1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/79

1.

Europaparlamentet konstaterar att den globala finanskrisen, orsakad av en global makroekonomisk obalans och en världsomfattande kreditkris, allvarligt har skadat finanssystemen i hela världen, inklusive EU. Den globala finanskrisen har lett till att kapitaliseringen av aktiemarknaderna har urholkats generellt i hela världen. Krisen har fått allvarliga negativa effekter på de ”reala ekonomierna”, och särskilt långtgående är effekterna för sysselsättningen och den sociala situationen. Finansmarknaderna har en avgörande betydelse för den reala ekonomin. Parlamentet anser därför att en av prioriteringarna för att åstadkomma tillväxt och sysselsättning, måste vara att, utöver att upprätthålla sysselsättningen, få kapitalet att flöda igen, tillhandahålla lån och finansiera investeringar, vilket kräver förnyat förtroende och tillit, genom tydliga åtaganden och statliga garantier och förbättrad tillsyn som täcker alla finansmarknader i ett globalt perspektiv, samt lagstiftning som främjar ansvarsfulla krediter till marknaderna.

2.

Europaparlamentet rekommenderar att de kortsiktiga åtgärder som vidtagits för att motverka krisens omedelbara och direkta följder och för att minska de negativa effekterna på den reala ekonomin, och återhämtningspaketen, måste följas av en samordnad kort- och långsiktig handlingsplan som kan föra EU:s ekonomi mot stabil tillväxt och skydda mot liknande kriser i framtiden.

3.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet i sin resolution av den 20 februari 2008 om bidraget till diskussionerna om Lissabonstrategin vid Europeiska rådets vårmöte (4) att det är av allra största vikt att garantera stabiliteten på finansmarknaderna, och noterade att krisen på huslånemarknaden nyligen visar hur viktigt det är att Europeiska unionen utvecklar tillsynssystem för att förbättra insynen och stabiliteten på finansmarknaderna och ge konsumenterna ett bättre skydd och krävde en utvärdering av de nuvarande systemen och instrumenten för tillsyn i Europa, och insisterade på nära samråd med parlamentet, vilket ska resultera i tydliga rekommendationer om hur stabiliteten i det finansiella systemet kan förbättras och hur det ska kunna skapas en långsiktigt säker finansiell situation för europeiska företag.

4.

Europaparlamentet betonar att finansmarknaderna är och kommer att förbli centrala för de sociala marknadsekonomiernas funktionssätt. Deras syfte är att finansiera ”den reala ekonomin” och öka effektiviteten i resursfördelningen. De syftar även till att ge ekonomierna möjlighet att blomstra, vilket i sin tur har gjort det möjligt för medborgarna att avsevärt höja sin levnadsstandard under de senaste årtiondena. Parlamentet understryker att fullständigt tillförlitliga, effektiva och öppna finansmarknader är en nödvändig förutsättning för en sund och innovativ och tillväxt- och jobbskapande europeisk ekonomi.

5.

Europaparlamentet framhåller att finanskrisen har skapat en möjlighet där det inte längre går att bortse från behovet av innovation som en motor för ekonomin. Det är hög tid att skapa den dynamiska kunskapsbaserade ekonomi som EU åtog sig att bygga för omkring åtta år sedan, och det är dags att skapa en ekonomi som är så energieffektiv som möjligt och har en potential att förändra världen och slå vakt om Europas välstånd och internationella konkurrenskraft för de kommande årtiondena. Det är också dags att främja innovativa näringar med förmåga att åstadkomma ny tillväxt i Europa.

6.

Europaparlamentet konstaterar att de räddningsåtgärder som antagits för att undvika ytterligare skador på finanssystemet har lett till positiva resultat. Parlamentet efterlyser dock en ny finansiell struktur genom inrättande av ett öppet och effektivt regelverk för konsumenternas, företagens och de anställdas bästa. Parlamentet efterlyser ytterligare lagförslag och internationella avtal som kan motverka överdrivet risktagande, alltför stora lån i förhållande till det egna kapitalet och kortsiktigt ekonomiskt agerande, vilket har varit krisens grundläggande orsaker. Kommissionen påminns om sitt åtagande att besvara parlamentet begäran om lagstiftning som reglerar hedgefonder och private equity. Parlamentet förväntar sig att få se lagstiftningsförslag inom en snar framtid.

7.

Europaparlamentet framhåller att det råder ett akut behov av garantier för att den finansiella sektorn, som fått statligt stöd, förser företag, särskilt små och medelstora företag, och hushållen med tillräckliga krediter. Räddningsplaner måste omfatta bindande villkor när det gäller fördelning av utdelningar och praxis för utlåning.

8.

Europaparlamentet varnar för en ond cirkel med minskade investeringar och mindre konsumtion som leder till jobbnedskärningar, nedskrivna affärsplaner och mindre innovation, som kan leda till att EU störtar in i en djup och mer långvarig recession. Parlamentet betonar vidare att det i detta sammanhang är mycket viktigt att EU har en samordnad strategi för att undvika att krisen leder till ett antal motstridiga nationella planer för finansiell stabilitet eller ekonomisk återhämtning eftersom detta kan ge upphov till konflikter och onödiga kostnader och därmed undergräva den inre marknaden och den ekonomiska och monetära unionen och Europas roll som global aktör.

9.

