12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/79

A.

Världsekonomin har drabbats av den värsta recessionen sedan den stora depressionen, vilket har medfört sociala konsekvenser i och utanför EU. Den ekonomiska och finansiella krisen i Europa har framför allt drabbat kvinnor, som har otryggare anställningsvillkor, i större utsträckning riskerar uppsägning och i mindre utsträckning omfattas av de sociala trygghetssystemen, vilket hittills inte har uppmärksammats i tillräckligt stor utsträckning av rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

B.

Den första krisvågen drabbade främst den mansdominerade finanssektorn och byggnads- och anläggningsindustrin samt bilindustrin, och fick på så vis större uppmärksamhet, medan den andra krisvågen i lika stor utsträckning drabbade den huvudsakligen kvinnodominerade detaljhandels-, tjänste- och turismsektorn. Därför är det nödvändigt att i nationella och europeiska återhämtningsplaner ta itu med jämställdhetsaspekterna av följderna av och lösningarna på den ekonomiska och sociala krisen.

C.

Ledande ekonomer har påpekat att lånekrisen – som inledde recessionen – bokstavligen talat orsakades av män. Det var även huvudsakligen män som beslutade om åtgärderna på statsnivå samt på internationell nivå – och inga av dessa åtgärder var tillräckligt jämställdhetsintegrerade. Det är viktigt att kvinnor, som generellt sett är bättre kvalificerade än män, är delaktiga fullt ut i de politiska, ekonomiska och finansiella beslutsprocesserna, men även när det gäller avtal mellan arbetsmarknadens parter.

D.

Nya undersökningar visar att kvinnor utgör knappt fem procent av beslutsfattarna inom EU:s finansiella institutioner och att alla riksbankschefer i de 27 medlemsstaterna är män. Genusforskarna betonar att kvinnor har ett annat sätt att styra än män eftersom de undviker risker och i större utsträckning fokuserar på ett långsiktigt perspektiv.

E.

Kvinnors deltagande i beslutsfattande är en viktig faktor för jämställdhet. Andelen kvinnor i ledande ställning i företag och på universitet är liten och även om andelen kvinnor inom politik eller forskning ökar så sker ökningen långsamt.

F.

År 2006 utgjorde kvinnor 59 % av alla personer med den lägsta universitetsexamen, medan deras andel av fil.dr-examina uppgick till 43 %. Lägst andel kvinnor återfanns på nivån av ordinarie professor, med endast 15 % professorer av den högsta graden.

G.

Det finns fler kvinnor än män vid fakulteter för handels-, förvaltnings- och juridikstudier, medan kvinnor är i minoritet i ansvarsfulla befattningar inom näringsliv och politik. Endast få kvinnor har en IT-, ingenjörs- eller fysikexamen, och kvinnor är följaktligen underrepresenterade i den privata sektorn, som är av vital betydelse för den ekonomiska återhämtningen.

H.

Kvinnor kommer sannolikt att drabbas mer än män av den ekonomiska nedgången. Det finns en risk att den pågående recessionen fördröjer eller till och med vänder utvecklingen, vilket skulle få långsiktiga konsekvenser för de sociala trygghetssystemen liksom för den sociala inkluderingen och befolkningsutvecklingen.

I.

Vissa jämställdhetsåtgärder har ställts in eller fördröjts och möjliga budgetnedskärningar i framtiden kan inverka på kvinnors sysselsättning och på jämställdhetsarbetet. Ett korrekt genomförande av ovannämnda direktiv 2006/54/EG blir allt viktigare.

J.

Jämställdhet har en positiv effekt på produktiviteten och den ekonomiska tillväxten och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden har många sociala och ekonomiska fördelar.

K.

Löneskillnaderna mellan könen i EU-27 har varit fortsatt stora under de senaste 35 åren sedan direktiv 75/117/EEG (8) genomfördes, och uppgår 2010 till i genomsnitt 18 % i hela EU och till 30 % i vissa medlemsstater. Skillnaderna är större i den privata sektorn än i den offentliga, vilket speglar den rådande ojämlikheten på arbetsmarknaden, som i första hand drabbar kvinnor.

