30.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/88

1.1

Det är endast under förutsättning att löntagarna inom EU kan utföra sitt arbete i en tillfredsställande arbetsmiljö som den förnyade Lissabonstrategins mål om att öka produktiviteten och konkurrenskraften kan uppnås. Gemenskapslagstiftningen utgör tillsammans med de nationella bestämmelserna en garanti för löntagarnas hälsa och säkerhet på arbetet. Det är detta som den nya gemenskapsstrategin för arbetsmiljön 2007–2012 bör skapa i praktiken.

1.2

Arbetshälsa och -säkerhet bör betraktas som en viktig faktor för ekonomisk tillväxt och produktivitet. Det är fråga om höga kostnader, och förlorare är såväl företagen och arbetstagarna som samhället i stort. Dessa kostnader bör analyseras närmare. Detta är viktigt eftersom man då kan se hur mycket bristfällig säkerhet och undermålig arbetsmiljö kostar för alla parter och därmed sänker produktiviteten.

1.3

EESK välkomnar målet att minska arbetsolycksfallen med 25 %. Man bör även fastställa motsvarande mål för att minska arbetssjukdomarna. Särskild uppmärksamhet bör ägnas arbetsrelaterade fall av cancer. En särskild handlingsplan, med mätbara mål samt tillförlitliga och jämförbara rapportmetoder, bör införas, kontrolleras och justeras.

1.4

Arbetstagarnas rättigheter måste respekteras och tillämpas på ett effektivt sätt, med hänsyn tagen till nya anställningsformer och behovet av att se till att lagstiftning – och därigenom inspektion – omfattar alla arbetstagare oavsett typ av arbete och anställningsform. Att inte göra detta skulle vara samma sak som att bryta mot de grundläggande rättigheterna.

1.5

EESK stöder en lämplig tillämpning av gemenskapslagstiftningen, framför allt genom utarbetande och genomförande av nationella strategier.

1.6

Prioriterade målgrupper, dvs. arbetstagare med funktionshinder, kvinnor, äldre arbetstagare, unga arbetstagare och migrerande arbetstagare, behöver ett särskilt regelverk, en särskild politik och ett särskilt stöd.

1.7

För att strategin ska kunna genomföras och följas upp är det nödvändigt att ha särskilda minimistandarder för antalet arbetsskyddsinspektörer i syfte att skapa en effektiv och enhetlig praxis för EU:s och medlemsstaternas inspektioner och kontroller (1).

1.8

Man får inte skära ner på personalresurserna hos yrkesinspektörskommittén eller berörda EU-instanser och nationella myndigheter, utan de bör i stället ökas med tanke på det stora antalet arbetstagare och invånare i det utvidgade EU.

1.9

Medlemsstaterna bör uppmuntra den sociala dialogen på EU-nivå, nationell och lokal nivå samt företagsnivå, eftersom den är ett viktigt verktyg för att garantera hälsa och säkerhet på arbetsplatsen för den enskilde arbetstagaren.

1.10

Samarbetet mellan medlemsstaterna måste utvidgas. I synnerhet bör man även i EU:s budgetpolitik genomföra nödvändiga åtgärder för att systematiskt och effektivt kunna genomföra gemenskapens arbetsmiljöstrategi i praktiken.

1.11

Genom att samordna gemenskapspolitiken i syfte att utveckla en kultur präglad av riskförebyggande måste utbildningsprogram som stöder sig på nationella, regionala och lokala erfarenheter införas och utvecklas. Samtidigt måste man också ta hänsyn till riskförebyggande i utbildningsprogrammen, ända från förskolan, genom hela grundutbildningen och även inom yrkesutbildningen samt samordna detta med folkhälsopolitiken.

1.12

För att förebyggande åtgärder ska bli framgångsrika behövs det organ och arbetsskyddsombud på arbetsplatserna med ansvar för arbetarskyddskultur, arbetshälsovård och säkerhet. Det är viktigt att säkerställa att utbildningen i hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är tidsenlig. Förmän och skyddsombud är viktiga målgrupper. De bör få tillräcklig utbildning, tid avsatt för arbetarskyddsuppgifter samt möjligheter att påverka bl.a. utvecklingen av arbetsprocesser. I detta sammanhang har arbetsmarknadens parter en viktig roll i utformningen av avtal och genomförandet av dessa på arbetsplatsen.