Europaparlamentet förväntar sig gemensamma åtgärder för att komma till rätta med finanskrisens följder för den reala ekonomin. Det bör fastställas riktmärken för den framtida sysselsättningen och tillväxten, vilka kan utgöra en hjälp för att avgöra hur omfattande den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa bör vara. I detta sammanhang bör det – inom ramen för tillväxt- och stabilitetspakten och dess bestämmelser om flexibilitet – utarbetas en sammanhållen europeisk strategi för framtida investeringar (t.ex. kvalificerad och skicklig personal som kan åstadkomma tekniska genombrott och utveckling, innovationer, energieffektivitet, hållbar infrastruktur, kommunikationsteknik, sammanlänkning och tjänster, däribland hälso- och sjukvård, samt möjligheter för företagen, inte minst små och medelstora företag, att investera i nya produkter och marknader), tryggande av arbetstillfällen och inkomster och en bättre samordning av den ekonomiska politiken och socialpolitiken.

10.

Europaparlamentet menar att förnyelsebar energi, energieffektivitet och miljö kan fungera som en strategisk utgångspunkt för stimulansåtgärder som kommer att skapa högkvalitativa gröna jobb och ge Europas industri ett försprång framför andra regioner i världen som ännu inte tagit något initiativ.

11.

Europaparlamentet anser att endast en politik som kombinerar kampen mot växande arbetslöshet och fattigdom på kort sikt med förberedelser för en övergång av vår ekonomi mot hållbarhet på längre sikt kan åstadkomma en långvarigare lösning inspirerad av den hållbarhetsstrategi som beslutades i Göteborg, och som har förklarats vara en del av Lissabonstrategin.

12.

Europaparlamentet understryker att Europeiska unionens främsta prioritering måste vara att skydda sina medborgare från finanskrisens effekter eftersom det är de som drabbas hårdast, antingen som arbetstagare, medlemmar i ett hushåll eller företagare. Parlamentet påpekar att många arbetstagare och deras familjer redan har drabbats eller kommer att drabbas av krisen och åtgärder måste vidtas för att begränsa antalet förlorade arbetstillfällen och hjälpa de som blir arbetslösa att snabbt återvända till arbetsmarknaden för att undvika att de hamnar i långtidsarbetslöshet. Parlamentet förväntar sig att Europeiska rådets vårmöte 2009 ska leda till en överenskommelse om tydliga riktlinjer och konkreta åtgärder i syfte att skydda sysselsättningen och skapa nya arbetstillfällen.

13.

Europaparlamentet anser att den ökande fattigdomen i EU är den mest oroväckande följden av den ekonomiska krisen, och anser att det är mycket viktigt att stoppa den nuvarande ökningen av arbetslösheten i EU. Det effektivaste sättet att minska och förhindra fattigdom är genom en strategi som baseras på målen om full sysselsättning, högkvalitativa arbetstillfällen och social integration, åtgärder som främjar företagsamhet samt åtgärder för att ge de små och medelstora företagen och investeringarna en viktigare roll. Parlamentet erinrar om att en strategi för att komma till rätta med utslagning från arbetsmarknaden bör baseras på en lämplig levnadsstandard och ett tillbörligt inkomststöd, integrerade arbetsmarknader och tillgång till högkvalitativa tjänster och utbildning. Anställningsfrämjande åtgärder genom insatser för företagare, små och medelstora företag och investeringar och initiativ för att hjälpa människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden måste därför stödjas. En särskild prioritering i detta hänseende bör vara omskolning av arbetslösa och utbildning för att få fram kunnig och specialiserad arbetskraft. Solidaritetsprincipen utgör grunden för uppbyggandet av EU och medlemsstaterna måste därför ges tillgång till gemenskapsfinansiering genom system som inriktas på att förhindra alltför stora nedskärningar av arbetstillfällen, främja omskolning av arbetstagare och se till att icke-kvalificerade arbetstagare får den rätta kompetensen. Arbetsrätten måste utvecklas för att åstadkomma en högre grad av flexibilitet och säkerhet på arbetsmarknaden och för att säkra möjligheten att få ett nytt arbete. Finansiella gemenskapsinstrument, såsom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, måste moderniseras så att de kan utnyttjas på ett effektivt sätt och i rätt tid vid omfattande nedskärningar av arbetstillfällena i stora ekonomiska sektorer. Parlamentet välkomnar även kommissionens förslag om att förenkla kriterierna för Europeiska socialfonden och rikta om verksamheten mot de mest sårbara.

14.

Europaparlamentet påpekar att de små och medelstora företagen, som utgör hörnstenen i den europeiska ekonomin, drabbas särskilt hårt av den nuvarande ekonomiska nedgången, och betonar att kreditåtstramningen har drabbat denna sektor hårdast, eftersom den är den del av ekonomin som är mest beroende av kortsiktigt rörelsekapital, vilket vanligen ges genom krediter. Brist på kapital i kombination med en allmän nedgång i efterfrågan tvingar de små och medelstora företagen till reträtt på alla fronter. De små och medelstora företagen står för den största delen av EU:s BNP och är EU:s största arbetsgivare, och deras nuvarande svårigheter får därför långtgående konsekvenser för EU som helhet och särskilt för de mest sårbara och drabbade regionerna. Det är också viktigt att snabbt genomföra ”Small Business Act” (rättsakten för småföretag) i allmänhet samt införa särskilda bestämmelser för krediter till små och medelstora företag genom åtgärder från Europeiska investeringsbanken.