L.

Den ekonomiska nedgången bör inte användas som ett skäl för att fördröja politiska åtgärder vars syfte är att göra det lättare att kombinera arbete och familj och minska medlen till omsorg och villkor för ledighet, eftersom detta särskilt påverkar kvinnors tillträde till arbetsmarknaden. Särskild hänsyn bör tas till behovet av att kombinera familje- och yrkesmässiga plikter i familjer med endast en förälder och i flerbarnsfamiljer.

M.

Enligt Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor ägnar kvinnor tre gånger mer tid än män åt barnpassning, hushållsbestyr och vård av äldre släktingar, när ett delat ansvar för familj och hem mellan män och kvinnor, inte minst genom att utnyttja möjligheten till föräldra- och pappaledighet, är ett oundgängligt villkor för att jämställdhet ska kunna främjas och åstadkommas. Att mamma- och föräldraledighet inte tillgodoräknas vid beräkningen av den sammanlagda arbetstiden är diskriminerande och missgynnar kvinnor på arbetsmarknaden.

N.

I rådets slutsatser av den 30 november 2009 (9) under det svenska ordförandeskapet uppmanas medlemsstaterna och kommissionen att förstärka jämställdhetsperspektivet i strategin ”Europa 2020-strategin”. Kommissionen har inte tagit hänsyn till detta i sitt dokument om samråd kring Europa 2020-strategin, eftersom integrering av ett jämställdhetsperspektiv inte nämns en enda gång. Det är dock mycket viktigt att integrera ett jämställdhetsperspektiv i en ny finansiell och ekonomisk struktur och politik och se till att återhämtningsplaner och strukturanpassningsprogram genomgår en konsekvensanalys ur ett jämställdhetsperspektiv och att ett jämställdhetsperspektiv integreras i dem.

O.

Ansträngningarna för att integrera jämställdhetsperspektivet i den offentliga politiken måste öka.

P.

Vid ekonomisk recession är de människor som redan riskerar att bli fattiga, av vilka majoriteten är kvinnor, särskilt utsatta, särskilt kvinnliga migrerande arbetstagare och de som tillhör en minoritetsgrupp. I dagsläget är det mycket brådskande att genomföra de insatser och kompletta lösningar för att utrota fattigdomen som Europeiska rådet i Lissabon enades om redan år 2000. Man bör framför allt sträva efter att skydda grupper som är drabbade av flera olika problem, särskilt romer, och se till att de inkluderas i samhället.

Q.

Ett bra heltidsarbete med dithörande rättigheter är ett skydd mot fattigdom och social utestängning, men även ett avstamp mot ekonomisk och psykologisk självständighet. Det krävs politiska åtgärder – bland annat allmän tillgång till offentliga tjänster av hög kvalitet – som tillgodoser både kvinnors och mäns behov, däribland tillgång till vårdtjänster av god kvalitet och till rimligt pris för barn, äldre och andra anhöriga.

R.

Genom att utarbeta en politik som, inte bara genom att respektera skillnader och kulturell mångfald, gör det lättare för kvinnor som tillhör vissa kulturer eller minoritetsgrupper att komma in på arbetsmarknaden minskar man den sociala utestängningen till förmån för social sammanhållning, vilket i sin tur är en hävstång för ekonomisk tillväxt.

S.

Våld i hemmet, vilket främst drabbar kvinnor, är ett utbrett problem i varje land och i alla socialgrupper. Studier visar att våldet mot kvinnor ökar när män känner sig undanträngda och maktlösa på grund av den ekonomiska krisen. Ekonomisk oro leder ofta till att misshandeln förekommer oftare samt att den blir våldsammare och farligare. Kostnaden för EU för våld i hemmet ligger kring 16 miljoner EUR årligen.

T.

Sysselsättning är en nyckelfaktor för social integration. Det måste göras riktade och omfattande insatser för att utrota fattigdomen mot bakgrund av de ökande inkomstskillnaderna, fattigdomen och den ekonomiska och finansiella krisen.

