1.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 87/21

A.

Förordning (EG) nr 1206/2001 har inte tillämpats så effektivt som den skulle ha kunnat tillämpas, något som innebär att ytterligare åtgärder måste vidtas för att förbättra samarbetet mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning och göra förordningen effektivare.

B.

Syftet med förordning (EG) nr 1206/2001 är att förbättra, förenkla och påskynda samarbetet mellan domstolar om bevisupptagning i ärenden av civil och kommersiell natur.

C.

Kommissionen lät visserligen dela ut sammanlagt 50 000 exemplar av handledningen till medlemsstaterna i slutet av 2006 och början av 2007, men detta skedde alldeles för sent, varför ytterligare åtgärder behöver vidtas för att förse de parter som medverkar vid förfaranden, särskilt domstolar och rättstillämpare, med bättre information om förordningen.

D.

Kommissionen finner likväl att den frist på 90 dagar för att verkställa framställningar om bevisupptagning som fastställts i artikel 10.1 i förordningen överskridits i ett ”stort antal fall” och att det i ”vissa fall […] till och med krävts över sex månader”.

E.

Endast ett fåtal medlemsstater förfogar i nuläget över utrustning för videokonferenser, och följaktligen används inte sådan utrustning i tillräcklig omfattning. Samtidigt gör medlemsstaterna inte tillräckligt mycket för att införa modern kommunikationsteknik, och kommissionen föreslår inte heller några konkreta åtgärder i denna riktning.

1.

Europaparlamentet är mycket kritiskt till att den ovannämnda rapporten från kommissionen lades fram först den 5 december 2007, trots att kommissionen enligt artikel 23 i förordning (EG) nr 1206/2001 skulle ha lagt fram den senast den 1 januari 2007.

2.

Europaparlamentet instämmer i kommissionens uppfattning om att medlemsstaterna bör arbeta mer för att göra domare och rättstillämpare i medlemsstaterna tillräckligt uppmärksamma på förordningen för att uppmuntra till direkta kontakter mellan domstolarna, eftersom direkt bevisupptagning enligt artikel 17 i förordningen har visat sig ha potential att förenkla och påskynda bevisupptagningen utan att vålla några särskilda problem.

3.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att komma ihåg att de centrala organ som anges i förordningen fortfarande har en betydelsefull roll att spela för att övervaka arbetet i de domstolar som ansvarar för framställningar enligt förordningen, liksom för att lösa problem när de uppkommer. Parlamentet påpekar att det europeiska rättsliga nätverket kan hjälpa till med att lösa problem som de centrala organen inte lyckats lösa om de ansökande domstolarna gjordes mer medvetna om förordningen skulle de centrala organen kunna anlitas i mindre utsträckning. Parlamentet anser att bistånd från de centrala organen kan vara avgörande för små, lokala domstolar som för första gången står inför ett problem som rör gränsöverskridande bevisupptagning.

4.

Europaparlamentet förordar att man använder informationsteknik och videokonferenser i stor skala, kombinerat med ett säkert system för att skicka och ta emot e-post, vilket så småningom bör bli det ordinarie sättet för att översända framställningar om bevisupptagning. Parlamentet konstaterar att i svaren på ett frågeformulär som skickades ut av Haagkonferensen nämner vissa medlemsstater problem med kompatibiliteten för videolänkar och parlamentet anser att detta bör tas upp inom ramen för den europeiska strategin för e-juridik.

5.

Europaparlamentet anser att eftersom utrustning för videokonferenser ännu inte är tillgänglig i många av medlemsstaterna, och kommissionen finner att moderna kommunikationsmedel ”fortfarande används ganska sällan” bekräftas det befogade i de planer på en europeisk strategi för e-juridik som parlamentets utskott för rättsliga frågor nyligen rekommenderat. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att lägga mer resurser på att installera modern kommunikationsutrustning i domstolarna samt att lära domarna att använda den och uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag till förbättringar som skulle kunna avhjälpa den nuvarande situationen. Parlamentet anser att EU snarast möjligt bör ge bistånd och ekonomiskt stöd i lämplig omfattning.

6.

Europaparlamentet anser att det behövs satsningar inom ramen för strategin för e-juridik för att hjälpa domstolarna att klara de krav på översättning och tolkning som uppstår i och med bevisupptagning över gränserna i det utvidgade EU.

7.

Det är med stor oro som Europaparlamentet konstaterar att kommissionen funnit att den frist på 90 dagar för att verkställa framställningar om bevisupptagning som fastställts i artikel 10.1 i förordningen överskridits i ett ”stort antal fall” och att det i ”vissa fall […] till och med krävts över sex månader”. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram konkreta förslag om åtgärder som skulle kunna lösa detta problem. En möjlighet som kan övervägas vore att inom det europeiska rättsliga nätverket inrätta en kontaktpunkt eller ett organ som handlägger klagomål.

8.

Europaparlamentet kritiserar att kommissionens rapport ger en felaktig bild av läget eftersom det i slutsatserna i denna görs gällande att förordning (EG) nr 1206/2001 lett till en på alla sätt och vis förbättrad situation i samband med bevisupptagning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ge praktiskt stöd, bland annat inom ramen för strategin för e-juridik, och att öka ansträngningarna för att förverkliga förordningens hela potential att få tillämpningen av civilrätten att fungera bättre för medborgare, företag, rättstillämpare och domare.

9.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.