15.

Europaparlamentet understryker att en tillräcklig och rimligt säker tillgång till finansiering till förmånliga villkor är en avgörande och nödvändig förutsättning för investeringar och tillväxt. Parlamentet anser att initiativet ”Small Business Act” och dess mål är viktigare än någonsin i det rådande ekonomiska klimatet eftersom de små och medelstora företagen utgör en outnyttjad potential för ekonomisk tillväxt och för skapandet och upprätthållandet av arbetstillfällen, och skapar möjligheter för politiskt ledarskap och bidrar till att förstärka förtroendet för EU:s näringsliv.

16.

Europaparlamentet påpekar att EU behöver en frisk, dynamisk och kunnig arbetskraft för en ständig tillväxt, vilket tyvärr försvåras av bland annat det faktum att de flesta medlemsstaterna har en negativ befolkningstillväxt. En effektiv infrastruktur för barnomsorg, som den man kom överens om vid Europeiska rådets möte den 15 och 16 mars 2002, är en viktig faktor för att arbete och familjeliv ska gå att förena. En barnomsorg som anpassas efter familjernas villkor underlättar för såväl kvinnor som män att både delta i arbetslivet och starta familj. Att öka antalet kvinnor på arbetsmarknaden leder inte bara till en allmän ekonomisk tillväxt, utan bidrar även till att motverka de demografiska utmaningar som Europa står inför i dag. Solidariteten mellan generationerna måste även stimuleras för att utnyttja den befintliga arbetskraften i högre grad.

17.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste bedriva en invandringspolitik som lockar i synnerhet högt kvalificerade invandrare som motsvarar efterfrågan på den europeiska arbetsmarknaden, och bygga på Förenta staternas erfarenheter på detta område, och vara noga med att samarbeta med ursprungsländerna för att undvika kompetensflykt. Utbildningspolitiken bör i högre grad inriktas på att locka utländska forskare och studenter som stannar i EU i längre perioder (exempelvis Erasmus Mundus-programmet 2007–2012). En av de viktigaste förutsättningarna för att skapa världens ledande kunskapsbaserade ekonomi är att samtliga medlemsstater garanterar och skyddar de lagliga invandrarnas grundläggande rättigheter och ger dem tillgång till information om gemensamma europeiska värderingar och respekt för kulturell mångfald.

18.

Europaparlamentet konstaterar att EU-institutionerna på grund av den nuvarande krisen måste prioritera och skynda på genomförandet av ett antal viktiga delar av Lissabonstrategin: Att främja regional och lokal konkurrens, följa konkurrenslagstiftningens bestämmelser och främja konsumentpolitiken för att se till att marknaderna blir effektivare och rättvisare och utnyttja fördelarna med den inre marknaden, särskilt inom detaljhandeln och andra tjänster; att prioritera genomförandet av ”Small Business Act”, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (5) och ett snabbt antagande om genomförande av kommissionens förslag av den 25 juni 2008 till rådets förordning om stadga för ett europeiskt privat aktiebolag (SPE-bolag) (KOM(2008)0396) att snabbt gå vidare med genomförandet av ett europeiskt forskningsområde och förslagen om den ”femte friheten” för att förbättra den fria rörligheten för kunskap och innovation genom att öka kunskapsöverföringen inom utbildningsområdet, forskning och innovation och industriproduktion; att anta ett kostnadseffektivt domstolssystem för gemenskaps- och EU-patent, vilket avsevärt skulle förbättra det europeiska näringslivets konkurrenskraft, samt förenkla företagens tillgång till finansiering och stimulera innovation.

19.

Europaparlamentet anser att EU bör arbeta för ett gemensamt grundläggande mål: att skapa möjligheter till sysselsättning och därigenom förhindra massarbetslöshet. Detta mål bör därför vara avgörande när man överväger styrkan och komponenterna i EU:s plan för ekonomisk återhämtning. Solidaritet är absolut nödvändigt för att EU:s plan för ekonomisk återhämtning och därtill hörande åtgärder ska påverka arbetsmarknaderna i EU så positivt som möjligt. Europaparlamentet framhåller behovet av ytterligare stöd till samhällets mest utsatta grupper.

20.

Europaparlamentet förordar starkt en arbetsmarknadspolitik som främjar tillgång till arbetsmarknaden för alla och livslångt lärande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att ingå avtal med nya grepp för att se till människor kan behålla sina arbeten. Parlamentet stöder bl.a. sänkningen av sociala avgifter på lägre inkomster för att främja anställningsbarheten för lågutbildade arbetstagare och införandet av innovativa lösningar (t.ex. servicecheckar för hushållstjänster och barnomsorg, anställningsbidrag för utsatta grupper) som redan har införts på ett lyckat sätt i några medlemsstater. Parlamentet förväntar sig ett utbyte av goda erfarenheter i detta sammanhang.

21.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att stärka effektiviteten i konsumentskyddslagstiftningen för att svara upp mot de stora förväntningar som unionens medborgare har, i synnerhet när det gäller finansiella produkter. Medlemsstaterna uppmanas att vidta åtgärder som hjälper dem som drabbats hårdast av finanskrisen.