1.

Europaparlamentet påpekar att likabehandling mellan kvinnor och män är ett av EU:s mål, och därmed en av de viktigaste principerna i alla politiska åtgärder mot den ekonomiska och finansiella krisen samt i övergången till perioden efter krisen.

2.

Europaparlamentet understryker kommissionens slutsatser om att den ekonomiska krisen har lett till oro för att resultaten av jämställdhetsarbetet riskerar att omintetgöras och att effekterna av recessionen framför allt kan komma att drabba kvinnor.

3.

Europaparlamentet vidhåller att man måste se till att den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen och framtida ekonomiska förslag inte äventyrar de landvinningar som gjorts på jämställdhetens område och att recessionen inte, vilket redan skett i vissa medlemsstater, används som skäl för att minska jämställdhetsåtgärderna.

4.

Europaparlamentet betonar att jämställdhetspolitiken bör ses som en del av lösningen för att komma ur krisen, för att ta tillvara alla talanger och all kompetens i befolkningen och för att skapa en mer konkurrenskraftig ekonomi i framtiden.

5.

Europaparlamentet betonar att kvinnors integration på arbetsplatsen under de senaste årtiondena inte bara innebär att krisen kommer att ha en mer direkt inverkan på kvinnorna själva utan också på hushållen, eftersom inkomsterna kommer att påverkas avsevärt av att kvinnorna förlorar sina arbeten. Parlamentet uppmanar Europeiska unionens institutioner och medlemsstater att ta med krisens dolda kostnader i beräkningen, inklusive de olika könsrelaterade konsekvenser som ofta förbises.

6.

Europaparlamentet påpekar att erfarenheten av tidigare kriser visar att mäns sysselsättning generellt brukar återhämta sig snabbare än kvinnors.

7.

Europaparlamentet påpekar att den makroekonomiska politiken främst leder till att könssegregeringen på arbetsmarknaden ökar, att kvinnors anställningar blir mer otrygga på grund av att arbete läggs ut på underleverantörer, att de könsbetingade löneskillnaderna ökar, att kvinnors tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning minskar, att den bristande jämställdheten förvärras när det gäller tillgången till lån, mark och egendom samt att fattigdomen alltmer blir en kvinnofråga.

8.

Europaparlamentet erinrar om att löneskillnaderna mellan kvinnor och män består och riskerar att skärpas av den ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att ställa upp tydliga mål och att föreslå bindande åtgärder för att bekämpa löneskillnaderna.

9.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om översyn av den befintliga lagstiftningen om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män – det ovannämnda direktiv 75/117/EEG – vilket parlamentet krävde redan 2008. Parlamentet välkomnar kommissionens färska initiativ om att förbättra bestämmelserna om påföljder vid överträdelser av rätten till lika lön, så att de är avskräckande och proportionerliga (exempelvis strängare påföljder vid upprepade förseelser).

10.

Europaparlamentet påpekar att de offentliga utgifterna på hälsoområdet är medlemsstaternas och deras nationella parlaments och/eller lokala myndigheters ansvar.

11.

Europaparlamentet beklagar att många kvinnor redan har förlorat eller förväntas förlora sina arbeten, framför allt de som arbetar inom detaljhandels-, tjänste- eller turismsektorn samt kvinnor som arbetar deltid eller under otrygga anställningsformer. Parlamentet understryker att en sämre tillgång till mikrolån samtidigt förväntas leda till lägre inkomster för de kvinnor som är egenföretagare, särskilt i jordbruks- och landsbygdssektorerna. Parlamentet betonar att den kvinnliga arbetslösheten förväntas stiga oproportionerligt mycket när budgetnedskärningarna inom den offentliga sektorn tillkännages eftersom oproportionerligt många kvinnor arbetar inom utbildning, hälso- och sjukvård samt inom socialtjänsten.

12.