1.13

De små och medelstora företagen, som sysselsätter mer än 80 % av arbetskraften, befinner sig i ett enormt underläge i förhållande till multinationella företag när det gäller ekonomiska resurser och möjligheter. Dessa företag är mycket utsatta och bör erhålla särskilt stöd om de förbinder sig att respektera den sociala dialogen och de sociala avtalen om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

1.14

Nya och föränderliga former för arbetets organisation och nya tekniska metoder leder till nya risker som det är lämpligt att hantera på EU-nivå. Enligt vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden för kemiska agenser bör man anta gränsvärden som grundar sig på hälsokriterier. Kommittén ställer sig positiv till att arbetsmarknadsparterna genom sina överenskommelser om stress, våld och mobbning, som ska genomföras på nationell nivå, har lämnat ett viktigt bidrag till att förbättra arbetstagarnas mentala hälsa.

1.15

Företagens sociala ansvar bör välkomnas som metod, men får inte ersätta befintlig och framtida lagstiftning.

1.16

De problem som gemenskapspolitiken inriktar sig på kan inte lösas endast inom EU, i synnerhet med tanke på globaliseringen. En rättvis globalisering och ett arbete på anständiga villkor är en garanti för varje arbetstagare att EU-målen uppnås på global nivå. EU-institutionerna bör uppmana medlemsstaterna att ratificera ILO:s konventioner.

2.1

Medlemsstaterna har inom ramen för Lissabonstrategin erkänt att arbetsmiljöpolitiken i hög grad bidrar till den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen (2). Förbättrande av arbetsmiljön ingår också i den europeiska sociala modellen. Den senaste tiden har karaktäriserats av ett behov av att återupprätta EU-medborgarnas förtroende och stöd (3).

2.2

En beslutsam och inkännande arbetsmarknadspolitik bidrar inte bara till ökad produktivitet och konkurrenskraft, utan främjar också social sammanhållning och följaktligen arbetsfred och politisk stabilitet, vilket är en förutsättning för hållbar utveckling. Med andra ord är arbetsmarknadspolitiken en faktor som påverkar produktiviteten (4). Arbetsmiljön är sålunda inte ett mål i sig, utan minskar på lång sikt kostnaderna för hälsa och säkerhet på arbetet, och påverkar de ekonomiska resultaten positivt.

2.3

När det gäller hälsan är arbetsmiljön särskilt viktig eftersom en vuxen tillbringar en tredjedel av livet på arbetsplatsen. En farlig och ohälsosam arbetsmiljö innebär en BNP-förlust om 3–5 %. Förebyggande, offentliga utgifter för hälsovård och arbetsrelaterade kostnader för hälsovård måste ses som investeringar. På grund av de demografiska förändringarna måste man beakta den hållbara utvecklingen (5), eftersom det är viktigt för EU att investeringarna ökar och att det skapas fler arbetstillfällen som garanterar individens hälsa.

2.4

En sammanhållen ram för frågor om hälsa och säkerhet på arbetet måste även fortsättningsvis utvecklas och tillämpas korrekt inom EU. Den måste också nå utsatta grupper som ännu inte täckts i tillräcklig mån och som har svårt att göra sina rättigheter gällande i fråga om säkerhet på arbetet, inklusive och framför allt dem som har otrygga anställningar eller en arbetsmiljö med en hög risknivå eller löper risk att förlora sin anställning p.g.a. kortsiktiga konkurrensfördelar.

2.5

Att främja hälsa och säkerhet på arbetet och att garantera detta på permanent basis är en av förutsättningarna för att skydda och bevara de anställdas hälsa. Det är också kostnadseffektivt. Förebyggande insatser är ett av de viktigaste sätten att uppnå detta. Förebyggande insatser – på det sätt som erbjuder den bästa avkastningen – kombinerat med korrekta minimistandarder för skyddet på alla arbetsplatser innebär betydande långsiktiga positiva effekter och besparingar, även när det gäller större hälso- och välfärdssystem och olycksfallsförsäkringspremier för företag eller andra kostnader som direkt eller indirekt hänger samman med olycksfall i arbetet. Kvaliteten på de förebyggande insatserna, utbildning för arbetstagarna i hälso- och säkerhetsfrågor, bättre och effektivare säkerhetsstandarder, kompetenta regelbundna inspektioner och samarbete med arbetsmarknadens parter är viktiga faktorer för att skapa en god och säker arbetsmiljö, och de står i ett ömsesidigt beroendeförhållande.

