen med EU:s politik för yttre förbindelser, öka de belopp som banken lånar ut på egen risk , i synnerhet i föranslutningsländer, EU:s grannländer och länder med hög kreditvärdighet i andra regioner, men också i länder med lägre kreditvärdighet när EIB har lämpliga garantier från tredje part. Banken bör i samförstånd med kommissionen utforma en policy för att fördela projekten till antingen mandatet inom ramen för EU-garantin eller till EIB:s finansiering på egen risk. En sådan policy skulle särskilt beakta ländernas och projektens kreditvärdighet. När det externa mandatet förnyas för perioden efter 2013 bör denna politik ses över och förteckningen över berättigade länder enligt garantin omprövas, med beaktande av regelverket för garantifonden.

(38)

EIB bör uppmanas att öka sina transaktioner till lokala/regionala myndigheter i de länder där insatserna görs, förutsatt att banken har fått lämpliga garantier.

(39)

EIB bör utvidga sitt sortiment av nya och innovativa finansieringsinstrument, bl.a. genom större inriktning på att utveckla garantiinstrument. EIB bör också uppmuntras att ge lån i lokal valuta och emittera obligationer på lokala marknader, förutsatt att partnerländerna genomför nödvändiga strukturreformer, i synnerhet för finanssektorn, samt andra åtgärder som underlättar bankens verksamhet.

(40)

För att EIB ska kunna fullgöra sitt mandat i alla regioner och underregioner bör tillräcklig personal och tillräckliga finansiella medel ställs till förfogande för dess externa verksamhet , inom rimlig tid . Detta inbegriper särskilt tillräcklig kapacitet för att främja EU:s mål med utvecklingssamarbetet, en ökad inriktning på förhandsbedömningar av verksamhetens miljö- och utvecklingsaspekter och sociala aspekter och en effektiv projektövervakning under genomförandet. Möjligheter att ytterligare öka effektiviteten bör upprätthållas och synergieffekter aktivt eftersträvas.

(41)

I den finansieringsverksamhet utanför EU som ingår i tillämpningsområdet för detta beslut bör EIB ytterligare sträva efter att förbättra samordningen och samarbetet med internationella finansinstitut och europeiska bilaterala finansinstitut, inklusive vid behov samarbete om sektorsvillkor och ömsesidig tillit till förfaranden, användning av samfinansiering och deltagande i globala initiativ, exempelvis sådana som främjar stödets samordning och effektivitet. Sådan samordning och samarbete bör göra det möjligt att undvika överlappning av projekt och oönskad konkurrens beträffande EU-finansierade projekt. Dessa ansträngningar bör baseras på ömsesidighet. EIB-finansiering som genomförs genom samarbetsavtal med andra internationella finansinstitut och bilaterala finansinstitut måste iaktta de principer som anges i detta beslut.

(42)

Särskilt i länder utanför unionen där flera europeiska finansiella institut är verksamma bör EIB förbättra sitt samarbete med övriga europeiska finansinstitut. Ett trevägs samförståndavtal mellan kommissionen, EIB och EBRD som omfattar alla länder där flera europeiska finansinstitut är verksamma har ingåtts. Detta avtal förväntas förhindra EIB och EBRD från att konkurrera med varandra och även göra det möjligt för dem att komplettera varandra genom att maximera sina respektive komparativa fördelar. Avtalet bör även innehålla krav på att parternas förfaranden ska samordnas inom en rimlig tidsperiod. Det bör dessutom övervägas att med tiden upprätta närmare förbindelser mellan dessa båda banker, som huvudsakligen består av europeiskt kapital, så att instrumenten för att finansiera EU:s yttre åtgärder optimeras.

(43)

EIB:s rapportering och uppgiftslämnande till kommissionen bör stärkas så att kommissionen kan förbättra sin årliga rapport till Europaparlamentet och rådet om den EIB-finansiering som genomförs inom ramen för detta beslut. Denna rapport bör särskilt innehålla en bedömning av hur EIB:s finansieringsverksamhet uppfyller kraven i detta beslut med hänsyn till de operativa riktlinjerna, avsnitt om EIB:s mervärde , t.ex. stödet till EU:s externa politik och krav på mandaten, kvalitén när det gäller finansiella transaktioner och överföringen av finansiella fördelar till kunder, och avsnitt om samarbetet med kommissionen, EBRD, andra internationella finansinstitut och bilaterala givare, inbegripet samfinansiering. Rapporten bör också utvärdera i vilken utsträckning EIB har tagit hänsyn till den ekonomiska, finansiella, miljömässiga och sociala hållbarheten i utformningen och övervakningen av de finansierade projekten. Rapporten bör även innehålla ett särskilt avsnitt med en detaljerad utvärdering av de åtgärder som EIB har vidtagit för att följa det nuvarande mandatet som fastställdes i beslut nr 633/2009/EG, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt EIB-transaktioner som använder finansinstrument från utländska finansiella centrum (skattefria zoner). I sin finansieringsverksamhet bör EIB se till att dess politik gentemot svagt reglerade eller icke samarbetsvilliga jurisdiktioner genomförs på ett tillfredsställande sätt för att bidra till den internationella kampen mot skattebedrägerier och skatteflykt. Rapporten bör innehålla en uppskattning av de sociala och utvecklingsrelaterade aspekterna på projekt. Rapporten bör offentliggöras och därigenom göra det möjligt för det civila samhället och mottagarländerna att ge uttryck för sin uppfattning. Vid behov bör rapporten hänvisa till viktiga förändringar av omständigheterna som motiverar ytterligare ändringar av mandatet före löptidens utgång. Denna rapport bör särskilt innehålla en detaljerad särredovisning av EIB:s finansiering enligt detta beslut tillsammans med alla EU:s finansiella medel och andra givare, och härigenom ge en detaljerad översikt över den finansierade verksamhetens finansiella exponering.

(44)

EIB:s finansieringsverksamhet bör fortsätta att förvaltas i enlighet med bankens egna regler och förfaranden, inklusive lämpliga kontrollåtgärder och åtgärder för att motverka skatteundandragande, och i enlighet med relevanta regler och förfaranden som avser revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

a)

Ett allmänt mandat på 27 567 000 000 EUR .

b)

Ett klimatförändringsmandat på 2 000 000 000 EUR.

a)

utveckling av lokal privat sektor, i synnerhet stöd till små och medelstora företag ,

b)

utveckling av social och ekonomisk infrastruktur, inbegripet transport, energi, miljöinfrastruktur och informations- och kommunikationsteknik,

c)

åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringen, enligt artikel 2.4 .

a)

Strategidokument som utarbetas av kommissionen och/eller utrikestjänsten, exempelvis landstrategidokument, regionstrategidokument, vägledande program, handlingsplaner och föranslutningsdokument.

b)

EIB:s strategiska planeringsdokument och projektplanering.

c)

Övriga policyaspekter och operativa aspekter.

a)

Hinder för valutaöverföringar.

b)

Expropriation.

c)

Krig eller inre oroligheter.

d)

Rättsvägran vid avtalsbrott.

A.

Föranslutningsländer: 9 166 000 000 EUR .

B.

Grannländer och partnerskapsländer: 13 664 000 000 EUR,

indelat i följande vägledande deltak:

C.

Asien och Latinamerika: 3 837 000 000 EUR .

indelat i följande vägledande deltak:

D.

Republiken Sydafrika: 900 000 000 EUR.