Europaparlamentet betonar den positiva effekt som jämställdheten har på ökad ekonomisk tillväxt. Enligt undersökningar som gjorts skulle BNP öka med 30 % om kvinnors sysselsättningsgrad, deltidsarbete och produktivitet var på samma nivå som männens.

13.

Europaparlamentet konstaterar att förlusten av arbetstillfällen under senare tid inneburit en möjlighet för många kvinnor att starta eget. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftning särskilt riktad mot små och medelstora företag för att uppfylla målet att minska företagens administrativa bördor med 25 % fram till 2012 och på så vis hjälpa till att främja denna företagaranda.

14.

Europaparlamentet välkomnar Eurostats könsuppdelade statistik men anser att man i större utsträckning bör uppmärksamma deltidsarbetslöshet (ett område som ofta undantas från arbetslöshetsstatistiken). Parlamentet påpekar att långtidsarbetslöshet, lägre löner och färre arbetstimmar i snitt sannolikt kommer att få stora konsekvenser, framför allt för kvinnors inkomster och på längre sikt även för deras pensioner.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en undersökning på EU-nivå om sambandet mellan antalet kvinnor i bolagsstyrelserna och företagens ekonomiska utveckling, med beaktande av den undersökning som gjordes 2007 av Catalyst Inc, som kom fram till att företag med tre eller fler kvinnor i styrelsen visade en vinst per aktie som var 83 procent högre och en vinst på försäljningen som var 73 procent högre.

16.

Europaparlamentet betonar att krisen hårdast kommer att drabba den utsatta gruppen kvinnor, dvs. funktionshindrade, invandrare, kvinnor som tillhör etniska minoriteter, lågutbildade, långtidsarbetslösa, ensamstående medellösa kvinnor och kvinnor med ansvar för anhöriga.

17.

Europaparlamentet understryker att migrerande arbetstagare också drabbas av krisen, liksom deras familjer hemma. Parlamentet påpekar att den kvinnliga migrationen ofta är underrapporterad och därmed också krisens konsekvenser för familjer som är beroende av de migrerande arbetstagarnas löner för sin överlevnad. Detta kan leda till att kvinnor hamnar i en ännu mer utsatt position när de kommer tillbaka hem, och förskjuts av såväl samhället som av sin familj.

18.

Europaparlamentet betonar och välkomnar det faktum att det krävs en förståelse av krisen i dess sammanhang för att genomföra insatser och lösningar och att man måste erkänna att det krävs olika sorters åtgärder. Parlamentet betonar att recessionen samtidigt kan användas som en unik möjlighet att göra den ekonomiska och den sociala politiken mer medveten om jämställdhetsaspekterna och att skapa ett mer jämställt samhälle.

19.

Europaparlamentet betonar behovet av att bekämpa stereotyper på alla områden och i alla skeden av livet, eftersom dessa stereotyper är ett av de mest ihållande skälen till ojämställdhet genom att de har ett stort inflytande på val av utbildning och sysselsättning, uppdelning av ansvaret för hem och familj, deltagande i det offentliga livet, deltagande och representation på beslutsfattande poster och val i arbetslivet.

20.

Europaparlamentet måste tyvärr konstatera att man i sina politiska åtgärder inte har förstått, analyserat och korrigerat jämställdhetsaspekterna av krisen, däribland återhämtningspaketen. Parlamentet beklagar att jämställdhetsperspektivet i stort sett inte alls har integrerats i den nya Lissabonstrategin och uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att införa jämställdhet med specifika mål i riktlinjerna för sysselsättning, i de makroekonomiska riktlinjerna och i ”Europa 2020-strategin” samt att integrera ett jämställdhetsperspektiv i budgetarbetet i all politik.

21.

Europaparlamentet anser att även om man har lyckats få kvinnors sysselsättningsgrad i EU att närma sig målet 60 % 2010, måste man fastställa ett ambitiösare mål för att nå 75 % 2020. Löneskillnaderna måste också minskas.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att integrera jämställdhetsperspektivet i all EU-politik och att se över gällande lagstiftning för att jämställdheten ska kunna tillämpas korrekt och för att göra det möjligt att vidta åtgärder för positiv särbehandling där så är nödvändigt.

23.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen, medlemsstaterna och framför allt parlamentets särskilda utskott för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen (CRIS) att se till att en konsekvensanalys ur ett jämställdhetsperspektiv genomförs (i efterhand om den inte har genomförts på förhand) av återhämtningsplanerna och strukturanpassningsprogrammen och att ett jämställdhetsperspektiv integreras i dem samt att uppgifter och statistik delas upp efter kön.

24.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet, kommissionen och medlemsstaterna att se till att regression och ekonomiska nedskärningar inte drabbar de strategier och strukturer som syftar till att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män på alla nivåer inom den offentliga och privata sektorn. Parlamentet beklagar att sådana ekonomiska nedskärningar redan har genomförts i vissa länder.

25.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att analysera och motverka de negativa effekterna av nedskärningar av de offentliga utgifterna och de sociala förmånerna, framför allt när det gäller nedskärningar av de offentliga utgifterna på lokal nivå, för att se till att kvinnor inte får en orimlig börda vad gäller omsorg (barn, äldre och vårdbehövande personer).

26.

Europaparlamentet påpekar att bristen på politik och infrastruktur i fråga om omsorg har lett till att fler kvinnliga migrerande arbetstagare fyller detta tomrum i privata hem utan att ha tillgång till socialt och arbetsrelaterat skydd och förmåner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart bekämpa olagligt arbete och ge lagliga migrerande arbetstagare tillgång till de sociala trygghets- och sjukvårdssystemen.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa tillgång till bra barnomsorg och omsorg för vårdbehövande personer till rimlig kostnad enligt EU-målen, samt att se till att tillgängligheten till dessa tjänster är förenlig med kvinnors och mäns heltidsarbeten. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att till fullo utnyttja potentialen hos strukturfonderna och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och att göra det lättare att få tillgång till finansiering av tjänster av god kvalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett direktiv om pappaledighet, adoptionsledighet och ledighet för vård av anhörig.

28.

Europaparlamentet påpekar att våldet mot kvinnor och män ökar under ekonomiska kriser och uppmuntrar därför medlemsstaterna att använda sig av nationell lagstiftning för att ta tag i alla former av könsrelaterat våld och välkomnar det spanska ordförandeskapets initiativ att inrätta ett observationsorgan för våld mot kvinnor och initiativet från en grupp medlemsstater om ett övergripande instrument för skydd av offer (europeisk skyddsorder).

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att framför allt genom upplysningskampanjer skapa en allmän medvetenhet om våld mot kvinnor. Att utbilda och medvetandegöra ungdomar är avgörande för att bekämpa denna företeelse.

30.

Europaparlamentet uppmanar de europeiska institutionerna, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att framför allt lagstiftningsvägen vidta effektiva åtgärder för att uppmuntra till en jämn könsfördelning på högre befattningar inom näringsliv och politik, inklusive i bolagsstyrelser, samt i lokala, regionala, nationella och europeiska offentliga institutioner, myndigheter och organisationer, vilka bör föregå med gott exempel. Parlamentet efterlyser därför bindande mål om en jämn könsfördelning.

31.

Europaparlamentet påpekar att kvinnor är underrepresenterade i det ekonomiska beslutsfattandet och att kvinnor i själva verket är en av de grupper som i dag är utestängda från det ekonomiska beslutsfattandet och som påverkas negativt av ekonomiska risker. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att öka det kvinnliga deltagandet inom alla nivåer av beslutsfattande, framför allt i fråga om budgetering och styrning av europeiska ekonomiska system, inklusive Europeiska centralbanken. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att främja finansiella kunskaper bland flickor och kvinnor.

32.

Europaparlamentet välkomnar den norska regeringens beslut att öka antalet kvinnor i styrelserna för privata och offentliga aktiebolag till minst 40 procent och finner det glädjande att man lyckats öka antalet kvinnor i bolagsstyrelserna till nuvarande 41 procent. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se det norska initiativet som en positiv förebild och följa dess exempel för börsnoterade företag.

33.

Europaparlamentet håller med om behovet av att öka antalet kvinnliga styrelseledamöter i publika aktiebolag, men betonar att de nationella regeringarna bör vidta åtgärder som passar deras egna behov.

34.

Europaparlamentet påpekar att investeringar i social infrastruktur är en möjlighet att modernisera Europa och främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Att modernisera den fysiska infrastrukturen kan ses som en parallell strategi till investering i miljövänlig teknik. Därför anser parlamentet att jämställdhet mellan kvinnor och män bör vara en politisk prioritering och ett viktigt verktyg.

35.

Europaparlamentet noterar, i ljuset av Europa 2020-strategin, att den miljövänliga ekonomin är avgörande och understryker att miljövänliga arbetstillfällen i framtiden kan bli ett viktigt tillväxtsegment på EU:s arbetsmarknader, att över 20 miljoner arbetstillfällen i EU redan i dag kan betraktas som miljövänliga och att aktuella uppgifter visar att sysselsättningen enbart inom sektorn för förnybar energi kan fördubblas till 2,8 miljoner under perioden fram till 2020.

36.

Europaparlamentet påpekar att den ekologiska omställningen av ekonomin och övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp kommer att leda till en enorm efterfrågan på välutbildad arbetskraft. Parlamentet betonar att kvinnliga arbetstagare är kraftigt underrepresenterade inom sektorn för förnybar energi och framför allt i naturvetenskapliga och teknikintensiva yrken. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att se till att kvinnliga arbetstagare i högre grad involveras i utbildningsprojekt och program för ekologisk omställning (dvs. i sektorn för förnybar energi) och i naturvetenskapliga och teknikintensiva yrken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra kvinnor i lokala företagarinitiativ på dessa områden genom att underlätta tillgången till de europeiska strukturfonderna via informationsspridning och utbildningsseminarier.

37.

Europaparlamentet uppmuntrar arbetsgivare i medlemsstaterna att skapa större möjligheter för kvinnliga arbetstagare inom den nya tekniken för att stärka den högteknologiska sektorn i enlighet med målen i Europa 2020-strategin.

38.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att verka för att de europeiska strukturfonderna genomförs fullt ut på nationell nivå så att man kan ta itu med effekterna av recessionen genom omskolning och fortbildning mot bakgrund av artikel 16 i den allmänna strukturfondsförordningen (10) och artikel 6 i förordningen om Europeiska socialfonden (11) och förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden (12).

39.

Europaparlamentet efterlyser en ändring av EJFLU-förordningen för att möjliggöra positiva åtgärder som gynnar kvinnor under den kommande programperioden 2014–2020, vilket var möjligt tidigare men inte nu längre. En sådan åtgärd skulle ha mycket positiva effekter för kvinnors sysselsättning på landsbygden.

40.

Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla en jämställd förvaltning genom att anlita jämställdhetsexperter inom regeringsdepartement och andra organ som genomför åtgärder enligt Sammanhållningsfonden och de övriga strukturfonderna och stöder kvinnliga organisationer och nätverk.

41.

Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska jämställdhetsinstitutet att genomföra en jämställdhetskonsekvensbedömning av hur jämställdheten påverkats av den ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet anser att denna konsekvensbedömning bör genomföras med hjälp av exakta indikatorer som tar hänsyn till krisens specifika villkor. Parlamentet uppmanar de andra EU-institutionerna, t.ex. Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, att föreslå sätt att möta jämställdhetsfrågor i sitt pågående arbete.

42.

Europaparlamentet framhåller vikten av att ta fram program och finansiella incitament för att uppmuntra och främja kvinnors deltagande i små och medelstora företag.

43.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att erkänna det bidrag som det civila samhället kan ge när det gäller den ekonomiska och finansiella krisen och att stödja detta, framför allt mot bakgrund av Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

44.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, arbetsmarknadens parter och berörda icke-statliga organisationer.