22.

Europaparlamentet betonar vikten av att garantera fri rörlighet och rörlighet på arbetsmarknaden och insisterar på att lika lön för lika arbete också måste garanteras, liksom full respekt för kollektivavtal och fackföreningarnas roll, inklusive deras rätt till kollektivåtgärder. Parlamentet betonar att om man avlägsnar hindren för rörlighet på den europeiska arbetsmarknaden, kommer det att leda till bättre skydd för den europeiska arbetskraften. Europeiska unionen måste anstränga sig för att förklara för medborgarna vilka fördelar det ger med en politik som effektivt kombinerar utvidgning, integration, solidaritet och rörlighet för arbetstagarna.

23.

Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater har infört minimilöner och tror att andra medlemsstater kan dra lärdom av att studera deras erfarenheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera förutsättningarna för allas sociala och ekonomiska deltagande och att särskilt se till att det finns regleringar gällande t.ex. minimilöner eller andra rättsliga och allmänt bindande arrangemang eller kollektivavtal i enlighet med nationell sedvänja som gör det möjligt för heltidsanställda att leva ett drägligt liv på sin lön.

24.

Europaparlamentet menar att finanskrisen innebär en möjlighet till nödvändiga reformer, med betoning på sunda ekonomiska grundregler, från tillbörliga investeringar i utbildning och fortbildning, till kvalitet i offentliga finanser och en miljö som främjar innovation och jobbskapande. Parlamentet anser att hållbar tillväxt och jobbskapande i EU i allt högre grad är avhängigt av spetskompetens och innovation som de främsta drivkrafterna för europeisk konkurrenskraft.

25.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att vidta snabba åtgärder för att främja tillväxt och sysselsättning och öka efterfrågan och konsumenternas förtroende. Parlamentet menar att ett smart tillväxtinitiativ som fokuserar på Lissabonstrategins mål som en investering i ”kunskapstriangeln” (som består av utbildning, forskning och innovation), grön teknik, energieffektivitet, hållbar infrastruktur och kommunikationsteknik är mycket viktigt i detta sammanhang. Parlamentet betonar synergieffekterna av ett sådant initiativ på framtida konkurrenskraft, arbetsmarknaden och skyddet av miljö och resurser.

26.

Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna bör fortsätta reformen av arbetsmarknaderna för att skapa fler jobb och utbildningssystemen för att höja kunskapsnivån. Dessutom bör medlemsstaterna fortsätta sina ansträngningar för att främja produktivitetstillväxten genom ökade investeringar i utbildning. Parlamentet menar även att om man ska kunna möta de utmaningar som innovation och spridningen av innovationer innebär, och säkerställa arbetskraftens anställningsbarhet och flexibilitet, så krävs bättre utbildning och fortbildning och livslångt lärande. De nuvarande investeringarna i humankapital i EU är dock fortfarande uppenbart otillräckliga för en ”kunskapsintensiv” ekonomi.

27.

Europaparlamentet framhåller att den nuvarande krisen inte får användas som förevändning för att försena en välbehövd omorientering av utgifterna mot ”gröna” investeringar, utan bör istället uppfattas som en stimulans för att gå vidare med den omvandling av industrin i miljövänlig riktning som så väl behövs. Parlamentet är övertygat om att de ekonomiska motiven för att ta itu med klimatförändringarna är tydliga och att varje steg som försenar de nödvändiga åtgärderna i slutändan kommer att leda till högre kostnader.

28.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sina budgetar och investera i projekt för smart tillväxt och därigenom använda den omarbetade stabilitets- och tillväxtpakten fullt ut.

29.

Europaparlamentet framhåller att medlemsstaternas ekonomier i hög grad är beroende av varandra. Parlamentet framhåller därför behovet av effektivare samordning och förbättrad styrning som är ännu mer angelägen i kristider. Argumentet för ökat samarbete är starkast i euroområdet, och parlamentet hänvisar i detta sammanhang till sina rekommendationer inom ramen för resolutionen om EMU10. Parlamentet förväntar sig att kommissionen kommer med tydlig och kraftfull vägledning för en bättre samordning mellan samtliga medlemsstater.

30.

Europaparlamentet anser att det vore ett katastrofalt misstag att överge kampen mot klimatförändringen och lägga miljöinvesteringar på is, vilket skulle få såväl omedelbara konsekvenser som konsekvenser för kommande generationer.

31.

Europaparlamentet framhåller behovet av att stärka den sociala dimensionen av de europeiska och nationella återhämtningsplanerna. Kommissionen uppmanas att övervaka och lägga fram förslag om finanskrisens sociala konsekvenser, särskilt när det gäller social utslagning, fattigdom och pensioner fram till Europeiska rådets vårmöte 2009.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att Europeiska socialfondens huvudfinansieringsprogram främst inriktas på omskolning och ökad anställbarhet samt verksamhet som främjar social integrering, i syfte att hjälpa människor att komma över de negativa sociala effekterna av krisen. Fokus bör ligga på dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

33.

Europaparlamentet påpekar att EU behöver en New Deal-politik för Europa, som behandlar den ekonomiska och den sociala krisen samt miljökrisen. Parlamentet menar att skapande av arbetstillfällen i tillverkningssektorn och i industrirelaterade sektorer måste kompletteras med stora investeringar i sociala tjänster, särskilt utbildning och hälsovård, genom att man skapar bättre villkor för undervisningen av våra barn och studenter, genom att man kraftigt ökar antalet lärare och förbättrar de fysiska villkoren för lärande, vilket alltsammans är en investering som kommer att betala sig i framtiden.