2.6

I Progress-programmet står det att huvudmålet för EU:s arbetsmarknadspolitik är att konstant förbättra arbetsvillkoren, samtidigt som man ska lyssna till arbetstagarna och deras företrädare och inbegripa dem i beslutsprocessen. Social dialog på EU-nivå inom alla sektorer bör garantera att det råder lika rättigheter i alla medlemsstater. Man måste knyta an till avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare (till exempel om distansarbete, om att bekämpa våld på arbetsplatsen eller om arbetsrelaterad stress) och dessa måste åtföljas av effektiva åtgärder, oavsett vilken typ av arbete eller vilken anställningsform det handlar om. Trots den sociala dialogen råder det för offentliganställda enorma skillnader, inte bara i lagstiftningen, utan även i praktiken. Ett särskilt institutionellt särdrag i den sociala dialogen är att en fast anställd kontinuerligt övervakar och hanterar hälso- och säkerhetsrisker på arbetsplatsen.

2.7

EESK rekommenderar att medlemsstaterna på allvar ser till att bestraffa överträdelser av bestämmelserna och att analysera de utgifter som hör samman med arbetsmiljön, med tanke på att konsekvenserna av arbetsolycksfall och arbetssjukdomar är en börda för hela samhället och att de dessutom påverkar produktiviteten och därigenom även konkurrenskraften.

2.8

Trots en allmän förbättring av arbetsmiljön under de senaste årtiondena, både vad gäller antalet olyckor respektive sjukdomar och hur allvarliga de varit, så har inte riskerna i arbetslivet minskat över hela linjen. Situationen är fortfarande oroande inom vissa sektorer samt för vissa kategorier av arbetstagare och vissa typer av företag där siffrorna till största delen ligger långt över genomsnittet (6). Utvärderingen visar att man i de nationella programmen inte tar hänsyn till vissa utsatta grupper, till exempel oäkta egenföretagare. Detta måste åtgärdas.

2.9

Trots att den tidigare strategin erbjöd utrymme för att öka medvetenheten om förebyggande insatser har detta arbete inte nått någon vidare spridning. I synnerhet bör små och medelstora företag få ett större regelbundet ekonomiskt stöd på villkor att de å sin sida åtar sig att respektera arbetsmarknadsavtalen om arbetsmiljö.

2.10

I fråga om inspektion av arbetarskyddet bör även företagens egna ansvar för intern övervakning understrykas, anser EESK.

2.11

För att gemenskapspolitiken och gemenskapslagstiftningen ska tillämpas på nationell nivå och leda till resultat, måste man säkerställa genomförandet och kontrollen på nationell nivå. EESK ställer sig positiv till att medlemsstaterna systematiskt rapporterar om genomförandet av direktiven.

2.12

EESK stöder kommissionens förslag om gemenskapsstatistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet (KOM(2007) 46 slutlig) och fortsätter att insistera på att det är viktigt att ha gemensamma definitioner och bedömningssystem (7). En enhetlig lagstiftning behövs för att samla in lämpliga och uppdelade uppgifter så att man kan skapa standarder och jämförelsetal.

3.1

Kommissionen har fastställt som mål för perioden 2007–2012 att förbättra kvaliteten på arbetstillfällena och att öka produktiviteten som en grundval för arbetsmiljöstrategin – vilket är en följd av gemenskapsstrategin för åren 2002–2006, baserad på ramdirektivet 89/391/EEG.

3.2

Det har gjorts en rapport för att utvärdera genomförandet av målen och vilket genomslag de fått under perioden 2002–2006 (8). Under denna period fick EU tio nya medlemsstater. I brist på statistik och information har man i denna utvärdering inte tagit hänsyn till den situation som rådde i de tio nya medlemsstaterna och den nya strategin utarbetades på grundval av uppgifter från 1999. EESK beklagar därför att kommissionen – trots att de nya medlemsstaterna trädde in i EU i mitten av föregående period och möjligheten alltså fanns – inte valde att använda sig av en successiv planering där man hade kunnat modifiera strategin efter hand.

3.3

Det är positivt att man i gemenskapsstrategin har fastställt ett mål om att minska arbetsolycksfallen med 25 %. Det kommer att krävas en särskild handlingsplan med mätbara mål och indikatorer och med tillförlitliga och mätbara rapporteringsmetoder och kontrollmekanismer för att genomföra detta mål. Man bör även beakta interna orsaker till arbetsolycksfall, t.ex. brådska och snäva leveranstider, samt utomliggande orsaker, t.ex. då förbiseenden beror på stress i privatlivet. Förutom arbetsrelaterade olycksfall är det lika viktigt att komma till rätta med arbetsrelaterade sjukdomar, som är mycket mer omfattande. De första stegen mot förebyggande insatser är att erkänna att det finns arbetssjukdomar och att uppdatera definitionen av sådana sjukdomar. Om orsakerna till sjukdomarna blir kända i god tid kan man även vidta åtgärder i god tid för att bli av med dem. Därför bör man fastställa ett konkret kvantitativt mål också för antalet arbetstagare som arbetar under riskförhållanden, eftersom detta har en avgörande effekt på antalet arbetssjukdomar i framtiden, och antalet arbetssjukdomar bör beräknas.

3.4.1

EESK understryker behovet av en arbetsmiljöstrategi med balans mellan lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder, beroende på vad som är mest effektivt att praktiskt genomföra. Det skulle vara till särskild nytta att fokusera på nya och förändrade arbetsförhållanden. Huruvida och hur dessa förändringar påverkar hälsan och säkerheten måste ses över på ett systematiskt sätt. På grundval av forskningsresultat bör man undersöka huruvida lämpliga åtgärder bör tas fram för att hantera de omfattande och ständigt ökande förändringarna i arbetsförhållanden och arbetsvillkor, och i synnerhet den snabbare och mer intensiva arbetstakten. EESK fäster uppmärksamheten på det faktum att alla arbetstagare har samma rättigheter och att detta måste respekteras på EU-nivå, men även på medlemsstatsnivå.

3.4.2

Vid tillämpningen av den nya strategin behöver ungdomar, migrerande arbetstagare, kvinnor, äldre arbetstagare och funktionshindrade särskilda bestämmelser och en särskild stödpolitik, eftersom de är de grupper som är mest utsatta för risker, arbetsolycksfall och arbetssjukdomar. Brister i utbildning, omskolning och information, obefintlig arbetsorientering och -handledning samt otillräckliga språkkunskaper utgör också risker. När det gäller de migrerande arbetstagarna är språkkunskaperna en viktig faktor vid förebyggande och information, och det är i detta fall viktigt att respektera likabehandlingsprincipen.

3.4.3

Samordningen och kontrollen av direktiven kräver lämpliga materiella och personella resurser. Trots detta – och trots utvidgningen 2004 – planerar man att dra in tjänster på yrkesinspektörskommittén. Inte heller vore det lämpligt att minska antalet representanter i denna kommitté. Det är endast 26 personer som arbetar på den ansvariga enheten inom kommissionen och 4–5 av dem har hand om tillämpningen av bestämmelserna. Redan 2002 uppmärksammade EESK detta faktum i ett yttrande och då fanns det bara 15 medlemsstater, i dag har vi 27. Denna situation måste absolut förbättras. På motsvarande sätt bör man motsätta sig en minskning av antalet inspektörer i medlemsstaterna.

3.4.4

Huvudmålet bör vara att se till att det råder överensstämmelse med lagstiftningen om skydd av anställda. De behöriga myndigheternas inspektioner bör bli fler, både när det gäller arbetsgivarnas och arbetstagarnas åtaganden i hälso- och säkerhetsfrågor. En bredare medvetenhet om hälso- och säkerhet på arbetsplatsen bör uppmuntras genom utbildning och mer lättillgängliga lagstiftningsramar.

3.4.5

Förutom att kontrollera säkerhetsbestämmelserna kan de nationella arbetsmiljöinspektionerna spela en positiv roll genom rådgivning till och samråd med arbetsgivarna. För att garantera att arbetsmiljöinspektionen är oberoende och effektiv är det viktigt att ställa tillräckliga medel till förfogande.

3.4.6

Yrkesinspektörskommittén beslutade redan 2002 att förbättra kvaliteten på arbetsmiljöinspektionerna och ett av huvudverktygen är framtagandet av indikatorer som gör det möjligt att mäta kvaliteten på inspektionerna. EESK har stött detta beslut i ett tidigare yttrande (9). EESK instämmer i yrkesinspektörskommitténs slutsatser och stöder dess rekommendationer, men kommittén beklagar att dessa inte har tagits med i strategin.

3.5.1

Man måste uppmuntra till dialog mellan arbetsmarknadens parter när det gäller arbetsmiljön eftersom det är nödvändigt med åtgärder på EU-nivå som har utarbetats av arbetsmarknadsparterna. Kandidatländerna måste stödjas, även ekonomiskt, via Europeiska socialfonden eller genom allianser mellan gamla och nya medlemsstater. När det gäller kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna har införandet av arbetsmiljöbestämmelserna inletts samtidigt som fler arbetsplatskontroller genomförs.

3.5.2

Läkare och sjukvårdspersonal har de kunskaper som krävs för att identifiera åkommor som härrör från arbetsförhållandena, men man måste i detta sammanhang även överväga de generellt stora kostnaderna på hälsoområdet. Kostnaderna för att förebygga sjukdomar kan inte läggas på arbetstagarna, eftersom detta kan leda till att de nonchalerar sin sjukdom för att inte drabbas ekonomiskt, vilket i slutändan kan skapa sjukvårdskostnader som är väsentligt högre. Inom ramen för företagshälsovården erbjuder arbetsgivare många åtgärder som utarbetats tillsammans med arbetstagarna och som bidrar till en hälsosammare livsstil bland arbetstagarna. Hit hör t.ex. kostnadsfri screening och program för rökavvänjning, rådgivning om sunda kostvanor och motion samt förebyggande av stress (10).

3.5.3

I strategin efterlyses omfattande åtgärder för att omskola och återintegrera arbetstagare som utestängts från arbetsmarknaden p.g.a. arbetssjukdomar eller invaliditet förorsakad av arbetet. EESK stöder kommissionens förslag, men det anges inte hur denna gemenskapspolitik ska finansieras.

3.5.4

EESK ställer sig bakom kommissionens åsikt att det fortfarande är nödvändigt med en mängd insatser, t.ex. åtgärder som utarbetas i samarbete med de offentliga sjukvårdssystemen, när det gäller att integrera arbetsmiljöfrågor i andra politikområden.

3.5.5

EESK stöder verksamheten i den grupp som består av ett flertal enheter inom GD Sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter och som syftar till att skapa synergier och uppnå konkreta resultat.

3.6.1

Ett bättre arbetsmiljöskydd på medlemsstatsnivå är en integrerad del av hälsotänkandet i bred betydelse. Detta ligger även i medlemsstaternas intresse. Det ligger dessutom i arbetstagarnas intresse att kontinuerligt delta i utbildning i arbetsmiljöfrågor, vilket de också är skyldiga att göra. Förutsatt att arbetsgivarna uppfyller sin plikt att kontinuerligt informera arbetstagarna och samarbeta med dem, är de viktiga aktörer när det gäller utbildning och utveckling av den nationella kulturen. Kollektivavtalen är också ett viktigt instrument i detta sammanhang.

3.6.2

EESK påminner medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna om vikten av förebyggande insatser och utbildning samt det ansvar som åligger dem inom detta område. Det är lämpligt att införa eller främja undervisning i hälso- och säkerhetsfrågor redan från förskolan och sedan inom grund- och yrkesutbildning, högre utbildning, vuxenutbildning och fortbildning.

3.6.3

Det är viktigt att man inom undervisning, utbildning och fortbildning tar hänsyn till olika grupper. EESK anser att det är bra att utbildning och livslångt lärande nu ingår i den nya strategin och i de förebyggande insatserna.

3.6.4

I allmänhet tar man inte hänsyn till frågor om hälsa och säkerhet på arbetet i grundutbildningen och inte heller inom omskolningsutbildning. Det är därför EESK särskilt gläder sig åt att utbildning och livslångt lärande har införts i den nya strategin och i de förebyggande insatserna.

3.6.5

När det gäller särskilt farliga arbetsplatser där de flesta fallen av arbetsolycksfall och arbetssjukdomar inträffar rekommenderar EESK att man i de nationella strategierna lägger särskild vikt vid nya risker då man arbetar med att identifiera och förebygga risker. Ett införande av sektorsuppdelade databaser skulle också vara till stor hjälp.

3.6.6

Kommittén anser att sjukdomar orsakade av cancerogena faktorer på arbetsplatsen utgör ett avsevärt problem. Cirka 2,3 miljoner nya cancerfall diagnostiserades i EU:s 25 medlemsstater enbart under 2006, vilket innebär att cancer är den främsta orsaken till för tidig död. Cirka 9,6 % av alla dödsfall i cancer beräknas ha en koppling till förhållanden på arbetsplatsen (11). Av detta skäl uppmanar kommittén medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att minska antalet anställda som utsätts för cancerogena ämnen.

3.6.7

EESK anser att man bör utveckla hälsovårdskulturen på bred front i syfte att göra arbetstagarna mer uppmärksamma på hälsoaspekter. För att åstadkomma detta är det inte bara viktigt att hjälpa arbetsgivarna, utan också att föreslå ett stöd på EU-nivå och på nationell nivå, och att ge arbetstagarna information om deras rättigheter på detta område med hänvisning till olika bestämmelser i den internationella rätten (ILO), gemenskapsrätten (EU) och den nationella rätten.

3.6.8

Både på EU-nivå och nationell nivå måste man på frivillig väg utveckla den förebyggande politiken och anslå tillräckliga budgetmedel eller sociala trygghetsmedel. Om den förebyggande verksamheten ska kunna stärkas är det nödvändigt att utarbeta en sammanhållen och förebyggande strategi. Man bör se till att alla arbetstagare har tillgång till utbildning så att man kan minska vissa gruppers utsatthet. Med tanke på de förändrade anställningsformerna är denna faktor särskilt viktig för de arbetstagare som utan egen förskyllan ofta inte har tillgång till utbildning i säkerhetsfrågor och läkarundersökningar på arbetsplatsen eller till förebyggande och kontroll.

3.6.9

EESK anser att man bör ägna massmedias inflytande särskild uppmärksamhet i syfte att göra en bredare allmänhet bättre informerad om vikten av att man håller sig till arbetsmiljöbestämmelserna. Man måste i större utsträckning utnyttja de kampanjer som anordnas av Europeiska kommissionen, Europeiska arbetsmiljöbyrån, ILO och fackföreningarna (t.ex. internationella dagen till minne av döda och skadade arbetstagare m.m.).

3.7.1

EESK föreslår att man genom vetenskapliga metoder ska mäta de nya riskerna på arbetsplatserna, till exempel stress eller nya svåra förhållanden. De psykosociala och fysiska konsekvenser som de nya verksamhetsområdena och de nya arbetsförhållandena har på arbetstagarna måste utredas med hjälp av vetenskapliga metoder och i detta syfte måste det utarbetas nya indikatorer. EESK anser att alla företagsläkare bör få en utbildning som gör det lättare för dem att hos arbetstagare diagnostisera sådan mental belastning som förorsakas av arbetsförhållandena och de problem som dessa leder till.

3.7.2

EESK instämmer i kommissionens förväntan att arbetstagarna ska lägga större vikt vid hälsoaspekter, men detta kommer inte att ske om inte förutsättningarna finns. Osäkra och tidsbegränsade kontrakt, den tid man faktiskt tillbringar på arbetsplatsen och den konstanta stressen p.g.a. risken att förlora arbetet, bristen på kunskaper om arbetstagares rättigheter och bristen på information, samt migrerande arbetstagares ofördelaktiga situation när de behöver hälsovård är några av de problem som hindrar god praxis.

3.7.3

Inom ramen för sin strategi för att skapa goda förhållanden på arbetet 2002–2006 har EU ännu inte uppfyllt sitt åtagande att skapa arbetsplatser där den mentala hälsan inte hotas av stress och depression. EESK beklagar detta och uppmanar kommissionen att utarbeta konkreta rekommendationer.

3.8.1

EU är inte bara ansvarigt för arbetsvillkoren för sina medborgare, utan även för dem som bor utanför EU:s gränser. Eftersom detta redan ingår i den tidigare strategin, måste respekten för de grundläggande arbetstagarrättigheterna beaktas i utrikeshandeln och även i utvecklingspolitiken, även om det skulle stå i strid med principen om fria marknader (12).

3.8.2

Inom ramen för den internationella politiken bör man uppmuntra att andra länder antar ILO:s regler och rekommendationer samt tar intryck av EU:s framsteg, t.ex. Reach. Det är också lämpligt att utveckla politik och lagstiftning som syftar till att minska de risker och sjukdomar som förorsakas av asbest, cancerframkallande ämnen och kisel.

3.8.3

Inom ramen för tillhandahållande av statliga eller offentliga tjänster måste medlemsstaterna föregå med gott exempel genom att prioritera de företag som respekterar arbetsmiljöbestämmelserna för sina arbetstagare (såsom de definieras i strategin för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen 2002–2006).

3.8.4

Alla EU-medlemsstater bör uppmanas att ratificera befintliga ILO-konventioner.