34.

Europaparlamentet påpekar att en sådan grön New Deal-investering även måste gå till effektivitetsvinster och ersättning av andra resurser än olja (”kritiska material”), där tillgången sannolikt kommer att bli begränsad på kort till medellång sikt och hämma utvecklingen av vissa sektorer, t.ex. inom informations-, kommunikations- och nöjesindustrin. Parlamentet konstaterar att enligt nyligen gjorda studier kan stora effektivitetsvinster göras när det gäller sådana material, vilket skulle minska spillet, kostnaderna och resursberoendet.

35.

Europaparlamentet påpekar att när det gäller energi är Europa för närvarande beroende av fossila bränslen som sin främsta energikälla. Beroendet av fossila bränslen måste minska, men det är också viktigt att trygga Europas energiförsörjning. Detta betyder att fossila bränslekällor måste diversifieras samtidigt som energipriserna även fortsättningsvis måste vara rimliga. Energisektorerna i medlemsstaterna måste öppnas upp och genuin konkurrens skapas. Energieffektiviteten måste förbättras genom forskning och utveckling och genom att tillämpa ”bästa praxis”. Med långsiktigt höga olje- och gaspriser så måste EU ha möjlighet att minska sin exponering i detta avseende. Parlamentet anser att det är ytterst viktigt att EU överväger att gå i riktning mot en gemensam energimarknad för att energidistributionen mellan medlemsstaterna ska bli mer effektiv och för att motverka sitt beroende av energi från tredjeländer. EU:s andel förnybar energi måste öka för att dess beroende av fossila bränslen ska kunna minska. Forskning och utveckling på detta område måste öka och olika lokala lösningar bör främjas för att på bästa sätt utnyttja tillgängliga förnybara energikällor.

36.

Europaparlamentet konstaterar att EU fortfarande ligger efter den amerikanska ekonomin när det gäller antalet nya innovationer. Parlamentet påpekar att innovation kan åstadkomma en snabb återhämtning av EU:s ekonomier genom att en konkurrensfördel skapas på de globala marknaderna. Parlamentet påpekar att i tider av ekonomisk nedgång är det allmän praxis att skära ned på utgifterna för forskning och utveckling, men att detta är fel väg att gå eftersom man behöver göra precis tvärtom. Ökade investeringar i forskning och utveckling samt utbildning stärker produktiviteten och således tillväxten. Parlamentet efterlyser investeringar i forskning och vetenskap, i syfte att nå målet om 3 procent av BNP. Parlamentet betonar att en större andel av utgifterna i EU:s budget måste gå till forskning. Medlemsstaterna bör öka eller åtminstone uppfylla sina investeringsmål för forskning och utveckling och bör stödja FoU–investeringar i den privata sektorn genom skatteåtgärder, lånegarantier, regionala kluster samt center med spetskompetens och andra eventuella instrument som kan bidra till detta mål. Parlamentet menar att vuxenutbildning och livslångt lärande bör prioriteras på alla politiska nivåer, eftersom det ökar produktiviteten, samtidigt som det ger de kunskaper som krävs för att komma in på arbetsmarknaden och förbli anställningsbar på arbetsområden med hög konkurrens.

37.

Europaparlamentet påpekar att alltsedan 2000-talets början har ny teknik och telekommunikationer släppt lös globaliseringens krafter i en hittills oanad omfattning. De har ”planat ut” kommunikationerna och arbetsmarknaderna och gett upphov till en period av oöverträffad innovation, vilket har lett till att ekonomierna har blivit mer produktiva och att medborgare har förts samman på global nivå. Parlamentet anser därför att EU, genom att maximera teknikens kraft och inverkan på ekonomin vilket ytterligare öppnar upp den inre marknaden inom telekommunikation, energi, forskning och särskilt den industriella sektorn, kan komma stärkt ur den nuvarande ekonomiska oron och öka kvaliteten i hälsovården, se till att priserna är rimliga, främja klimatvänlig utveckling och utnyttjande av energi, förbättra utbildningen i medlemsstaterna och se till att EU blir världsledande i teknik och i tillämpad teknisk innovation. Parlamentet menar att en kunskapsbaserad ekonomi behöver utveckla högkvalitativa tjänster och en bredbandsstrategi som klarar av att snabbare uppgradera och bygga ut nätverk. Parlamentet anser att kommissionens förslag, inom ramen för EU:s ekonomiska återhämtningsplan, om full täckning med bredbandsnät före 2010 är nödvändig för att EU ska kunna behålla sin konkurrenskraft.

38.

Europaparlamentet anser att mer uppmärksamhet ska riktas mot kommissionens vitbok av den 21 november 2001 om ungdomspolitik (KOM(2001)0681) och mot Europeiska rådets europeiska pakt för ungdomsfrågor antagen den 22 och 23 mars 2005 i egenskap av instrument som kan bidra till att uppfylla Lissabonstrategins mål. Parlamentet anser att kommissionen, vid utarbetande av lagstiftningsförslag, ska beakta och ta med konsekvenser för ungdomar och resultaten från den strukturerade dialogen med ungdomsorganisationer. Medlemsstaterna bör fästa vikt vid ungdomar när de nationella reformprogrammen inom ramen för Lissabonstrategin genomförs och beakta ungdomar i all relevant politik. Parlamentet anser att ökad studentrörlighet och höjd kvalitet i de olika utbildningssystemen bör vara en prioritet när man omdefinierar Bolognaprocessens viktigaste mål efter 2010, och att insatser måste göras inom olika politikområden. Vissa rörlighetsaspekter går längre än till högre utbildning, och handlar om sociala frågor, ekonomi samt invandrings- och viseringspolitik, när det gäller att utveckla ett genuint europeiskt område för högre utbildning.

39.

Europaparlamentet anser att en europeisering av den finansiella tillsynsstrukturen, effektiva konkurrensbestämmelser, tillbörliga regelverk och ökad insyn på finansmarknaderna är mycket viktiga på medellång sikt för att undvika en upprepning av den nuvarande krisen. Parlamentet anser att en integrerad, heltäckande (som omfattar samtliga finanssektorer) och sammanhängande tillsynsram som börjar med en balanserad strategi för att reglera den gränsöverskridande spridningen av de finansiella riskerna utifrån en harmoniserad lagstiftning skulle minska kostnaderna för att följa regelverket vid verksamhet i flera jurisdiktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en översyn av nuvarande tillsynsstrukturer i enlighet med dessa principer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, trots de åtgärder som anges i denna punkt, på medellång sikt återgå till balanserade offentliga finanser och klargöra hur de avser att nå detta mål.

40.

Europaparlamentet stöder beslutet av de europeiska medlemmarna i G20 under mötet i Berlin i slutet av februari om att ta krafttag mot skatteparadis och samarbetsovilliga jurisdiktioner genom att snarast enas om ett sanktionspaket, som måste godkännas under toppmötet i London. Parlamentet förordar att EU på hemmaplan antar lämplig lagstiftning med riktiga incitament för att få marknadsaktörerna att avstå från affärer med dessa jurisdiktioner. Globala och samstämda strategier är helt avgörande för att denna fråga ska kunna lösas.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att anpassa EU:s budget så att outnyttjade medel för att stödja EU:s politiska mål kan användas.

42.

Europaparlamentet är oroat över växande regionala skillnader när det gäller den finansiella krisens effekter, vilket bland annat visar sig i den ökade spridningen i medlemsstaternas kreditvärdighet som leder till högre lånekostnader för dem med lägre rating. Parlamentet efterlyser nya innovativa finansiella instrument för att minska dessa effekter och locka till sig nytt kapital.

43.

Europaparlamentet understryker att krisen har extremt negativa ekonomiska och sociala konsekvenser i många av de nya medlemsstaterna och avsevärt försenar deras konvergens med EU-15. Dessutom väntas krisen ge återverkningar på euron och ekonomierna i euroområdet. Därför efterlyser parlamentet kraftfulla åtgärder, sprungna ur den europeiska solidariteten, för att skydda euroområdet och stärka enhetligheten inom EU, särskilt genom starkare stöd till ekonomierna i Central- och Östeuropa, särskilt genom anpassade strukturfonder och en globaliseringsfond för dessa länder, liksom särskilt stöd från EIB till nya, innovativa finansiella instrument. Den europeiska enheten är viktig i tider av ekonomisk kris, när den ekonomiska nedgången också hotar de gemensamma europeiska värderingarna. Därför efterlyser parlamentet mer lyhörda och varsamma åtgärder från kommissionen gentemot de nya medlemsstaterna.

44.

Europaparlamentet konstaterar att EU:s finansieringsinstrument bör användas till offentliga utgifter. Parlamentet påpekar att genomförandetakten när det gäller dessa finansieringsinstrument måste öka för att bidra till EU:s ekonomiska återhämtning. Parlamentet anser att EU:s sammanhållningspolitik är ett utmärkt instrument för territoriell solidaritet, särskilt dess gränsöverskridande delar, och är mycket nöjt med den ”Lissabonisering” som nyligen skett av sammanhållningspolitiken. Parlamentet menar att genom åtgärder för att bättre rikta regionalfonderna mot företagande, forskning, innovation, sysselsättning och nya kunskaper, bör betydande medel bli tillgängliga på lokal nivå för att stärka företagens potential och hjälpa de mest utsatta.

45.

Europaparlamentet påpekar att även de program som avser de transeuropeiska transportnäten (TENs-T) och transeuropeiska energinäten (TENs-E) bör bidra fullt ut till EU:s ekonomiska återhämtningsplan och målen i Lissabonstrategin. Parlamentet menar att de positiva insatser som samordnarna gjort och inrättandet av genomförandeorganet för det transeuropeiska transportnätet, tillsammans med genomförandelagstiftningen för att förbättra sammodalitetens effektivitet, har resulterat i ett stort antal helt klara TEN T–projekt i hela EU som främjar hållbar utveckling och bättre rörlighet.

46.

Europaparlamentet konstaterar att EIB har en mycket viktig roll i EU:s ekonomiska återhämtningsplan. Parlamentet välkomnar medlemsstaternas kapitaltillskott till EIB för att främja mer lån till små och medelstora företag. Parlamentet kräver att lånen ska vara tillgängliga för små och medelstora företag i alla medlemsstater, på ett öppet och rättvist sätt. Parlamentet kräver att EIB:s roll stärks ytterligare när det gäller nya innovativa finansiella instrument.

47.

Europaparlamentet anser, när det gäller ekonomisk styrning, att den rådande ekonomiska krisen kräver ett kraftfullt, samordnat och lämpligt statligt ingripande från alla medlemsstaters sida samt reglerande åtgärder för att stödja finansmarknaderna och återupprätta förtroendet. Nya rättsliga åtgärder ska grundas på principerna om öppenhet och ansvarsskyldighet och det krävs effektiv övervakning för att skydda konsumenternas rättigheter. De nya bestämmelserna bör omfatta krav mot alltför stort inflytande och krav på högre kapitalreserver för banker. Parlamentet framhåller i detta sammanhang de nuvarande problemen med valutabestämmelser och riskbedömning. Kontrollerna måste följa utvecklingen av finansiella innovationer och EU:s tillsynsorgan måste utöka sina kunskaper på detta område. Mer lagstiftning är inte nödvändigtvis bättre lagstiftning. Parlamentet anser att medlemsstaterna måste samordna sina reglerande åtgärder. Stabiliseringsnormerna och lagstiftningen om finansiell tillsyn i euroområdet måste garanteras.

48.

Europaparlamentet påminner om att kreditvärderingsinstituten har del i ansvaret för krisen. Parlamentet välkomnar Europeiska rådets uppmaning att snabbare presentera kommissionens förslag av den 12 november 2008 till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut (KOM(2008)0704) för att striktare reglera värderingsinstitut.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om att undanta så kallade mikroföretag från tillämpningsområdet för rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (6).

50.

Europaparlamentet menar att det är mycket brådskande att stärka den globala regleringen i finanssektorn och att den måste gå betydligt längre än den reglering som gäller för den traditionella banksektorn. Kraftfulla åtgärder för att inrätta bindande bestämmelser måste vidtas för tillsyn, insyn och goda rutiner, och sanktioner mot alla stater och territorier som inte samarbetar måste införas. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i detta avseende och uppmanar rådet att förbereda det politiska fältet i internationella förhandlingar för att åstadkomma en snabb acceptans för ett sådant tillvägagångssätt. Global finansiell stabilitet är en allmän nyttighet, och ansvaret för att skydda denna ligger hos politikerna.

51.

Europaparlamentet uppmanar rådet att till mars 2009 färdigställa översynen av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (7) och så att lägre moms på arbets- och personalintensiva tjänster och andra lämpliga åtgärder för att stimulera den inhemska efterfrågan blir tillåtna. Parlamentet efterlyser samordnade åtgärder och solidaritet från medlemsstaternas sida för att tillåta olika alternativ för sektorsvisa momssänkningar enligt momsdirektivet vilka medlemsstaterna kan välja att genomföra eller ej utifrån sina egna respektive prioriteringar. Parlamentet menar att selektiva skatteincitament bör främja den inhemska efterfrågan och ekonomin.

52.

Europaparlamentet välkomnar varmt kommissionens förslag om en högnivågrupp för avbyråkratisering, och anser att de förslag som gruppen enas om ska genomföras så snabbt som möjligt. Lissabonstrategin bör omfatta åtgärder för att minska företagens regleringsbörda samtidigt som produktiviteten främjas, vilket leder till en högre tillväxt över hela linjen. Parlamentet anser att EU måste undersöka alternativ till reglering i samråd med intressenter och även beakta förhållandet mellan kostnaderna och fördelarna med lagstiftning på detta område.

53.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts genom Lissabonstrategin under de senaste åren, men konstaterar att ett antal viktiga lagstiftningsinitiativ fortfarande återstår och att dessa omgående bör antas. Parlamentet betonar den obalanserade situationen mellan kvalitet och kvantitet i fråga om initiativ inom ramen för olika EU-riktlinjer. Parlamentet efterlyser en mer balanserad strategi för att åstadkomma ett blandat europeiskt reformprogram som tillhandahåller stöd på flera nivåer. Parlamentet stödjer en stärkt extern dimension av EU:s reformprogram, som innehåller höga standarder, lämpliga regelverk och metoder för samarbete med andra internationella ekonomiska aktörer för att möta de globala utmaningarna. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det arbete som utförts av kommissionens olika generaldirektorat för att utveckla nya kvalitetsindikatorer. Parlamentet uppmanar rådet att be kommissionen se till att sådana används i kommande utvärderingar av de nationella reformprogrammen och att de ingår i kommissionens övervakning, för att på så sätt skapa en mer heltäckande och rättvis bild av hur Lissabon- och Göteborgsstrategin har lyckats.

54.

Europaparlamentet betonar att det krävs effektiva påtryckningar från rådet inom ramen för det multilaterala övervakningsförfarandet för att uppnå bättre resultat med Lissabonstrategin.

55.

Europaparlamentet påpekar att den öppna samordningsmetod, på vilken Lissabonstrategi har baserats under nio år, har visat sig ha sina begränsningar inför de nya interna och externa utmaningar som EU står inför. Parlamentet anser därför att perioden efter Lissabonstrategin ska utgå från en mer proaktiv och övergripande politik, t.ex. uppdatering av befintlig gemenskapspolitik (handel, inre marknaden, ekonomiska och monetära unionen, etc.) och en ny gemensam extern politik (energi, klimat, utveckling, invandring, etc.).

56.

Europaparlamentet beklagar att när endast ett år återstår av Lissabonstrategins tidsplan har tydligt fastställda mål inte uppfyllts och framstegen inom olika programområden har varit otillräckliga. Parlamentet menar att medlemsstaterna har brustit i genomförandeåtgärder för att föra Lissabonstrategins mål närmare. Parlamentet menar att Lissabonstrategin måste betraktas som en viktig riktlinje för framtidsskapande åtgärder som syftar till att skapa ett starkt, konkurrenskraftigt och tillväxtfrämjande EU. Parlamentet anser därför att den förtjänar att tas på större allvar av medlemsstaterna och inte betraktas som enbart ett antal avlägsna mål, utan som en handlingsplan för EU:s fortsatta utveckling.

57.

Europaparlamentet föreslår att ytterligare betänketid för en ”Lissabon Plus-Agenda” som måste starta 2010 ska baseras på Lissabonstrategins övergripande struktur (konkurrenskraft och flera miljövänliga industrier i EU, fler och bättre arbetstillfällen, social integration och hållbarhet), men betonar att det är nödvändigt att presentera en mer homogen och ömsesidigt stödjande strategi som på ett avgörande sätt kan förstärka Lissabonstrategins betydelse inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en grundlig utvärdering av Lissabonstrategins gångna nio år och presentera den före utgången av 2009, och ta upp i vilken mån medlemsstaterna uppnått och arbetat mot Lissabonstrategins mål.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera nyttan av en ny Lissabonstrategi med nya syften och mål, och särskilt bedöma beredvilligheten hos medlemsstaterna att genomföra ett sådant nytt program, och dess bärkraft. Europaparlamentet framhåller vikten av att rikta om de integrerade politiska riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning mot bakgrund av den ekonomiska tillbakagången och uppmanar rådet att godkänna kortsiktiga åtgärder för att slå vakt om 2008-års sysselsättningsnivå, investera i kampen mot klimatförändringar och säkerställa tillräckliga inkomster, särskilt när det gäller samhällets mest utsatta grupper. Parlamentet förväntar sig att kommissionen initierar och lägger fram förslag om dessa mål i tid före Europeiska rådets kommande vårmöte 2010.

59.

Europaparlamentet framhåller att en ”Lissabonisering” av de offentliga utgifterna i samtliga medlemsstater och EU:s budget måste bli verklighet eftersom det skulle innebära en integrering av själva Lissabonstrategin och att arbetet med att uppnå målen för att skapa tillväxt och sysselsättning skulle kraftigt effektiviseras.

60.

Europaparlamentet konstaterar att de åtgärder som EU bör vidta för att främja målen i Lissabonstrategin främst bör bestå i att rationalisera alla relaterade politikområden, alla finansiella instrument och fonder samt EU-budgeten för att påskynda och fördjupa insatserna för att skapa tillväxt och sysselsättning. På kort sikt krävs starkare skatteincitament för en snabb återhämtning från den ekonomiska krisen, förutsatt att dessa leder till att privata utgifter och beteenden förändras på ett sätt som överensstämmer med målen i Lissabon-och Göteborgsstrategin och klimat- och energipaketet. Parlamentet varnar i detta sammanhang för urskillningslösa skattesänkningar. Parlamentet anser att skatteincitament måste fokusera på sociala mål och miljömål. Parlamentet anser att sänkt moms på arbetskraftsintensiva tjänster och lokalt producerade tjänster är möjliga alternativ i detta avseende. Det är även lämpligt att finansiera miljövänliga alternativ inom bland annat energisektorn och i fordons- och byggsektorerna eftersom efterfrågan på produkter inom dessa sektorer har minskat drastiskt till följd av krisen. Konsumenterna kan t.ex. uppmuntras att köpa miljövänliga bilar och bostäder genom skatteavdrag.

61.

Europaparlamentet beklagar att Lissabonstrategin fortfarande inte är särskilt synlig i många medlemsstaters nationella politik, och anser att det är nödvändigt att mobilisera alla ekonomiska intressenter för att garantera ett effektivt genomförande av Lissabonstrategin. Parlamentet anser framför allt att ett större engagemang från arbetsmarknadens parter, nationella parlament, regionala och lokala myndigheter samt civilsamhället skulle bidra till att förbättra Lissabonstrategins resultat och stimulera den offentliga debatten om lämpliga reformer. Parlamentet menar att en mobilisering av samtliga aktörer kan åstadkommas genom att principen om styrning på flera nivåer genomförs.

62.

Europaparlamentet beklagar återigen att parlamentet, rådet och kommissionen i samråd med Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén fortfarande inte har enats om en tydlig plan och en uppförandekodex, som skulle garantera ett lämpligt samarbete och fullt deltagande av alla berörda EU-institutioner i det fortsatta arbetet med uppföljningen av Lissabonstrategin. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet och kommissionen att utan dröjsmål lägga fram förslag om ett nära samarbete mellan alla berörda EU-institutioner med tanke på den förestående översynen av de integrerade politiska riktlinjerna och betänketiden inför och inrättandet av den kommande Lissabon II-agendan.

63.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Regionkommittén samt Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén.