This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52004PC0486
Proposal for DIRECTIVES OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL Re-casting Directive 2000/12/EC of the European Parliament and of the Council of 20 March 2000 relating to the taking up and pursuit of the business of credit institutions and Council Directive 93/6/EEC of 15 March 1993 on the capital adequacy of investment firms and credit institutions.
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut
/* KOM/2004/0486 slutlig */
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut /* KOM/2004/0486 slutlig */
SV || EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 14 juli 2004 KOM(2004) 486 slutlig 2004/0155 (COD)
2004/0159 (COD)
Volym I Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den
20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och rådets
direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag
och kreditinstitut (framlagt av kommissionen)
{SEK(2004) 921} MOTIVERING 1. ALLMÄNNA KOMMENTARER En inre finansiell marknad inom EU kommer att
bli av central betydelse för att främja den europeiska ekonomins
konkurrenskraft och för att minska företagens kapitalkostnader. I
handlingsplanen för finansiella tjänster förutskickas ett direktiv om nya
regler för kapitalkrav på kreditinstitut och värdepappersföretag under 2004,
parallellt med arbetet på G 10-nivå i Baselkommittén för banktillsyn[1]. Överenskommelsen 1988 i G 10-gruppens
Baselkommitté för banktillsyn om det så kallade Baselavtalet (Basel I) ledde
till att minimikrav på kapital infördes i över 100 länder[2]. Detta skedde i stort
sett samtidigt med att viktiga EU-direktiv antogs (direktiv 89/299/EEG av
den 17 april 1989 om kapitalbasen i kreditinstitut och direktiv
89/647/EEG av den 18 december 1989 om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut,
konsoliderade genom direktiv 2000/12/EG av den 20 mars
2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut). Dessa direktiv avsåg risker i kreditinstitut
till följd av beviljade krediter. Genom direktiv
93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och
kreditinstitut utvidgades
tillämpningsområdet för reglerna om både kreditrisker och marknadsrisker till att
även gälla värdepappersföretag. 1) Behovet av förbättrade krav i EU De befintliga reglerna har varit av väsentlig
betydelse för den inre marknaden och lett till högt ställda aktsamhetsnormer.
Flera viktiga brister har dock konstaterats, som gäller följande: 1. Grova skattningar av kreditrisker ger ytterst ungefärliga mått på riskexponeringen, och det är fara värt
att de kommer att falla i vanrykte. 2. Utrymme för kapitalarbitrage: Innovationer på marknaderna har gjort det möjligt för finansiella institut
att genom arbitrage i praktiken kompensera en bristande överensstämmelse mellan
sammansättningen av institutens egna riskavsättningar och minimikraven på
kapital. 3. Bristande erkännande av effektiva riskreducerande
åtgärder: De befintliga direktiven medger inte
att metoder för riskreduktion beaktas i tillräcklig utsträckning. 4. Risktäckningen är ofullständig enligt de befintliga direktiven, bl.a. omfattas inte operativa risker
av något kapitalkrav. 5. Avsaknad av krav på
tillsynsmyndigheterna att utvärdera den aktuella riskprofilen för kreditinstitut för att förvissa sig om att dessa innehar
tillräckligt kapital med hänsyn till sina riskprofiler. 6. Avsaknad av krav på samarbete mellan
tillsynsmyndigheterna: När marknaden alltmer sträcker
sig över nationsgränserna måste myndigheterna samarbeta effektivt med varandra
inom tillsynen över gränsöverskridande företagsgrupper för att minska den
administrativa belastningen. 7. Avsaknad av adekvat marknadsinformation:
De befintliga direktiven underlättar inte en effektiv
marknadsdisciplin för att ge tillförlitlig information till marknadsaktörerna,
så att de kan göra välgrundade bedömningar. 8. Brist på flexibilitet i regelverket: Det nuvarande EU-systemet saknar den flexibilitet som krävs för att
hålla jämna steg med den snabba utvecklingen på de finansiella marknaderna och
av riskhanteringsmetoderna samt med förbättringarna av kvaliteten på
instrumenten för regelgivning och tillsyn. Vad skulle hända om inga ändringar gjordes av
politiken? Det finns stor enighet om att den nuvarande
situationen är ohållbar. Den bristande anpassningen mellan kapitalkraven och
riskerna skulle bestå, vilket skulle begränsa aktsamhetsreglernas effektivitet
och öka riskerna för konsumenterna och för stabiliteten i det finansiella
systemet. Fortfarande skulle den fulla utsträckningen av de risker som vissa
finansiella institut utsätter sig för inte fångas upp av systemet. Dessutom
skulle de nyaste och effektivaste riskhanteringsmetoderna varken främjas
aktivt eller erkännas, och grupper som tillhandahåller finansiella tjänster i
mer än en medlemsstat skulle fortfarande utsättas för oskälig administrativ
belastning till följd av att de regleras och står under tillsyn av mer än en
medlemsstat. Slutligen skulle EU inte kunna fullständigt utnyttja kommande
framsteg på grund av svårigheterna med att snabbt uppdatera EU:s nuvarande
regelverk på området. Med tanke på att det nya Baselavtalet föreslås genomföras
globalt skulle sektorn för finansiella tjänster i EU missgynnas väsentligt
jämfört med sina utländska konkurrenter. 2) Principer för direktivet I
kommissionens handlingsplan för finansiella tjänster från 1988 fastslogs att EU
behöver väl preciserade aktsamhetsnormer som är förenliga med internationella
förhållanden och beaktar den senaste utvecklingen. De bör också vara
proportionerliga och ta hänsyn till nedsättningar av riskerna på grund av de
omständigheter under vilka exponeringarna uppstår, särskilt när det gäller
utlåning till konsumenter och små och medelstora företag. Reglerna bör gälla
både kreditinstitut och värdepappersföretag (för att skapa jämbördiga
konkurrensvillkor), men de måste också vara proportionerliga och fullt ut
beakta den mångfald av former för finansiella institut som förekommer inom EU. 2. Samråd och konsekvensanalys a) Samråd med aktörer och berörda parter Kommissionen har genomfört samråd med aktörer
och berörda parter sedan november 1999. Tre fullständiga samrådsdokument har
offentliggjorts (22.11.1999, 5.2.2001 och 1.7.2003). En fullständig
strukturerad dialog med aktörer genomfördes den 18 november 2002.
Samrådsdokument om specifika tekniska frågor har offentliggjorts (fastigheter
och täckta obligationer den 7 april 2003, förväntade och ej förväntade
förluster den 26 november 2003 och fondföretag den 3 februari 2004). Kommentarerna har i allmänhet givit starkt
stöd för de viktigaste målen för projektet. Det finns stöd för ökad
riskkänslighet, som leder till större finansiell stabilitet, och det brådskar
med en uppdatering av reglerna för att ta hänsyn till de betydande framstegen i
teknikerna för riskmätning och riskhantering på området för finansiella
tjänster och för att anpassa dem till de alltmer sofistikerade metoderna för
regelgivning och tillsyn. Det finns också starkt stöd för kommissionens
inställning att EU:s kapitalkravsramar bör ses över i enlighet med de nya
internationella ramarna men med de skillnader som krävs på grund av specifika
förhållanden inom EU. Institut med mindre komplex verksamhet Det finns
påfallande brett stöd för att de nya reglerna skall tillämpas i Europa – och på
alla kreditinstitut och tillhandahållare av investeringstjänster, oavsett
institutens rättsliga form och graden av komplexitet i deras verksamhet. Ett
skäl till detta är också att man vill undvika att ”andra klassens institut”
utvecklas, vilket vore troligt om vissa institut undantas. Detta är ett uttryck
för en uppfattning om att de nya ramarna har utformats så att de blivit väl
lämpade för en vid tillämpning. Det nya direktivets
flexibilitet Det finns fortsatt
brett och starkt stöd för den metod som föreslagits för att säkerställa att de
nya ramarna kan anpassas till innovationer på marknaden och inom tillsynen så
att effektiviteten och konkurrenskraften hos sektorn för finansiella tjänster
inom EU fortlöpande kan hållas på en optimal nivå. Aktörerna stöder
uppläggningen att redovisa bestående principer och mål i artiklarna som ger
mandat för de mer detaljerade och tekniska bestämmelserna i bilagorna.
Förfarandet för ändring av bilagorna måste vara utformat så att ett
fullständigt och effektivt samråd med berörda parter säkerställs. Värdepappersföretag Betydande
ändringar har gjorts för att tillmötesgå några företrädare för
värdepappersföretagssektorn som invänt mot att omfattas av kapitalkrav som de
ansåg vara mer lämpade för kreditinstitut. Komplexitet I några svar
begärdes förenklingar och mindre föreskrifter. Kommissionen har förbättrat
textens klarhet och användarvänlighet. Utformningen kommer att tilltala
institut som söker enkla tillämpningsregler eller önskar övergå gradvis till
mer komplexa bestämmelser för kapitalkrav. De föreslagna nya ramarna innehåller
flera valmöjligheter och metoder av olika komplexitetsgrad. Sedan 1999 har också flera samrådsförfaranden
genomförts om detaljfrågor. I förslaget har hänsyn tagits till mycket ingående
och värdefulla kommentarer från berörda parter, särskilt bank‑ och
värdepappersföretagsbranscherna. b) Konsekvensanalys En utvidgad konsekvensanalys har genomförts
för att fastställa om det finns behov av åtgärder på EU-nivå, och i så fall
vilka åtgärder som krävs. Baselkommittén
har offentliggjort en kvantitativ konsekvensundersökning (QIS3), som
omfattade kreditinstitut i fyrtio länder, för att bedöma effekterna av de nya
Baselförslagen om minimikrav på kapital för banker. Kommissionen bidrog genom att
utvidga undersökningen till länder som inte är företrädda i Baselkommittén. De
viktigaste slutsatserna var för det första att de nya bestämmelserna generellt
kommer att minska kapitalkraven för kreditinstitut inom EU med cirka 5 %
jämfört med nuvarande nivåer. Vidare ligger resultaten för de olika metoderna i
linje med målen, särskilt genom att en neutralitet i fråga om kapitalkrav
kombineras med lämpliga incitament för att få instituten att övergå till mer
avancerade metoder. Slutligen kommer de mindre, nationellt verksamma, institut
som väljer den enkla metoden att ställas inför något minskade kapitalkrav,
medan kapitalkraven i huvudsak kommer att förbli oförändrade för större
internationellt verksamma kreditinstitut som väljer den mer avancerade metoden
och minskas betydligt för sådana kreditinstitut inom EU som visserligen är
mindre men som bedriver specialiserad och avancerad verksamhet och som väljer
att införa en avancerad metod. Viktigt att notera är att den huvudsakliga
orsaken till minskningen av kapitalkraven återfinns inom ”hushållsportföljen”,
som till större delen består av lån på mindre än en miljon euro till små och
medelstora företag samt hypotekslån. Det nya kapitalkravet för operativ risk är
den viktigaste kompenserande faktorn i samband med att kapitalkraven minskas
för kreditinstituten. Dessutom har kommissionen på begäran av
Europeiska rådet i Barcelona beställt en undersökning av konsekvenserna av
utkastet till förslag till nya kapitalkrav för kreditinstitut och värdepappersföretag
inom EU[3].
Slutrapporten, som utarbetats av PricewaterhouseCoopers, innehåller positiva
slutsatser om konsekvenserna (kritiken gäller endast två områden –
värdepappersföretag och riskkapital – och den har beaktats på båda områdena i
kommissionens förslag)[4].
De viktigaste slutsatserna är att de nya ramarna för kapitalkrav bör ge
positiva effekter för EU och för aktsamhetslagstiftningen inom EU.
Kapitalkraven på kreditinstituten inom EU bör minska med ± 5 % (90 miljarder
euro), vilket innebär en årlig vinstökning på ± 10–12 miljarder euro, De mindre
kreditinstituten missgynnas inte, och ingenting tyder på att den nya ordningen
kommer att framtvinga fusioner eller konsolideringar. Beslutet om att alla
kreditinstitut skall omfattas av direktivet kommer inte att medföra någon
konkurrensnackdel, och inte heller har det amerikanska beslutet att tillämpa
avancerade metoder på endast cirka tjugo stora kreditinstitut någon avgörande
betydelse för konkurrensen. Genomförandekostnaderna för kreditinstituten inom
EU påverkas inte bara av Basel II, och många av investeringarna (kanske en så
hög andel som 80 %) skulle ha krävts i vilket fall som helst, låt vara
under en längre tidsperiod. Viktigt att notera är att möjligheterna till och finansieringskostnaderna
för de små och medelstora företagen i de flesta medlemsstaterna inte kommer att
påverkas negativt (de konjunkturförstärkande effekterna är mindre – och mindre
skadliga – än med de nuvarande bestämmelserna). De farhågor som finns hos de
små och medelstora företagen härrör från en bristande förståelse av
informationen om Basel II. De makroekonomiska verkningarna på EU:s ekonomi av
Basel II är små – det skulle kunna uppstå en lindrig efterfrågechock på
ekonomin som minskar kapitalkostnaderna för företagen och ger upphov till en
ökning på 0,07 % av EU:s BNP. Generellt sett kommer de nya kapitalkravsramarna
att minska sårbarheten i banksystemet genom ett ökat riskmedvetande, förbättrad
riskhantering och en effektivare kapitalallokering som bör ge positiva
långsiktiga effekter på EU:s ekonomi. 3. Rättslig grund Den rättsliga grunden för förslagen är artikel
47.2 i fördraget, som är rättslig grund för antagande av gemenskapsåtgärder
som syftar till att genomföra den inre marknaden för finansiella tjänster inom
EU. Förslagen läggs fram som direktiv, eftersom det är det lämpligaste
instrumentet för att nå de avsedda målen, och eftersom de innebär ändringar av
befintliga direktiv som avser samma tekniska frågor. Bestämmelserna går inte
utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen. 4. Kommentarer till artiklarna Förslagen har utarbetats enligt den s.k.
omarbetningstekniken (interinstitutionellt avtal 2002/C 77/01) som gör det
möjligt att innehållsmässigt ändra befintlig lagstiftning utan ett
självständigt ändringsdirektiv. EU:s lagstiftning blir därigenom mindre
komplicerad och mer tillgänglig och begriplig. Ändringar som inte avser innehållet har gjorts
av många artiklar för att förbättra direktivens struktur, redaktionella
kvalitet och läsbarhet. A. Direktiv 2000/12/EG Artikel 4: Definitioner Artikel 4 innehåller några nya definitioner av
viktiga begrepp för att förtydliga dessas innebörd och underlätta förståelsen. Artikel 22: Den befintliga ordalydelsen har ändrats för
att förtydliga och förstärka kreditinstitutens skyldighet att ha effektiva
interna riskhanteringssystem. Eftersom kreditinstitut av starkt skiftande
karaktär omfattas av kraven måste dessa tillämpas proportionerligt. De tekniska
bestämmelserna på området återfinns i bilaga V. Artiklarna 56-67: Ett litet antal ändringar har gjorts. Även om
avsikten inte har varit att revidera definitionen av ”kapitalbas” till följd av
Baselkommitténs ändrade behandling av förväntade förluster (enl. det s.k.
Madridbeslutet) krävs vissa begränsade ändringar. Artiklarna 68-75: Kreditinstitut måste fortlöpande inneha en tillräcklig
kapitalbas och uppge dess miniminivå. I artiklarna anges hur dessa krav skall
uppfyllas om kreditinstitutet ingår i en företagsgrupp (den möjlighet som
medlemsstaternas myndigheter för närvarande har att avstå från vissa krav
kvarstår, men ytterligare preciseringar har införts). Beräkningen av kraven har
förtydligats med stöd av den nu införda förordningen (EG) nr 1606/2002 om
internationella redovisningsstandarder. Artiklarna 76-101: Dessa artiklar ersätter de nuvarande kraven på
solvensgrad för kreditrisker och inför två metoder för att beräkna riskvägda
exponeringsbelopp. Schablonmetoden (art. 78-83) bygger på de
befintliga ramarna där riskviktningen bygger på att tillgångar och poster utanför
balansräkningen hänförs till ett fastställt antal riskkategorier. Riskkänsligheten
har ökats genom ett stort antal exponeringsklasser och riskkategorier (art.
79). Riskvikterna är lägre för annan hushållsutlåning än bostadslån (75 %)
och utlåning mot säkerhet i bostadsfastighet (35 %). Det införs en
riskviktning på 150 % för tillgångar 90 dagar efter förfallodagen
(100 % för utlåning mot säkerhet i bostadsfastighet). Det är tillåtet att
använda kreditvärdighetsbetyg från värderingsinstitut (”externa
kreditvärderingar” – art. 81–83), om sådana finns tillgängliga, för att
fastställa riskvikter. De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga
VI. Den andra metoden (”internmetoden” – art.
84–89) baseras på intern riskklassificering och gör det möjligt för kreditinstituten
att använda egna skattningar av riskparametrarna inom ramen för deras olika
exponeringar för kreditrisk. Dessa parametrar skall föras in i en föreskriven
beräkningsmodell så att en konfidensnivå på 99,9 % erhålls för sunda finanser.
Enligt den grundläggande metoden får kreditinstituten använda egna skattningar
av sannolikheten för fallissemang och samtidigt använda officiellt föreskrivna
värden för andra riskelement. Med den ”avancerade” metoden får kreditinstituten
använda sina egna uppskattningar av förluster i händelse av fallissemang och av
exponering för fallissemang. Kreditinstituten får använda gruppbaserade
uppgifter vid uppskattningen av värdena för riskparametrarna. Därigenom kan
mindre kreditinstitut tillämpa en mer riskkänslig metod vid beräkningen av
kapitalkraven. De föreslagna genomförandebestämmelserna
(art. 85) för internmetoden gör det möjligt för kreditinstituten att inom
rimlig tid på ett flexibelt sätt övergå till att tillämpa den grundläggande
eller den avancerade internmetoden på olika affärsverksamheter och
exponeringsklasser. ”Användning med permanenta undantag” tillåts för
oväsentliga exponeringsklasser och affärsverksamheter (kapitalkraven får
beräknas enligt schablonmetoden, även om kreditinstitutet använder internmetoden
för andra exponeringsklasser). I de föreslagna EU-ramarna erkänns att det för
små kreditinstitut kan vara mycket betungande att utarbeta ett system för riskklassificering
av vissa motparter. Användning med permanenta undantag föreslås för dessa
exponeringsklasser även i de fall då kreditinstitutens exponering mot sådana
motparter är betydande (art. 89). De tekniska bestämmelserna för denna aspekt av
internmetoden återfinns i bilaga VI. Artiklarna 90-93: I dessa artiklar behandlas gemensamma aspekter
av tekniker för riskreducering, och de gemensamma underliggande riskerna eller
ekonomiska effekterna behandlas på ett enhetligt sätt. Bl.a. erkänns flera
olika slag av säkerhets‑ och garanti/kreditderivatsgivare än för
närvarande. Inom den grundläggande internmetoden erkänns i stabilitetsmässigt
lämplig grad finansiella kundfordringar och fysiska säkerheter. Kreditinstituten
kan utnyttja alternativa modeller för valet mellan metoder av olika
komplexitetsgrad (en förenklad metod, som bygger på en lättillämpad
”riskviktsersättning”, eller en fullständig metod, där volatilitetsjusteringar
görs av värdet av de mottagna säkerheterna). För att beräkna volatilitetsjusteringarna
finns mer eller mindre komplexa metoder att tillgå (en enkel ”regleringsmetod”
där referensbeloppen för justeringarna av volatiliteten anges i en tabell och
en mer riskkänslig metod där egna skattningar används). De tekniska
bestämmelserna på området återfinns i bilaga VIII. Artiklarna 94-101: Genom dessa artiklar införs för första gången
ett harmoniserat regelverk för kapitalkrav för verksamheter och investeringar
inom värdepapperisering. Detta innebär en betydande förbättring av
kapitalkravsramarna, som gör det möjligt för kreditinstituten att utnyttja de
möjligheter till finansiering, dispositioner i balansräkningen m.m. som sådana
transaktioner kan ge. Det kommer också att leda till att värdepapperisering i
mindre utsträckning än nu ses som ett instrument för kapitalarbitrage. De tekniska
bestämmelserna på området återfinns i bilaga IX. Artiklarna 102-105: Genom
dessa artiklar införs krav som avser de operativa riskerna för
kreditinstituten. Tre olika metoder finns: En enkel metod, basmetoden, (art.
103) som bygger på en enda indikator avseende intäkterna och som ger en kapitalbuffert
mot operativa risker, utan att kreditinstituten behöver utveckla sofistikerade
och kostsamma informationssystem för sin riskexponering. En mer exakt metod,
schablonmetoden (art. 104), som bygger på affärsområden och som är mer
riskkänslig, eftersom kapitalkraven för operativa risker differentieras utifrån
de relativa risknivåerna för olika affärsområden: denna metod kommer troligen
att föredras av ett stort antal små eller mindre komplexa kreditinstitut. Inom ramen
för de s.k. internmätningsmetoderna (IMM - art. 105) slutligen skapar
instituten egna mått för operativ risk, samtidigt som de måste följa mer
krävande riskhanteringsnormer. Sådana metoder förväntas komma att antas
gradvis av i första hand stora institut med internationell verksamhet och
mindre institut med specialinriktning som har utvecklat avancerade
riskövervakningssystem för sina huvudsakliga affärsområden. De tekniska
bestämmelserna på området återfinns i bilaga X. Artiklarna 106-119: Genom ett litet antal ändringar skapas överensstämmelse
mellan kapitalkraven och bestämmelserna om stora exponeringar, särskilt i syfte
att ta hänsyn till det utvidgade erkännandet av tekniker för riskreducering. Artiklarna 123-124: Dessa artiklar gäller ”andra pelaren” i
Baselavtalet. Enligt artikel 51A skall kreditinstituten ha inrättat interna
förfaranden för att mäta och hantera de risker de exponeras för och inneha
”internt” kapital till ett belopp som de själva bedömer vara tillräckligt för
att täcka dessa risker. De behöriga myndigheterna skall enligt artikel 124 se
till att kreditinstituten iakttar sina olika rättsliga skyldigheter i fråga om
organisations‑ och riskkontroll och utvärdera de risker som
kreditinstituten exponerar sig för. Med stöd av denna utvärdering skall
tillsynsmyndigheterna fastställa om det föreligger brister i kontroller och
kapitalinnehav. De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga XIII. Artiklarna 125-143: Den gränsöverskridande affärsverksamheten ökar
inom EU, och det finns en tendens att centralisera riskhanteringen inom
gränsöverskridande företagsgrupper. Därför måste samordningen och samarbetet
förbättras mellan de nationella tillsynsmyndigheterna inom EU. Den befintliga
och väl etablerade funktionen som samordnande tillsynsmyndighet har därför
utvecklats ytterligare. Genom artikel 136 kommer tillsynsmyndigheterna att ges
en harmoniserad minimiuppsättning av befogenheter för att kräva att
kreditinstituten åtgärdar eventuella avvikelser från kraven i direktivet. Artikel 144: Genom artikeln införs en minimiuppsättning
krav på information från medlemsstaternas myndigheter i syfte att öka
samstämmigheten och skapa överblickbarhet. Artiklarna 145-149: Dessa artiklar avser ”tredje pelaren” i
Baselkommitténs nya avtal om kapitalkrav. Kreditinstitutens information till
marknadsaktörerna bidrar till ökad sundhet och stabilitet i det finansiella
systemet, bevarar jämbördiga konkurrensvillkor och lämnas med hänsynstagande
till att viss information kan vara känslig. Enligt artikel 147 skall de flesta
kreditinstitut offentliggöra information minst en gång om året, men oftare
återkommande offentliggöranden kan krävas utifrån specifika kriterier. De
tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga XII. Artikel 150: Direktivet måste kunna följa utvecklingen på
marknaden. En nödvändig grad av flexibilitet skapas genom att en distinktion
görs mellan principiella bestämmelser och tekniska bestämmelser (särskilt i
bilagorna till direktivet) som kan behöva anpassas på kort eller medellång
sikt. Genom artikel 150 läggs nya tekniska områden till dem som anges i
direktiv 2000/12/EG (och som hade införts 1989) och det föreslås att de nya
tekniska bilagorna bör kunna ändras enligt samma påskyndade förfarande. B. Direktiv 93/6/EEG om
kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut Artikel 2: Tillämpningsområde I artikel 2 anges hur kraven skall tillämpas på
enskilda värdepappersföretag, grupper av värdepappersföretag och blandade
grupper. Artikel 3: Definitioner Några nya eller ändrade definitioner ges av
viktiga begrepp för att förtydliga deras innebörd och underlätta förståelsen. Artikel 11: Behandling av kapital i handelslagret En exaktare definition ges av ”handelslager”
för att skapa ökad klarhet om vilka kapitalkrav som är tillämpliga och för att
begränsa möjligheterna till arbitrage mellan handelslagret för traditionell
bankverksamhet och det för finansiella instrument. De tekniska bestämmelserna
på området återfinns i bilaga VII. Artiklarna 18 och 20: Genom artikel 18 föreskrivs minsta kapitalkrav
för kreditinstitut och värdepappersföretag när det gäller marknadsrisker.
Behandlingen av positioner i fondföretag och kreditderivat och ett antal ändringar
på andra områden för att skapa ökad riskkänslighet är nya. De tekniska
bestämmelserna på området återfinns i bilagorna I–VII. Genom artikel 20
utvidgas tillämpningsområdet för bestämmelserna om kapitalkrav för kreditrisker
och operativa risker i direktiv 2000/12 till att även gälla
värdepappersföretag. Till nyheterna på området för kreditrisker hör att en
behandling av kreditderivat föreskrivs och att en ändrad bestämmelse införs om
exponering för repor och transaktioner för att finansiera finansiella
instrument och råvaror. När det gäller operativa risker har betydande ändringar
gjorts för att ta hänsyn till specifika förhållanden inom värdepappersbranschen,
bl.a. genom en möjlighet att fortsätta att tillämpa kravet på ”kapital för
kostnadsrisker” på värdepappersföretag som tillhör riskkategorierna låg, medel
och medel/hög. Artikel 28: Stora exponeringar De nuvarande förhållandena fortsätter att
gälla, så att kreditinstitut och värdepappersföretag omfattas av samma regler
med förbehåll för ändringar av stora exponeringar vid transaktioner med
handelslagret. En nyhet är en ändrad bestämmelse om exponering för repor och
transaktioner för att finansiera finansiella instrument och råvaror. De
tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga VI. Artikel 33: Värdering av positioner för
rapportering I syfte att säkerställa finansiell stabilitet
föreskrivs skärpta krav på värderingen av positioner i handelslagret i
bestämmelserna om positioner i handelslagret som skall värderas dagligen. De
tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga VII. Artikel 22: Sammanställd kapitalbas Möjligheten för de behöriga myndigheterna att
avstå från att tillämpa krav på sammanställd kapitalbas på företagsgrupper som
består av värdepappersföretag kvarstår med förbehåll för att stabilitetsmässigt
sundare villkor ställs. Artikel 34: Riskhantering och värdering av
kapital Genom artikel 34 införs det krav som gäller
för kreditinstitut (artikel 17 i direktiv 2000/12) på att ha effektiva interna
riskhanteringssystem även för värdepappersföretag. Med hänsyn till den
skiftande karaktären hos de institut som omfattas måste detta krav genomföras
på ett proportionerligt sätt. Dessutom skall enligt artikeln
värdepappersföretag omfattas av kravet i artikel 51A i direktiv 2000/12 på att
ha interna förfaranden för att mäta och hantera de risker de är exponerade för
och ”internt” kapital till ett belopp som de bedömer vara tillräckligt för att
täcka dessa risker. Detta innebär en utökning av de befintliga kraven på
riskhantering för värdepappersföretag i direktiv 2004/39/EG. Artikel 37: Tillsyn Enligt denna artikel skall reglerna i direktiv
2000/12 med tillämpliga ändringar även gälla för värdepappersföretag. Artikel 42 Liksom direktiv 2000/12 måste direktiv 93/6 kunna
följa utvecklingen på marknaden. En nödvändig grad av flexibilitet skapas genom
att en distinktion görs mellan principiella bestämmelser och tekniska
bestämmelser (särskilt i bilagorna till direktivet) som kan behöva anpassas på
kort eller medellång sikt. De tekniska bilagorna bör kunna ändras enligt ett
påskyndat förfarande. För att ta hänsyn till den förväntade viktiga
utvecklingen av tillsynspraxis under de kommande åren införs en klausul om
översyn av behandlingen av motpartsrisker. ê2000/12/EG 2004/0155 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om rätten att starta och driva verksamhet i
kreditinstitut (omarbetning) ò ny (Text av betydelse för EES) ê 2000/12/EG (anpassad) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 47.2 första och tredje meningen i
detta, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Ekonomiska och sociala
kommitténs yttrande[5], i enlighet med förfarandet i
artikel 251 i fördraget[6], och av följande skäl: ê2000/12/EG Skäl 1
(anpassad) (1)
Rådets direktiv 73/183/EEG av
den 28 juni 1973 om upphävande av begränsningar i etableringsfriheten och i
friheten att tillhandahålla tjänster vid självständig verksamhet hos banker och
andra finansiella institut[7],
rådets första direktiv (77/780/EEG) av den 12 december 1977 om samordning av
lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i
kreditinstitut[8],
rådets direktiv (89/299/EEG) av den 17 april 1989 om kapitalbasen i
kreditinstitut[9],
rådets andra direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989 om samordning av lagar
och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i
kreditinstitut[10],
rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 december 1989 om kapitaltäckningsgrad för
kreditinstitut[11],
rådets direktiv 92/30/EEG av den 6 april 1992 om gruppbaserad tillsyn över
kreditinstitut[12],
och rådets direktiv 92/121/EEG av den 21 december 1992 om övervakning och
kontroll av kreditinstituts stora exponeringar[13] har
undergått flera och omfattande ändringar. För att skapa klarhet och av
praktiska skäl bör därför en kodifiering företas av nämnda direktiv genom att
sammanföra dem i en enda text. ÖBetydande ändringar
har vid flera tillfällen gjorts av Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i
kreditinstitut[14].
Med anledning av nya ändringar bör den av tydlighetsskäl omarbetas. Õ ê2000/12/EG Skäl 2
(anpassad) Enligt fördraget är all
diskriminerade behandling med avseende på etablering och tillhandahållande av
tjänster, vare sig på grund av nationalitet eller på grund av det förhållandet
att ett företag inte är etablerat i de medlemsstater där tjänsterna
tillhandahålls, förbjuden. ê2000/12/EG Skäl 3 (2)
För att göra det lättare att starta och driva
verksamhet i kreditinstitut är det nödvändigt att undanröja de mest störande
skillnaderna mellan medlemsstaternas rättsregler för dessa institut. ê2000/12/EG Skäl 4
(anpassad) (3)
Detta direktiv utgör det väsentliga instrumentet
för uppbyggnad av den inre marknaden, en inriktning som
fastställts genom den Europeiska enhetsakten och för vilken det i kommissionens
vitbok ställts upp en tidsplan, som syftar till såväl etableringsfrihet
för kreditinstitut som frihet för sådana institut att tillhandahålla tjänster. ê2000/12/EG Skäl 5
(anpassad) (4)
Samordningen bör gälla alla kreditinstitut, både
för att ge skydd åt sparmedel och för att skapa lika konkurrensvillkor för
instituten. Skälig hänsyn måste Ö bör dock Õ där det är befogat, tas till objektiva skillnader i
fråga om institutens verksamhetsbetingelser och till deras ändamål, så som
föreskrivits genom nationell
lagstiftning. ê2000/12/EG Skäl 6
(anpassad) (5)
Samordningen bör alltså vara så omfattande som
möjligt och gälla alla institut, vars verksamhet består i att ta emot
återbetalbara medel från allmänheten, antingen genom insättningar eller i annan
form, såsom fortlöpande utgivning av obligationer och andra jämförbara
värdepapper, samt att bevilja kredit för egen räkning. Det måste Ö bör Õ dock ges möjlighet
till undantag för vissa kreditinstitut, för vilka detta direktiv inte är
tillämpligt. Direktivets bestämmelser skall Ö bör Õ inte hindra
tillämpning av sådana nationella författningar, som innehåller föreskrifter om
särskild, kompletterande auktorisation för kreditinstitut att bedriva visst
slags verksamhet eller att genomföra vissa typer av transaktioner. ê2000/12/EG Skäl 7
(anpassad) (6)
Den väg som valts åsyftar Ö Det är lämpligt
att Õ endast Ö genomföra Õ en sådan
harmonisering som är nödvändig och tillräcklig för att säkra ett ömsesidigt
erkännande av auktorisationer och av tillsynsfunktioner, en harmonisering som
skall möjliggöra ett enda, för hela gemenskapen giltigt verksamhetstillstånd
samt tillämpning av principen om hemlandstillsyn. Kravet på att en
verksamhetsplan skall upprättas bör därför ses främst som ett hjälpmedel för de
behöriga myndigheterna att fatta beslut på grundval av mera exakt information,
utifrån objektiva kriterier. I inledningsskedet bör det dock finnas utrymme för
viss flexibilitet såvitt gäller krav på särskild rättslig form för
kreditinstitut och Ö när det
gäller Õ skydd för bankfirma. òny (7)
Eftersom målen för den
föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller
verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder
i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med
proportionalitetsprincipen i samma artikel begränsas detta direktiv till vad
som krävs för att nå dessa mål och går inte utöver vad som är nödvändigt för
detta. ê2000/12/EG Skäl 8 (8)
Enhetliga finansiella krav på kreditinstitut behövs
för att ge spararna likvärdigt skydd och för att skapa rättvisa
konkurrensvillkor mellan jämförbara grupper av kreditinstitut. I avvaktan på
ytterligare samordning bör det fastställas lämpliga relationstal, som gör det
möjligt för nationella myndigheter att i samarbete och efter standardiserade
metoder följa utvecklingen hos jämförbara kategorier av kreditinstitut. En
sådan ordning bör göra det lättare att efter hand jämna ut skillnaderna mellan
de koefficientsystem som antagits och tillämpas av medlemsstaterna. Det är dock
nödvändigt att göra skillnad mellan de koefficienter som är avsedda att säkra
en sund ledning av kreditinstitut och de som införts för finans- och
penningpolitiska ändamål. ê2000/12/EG Skäl 9
(anpassad) ðny (9)
Principerna om ömsesidigt erkännande och om
hemlandstillsyn kräver att de enskilda medlemsstaternas behöriga myndigheter
inte skall meddela auktorisation eller skall återkalla auktorisationen i sådana
fall där verksamhetsplanen, lokaliseringen Ö av
verksamheterna Õ eller den faktiskt
utövade verksamheten klart visar att ett kreditinstitut har valt rättssystemet
i en medlemsstat i syfte att undgå de strängare normer som gäller i en annan
medlemsstat inom vars område det bedriver eller har för avsikt att bedriva sin
huvudsakliga verksamhet. Ett kreditinstitut som är en juridisk person bör vara
auktoriserat i den medlemsstat i vilken det har sitt stadgeenliga säte. Ett
kreditinstitut som inte är en juridisk person bör ha sitt huvudkontor i den
medlemsstat där det är auktoriserat. Dessutom bör medlemsstaterna kräva att ett
kreditinstitut har huvudkontor i sin ursprungsmedlemsstat och att det faktiskt
bedriver sin verksamhet där. ê2000/12/EG Skäl 10
(anpassad) (10)
De behöriga myndigheterna bör inte bevilja auktorisation eller upprätthålla denna auktorisation för ett kreditinstitut om
en effektiv tillsyn förhindras av att företaget har nära förbindelser med en
annan fysisk eller juridisk person. De kreditinstitut som redan är
auktoriserade bör också uppfylla de behöriga myndigheternas krav i detta
avseende. Definitionen av "nära förbindelser" i detta direktiv
bygger på minimikrav som inte hindrar medlemsstaterna från att tillämpa den
även på andra situationer än de som avses av definitionen. Den enda omständigheten att förvärv av en betydande del av ett
bolags kapital har skett, utgör inte i sig ägarintresse enligt definitionen av
”nära förbindelser” om kapitalandelen förvärvats endast som en tillfällig
placering som inte ger inflytande över företagets organisation eller ekonomiska
inriktning. ê2000/12/EG Skäl 11
(anpassad) (11)
Hänvisningen till ett effektivt utövande av
tillsynsmyndigheternas uppgifter omfattar gruppbaserad tillsyn över ett
kreditinstitut när bestämmelserna i gemenskapsrätten föreskriver det. I sådana
fall måste Ö bör Õ de myndigheter hos
vilka tillstånd söks kunna avgöra vilka myndigheter som är behöriga att utöva
gruppbaserad tillsyn över detta kreditinstitut. ê2000/12/EG Skäl 12
(anpassad) Ett hemland får i fråga
om kreditinstitut, auktoriserade av landets egna behöriga myndigheter, införa
strängare regler än dem som gäller enligt artikel 5.1 första stycket och 5.2
samt artiklarna 7, 16, 30, 51 och 65. ê2000/12/EG Skäl 13
(anpassad) Avskaffandet av kravet
på auktorisation av filialer till kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen
medför att något särskilt tillskjutet kapital inte längre skall kunna krävas
för sådana filialer. ê2000/12/EG Skäl 14
(anpassad) (12)
Den ordning som valts för
ömsesidigt erkännande medger k Kreditinstitut som
auktoriserats i ett hemland Ö en hemmedlemsstat
bör ha tillstånd Õ att inom hela
gemenskapen bedriva vissa eller samtliga verksamheter som anges i bilaga I.
Detta kan ske genom etablering av filialer eller genom direkt tillhandahållande
av tjänster. Beträffande andra verksamheter än dem som
förtecknats i bilaga I skall etableringsrätt och frihet att tillhandahålla
tjänster gälla enligt fördragets allmänna bestämmelse. ê2000/12/EG Skäl 15 (13)
Principen om ömsesidigt erkännande bör även gälla
för i bilaga I angivna verksamheter vilka bedrivs av finansiella institut som
är dotterbolag till kreditinstitut, förutsatt att sådana dotterbolag omfattas
av gruppbaserad tillsyn över moderföretagen och uppfyller vissa bestämda
villkor. ê2000/12/EG Skäl 16
(anpassad) (14)
Ett värdland får Ö En
värdmedlemsstat bör Õ, då rätten till
etablering eller rätten att direkt tillhandahålla tjänster utnyttjas, Ö kunna Õ tillämpa särskilda
nationella föreskrifter på institut som inte är auktoriserade som kreditinstitut
i hemlandet Ö hemmedlemsstaten Õ och med avseende på
verksamheter som inte är angivna i bilaga I, förutsatt att, för det första,
sådana föreskrifter står i överensstämmelse med gemenskapslagstiftning och är
motiverande av hänsyn till det allmännas bästa och att, för det andra, de
ifrågavarande instituten eller verksamheterna inte är underkastade likvärdiga
lagbestämmelser eller föreskrifter i hemlandet Ö hemmedlemsstaten Õ. ê2000/12/EG Skäl 17
(anpassad) (15)
Medlemsstaterna bör se till att inga hinder
föreligger för att verksamhet, som är föremål för ömsesidigt erkännande, kan
bedrivas på samma sätt som i hemlandet Ö hemmedlemsstaten Õ, förutsatt att sådan
verksamhet inte står i strid med värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ föreskrifter till
skydd för det allmännas bästa. ê2000/12/EG Skäl 18
(anpassad) Det föreligger ett
nödvändigt samband mellan detta direktivs ändamål och den liberalisering av
kapitalrörelser som skall ske till följd av annan gemenskapslagstiftning.
Åtgärder med avseende på liberalisering av bankverksamhet måste under alla
förhållanden stå i samklang med åtgärder för liberalisering av kapitalrörelser. ê2000/12/EG Skäl 19
(anpassad) (16)
De regler som gäller för filialer till
kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen bör vara enhetliga i
samtliga medlemsstater. Det är viktigt att se till att sådana regler inte är
gynnsammare än de som gäller för filialer till institut från en annan
medlemsstat. Det bör slås fast att g Gemenskapen Ö bör Õ, med beaktande av principen om reciprocitet, får Ö kunna Õ träffa
överenskommelser med tredje länder om regler som tillförsäkrar de nämnda
filialerna samma behandling inom gemenskapens område. Filialer till
kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen kommer
Ö bör Õ inte att åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster enligt
fördragets artikel 49 andra stycket eller frihet att etablera sig i andra
medlemsstater än de i vilka de är etablerade. Ansökningar
om auktorisation av dotterbolag till företag som är underkastade tredje lands
lagar samt ansökningar beträffande sådana företags förvärv av ägarandelar skall
prövas i en ordning som är avsedd att tillförsäkra reciprok behandling av
kreditinstitut från gemenskapen vilka är verksamma i tredje land. ê2000/12/EG Skäl 20
(anpassad) Auktorisationer som
behöriga myndigheter meddelat kreditinstitut i enlighet med detta direktiv har
giltighet för hela gemenskapen och inte längre endast för enskilda länder.
Gällande reciprocitetsbestämmelser har därför inte någon verkan. Därför behövs
en flexibel procedur för prövning av reciprociteten på gemenskapsbasis. Syftet
med denna procedur är inte att stänga gemenskapens finansiella marknader utan i
stället att hålla dessa marknader öppna för omvärlden och att globalt främja
liberalisering av kapitalmarknader i tredje land. För dessa ändamål anvisar
direktivet en ordning för underhandlingar med tredje land och, som en sista
utväg, för åtgärder som bl.a. innefattar uppskov med prövning av nya
ansökningar om auktorisation och begränsning av nya auktorisationer. ê2000/12/EG Skäl 21
(anpassad) (17)
Det är önskvärt att a Avtal på grundval av
reciprocitet Ö bör Õ träffas mellan
gemenskapen och tredje Ö land Õ länder så att den gruppbaserade tillsynen kan utövas
över ett så stort geografiskt område som möjligt. ê2000/12/EG Skäl 22
(anpassad) (18)
Ansvaret för tillsyn av ett kreditinstituts
finansiella status, särskilt beträffande soliditet, åvilar
Ö bör
åvila hemmedlemsstaten Õ hemlandets behöriga myndigheter. Värdländernas
Ö Värdmedlemsstaternas Õ behöriga myndigheter
bibehåller ansvaret Ö bör
ansvara Õ för tillsyn av Ö filialernas Õ likviditet och för
penningpolitik. Övervakning av marknadsrisker bör utövas i nära samverkan
mellan de behöriga myndigheterna i Ö hem‑ och
värdmedlemsstaterna Õ hemländerna och värdländerna. ê2000/12/EG Skäl 23
och 24 (anpassad) ðny (19)
En väl fungerande inre bankmarknad kräver inte
endast lagstiftning utan även ett nära och regelbundet samarbete ð och betydligt ökad samstämmighet i
reglerings‑ och tillsynspraxis ï mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter. Den
för banktillsynsmyndigheter gemensamma kontaktgruppen är alltjämt lämpligaste
forum för Ö Särskilt med
hänsyn till detta bör Õ bedömning av problem
beträffande enskilda kreditinstitut ð och ömsesidigt informationsutbyte ske
inom Europeiska banktillsynskommittén som inrättats genom kommissionens beslut
2004/5/EG[15] ï . Gruppen är lämpligt organ för ömsesidigt
utbyte av sådan information som angivits i artikel 28. Denna ordning för
ömsesidigt informationsutbyte skall Ö bör Õ inte i något fall
ersätta sådant bilateralt samarbete som inrättats i artikel 28.
Värdländernas behöriga myndigheter får, oOberoende
av tillsynsbehörighet i övrigt, Ö bör värdmedlemsstaternas
behöriga myndigheter, Õ på eget initiativ i
nödfallssituationer och i övrigt på begäran av Ö en
hemmedlemsstats Õ ett hemlands behöriga myndigheter, Ö kunna Õ kontrollera att ett
i Ö värdmedlemsstaten Õ värdlandet etablerat kreditinstituts verksamhet bedrivs
i överensstämmelse med tillämpliga lagar och i enlighet med principer om sund
förvaltning, god redovisningssed och tillfredsställande internkontroll. ê2000/12/EG Skäl 25 (20)
Det är lämpligt att tillåta utbyte av information
mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som i kraft av sin
uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. För
att bevara informationens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare hållas
mycket begränsat. ê2000/12/EG Skäl 26
och 27 (anpassad) (21)
Vissa handlingar såsom till exempel bedrägeri och
insiderbrott påverkar det finansiella systemets stabilitet och integritet, även
när andra företag än kreditinstitut berörs. Det är nödvändigt att fastställa
under vilka förutsättningar det ovan nämnda
informationsutbytet skall tillåtas Ö i sådana
fall Õ. ê2000/12/EG Skäl 28
(anpassad) (22)
När det föreskrivs att informationen får
offentliggöras endast med de behöriga myndigheternas uttryckliga tillstånd får Ö bör Õ dessa, när så är lämpligt,
Ö få Õ ställa stränga krav
som villkor för tillståndet. ê2000/12/EG Skäl 29 (23)
Utbyte av information bör också tillåtas mellan å
ena sidan de behöriga myndigheterna och å andra sidan centralbanker och andra
organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter samt, i
förekommande fall, andra myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystemen. ê2000/12/EG Skäl 30
(anpassad) (24)
För att stärka tillsynen över kreditinstitut och
skyddet för deras kunder bör det föreskrivas att en
revisorerna Ö vara skyldiga
att Õ omgående skall rapporterna
till de behöriga myndigheterna då han, enligt vad som
föreskrivs i detta direktiv Ö de Õ under fullgörandet
av sitt Ö sina Õ uppdrag får kännedom
om förhållanden som riskerar att allvarligt påverka ett kreditinstituts
finansiella ställning eller dess organisation av administration och
redovisning. Med tanke på det eftersträvade syftet är det
lämpligt att Ö Av samma skäl
bör Õ medlemsstaterna Ö också Õ tillser att denna skyldighet gäller alla de
tillfällen då en revisor upptäcker sådana omständigheter vid fullgörandet av
sina uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett kreditinstitut.
Revisorernas skyldighet att vid behov meddela de behöriga myndigheterna vissa
förhållanden och beslut rörande ett kreditinstitut som de upptäcker vid
fullgörandet av sina uppdrag hos ett icke-finansiellt företag ändrar Ö bör Õ inte i sig Ö ändra Õ arten av deras
uppdrag hos detta företag, Ö och Õ inte heller det sätt
på vilket de bör fullgöra sina uppgifter där. ê2000/12/EG Skäl 31–35
(anpassad) Allmänt tillämpade
normer i fråga om kapitalbasen i kreditinstitut utgör en avgörande faktor vid
upprättandet av en inre marknad inom banksektorn, eftersom kapitalbasen gör det
möjligt att säkra kontinuitet i kreditinstitutens verksamhet och att skydda
sparmedel. En harmonisering av normerna förstärker tillsynen av
kreditinstituten och bidrar till en samordning inom banksektorn. Sådana normer bör gälla
för alla kreditinstitut som auktoriserats inom gemenskapen. Ett kreditinstituts
kapitalbas kan täcka förluster som inte motsvaras av tillräckligt stora
vinster. Kapitalbasen kan också tjäna som ett viktigt mätinstrument för de
behöriga myndigheterna, särskilt när det gäller bedömningen av kreditinstituts
soliditet samt för andra tillsynsändamål. Inom en gemensam
bankmarknad konkurrerar kreditinstitut direkt med varandra, och de definitioner
och normer som hänför sig till kapitalbasen bör därför vara enhetliga. Med
hänsyn till detta kan det inte vara enbart medlemsstaternas sak att bestämma
kriterierna för kapitalbasens sammansättning. Gemenskapens intressen
tillvaratas bäst genom införande av gemensamma, grundläggande normer, eftersom
man därmed kan förebygga konkurrensstörningar och samtidigt stärka bankväsendet
inom gemenskapen. I den definition av kapitalbasen
som läggs fast i detta direktiv ingår de flesta tänkbara poster och
kvalificerande beloppsgränser, på ett sätt som ger medlemsstaterna möjlighet
att utnyttja samtliga eller endast vissa av dessa poster eller att fastställa
lägre gränsvärden. ê2000/12/EG Skäl 36
(anpassad) (25)
I detta direktiv anges närmare
kriterier Ö att Õ för vissa poster i
kapitalbasen Ö närmare
kriterier bör specificeras utan att detta skall påverka möjligheten för Õ, varvid gäller att medlemsstaterna har frihet att tillämpa strängare regler. ê2000/12/EG Skäl 37
(anpassad) I inledningsskedet
definieras de gemensamma, grundläggande normerna mer allmänt för att kunna
omfatta samtliga poster som ingår i kapitalbasen i de olika medlemsstaterna. ê2000/12/EG Skäl 38 (26)
I detta direktiv görs åtskillnad, alltefter den typ
av poster som ingår i kapitalbasen, mellan å ena sidan poster som utgör primärt
kapital och, å andra sidan, poster som utgör supplementärt kapital. ê2000/12/EG Skäl 39 (27)
För att beakta det förhållandet att de poster som
utgör det supplementära kapitalet inte är av samma slag som de som ingår i det
primära kapitalet, bör de förstnämnda inte räknas in i kapitalbasen med ett
större sammanlagt belopp än som motsvarar det primära kapitalet. Vidare bör
summan av vissa poster i det supplementära kapitalet medräknas med ett belopp
motsvarande högst hälften av det primära kapitalet. ê2000/12/EG Skäl 39
(anpassad) (28)
Till undvikande av konkurrensstörningar får Ö bör Õ offentliga
kreditinstitut inte i sin kapitalbas inräkna garantiförbindelser som utställts
av medlemsstaterna eller lokala myndigheter. ê2000/12/EG Skäl 40
(anpassad) (29)
Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt
att bestämma den konsoliderade kapitalbasen inom en bankkoncern, kommer Ö bör Õ beräkningen att utföras i enlighet med detta direktiv. ê2000/12/EG Skäl 41
(anpassad) ðny (30)
De närmare redovisningsmetoder som skall användas
vid beräkning av ett kreditinstituts kapitalbas,
kapitaltäckningsgrad och ð vid bedömningen av dess tillräcklighet
med hänsyn till kreditinstitutets riskexponering och av koncentrationen
av ï exponeringar bör stå i överensstämmelse med bestämmelserna i rådets
direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd
redovisning för banker och andra finansiella institut[16], vilket direktiv innebär en anpassning Ö som Õ i vissa avseenden av Ö anpassar Õ bestämmelserna i
rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 44.2 g i
fördraget om sammanställd redovisning[17] ð eller Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av
internationella redovisningsstandarder[18], beroende på vilken av dessa
rättsakter som reglerar kreditinstitutens redovisning enligt nationell
lagstiftning. ï ê2000/12/EG Skäl 42–47
(anpassad) Bestämmelserna rörande
kapitalbasen ingår som ett led i vidare internationella strävanden att
undanröja skillnader mellan viktigare länders kapitalbasregler. På en gemensam bankmarknad
skall kreditinstituten verka i direkt konkurrens med varandra, och införandet
av gemensamma soliditetsnormer i form av en lägsta kapitaltäckningsgrad
förebygger konkurrensstörningar och stärker bankväsendet inom gemenskapen. Kommissionen
kommer att utarbeta en rapport och periodiskt ta upp bestämmelserna rörande
kapitalbasen till förnyat övervägande i avsikt att skärpa dessa bestämmelser
och därmed uppnå ökad samstämmighet när det gäller en gemensam definition av
kapitalbasen. En sådan ökad
samstämmighet kommer att ge förutsättningar för enhetlighet i fråga om
kapitalbasen hos gemenskapens kreditinstitut. Bestämmelserna
rörande soliditetstal är resultatet av det arbete som utförts av Rådgivande
bankrörelsekommittén som har att lämna förslag till kommissionen beträffande
samordning av de koefficienter som tillämpas i medlemsstaterna. Det är av
särskild betydelse vid tillsyn av kreditinstitut att ett väl avvägt
soliditetstal fastställs. Ett relationstal
som innebär att tillgångar och poster utanför balansräkningen viktas efter
graden av kreditrisk, är ett särskilt användbart mått på soliditeten. òny (31)
Minimikrav på kapital är
av central betydelse inom tillsynen över kreditinstitut och för det ömsesidiga
erkännandet av tillsynsmetoder. Således bör bestämmelserna rörande minimikrav
på kapital ses som ett av flera instrument för harmonisering av de
grundläggande principerna för tillsyn av kreditinstitut. (32)
Det är lämpligt att
fastställa gemensamma minimikrav på kapital i syfte att förhindra snedvridningar
av konkurrensen och för att förstärka banksystemet på den inre marknaden. (33)
För att en tillräcklig
solvensnivå skall kunna säkerställas är det viktigt att tillgångar och poster
utanför balansräkningen enligt dessa minimikrav på kapital skall vägas efter
graden av risk. ê2000/12/EG Skäl 48–51
(anpassad) Utarbetandet av
gemensamma normer för kapitalbasen i förhållande till tillgångar och poster
utanför balansräkningen, som är förenade med kreditrisker, utgör en väsentlig
del av den harmonisering som fordras för ömsesidigt erkännande av
tillsynsförfaranden och därmed för förverkligandet av den inre marknaden inom
banksektorn. Således bör
bestämmelserna rörande kapitaltäckningsgraden ses som ett av flera instrument
för harmonisering av de grundläggande principerna för tillsyn av
kreditinstitut. På en gemensam
bankmarknad skall kreditinstituten verka i direkt konkurrens med varandra, och
införandet av gemensamma soliditetsnormer i form av en lägsta
kapitaltäckningsgrad förebygger konkurrensstörningar och stärker bankväsendet
inom gemenskapen. Detta direktiv
innehåller bestämmelser om att garantier, som utfärdas av olika finansiella
institut, skall ges olika vikttal. Kommissionen skall därför undersöka om
direktivet som sådant väsentligt stör konkurrensen mellan kreditinstitut och
försäkringsföretag och skall, mot bakgrund av undersökningen, överväga om några
åtgärder behövs för att möta sådana störningar. òny (34)
Det är nödvändigt att ta
hänsyn till de skillnader som finns mellan kreditinstituten i gemenskapen genom
att erbjuda alternativa metoder för beräkningen av minimikrav på kapital för
att täcka kreditrisker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande
komplexitetsgrad. Användningen av extern kreditvärdering och av
kreditinstitutens egna skattningar av enskilda kreditriskparametrar ökar
väsentligt kreditriskbestämmelsernas riskkänslighet och sundhet i stabilitetsavseende.
Kreditinstituten bör ges lämpliga incitament för att övergå till mer
riskkänsliga metoder. (35)
Kraven på minimikapital
bör stå i proportion till de risker som skall täckas. Särskilt bör hänsyn tas i
kraven till den minskning av risknivåerna som uppstår vid ett stort antal
exponeringar som var för sig är relativt små. (36)
Tekniker för reducering
av kreditrisker bör erkännas i ökad utsträckning men omfattas av ett regelverk
som säkerställer att solvensen inte undermineras av att åtgärder felaktigt
erkänns som riskreducerande. (37)
För att säkerställa att
minimikraven på kapital för kreditinstitut tar tillräcklig hänsyn till risker
och riskreducering i samband med kreditinstitutens verksamheter och
investeringar inom värdepapperisering är det nödvändigt att införa bestämmelser
om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behandling av sådana verksamheter
och investeringar. ê2000/12/EG Skäl 52
(anpassad) I bilaga III fastställs
behandlingen av poster utanför balansräkningen. För att den inre marknaden
skall fungera väl och särskilt för att säkerställa lika konkurrensvillkor, är
medlemsstaterna förpliktade att sträva efter en enhetlig bedömning av avtalen
om nettning från de behöriga myndigheternas sida. Bilaga III är förenlig med
det arbete som bedrivits i ett internationellt forum för myndigheter som utför
banktillsyn, och som rör tillsynsmyndigheternas godkännande av bilateral
nettning, särskilt möjligheten att beräkna kapitalkravet för vissas
transaktioner på ett nettobelopp i stället för på ett bruttobelopp, under
förutsättning att det finns juridiskt bindande avtal som säkerställer att
kreditrisken begränsas till nettobeloppet. För internationellt verksamma
kreditinstitut och grupper av kreditinstitut i flera olika tredje länder, vilka
konkurrerar med gemenskapens kreditinstitut, kommer de regler som antas inom
större internationella sammanhang att medföra en förfinad tillsynsbehandling av
OTC-derivat. Denna förfining leder till en lämpligare obligatorisk
kapitaltäckning som beaktar den riskreducerande effekten av nettningsöverenskommelser,
som har godkänts av tillsynsmyndigheterna, när det gäller eventuella framtida
kreditrisker. Clearing av Over-the-counter (OTC)-derivat utförd av
clearingsorganisationer när de fungerar som central motpart har en stor
betydelse i vissa medlemsstater. Det är lämpligt att erkänna fördelarna med en
sådan clearing när det gäller minskning av kreditrisken och den relaterade
systemrisken vid tillsynsbehandling av kreditrisken. Det är nödvändigt att det
ställs säkerhet fullt ut för löpande och eventuell framtida exponering som
härrör från clearade OTC-derivatkontrakt och att risken för att
clearingsorganisationens exponering överstiger marknadsvärdet på ställda
säkerheter elimineras så att clearade OTC-derivat under ett övergångsskede
erhåller samma tillsynsbehandling som börshandlade derivat. Behöriga
myndigheter måste vara tillfredsställda med nivån på de initiala säkerheterna
och marginalsäkerheterna som krävs samt med kvaliteten och nivån på det skydd
som de ställda säkerheterna ger. Vad gäller kreditinstitut i medlemsstaterna
möjliggör bilaga II de behöriga myndigheternas godkännande av bilateral
nettning och därigenom ges kreditinstituten lika konkurrensvillkor. Reglerna är
både väl avvägda och lämpade för att ytterligare förstärka tillämpningen av tillsynsåtgärder
för kreditinstitut. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör säkerställa
att beräkningen av tilläggsfaktorer grundas på faktiska snarare än nominella
belopp. òny (38)
Operativa risker är en
betydande kategori av risker som kreditinstituten ställs inför och som måste
täckas genom kapitalbasen. Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader
som finns mellan kreditinstituten i gemenskapen genom att erbjuda alternativa
metoder för beräkningen av minimikrav på kapital för att täcka operativa risker
med olika nivåer av riskkänslighet och varierande komplexitetsgrad.
Kreditinstituten bör ges lämpliga incitament för att övergå till mer
riskkänsliga metoder. På grund av att teknikerna för mätning och hantering av
operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna fortlöpande ses över
och uppdateras när så är lämpligt, även i fråga om kraven på olika
affärsområden och erkännandet av tekniker för riskreducering. (39)
För att säkerställa att
kreditinstitut inom en företagsgrupp är tillräckligt solventa är det väsentligt
att kraven på minimikapital tillämpas utifrån gruppens konsoliderade
finansiella ställning. För att vidare säkerställa att kapitalbasen är lämpligt
fördelad inom gruppen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda
sparkapital bör minimikraven på kapital tillämpas på de enskilda
kreditinstituten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås effektivt på
annat sätt. ê2000/12/EG Skäl 53
(anpassad) Den lägsta
kapitalräckningsgrad som föreskrivs i detta direktiv innebär en ökning av
kapitalbasen för kreditinstitut inom gemenskapen. Nivån 8 % har fastställts mot
bakgrund av en statistisk undersökning av de kapitalkrav som gällde i början av
år 1988. ê2000/12/EG Skäl 54
(anpassad) (40)
De väsentliga reglerna för övervakning av
kreditinstituts stora exponeringar bör harmoniseras. Medlemsstaterna bör Ö fortfarande Õ ha möjlighet att
införa strängare regler än de som följer av detta direktiv. ê2000/12/EG Skäl 55
(anpassad) (41)
Övervakning och kontroll av ett kreditinstituts
exponeringar ingår Ö bör ingå Õ som en integrerad
del av tillsynen över institutet. ÖDärför kan Õ Een
alltför stor koncentration av exponeringar gentemot en enskild kund eller grupp
av kunder med inbördes anknytning kan medföra
oacceptabelt hög förlustrisk. Ett sådant förhållande kan äventyra ett kreditinstituts
soliditet. ê2000/12/EG Skäl 56
(anpassad) (42)
På en integrerad bankmarknad
konkurrerar Ö Eftersom Õ kreditinstituten Ö bedriver direkt
konkurrens på den inre marknaden bör Õ konkurrerar direkt på den med varandra, och kraven på
övervakning bör därför vara likvärdiga i hela
gemenskapen. För att detta skall uppnås kan det inte helt
lämnas åt medlemsstaterna att självständigt fastställa kriterierna för att
bestämma riskkoncentrationen, utan dessa måste underkastas juridiskt bindande
regler på gemenskapsnivå. Gemenskapens intresse tjänas därför bäst genom att
gemensamma regler antas, eftersom detta förebygger skillnader i
konkurrensvillkoren samtidigt som gemenskapens banksystem stärks. ê2000/12/EG Skäl 57
(anpassad) ðny (43)
Bestämmelserna rörande
kapitaltäckningsgraden för kreditinstitut innehåller en förteckning över
kreditrisker som kreditinstitut kan ådra sig. Denna förteckning bör därför
användas för att definiera exponeringar när det gäller begränsningen av stora
exponeringar. Det är dock
inte ð Även om det är lämpligt att bygga den
definition av exponeringar som skall användas i samband med gränstal för stora
exponeringar på den definition som används i samband med minimikraven på
kapitalbas för att täcka kreditrisker, är det inte ï lämpligt att som princip hänvisa till de vikttal och risknivåer som
fastställs i nämnda bestämmelser. Syftet med dem var att skapa ett generellt
kapitaltäckningskrav för att täcka kreditrisker i kreditinstitut. Syftet med regleringen av stora exponeringar är Ö För Õ att begränsa den
maximala förlust som ett kreditinstitut kan ådra sig genom en enskild kund
eller grupp av kunder med inbördes anknytning.
Det är Ö det Õ därför lämpligt att inta en
försiktig hållning vid tillämpningen och att vid beräkning av en exponering som
en huvudregel utgå från det nominella beloppet utan hänsyn till Ö anta regler för
beräkningen av stora exponeringar som utgår från exponeringarnas nominella
värde utan någon tillämpning av Õ vikttal eller
risknivåer. òny (44)
Även om det i avvaktan på
en ytterligare översyn av bestämmelserna om stora exponeringar är önskvärt, i
syfte att minska beräkningskraven, att effekterna av kreditriskreducerande
åtgärder får erkännas på liknande sätt som det som tillåts i fråga om
minimikrav på kapital, skall det beaktas att bestämmelserna om kreditriskreducering
har utformats med avseende på en allmän diversifierad kreditrisk till följd av
exponeringar mot ett stort antal motparter. Därför måste det finnas
bestämmelser till skydd för stabiliteten för erkännandet av effekterna av
sådana tekniker när det gäller gränstal för stora exponeringar som är avsedda
att begränsa den maximala förlust som ett kreditinstitut kan ådra sig genom en
enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning. ê2000/12/EG Skäl 58
(anpassad) (45)
När ett kreditinstitut exponerar sig gentemot sitt
moderföretag eller gentemot andra dotterföretag till moderföretaget, är
särskild försiktighet påkallad. Kreditinstituts exponeringar måste Ö bör Õ handhas på ett helt
självständigt sätt i enlighet med principerna om sund bankledning utan hänsyn
till Ö några Õ andra omständigheter
än dessa principer. Bestämmelserna
i detta direktiv föreskriver för det fall Ö I händelse av Õ att personer som har
ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut utövar sitt inflytande direkt
eller indirekt på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och
ansvarsfull ledning av institutet, att Ö bör Õ de behöriga
myndigheterna skall vidta lämpliga åtgärder för
att detta förhållande skall upphöra. När det gäller stora exponeringar bör
särskilda normer Ö, däribland även
strängare restriktioner, Õ fastställas för dem
som ett kreditinstitut gör gentemot sin egen företagsgrupp, och i sådana fall är det motiverat med strängare regler än
för andra exponeringar. Ö Sådana
normer behöver Õ bör dock inte tillämpas om moderföretaget är ett
finansiellt holdingföretag eller kreditinstitut eller om övriga dotterföretag
är antingen kreditinstitut eller finansinstitut eller företag som
tillhandahåller bankanknutna tjänster under
förutsättning att samtliga företag i gruppen omfattas av tillsynen över
kreditinstitutet på grundval av sammanställning. I sådana
fall möjliggör den gruppbaserade övervakningen av företagen i gruppen
tillräckligt effektiv tillsyn utan att hårdare begränsningar av exponeringarna
behöver införas. Med detta tillvägagångssätt uppmuntras också bankgrupper att
organisera sig så att gruppbaserad övervakning blir möjlig, vilket är önskvärt
eftersom det möjliggör en mer övergripande övervakning. òny (46)
Kreditinstituten bör
säkerställa att de har internt kapital som är tillfredsställande i fråga om
kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till de risker som de är, eller
kan komma att bli, exponerade för. De bör därför ha inrättat strategier och
förfaranden för att bedöma om det interna kapitalet är tillräckligt och för att
fortlöpande hålla det på en tillräcklig nivå. (47)
De behöriga myndigheterna
är skyldiga att övertyga sig om att kreditinstituten är väl organiserade och
har tillräcklig kapitalbas med hänsyn till de risker som kreditinstituten är,
eller kan komma att bli, exponerade för. (48)
För att den inre
marknaden för bankverksamhet skall kunna fungera effektivt bör Europeiska
banktillsynskommittén verka för en konsekvent tillämpning av detta direktiv
och för en enhetlig tillsynspraxis i hela gemenskapen. (49)
Av samma skäl och för att
säkerställa att kreditinstitut inom gemenskapen som är verksamma i flera
medlemsstater inte utsätts för oproportionerliga krav till följd av att
medlemsstaternas behöriga auktorisations‑ och tillsynsmyndigheter
behåller sitt ansvar är det av avgörande betydelse att väsentligt öka samarbetet
mellan de behöriga myndigheterna. I detta sammanhang bör den samordnande
tillsynsmyndighetens roll stärkas. Europeiska banktillsynskommittén bör stödja
detta samarbete och verka för att det utvidgas. ê2000/12/EG Skäl 65
(anpassad) (50)
Gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut bör särskilt inriktas på Ö syftar
till Õ att skydda
insättarnas intressen och att säkerställa stabilitet i det finansiella
systemet. ê2000/12/EG Skäl 59
(anpassad) (51)
För att vara verksam måste
Ö bör
därför den gruppbaserade Õ tillsynen tillämpas
på alla bankgrupper, även sådana där moderföretaget inte är ett kreditinstitut.
De behöriga myndigheterna bör ges de befogenheter som är nödvändiga för att de
skall kunna utöva tillsynen. ê2000/12/EG Skäl 60
(anpassad) (52)
I företagsgrupper med blandad verksamhet där
moderföretaget kontrollerar minst ett dotterkreditinstitut måste Ö bör Õ de behöriga
myndigheterna ges möjlighet att bedöma den ekonomiska ställningen för
kreditinstitutet. I avvaktan på en senare samordning får
medlemsstaterna fastställa de metoder för sammanställd redovisning som är
lämpliga för att syftet med detta direktiv skall uppnås. De behöriga
myndigheterna måste Ö bör Õ åtminstone ha
möjlighet att från alla företag inom en grupp inhämta den information som
behövs för att tillsynen skall kunna utövas. Samarbete mellan myndigheter med
ansvar för tillsyn över olika finansiella sektorer bör etableras för
övervakning av företagsgrupper som utövar olika typer av finansiell verksamhet.
Ö I avvaktan på
en senare samordning bör medlemsstaterna få fastställa de metoder för
sammanställd redovisning som är lämpliga för att syftet med detta direktiv
skall uppnås. Õ ê2000/12/EG Skäl 61
(anpassad) (53)
Medlemsstaterna kan vidare
Ö bör kunna Õ vägra att lämna
tillstånd att driva bankrörelse eller återkalla ett tillstånd om strukturen i
företagsgruppen kan anses olämplig för bedrivande av bankrörelse, särskilt om
tillsynen av företagsgruppen inte kan utövas på ett effektivt sätt. Ö De behöriga
myndigheterna bör därvid ha de befogenheter som krävs Õ Fför
att säkra en sund ledning av kreditinstitut har de
behöriga myndigheterna de befogenheter som anges i artikel 7.1 första stycket
och 7.2, artikel 14.1 c och artikel 16. ê2000/12/EG Skäl 62–64
(anpassad) Medlemsstaterna kan även
tillämpa lämpliga metoder för tillsyn över företagsgrupper som har en struktur
som inte omfattas av detta direktiv. Om sådana företagsgrupper blir vanliga bör
bestämmelserna i detta direktiv utvidgas till att omfatta även dessa
företagsgrupper. Gruppbaserad tillsyn bör
omfatta all verksamhet som definieras i bilaga I. Alla företag som
huvudsakligen ägnar sig åt sådan verksamhet bör därför omfattas av den
gruppbaserade tillsynen. Definitionen av finansiella institut måste därför
omfatta sådan verksamhet. Genom direktiv
86/635/EEG tillsammans med direktiv 83/349/EEG infördes regler för den
sammanställda redovisning som skall offentliggöras av kreditinstitut. Därför är
det nu möjligt att noggrannare ange de metoder som skall användas i samband med
gruppbaserad tillsyn. òny (54)
För att den inre
marknaden för bankverksamhet skall kunna fungera effektivare och för att
gemenskapsmedborgarna skall ges tillfredsställande insyn är det nödvändigt
att de behöriga myndigheterna offentligt och på ett sätt som möjliggör
meningsfulla jämförelser informerar om på vilket sätt detta direktiv genomförs. (55)
I syfte att stärka
marknadsdisciplinen och ge kreditinstituten incitament till att förbättra
marknadsstrategi, riskkontroll och intern ledningsorganisation bör lämpliga
föreskrifter ges om offentlig information från företagen. ê2000/12/EG Skäl 66
(anpassad) (56)
En undersökning av problem inom områden som täcks
av såväl detta direktiv som andra direktiv om kreditinstituts verksamhet
fordrar samarbete mellan behöriga myndigheter och kommissionen i en rådgivande kommitté, särskilt med avseende på
närmare samordning. Inrättandet av en rådgivande
bankrörelsekommitté för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna utesluter
inte andra former av samarbete mellan myndigheter som utövar tillsyn över
etablering av och verksamhet i kreditinstitut, i synnerhet samarbete inom den
kontaktgrupp som inrättats mellan banktillsynsmyndigheterna. ê2000/12/EG Skäl 67
(anpassad) (57)
Tekniska jämkningar av de
detaljregler som föreskrivs i detta kan återkommande behövas med hänsyn till
utvecklingen inom banksektorn. Kommissionen kommer, efter hörande av den
rådgivande bankrörelsekommittén och inom ramen för den verkställande myndighet
som genom fördraget givits kommissionen, att vidta nödvändiga jämkningar. De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i
enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden
som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter Ö [19] Õ . òny (58)
För att undvika
störningar på marknaderna och säkerställa kontinuitet i de övergripande
kapitalbasnivåerna är det lämpligt att besluta om särskilda övergångsbestämmelser. (59)
På grund av att
bestämmelserna om minimikrav på kapital är riskkänsliga är det önskvärt att det
fortlöpande kontrolleras om de har väsentliga effekter på konjunkturcykeln.
Kommissionen skall med beaktande av Europeiska centralbankens synpunkter
överlämna rapporter i frågan till Europaparlamentet och rådet. ê2000/12/EG Skäl 68
(anpassad) Enligt artikel 36.1 i
detta direktiv får solidariska förpliktelser från låntagare i kreditinstitut
som är organiserade som kooperativa institut eller fonder behandlas som
delposter i kapitalbasen enligt artikel 34.2.7. Danska regeringen har uttryckt
stort intresse för att ombilda sina få hypotekskreditinstitut som är
organiserade som kooperativa institut eller fonder till aktiebolag. För att
underlätta eller möjliggöra ombildningen behövs en temporär avvikelse så att
delar av solidariska åtaganden kan inräknas i kapitalbasen. En sådan temporär
avvikelse torde inte negativt påverka konkurrensen mellan kreditinstituten. ê2000/12/EG Skäl 69–71 69. Användningen av ett vikttal om 20 % för kreditinstitutens innehav
av obligationer som är utgivna av hypotekskreditinstitut, kan framkalla
störningar på nationella kapitalmarknader, där sådana instrument spelar en
dominerade roll. I sådana fall fattas beslut om att övergångsvis tillämpa 10 %
vikt. Marknaden för värdepapper genomgår en snabb utveckling. Det är därför
önskvärt att kommissionen tillsammans med medlemsstaterna granskar
tillsynsbehandlingen av tillgångsbaserade värdepapper och före den 22 juni 1999
lägger fram förslag i syfte att ändra befintlig lagstiftning så att en lämplig
tillsynsbehandling av tillgångsbaserade värdepapper kan fastställas. Till och
med den 31 december 2006 får medlemsstaternas behöriga myndigheter tillåta sina
kreditinstitut att tillämpa 50 % riskvikt i fråga om lån som enligt dessa
myndigheters bedömning är fullt ut säkrade genom panträtt i kontorsbyggnader
eller företagslokaler för olika ändamål. En fastighet som intecknas måste vara
föremål för strikta bedömningskriterier och regelbundna omvärderingar för att
beakta utvecklingen på marknaden för företagsfastigheter. Fastighetsägaren
måste själv använda eller hyra ut fastigheten. Lån till fastigheter under
uppförande undantas från bestämmelsen om riskvikt på 50 %. 70. För att säkerställa en harmoniserad tillämpning av bestämmelserna
om stora exponeringar bör medlemsstaterna ges möjlighet att införa de nya
gränserna i två steg. För mindre kreditinstitut kan en längre övergångstid vara
motiverad eftersom en alltför snabb tillämpning av 25-procentsregeln skulle
kunna leda till att deras utlåningsverksamhet minskar alltför snabbt. 71. En harmonisering är också på väg av regler avseende rekonstruktion,
konkurs och likvidation av kreditinstitut. ê2000/12/EG Skäl 72
(anpassad) (60)
Harmonisering kommer att
krävas även Ö att ske Õ beträffande
övervakning av likviditetsrisker. ê2000/12/EG Skäl 73
(anpassad) Detta direktiv får inte
påverka medlemsstaternas förpliktelser vad gäller de tidsgränser för
genomförande av de direktiv som anges i bilaga V, del B. òny (61)
Denna rättsakt
respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns
såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens
stadga om grundläggande rättigheter. (62)
Skyldigheten att
införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör bara gälla de
bestämmelser som har ändrats i väsentlig utsträckning jämfört med tidigare
direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de
tidigare direktiven. (63)
Detta direktiv bör inte
påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för
införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B av
bilaga I. ê2000/12/EG HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. òny INNEHÅLLSFÖRTECKNING AVDELNING I || SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER AVDELNING II || VILLKOR FÖR RÄTTEN ATT STARTA OCH DRIVA VERKSAMHET I KREDITINSTITUT AVDELNING III || BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER Avsnitt 1 || Kreditinstitut Avsnitt 2 || Finansiella institut Avsnitt 3 || Utövande av etableringsrätten Avsnitt 4 || Utövande av rätten till fritt tillhandahållande av tjänster Avsnitt 5 || Befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter AVDELNING IV || FÖRHÅLLANDE TILL TREDJE LAND Avsnitt 1 || Anmälan avseende företag i tredje land och villkor för marknadstillträde i tredje land Avsnitt 2 || Samarbete med behöriga myndigheter i tredje land om gruppbaserad tillsyn AVDELNING V || PRINCIPER OCH TEKNISKA INSTRUMENT FÖR TILLSYN OCH UPPLYSNINGSPLIKT Kapitel 1 || Principer för tillsynsansvar Avsnitt 1 || Behörighet för hemmedlemsstat respektive värdmedlemsstat Avsnitt 2 || Utbyte av information och tystnadsplikt Avsnitt 3 || Skyldighet för personer ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd årsredovisning Avsnitt 4 || Befogenheter att vidta sanktioner och rätt till domstolsprövning Kapitel 2 || Tekniska instrument för tillsyn Avsnitt 1 || Kapitalbas Avsnitt 2 || Avsättningar för risker Underavsnitt 1 || Tillämpningsnivå Underavsnitt 2 || Beräkning av kapitalkrav Underavsnitt 3 || Miniminivå för kapitalbasen Avsnitt 3 || Minimikrav på kapitalbas för kreditrisker Underavsnitt 1 || Schablonmetoden Underavsnitt 2 || Internmetoden Underavsnitt 3 || Reducering av kreditrisk Underavsnitt 4 || Värdepapperisering Avsnitt 4 || Minimikrav på kapitalbas för operativa risker Avsnitt 5 || Stora exponeringar Avsnitt 6 || Kvalificerade innehav i företag utanför finansområdet Kapitel 3 || Kreditinstitutens värderingsmetoder Kapitel 4 || De behöriga myndigheternas tillsyn och upplysningsplikt Avsnitt 1 || Tillsyn Avsnitt 2 || De behöriga myndigheternas upplysningsplikt Kapitel 5 || Kreditinstitutens upplysningsplikt AVDELNING VI || VERKSTÄLLANDE BEFOGENHETER AVDELNING VII || ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER Kapitel 1 || Övergångsbestämmelser Kapitel 2 || Slutbestämmelser BILAGA I || Förteckning över verksamheter som skall vara föremål för ömsesidigt erkännande BILAGA II || Klassificering av poster utanför balansräkningen BILAGA III || Behandling av derivatinstrument BILAGA IV || Typer av derivat BILAGA V || Tekniska kriterier för organisation och riskhantering BILAGA VI || Schablonmetoden BILAGA VI del 1 || Riskvikter BILAGA VI del 2 || Erkännande av ratinginstitut och inplacering av deras kreditbetyg BILAGA VI del 3 || Användning av ratinginstituts kreditvärderingar för att fastställa riskvikt BILAGA VII || Internmetoden BILAGA VII del 1 || Riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp BILAGA VII del 2 || PD, LGD och löptid BILAGA VII del 3 || Exponeringsvärde BILAGA VII del 4 || Minimikrav för internmetoden BILAGA VIII || Kreditriskskydd BILAGA VIII del 1 || Godtagbarhet BILAGA VIII del 2 || Minimikrav BILAGA VIII del 3 || Beräkning av kreditriskskyddets effekter BILAGA VIII del 4 || Löptidsobalans BILAGA VIII del 5 || Kombinerat kreditriskskydd vid schablonmetoden BILAGA VIII del 6 || Kreditriskskydd för exponeringskorgar BILAGA IX || Värdepapperisering BILAGA IX del 1 || Definitioner för bilaga X BILAGA IX del 2 || Minimikrav för erkännande av betydande kreditrisköverföring och beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar BILAGA IX del 3 || Externa kreditvärderingar BILAGA IX del 4 || Beräkning BILAGA X || Operativ risk BILAGA X del 1 || Basmetoden BILAGA X del 2 || Schablonmetoden BILAGA X del 3 || Intermätningsmetoder BILAGA X del 4 || Kombinerad tillämpning av olika metoder BILAGA X del 5 || Klassificering av typ av förlust BILAGA XI || Tekniska kriterier för de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering BILAGA XII || Tekniska kriterier för upplysning BILAGA XII del 1 || Allmänna kriterier BILAGA XII del 2 || Allmänna krav BILAGA XII del 3 || Krav som berättigar till användning av särskilda instrument eller metoder BILAGA XIII del A || Upphävda direktiv, med senare ändringar av dessa (i enlighet med artikel 158) BILAGA XIII del B || Tidsgränser för genomförande i nationell lagstiftning (i enlighet med artikel 159) BILAGA XIV || Jämförelsetabell ê2000/12/EG (anpassad) AVDELNING I ÖSYFTE,
TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH Õ DEFINITIONER OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE ê 2000/12/EG, Art.
2.1–2 (anpassad) Artikel 1 1. Ö Genom Õ Ddetta
direktiv gäller Ö fastställs
bestämmelser Õ i fråga om rätten
att starta och driva verksamhet i kreditinstitut Ö och om den
finansiella tillsynen över sådana institut Õ och är tillämpligt på alla kreditinstitut. 2. Artiklarnael
Ö 39 Õ och 52-56 Ö kapitel 4.1 i
avdelning V skall gälla Õ gäller även för finansiella holdingföretag och
holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i gemenskapen. 3. De institut som permanent
undantagits i punkt 3 Ö enligt artikel
5 Õ, dock inte
medlemsstaternas centralbanker, skall behandlas som finansiella institut vid
tillämpning av artikellarna 25 och 52-56
Ö 39 och kapitel
4.1 i avdelning V Õ . ê2000/12/EG, Art. 2.3
(anpassad) Artikel 2 Detta direktiv Ö skall
inte gälla Õ gäller inte Ö följande Õ: –
mMedlemsstaternas
centralbanker,. –
pPostgiroinstitut,. –
iI Belgien,
”Institut de Réescompte et de Garantie/Herdiscontering‑ en
Waarborginstituut”,. –
iI Danmark,
”Dansk Eksportfinansieringsfond”, ”Danmarks Skibskreditfond” och ”Dansk
Landbrugs Realkreditfond”,. –
iI Tyskland,
”Kreditanstalt für Wiederaufbau”, företag som med stöd av
”Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz” är erkända för genomförande av statlig
bostadspolitik och som inte huvudsakligen bedriver bankverksamhet samt företag
som i enlighet med samma lag anses som allmännyttiga
bostadsföretag. –
iI Grekland,
”Ελληνική
Τράπεζα
Βιομηχανικής
Αναπτύξεως,” (Elliniki
Trapeza Viomichanikis Anaptyxeos), ”Ταμείο
Παρακαταθηκών
και Δανείων” (Tamio
Parakatathikon kai Danion) och ”Ταχυδρομικό
Ταμιευτήριο”
(Tachidromiko Tamieftirio),. –
iI Spanien,
”Instituto de Crédito Oficial”,. –
iI Frankrike,
”Caisse des dépots et consignations”,. –
iI Irland,
”credit unions” och ”friendly societies”,. –
iI Italien,
”Cassa Depositi e Prestiti”,. –
iI
Nederländerna, ”Nederlandse Investeringsbank voor Ontwikkelingslanden NV”, ”NV
Noordelijke Ontwikkelingsmaatschappij”, ”NV Industriebank Limburgs Instituut
voor Ontwikkeling en Financiering” och ”Overijsselse Ontwikkelingsmaatschappij
NV”,. –
iI Österrike,
företag som är godkända som allmännyttiga byggnadsföretag och ”Österreichische
Kontrollbank AG”,. –
iI Portugal,
”Caixas Económicas” som fanns den 1 januari 1986, med undantag av, å ena sidan,
dem som blivit aktiebolag samt, å andra sidan, ”Caixa Económica Montepio Geral”,. –
iI Finland,
”Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för industriellt samarbete AB” och
”Kera Oy/Kera AB”,. –
iI Sverige,
”Svenska Skeppshypotekskassan”, samt. –
iI Förenade
kungariket, ”National Savings Bank”, ”Commenwealth Development Finance Company
Ltd”, ”Agricultural Mortgage Corporation Ltd”, ”Scottish Agricultural
Securities Corporation Ltd”, ”Crown Agents for overseas governments and
administrations”, ”credit unions” och ”municipal banks”. ê2003 års
anslutningsakt –
iI Lettland,
’krājaizdevu sabiedrības’, företag som är erkända enligt
’krājaizdevu sabiedrību likums’ som kooperativa företag som utför
finansiella tjänster enbart för sina medlemmar,. –
iI Litauen,
”kredito unijos” förutom ”Centrinė kredito unija”,. –
iI Ungern,
”Magyar Fejlesztési Bank Rt.” och ”Magyar Export-Import Bank Rt.”,. –
iI Polen,
”Spółdzielcze Kasy Oszczędnościowo – Kredytowe” och ”Bank
Gospodarstwa Krajowego”. ê Direktiv
2004/xx/EG Art. 3.1 (anpassad) 4. Kommissionen
skall enligt förfarandet i artikel 60.2 besluta i fråga om ändringar i
förteckningen i punkt 3. ê 2000/12/EG, Art.
2.5–6 (anpassad) Artikel 3 1. Ett Ö eller
flera Õ kreditinstitut som
fanns i en medlemsstat den 15 december 1977 och som, vid detta datum, var
varaktigt underställt en i samma medlemsstat etablerad central företagsenhet
som övervakar institutet, får undantas från tillämpning av
villkorsbestämmelserna i såväl artikel 6.1 som
artiklarna Ö 7 och
11.1 Õ 8 och 59, förutsatt att, senast den 15 december 1979,
den nationella lagstiftningen innehåller följande: a) Antingen gäller solidariskt ansvar för åtaganden som gjorts
av den centrala företagsenheten och dess underställda institut eller också
garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av den centrala
företagsenheten. b) Soliditeten och likviditeten hos den centrala
företagsenheten och alla dess underställda institut övervakas sammantaget, på
grundval av sammanställd redovisning. c) Den centrala företagsenhetens verkställande ledning är
bemyndigad att utfärda instruktioner till den verkställande ledningen för varje
underställt institut. Vad som sägs i första stycket gäller även
lokalt verksamma kreditinstitut, som efter den 15 december 1977 Ö stadigvarande Õ knutits till en
central företagsenhet i den mening som anges i första stycket, ifall det är
fråga om en normal utvidgning av företagsnätet. ê Direktiv
2004/xx/EG Art. 3.2 (anpassad) I fråga om andra kreditinstitut än sådana som
etableras på nyligen uppdämt vattenområde eller som tillkommit genom uppdelning
eller sammanslagning av befintliga institut, organisatoriskt beroende av eller
underordnade den centrala företagsenheten, får kommissionen enligt förfarandet
i artikel 60.2 Ö 150 Õ utfärda ytterligare
bestämmelser om tillämpningen av andra stycket, inbegripet beslut om upphävande
av undantag enligt första stycket, i fall då den finner att anknytningen av nya
institut, som drar fördel av bestämmelserna i andra stycket, kan påverka
konkurrensen negativt. ê 2000/12/EG, Art.
2.5–6 (anpassad) 2. Ett kreditinstitut som, enligt vad som sägs Ö avses Õ i punkt 5 Ö 1 Õ första stycket, är underställt en i samma medlemsstat etablerad central
företagsenhet, får också undantas från tillämpningen av artiklarna Ö 9 och 10 Õ 5, 40-51 och 65 Ö samt även
kapitel 2.2–6 och 3 i avdelning V, Õ, under
förutsättning, utan att tillämpningen av nämnda bestämmelser på den centrala
företagsenheten påverkas, att helheten bestående av den centrala
företagsenheten och underställda institut omfattas av nämnda
Ö dessa Õ bestämmelser på
gruppnivå Om undantag görs, skall artiklarna Ö 16, 23, 24, 25,
26.1–3, 28 och 29–37 Õ 13, 18, 19, artikel 20.1-20.6 samt artiklarna 21 och 22
tillämpas på den centrala företagsenhetens och de underställda institutens
sammantagna rörelse. ê2000/12/EG Art. 1
(anpassad) Artikel 4 Definitioner I detta direktiv avses
med Ö används
följande beteckningar med de betydelser som här anges: Õ ê2000/28/EG Art. 1.1–5
(anpassad) (1)
kreditinstitut: a) ett företag vars verksamhet består i att
från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att
bevilja krediter för egen räkning, eller b) ett institut för elektroniska pengar i
enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/46/EG av den 18 september 2000 om rätten att starta och driva
affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan
verksamhet,[20]. Vid
tillämpningen av tillsyn på gruppnivå skall kreditinstitut enligt första
stycket samt privata eller offentliga företag som omfattas av definitionen i första
stycket och som är auktoriserade i ett tredje land betraktas som
kreditinstitut. Vid
tillämpningen av tillsyn och kontroll av stora exponeringar skall
kreditinstitut enligt första stycket samt filialer till ett sådant
kreditinstitut i tredje land, privata och offentliga företag samt deras
filialer, som motsvarar definitionen i första stycket och som är auktoriserade
i ett tredje land betraktas som kreditinstitut. (2)
auktorisation: ett
myndighetstillstånd i någon form innebärande en rätt för kreditinstitut att
driva verksamhet. (3)
filial: ett driftställe
som utgör en legalt beroende del av ett kreditinstitut och som självständigt
utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i
kreditinstitut. samtliga
de driftställen som i en medlemsstat är inrättade av ett kreditinstitut med
huvudkontor i en annan medlemsstat skall anses utgöra en enda filial. (4)
behöriga myndigheter:
de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet
att utöva tillsyn över kreditinstitut,. (5)
finansiella institut:
företag som inte är kreditinstitut men vars huvudsakliga verksamhet består i
att förvärva aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de
verksamheter som är upptagna i punkterna
2–12 i bilaga I,. òny (6)
institut: vid tillämpning av avsnitten 2–3 i
kapitel 2 i avdelning V, institut enligt definitionen i [artikel 2.3 i rådets
direktiv 93/6/EEG][21]. ê2000/12/EG Art. 1.6–8
(anpassad) (7)
Ö hemmedlemsstat Õ hemland: den medlemsstat i vilken ett kreditinstitut
har blivit auktoriserat i enlighet med artiklarna 4-11
Ö 6–9 och 11–14,. Õ (8)
Ö värdmedlemsstat Õ värdland: den medlemsstat i vilken ett
kreditinstitut har en filial eller där det tillhandahåller tjänster,. (9)
ägarkontroll:
förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag, så som definierats i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG eller
ett motsvarande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett
företag. ê2002/87/EG Art.
29.1 a (anpassad) ðny (10)
ägarintresse: vid
tillämpningen av Ö punkterna o och
p i artiklarna 57.2 och 71–73 samt kapitel 4 i avdelning VÕ gruppbaserad tillsyn och vid tillämpningen av artikel 34.2.15
och 34.2.16, ägarintresse i den mening som avses i artikel 17 första
meningen i Ö rådets Õ direktiv 78/660/EEG[22] eller direkt eller
indirekt innehav av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag. ê2000/12/EG Art.
1.10–13 (anpassad) (11)
kvalificerat innehav:
ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10
% eller mer av kapitalet eller samtliga röster eller som möjliggör ett
väsentligt inflytande över ledningen av Ö detta Õ företaget. startkapital: kapital så som definierats i artikel 34.2.1 och artikel 34.2.2 (12)
moderföretag: a) ett moderföretag så som definierats i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG,. b) Vid tillämpningen av gruppbaserad tillsyn
och kontrollen av stora exponeringar Ö artiklarna
71–73 samt kapitel 2.5 och 4 i avdelning V Õ skall ett
moderföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla
företag som enligt de behöriga myndigheternas bedömning utövar ett bestämmande
inflytande över ett annat företag betraktas som moderföretag. (13)
dotterföretag: a) ett dotterföretag så som definierats i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG,. b) Vid tillämpningen av gruppbaserad tillsyn
och kontrollen av stora exponeringar Ö artiklarna
71–73 samt kapitel 2.5 och 4 i avdelning V Õ skall ett
dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla
företag som enligt de behöriga myndigheternas bedömning utövar ett bestämmande
inflytande över ett annat företag betraktas som moderföretag. Ett dotterföretag till ett dotterföretag skall
också anses som ett dotterföretag till Ö det Õ moderföretag som är
överordnat dessa företag. òny (14)
moderkreditinstitut i
en medlemsstat: ett
kreditinstitut som har ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut som
dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett sådant institut, och som
inte självt är ett dotterföretag till ett annat kreditinstitut som
auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag som
är etablerat i samma medlemsstat, och i vilket inget annat kreditinstitut i
samma medlemsstat har något ägarintresse. (15)
finansiellt
moderholdingföretag i en medlemsstat: ett finansiellt holdingföretag som inte självt är ett
dotterföretag till ett kreditinstitut som auktoriserats i samma medlemsstat
eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat. (16)
moderkreditinstitut
inom EU: ett
moderkreditinstitut i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till
ett kreditinstitut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett
finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat, och i vilket
inget annat kreditinstitut i någon medlemsstat har något ägarintresse. (17)
finansiellt
moderholdingföretag inom EU: ett
finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte är ett dotterföretag
till ett kreditinstitut som auktoriserats i någon medlemsstat, ê2000/12/EG Art.
1.14–18 (anpassad) zon A: alla medlemsstater och alla de andra
länder som är fullvärdiga medlemmar av Organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD) samt de länder som slutit särskilda låneavtal med
Internationella valutafonden (IMF) inom ramen för fondens Allmänna låneprogram
(GAB). Varje land som lägger om sin utlandsskuld skall dock uteslutas ur zon A
under en period av fem år. zon B: alla länder som inte ingår i zon A. kreditinstitut
i zon A: alla kreditinstitut som är auktoriserade i
medlemsstaterna, i enlighet med artikel 4, inklusive deras filialer i tredje
land, samt alla privata och offentliga företag som omfattas av definitionen i
punkt 1 första stycket och som är auktoriserade i andra länder inom zon A,
inklusive deras filialer, kreditinstitut
i zon B: alla privata och offentliga företag som är
auktoriserade utanför zon A och som omfattas av definitionen i punkt 1 första
stycket, inklusive deras filialer inom gemenskapen, icke-banksektorn: alla andra låntagare än kreditinstitut, så som definierade i punkterna
16 och 17, centralregeringar och centralbanker, regionregeringar och lokala
myndigheter, Europeiska gemenskaperna, Europeiska investeringsbanken samt
multilaterala utvecklingsbanker så som definierats i punkt 19, ê2004/69/EG Art. 1
(anpassad) multilaterala
utvecklingsbanker: Världsbanken (International Bank
for Reconstruction and Development), International Finance Corporation,
Inter-American Development Bank, Asian Development Bank, African Development
Bank, Council of Europe Resettlement Bank, Nordiska Investeringsbanken,
Caribbean Development Bank, Europeiska banken för återuppbyggnad och
utveckling, Europeiska investeringsfonden, och Inter-American Investment Corporation Ö och Organisationen för multilaterala investeringsgarantier
(MIGA) Õ . ê2000/12/EG Art. 1.20 poster utanför
balansräkningen, betecknade högrisk, medelrisk, medellågrisk, och lågrisk: sådana poster som beskrivits i artikel 43.2 och som är uppräknade i
bilaga II. òny (18)
offentliga organ: icke-kommersiella administrativa organ som är
ansvariga inför nationella regeringar eller delstatliga eller lokala
självstyrelseorgan och myndigheter eller myndigheter som enligt de behöriga
myndigheternas uppfattning utövar samma ansvar som delstatliga och lokala
myndigheter. ê2002/87/EG Art.
29.1 b (anpassad) (19)
finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag uteslutande eller
huvudsakligen är kreditinstitut eller finansiella institut, varvid minst ett av
dotterföretagen skall vara ett kreditinstitut, och som inte är ett blandat
finansiellt holdingföretag i den mening som avses i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om
extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i
ett finansiellt konglomerat[23] (20)
holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett finansiellt holdingföretag, ett
kreditinstitut eller ett finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet i
den mening som avses i direktiv 2002/87/EG, och som har minst ett kreditinstitut
bland sina dotterföretag. ê2000/12/EG Art. 1.23
(anpassad) (21)
företag som tillhandahåller Ö anknutna Õ tjänster anknutna till bankverksamhet:
ett företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast
egendom, tillhandahålla datatjänster eller bedriva annan liknande verksamhet
som har samband med ett eller flera kreditinstituts huvudsakliga verksamhet,. òny (22)
operativ risk: risken för förluster till följd av icke
ändamålsenliga eller inte fungerande interna förfaranden, mänskliga fel, system
eller yttre händelser, inbegripet rättsliga risker. ê2000/12/EG Art. 1.24
(anpassad) exponeringar vid tillämpningen av
artiklarna 48, 49 och 50: de tillgångsposter och poster utanför balansräkningen
som avses i artikel 43 och i bilagorna 2 och 4 utan tillämpning av de vikttal
eller risknivåer som anges där. Sådana risker som avses i bilaga IV beräknas
enligt en av de metoder som anges i bilaga III, utan tillämpning av viktning
för motpartsrisk. Alla poster som i sin helhet täcks av eget kapital får med de
behöriga myndigheternas medgivande undantas från definitionen av exponeringar
under förutsättning att detta egna kapital inte ingår i beräkningen av
kapitaltäckningsgraden eller andra beräkningskvoter för övervakning som
fastställts i detta direktiv samt i annan gemenskapslagstiftning. Exponeringar
omfattar inte följande poster: –
Vid valutatransaktioner:
exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion
under två dygn efter betalning, –
vid köp eller försäljning av
värdepapper: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en
transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betalning har
skett eller värdepapperen har levererats. òny (23)
centralbanker: Om inte annat anges, avses även Europeiska
centralbanken. (24)
utspädningsrisk: risken för att beloppet av en fordran minskas
på grund av krediteringar, kontant eller i annan form, till gäldenären. (25)
sannolikhet för fallissemang
(PD – ”probability of default”): sannolikheten för en motparts fallissemang under en ettårsperiod. (26)
förlust: ekonomisk förlust, däribland även väsentliga
diskonteringseffekter och väsentliga direkta eller indirekta kostnader vid
inkassering av instrumentet. (27)
förlust vid
fallissemang (LGD – ”loss given default”): kvoten mellan förlusten på en exponering till följd
av en motparts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden för detta. (28)
konverteringsfaktor: vid ett åtagande som omfattas av en aviserad
kreditlimit, den andel av det vid ett tillfälle outnyttjade beloppet av limiten
som kommer att vara utnyttjad och utestående i händelse av fallissemang. (29)
förväntad förlust (EL
– ”expected loss”): kvoten
av det belopp som förväntas gå förlorat av en exponering till följd av möjligt
fallissemang för en motpart eller utspädning under en ettårsperiod och det
belopp som blir utestående vid fallissemang. (30)
kreditriskreducering: en teknik som används av kreditinstitut för
att minska den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar som
kreditinstitut fortfarande innehar. (31)
förbetalt
kreditriskskydd: en teknik
för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett
kreditinstituts exponering följer av att kreditinstitutet förvärvat rätten att,
i händelse av en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna
kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få överförda, förvärva
eller behålla vissa tillgångar eller belopp eller att minska beloppet för
exponeringen till, eller ersätta den med, det belopp som motsvarar skillnaden
mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en fordran på
kreditinstitutet. (32)
obetalt
kreditriskskydd: en teknik
för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett
kreditinstituts exponering följer av att tredje man åtagit sig att betala ett
belopp i händelse av en låntagares fallissemang, eller om andra särskilt
angivna händelser inträffar. (33)
repa: varje transaktion som regleras av ett avtal
som omfattas av definitionen av ”repa” eller ”omvänd repa” i [artikel 3 m
i direktiv 93/6/EEG]. (34)
värdepappers‑
eller råvarulån: varje
transaktion som omfattas av definitionen av ”värdepappers‑ eller
råvarulån” (inlåning och utlåning) i [artikel 3 n i direktiv 93/6/EEG]. (35)
kontantliknande
instrument: ett insättningsbevis
eller liknande instrument som utfärdats av det utlånande kreditinstitutet. (36)
värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom
den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar
delas upp i trancher, och som har följande egenskaper: a) Betalningarna
inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av
exponeringen eller gruppen av exponeringar. b) Prioriteringen
av trancherna avgör hur förluster fördelas under den tid transaktionen eller programmet
pågår. (37)
traditionell
värdepapperisering: värdepapperisering
vid vilken de exponeringar som värdepapperiseras överförs ekonomiskt till ett
specialföretag för värdepapperisering som utfärdar värdepapper. Detta skall ske
genom att ägandet av de värdepapperiserade tillgångarna överförs från det
kreditinstitut som är originator eller genom sekundärt deltagande. De utfärdade
värdepapperen medför inga betalningsförpliktelser för det kreditinstitut som är
originator. (38)
syntetisk
värdepapperisering: värdepapperisering
vid vilken uppdelningen på trancher görs genom kreditderivat eller garantier,
medan gruppen av exponeringar inte avlägsnas från balansräkningen för det
kreditinstitut som är originator. (39)
tranch: genom avtal fastställt segment av den
kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar, varvid en position i
segmentet medför större eller mindre risk för kreditförlust än en position på
samma belopp i varje annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd
som ges av tredje man direkt till innehavarna av positioner i segmentet eller i
andra segment. (40)
position i
värdepapperisering: exponering
mot en värdepapperisering. (41)
originator: endera av följande: a) En enhet som,
själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga
avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för
gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den
exponering som värdepapperiseras. b) En enhet som
förvärvar tredje mans exponeringar, tar upp dem i sin balansräkning och
därefter värdepapperiserar dem. (42)
medverkande institut: ett kreditinstitut, annat än det
kreditinstitut som är originator, som upprättar och förvaltar ett
tillgångsbaserat certifikatprogram eller någon annan värdepapperisering som
förvärvar exponeringar från tredje man. (43)
kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, genom vilket
kreditkvaliteten hos en position i en värdepapperisering förbättras i
förhållande till om ingen förstärkning hade tillhandahållits, däribland även
den förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher i
värdepapperiseringen, och andra slag av kreditriskskydd. (44)
specialföretag för
värdepapperisering (specialföretag): ett aktiebolag eller annan juridisk person, annan än ett
kreditinstitut, som inrättats för att genomföra en eller flera
värdepapperiseringstransaktioner, vars verksamhet inte går utöver vad som
krävs för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utformad för att
särskilja specialföretagets förpliktelser från det kreditinstitut som är originator,
och där de personer som har vinstintresse i företaget har obegränsad rätt att
pantsätta eller omsätta dessa intressen. ê 2000/12/EG, Art.
1.25–27 (anpassad) (45)
grupp av kunder med inbördes anknytning: a) två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte
annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt därför att någon av dem har direkt
eller indirekt ägarinflytande över den eller de andra, eller b) Ö två eller flera
fysiska eller juridiska personer som, Õ de utan att stå i sådant förhållande som avses i första
strecksatsen, har sådan inbördes
anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i
betalningssvårigheter om en av dem drabbas av ekonomiska problem Ö och därför
skall betraktas som en helhet ur risksynpunkt Õ . (46)
nära förbindelser: en
situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom Ö på något av
följande sätt: Õ a) äÄgarintresse, innebärande
Ö i form av Õ ett innehav, direkt
eller genom kontroll av 20% eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag, eller. b) kKontroll, innebärande
förbindelse mellan ett moderföretag och ett dotterföretag i alla de fall som
omfattas av artikel 1.1 och 1.2 i direktiv 83/349/EEG, eller en likartad
förbindelse mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag. Varje
dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som dotterföretag till
moderföretaget vilket står över dessa företag. c) Som nära
förbindelse skall även anses en situation där två eller flera fysiska eller
juridiska personer Ö Det
förhållandet att båda eller alla dessa personer Õ kontrolleras genom
en varaktig förbindelse till en och samma person Ö tredje
man Õ . (47)
erkända börser: skall avse börser som har erkänts Ö som sådana Õ av de behöriga
myndigheterna och som Ö uppfyller
följande kriterier: Õ a) ÖDe Õ verkar regelbundet,. b) ÖDe Õ har regler som har
utfärdats eller godkänts av lämpliga myndigheter i börsens hemland, i vilka
villkoren för börsens verksamhet, villkoren för tillträde till börsen samt de
villkor som ett kontrakt måste uppfylla innan det kan omsättas på börsen anges,. c) ÖDe Õ har ett clearingförfarande
som innebär att Ö genom
vilket Õ kontrakt angivna i
bilaga IV blir Ö är Õ föremål för dagliga
marginalsäkerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning ger ett
lämpligt skydd. ê2000/12/EG Art. 3
(anpassad) Artikel 5 Förbud för
företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från
allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel Medlemsstaterna skall förbjuda personer eller
företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från
allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel. ÖFörsta stycket Õ Förbudet skall inte gälla mottagande av insättningar
eller andra medel i fall då återbetalningsskyldigheten åvilar en medlemsstat
eller dess regionala eller lokala myndigheter eller offentliga internationella
organ i vilka en eller flera medlemsstater ingår, inte heller i fall som är
särskilt omfattade av nationell lagstiftning eller av regler antagna av
gemenskapen, allt under förutsättning att verksamheten är underkastad regler
och övervakning till skydd för insättare och investerare. ê2000/12/EG (anpassad) AVDELNING II VILLKOR FÖR RÄTTEN ATT STARTA OCH DRIVA
VERKSAMHET I KREDITINSTITUT OCH FÖR UTÖVANDE AV SÅDAN
VERKSAMHET ê2000/12/EG Art. 4
(anpassad) è1 Direktiv
2004/xx/EG Art. 3 Artikel 6 Tillstånd Medlemsstaterna skall föreskriva att
kreditinstitut skall ha erhållit auktorisation innan de inleder sin verksamhet.
Medlemsstaterna skall Ö , utan att det
påverkar tillämpningen av artiklarna 7–9, 11 och 12, Õ fastställa de
villkor som skall gälla för auktorisationen om inte annat
följer av artikel 5-9 och anmäla dem till è1
kommissionenç. ê2000/12/EG Art. 8
(anpassad) Artikel 7 Verksamhetsplan
och organisationsstruktur Medlemsstaterna skall föreskriva att det till
varje ansökan om auktorisation skall fogas en verksamhetsplan i vilken bl.a.
den tilltänkta verksamhetsinriktningen skall anges och institutets
organisationsstruktur beskrivas. ê2000/12/EG, Art. 9
(anpassad) Artikel 8 Ekonomiska behov Medlemsstaten får inte föreskriva att det vid
prövning av en auktorisationsansökan skall tas hänsyn till marknadens
ekonomiska behov. ê2000/12/EG Art. 5.1
(anpassad) Artikel 9 Startkapital 1. Oberoende av de villkor som
gäller enligt andra allmänt tillämpliga bestämmelser i nationell lag, skall de
behöriga myndigheterna inte bevilja auktorisation i fall då kreditinstitutet
inte har en särskild egen kapitalbas eller då startkapitalet är mindre än fem
miljoner euro. ê2000/12/EG Art. 1.11
(anpassad) sStartkapital:et Ö skall
omfatta Õ kapital Ö och reserver
som avses Õ så som definierats i artikel Ö 57 a–b Õ 34.2.1 och artikel 34.2.2. ê 2000/12/EG, Art.
5.1–2 (anpassad) Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut,
som inte uppfyller villkoren som rör en särskild egen kapitalbas och som
existerade den 15 december 1979, får fortsätta att driva verksamhet. De får
befria dessa företag från skyldighet att uppfylla villkoren enligt artikel Ö 11 Õ 6.1 första stycket. 2. Medlemsstaterna får Ö, om följande villkor
är uppfyllda, Õ dock bevilja auktorisation för särskilda kategorier av
kreditinstitut, vars startkapital uppgår till mindre belopp än som Ö anges Õ föreskrivs i punkt 1. I sådana
fall skall a) sStartkapitalet Ö skall Õ uppgå till minst en
miljon euro,. b) mMedlemsstaten Ö skall Õ göra anmälan till
kommissionen om skälen för Ö utnyttjandet av
denna möjlighet Õ undantag från denna punkt,. c) vid
offentliggörandet av listor enligt artikel 11, nNamnen
på kreditinstituten Ö skall Õ efterföljas av en
not om att de inte uppfyller kravet på startkapital enligt punkt 1 Ö i den lista som
avses i artikel 14. Õ ê2000/12/EG Art. 5.3–7
(anpassad) Artikel 10 1. Ett kreditinstituts kapitalbas får
inte understiga beloppet för det startkapital som enligt
punkterna 1 och 2 krävs Ö enligt artikel
9 Õ vid tidpunkten för
auktorisation av institutet. 2. Medlemsstaterna får besluta att
kreditinstitut, som existerade den 1 januari 1993, och vars kapitalbas inte
uppnådde den nivå för startkapital som föreskrivs i Ö artikel 9 Õ punkterna 1 och 2, får fortsätta att driva verksamhet. I
sådant fall får kapitalbasen inte tillåtas understiga den högsta beloppsnivå
som uppnåtts efter den 22 december 1989. 3. Om ägarkontrollen över ett sådant
kreditinstitut som avses i punkt Ö 2 Õ 4 övertas av en annan fysisk eller juridisk person än
den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, måste institutets Ö kreditinstitutets Õ kapitalbas motsvara
lägst den nivå som enligt punkterna 1 och 2 är
föreskriven Ö anges Õ för startkapital Ö i artikel
9 Õ . 4. Under särskilda förhållanden och
med behöriga myndigheters samtycke, får, vid fusion mellan två eller flera
kreditinstitut som avses i punkt 4 Ö 2 Õ , kapitalbasen för
det genom fusion bildade institutet Ö kreditinstitutet Õ inte tillåtas
underskrida summan av kapitalbaserna för de sammanslagna instituten
kreditinstituten vid tidpunkten för fusionen, intill dess de i punkterna 1 och 2 föreskrivna Ö artikel 9
angivna Õ nivåerna har
uppnåtts. 5. Om kapitalbasen nedgått i fall som
sägs i punkterna Ö 1, 2 och
4 Õ 3, 4 och 6, får behöriga myndigheter, då förhållandena
motiverar det, medge ett kreditinstitut
att inom viss tid vidta rättelse eller upphöra med sin verksamhet. ê2000/12/EG, Art. 6
(anpassad) Artikel 11 Ansvar för
ledning och lokalisering av kreditinstitutets centrala administration 1. De behöriga myndigheterna
skall bevilja auktorisation endast under förutsättning att verksamheten i
kreditinstitutet effektiv Ö i
praktiken Õ leds av minst två
personer. Ö De Õ Myndigheterna får inte bevilja auktorisation om dessa
personer inte är tillräckligt väl ansedda eller saknar tillräcklig erfarenhet
för att kunna fullgöra sina uppgifter. 2. Medlemsstaterna skall kräva
följande: a) Kreditinstitut som är juridiska personer och som enligt sin
nationella lagstiftning har ett stadgeenligt säte skall ha sitt huvudkontor i
samma medlemsstat som sitt stadgeenliga säte. b) Andra kreditinstitut skall ha sitt huvudkontor i den medlemsstat
som auktoriserat institutet och i vilken de faktiskt bedriver sin verksamhet. ê2000/12/EG Art. 7
(anpassad) Artikel 12 Aktieägare och
medlemmar 1. De behöriga myndigheterna får
inte bevilja auktorisation för verksamhet i kreditinstitut Ö om Õ förrän de Ö inte Õ fått information om
vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt
eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av sådana innehav. Vid Ö fastställandet
av Õ tillämpning av begreppet kvalificeratde innehav
på Ö inom ramen
för Õ denna artikel, skall
beaktas vad som i artikel 7 Ö 92 Õ i Ö Europaparlamentets
och Õ rådets direktiv 88/627/EEG[24]
2001/34/EG[25]
sägs om rösträtter. 2. De behöriga myndigheterna
skall vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet av sund och
ansvarsfull ledning av kreditinstitut, bedömer att lämpligheten hos aktieägare
eller medlemmar som aves i första stycket inte är
tillfredsställande. 3. Om det dessutom finns nära
förbindelser mellan kreditinstitut och andra fysiska eller juridiska personer
skall de behöriga myndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa
förbindelser inte hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn. De behöriga myndigheterna skall också vägra
tillstånd om lagar, förordningar eller administrativa
bestämmelser Ö och andra
författningar Õ i ett tredjeland,
som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer till vilka kreditinstitutet
har nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen av dessa
bestämmelser, hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn. De behöriga myndigheterna skall kräva att
kreditinstituten förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande
skall kunna övervaka att bestämmelserna i denna punkt efterlevs. ê2000/12/EG, Art. 8–9
(anpassad) Artikel 8 Verksamhetsplan
och organisationsstruktur Medlemsstaterna skall
föreskriva att det till varje ansökan om auktorisation skall fogas en
verksamhetsplan i vilken bl.a. den tilltänkta verksamhetsinriktningen skall anges
och institutets organisationsstruktur beskrivas. Artikel 9 Ekonomiska behov Medlemsstaten får inte
föreskriva att det vid prövning av en auktorisationsansökan skall tas hänsyn
till marknadens ekonomiska behov. ê2000/12/EG, Art. 10
(anpassad) Artikel 13 Vägran av
auktorisation När auktorisation vägras skall beslutet
motiveras och skälen ges sökanden till känna inom sex månader från det att
ansökningen gjordes eller, om den då var ofullständig, från det att sökanden
givit in sådan kompletterande information som krävs för beslut. Under alla
förhållanden skall beslut fattas inom tolv månader från det att ansökningen
mottagits. ê2000/12/EG, Art. 11
(anpassad) Artikel 14 Anmälan av
auktorisation till kommissionen Varje auktorisation skall anmälas till
kommissionen. Ö Namnen på
v Õ Varje enskilt kreditinstitut Ö som har
beviljats auktorisation Õ skall uppföras på en
lista. som k
Kommissionen skall offentliggöra Ö denna
lista Õ i Europeiska Ö unionens Õ gemenskapernas officiella tidning och hålla Ö den Õ aktuell. ê2000/12/EG Art. 12
(anpassad) Artikel 15 Samråd med
behöriga myndigheter i andra medlemsstater 1. ÖDen behöriga
myndigheten skall, innan auktorisation beviljas för ett
kreditinstitut, samrådaÕ Samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda
medlemsstaten skall ske innan auktorisation beviljas för
ett kreditinstitut som Ö i följande
fall: Õ Öa) Kreditinstitutet i
fråga Õ är dotterföretag
till ett kreditinstitut som är auktoriserat i en annan medlemsstat,. Öb) Kreditinstitutet i
fråga Õ är Ö syskonföretag Õ dotterföretag till moderföretaget till ett
kreditinstitut som är auktoriserat i en annan medlemsstat,
eller. Ö (c) Kreditinstitutet
i fråga Õ står under
ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen
över ett kreditinstitut auktoriserat i en annan medlemsstat. ê2002/87/EG Art. 29.2
(anpassad) 2. Ö Den behöriga
myndigheten skall, innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut,
samråda Õ Samråd med den behöriga myndighet Ö i den andra
berörda medlemsstaten Õ som har ansvar för
tillsynen över försäkringsföretag eller värdepappersföretag skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett
kreditinstitut som Ö i följande
fall: Õ a) ÖKreditinstitutet i fråga Õ är dotterföretag
till ett försäkringsföretag Ö eller ett
värdepappersföretag Õ som är auktoriserat
i gemenskapen,. b) ÖKreditinstitutet i
fråga Õ är dotterföretag till moderföretaget Ö syskonföretag Õ till ett
försäkringsföretag Ö eller ett
värdepappersföretag Õ som är auktoriserat
i gemenskapen,. c) ÖKreditinstitutet i
fråga Õ står under ägarkontroll
av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett
försäkringsföretag Ö eller ett värdepappersföretag Õ som är auktoriserat
i gemenskapen. 3. De relevanta behöriga myndigheter
som avses i första och andra stycket Ö punkterna 1 och
2 Õ skall samråda med
varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet
och erfarenheten hos chefer som ingår i ledningen för en annan enhet i samma
grupp. De skall till varandra överlämna alla uppgifter om aktieägarnas
lämplighet och ledningens goda anseende och erfarenhet vilka
Ö som Õ är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller
att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda
verksamhetsvillkor. ê2000/12/EG, Art. 13
(anpassad) Artikel 16 Filialer till
kreditinstitut auktoriserade i andra medlemsstater Ett värdland Ö En
värdmedlemsstat Õ får, i fråga om
filialer till kreditinstitut som är auktoriserade i andra medlemsstater, inte
kräva vare sig auktorisation eller särskilt tillskjutet kapital. Beträffande
etablering och tillsyn av sådana filialer skall bestämmelserna i Ö artiklarna 22,
25, 26.1–3, 29–37 och 40 Õ artikel 17, artikel 20.1-20.6 samt artiklarna 22 och 26
gälla. ê2000/12/EG Art. 14
(anpassad) Artikel 17 Återkallelse av
auktorisation 1. De behöriga myndigheterna får
återkalla en auktorisation, som beviljats ett kreditinstitut endast under
förutsättning att institutet a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv
månader, eller uttryckligen avstår från
auktorisationen, eller inte Ö har Õ bedrivit någon
verksamhet på minst sex månader, om Ö den berörda
medlemsstaten inte har infört bestämmelser om att auktorisationen skall
upphöra att gälla Õ i sådana fall auktorisationen ändå förlorar sin verkan enligt medlemsstatens
bestämmelser, b) har utverkat auktorisation på grundval av
oriktiga uppgifter eller på något annat sätt i strid med gällande regler, c) inte längre uppfyller de villkor som
gäller för auktorisationen, d) inte längre har tillräcklig kapitalbas
eller inte längre kan förväntas komma att fullgöra sina skyldigheter gentemot
borgenärerna, särskilt då det inte längre föreligger säkerhet för anförtrodda
medel, eller e) omfattas av något annat fall där det i
nationell lag föreskrivs att auktorisationen skall återkallas. 2. En återkallelse av en
auktorisation skall motiveras och skälen ges dem till känna som berörs av
beslutet;. sSådana återkallelser skall anmälas till
kommissionen. ê2000/12/EG, Art. 15
(anpassad) Artikel 18 Firma Ett kreditinstitut får i sin verksamhet,
oavsett vilka regler som gäller Ö i
värdmedlemsstaten Õ beträffande
användningen av orden ”bank”, ”sparbank” och andra banknamn som kan förekomma i värdmedlemsstaten, inom gemenskapens
hela område använda samma firma som institutet brukar i den medlemsstat, i
vilken huvudkontoret finns. Om det föreligger risk för förväxling får
värdmedlemsstaten i förtydligande syfte föreskriva att firman skall förses med
ett förklarande tillägg. ê2000/12/EG Art. 16.1
(anpassad) Artikel 19 Kvalificerat
innehav i ett kreditinstitut 1. Medlemsstaterna skall kräva
att varje fysisk eller juridisk person, som avser att förvärva, direkt eller
indirekt, ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, underrättar behöriga
myndigheter om storleken av det tilltänkta innehavet. Underrättelse skall lämnas även av den som avser
att öka sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans
andelen av röstetalet eller kapitalet
kommer att uppgå till 20 %, 33 % eller 50 %, eller så att
kreditinstitutet kommer att få ställning av dotterföretag. Med förbehåll för
bestämmelserna i Ö Utan att det
påverkar tillämpningen av Õ punkt 2 skall de
behöriga myndigheterna ha rätt att, inom en tid av högst tre månader från det
att underrättelse enligt föregående stycke Ö första och
andra styckena Õ gjorts, motsätta sig
förvärvet, om de, med hänsyn till behovet av sund och ansvarfull ledning av
kreditinstitut, bedömer att lämpligheten inte är tillfredsställande hos Ö personen i
fråga Õ de personer som avses i föregående stycke. Om
myndigheterna inte motsätter sig förvärvet, får de föreskriva en viss tid inom
vilken Ö det Õ förvärvet skall vara genomfört. ê2002/87/EG Art. 29.3
(anpassad) 2. Om Ö den person som
avser att förvärva Õ köparen av det innehav som avses i punkt 1 är ett
kreditinstitut, ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag med
auktorisation i en annan medlemsstat, eller moderföretag till ett
kreditinstitut, ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag med
auktorisation i en annan medlemsstat, eller en fysisk eller juridisk person som
har ägarkontroll över ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag eller ett
värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, och om det företag Ö kreditinstitut Õ som köparen vill
förvärva ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett
dotterföretag till köparen eller hamna under dennas ägarkontroll, skall
bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som avses Ö föreskrivs Õ i artikel Ö 15 Õ 12. ê2000/12/EG Art. 16.3 (anpassad) Artikel 20 3. Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk person,
som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett
kreditinstitut, underrättar behöriga myndigheter om storleken av innehavet.
Underrättelse skall lämnas även av den som avser att minska sitt kvalificerade
innehav i sådan mån att hans andelen av röstetalet eller kapitalet skulle
understiga 20 %, 33 % eller 50 % eller så att kreditinstitutets
ställning som dotterföretag skulle upphöra. ê2000/12/EG Art.
16.4–6 (anpassad) Artikel 21 14. Ett
kreditinstitut skall, då det får kännedom därom,
underrätta behöriga myndigheter om sådana förvärv eller avyttringar av
innehav i institutets kapital som får till följd att innehaven överstiger eller
understiger något av de gränstal som anges i Ö artiklarna 19.1
och 20 Õ punkterna 1 och 3 underrätta de behöriga myndigheterna Ö därom Õ. Varje kreditinstitut skall också, minst en gång om
året, underrätta behöriga myndigheter om namnen på aktieägare och medlemmar med
kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, så som framgår t.ex.
av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma om aktieägare och medlemmar eller av
uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för
börsregistrerade bolag. 25. Medlemsstaterna
skall, i fall då de personer som avses i Ö artikel
19.1 Õ punkt 1, utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat
att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av institutet,
föreskriva skyldighet för behöriga myndigheter att vidta åtgärder. Sådana
åtgärder får bl.a. bestå i
förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen
samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas
eller medlemmarnas aktier eller andelar. Motsvarande åtgärder skall vidtas i fråga om
fysiska eller juridiska personer, som underlåter att lämna sådana
underrättelser, som avses i Ö artikel
19.1 Õ punkt 1. Om aktier eller andelar har förvärvats trots
att behöriga myndigheter har motsatt sig förvärvet, skall medlemsstaterna,
oavsett de åtgärder som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna
för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster skall vara ogiltiga
eller att de får förklaras ogiltiga. 36. Vid
Ö fastställandet
av Õ tillämpning av begreppet kvalificerat innehav och andra
nivåer av ägande Ö som avses Õ i denna artikel,
skall beaktas vad som i artikel 7 Ö 92 Õ i direktiv 88/627/EEG Ö 2001/34/EG Õ sägs om rösträtter. ê2000/12/EG, Art. 17
(anpassad) ðny Artikel 22 Rutiner för
intern kontroll 1. Hemländernas behöriga
myndigheter skall kräva att varje kreditinstitut tillämpar
sunda rutiner för administration, redovisning och erforderlig intern kontroll.
ðhar effektiva styrformer, som bl.a. omfattar
en tydlig organisationsstruktur med en väl definierad, överblickbar och
konsekvent ansvarsfördelning, effektiva metoder för att identifiera, hantera,
övervaka och rapportera de risker som kreditinstitutet är, eller skulle kunna
bli, exponerat för och tillfredsställande rutiner för intern kontroll,
däribland sunda förfaranden för administration och redovisning. ï 2. De
styrformer, metoder och rutiner som avses i punkt 1 skall omfatta hela
verksamheten och stå i proportion till arten och omfattningen av
kreditinstitutets verksamheter och till deras komplexitetsgrad. De tekniska
kriterierna i bilaga V skall beaktas. ê2000/12/EG AVDELNING III BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH
FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER ê2000/12/EG (anpassad) ÖAvsnitt 1
Kreditinstitut Õ ê2000/12/EG Art. 18
(anpassad) Artikel 23 Kreditinstitut Medlemsstaterna skall svara för att de
verksamheter som anges i bilaga I får bedrivas inom det egna territoriet så som
sägs i artiklarna Ö 25, 26.1–3,
28.1–2 och 29–37 Õ 20.1-20.6, 21.1, 21.2 och artikel 22, antingen genom
etablering av en filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster, av
varje kreditinstitut som är auktoriserat och underkastat tillsyn av behöriga
myndigheter i en annan medlemsstat, förutsatt att verksamheterna omfattas av auktorisationen. ê2000/12/EG (anpassad) Ö Avsnitt 2
Finansiella institut Õ ê2000/12/EG Art. 19
första och tredje styckena (anpassad) Artikel 24 Finansiella
institut 1. Medlemsstaterna skall också
tillse att alla verksamheter som anges i bilaga I får bedrivas inom det egna
territoriet så som sägs i Ö artiklarna 25,
26.1–3, 28.1–2 och 29–37 Õ artikel 20.1-20.6, 21.1, 21.2 och i artikel 22, antingen
genom etablering av en filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster,
av varje finansiellt institut från en annan medlemsstat, i fall då institutet
antingen är dotterföretag till ett kreditinstitut eller ägs gemensamt av två
eller flera kreditinstitut, vars stadgar eller bolagsordning tillåter sådan verksamhet
och vilka uppfyller samtliga av
följande villkoren: a) Moderföretaget eller moderföretagen Ö skall
vara Õ är auktoriserade som kreditinstitut i den medlemsstat
vars lag gäller för Ö det finansiella
institutet Õ dotterföretaget. b) De ifrågavarande verksamheterna Ö skall faktiskt
bedrivas Õ bedrivs inom samma medlemsstats territorium. c) Moderföretaget eller moderföretagen Ö skall Õ innehar 90% eller mer av samtliga rösträtter i Ö det finansiella
institutet Õ dotterföretaget. d) Moderföretaget eller moderföretagen Ö skall Õ har att tillgodose behöriga myndigheters krav på sund
förvaltning av Ö det finansiella
institutet Õ dotterföretaget och Ö skall ha Õ har utfäst sig att, med samtycke av vederbörande hemlands Ö hemmedlemsstats Õ behöriga
myndigheter, solidariskt svara för de åtaganden som Ö det finansiella
institutet Õ dotterföretaget gjort. e) Ö Det finansiella
institutet skall Õ Dotterföretaget omfattas effektivt, särskilt med
avseende på de ifrågavarande verksamheterna, av gruppbaserad tillsyn, som
moderföretaget eller vart och ett av moderföretagen är föremål för i enlighet
med artikel 52-56 Ö kapitel 4.1 i
avdelning V Õ, i synnerhet
beträffande beräkning av kapitaltäckningsgrad, kontroll av större engagemang
och begränsning av innehav så som föreskrivits
i artikel Ö 120 Õ 50. Hemlandets Ö Hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
skall intyga och lämna Ö det finansiella
institutet Õ dotterföretaget bevis om att de nu angivna villkoren är
uppfyllda. Beviset skall utgöra en del av den underrättelse som avses i
artiklarna Ö 25 och 28 Õ 20.1-20.6, 21.1 och 21.2. Hemlandets Ö Hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
skall svara för att tillsyn av Ö det finansiella
institutet Õ dotterföretaget sker i enlighet med artikel 5.3 samt artiklarna Ö 10.1, 19–22,
40, 42–52 och 54 Õ 16, 17, 26, 28, 29, 30 och 32. ê2000/12/EG Art. 19
sjätte stycket (anpassad)
2. Om ett finansiellt institut som avses i Ö punkt 1 första
stycket Õ denna artikel inte längre uppfyller alla de föreskrivna
villkoren, skall hemlandet Ö hemmedlemsstaten Õ underrätta värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga
myndigheter. Värdlandets Ö Värdmedlemsstatens Õ lagar skall då gälla
för det finansiella institutets verksamhet i värdlandet
Ö värdmedlemsstaten Õ . ê2000/12/EG Art. 19
fjärde stycket (anpassad)
3. Bestämmelserna i Ö punkterna 1 och
2 Õ denna artikel skall i tillämpliga delar gälla för
dotterföretag till Ö sådana finansiella
institut som avses i punkt 1 första stycket Õ. Därvid skall ”kreditinstitut” läsas som ”finansiella institut
som uppfyller de i artikel 19 föreskrivna villkoren” och ”auktorisation” läsas
som ”stadgar eller bolagsordning”. ê2000/12/EG Art. 19
femte och sjätte styckena (anpassad) Artikel 20.3 andra
stycket skall läsas som: ”Hemlandets behöriga
myndigheter skall också lämna uppgift om storleken av det dotterägda
finansiella institutets kapitalbas och om den konsoliderade kapitaltäckningsgraden
för det kreditinstitut som är dess moderföretag.” Om ett finansiellt
institut som avses i denna artikel inte längre uppfyller alla de föreskrivna
villkoren, skall hemlandet underrätta värdlandets behöriga myndigheter.
Värdlandets lagar skall då gälla för det finansiella institutets verksamhet i
värdlandet. ê2000/12/EG (anpassad) ÖAvsnitt 3 Utövande av
etableringsrätten Õ ê2000/12/EG Art. 20.1,
20.2 och 20.3 första och andra styckena (anpassad) Artikel 25 Utövande av
etableringsrätten 1. Ett kreditinstitut som önskar
etablera en filial på en annan medlemsstats territorium skall underrätta hemlandets Ö hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
därom. 2. Medlemsstaterna skall
föreskriva skyldighet för varje kreditinstitut, som önskar etablera en filial i
en annan medlemsstat, att vid underrättelse enligt punkt 1 lämna uppgifter om
följande: a) Den medlemsstat på vars territorium
etableringen avses ske. b) En verksamhetsplan som anger bl.a.
filialens tilltänkta affärsverksamhet och organisationsstruktur. c) En adress i värdmedlemsstaten där
handlingar skall finnas tillgängliga. d) Namnen på dem som Ö skall ansvara
för Õ leder ledningen av filialens verksamhet. 3. I andra fall än då de
behöriga myndigheterna har anledning att ifrågasätta kreditinstitutens
administrativa struktur eller finansiella situation, skall myndigheterna, med
beaktande av de tilltänkta verksamheterna, inom tre månader från mottagande av
underrättelse enligt punkt 2 översända den erhållna informationen till värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
och underrätta det berörda Ö kreditinstitutet Õ institutet. Hemlandets behöriga myndigheter skall också lämna
uppgift om storleken av kreditinstitutets kapitalbas och kapitaltäckningsgrad. ê2000/12/EG Art. 19
femte stycket (anpassad) ÖMed avvikelse från
andra stycket skall hemmedlemsstatensÕ”Hemlandets
behöriga myndigheter Ö , när det
gäller det fall som avses i artikel 24, Õ skall också lämna uppgift om storleken av det dotterägda finansiella institutets kapitalbas och om den
konsoliderade kapitaltäckningsgraden för det kreditinstitut som är dess
moderföretag.” ê2000/12/EG Art. 20.3
tredje stycket (anpassad) 4. I fall då hemlandets Ö hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
vägrar att översända den i punkt 2 omnämnda informationen till värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga
myndigheter, skall skälen härför lämnas till det berörda kreditinstitutet inom
tre månader från det att fullständig information föreligger. En vägran att översända information eller
underlåtenhet att lämna besked skall kunna prövas av domstol i hemlandet. ê2000/12/EG Art.
20.4–7 (anpassad) Artikel 26 14. Innan
en filial till ett kreditinstitut inleder sin verksamhet skall värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
inom två månader från det att Ö den Õ underrättelse Ö som avses i
artikel 25 Õ enligt punkt 3 erhållits förbereda tillsyn av
kreditinstitutet i enlighet med Ö avsnitt 5 Õ artikel 22 och, om så erfordras, ange under vilka
villkor, motiverade av hänsyn till det allmännas bästa, verksamheterna får
bedrivas i Ö värdmedlemsstaten Õ värdlandet. 25. Efter
underrättelse från värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
eller sedan den i punkt 14 angivna fristen löpt ut utan att någon
underrättelse erhållits från myndigheterna, får filialen etableras och inleda
sin verksamhet. 36. Om
förändringar sker i något avseende som uppgivits i en underrättelse enligt Ö punkterna b, c
eller d i artikel 25 Õ, punkt 2 b, c eller d skall kreditinstitutet skriftligen
underrätta behöriga myndigheter i Ö hemmedlemsstaten
och värdmedlemsstaten Õ hemlandet och värdlandet. Underrättelse skall lämnas
minst en månad innan förändringen sker, så att det blir möjligt för hemlandets Ö hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
att fatta beslut enligt Öartikel 25 Õ punkt 3 och för värdlandets behöriga
myndigheter att i anledning av förändringen fatta beslut enligt punkt 14 Ö i denna
artikel Õ. 47. En
filial som, i enlighet med bestämmelser i värdlandet
Ö värdmedlemsstaten, Õ har inlett
verksamhet före den 1 januari 1993, skall anses ha blivit föremål för sådant
förfarande som föreskrivs i Ö artikel 25 och
i punkterna 1 och 2 Õ punkt 1–5 i denna artikel. För sådana filialer skall
från detta datum gälla punkt 6 Ö 3 Õ i denna artikel och Ö artikel 23,
avsnitt 2 och 5 samt artikel 43 Õ artiklarna 18, 19, 22 och 29. ê2000/12/EG Art. 1.3
de två sista satserna Artikel 27 sSamtliga de
driftställen som i en medlemsstat är inrättade av ett kreditinstitut med huvudkontor
i en annan medlemsstat skall anses utgöra en enda filial,. ê2000/12/EG (anpassad) ÖAvsnitt 4 Utövande av rätten till fritt
tillhandahållande av tjänster Õ ê2000/12/EG Art. 21
(anpassad) Artikel 28 Utövande av
rätten till fritt tillhandahållande av tjänster 1. Ett kreditinstitut som för
första gången önskar utnyttja rätten att, inom ramen för fritt
tillhandahållande av tjänster, driva verksamhet på en annan medlemsstats
territorium, skall underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om vilka
av de i bilaga I upptagna verksamheterna som institutet avser att bedriva. 2. Hemlandets
Ö Hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
skall inom en månad från det att underrättelse enligt punkt 1 mottagits,
översända underrättelsen till värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga
myndigheter. 3. Denna artikel skall inte
påverka de rättigheter som givits kreditinstitut, vilka tillhandahållit
tjänster före den 1 januari 1993. ê2000/12/EG (anpassad) Ö Avsnitt 5 Befogenheter
för Õ värdlandets Ö värdmedlemsstatens behöriga
myndigheter Õ ê2000/12/EG Art. 22.1
(anpassad) Artikel 29 Befogenheter för
värdlandets behöriga myndigheter 1. Värdlandet Ö Värdmedlemsstaten Õ får för statistiska
ändamål föreskriva skyldighet för alla kreditinstitut som har filial på dess
territorium att till värdlandets Ö dess Õ behöriga myndigheter
lämna periodiska rapporter om verksamheten Ö i värdmedlemsstaten Õ på dess territorium. Vid fullgörande av åligganden enligt artikel Ö 41 Õ 27 får värdlandet Ö värdmedlemsstaten Õ föreskriva
skyldighet för filialer till kreditinstitut från andra medlemsstater att lämna
samma information som för ändamålet krävs av inhemska kreditinstitut. ê2000/12/EG Art.
22.2–4 (anpassad) Artikel 30 12. Om
ett värdlands Ö en
värdmedlemsstats Õ behöriga myndigheter
finner att ett institut Ö kreditinstitut Õ, som har en filial
eller som tillhandahåller tjänster inom värdlandets
Ö värdmedlemsstatens Õ territorium, inte
efterlever de föreskrifter som utfärdats i anledning av bestämmelserna i detta
direktiv om befogenheter för värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga
myndigheter, skall dessa myndigheter förelägga institutet
Ö kreditinstitutet Õ att vidta rättelse. 23. Om
det berörda institutet Ö kreditinstitutet Õ underlåter att vidta
erforderliga åtgärder för rättelse, skall värdlandets
Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
underrätta hemlandets Ö hemmedlemsstatens Õ behöriga
myndigheter. Hemlandets Ö Hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
skall snarast vidta alla erforderliga åtgärder för att institutet
Ö kreditinstitutet Õ skall åstadkomma rättelse.
Underrättelse skall ske till värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
om vilka åtgärder som vidtas. 34. Om
institutet Ö kreditinstitutet Õ, trots de åtgärder
som vidtagits av hemlandet Ö hemmedlemsstaten Õ eller beroende på
att sådana åtgärder visar sig otillräckliga eller inte kan genomföras i den
ifrågavarande medlemsstaten, fortsätter att överträda i värdlandet
Ö värdmedlemsstaten Õ gällande
föreskrifter som avses i punkt 2 Ö 1 Õ, får värdlandet Ö värdmedlemsstaten Õ, efter att ha
underrättat hemlandets Ö hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter,
vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller bestraffa vidare överträdelser
och, i den mån det är nödvändigt, hindra institutet
Ö kreditinstitutet
från Õ att göra nya
åtaganden inom det egna territoriet. Medlemsstaterna skall tillse att
delgivning kan ske inom deras territorier av sådana handlingar som är
nödvändiga för dessa åtgärder mot kreditinstitut. ê2000/12/EG Art. 22.5
(anpassad) Artikel 31 5. Bestämmelserna i Ö artiklarna 29
och 30 Õ punkt 1-4 skall inte påverka möjligheterna för ett värdland Ö en
värdmedlemsstat Õ att vidta
erforderliga åtgärder för att hindra eller bestraffa överträdelser inom sitt
territorium av föreskrifter som utfärdats i det allmännas intresse. Sådana
åtgärder skall kunna innefatta hinder för institut
Ö kreditinstitut Õ att göra nya
åtaganden inom värdlandets territorium. ê2000/12/EG Art. 22.6
(anpassad) Artikel 32 6. Varje åtgärd som vidtagits med stöd av Ö artikel 30.2–3
eller artikel 31 Õ punkterna 3, 4 och 5 och som innebär påföljder för eller
inskränkningar i rätten att tillhandahålla tjänster skall vara väl befogad och
delges berörda Ö kreditinstitut Õ institut. Varje sådan åtgärd skall kunna prövas av
domstol i den medlemsstat vars myndigheter beslutat om åtgärden. ê2000/12/EG Art. 22.7
(anpassad) Artikel 33 7. Innan åtgärder vidtas i den ordning som föreskrivs i Ö artikel
30 Õ punkterna 2, 3 och 4, får värdlandets
Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
i brådskande fall interimistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd
för insättare, investerare och andra mottagare av tjänster. Kommissionen och de
andra medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrättas om sådana
åtgärder så snart det kan ske. Kommissionen får, efter hörande av berörda
medlemsstaters behöriga myndigheter, besluta att den ifrågavarande
medlemsstaten skall ändra eller återkalla Ö sådana Õ åtgärder som nu sagts. ê2000/12/EG Art. 22.8
(anpassad) Artikel 34 8.Värdlandet Ö Värdmedlemsstaten Õ får utöva
befogenheter som givits dent enligt detta direktiv genom att vidta
erforderliga åtgärder för att hindra eller bestraffa överträdelser inom dess
territorium. Sådana åtgärder skall kunna innefatta hinder för institut Ö kreditinstitut Õ att göra nya
åtaganden inom värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ territorium. ê2000/12/EG Art. 22.9
(anpassad) Artikel 35 9.Om en auktorisation återkallas skall underrättelse därom ske till värdlandet Ö de behöriga
myndigheterna i värdmedlemsstaten Õ, som skall vidta
erforderliga åtgärder för att hindra berörda institut
Ö kreditinstitut
från Õ att göra nya
åtaganden inom det egna territoriet och för att skydda insättarnas intressen. ê2000/12/EG Art. 22.10
(anpassad) Artikel 36 10.Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om antalet och arten av
de fall i vilka underrättelse vägrats enligt Ö artiklarna 25
och 26 Õ artikel 20.1-20.6 och i vilka fall åtgärder har
vidtagits med stöd av Ö artikel
30.3 Õ punkt 4 i denna artikel. ê2000/12/EG Art. 22.11
(anpassad) Artikel 37 11.Ö Detta
avsnitt Õ Denna artikel skall ej till
någon del hindra kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat
från att marknadsföra sina tjänster med anlitande av alla tillgängliga media i värdlandet Ö värdmedlemsstaten,
förutsatt att Õ, detta Ö sker Õ i överensstämmelse
med bestämmelser om formen och innehållet i sådan reklam vilka antagits i det
allmännas intresse. ê2000/12/EG AVDELNING IV FÖRHÅLLANDE TILL TREDJE LAND ê2000/12/EG (anpassad) ÖAvsnitt 1 Anmälan avseende företag i tredje
land och villkor för marknadstillträde i tredje land Õ ê2000/12/EG Art. 23
(anpassad) Anmälan av
dotterföretag till företag i tredje land och om villkor för marknadstillträde i
tredje land 1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrätta kommissionen a) om varje auktorisation av
ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera företag som är
underkastade tredje lands lagar. b) närhelst ett sådant
moderföretag förvärvar aktier eller andelar i ett kreditinstitut hemmahörande i
gemenskapen så att det senare blir det förras dotterföretag. När auktorisation beviljas
för ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag
som är underkastade tredje lands lagar, skall gruppstrukturen specificeras i
den anmälan som den behöriga myndigheten skall göra till kommissionen enligt
artikel 11. 2. Medlemsstaterna
skall underrätta kommissionen om alla svårigheter av allmän natur som deras
kreditinstitut mött vid etablering eller utövande av bankverksamhet i tredje
land. 3. Kommissionen
skall periodvis upprätta rapporter om i vad mån tredje länder ger
kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen sådan behandling som avses i
punkterna 4 och 5, med avseende på etablering och utövande av bankverksamhet
samt förvärv av aktier eller andelar i tredje lands kreditinstitut.
Kommissionen skall till rådet överlämna rapporterna med lämpliga förslag. 4. Närhelst
det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i
punkt 3 eller genom annan information, att ett tredje land inte erbjuder
kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen effektivt marknadstillträde,
jämförbart med det som gemenskapen erbjuder kreditinstitut från samma tredje
land, får kommissionen lämna förslag till rådet om lämpligt mandat för underhandlingar
med ändamål att uppnå jämförbara konkurrensmöjligheter för kreditinstitut
hemmahörande i gemenskapen. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet. 5. Närhelst
det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i
punkt 1 eller genom annan information, att kreditinstitut hemmahörande i
gemenskapen inte får nationell behandling i ett tredje land, innebärande samma
konkurrensmöjligheter som erbjuds inhemska kreditinstitut, och att kravet på
effektiv marknadstillträde inte är uppfyllt, får kommissionen ta initiativ till
underhandlingar med ändamål att åstadkomma rättelse. 6. I fall
som avses i föregående stycke får, utöver initiativ till underhandlingar, när
som helst beslutas i den ordning som föreskrivs i artikel 60.2 att
medlemsstaternas behöriga myndigheter skall begränsa eller uppskjuta prövningen
av inneliggande eller framtida ansökningar om auktorisation och förvärv av
aktier eller andelar, då ansökningarna gjorts av direkta eller indirekta
moderföretag underställda ett tredje lands lagar. Sådana åtgärder får inte
gälla för längre tid än tre månader. Före utgången av
tremånadersperioden får rådet, med beaktande av resultaten av
underhandlingarna, med kvalificerad majoritet besluta efter förslag av
kommissionen huruvida åtgärderna skall bestå. 6. Närhelst
det kommer till kommissionens kännedom att något av de fall som avses i
punkterna 4 och 5 uppkommer, skall medlemsstaterna på kommissionens begäran
underrätta denna a) om varje ansökan om
auktorisation av ett direkt eller indirekt ägt dotterföretag till ett eller
flera moderföretag som är underkastade vederbörande tredje lands lagar, b) närhelst de får
underrättelse enligt artikel 16 om att ett sådant företag avser att förvärva en
ägarandel i ett kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen, så att det senare
institutet blir det förras dotterföretag. Denna skyldighet att lämna
information skall upphöra så snart en överenskommelse har träffats med det
tredje land, som avses i punkterna 4 eller 5, eller då de åtgärder som avses i
punkt 5 andra och tredje styckena upphör att gälla. 7. Åtgärder
som vidtas med stöd av denna artikel skall stå i överensstämmelse med
gemenskapens förpliktelser enligt internationella överenskommelser, bilaterala
eller multilaterala, om rätt för kreditinstitut att starta och driva
verksamhet. ê2000/12/EG Art.
24 (anpassad) è1 Direktiv
2004/xx/EG Art. 3.7 Artikel 38 Filialer till
kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen 1. När filialer till kreditinstitut
med huvudkontor utanför gemenskapen startar eller bedriver verksamhet, får
medlemsstaterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer ges en
förmånligare behandling än filialer till kreditinstitut med huvudkontor inom
gemenskapen. 2. De behöriga myndigheterna skall
göra anmälan till kommissionen och till è1 Europeiska
bankkommittén ç om alla
auktorisationer för filialer som beviljats kreditinstitut med huvudkontor
utanför gemenskapen. 3. Ö Utan att det
påverkar tillämpningen av Õ Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 1 får
gemenskapen, med stöd av fördraget, träffa avtal
med tredje land om tillämpning av bestämmelser, vilka på
grundval av principen om reciprocitet, innebär att filialer till
kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen ges identisk behandling inom
gemenskapens hela område. òny Avsnitt 2 Samarbete med behöriga myndigheter i tredje land
om gruppbaserad tillsyn ê2000/12/EG Art. 25
(anpassad) Artikel 39 1. Kommissionen kan på begäran
av en medlemsstat eller på eget initiativ lägga fram förslag till rådet om att
inleda förhandlingar med ett eller flera Ö tredjeländer Õ tredje länder om möjligheterna att utöva gruppbaserad
tillsyn över a) kreditinstitut vars moderföretag har huvudkontor i ett Ö tredjeland Õ tredje land, och b) kreditinstitut som är belägna i tredje land och vars
moderföretag, antingen detta är ett kreditinstitut eller ett finansiellt
holdingföretag, har huvudkontor inom gemenskapen. 2. Överenskommelser som avses i
punkt 1 skall särskilt säkerställa a) dels att medlemsstaternas behöriga
myndigheter kan inhämta information som behövs för gruppbaserad tillsyn över
kreditinstitut eller finansiella holdingföretag som är belägna inom gemenskapen
och som har dotterföretag som är kreditinstitut eller finansiella institut
utanför gemenskapen eller som innehar ägarintressen i sådana institut, Ö och Õ b) dels att de behöriga myndigheterna i
tredje land kan inhämta information som behövs för tillsyn över moderföretag
med huvudkontor inom deras territorium och med dotterföretag som är
kreditinstitut eller finansiella institut i ett eller flera medlemsländer eller
med ägarintressen i sådana institut. ê Direktiv
2004/xx/EG Art. 3.8 3. Utan att det påverkar artikel
300.1–2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall
kommissionen med bistånd av Europeiska bankkommittén granska resultatet av de i
punkt 1 nämnda förhandlingarna och de förhållanden som uppkommer till följd
därav. ê2000/12/EG AVDELNING V ê2000/12/EG ðny PRINCIPER OCH TEKNISKA INSTRUMENT FÖR
TILLSYN ð OCH
UPPLYSNINGSPLIKT ï ê2000/12/EG KAPITEL 1 PRINCIPER FÖR TILLSYNSANSVAR òny Avsnitt 1 Behörighet för hemmedlemsstat
respektive värdmedlemsstat ê2000/12/EG Art. 26
(anpassad) Artikel 40 Kontrollbehörighet
för hemlandet 1. Ansvaret för tillsyn över
kreditinstitut, innefattande tillsyn över verksamheter som bedrivs i enlighet
med artiklarna 18 och 19 Ö 23 och 24 Õ, skall åvila hemländernas Ö hemmedlemsstaternas Õ behöriga
myndigheter, i den mån behörighet för värdländernas
Ö värdmedlemsstaternas Õ myndigheter inte
följer av bestämmelser i detta direktiv. 2. Vad som sägs i punkt 1 skall
inte utgöra hinder för gruppbaserad tillsyn i enlighet med detta direktiv. ê2000/12/EG Art. 27
(anpassad) Artikel 41 Behörighet för
värdlandet Intill dess vidare harmonisering skett skall värdländernas Ö värdmedlemsstaternas Õ behöriga
myndigheter, i samarbete med hemländernas Ö hemmedlemsstaternas Õ behöriga
myndigheter, utöva tillsyn över likviditeten hos filialer till kreditinstitut. I fråga om andra åtgärder än som krävs för
genomförande av det Europeiska monetära systemet skall värdländerna
Ö värdmedlemsstaterna Õ ha oinskränkt rätt
att vidta penningspolitiskt betingade
åtgärder. Sådana åtgärder får inte innefatta
diskriminerande behandling eller restriktioner gentemot kreditinstitut som är
auktoriserade i en annan medlemsstat. ê2000/12/EG Art. 28
(anpassad) Artikel 42 Samarbete
angående tillsyn De behöriga myndigheterna skall i nära
samarbete utöva tillsyn av kreditinstitut, som driver verksamhet i en eller
flera medlemsstater utöver den där huvudkontoret finns, särskilt i fall då
filialer inrättats i de förra staterna. Myndigheterna skall förse varandra med
all den information rörande ledningen och ägandeförhållandena i sådana
kreditinstitut, som är ägnad att underlätta såväl tillsynen som bedömningen av
om auktorisationsvillkoren iakttas, och all information ägnad att underlätta
övervakningen av sådana institut, särskilt med avseende på likviditet,
soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av stora exponeringar samt rutiner för
administration, redovisning och intern kontroll. ê2000/12/EG Art. 29
(anpassad) Artikel 43 Inspektion på
plats av filialer etablerade i en annan medlemsstat 1. Om ett kreditinstitut,
auktoriserat i en medlemsstat, driver verksamhet genom filial i en annan
medlemsstat, skall värdlandet Ö värdmedlemsstaten Õ ge hemlandets Ö hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
rätt att, efter underrättelse till värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga
myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer, utföra inspektion på platsen för att skaffa
sig sådan information som avses i artikel Ö 42 Õ 28. 2. Hemlandets
Ö Hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
får också, för kontroll av filialer, tillämpa något av de andra förfaranden som
avses i artikel Ö 141 Õ 56.7. 3. Denna
artikel Ö Punkterna 1 och
2 Õ skall inte utgöra
hinder för värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter
att, för fullgörande av tillsynsansvar enligt detta direktiv, utföra inspektion
på platsen av filialer etablerade på det egna territoriet. ê2000/12/EG (anpassad) Ö Avsnitt 2 Utbyte av
information och tystnadsplikt Õ ê2000/12/EG Art.
30.1–5 (anpassad) Artikel 44 Utbyte av
information och tystnadsplikt 1. Medlemsstaterna skall
föreskriva att alla personer, som arbetar eller som har arbetat för behöriga
myndigheter, samt revisorer och experter som är verksamma för behöriga
myndigheters räkning skall vara bundna av tystnadsplikt. ÖIngen Õ Tystnadsplikten skall innebära att ingen förtrolig
information som erhålls i tjänsten får röjas till någon person eller myndighet
utom i sammandrag eller i sammanställning som omöjliggör identifikation av
enskilda institut Ö kreditinstitut Õ, dock med förbehåll
för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning. Dock får, i fall då ett kreditinstitut har försatts
i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, förtrolig information som inte
berör tredje part, engagerad i försök att rädda institutet, yppas vid
civilrättsliga eller kommersiella förfaranden. 2. Vad som sägs i punkt 1 skall
inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter Ö från Õ att utbyta
information i enlighet med såväl detta direktiv som andra direktiv som gäller
för kreditinstitut. För sådan information skall tystnadsplikt gälla enligt
punkt 1. ê2000/12/EG Art. 30
(anpassad) Artikel 45 4. Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information enligt Ö artikel
44 Õ vad som sägs i punkt 1 eller 2, får använda den endast i
tjänsten och där endast Ö i följande
syften: Õ a) fFör att kontrollera att villkoren för att
kreditinstitut skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta
gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn,
över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet,
soliditet, större engagemang och rutiner för administration, redovisning och
intern kontroll,. b) fFör att ålägga sanktioner,. c) vVid överklagande i administrativ ordning av
beslut som fattats av den behöriga myndigheten,
eller. d) vVid domstolsförfarande som har inletts enligt
artikel 33 Ö 55 Õ eller enligt
särskilda bestämmelser i detta direktiv samt i andra direktiv antagna med
avseende på kreditinstitut. ê2000/12/EG Art. 30.3
(anpassad) Artikel 46 3. Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av
information med behöriga myndigheter i tredje land samt med myndigheter eller
organ i tredje land enligt definitionen i punkt 5 och
punkt 6 Öartiklarna 47
och 48.1 Õ endast om den
lämnade informationen är föremål för garantier om tystnadsplikt som minst är
likvärdiga Ö med Õ dem som avses i
denna artikel. Detta utbyte av information får endast göras för att de ovan
nämnda myndigheterna eller organen skall kunna utföra sin tillsynsuppgift. Om informationen ursprungligen kommer från en
annan medlemsstat får den inte lämnas vidare utan uttryckligt medgivande från
de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall, endast i det syfte som avsågs när dessa
myndigheter gav sitt medgivande. ê2000/12/EG Art. 30.5
(anpassad) Artikel 47 5. 5. Vad som sägs i
punkterna 1 och 4 Ö Artiklarna 44.1
och 45 Õ skall inte utgöra
hinder för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i samma
medlemsstat, inte heller mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater i
fall då informationen lämnas till a) myndigheter med ansvar för tillsyn över andra finansiella
organisationer och över försäkringsbolag samt myndigheter med ansvar för
tillsyn över finansiella marknader, b) organ som har befattning med kreditinstituts konkurs eller
likvidation eller liknande förfaranden, c) personer ansvariga för obligatorisk revision av
kreditinstituts och andra finansiella instituts räkenskaper, vid deras fullgörande av tillsynsuppgifter. samt för ÖDe skall inte heller
utgöra hinder för Õ utlämnande till
organ för inlåningsskydd av sådan information som de behöver för sin
verksamhet. ÖI båda dessa fall
skall den Õ Den information som erhållits av dessa myndigheter,
organ och personer skall vara underkastad
tystnadsplikt Ö på de villkor
som anges i artikel 44.1 Õ enligt punkt 1. ê2000/12/EG Art.
30.6–7 (anpassad) Artikel 48 16. Utan
hinder av Ö artiklarna
44–46 Õ punkt 1-4 får medlemsstaterna tillåta informationsutbyte
mellan de behöriga myndigheterna och Ö följande: Õ a) mMyndigheter med ansvar för tillsyn över de
organ som har befattning med kreditinstituts likvidation, konkurs och liknande
förfaranden,. b) mMyndigheter med ansvar för tillsyn över de
personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkringsföretags,
kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper. ÖI sådana fall
skall Õ Mmedlemsstaterna som tillämpar
bestämmelsen i första stycket skall kräva att minst följande villkor
uppfylls: a) Informationen skall användas för att utöva den tillsyn som anges
i första stycket. b) Den information som mottas i detta sammanhang Ö skall Õ omfattas av
tystnadsplikt enligt Ö artikel
44.1 Õ punkt 1. c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte
vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de behöriga myndigheter som har
lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilkaet
dessa myndigheter givit sitt tillstånd. Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de
andra medlemsstaterna vilka myndigheter som har tillåtelse att motta
information enligt denna punkt. 27. Trots
Ö artiklarna
44–46 Õ punkt 1-4 får medlemsstaterna, för att stärka
stabiliteten och integriteten hos det finansiella systemet, tillåta utbyte av
information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som
enligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av
bolagsrätten. ÖI sådana fall
skall Õ Mmedlemsstaterna som tillämpar
bestämmelsen i första stycket skall kräva att minst följande villkor
uppfylls: a) Informationen skall användas för att utföra den uppgift som anges
i första stycket. b) Den information som mottas i detta sammanhang Ö skall Õ omfattas av
tystnadsplikt enligt Ö artikel
44.1 Õ punkt 1. c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte
vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de behöriga myndigheter som har
lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilkaet
dessa myndigheter givit sitt tillstånd. Om en medlemsstats myndigheter eller organ som
avses i första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser
med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta
och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, kan möjligheten
till det informationsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att
omfatta dessa personer enligt de villkor som Ö anges Õ föreskrivs i andra stycket. För genomförande av andra
Ö tredje Õ stycket tredje strecksatsen skall de myndigheter eller organ som
avses i första stycket till de behöriga myndigheter som lämnat ut information
uppge identitet och exakt ansvarsområde för de personer som får tillgång till
denna. Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de
andra medlemsstaterna vilka myndigheter eller organ som får motta information
enligt denna Ö artikel Õ punkt. Kommissionen skall före
den 31 december 2000 upprätta en rapport om tillämpningen av
bestämmelserna i denna Ö artikel Õ punkt. ê2000/12/EG Art. 30.8
(anpassad) Artikel 49 8. Bestämmelserna i Ö detta
avsnitt Õ denna artikel skall inte utgöra hinder för en behörig
myndighet att lämna ut information Ö när de fullgör
sina uppgifter till följande: Õ a) till cCentralbanker och andra organ med liknande
uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter., och. b) iI förekommande fall, till
andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över
betalningssystem. för att dessa skall
kunna fullgöra sina uppgifter, inte Ö Inte Õ heller skall
bestämmelserna utgöra hinder för dessa myndigheter eller organ att till de
behöriga myndigheterna vidarebefordra sådan information som är nödvändig för
att uppfylla de syften som framgår av Ö artikel
45 Õ punkt 4. Informationen som mottas i detta sammanhang
skall vara underkastad tystnadsplikt enligt denna
artikel Ö 44.1 Õ. ê2000/12/EG Art. 30.9
första och andra styckena (anpassad) Artikel 50 9. Oavsett sådana bestämmelser som avses i Ö artiklarna 44.1
och 45 Õ punkterna 1 och 4 får medlemsstaterna med stöd av
bestämmelser i lag eller annan författning tillåta att viss information lämnas
ut såväl till andra organ för den centrala
regeringsmakten Ö inom deras
nationella förvaltningar Õ med ansvar för
lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut,
investeringstjänster och försäkringsbolag som till personer som företräder
sådana organ. Sådant utlämnande får dock ske endast då det
är nödvändigt för utövande av offentlig tillsyn. ê2000/12/EG Art. 30.9
tredje stycket (anpassad)
Artikel 51 Vidare skall m Medlemsstaterna Ö skall Õ föreskriva att sådan
information som erhållits med stöd av Ö artiklarna 44.2
och 47 Õ punkterna 2 och 5 och sådan som erhållits vid inspektion
på platsen i enlighet med artikel Ö 43.1–2 Õ 29.1 och 29.2 aldrig får röjas i de fall som sägs i
denna Ö artikel Õ punkt utan uttryckligt samtycke av de behöriga
myndigheter som lämnat ut informationen, eller av behöriga myndigheter i den
medlemsstat i vilken inspektionen verkställts. ê2000/12/EG Art. 30.10
(anpassad) Artikel 52 10.ÖDetta avsnitt Õ Denna artikel skall inte hindra de behöriga
myndigheterna från att vidarebefordra information enligt Ö artiklarna
44–46 Õ punkt 1-4 till en clearingorganisation eller ett annat
liknande organ, som är erkänt enligt nationell lagstiftning för att
tillhandahålla clearing- eller avvecklingstjänster åt någon av marknaderna i
medlemsstaten, om de anser att detta är nödvändigt för att säkerställa att
dessa organ fungerar Ö vid
marknadsaktörers fallissemang Õ försummelser eller möjliga Ö fallissemang Õ försummelser från en marknadsaktörs sida. Information
som mottas i ett sådant sammanhang skall vara underkastad tystnadsplikt enligt Ö artikel 44.1 Õ punkt 1. Medlemsstaterna skall dock se till att
information som mottagits enligt punkt 2
Ö artikel
44.2 Õ inte får yppas under
de omständigheter som avses i denna Ö artikel Õ punkt utan uttryckligt medgivande av de behöriga
myndigheter som har lämnat den. òny Avsnitt 3 Skyldigheter för personer ansvariga
för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd årsredovisning ê2000/12/EG Art. 31
(anpassad) Artikel 53 Skyldigheter för
personer ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd
årsredovisning 1. Medlemsstaterna skall Ö minst Õ föreskriva åtminstone a)
att varje auktoriserad person, Ö som är
auktoriserad Õ i enlighet med
rådets Ö åttonde Õ direktiv 84/253/EEG[26] Ö ,och Õ som i ett
kreditinstitut utför ett i artikel 51 i rådets Ö fjärde Õ direktiv 78/660/EEG[27], artikel 37 i Ö rådets Õ direktiv 83/349/EEG
eller i artikel 31 i rådets direktiv
85/611/EEG[28]
angivet uppdrag eller annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldig att omgående
rapportera till de behöriga myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande
detta Ö kreditinstitut Õ institut, som han Ö eller hon Õ har fått kännedom om
vid utförandet av sitt uppdrag, Ö och Õ som är ägnade att a) utgöra en påtaglig överträdelse av lagar, förordningar eller
bestämmelser som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt
reglerar bedrivandet av kreditinstituts verksamhet, b) påverkar
kreditinstitutets fortsatta drift, eller c) leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att
reservationer framställs,. ÖMedlemsstaterna skall
minst föreskriva Õ att det på samma
sätt skall åligga denna person att omgående rapportera alla uppgifter eller
beslut som han Ö eller hon Õ har fått kännedom om
vid utförandet av sitt Ö i första
stycket Õ under a beskrivna uppdrag, i ett företag som har nära förbindelser
härrörande från kontroll över det kreditinstitut i vilket han utför det ovan nämnda uppdraget Ö utförs Õ . 2. Det förhållandet att de
personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/EEG till de behöriga
myndigheterna i god tro Ö med ärligt
uppsåt Õ yppar sådana
uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 utgör inte en överträdelse av någon
tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag, eller annan bestämmelse, och medför inte något som helst ansvar för
dessa personer. ê2000/12/EG (anpassad) ÖAvsnitt 4
Befogenheter att vidta sanktioner och rätt
till domstolsprövning Õ ê2000/12/EG Art. 32
(anpassad) Artikel 54 Behöriga
myndigheters befogenheter att vidta sanktioner Medlemsstaterna skall svara för att deras
behöriga myndigheter kan besluta och vidta de åtgärder och sanktioner som
behövs för att överträdelser av lagar och andra författningar om verksamhet i
kreditinstitut skall upphöra. Sådana åtgärder och sanktioner skall kunna riktas
mot kreditinstituten och mot dem som har ett bestämmande inflytande i
instituten. Vad som nu sagts skall inte påverka förfaranden för återkallelse av
auktorisationer, inte heller tillämpning av straffrättslig lag. ê2000/12/EG Art. 33
(anpassad) Artikel 55 Domstolsprövning Medlemsstaterna skall svara för att beslut,
som rör kreditinstitut och som fattats med stöd av lagar och andra författningar,
utfärdade i enlighet med detta direktiv, kan prövas av domstol. En möjlighet
till domstolsprövning skall finnas också för fall då inget beslut har fattats
inom sex månader från det att en
auktorisationsansökan, som innehåller alla de uppgifter, som krävs enligt
gällande bestämmelser, har givits in. ê2000/28/EG Art. 1.2
(anpassad) Artikel 33a Artikel 3 i direktiv
2000/46/EG skall tillämpas på kreditinstitut. ê2000/12/EG KAPITEL 2 TEKNISKA INSTRUMENT FÖR TILLSYN Avsnitt 1 Kapitalbas ê2000/12/EG Art. 34.1
(anpassad) Artikel 56 Allmänna
principer 1.Närhelst en medlemsstat i lag eller annan författning, antagen för
genomförande av gemenskapslagstiftning avseende tillsyn över verksamma
kreditinstitut, använder uttrycket kapitalbas eller hänvisar till begreppet
kapitalbas, skall uttrycket eller begreppet stå i överensstämmelse med den
definition som ges i Ö artiklarna
57–61 och 63–66 Õ punkterna 2, 3 och 4 och artikel 35-38. ê2000/12/EG Art. 34.2
första stycket (anpassad) ðny Artikel 57 Med iakttagande av de begränsningar som
föreskrivs i artikel 38 Ö 66 Õ skall ett
kreditinstituts icke-gruppbaserade kapitalbas utgöras av följande: 1a) Kapital
som avses i artikel 22 i direktiv 86/635/EEG, till den del det är inbetalt,
samt överkurs vid aktieemission, dock med undantag för kumulativa preferensaktier. 2b) Reserver
som avses i artikel 23 i direktiv 86/635/EEG samt balanserad vinst och förlust
från föregående räkenskapsår. Medlemsstaterna får medge
kreditinstitut att inräkna interimsöverskott redan innan stämmobeslut
föreligger, dock endast om sådant överskott verifierats av de för revision
ansvariga och förutsatt att de behöriga myndigheterna finner det styrkt att
beloppet räknats fram enligt de principer som anges i direktiv 86/635/EEG och
att det beräknats netto, efter avdrag för förutsebara kostnader och
utdelningar. 3c) Sådana
reserveringar för allmänna risker i bankrörelse som avses i artikel 38 i
direktiv 86/635/EEG. 4d) Uppskrivningsfond
enligt artikel 33 i direktiv 78/660/EEG. 5e) Värderegleringskonton
som avses i artikel 37.2 i direktiv 86/635/EEG. 6f) Övriga
poster som aves i artikel 35 Ö 63 Õ . 7g) Förpliktelser
som gäller för medlemmar i kreditinstitut, bildade som kooperativa institut,
och solidariska förpliktelser för låntagare hos vissa institut av sådan
fondkaraktär som avses i artikel 36 Ö 64 Õ .1. 8h) Kumulativa
preferensaktier med bestämd löptid samt sådana skuldförbindelser med
efterställd rätt till betalning som avses i artikel 36
Ö 64 Õ .3. Avdrag för följande poster skall ske i enlighet
med artikel 38 Ö 66 Õ : 9i) Kreditinstituts
innehav av egna aktier till bokföringsvärde. 10j) Immateriella
anläggningstillgångar som avses i artikel 4.9 (Tillgångar) i direktiv
86/635/EEG. 11k) Reella Ö Väsentliga Õ förluster under
löpande räkenskapsår. ê2002/87/EG Art.
29.4 a (anpassad) 12l) Sådana
ägarposter i andra kreditinstitut och finansiella institut som motsvarar mer än
10 % av deras kapital. 13m) Fordringar
med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 Ö 63 Õ och artikel 36 Ö 64 Õ .3 som ett
kreditinstitut innehar hos kreditinstitut och finansiella institut, i vilka
kreditinstitutet har en ägarandel som i varje enskilt fall motsvarar mer än 10
% av kapitalet. 14n) Ägarposter
i andra kreditinstitut och finansiella institut, motsvarande högst 10 % av
deras kapital, fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana
instrument som avses i artikel 35 Ö 63 Õ och artikel 36 Ö 64 Õ .3 som ett
kreditinstitut innehar hos andra kreditinstitut och finansiella institut än de
som anges i punkterna 12 och 13 i detta stycke, i
den mån dessa ägarposter, fordringar och instrument tillsammans överstiger 10 %
av kreditinstitutets kapitalbas beräknad före avdrag för posterna enligt
punkterna Ö l–p Õ 12-16 i detta stycke. 15o) Ägarintresse
av det slag som avses i artikel Ö 4.10 Õ 1.9, vilket ett kreditinstitut innehar i i) försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 6 i Ö rådets
första Õ direktiv 73/239/EEG Ö [29] Õ, artikel 6 i Ö rådets
första Õ direktiv 79/267/EEG Ö [30] Õ eller artikel 1 b i
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG[31], ii) återförsäkringsföretag i den mening som avses i artikel 1 c i
direktiv 98/78/EG, iii) försäkringsholdingföretag i den mening som avses i artikel 1 led i
i direktiv 98/78/EG. 16p) Var och
en av följande poster som ett kreditinstitut innehar i de enheter som
definieras i punkt 15 o i vilka det har
ägarintresse: i) dDe instrument som avses i artikel 16.3 i
direktiv 73/239/EEG,. ii) dDe instrument som avses i artikel 18.3 i
direktiv 79/267/EEG. òny q) För
kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt underavsnitt 2 i
avsnitt 3, negativa belopp som uppstår vid beräkning enligt del 1 punkt 34 i
bilaga VII, och belopp för förväntade förluster beräknade enligt del 1
punkterna 30–31 i bilaga VII. r) Beloppet för
exponeringar genom värdepapperiseringspositioner som enligt del 4 av bilaga IX
åsätts en riskvikt på 1 250 %, beräknat på det sätt som anges i den
delen. ê2000/12/EG Art. 34.2
sista meningen (anpassad) ðny ÖVid tillämpningen av
punkt b får Õ Mmedlemsstaterna
får medge kreditinstitut att inräkna
interimsöverskott redan innan stämmobeslut föreligger, dock endast om sådant
överskott verifierats av de för revision ansvariga och förutsatt att de
behöriga myndigheterna finner det styrkt att beloppet räknats fram enligt de
principer som anges i direktiv 86/635/EEG och att det beräknats netto, efter
avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar. ðFör ett kreditinstitut som är originator till
en värdepapperisering skall en nettovinst som uppkommer till följd av
kapitalisering av framtida inkomster av de värdepapperiserade tillgångarna och
som ger en kreditförstärkning till positioner inom värdepapperiseringen undantas
från den post som anges i punkt b.ï ê2002/87/EG Art. 29.4
b (anpassad) Artikel 58 Om aktier i ett annat kreditinstitut,
finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller
försäkringsholdingföretag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt
bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga
myndigheten bevilja undantag från bestämmelserna om avdrag i punkterna Ö l–p Õ 12-16. Artikel 59 Som ett alternativ till avdrag av poster
enligt punkterna Ö o–p Õ 15 och 16 får medlemsstaterna tillåta att deras
kreditinstitut också tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I i direktiv
2002/87/EG. Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) Ö får Õ skall endast tillämpas om den behöriga myndigheten är
säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de
enheter som skall inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen. Den
valda metoden skall tillämpas konsekvent över
tiden. Artikel 60 Medlemsstaterna får föreskriva att
kreditinstitut som är föremål för gruppbaserad tillsyn enligt Ö avsnitt 1
i Õ kapitel Ö 4 Õ 3 eller extra tillsyn enligt ovan nämnda direktiv
2002/87/EG, vid beräkning av den egna icke gruppbaserade kapitalbasen inte
behöver dra ifrån poster enligt punkterna Ö l–p Õ 15 och 16 i de kreditinstitut, finansiella institut
eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag
som omfattas av den gruppbaserade tillsynen eller av den extra tillsynen. Denna bestämmelse skall tillämpas på alla försiktighetsregler Ö aktsamhetsregler Õ som är harmoniserade
genom Ö gemenskapsrättsakter Õ gemenskapsakten. ê2000/12/EG Art. 34.3
(anpassad) Artikel 61 3. Kapitalbasbegreppet så som definierat i punkterna Ö a–h i artikel
57 Õ 2.1-2.8 omfattar de flesta tänkbara poster och
gränsbelopp. Medlemsstaterna skall ha frihet att besluta i vad mån dessa poster
skall användas, huruvida lägre gränsvärden skall gälla, samt huruvida avdrag
skall ske för andra poster än dem som angivits i punkterna Ö i–r i artikel
57 Õ 2.9-2.13. Medlemsstaterna skall dock eftersträva ökad
enhetlighet i syfte att åstadkomma en gemensam definition av kapitalbasbegreppet. För att nå detta mål skall kommissionen senast den 1 januari 1996 lägga
fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna
artikel och artikel 35-39, i förekommande fall kompletterat med sådana förslag
till ändringar som kommissionen finner erforderliga. Senast den 1 januari 1998
skall Europaparlamentet och rådet i enlighet med förfarandet i fördragets
artikel 251, och efter samråd med Ekonomiska och sociala kommittén, göra en
översyn av definitionen av kapitalbasbegreppet, med en enhetligt tillämpad
gemensam definition. ê2000/12/EG Art. 34.4
(anpassad) 4. De poster som anges i punkterna
a–e Ö i artikel
57 Õ 2.1- 2.5 skall stå till ett kreditinstituts förfogande
för obegränsad och omedelbar användning till täckning av risker eller förluster
när sådana uppkommer. Beloppet skall anges netto efter avräkning av varje
skattepålaga som kan förutses när beräkningen görs, eller vara vederbörligen
justerat i förhållande till hur mycket skatten minskar det belopp som kan
användas till täckning av risker eller förluster. òny Artikel 62 Medlemsstaterna
skall lämna rapporter till kommissionen om utvecklingen mot ökad enhetlighet i
syfte att nå fram till en gemensam definition av begreppet ”kapitalbas”. Med
stöd av dessa rapporter skall kommissionen, om så krävs, före den 1 januari
2009 överlämna ett förslag till Europaparlamentet och rådet om ändring av denna
artikel och artiklarna 35–39. ê2000/12/EG Art. 35
(anpassad) Artikel 63 Övriga poster 1. Det av en medlemsstat använda kapitalbasbegreppet får
innefatta även övriga poster, oavsett deras juridiska eller redovisningsmässiga
benämningar, förutsatt att dessa har följande egenskaper: a) De kan fritt nyttjas av kreditinstitutet
till täckning av normala risker i bankrörelse i fall där förlust eller nedgång
i kapitalet ännu inte har konstaterats. b) De framgår av kreditinstitutets internredovisning. c) Deras storlek är fastställd av
kreditinstitutets verkställande ledning, är reviderad av fristående revisorer,
tillkännagiven för de behöriga myndigheterna och underkastad deras tillsyn. 2. Värdepapper med obegränsad löptid och andra instrument kan
också godtas som övriga poster om de uppfyller följande villkor: a) De skall inte kunna återbetalas på
innehavarens initiativ eller utan behörig myndighets förhandsgodkännande. b) I låneavtalet skall kreditinstitutet
tillförsäkras möjlighet att uppskjuta betalning av skuldräntan. c) Långivarens fordran på kreditinstitutet
skall vara helt efterställd samtliga fordringar vars rätt till betalning ej är
efterställd. d) De handlingar, i vilka emissionsvillkoren
anges, skall innehålla en bestämmelse om att skuld och obetald ränta skall
kunna tas i anspråk till täckning av förluster, under det att kreditinstitutet
skall medges möjlighet att fortsätta sin verksamhet. e) Endast till fullo inbetalt belopp får
medräknas. Härutöver får medräknas andra kumulativa
preferensaktier än sådana som avses i Ö artikel
57 h.2 Õ 34.2.8. òny 3. När
det gäller kreditinstitut som beräknar riskvägda belopp för exponeringar enligt
underavsnitt 2 i avsnitt 3, får positiva belopp som uppstår vid beräkning
enligt del 1 punkt 37 i bilaga VII godtas som övriga poster i en omfattning som
motsvarar 0,6 % av de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats enligt
underavsnitt 2. För sådana kreditinstitut skall värdejusteringar och
avsättningar som ingår i den beräkning som avses i avsnitt 3 del 1 punkt 34
bilaga VII och avsättningar för exponeringar enligt artikel 57 e inte
räknas in i kapitalbasen på annat sätt än det som anges i denna artikel. I
detta avseende skall i beloppen för den riskvägda exponeringen inte medräknas
belopp som beräknats för positioner inom värdepapperisering med en riskvikt på
1 250 %. ê2000/12/EG Art. 36
(anpassad) Artikel 64 Övriga
bestämmelser om kapitalbasen 1. Förpliktelser som gäller för
medlemmar i kreditinstitut, bildade i form av kooperativa institut som avses i
artikel Ö 57 g Õ 34.2.7, skall inbegripa ansvarighet för tecknat, ännu ej
inbetalt kapital, samt skyldighet att utan rätt till återbetalning tillskjuta
ytterligare medel när förlust uppkommit hos kreditinstitutet, i vilket fall det
skall kunna krävas omedelbar inbetalning av sådana medel. Detsamma skall gälla i fråga om solidarisk
ansvarighet som åvilar låntagare hos kreditinstitut av fondkaraktär. Alla sådana poster får medinräknas
i kapitalbasen i den utsträckning de enligt nationell lagstiftning kan ingå i
kapitalbasen för ifrågavarande institut. 2. Medlemsstaterna får inte i
offentliga kreditinstituts kapitalbas inräkna garantiförbindelser som staten
eller lokala myndigheter utställt till sådana institut. 3. Medlemsstaterna eller de
behöriga myndigheterna får i kapitalbasen inräkna sådana kumulativa
preferensaktier med begränsad löptid, som avses i artikel Ö 57 h Õ 34.2.8, samt sådana skuldförbindelser med efterställd
rätt till betalning som avses i samma bestämmelse, förutsatt att det föreligger
bindande avtal, enligt vilket sådana förbindelser vid kreditinstitutets konkurs
eller likvidation efterställs alla andra borgenärers fordringar och inte
återbetalas förrän alla andra samtidigt utestående skulder har reglerats. Skuldförbindelser med efterställd rätt till
betalning måste även uppfylla följande ytterligare villkor: a) Endast helt inbetalda medel får beaktas. b) Lånen skall ha en ursprunglig löptid av
minst fem år, varefter de får återbetalas, om löptiden
inte är bestämd skall återbetalning kunna ske först efter fem års
uppsägningstid, med mindre lånen inte längre anses ingå i kapitalbasen eller
förhandsmedgivande av behöriga myndigheter är särskilt föreskrivet för förtida
återbetalning. De behöriga myndigheterna får medge
förtida återbetalning av sådana lån, förutsatt att begäran härom görs på
emittentens initiativ och att ifrågavarande kreditinstituts soliditet därmed
inte påverkas. c) Den del till vilken de får inräknas Ö i
kapitalbasen Õ som eget kapital skall gradvis minskas under i vart fall
de senaste fem åren före förfallodagen. d) Låneavtalet får inte innehålla någon
bestämmelse om att skulden skall förfalla till betalning före avtalad
förfallodag, under några andra särskilda omständigheter än då kreditinstitut är
föremål för likvidation. ê 2000/12/EG Art.
36.3 b utom de första 14 orden (anpassad) ðny ðVid tillämpningen av punkt b i andra stycket
skall, ï om löptiden inte är bestämd, skall återbetalning kunna ske först efter fem års
uppsägningstid, med mindre lånen inte längre anses ingå i kapitalbasen eller
förhandsmedgivande av behöriga myndigheter är särskilt föreskrivet för förtida
återbetalning. De behöriga myndigheterna får medge förtida återbetalning av
sådana lån, förutsatt att begäran härom görs på emittentens initiativ och att
ifrågavarande kreditinstituts soliditet därmed inte påverkas. òny 4. Kreditinstituten
skall inte i sin kapitalbas räkna in vare sig den del av fond för verkligt
värde som härrör från vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av
finansiella instrument som värderas till upplupet anskaffningsvärde eller
eventuella vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas till
verkligt värde och som beror på ändringar av kreditinstitutets egna
kreditstatus. ê2000/12/EG Art. 37
(anpassad) Artikel 65 Beräkning av
kapitalbasen på gruppbasis 1. När kapitalbasen beräknas på
gruppbasis, skall gruppbaserade belopp, hänförliga till poster som angivits i
artikel 34 Ö 57 Õ.2, användas i enlighet
med bestämmelserna i artikel 52-56 Ö avsnitt 1 av
kapitel 4 Õ . Dessutom får
följande poster, i de fall de är kreditposter (negativa), betraktas som
gruppbaserade reserver vid beräkning av kapitalbasen.: a) Minoritetsintressen som avses i artikel 21 i direktiv 83/349/EEG,
då metoden för global integration tillämpas. b) Sådana differenser vid första sammanställning som avses i
artiklarna 19, 30 och 31 i direktiv 83/349/EEG. c) Sådana omräkningsskillnader som avses i artikel 39.6 i direktiv
86/635/EEG. d) Skillnader som uppkommer då vissa ägarintressen beaktas i
enlighet med den metod som anges i artikel 33 i direktiv 83/349/EEG. 2. När ovannämnda poster Ö När de poster
som avses i punkt 1 a–d Õ är debetposter
(positiva) skall avdrag ske för dem vid beräkning av den gruppbaserade
kapitalbasen. ê2000/12/EG Art. 38.1
(anpassad) ðny Artikel 66 Avdragsposter
och gränsvärden 1. För de poster som avses i artikel Ö 57 d–h Õ 34.2.4-34.2.8 skall följande gränsvärden gälla: a) Summan av posterna enligt punkterna Ö d–h Õ 4-8 får inte överstiga 100 % av posterna enligt punkt Ö a plus b och
c Õ 1 plus 2 och 3 minus Ö i–k Õ 10 och 11 ð eller 50 % av beloppen i punkt
q ï . b) Summan av posterna enligt punkterna Ö g–h Õ 7-8 får inte överstiga 50 % av posterna enligt punkt Ö a plus b och
c Õ 1 plus 2 och 3 minus i–k 9, 10 och 11 ð eller 50 % av beloppen i punkt q ï. c) Summan av posterna enligt punkterna ð l–q ï 12 och 13 skall dras ifrån summan av
samtliga poster. òny 2. De
poster som avses i artikel 57 r skall dras ifrån summan av de poster som
anges i punkterna 57 a–h, såvida inte kreditinstitutet tar med de
förstnämnda posterna i sin beräkning av de riskvägda exponeringsbeloppen enligt
artikel 75 på det sätt som närmare anges i del 4 av bilaga IX. ê2000/12/EG Art. 38.2 23. De
behöriga myndigheterna får medge kreditinstitut att överskrida gränsvärdet
enligt punkt 1 under förhållanden som är exceptionella och av tillfällig natur. ê2000/12/EG Art. 39
(anpassad) Artikel 67 Styrkande inför
behöriga myndigheter Det skall nöjaktigt styrkas inför de behöriga
myndigheterna att de i Ö detta
avsnitt Õ artiklarna 34.2, 34.3, 34.4 och 35-38 angivna villkoren
har uppfyllts. òny Avsnitt 2 Avsättningar för
risker Underavsnitt 1 –
Tillämpningsnivå Artikel 68 1. Varje
kreditinstitut skall individuellt uppfylla de förpliktelser som anges i
artiklarna 22 och 75 samt i avsnitt 5. 2. Varje
kreditinstitut som varken är ett dotterföretag i den medlemsstat där det
auktoriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje
kreditinstitut som inte omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt artikel 73
skall individuellt uppfylla kraven i artiklarna 120 och 123. 3. Varje
kreditinstitut som varken är moderföretag eller dotterföretag och varje
kreditinstitut som inte ingår i en sammanställning enligt artikel 73 skall
individuellt uppfylla kraven i kapitel 5. Artikel 69 1. Medlemsstaterna
får välja att inte tillämpa artikel 68.1 på dotterföretag till kreditinstitut,
om både dotterföretaget och kreditinstitutet omfattas av auktorisation och
tillsyn i medlemsstaten i fråga, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade
tillsynen för det kreditinstitut som är dess moderföretag och samtliga följande
villkor är uppfyllda i syfte att säkerställa att kapitalbasen är lämpligt
fördelad på moderföretag och dotterföretag: a) Det finns inte
några rådande eller förutsedda materiella eller rättsliga hinder för att
moderföretaget snabbt skall kunna överföra medel ur kapitalbasen eller
återbetala skulder. b) Moderföretaget
har åtagit sig en ovillkorlig, uttrycklig och oåterkallelig skyldighet att
överföra egna medel till dotterföretaget och reglera dess skulder, eller
dotterföretagen löper endast försumbara risker. c) Moderföretagets
förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risk omfattar även
dotterföretaget. d) Moderföretaget
har rätt att utse eller avsätta en majoritet av ledamöterna i dotterföretagets
ledningsorgan. 2. Medlemsstaterna
får utnyttja den möjlighet som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett
finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat som
kreditinstitutet, förutsatt att det omfattas av samma tillsyn som den som
utövas över kreditinstitut och särskilt av de normer som fastställs genom
artikel 71.1. Artikel 70 De behöriga
myndigheterna får genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett
moderkreditinstitut i en medlemsstat i sin beräkning av kravet enligt artikel
68.1 medräknar dotterföretag inom gemenskapen som uppfyller kraven i punkterna
a, c och d i artikel 69.1 och vilkas exponering eller skulder väsentligen avser
detta moderkreditinstitut i en medlemsstat. Artikel 71 1. Utan
att detta påverkar artiklarna 68–70, skall moderkreditinstitut i en
medlemsstat, i den omfattning och på det sätt som föreskrivs genom artikel 133,
uppfylla de krav som fastställs genom artiklarna 75, 120 och 123 samt avsnitt 5
på grundval av sin finansiella ställning på gruppbasis. 2. Utan
att detta påverkar artiklarna 68–70, skall kreditinstitut som kontrolleras av
ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, i den omfattning och på
det sätt som föreskrivs genom artikel 133, uppfylla de krav som fastställs
genom artiklarna 75, 120 och 123 samt avsnitt 5 på grundval av det finansiella
holdingföretagets finansiella ställning på gruppbasis. Om fler än ett
kreditinstitut kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag i en
medlemsstat, skall det föregående stycket endast tillämpas på det
kreditinstitut som skall omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt artiklarna 125
och 126. Artikel 72 1. Varje
moderkreditinstitut inom EU skall uppfylla kraven i kapitel 5 på grundval av
sin finansiella ställning på gruppbasis. När det gäller betydande
dotterföretag skall de dock offentliggöra de uppgifter som anges i del 1 punkt
5 i bilaga XII, individuellt eller på undergruppsbasis. 2. Kreditinstitut
som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU skall uppfylla
kraven i kapitel 5 på grundval av det finansiella holdingföretagets finansiella
ställning på gruppbasis. När det gäller betydande
dotterföretag skall de dock offentliggöra de uppgifter som anges i del 1 punkt
5 i bilaga XII, individuellt eller på undergruppsbasis. 3. De
behöriga myndigheter som ansvarar för gruppbaserad tillsyn enligt artiklarna
125–131 får besluta att helt eller delvis inte tillämpa punkterna 1 och 2 på
kreditinstitut som omfattas av jämförbara offentliggöranden som lämnats på
gruppbasis av ett moderföretag som är etablerat i tredje land. ê2000/12/EG Art. 52.3
(anpassad) Artikel 73 61. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheter som enligt artikellarna
53 Ö 125–131 Õ har till uppgift att
utöva den gruppbaserade tillsynen Ö i följande
fall Õ får besluta att
undanta ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag som
tillhandahåller Ö anknutna Õ tjänster knutna till bankverksamhet från reglerna om gruppbaserad
tillsyn när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett företag i
vilket ägarintresse innehas: a) oOm företaget
Ö i fråga Õ är beläget i ett
tredjeland där rättsliga hinder föreligger för överföring av nödvändig
information,. b) oOm företaget
Ö i fråga Õ enligt de behöriga
myndigheternas bedömning endast är av mindre betydelse med hänsyn till syftet
med övervakningen av kreditinstitut och i samtliga fall om företagets totala
balansomslutning uppgår till mindre än det lägsta av följande belopp: i) 10 miljoner euro. ii) eller 1 % av den totala
balansomslutningen i moderföretaget eller i det företag som innehar
ägarintresse;. även om flera företag var
för sig uppfyller dessa kriterier skall de omfattas av bestämmelserna om
sammanställd redovisning om de tillsammans är av icke oväsentlig betydelse med
hänsyn till det ovan nämnda syftet, c) oOm de
behöriga myndigheter som har ansvar för den gruppbaserade tillsynen bedömer att
sammanställning av den finansiella ställningen i företaget Ö i fråga Õ skulle vara olämplig
eller vilseledande med hänsyn till syftet med den gruppbaserade tillsynen. ê2000/12/EG Art. 52.3
sista meningen i andra strecksatsen (anpassad) äÄven om Ö , i de fall som
avses i punkt 1 b, Õ flera företag var
för sig uppfyller dessa kriterier Ö som där
anges Õ skall de omfattas av
bestämmelserna om sammanställd redovisning om de tillsammans är av icke
oväsentlig betydelse med hänsyn till det Ö angivna Õ ovan nämnda syftet, òny 2. De behöriga
myndigheterna skall kräva att dotterkreditinstitut tillämpar kraven i
artiklarna 75, 120 och 123 samt avsnitt 5 på undergruppsbasis, om sådana
kreditinstitut, eller deras moderföretag, om det är ett finansiellt
holdingföretag, som dotterföretag i tredje land har ett kreditinstitut, ett
finansiellt institut eller ett kapitalförvaltningsbolag enligt definitionen i
artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG eller har ett ägarintresse i ett sådant
företag. 3. De
behöriga myndigheterna skall kräva att moder‑ och dotterföretag som
omfattas av detta direktiv uppfyller kraven i artikel 22 på grupp‑ eller
undergruppsbasis för att säkerställa att deras styrformer, metoder och rutiner
är enhetliga och väl integrerade och att alla uppgifter och upplysningar som är
av betydelse för tillsynen kan tas fram. Underavsnitt 2 –
Beräkning av kapitalkrav Artikel 74 1. Om
inte annat föreskrivs, skall värderingen av tillgångar och poster utanför
balansräkningen utföras i enlighet med de redovisningsramar som gäller för
kreditinstitutet i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 och direktiv
86/635/EEG. 2. Trots
kraven i artiklarna 68–72 skall de behöriga myndigheterna säkerställa att
beräkningar i syfte att kontrollera att kreditinstituten uppfyller sina
skyldigheter enligt artikel 75 görs minst två gånger varje år. Beräkningarna skall
utföras antingen av kreditinstituten själva, och dessa skall då meddela
resultaten och övrig begärd information till de behöriga myndigheterna, eller
av de behöriga myndigheterna med stöd av uppgifter som lämnats av
kreditinstituten. Underavsnitt 3 –
Miniminivå för kapitalbasen Artikel 75 Utan att detta
påverkar artikel 136, skall medlemsstaterna kräva att kreditinstitut kan
redovisa en kapitalbas som vid varje tillfälle är minst lika med det sammanlagda
beloppet av följande kapitalkrav: a) För
kreditrisk och utspädningsrisk i samband med all affärsverksamhet i institutet
med undantag av verksamhet med handelslagret och icke-likvida tillgångar om
dessa dragits från kapitalbasen i enlighet med [artikel 13.2 d i direktiv
93/6/EEG]: 8 % av beloppet för de samlade riskvägda exponeringarna,
beräknade i enlighet med avsnitt 3. b) För
positionsrisk, avvecklingsrisk och motpartsrisk samt, om auktorisation har
givits att överskrida de gränser som anges i artiklarna 111–117, stora
exponeringar utöver dessa gränser i samband med institutets verksamhet med
handelslagret: kapitalkrav som bestäms i enlighet med [avsnitt 4 av kapitel V i
direktiv 93/6/EEG]. c) För
valutarisk och råvarurisk i samband med all affärsverksamhet i institutet:
kapitalkrav som bestäms i enlighet med [artikel 18 i direktiv 93/6/EEG]. d) För
operativa risker i samband med all affärsverksamhet i institutet: kapitalkrav
som fastställs i enlighet med avsnitt 4. ê2000/12/EG Avsnitt 2 Kapitaltäckningsgrad Artikel 40 Allmänna
principer 1.
Kapitaltäckningsgraden uttrycker kapitalbasen, definierad i artikel 41, som en
andel av samtliga tillgångar och poster utanför balansräkningen, riskjusterade
i enlighet med artikel 42. 2. Kapitaltäckningsgraden
för kreditinstitut, som är varken moderföretag, enligt artikel i direktiv
83/349/EEG, eller dotterföretag till sådana företag, skall beräknas
individuellt. 3.
Kapitaltäckningsgraden för kreditinstitut, som är moderföretag, skall beräknas
på gruppbasis i enlighet med de metoder som anges i detta direktiv samt i
direktiv 86/635/EEG. 4. Behöriga
myndigheter med ansvar för auktorisation och tillsyn av kreditinstitut som är
moderföretag, får kräva även underkonsoliderad eller okonsoliderad kapitaltäckning
för moderföretaget och för vart och ett av dess dotterföretag som är föremål
för auktorisation och tillsyn av myndigheten. Om en sådan övervakning
beträffande den godtagbara fördelningen av kapital inom en bankkoncern inte
sker, skall andra åtgärder vidtas för ändamålet. 5. Om
kreditinstitutens tillämpning av punkterna 2, 3 och 4 och artikel 52.8 och 52.9
inte föranleder något annat, skall behöriga myndigheter se till att
kapitaltäckningsgraden beräknas minst två gånger per år, antingen självständigt
av kreditinstitutet, som då skall till myndigheterna översända uppgifterna
tillsammans med övrig begärd information, eller av de behöriga myndigheterna,
med användning av uppgifter som tillhandahållits av kreditinstituten. 6. Värdering av
tillgångar och poster utanför balansräkningen skall ske i enlighet med direktiv
86/635/EEG. Artikel 41 Täljaren:
kapitalbasen Täljaren i
kapitaltäckningsgraden skall utgöras av kapitalbasen, som den definieras i
detta direktiv. Artikel 42 Nämnaren:
riskjusterade tillgångar och poster utanför balansräkningen 1. Kreditrisken
för tillgångsposter skall graderas efter en procentuell viktning, i enlighet
med artiklarna 43 och 44, samt i undantagsfall artiklarna 45, 62 och 63.
Balansräkningsvärdet skall sedan multipliceras med det relevanta vikttalet,
varvid det riskjusterade värdet erhålls. 2. I fråga om
sådana poster utanför balansräkningen som är uppräknade i bilaga II skall en
beräkning i två steg företas, så som föreskrivs i artikel 43.2. 3. I fråga om sådana ränte- och valutakursreleterade poster utanför
balansräkningen som avses i artikel 43.3 skall de potentiella kostnaderna för
att ersätta ett kontrakt i händelse av motpartens oförmåga till prestation
beräknas med tillämpning av en av de två metoder som anges i bilaga III. Dessa
kostnader skall multipliceras med de för motparten relevanta vikttal som anges
i artikel 43.1 förutom att vikttalet 100 % skall ersättas med vikttalet 50 %
för att riskjusterade värden skall erhållas. 4. De sammantagna
riskjusterade värdena för tillgångarna och de poster utanför balansräkningen
som anges i punkterna 2 och 3, skall utgöra nämnaren i kapitaltäckningsgraden. Artikel 43 Riskviktning 1. Följande
vikttal skall åsättas olika kategorier av tillgångsposter, ehuru behöriga
myndigheter får bestämma de högre vikttal som de anser lämpliga: a) Nollvikt (1) Inneliggande
kassa och likvärdiga poster. (2) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar på centralregeringar och centralbanker i zon A. (3) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar på Europeiska gemenskaperna. (4) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar som direkt garanterats av centralregeringar och
centralbanker i zon A eller av Europeiska gemenskaperna. (5) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar på centralregeringar och centralbanker i zon B,
gällande och refinansierade i låntagarens nationella valuta. (6) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar som direkt garanterats av centralregeringar och
centralbanker i zon B, gällande och refinansierade i den nationella valuta som
är gemensam för garantigivaren och låntagaren. (7) Tillgångsposter
för vilka det enligt behöriga myndigheters bedömning finns betryggande säkerhet
i form av värdepapper, utgivna av centralregeringar eller centralbanker i zon
A, eller av värdepapper utgivna av Europeiska gemenskaperna, eller genom
insättning av kontanta medel hos det långivande institutet, eller genom
depositionsbevis eller liknande instrument, utgivna och förvarade av detta
institut. b) 20%
vikt (1) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar på EIB. (2) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar på multilaterala utvecklingsbanker. (3) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar som direkt garanterats av EIB. (4) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar som direkt garanterats av multilaterala
utvecklingsbanker. (5) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar på regionregeringar och lokala myndigheter i zon A, om
annat inte följer av artikel 44. (6) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar som direkt garanterats av regionregeringar eller
lokala myndigheter i zon A, om annat inte följer av artikel 44. (7) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar på kreditinstitut i zon A men som inte ingår i dessa
instituts kapitalbas. (8) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar med en löptid av högst ett år på kreditinstitut i zon
B, dock inte värdepapper som utgivits av sådana institut och som får ingå i
deras kapitalbas. (9) Tillgångsposter
som direkt garanterats av kreditinstitut i zon A. (10) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar med en löptid av högst ett år och som direkt
garanterats av kreditinstitut i zon B. (11) Tillgångsposter
för vilka det enligt behöriga myndigheters bedömning finns betryggande säkerhet
i form av värdepapper, utgivna av Europeiska investeringsbanken eller av
multilaterala utvecklingsbanker. (12) Likvida medel
på väg att inflyta. c) 50 %
vikt (1) Lån som i
enlighet med de behöriga myndigheternas bedömning är fullt ut säkrade genom
panträtt i bostadsfastighet som är eller kommer att bli bebodd eller uthyrd av
låntagaren. Lån som i enlighet med de behöriga myndigheternas bedömning är
fullt ut säkrade genom aktier i sådana finska bostadsaktiebolag som är
verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare
antagna författningar med motsvarande innehåll, i fall då bostäderna är eller
kommer att bli bebodda eller uthyrda av låntagarna. ”Värdepapper
baserade på panträtt i fast egendom” vilka kan likställas med de lån som avses
i första stycket i denna punkt eller i artikel 62.1, om de behöriga
myndigheterna, med beaktande av gällande rätt i varje medlemsstat, anser att de
är likvärdiga med hänsyn till graden av kreditrisk. Utan att detta påverkar de
typer av värdepapper som kan omfattas av och uppfylla villkoren i detta stycke
kan «värdepapper baserade på panträtt i fast egendom» omfatta instrument som
avses i avsnitt B.1 a och b i bilagan till rådets direktiv 93/22/EEG av den 10
maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet[32].
De behöriga myndigheterna skall särskilt försäkra sig om i) att dessa
värdepapper är fullt ut och direkt säkrade genom ett antal panträtter av samma
typ som de som anges i första stycket eller i artikel 62.1 och som är helt
säkra när dessa värdepapper utfärdas. ii) att
antingen investerare i värdepapper baserade på panträtt i fast egendom direkt
eller i deras ställe en förvaltare eller befullmäktigad företrädare har en
godtagbart prioriterad förmånsrätt i de underliggande pantförskrivna
tillgångsposterna i proportion till deras innehav av värdepapper. (2) Förskottsbetalningar
och upplupna intäkter. Dessa tillgångar skall, om kreditinstitut kan
identifiera motparten i enlighet med direktiv 86/635/EEG, ges en för denne
motsvarande vikt. Om han inte kan identifieras skall 50% vikt tillämpas. d) 100%
vikt 1) Tillgångsposter
som utgörs av andra fordringar på centralregeringar och centralbanker i zon B
än som är gällande och refinansierade i låntagarens nationella valuta. 2) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar på regionregeringar eller lokala myndigheter i zon B. 3) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar med en löptid överstigande ett år på kreditinstitut i
zon B. 4) Tillgångsposter
som utgörs av fordringar på icke-banksektorn i zon A och zon B. 5) Materiella
anläggningstillgångar som avses i artikel 4.10 (Tillgångar) i direktiv
86/635/EEG. 6) Innehav av
aktier, andelar och andra tillgångar som ingår i kapitalbasen för andra
kreditinstitut och som inte har räknats av från det långivande institutets egen
kapitalbas. 7) Alla övriga
tillgångar utom sådana som har räknats av från kapitalbasen. 2. Poster utanför
balansräkningen som inte omfattas av punkt 3 skall behandlas enligt följande. De skall först indelas i riskgrupper enligt bilaga II. Högriskposter
skall tas upp till fulla värdet, medelriskposter till 50 % och
medellågriskposter till 20 % medan lågriskposter skall tas upp till noll. I ett andra steg skall de på så sätt riskjusterade
värdena för poster utanför balansräkningen multipliceras med de vikttal som
skall tillämpas för respektive motparter, i enlighet med vad som sägs i punkt 1
och artikel 44. I fråga om avtal om försäljning och återköp och om rena
terminsköp skall användas de vikttal som hänför sig till tillgångarna i fråga,
och inte de som gäller för motparten. Den andel av kapitalet i Europeiska
investeringsfonden som har tecknats men inte betalats in får tilldelas ett
vikttal på 20 %. 3. De metoder som
anges i bilaga III skall tillämpas på sådana poster utanför balansräkningen som
är uppräknade i bilaga IV med undantag av –
kontrakt som
handlas på erkända börser, –
valutakontrakt
(utom kontrakt som gäller guld) med en ursprunglig löptid på fjorton
kalenderdagar eller mindre. Till och med den
31 december 2006 får medlemsstaternas behöriga myndigheter från tillämpningen
av metoderna enligt bilaga III undanta OTC-kontrakt som clearats av
clearingorganisationer som utgör rättslig motpart och vars deltagare alla
dagligen ställer full säkerhet för den exponering de utsätter
clearingsorganisationen för, vilken säkerhet täcker både löpande exponering och
eventuell framtida exponering. Berörda myndigheter måste vara övertygade om att
den ställda säkerheten ger samma grad av skydd som säkerheter som uppfyller
bestämmelserna i punkt 1 a.7 och att risken för att clearingorganisationens
exponering överstiger marknadsvärdet på ställda säkerheter elimineras.
Medlemsstaterna skall informera kommissionen om hur de använder sig av denna
möjlighet. 4. När poster
utanför balansräkningen har direkt garanterats, skall posterna viktas så som om
åtagandena gjorts för garantigivarens räkning och inte för motpartens. Ifall
potentiella risker som uppkommit genom åtaganden utanför balansräkningen,
enligt de behöriga myndigheternas bedömning har fullt ut säkrats genom någon av
de tillgångsposter som godtagits som säkerhet i punkt 1 a.7 eller b.11, skall 0
eller 20% vikt tillämpas, beroende på säkerhetens beskaffenhet. Medlemsstaterna
får tillämpa ett vikttal på 50 % på poster utanför balansräkningen som
utgör borgensåtaganden eller garantiförbindelser med karaktären av
kreditsubstitut och som enligt behöriga myndigheters bedömning fullt ut säkras
genom panträtt i fast egendom som uppfyller villkoren i punkt 1 c.1, under
förutsättning att garanten har en direkt rätt till denna säkerhet. 5. När
tillgångsposter och poster utanför balansräkningen har givits en lägre vikt
till följd av att det ställts sådana direkta garantier eller säkerheter, som de
behöriga myndigheterna finner betryggande, skall den lägre vikten gälla endast
för den del som är garanterad eller fullt ut täckt av säkerheten. Artikel 44 Viktning
av fordringar på medlemsstaternas regionregeringar och lokala myndigheter 1. Trots vad som
föreskrivs i artikel 43.1 b får medlemsstaterna fastställa 0% vikt för egna
regionregeringar och lokala myndigheter, om det i fråga om risker inte
föreligger någon skillnad mellan fordringar på de senare och fordringar på
centralregeringen, och detta på grund av att regionregeringarna och de lokala
myndigheterna har befogenheter att inkräva offentlig uppbörd och att särskilda
institutionella ordningar gäller med ändamål att minska risken för att
någondera skall brista i fullgörande. En nollvikt som fastställts efter dessa
kriterier skall tillämpas för fordringar på regionregeringarna och de lokala
myndigheterna och på åtaganden utanför balansräkningen som gjorts för deras
räkning, samt för fordringar på andra och åtaganden utanför balansräkningen som
gjorts för andras räkning, då posterna garanterats av de nämnda
regionregeringarna respektive myndigheterna, eller som enligt de behöriga
myndigheternas bedömning, på ett betryggande sätt garanteras av säkerhet i form
av värdepapper som har getts ut av dessa regionregeringar eller lokala
myndigheter. 2.
Medlemsstaterna skall göra anmälan till kommissionen, om de finner en
nollviktning befogad efter de kriterier som anges i punkt 1. Kommissionen skall
vidarebefordra denna information. Övriga medlemsstater får ge kreditinstitut,
som står under tillsyn av den egna statens behöriga myndigheter, möjlighet att
tillämpa en nollvikt i fall då de företar affärer med regionregeringarna och de
lokala myndigheterna i fråga eller då de innehar fordringar som är garanterade
av de senare däri inbegripet säkerhet i form av värdepapper. Artikel 45 Övriga
viktningar 1.
Medlemsstaterna får, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 44.1,
tillämpa ett vikttal på 20% för tillgångsposter som, enligt de berörda behöriga
myndigheternas bedömning, på ett betryggande sätt garanteras av säkerhet i form
av värdepapper som har utgivits av regionregeringar eller lokala myndigheter i
zon A, eller genom medel som har satts in hos andra kreditinstitut i zon A än
det långivande institutet, eller genom depositionsbevis eller liknande
instrument som dessa kreditinstitut har givit ut. 2.
Medlemsstaterna får tillämpa 10% vikt beträffande fordringar på institut som
har specialiserat sig på verksamhet inom interbank- och statslånemarknader i
hemlandsmedlemsstaten och som är föremål för ingående tillsyn av behöriga
myndigheter, under förutsättning att det för sådana tillgångsposter, enligt den
bedömning som hemlandets behöriga myndigheter gör, finns fullgod säkerhet i
form av en kombination av sådana tillgångar som anges i artikel 43.1 a och b
som av myndigheterna godtagits som betryggande säkerhet. 3.
Medlemsstaterna skall göra anmälan till kommissionen om alla föreskrifter som
utfärdas med stöd av punkterna 1 och 2 och om skälen för sådana föreskrifter.
Kommissionen skall vidarebefordra informationen till medlemsstaterna.
Kommissionen skall periodvis undersöka effekterna av sådana föreskrifter för
att säkerställa att de inte leder till några konkurrensstörningar. Artikel 46 Icke-kommersiella
administrativa institutioner och företag Vid tillämpning
av artikel 43.1 b får de behöriga myndigheterna med regionregeringar och lokala
myndigheter jämställa icke-kommersiella administrativa institutioner, som är
ansvariga inför regionregeringar eller lokala myndigheter, samt
icke-kommersiella företag som ägs av centralregeringar, regionregeringar eller
lokala myndigheter eller av myndigheter som, enligt behöriga myndigheters
bedömning, utövar samma myndighet som regionala och lokala myndigheter. Behöriga
myndigheter får i begreppet regionregeringar och lokala myndigheter även räkna
in kyrkor och religiösa samfund som har bildats som juridiska personer enligt
offentlig rätt, om de har laglig rätt att uppbära skatt. I detta fall gäller
emellertid inte den möjlighet som anges i artikel 44. Artikel 47 Kapitaltäckningsgradens
nivå 1.
Kreditinstituten skall alltid ha en kapitaltäckningsgrad, så som definieras i
artikel 40, om minst 8%. 2. Bestämmelser i
punkt 1 hindrar inte behöriga myndigheter från att föreskriva den högre minsta
kapitaltäckningsgrad som de finner lämplig. 3. Om
kapitaltäckningsgraden går ned under 8% skall de behöriga myndigheterna se till
att kreditinstitutet i fråga vidtar erforderliga åtgärder för att så snart som
möjligt återställa kapitaltäckningsgraden till den lägsta nivå som föreskrivs. òny AVSNITT 3 Minimikrav på
kapitalbas för kreditrisker Artikel 76 Kreditinstitut skall antingen använda den schablonmetod som föreskrivs
i artiklarna 78–83 eller, om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande i
enlighet med artikel 84, den metod baserad på intern riskklassificering
(”internmetoden”) som föreskrivs i artiklarna 84–89 vid beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp enligt artikel 75 a. Artikel 77 I detta avsnitt
avses med ”exponering” en tillgång eller en post utanför balansräkningen. Underavsnitt 1 –
Schablonmetoden Artikel 78 1.
Med förbehåll för punkt 2
skall exponeringsvärdet för en tillgångspost vara dess värde i balansräkningen,
och exponeringsvärdet för en post utanför balansräkningen som tas upp i bilaga
II skall vara lika med följande procentandelar av dess värde: 100 % om det
är en högriskpost, 50 % om det är en medelriskpost, 20 % om det är en
medel-lågriskpost och 0 % om det är en lågriskpost. De poster utanför
balansräkningen som avses i föregående mening skall indelas i riskkategorier
enligt bilaga II. 2.
Exponeringsvärdet för ett
derivatinstrument som tas upp i bilaga IV skall fastställas enligt någon av de
båda metoder som anges i bilaga III, varvid effekterna av avtal om novation och
andra nettningsöverenskommelser skall beaktas i enlighet med bilaga III vid
tillämpningen av metoderna. 3.
Om en exponering är
föremål för förbetalt kreditriskskydd får det tillämpliga exponeringsvärdet
för denna post ändras i enlighet med underavsnitt 3. 4.
För kreditinstitut som
använder den fullständiga metoden för finansiella säkerheter enligt del 3 i
bilaga VIII skall, då en exponering uppkommer genom att värdepapper eller
råvaror säljs, ställs som säkerhet eller lånas ut inom ramen för en repa eller
ett värdepappers‑ eller råvarulån, exponeringens värde vara lika med
värdet av värdepapperen eller råvarorna, fastställt enligt artikel 74.1, med
tillägg av en justering för volatilitet som är anpassad till värdepapperen
eller råvarorna enligt del 3 punkterna 35–60 i bilaga VIII. Artikel 79 1. Varje
exponering skall hänföras till någon av följande exponeringsklasser: a) Fordringar
eller villkorade fordringar på nationella regeringar eller centralbanker. b) Fordringar
eller villkorade fordringar på delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och
myndigheter. c) Fordringar
eller villkorade fordringar på administrativa organ och icke-kommersiella
företag. d) Fordringar
eller villkorade fordringar på multilaterala utvecklingsbanker. e) Fordringar
eller villkorade fordringar på internationella organisationer. f) Fordringar
eller villkorade fordringar på institut. g) Fordringar
eller villkorade fordringar på företag. h) Fordringar
eller villkorade fordringar på hushåll. i) Fordringar
eller villkorade fordringar mot säkerhet i fastighet. j) Oreglerade
poster. k) Poster som
tillhör kategorier som enligt reglering präglas av hög risk. l) Fordringar i
form av täckta obligationer. m) Positioner i
värdepapperisering. n) Kortfristiga
fordringar på institut och andra företag. o) Fordringar i
form av andelar i företag för kollektiva investeringar (fondföretag). p) Övriga poster. 2. För
att kunna hänföras till klassen för hushållsexponeringar som avses i punkt
1 h måste en exponering uppfylla följande villkor: a) Exponeringen
skall gälla antingen en eller flera enskilda personer eller en liten eller
medelstor juridisk person. b) Exponeringen
skall vara en av ett betydande antal exponeringar med liknande egenskaper, så
att riskerna i samband med sådan utlåning minskas väsentligt. c) Det totala
beloppet för skulden till kreditinstitutet och eventuella moder‑ och
syskonföretag, inklusive eventuella förfallna exponeringar, för den kund eller
den grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenär får inte enligt
kreditinstitutets kännedom överstiga en miljon euro. Kreditinstitutet skall
vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta. Värdepapper får inte
hänföras till klassen för hushållsexponeringar. Artikel 80 1. För
beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp skall riskvikter tillämpas på alla
exponeringar, som inte dras från kapitalbasen, i enlighet med del 1 av bilaga
VI. Riskvikterna skall bygga på den exponeringsklass som exponeringen hänförts
till och, i den utsträckning som anges i del 1 av bilaga VI, på dess
kreditkvalitet. Kreditkvaliteten får fastställas med hänvisning till externa
ratinginstituts kreditvärderingar i enlighet med artiklarna 81–83 eller till
kreditvärderingar som gjorts av sådana exportkreditorgan som beskrivs i del 1
av bilaga VI. 2. Vid
riskvägning enligt punkt 1 skall exponeringsvärdet multipliceras med den
riskvikt som anges i, eller som fastställts enligt, detta underavsnitt. 3. När
det gäller beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar mot
institut, skall de behöriga myndigheterna besluta om man skall införa den metod
som bygger på kreditkvaliteten hos den stat enligt vars rätt kreditinstitutet
är etablerat eller den metod som bygger på kreditkvaliteten hos
motpartsinstitutet i enlighet med bilaga VI. 4. Trots
punkt 1 får, om en exponering är föremål för förbetalt kreditriskskydd, den
tillämpliga riskvikten för denna post ändras i enlighet med underavsnitt 3. 5. Riskvägda
exponeringsbelopp för positioner i värdepapperiseringar skall beräknas i
enlighet med underavsnitt 4. 6. Exponeringar,
för vilka inga andra föreskrifter om beräkningen av de riskvägda exponeringsbeloppen
ges i detta underavsnitt, skall tilldelas riskvikten 100 %. 7. Under
förutsättning att det inte gäller exponeringar som ger upphov till sådana
poster som avses i artikel 57.1.1–8 får de behöriga myndigheterna medge
undantag från kraven i punkt 1 i denna artikel för ett kreditinstituts
exponeringar mot en motpart som är dess moder‑, dotter‑ eller
syskonföretag, om följande villkor är uppfyllda: a) Motparten är
ett institut eller ett finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut,
ett kapitalförvaltningsbolag eller ett företag för anknutna tjänster som
omfattas av tillfredsställande tillsynskrav. b) Motparten ingår
utan förbehåll i samma företagsgrupp som kreditinstitutet. c) Samma
förfaranden för riskbedömning, riskmätning och kontroll gäller för motparten
som för kreditinstitutet. d) Motparten är
etablerad i samma medlemsstat som kreditinstitutet. e) Det finns inte
några rådande eller förutsedda materiella eller rättsliga hinder för att
motparten snabbt skall kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala
skulder till kreditinstitutet. I sådana fall skall
riskvikten 0 % tillämpas. Artikel 81 1. En
extern kreditvärdering får inte användas för att fastställa riskvikten för en
exponering enligt artikel 80 om inte det ratinginstitut som tillhandahållit den
av de behöriga myndigheterna förklarats valbart för detta ändamål (nedan:
”valbart ratinginstitut”). 2. De
behöriga myndigheterna får inte förklara ett ratinginstitut valbart för det
ändamål som avses i artikel 80 om de inte är övertygade om att dess
värderingsmetoder uppfyller kraven på objektivitet och oberoende samt
fortlöpande översyn och öppenhet, och att de kreditvärderingar de leder till
uppfyller kraven på trovärdighet och öppenhet. Därvid skall de behöriga
myndigheterna beakta de tekniska kriterier som anges i del 2 av bilaga VI. 3. Om
ett ratinginstitut har förklarats valbart av de behöriga myndigheterna i en
medlemsstat, får de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater förklara
institutet valbart utan att genomföra något eget bedömningsförfarande. 4. De
behöriga myndigheterna skall offentliggöra en förklaring av förfarandet för att
förklara ratinginstitut valbara och en förteckning över valbara ratinginstitut. Artikel 82 1. De
behöriga myndigheterna skall med beaktande av de tekniska kriterierna i del 2
av bilaga VI i fråga om varje valbart ratinginstitut avgöra vilka av de
kreditkvalitetssteg som anges i del 1 av samma bilaga som ratinginstitutets
olika kreditvärderingsbetyg skall anses motsvara. Dessa avgöranden skall vara
objektiva och konsekventa. 2. När
de behöriga myndigheterna i en medlemsstat har fattat ett avgörande enligt
punkt 1, får de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater erkänna detta
avgörande utan att genomföra något eget förfarande för ett avgörande i frågan. Artikel 83 1. Ratinginstituts
kreditvärderingar skall vid beräkningen av ett kreditinstituts riskvägda
exponeringsbelopp användas på ett konsekvent sätt och i enlighet med del 3 i
bilaga VI. Kreditvärderingar får inte användas selektivt. 2. Kreditinstituten
skall använda sådana kreditvärderingar som ratinginstitut har utfärdat på
begäran av en låntagare eller annan intressent. Med tillstånd av den ansvariga
behöriga myndigheten får de dock även använda kreditvärderingar som
ratinginstitutet utfärdat på eget initiativ. Underavsnitt 2 –
Internmetoden Artikel 84 1. I
enlighet med detta underavsnitt får de behöriga myndigheterna tillåta
kreditinstitut att beräkna sina riskvägda exponeringsbelopp med en metod som
bygger på intern riskklassificering (”internmetoden”). Uttryckligt tillstånd
skall krävas för varje kreditinstitut. 2. Tillstånd
får endast ges om den behöriga myndigheten har övertygat sig om att
kreditinstitutets system för hantering och klassificering av exponeringar för
kreditrisk är sunda och genomförs med integritet samt att instituten uppfyller
följande normer i enlighet med del 4 i bilaga VII: a) Kreditinstitutets
riskklassificeringssystem skall ge förutsättningar för en tillfredsställande
bedömning av gäldenärer och transaktioner, lämplig riskdifferentiering samt
träffsäkra och konsekventa kvantitativa skattningar av risker. b) De interna
riskklassificeringar och skattningar av sannolikheten för fallissemang och
förluster, som används vid beräkningen av kapitalkrav och inom därmed
sammanhängande system och förfaranden, skall vara av central betydelse för
kreditinstitutets riskhantering och beslutsfattande samt för dess funktioner
för godkännande av krediter, intern kapitalallokering och företagsstyrning. c) Kreditinstitutet
skall ha en enhet för kontroll av kreditrisker som ansvarar för dess riskklassificeringssystem
och som har en tillfredsställande grad av oberoende och är fri från otillbörlig
påverkan. d) Kreditinstitutet
skall samla in och bevara alla relevanta uppgifter som kan ge effektivt stöd
för dess förfaranden för mätning och hantering av kreditrisker. e) Kreditinstitutet
skall dokumentera sina system för riskklassificering och motiven för deras
utformning samt validera dessa system. Om ett
moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller ett finansiellt
moderinstitut inom EU och dess dotterföretag tillämpar internmetoden enhetligt
för både moder‑ och dotterföretag, får de behöriga myndigheterna tillåta
att moderföretaget och dess dotterföretag betraktas som en enhet när det gäller
minimikraven i del 4 i bilaga VII. 3. Ett
kreditinstitut som ansöker om att få använda internmetoden skall styrka att det
för exponeringsklasserna i fråga har använt riskklassificeringssystem som i
stort uppfyller minimikraven i bilagan inom ramen för sin interna riskmätning
och riskhantering under minst tre år innan det kan förklaras kvalificerat att
tillämpa internmetoden. Detta krav skall gälla från och med den 31 december
2010. 4. Ett kreditinstitut som ansöker om att få använda egna
skattningar av LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer skall styrka att det
har genomfört och använt egna skattningar av LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer
på ett sätt som i stort överensstämmer med de minimikrav för användning av egna
skattningar av dessa parametrar som anges i bilagan under minst tre år, innan
det kan förklaras kvalificerat att använda egna skattningar av LGD-värden
och/eller konverteringsfaktorer. Detta krav skall gälla från och med den 31
december 2010. 5. Om
ett kreditinstitut inte längre uppfyller kraven i detta underavsnitt, skall det
antingen redovisa en plan för den behöriga myndigheten för hur det inom skälig
tid åter skall kunna uppfylla kraven eller styrka att effekterna av det
bristande uppfyllandet är oväsentliga. 6. När
ett moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller ett finansiellt
moderholdingföretag inom EU och dess dotterföretag avser att tillämpa
internmetoden, skall de behöriga myndigheterna för de olika juridiska
personerna samarbeta nära enligt föreskrifterna i artiklarna 129–132. Artikel 85 1. Utan
att detta påverkar artikel 89, skall kreditinstitut samt eventuella
moderföretag och syskonföretag tillämpa internmetoden på alla exponeringar. Förutsatt att de
behöriga myndigheterna godkänner detta, får genomförandet ske stegvis per
exponeringsklass enligt artikel 86 inom samma affärsenhet, inom olika
affärsenheter i samma företagsgrupp eller för användning av egna skattningar av
LGD-värden eller konverteringsfaktorer för beräkning av riskvikter för
exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker. När det gäller den klass
för hushållsexponeringar som avses i artikel 86 får genomförandet ske stegvis
per undergrupp av exponeringar som motsvarar de olika korrelationerna i del 1
punkterna 9–11 i bilaga VII. 2. Det
genomförande som avses i punkt 1 skall fullföljas under en skälig tidsperiod
som skall överenskommas med de behöriga myndigheterna. För genomförandet skall
strikta villkor gälla som skall fastställas av de behöriga myndigheterna. Dessa
villkor skall utformas så att de säkerställer att den flexibilitet som erbjuds
genom punkt 1 inte utnyttjas selektivt i syfte att uppnå minskningar av
kapitalkraven för de exponeringsklasser eller affärsenheter som ännu inte
omfattas av internmetoden eller vid användningen av egna skattningar av LGD och
konverteringsfaktorer. 3. Kreditinstitut
som använder internmetoden för någon exponeringsklass skall även använda denna
metod för klassen för aktieexponeringar. 4. Med
förbehåll för punkterna 1–3 och artikel 89 får kreditinstitut som har erhållit
tillstånd enligt artikel 84 att använda internmetoden inte återgå till att
tillämpa underavsnitt 1 vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp, såvida
de inte kan styrka att det finns goda skäl för detta och har fått de behöriga
myndigheternas godkännande. 5. Med
förbehåll för punkterna 1–2 och artikel 89 får kreditinstitut som har erhållit
tillstånd enligt artikel 87.9 att använda egna skattningar av LGD-värden och
konverteringsfaktorer inte återgå till att tillämpa de LGD-värden och
konverteringsfaktorer som avses i artikel 87.8, såvida de inte kan styrka att
det finns goda skäl för detta och har fått de behöriga myndigheternas
godkännande Artikel 86 1. Varje
exponering skall hänföras till någon av följande exponeringsklasser: a) Fordringar
eller villkorade fordringar på nationella regeringar och centralbanker. b) Fordringar
eller villkorade fordringar på institut. c) Fordringar
eller villkorade fordringar på företag. d) Fordringar
eller villkorade fordringar på hushåll. e) Aktieexponeringar. f) Positioner i
värdepapperisering. g) Övriga motpartslösa
tillgångar. 2. Följande
exponeringar skall behandlas som exponeringar mot nationella regeringar och
centralbanker: a) Exponeringar
mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter som skall
behandlas som exponeringar mot nationella regeringar enligt underavsnitt 1. b) Exponeringar
mot multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer som får
0 % riskvikt enligt underavsnitt 1. 3. Följande
exponeringar skall behandlas som exponeringar mot institut: a) Exponeringar
mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter som inte skall
behandlas som exponeringar mot nationella regeringar enligt underavsnitt 1. b) Exponeringar
mot offentliga organ som skall behandlas som exponeringar mot institut enligt
underavsnitt 1. c) Exponeringar
mot multilaterala utvecklingsbanker som inte får 0 % riskvikt enligt
underavsnitt 1. 4. För att
kunna hänföras till klassen för hushållsexponeringar (punkt 1 d) måste
exponeringarna uppfylla följande kriterier: a) Exponeringen
skall gälla antingen en eller flera fysiska personer eller en liten eller
medelstor juridisk person – i det senare fallet under förutsättning att det
totala beloppet för skulden till kreditinstitutet samt i förekommande fall dess
moderföretag och syskonföretag för den kund eller den grupp av kunder med
inbördes anknytning som är gäldenär inte, enligt kreditinstitutets kännedom,
överstiger en miljon euro, vilket kreditinstitutet skall ha vidtagit rimliga
åtgärder för att förvissa sig om. b) Kreditinstitutet
skall i sin riskhantering behandla dem på ett konsekvent och likartat sätt. c) De skall inte
förvaltas individuellt på ett sätt som är jämförbart med behandlingen av
klassen för företagsexponeringar. d) De skall i
samtliga fall ingå i en betydande grupp av exponeringar som förvaltas på
likartat sätt. 5. Följande
exponeringar skall klassificeras som aktieexponeringar: a) Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd
residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter. b) Räntebärande
exponeringar som till sin ekonomiska substans är likartade med de exponeringar
som avses i punkt a. 6. Inom
klassen för företagsexponeringar skall kreditinstituten separat som
specialutlåning särskilja exponeringar med följande egenskaper: a) Exponeringen är
mot en juridisk person som bildats särskilt för att finansiera och/eller
förvalta realtillgångar. b) Avtalsbestämmelserna
ger utlånaren en väsentlig grad av kontroll över tillgångarna och den inkomst
dessa ger upphov till. c) Den
huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av lånet är den inkomst
som de finansierade tillgångarna ger upphov till och inte den generella
betalningskapaciteten i ett kommersiellt företag med mer omfattande
verksamhet. 7. Varje fordran som inte hänförs till någon av
de exponeringsklasser som anges i punkterna 1 a–b och d–f skall hänföras
till den exponeringsklass som anges i punkt 1 c. 8. I den
exponeringsklass som avses i punkt 1 g skall restvärdet av leasade
tillgångar ingå, om det inte omfattas av andra bestämmelser i detta direktiv. 9. De
metoder som kreditinstitutet använder vid fördelningen av exponeringar på de
olika exponeringsklasserna skall vara lämpliga för ändamålet och tillämpas
konsekvent. Artikel 87 1. De
riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisker som ingår i någon av de
exponeringsklasser som anges i artikel 86.1 a–e och g skall, såvida de
inte dras från kapitalbasen, beräknas i enlighet med del 1 punkterna 1–25 i
bilaga VII. 2. De
riskvägda exponeringsbeloppen för utspädningsrisk avseende övertagna fordringar
skall beräknas enligt del 1 punkt 26 i bilaga VII. 3. Beräkningen
av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk och utspädningsrisk skall bygga
på de relevanta parametrar som gäller för exponeringen i fråga. Dessa skall
bl.a. omfatta sannolikhet för fallissemang (PD), förlust vid fallissemang
(LGD), löptid (M) och exponeringsvärde för exponeringen. PD och LGD kan tas upp
separat eller tillsammans i enlighet med del 2 av bilaga VII. 4. Trots
punkt 3 skall beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk för
alla exponeringar som ingår i den exponeringsklass som avses i
artikel 86.1 e ske i enlighet med del 1 punkterna 15–24 i bilaga VII
under förutsättning att de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande. De
behöriga myndigheterna får inte tillåta att ett kreditinstitut använder den
metod som anges i del 1 punkterna 24–25 i bilaga VII om det inte uppfyller
minimikraven i del 4 punkterna 114–122 i bilaga VII. 5. Trots
punkt 3 får beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk i samband
med exponeringar för specialutlåning ske i enlighet med del 1 punkt 5 i bilaga
VII. De behöriga myndigheterna skall offentliggöra vägledningar om hur
instituten skall fastställa riskvikter för exponeringar för specialutlåning
enligt del 1 punkt 5 i bilaga VII och godkänna institutens metoder för att
fastställa dessa. 6. För
exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som anges i punkterna a–d i
artikel 86.1 skall instituten tillhandahålla egna PD-skattningar i enlighet med
artikel 84 och del 4 av bilaga VII. 7. För
exponeringar som tillhör den exponeringsklass som avses i artikel 86.1 d
skall instituten tillhandahålla egna skattningar av LGD-värden och
konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 84 och del 4 av bilaga VII. 8. För
exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i punkterna a–c i
artikel 86.1 skall kreditinstituten tillämpa de LGD-värden som anges i del 2
punkt 8 i bilaga VII och de konverteringsfaktorer som anges i del 3 punkterna
11 a–c i bilaga VII. 9. Trots
punkt 8 får de behöriga myndigheterna för alla exponeringar som tillhör den
exponeringsklass som anges i artikel 86.1 d tillåta att kreditinstituten
använder egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet
med artikel 84 och del 4 av bilaga VII. 10. De
riskvägda exponeringsbeloppen för värdepapperiserade exponeringar och för
exponeringar som tillhör den exponeringsklass som avses i punkt f i artikel
86.1 skall beräknas i enlighet med underavsnitt 4. 11. Om
exponeringar mot ett företag för kollektiva investeringar (fondföretag)
uppfyller de kriterier som anges i punkterna 74–75 i del 1 i bilaga VI och
kreditinstitutet har kännedom om fondföretagets samtliga underliggande
exponeringar, skall kreditinstitutet granska dessa underliggande exponeringar i
syfte att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och belopp för förväntade
förluster enligt de metoder som anges i detta underavsnitt. Om kreditinstitutet
inte uppfyller villkoren för att använda de metoder som anges i detta
underavsnitt, skall de riskvägda exponeringsbeloppen och beloppen för
förväntade förluster beräknas i enlighet med följande metoder: a) För exponeringar som tillhör den
exponeringsklass som anges i punkt e i artikel 86.1: den metod som redovisas i
del 1 punkterna 17–19 i bilaga VII. Om kreditinstitutet därvid inte kan skilja
mellan investeringar i venture-capitalföretag och liknande, börsnoterade
aktier och övriga aktieexponeringar, skall det behandla aktierna i fråga som
övriga aktieexponeringar. b) För alla andra underliggande exponeringar:
den metod som anges i underavsnitt 1 med följande ändringar: i) Exponeringarna skall hänföras till tillämplig
exponeringsklass och ges riskvikten för den kreditkvalitetsnivå som ligger
närmast över den nivå som normalt skulle ha tillämpats på exponeringen. ii) Exponeringar som hänförs till högre
kreditkvalitetsnivåer och som normalt skulle ha tilldelats en riskvikt på
150 % skall tilldelas riskvikten 200 %. 12. Om
exponeringar mot ett fondföretag inte uppfyller de kriterier som anges i del 1
punkterna 74–75 i bilaga VI, eller om kreditinstitutet inte har kännedom om
alla de exponeringar som ingår i fonden, skall kreditinstitutet granska dessa
exponeringar i syfte att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och belopp för
förväntade förluster enligt den metod som anges i del 1 punkterna 17–19 i
bilaga VII. Om kreditinstitutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i
venture-capitalföretag eller liknande, börsnoterade aktier och övriga aktier,
skall det behandla exponeringarna i fråga som exponeringar i övriga aktier.
Därvid skall exponeringar i andra värdepapper än aktier hänföras till någon av
de klasser (investeringar i venture-capitalföretag eller liknande,
börsnoterade aktier eller övriga aktier) som anges i del 1 punkt 17 i bilaga
VII, och okända exponeringar skall hänföras till klassen övriga aktier. Som alternativ till
den nu beskrivna metoden får kreditinstituten utnyttja en tredje part för
beräkningen och rapporteringen av de genomsnittliga riskvägda
exponeringsbeloppen utifrån fondföretagets underliggande exponeringar, varvid
beräkningen skall ske i enlighet med följande metoder, under förutsättning att
beräkningens och rapportens korrekt kan säkerställas på ett tillfredsställande
sätt: a) För exponeringar som tillhör den
exponeringsklass som anges i artikel 86.1 e: den metod som anges i del 1
punkterna 17–19 i bilaga VII. Om kreditinstitutet därvid inte kan skilja mellan
investeringar i venture-capitalföretag eller liknande, börsnoterade aktier och
övriga aktieexponeringar, skall det behandla aktierna i fråga som övriga
aktieexponeringar. b) För alla andra underliggande exponeringar:
den metod som anges i underavsnitt 1 med följande ändringar: i) Exponeringarna skall hänföras till tillämplig
exponeringsklass och ges riskvikten för det kreditkvalitetssteg som följer
närmast efter det steg som normalt skulle ha gällt för exponeringen. ii) Exponeringar som hänförs till kreditkvalitetssteg
som normalt skulle ha tilldelats en riskvikt på 150 % skall tilldelas
riskvikten 200 %. Artikel 88 1. Beloppen
för förväntade förluster på exponeringar som tillhör någon av de
exponeringsklasser som anges i punkterna a–e i artikel 86.1 skall beräknas
enligt de metoder som anges i del 1 punkterna 27–33 i bilaga VII. 2. Beräkningen
av beloppen för förväntade förluster i enlighet med del 1 punkterna 27–33 i
bilaga VII skall bygga på samma ingångsvärden för PD och LGD och samma
exponeringsvärden för varje exponering som de som används för beräkningen av
riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 87. 3. Förväntade
förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar skall beräknas i enlighet med
underavsnitt 4. 4. Beloppet
för förväntad förlust för exponeringar inom den exponeringsklass som anges i
artikel 86.1 g skall vara noll. 5. De
förväntade förlustbeloppen för utspädningsrisk för övertagna fordringar skall
beräknas i enlighet med de metoder som anges i del 1 punkt 33 i bilaga VII. 6. De
förväntade förlustbeloppen för de exponeringar som anges i artikel 87.11–12
skall beräknas i enlighet med de metoder som redovisas i del 1 punkterna 27–33
i bilaga VII. Artikel 89 1. Om de
behöriga myndigheterna ger sitt godkännande får kreditinstitut, som har
tillstånd att använda internmetoden för beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för en eller flera exponeringsklasser,
tillämpa underavsnitt 1 på följande: a) Den
exponeringsklass som anges i artikel 86.1 a, om antalet väsentliga
motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att
kreditinstitutet skulle införa ett riskklassificeringssystem för dessa
motparter. b) Den
exponeringsklass som anges i artikel 86.1 b, om antalet väsentliga
motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att
kreditinstitutet skulle införa ett riskklassificeringssystem för dessa motparter. c) Exponeringar i
icke väsentliga affärsenheter samt exponeringsklasser som med hänsyn till sin
storlek och den riskprofil de företer är av mindre betydelse. d) Exponeringar
mot hemmedlemsstaternas nationella regeringar och deras delstatliga och lokala
självstyrelseorgan och myndigheter samt administrativa organ, förutsatt att i) det inte finns
någon skillnad mellan riskerna vid exponeringar mot den nationella regeringen
och vid de övriga nämnda exponeringarna på grund av riktade offentliga åtgärder,
och att ii) kreditbetyget
för exponeringarna mot den nationella regeringen motsvarar nivå 1 enligt
underavsnitt 1. e) Ett
kreditinstituts exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag,
dotterföretag eller syskonföretag, förutsatt att motparten är ett institut
eller ett finansiellt holdingföretag, finansiellt institut, kapitalförvaltningsbolag
eller ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster och att motparten
omfattas av tillfredsställande tillsynskrav. f) Exponeringar i
värdepapper mot juridiska personer vilkas kreditåtaganden uppfyller kraven för
riskvikt noll enligt underavsnitt 1 (däribland offentligt stödda enheter som
riskvikten noll kan tillämpas på). g) Aktieexponeringar
som genomförs inom ramen för lagstiftade program för främjande av särskilda
sektorer av näringslivet som i betydande grad subventionerar kreditinstitutets
investering och som är förenade med någon form av offentlig tillsyn och
begränsningar av investeringarna i värdepapper. Detta undantag får tillämpas på
högst totalt 10 % av den ursprungliga kapitalbasen plus tilläggskapital. Denna punkt skall inte
hindra de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater från att tillåta att
bestämmelserna i underavsnitt 1 tillämpas på exponeringar i värdepapper för
vilka sådan behandling har tillåtits i andra medlemsstater. 2. Vid tillämpningen av punkt c skall ett
kreditinstituts exponeringsklass avseende värdepapper inte betraktas som mindre
betydande om det sammanlagda värdet av exponeringarna, med undantag av sådana
exponeringar i värdepapper som gjorts inom ramen för lagstiftade program enligt
punkt g, genomsnittligt under det föregående året överstiger 10 % av
kreditinstitutets kapitalbas. Om dessa exponeringar till antalet uppgår till
mindre än tio enskilda innehav, skall tröskelvärdet i stället vara 5 % av
kreditinstitutets kapitalbas. Underavsnitt 3 –
Reducering av kreditrisk Artikel 90 I detta underavsnitt
avses med ”utlånande kreditinstitut” det kreditinstitut som har exponeringen i
fråga, oavsett om den härrör från ett lån eller ej. Artikel 91 Kreditinstitut som använder schablonmetoden enligt artiklarna 78–83
eller internmetoden enligt artiklarna 84–89 utan att använda egna skattningar
av LGD-värden och konverteringsfaktorer enligt artiklarna 87–88, får ta hänsyn
till kreditriskreducerande åtgärder enligt detta underavsnitt vid beräkning av
riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med artikel 75 a eller som
relevanta belopp för förväntade förluster vid den beräkning som avses i artikel
57 q och artikel 63.3. Artikel 92 1. Den
teknik som används för att skapa kreditriskskyddet skall, liksom de åtgärder
det utlånande kreditinstitutet vidtar och de förfaranden och den policy det
genomför, vara sådana att de resulterar i en ordning för kreditriskskydd som
har rättsverkan och kan genomdrivas i alla relevanta jurisdiktioner. 2. Det
utlånande kreditinstitutet skall vidta alla behövliga åtgärder för att
säkerställa att ordningen för kreditriskskydd är effektiv och för att hantera
risker i samband med den. 3. När
det gäller förbetalt kreditriskskydd skall de tillgångar som tas i anspråk, om
de skall kunna beaktas, vara tillräckligt likvida och ha ett tillräckligt
stabilt värde på sikt för att kunna ge tillfredsställande säkerhet för det
kreditriskskydd som skapats med beaktande av den metod som använts för att
beräkna riskvägda exponeringsbelopp och av i vilken utsträckning skyddet
godkänts för att beaktas i dessa beräkningar. Endast sådana tillgångar som
anges i del 1 av bilaga VIII får beaktas. 4. När
det gäller förbetalt kreditriskskydd skall det utlånande kreditinstitutet ha
rätt att vid fallissemang, insolvens eller konkurs för gäldenären, eller i
tillämpliga fall för det förvaringsinstitut som innehar säkerheten – eller
någon annan kredithändelse som anges i de handlingar som rör transaktionen –
utan dröjsmål likvidera eller behålla de tillgångar som ligger till grund för
säkerheten,. Korrelationsgraden mellan värdet av de tillgångar som ligger till
grund för skyddet och låntagarens kreditkvalitet får inte vara oskäligt hög.
5. För
att obetalt kreditriskskydd skall kunna beaktas skall den part som gör
åtagandet vara tillräckligt tillförlitlig och avtalet om skyddet ha rättsverkan
i de relevanta jurisdiktionerna, så att tillfredsställande säkerhet skapas i
fråga om det uppnådda kreditriskskyddet med beaktande av den metod som används
för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och av i vilken utsträckning
hänsyn får tas till skyddet. För att beaktas skall skyddet vara utfärdat av
sådana parter som anges i del 1 av bilaga VIII i någon av de former som anges i
samma del av bilagan. 6. De
minimikrav som anges i del 2 av bilaga VIII skall uppfyllas. Artikel 93 1. Om
kraven i artikel 92 är uppfyllda, får beräkningen av de riskvägda
exponeringsbeloppen och, i tillämpliga fall, de förväntade förlustbeloppen
ändras i enlighet med delarna 3–6 av bilaga VIII. 2. Ingen
exponering, för vilken kreditriskskydd har erhållits, får ge ett högre riskvägt
exponeringsbelopp eller förväntat förlustbelopp än en i övrigt identisk
exponering, för vilken inga kreditriskreducerande åtgärder har vidtagits. 3. Om
kreditriskskydd enligt artiklarna 78–83 eller 84–93, beroende på vad som är
tillämpligt, redan har beaktats i det riskvägda exponeringsbeloppet, får inte
någon ytterligare beräkning av kreditriskskydd göras enligt detta underavsnitt. Underavsnitt 4 –
Värdepapperisering Artikel 94 Om ett kreditinstitut använder den schablonmetod som redovisas i
underavsnitt 1 för beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för den
exponeringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna skulle hänföras till
enligt artikel 79, skall det beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för en
position i värdepapperisering i enlighet med del 4 punkterna 6–35 i bilaga IX. I samtliga andra fall skall det beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet
i enlighet med del 4 punkterna 36–74 i bilaga IX. Artikel 95 1. Om ett
inte obetydligt mått av kreditrisk som har samband med värdepapperiserade
exponeringar har överförts i enlighet med villkoren i del 2 av bilaga IX från
det kreditinstitut som är originator, får detta kreditinstitut a) vid
traditionell värdepapperisering: från beräkningen av riskvägda
exponeringsbelopp och, i tillämpliga fall, förväntade förlustbelopp undanta de
exponeringar som det har värdepapperiserat, och b) vid syntetisk
värdepapperisering: beräkna riskvägda exponeringsbelopp och, i tillämpliga
fall, förväntade förlustbelopp för de värdepapperiserade exponeringarna i
enlighet med del 2 av bilaga IX. 2. När punkt
1 är tillämplig skall det kreditinstitut som är originator beräkna de riskvägda
exponeringsbelopp som föreskrivs i bilaga IX för de eventuella positioner som
det innehar i värdepapperiseringen. Om det
kreditinstitut som är originator inte överför någon väsentlig kreditrisk i
enlighet med punkt 1, behöver det inte beräkna riskvägda exponeringsbelopp för
de eventuella positioner det innehar i värdepapperiseringen i fråga. Artikel 96 1. Vid
beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i
värdepapperisering skall riskvikter tillämpas på positionens exponeringsvärde
i enlighet med bilaga IX med utgångspunkt i positionens kreditkvalitet
fastställd med hänvisning till ett ratinginstituts kreditvärdering eller på
annat sätt, så som anges i bilaga IX. 2. Om
exponeringen gäller olika trancher i en värdepapperisering skall exponeringen
för varje tranch betraktas som en separat position i värdepapperiseringen. De
som tillhandahåller kreditriskskydd för positioner i en värdepapperisering
skall anses inneha positioner i värdepapperiseringen i fråga. Med positioner i
värdepapperisering skall även avses exponeringar som uppkommer genom ränte‑
eller valutaderivatinstrument. 3. Om en
position i värdepapperisering omfattas av kreditriskskydd, förbetalt eller ej,
får den riskvikt som skall åsättas positionen ändras i enlighet med artiklarna
90–93, jämförda med bilaga IX. 4. Med
förbehåll för artikel 57 r och artikel 66.2 skall det riskvägda
exponeringsbeloppet räknas in i det totala riskvägda beloppet för
kreditinstitutets exponeringar vid tillämpningen av artikel 75 a. Artikel 97 1. En
kreditvärdering som utförts av ett ratinginstitut får användas för att
fastställa riskvikten för en position i värdepapperisering enligt artikel 96
endast om ratinginstitutet har förklarats valbart för denna uppgift (nedan:
”valbart ratinginstitut”). 2. De
behöriga myndigheterna får inte förklara ett ratinginstitut valbart enligt
punkt 1 utan att ha övertygat sig om att det uppfyller kraven i artikel 81 med
beaktande av de tekniska kriterierna i del 2 av bilaga VI och att det har visat
prov på förmåga inom området för värdepapperisering, vilket kan styrkas genom
en stark ställning på marknaden. 3. Om ett
ratinginstitut har förklarats valbart av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat
enligt punkt 1, får de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater förklara
institutet valbart för samma syften utan att genomföra något eget bedömningsförfarande. 4. De
behöriga myndigheterna skall offentliggöra en förteckning över valbara
ratinginstitut och en förklaring av förfarandet för erkännande . 5. En
kreditvärdering, som utförts av ett valbart ratinginstitut, skall, för att
kunna användas i detta sammanhang, uppfylla de principer för trovärdighet och
öppenhet som närmare beskrivs i del 3 av bilaga IX. Artikel 98 1. För
tillämpningen av riskvikter på positioner inom värdepapperisering skall de
behöriga myndigheterna avgöra vilka av de kreditkvalitetsnivåer som anges i
bilaga IX som ett valbart ratinginstituts olika kreditbetyg skall anses
motsvara. Dessa avgöranden skall vara objektiva och konsekventa. 2. När de
behöriga myndigheterna i en medlemsstat har fattat ett avgörande enligt punkt
1, får de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater erkänna detta avgörande
utan att genomföra något eget förfarande för ett avgörande i frågan. Artikel 99 Användning av ratinginstituts kreditvärderingar för beräkning av ett
kreditinstituts riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 96 skall ske
konsekvent och i enlighet med del 3 i bilaga IX. Kreditvärderingar får inte
användas selektivt. Artikel 100 1. När
en värdepapperisering av rullande exponeringar omfattas av en bestämmelse om
förtida amortering, skall det kreditinstitut som är originator eller
medverkande institut i enlighet med bilaga IX beräkna ett ytterligare riskvägt
exponeringsbelopp som gäller risken för att nivåerna på de kreditrisker som
kreditinstitutet är exponerat för kan öka till följd av att bestämmelsen om
förtida amortering tillämpas. 2. I
detta sammanhang skall med ”rullande exponering” avses en exponering vid vilken
en kund inom överenskomna gränser kan variera det dragna beloppet, och med
”bestämmelse om förtida amortering” avses en avtalsklausul, enligt vilken det
krävs att investerarnas positioner skall lösas in före den förfallodag som
ursprungligen angetts för de emitterade värdepapperen, om vissa särskilt
angivna händelser inträffar. 3. Vid
värdepapperiseringar av hushållsexponeringar som är oförbindliga och
villkorslöst återkalleliga utan förhandsavisering får de behöriga
myndigheterna, om den förtida amorteringen utlöses av ett kvantitativt värde
som gäller något annat än den genomsnittliga överskottsmarginalen under en
tremånaderesperiod, tillämpa en behandling som nära ansluter sig till den som
föreskrivs i del 4 punkterna 27–30 i bilaga IX för att bestämma det angivna
konverteringsvärdet. 4. När
en behörig myndighet avser att behandla en värdepapperisering i enlighet med
punkt 3, skall den först av allt underrätta de relevanta behöriga myndigheterna
i alla övriga medlemsstater. Innan den behöriga myndigheten väljer att
generellt tillämpa en sådan behandling på värdepapperiseringar som omfattas av
bestämmelser om förtida amortering av detta slag, skall den samråda med de
relevanta behöriga myndigheterna i alla övriga medlemsstater och beakta de
synpunkter som dessa framför. Den behöriga myndigheten i fråga skall offentliggöra
de synpunkter som ¨framförts under samrådet och den behandling som valts. Artikel 101 1. Ett
kreditinstitut som är originator eller ett medverkande kreditinstitut får inte,
i syfte att minska möjliga eller faktiska förluster för investerare, ge stöd
till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser. 2. Om ett
kreditinstitut som är originator eller ett medverkande institut inte uppfyller
kravet i punkt 1 i fråga om en värdepapperisering, skall den behöriga
myndigheten minst kräva att det minst beräknar ett kapitalkrav för de
värdepapperiserade exponeringarna som om ingen värdepapperisering skett.
Kreditinstitutet skall offentligt tillkännage att det har tillhandahållit stöd utöver
avtalsbestämmelserna och följderna av detta för dess lagstadgade kapitalkrav. Avsnitt 4 Minimikrav på
kapitalbas för operativa risker Artikel 102 1. De
behöriga myndigheterna skall kräva att kreditinstitut innehar en tillräcklig
kapitalbas för att täcka kapitalkravet för operativa risker i enlighet med de
metoder som anges i artiklarna 103–105. 2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt
4, får kreditinstitut som tillämpar den metod som anges i artikel 104 inte
återgå till att använda den metod som anges i artikel 103, såvida de inte kan
styrka att det finns goda skäl för detta och de behöriga myndigheterna medger
det. 3. Utan att
det påverkar tillämpningen av punkt 4, får kreditinstitut som tillämpar den
metod som anges i artikel 105 inte återgå till att använda de metoder som anges
i artikel 103 eller 104, såvida de inte kan styrka att det finns goda skäl för
detta och de behöriga myndigheterna medger det. 4. De
behöriga myndigheterna får tillåta att kreditinstitut använder en kombination
av metoder i enlighet med del 4 av bilaga X. Artikel 103 Enligt basmetoden
skall kapitalkravet för operativ risk vara en viss procentandel av en relevant
indikator i enlighet med de parametrar som anges i del 1 av bilaga X. Artikel 104 1. Enligt
schablonmetoden skall kreditinstituten dela in sina verksamheter i ett antal
affärsområden så som anges i del 2 av bilaga X. 2. För
varje affärsområde skall kreditinstituten beräkna ett kapitalkrav för operativ
risk som en viss procentandel av en relevant indikator i enlighet med de
parametrar som anges i del 2 av bilaga X 3. För
vissa affärsområden får de behöriga myndigheterna på vissa villkor tillåta att
ett kreditinstitut använder en alternativ indikator för att fastställa sitt
kapitalkrav för operativ risk. 4. Enligt
schablonmetoden skall kapitalkravet för operativ risk vara lika med summan av
kapitalkraven för operativ risk för samtliga enskilda affärsområden. 5. Parametrarna
för schablonmetoden återfinns i del 2 av bilaga X. 6. För
att få använda schablonmetoden skall kreditinstituten uppfylla kriterierna i
del 2 av bilaga X. Artikel 105 1. Kreditinstitut
får använda internmätningsmetoder som bygger på deras egna interna
riskmätningssystem, under förutsättning att den behöriga myndigheten
uttryckligen ger sitt godkännande till att modellerna i fråga används för att
beräkna kravet på kapitalbas. 2. Kreditinstituten
skall inför de behöriga myndigheterna styrka att de uppfyller kvalifikationskriterierna
i del 3 av bilaga X. 3. När ett
moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller dotterföretagen till
ett finansiellt holdingföretag inom EU avser att tillämpa någon internmätningsmetod,
skall de behöriga myndigheterna för de olika juridiska personerna samarbeta
nära enligt föreskrifterna i artiklarna 128–132. Ansökan skall innehålla de
uppgifter som anges i del 3 i bilaga X. 4. Om ett
moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller ett finansiellt
moderinstitut inom EU och dess dotterföretag tillämpar någon internmätningsmetod
enhetligt för både moder‑ och dotterföretag, får de behöriga
myndigheterna tillåta att moderföretaget och dess dotterföretag betraktas som
en enhet när det gäller kvalifikationskraven i del 3 i bilaga X. ê2000/12/EG Avsnitt 35 Stora exponeringar ê2000/12/EG Art. 1.24 (anpassad) ð ny Artikel 106 1. Ö Med Õ exponeringar vid tillämpningen av artiklarna 48, 49 och 50: Ö avses i detta
avsnitt varje Õ de tillgångsposter och poster utanför balansräkningen som avses i Ö underavsnitt 1
av avsnitt 3 Õ artikel 43 och i bilagorna 2 och 4 utan tillämpning av
de Ö riskvikter Õ vikttal eller risknivåer som anges där. Sådana risker Ö Exponeringar
som uppkommer till följd av poster Õ som avses i bilaga
IV Ö skall Õ beräknas enligt
någon av de metoder som anges i bilaga III,. utan tillämpning av viktning
för motpartsrisk. Alla poster Ö vars samlade
belopp Õ som i sin helhet täcks av Ö kapitalbasen Õ eget kapital får med de behöriga myndigheternas Ö godkännande Õ medgivande undantas från Ö bestämningen Õ definitionen av exponeringar under förutsättning att
detta Ö belopp Õ egna kapital inte Ö räknas in Õ ingår i ð kreditinstitutets kapitalbas ï beräkningen av kapitaltäckningsgraden ð vid tillämpningen av artikel 75 ï eller i ð vid beräkningen av ï andra Ö nyckeltal Õ beräkningskvoter för övervakning som fastställts i detta direktiv samt i annan
gemenskapslagstiftning. 2. Exponeringar omfattar inte
följande poster: a) Vid valutatransaktioner: exponeringar som uppkommer i samband med
normal avveckling av en transaktion under två dygn efter betalning,. b) vVid köp eller försäljning av värdepapper:
exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion
under fem vardagar efter den Ö tidigare av
de Õ tidpunkter då antingen
betalning Ö sker Õ har skett eller Ö och då Õ värdepapperen Ö levereras Õ har levererats. ê2000/12/EG Art. 1.1
tredje stycket (anpassad)
Artikel 107 Vid tillämpningen av tillsyn
och kontroll av stora exponeringar Ö detta
avsnitt Õ skall Ö med
”kreditinstitut” avses följande: Õ a) Ö Ett Õ kreditinstitut enligt första stycket samt Ö dess Õ filialer till ett sådant kreditinstitut i tredje land,. b) pPrivata och offentliga företag samt deras
filialer, som motsvarar definitionen i första stycket
Ö av
kreditinstitut Õ och som är
auktoriserade i ett tredje land betraktas som kreditinstitut. ê2000/12/EG Art. 48.1
(anpassad) ðny Artikel 108 Rapportering av
stora exponeringar 1. Ett kreditinstituts exponering gentemot en kund eller en grupp
av kunder med inbördes anknytning skall anses som en större
Ö stor Õ exponering när
värdet uppgår till Ö minst Õ eller överstiger 10 procent av kreditinstitutets
kapitalbas. ðAvsnitt 1 får därvid läsas utan beaktande av
artiklarna 57 q och 63.3 och skall läsas utan beaktande av artikel
66.2. ï ê2000/12/EG Art. 48.4
första stycket (anpassad)
Artikel 109 De behöriga myndigheterna skall kräva att
varje kreditinstitut har sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt
lämpliga interna kontrollrutiner för att kunna identifiera och registrera alla
stora exponeringar och senare ändringar av dessa i enlighet med definitionerna och kraven i detta direktiv och för att
kunna övervaka dessa exponeringar mot bakgrund av kreditinstitutets egen
strategi vad gäller exponeringar. ê2000/12/EG Art. 48.2
(anpassad) Artikel 110 Rapportering av
stora exponeringar 21. Ett
kreditinstitut skall rapportera alla sådana stora
exponeringar som avses i punkt 1 till de behöriga
myndigheterna. Medlemsstaterna skall föreskriva att
rapporteringen skall ske enligt en av följande metoder. De får bestämma vilken
av metoderna som skall tillämpas. a) Rapportering av alla stora exponeringar minst en gång om
året samt rapportering under året av alla nya stora exponeringar och alla
ökningar av befintliga exponeringar som uppgår till minst 20 procent i
förhållande till den senaste rapporten. b) Rapportering av alla stora exponeringar minst fyra gånger om
året. ê2000/12/EG Art. 48.3
(anpassad) ðny 3.2 ð Såvida det inte gäller kreditinstitut
som tillämpar artikel 114 i fråga om erkännande av säkerheter vid beräkningen
av exponeringarnas värde enligt artikel 111.1–3 behöver ï Eexponeringar som har undantagits enligt artikel
49.7 Ö 111.3 Õ a–h behöver dock inte rapporteras på det sätt som föreskrivs
i punkt ð 1 ï 2. För sådana exponeringar som avses i
artikel Ö 111.3 Õ 49.7 e och i-s samt i artikel 49.8-49.10 ð artiklarna 115 och 116 ï får rapporteringen enligt ð punkt 1 b ï inskränkas till två gånger om året. ê2000/12/EG Art. 48.4
andra stycket (anpassad) När ett kreditinstitut åberopar punkt Ö 2 Õ 3, skall institutet Ö det Õ bevara uppgifter om
de skäl som åberopats i minst ett år efter det att det förhållande som föranledde
undantaget inträffade, så att de behöriga myndigheterna kan fastställa om
undantaget alltjämt är motiverat. òny 3. Medlemsstaterna
får kräva att kreditinstitut skall rapportera koncentrerade exponeringar mot
emittenter av säkerheter som de tagit emot. ê2000/12/EG Art.
49.1–5 (anpassad) è1 Direktiv
2004/xx/EG Art. 3.7 ðny Artikel 111 Begränsningar av
stora exponeringar 1. Ett kreditinstitut får inte
exponera sig gentemot en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning om
värdet överstiger 25 procent av institutets kapitalbas. ð Avsnitt 1 får vid tillämpning av detta
och av andra bestämmelser i denna artikel läsas utan beaktande av artiklarna
57 q och 63.3 och skall läsas utan beaktande av artikel 66.2. ï 2. När en kund eller grupp av
kunder med inbördes anknytning är moderföretag eller dotterföretag till
kreditinstitutet eller ett eller flera Ö syskonföretag Õ dotterföretag till moderföretaget, skall den procentsats
som anges i punkt 1 minskas till 20 procent. Medlemsstaterna får dock undanta
exponeringar gentemot sådana kunder från 20-procentsgränsen om de föreskriver
särskild övervakning av sådana exponeringar genom andra åtgärder eller
förfaranden. De skall i så fall underrätta kommissionen och è1 Europeiska
bankkommitténç om de åtgärderna
eller förfarandena. 3. Ett kreditinstitut får inte
göra stora exponeringar som sammanlagt överstiger 800 procent av institutets
kapitalbas. ê2000/12/EG Art. 49.4
(anpassad) 4. Medlemsstaterna får
sätta lägre gränser än dem som anges i punkt 1-3. ê2000/12/EG Art.
49.1–5 54. Ett kreditinstitut skall vid varje tidpunkt iaktta de i
punkterna 1–3 föreskrivna gränserna för
sina exponeringar. Om exponeringarna i undantagsfall överstiger dessa gränser
skall detta förhållande utan dröjsmål anmälas till de behöriga myndigheterna
som, när omständigheterna föranleder det, får medge kreditinstitutet en viss
tidsfrist inom vilken det skall se till att gränsvärdena iakttas. òny Artikel 112 1. Vid
tillämpningen av artiklarna 113–117 skall med ”garanti” även avses andra
kreditderivat än kreditlänkade obligationer som erkänns enligt artiklarna
90–93. 2. Med
förbehåll för punkt 3 skall en förutsättning för att kreditriskskydd (förbetalt
eller ej) skall kunna erkännas, i de fall då detta får tillåtas enligt
artiklarna 113–117, vara att detta sker i enlighet med de krav för godkännande
och andra minimikrav som anges i artiklarna 90–93 för beräkningen av riskvägda
exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83. 3. Om
ett kreditinstitut stöder sig på artikel 114.2, skall det för att
kreditriskskydd skall erkännas krävas att de relevanta kraven i artiklarna
84–89 är uppfyllda. ê2000/12/EG Art. 49.4
och 49.6 (anpassad) Artikel 113 1. Medlemsstaterna får sätta lägre gränser än dem som anges i Ö artikel
111 Õ punkt 1-3. 62. Medlemsstaterna får från tillämpningen av Ö artikel
111.1–3 Õ punkt 1-3 helt eller delvis undanta exponeringar
gentemot kreditinstitutets moderföretag, Ö syskonföretag Õ gentemot andra dotterföretag till moderföretaget eller gentemot egna dotterföretag under förutsättning att dessa
företag omfattas av sådan gruppbaserad tillsyn som kreditinstitutet självt är
underkastat enligt detta direktiv eller av motsvarande regler i tredje land. ê2000/12/EG Art. 49.7
(anpassad) ðny 73. Medlemsstaterna
får helt eller delvis undanta följande exponeringar från tillämpningen av punkt 1-3 Ö artikel
111 Õ : (a)
Tillgångsposter som utgörs av fordringar på centralregeringar och
centralbanker i zon A ð nationella regeringar eller centralbanker
som utan ställande av säkerhet skulle ges riskvikten 0 % enligt artiklarna
78–83 ï . (b)
Tillgångsposter som utgörs av fordringar på Europeiska gemenskaperna ð internationella organisationer eller
multilaterala utvecklingsbanker som utan ställande av säkerhet skulle ges
riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83 ï . (c)
Tillgångsposter som utgörs av fordringar för vilka centralregeringar eller
centralbanker i zon A eller Europeiska gemenskaperna ð nationella regeringar, centralbanker,
internationella organisationer eller multilaterala utvecklingsbanker ï har lämnat uttryckliga garantier ð , om fordringar utan säkerhet på den
enhet som ställt garantin skulle ges riskvikten 0 % enligt artiklarna
78–83 ï . (d)
Andra exponeringar gentemot centralregeringar eller centralbanker i zon A eller
gentemot Europeiska gemenskaperna
ð nationella regeringar, centralbanker,
internationella organisationer eller multilaterala utvecklingsbanker ï, eller exponeringar garanterade av dessa,ð om fordringar utan säkerhet på den
enhet som exponeringen gäller eller som ställt garantin skulle ges riskvikten
0 % enligt artiklarna 78–83 ï . (e)
Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och
andra exponeringar gentemot Ö nationella Õ centralregeringar eller centralbanker i zon B ð som inte omfattas av punkt a ï om de är angivna i, och i förekommande fall finansierade i,
låntagarnas nationella valuta. (f)
Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka
det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i
form av ð räntebärande ï värdepapper utgivna av Ö nationella Õ centralregeringar eller centralbanker, i zon A eller av Europeiska
gemenskaperna eller av en medlemsstats regionala eller lokala myndigheter för
vilka 0 procents vikt gäller beträffande soliditet enligt artikel 44 ð internationella organisationer,
multilaterala utvecklingsbanker eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan
eller myndigheter i medlemsstaterna, som utgör fordringar på emittenten och
skulle ges riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83 ï . (g)
Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka
det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i
form av kontanta medel insatta hos det Ö utlånande
kreditinstitutet Õ långivande institutet eller hos ett kreditinstitut som
är moderföretag eller dotterföretag till Ö detta Õ det långivande institutet. (h)
Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka
det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i
form av depositionsbevis, utgivna av det Ö utlånande
kreditinstitutet Õ långivande institutet eller av ett kreditinstitut som är
moderföretag eller dotterföretag till detta och förvarade hos något av dem. (i)
Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och
andra exponeringar gentemot kreditinstitut med en
löptid av högst ett år och som inte ingår i institutens kapitalbas. (j)
Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och
andra exponeringar gentemot institut som inte är kreditinstitut men som
uppfyller villkoren i artikel
45.2 ð del 1 punkt 82 i bilaga VI ï och som har en löptid av högst ett år och för vilka det finns säkerhet
enligt samma punkt. (k)
Växlar och andra liknande skuldebrev med en löptid
av högst ett år och med underskrift av andra kreditinstitut. (l)
Sådana
räntebärande värdepapper som avses i artikel 22.4 i direktiv 85/611/EEG ð Täckta obligationer enligt definitionen
i artiklarna 78––83. ï ê2000/12/EG (anpassad) (m)
I avvaktan på en senare samordning, innehav i
sådana Ö försäkringsföretag Õ försäkringsbolag som avses i artikel 51.3 Ö 122.1 Õ upp till 40 procent
av kapitalbasen i det kreditinstitut som förvärvar innehavet. (n)
Tillgångsposter som utgörs av fordringar på
regionala eller centrala kreditinstitut till vilka det Ö utlånande
kreditinstitutet Õ långivande institutet är knutet genom en sammanslutning
enligt bestämmelser i lag, bolagsordning eller motsvarande och som enligt dessa
bestämmelser är ansvariga för likviditetsutjämningar inom sammanslutningen. ê2000/12/EG (anpassad) (o)
Exponeringar för vilka det enligt de behöriga
myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av andra värdepapper
än sådana som avses i f, under förutsättning att dessa
värdepapper inte är utgivna av kreditinstitutet självt, dess moderföretag eller
något av deras dotterföretag eller av den kund eller grupp av kunder
exponeringen avser. De värdepapper som
används som säkerhet skall värderas till marknadspris, ha ett värde som
överstiger de exponeringar för vilka de utgör säkerhet och vara föremål för
börshandel eller för omsättning och regelbunden notering på en marknad som
upprätthålls genom erkänt yrkesmässiga aktörer. Vidare skall det enligt de
behöriga myndigheternas bedömning, i den medlemsstat som utgör
kreditinstitutets hemland vara möjligt att fastställa ett objektivt pris så att
värdepapperens övervärde vid varje tidpunkt kan fastställas. Det övervärde som
erfordras skall utgöra 100 procent. Det skall dock utgöra 150 procent i fråga
om aktier och 50 procent i fråga om räntebärande värdepapper utgivna av
kreditinstitut, av regionala eller lokala myndigheter hos medlemsstaterna med
undantag för dem som avses i artikel 44; och i fråga om räntebärande
värdepapper av EIB och multilaterala utvecklingsbanker. Värdepapper som används
som säkerhet får inte ingå i ett kreditinstituts kapitalbas. ê2000/12/EG (anpassad) (p)
Lån som i enlighet med de behöriga myndigheternas
bedömning är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter eller genom aktier i
finska bostadsaktiebolag, som är verksamma enligt den finska lagen om
bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande
innehåll, och leasingavtal där uthyraren behåller full äganderätt till den
uthyrda bostaden så länge förhyraren inte har utnyttjat sin köpoption, i bägge
fallen upp till 50 procent av bostadsfastighetens värde. Värdet
av egendomen skall beräknas på ett sätt som kan godtas av de behöriga myndigheterna
på grundval av stränga värderingsnormer som fastställts i lagar eller andra
författningar. Värdering skall genomföras
minst en gång om året. Vid tillämpningen av denna punkt skall med
bostadsfastighet avses en fastighet som är eller kommer att bli bebodd eller
uthyrd av låntagaren. òny (q)
Följande poster, om de
skulle ges riskvikten 50 % enligt artiklarna 78–83, dock endast med upp
till 50 % av värdet på fastigheten i fråga: i) Exponeringar
som är säkrade genom panträtt i kontorsfastigheter eller andra kommersiella
fastigheter eller genom aktier i finska bostadsaktiebolag, som är verksamma
enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna
författningar med motsvarande innehåll, och som avser kontorsfastigheter eller
andra kommersiella fastigheter. ii) Exponeringar
som avser transaktioner med fastighetsleasing i fråga om kontorsfastigheter
och andra kommersiella fastigheter. Vid tillämpningen av
punkt ii får medlemsstaternas behöriga myndigheter fram till den 31 december
2011 tillåta att kreditinstitut godkänner 100 % av värdet på fastigheten i
fråga. Vid utgången av denna period skall behandlingen ses över.
Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om hur de tillämpar denna
förmånliga behandling. ê2000/12/EG (anpassad) qr) 50
procent av de medel- och lågriskposter utanför balansräkningen som avses i
bilaga II. rs) Efter
godkännande av de behöriga myndigheterna, andra garantier än kreditgarantier
som grundas på bestämmelser i lag eller föreskrifter och som av ömsesidiga
garantifonder med ställning som kreditinstitut ställs ut till medlemmar, varvid
20 procents vikt skall tillämpas på beloppet. Medlemsstaterna skall
underrätta kommissionen om denna möjlighet tas i anspråk för att säkerställa
att den inte leder till snedvridning av konkurrensen. st) De
lågriskposter utanför balansräkningen som avses i bilaga II, om avtal har
träffats med kunden eller kundgruppen i fråga om att exponeringar kan göras
endast om det har konstaterats att det inte medför att de gränsvärden som är
tillämpliga enligt Ö artikel 111.1–3 Õ punkt 1-3 överskrids. òny Kontanta medel som tas
emot för en kreditlänkad obligation som utfärdats av kreditinstitutet samt
insättningar eller mottagna lån från en motpart till kreditinstitutet, som
omfattas av ett avtal om nettning av poster i balansräkningen som godkänts
enligt artiklarna 90–93 skall anses hänförliga till punkt g. ê2000/12/EG Art.
49 o andra och tredje meningarna (anpassad) ð ny ÖVid tillämpning av
punkt o skall Õ Dde värdepapper som används som säkerhet skall värderas till marknadspris, ha ett värde som
överstiger de exponeringar för vilka de utgör säkerhet och vara föremål för
börshandel eller för omsättning och regelbunden notering på en marknad som
upprätthålls genom erkänt yrkesmässiga aktörer. Vidare skall det enligt de
behöriga myndigheternas bedömning, i den medlemsstat som utgör kreditinstitutets Ö hemmedlemsstat Õ hemland vara möjligt att fastställa ett objektivt pris
så att värdepapperens övervärde vid varje tidpunkt kan fastställas. Det
övervärde som erfordras skall utgöra 100 procent. Det skall dock utgöra 150
procent i fråga om aktier och 50 procent i fråga om räntebärande värdepapper utgivna
av institut, av regionala eller lokala Ö självstyrelseorgan
och Õ myndigheter hos
medlemsstaterna med undantag för dem som avses i artikel
44; Ö punkt f Õ och i fråga om
räntebärande värdepapper av EIB och Ö utfärdade
av Õ multilaterala
utvecklingsbanker ð utom sådana som skall ges riskvikten
0 % enligt schablonmetoden. Om det föreligger löptidsobalans mellan
exponeringen och kreditriskskyddet skall säkerheten inte godkännas. ï Ö Värdepapper som
används som säkerhet får inte räknas in i ett kreditinstituts kapitalbas. Õ ÖVid tillämpning av
punkt p skall Õ Vvärdet
av egendomen skall beräknas på ett sätt som kan
godtas av de behöriga myndigheterna på grundval av stränga värderingsnormer som
fastställts i lagar eller andra författningar. Värdering skall genomföras minst
en gång om året. Vid tillämpningen av denna punkt Ö p Õ skall med
bostadsfastighet avses en fastighet som är eller kommer att bli bebodd eller
uthyrd av låntagaren. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om Ö alla undantag
som beviljas enligt punkt s Õ denna möjlighet tas i anspråk för att säkerställa att den inte leder till snedvridning av
konkurrensen. òny Artikel 114 1. Med
förbehåll för punkt 3 får medlemsstaterna i fråga om beräkningen av
exponeringars värde enligt artikel 111.1–3, när det gäller kreditinstitut som
tillämpar den fullständiga metoden för finansiella säkerheter enligt artiklarna
90–93, som alternativ till att helt eller delvis bevilja sådana undantag som
tillåts enligt artikel 113.3 f–h och 113.3 o tillåta att sådana
kreditinstitut använder ett värde som är lägre än värdet på exponeringen, men
inte lägre än summan av de fullständigt justerade exponeringsvärdena för deras
exponeringar mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning. I detta sammanhang
skall med ”fullständigt justerat exponeringsvärde” avses det värde som beräknats
enligt artiklarna 90–93 med beaktande av kreditriskreducerande åtgärder,
volatilitetsjusteringar och eventuell löptidsobalans (E*). Om denna punkt
tillämpas på ett kreditinstitut får artikel 113.3 f–h och 113.3 o
inte tillämpas på kreditinstitutet i fråga. 2. Med
förbehåll för punkt 3 får ett kreditinstitut, som har tillstånd att använda
egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer för en
exponeringsklass enligt artiklarna 84–89, om det enligt de behöriga
myndigheternas bedömning kan skatta de finansiella säkerheternas effekter på
dess exponeringar separat från andra LGD-relaterade aspekter, tillämpa dessa
skattade effekter vid beräkningen av exponeringsvärden enligt artikel 113.3. De behöriga
myndigheterna skall ha övertygat sig om att de skattningar som kreditinstitutet
gör är lämpliga att utnyttja för reducering av exponeringsvärdet när detta
skall användas för att avgöra efterlevnaden av bestämmelserna i artikel 111. Om ett
kreditinstitut har tillstånd att använda egna skattningar av effekterna av
finansiella säkerheter skall det styrkas för de behöriga myndigheternas att
detta sker konsekvent. Metoden skall särskilt användas för alla stora
exponeringar. Kreditinstitut som
har tillstånd att använda egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer
för en exponeringsklass enligt artiklarna 84–89 och som inte beräknar värdet på
sina exponeringar enligt den metod som avses i första stycket får ges tillstånd
att använda den metod som anges i punkt 9.1 ovan eller den som anges i artikel 113.3
för beräkningen av exponeringarnas värde. Ett kreditinstitut får endast
tillämpa en av dessa båda metoder. 3. Ett
kreditinstitut som har tillstånd att använda de metoder som beskrivs i
punkterna 1 och 2 vid beräkning av exponeringsvärden enligt artikel 111.1–3
skall genomföra återkommande stresstester av sina kreditriskkoncentrationer,
även i fråga om det realiserbara värdet av eventuellt mottagen säkerhet. Dessa tester skall
gälla risker som kan orsakas av potentiella förändringar av förhållandena på
marknaden som kan få negativa konsekvenser för kreditinstitutets
kapitaltäckning och risker vid brådskande realisering av säkerheter. Kreditinstitutet
skall förvissa de behöriga myndigheterna om att de stresstester som genomförs
är tillräckliga och lämpliga för bedömningen av dessa risker. Om ett sådant
stresstest visar på ett lägre realiserbart värde av en mottagen säkerhet än vad
som skulle få beaktas enligt punkt 2 respektive 3, skall värdet av den säkerhet
som får tas med i beräkningen av exponeringsvärden enligt artikel 111.1–3
minskas i motsvarande grad. I sådana
kreditinstituts strategier för att bemöta koncentrationsrisker skall följande
ingå: a) Strategier
och förfaranden för att bemöta risker till följd av löptidsobalanser mellan
exponeringar och det eventuella kreditriskskyddet för dessa. b) Strategier
och förfaranden för koncentrationsrisker till följd av tillämpningen av
tekniker för reducering av kreditrisker, särskilt vid stora indirekta
kreditexponeringar (t.ex. mot en enskild emittent av värdepapper som tagits
emot som säkerhet). 4. När
effekterna av säkerheter beaktas enligt punkterna 1 eller 2 i denna artikel,
får medlemsstaterna behandla varje täckt del av exponeringen som om den gäller
emittenten av säkerheten och inte kunden. ê2000/12/EG Art.
49.8–9 (anpassad) ðny Artikel 115 81. Vid
tillämpning av Ö artikel
111.1–3 Õ punkterna 1, 2 och 3 får medlemsstaterna tillämpa 20
procents vikt beträffande tillgångsposter som utgörs av fordringar på Ö en Õ medlemsstats
regionala och lokala Ö självstyrelseorgan
och Õ myndigheter ð , om dessa fordringar skulle ges
riskvikten 20 % enligt artiklarna 78–83 och beträffande andra exponeringar
gentemot eller garanterade av sådana självstyrelseorgan och myndigheter vars
skulder ges riskvikten 20 % enligt artiklarna 78–83. ï och beträffande andra
exponeringar gentemot eller garanterade av sådana myndigheter. Medlemsstaterna
får dock reducera detta vikttal till 0 procent enligt de villkor som fastställs
i artikel 44. ðMedlemsstaterna får dock reducera detta
vikttal till 0 % för tillgångsposter som utgör fordringar på
medlemsstaternas delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter, om
dessa fordringar skulle ges riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83 och för
andra exponeringar gentemot eller garanterade av sådana självstyrelseorgan
och myndigheter vars skulder ges riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83. ï 9.2. Vid
tillämpning av Ö artikel
111.1–3 Õ punkterna 1, 2 och 3 får medlemsstaterna tillämpa 20
procents vikt beträffande tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra
exponeringar gentemot kreditinstitut, som har en
löptid av mer än ett men högst tre år, och 50 procents vikt beträffande
tillgångsposter som utgörs av fordringar på kreditinstitut,
som har en löptid av mer än tre år, Ö i det senare
fallet Õ under förutsättning
att obligationerna har utgivits av ett kreditinstitut för de sist nämnda
tillgångsposterna, och att Ö de Õ dessa obligationer enligt de behöriga myndigheternas
bedömning är föremål för omsättning på en marknad bestående av Ö professionella Õ yrkesmässiga aktörer och dagligen noteras på denna
marknad eller att de behöriga myndigheterna i Ö de emitterande
institutens hemmedlemsstat Õ det kreditinstituts hemland som har utgivit obligationerna
har lämnat tillstånd till Ö emissionen Õ utgivandet. Dessa poster får inte under några
omständigheter utgöra kapitalbas. ê2000/12/EG Art. 49.10
(anpassad) Artikel 116 10. Med avvikelse från punkterna 7 i och 9 Ö artikel
113.3 i och artikel 115.2 Õ får medlemsstaterna
tillämpa 20 procents vikt på tillgångsposter som utgörs av fordringar på och
andra exponeringar gentemot kreditinstitut, oavsett löptid. ê2000/12/EG Art. 49.11
(anpassad) Artikel 117 111. När
en exponering gentemot en kund garanterats av en tredje part eller genom
säkerhet i form av värdepapper utgivna av en tredje part på de villkor som har
fastställts i punkt 7 Ö artikel
113.3 Õ o får
medlemsstaterna behandla exponeringen a) som om den hade ingåtts med Ö garantigivaren Õ denna tredje part i stället för med kunden om denna tredje part enligt de behöriga myndigheternas
bedömning lämnat betryggande direkta och ovillkorliga garantier, Ö eller Õ b) som om den hade ingåtts med denna tredje part i stället för med
kunden, om det för exponeringar som definierats
i punkt 7 Ö artikel
113.3 Õ o finns säkerhet på
villkor som där anges. òny 2. När
medlemsstaterna tillämpar en behandling enligt punkt 1 a a) skall, om
garantin är uttryckt i en annan valuta än den som gäller för exponeringen, det
belopp av exponeringen som skall betraktas som täckt beräknas enligt
bestämmelserna om behandlingen av valutaobalanser för ej förbetalt skydd i
bilaga VIII, b) skall en
obalans mellan löptiderna för exponeringen respektive skyddet behandlas enligt
bestämmelserna om behandling av löptidsobalanser i bilaga VIII, och c) kan partiell
täckning få beaktas genom den behandling som anges i bilaga VIII. ê2000/12/EG Art. 49.2
(anpassad) 12. Senast den 1
januari 1999 skall rådet på grundval av en rapport från kommissionen granska
den behandling av interbankexponeringar som har föreskrivits i punkterna 7 i, 9
och 10. Rådet skall på förslag från kommissionen besluta om eventuella
ändringar. ê2000/12/EG Art. 50
(anpassad) ðny Artikel 118 Tillsyn av stora
exponeringar på gruppnivå och företagsnivå 1. Om ett kreditinstitut varken är moder- eller dotterföretag skall
övervakningen av att de förpliktelser som följer av artiklarna 48 och 49 eller
av någon annan gemenskapsbestämmelse inom detta område efterlevs utövas på
företagsnivå. 2. I övriga fall skall övervakningen av att de förpliktelser som följer
av artiklarna 48 och 49 eller av någon gemenskapsbestämmelse inom detta område
efterlevs utövas på gruppnivå i enlighet med artikel 52-56. 3. Medlemsstaterna får avstå från att övervaka, individuellt eller på
grundval av delsammanställning, att de förpliktelser som följer av artikel 48
och 49 eller av någon annan gemenskapsbestämmelse som är tillämplig inom detta
område efterlevs av ett kreditinstitut som i egenskap av moderföretag är
underkastat övervakning på grundval av sammanställning och av varje
dotterföretag till ett sådant kreditinstitut som är föremål för deras
tillståndsgivning och tillsyn och ingår i övervakning på grundval av
sammanställning. Medlemsstaterna får även avstå från sådan övervakning om moderföretaget
är ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat som
kreditinstitutet, under förutsättning att detta företag är underkastat samma
övervakning som gäller för kreditinstitut. I de fall som
avses i första och andra stycket ðOm förpliktelserna för kreditinstitut,
individuellt eller på undergruppsbasis, enligt detta avsnitt inte tillämpas
med stöd av artikel 69.1, eller om bestämmelserna i artikel 70 tillämpas på
moderkreditinstitut i en medlemsstat, ï skall åtgärder vidtas för att säkerställa en lämplig riskfördelning
inom gruppen. òny Artikel 119 Kommissionen skall
senast den 31 december 2007 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och
rådet om tillämpningen av detta avsnitt, vid behov åtföljd av lämpliga
förslag.” ê2000/12/EG (anpassad) Avsnitt 6 Kvalificerat Ö Kvalificerade Õ innehav i företag
utanför finansområdet ê2000/12/EG Art.
51.1–2 (anpassad) Artikel 120 Begränsningar av
kvalificerat innehav i icke-finansiella företag 1. Inget kreditinstitut får ha ett
kvalificerat innehav, som motsvarar mer än 15 % av institutets kapitalbas,
i ett företag som är varken ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut
eller som driver sådan verksamhet som avses i artikel 43.2 f Ö andra
stycket Õ i direktiv
86/635/EEG. 2. Ett kreditinstituts sammantagna
kvalificerade innehav i andra företag än kreditinstitut, finansiella institut
och företag som driver sådan verksamhet som avses i artikel 43.2 f Ö andra
stycket Õ i direktiv
86/635/EEG, får inte överstiga 60% av institutets kapitalbas. ê2002/87/EG Art. 29.5
(anpassad) 5. Medlemsstaterna
behöver inte tillämpa begränsningarna enligt punkterna 1 och 2 för ägarposter i
försäkringsföretag enligt definitionen i direktiv 73/239/EEG och direktiv
79/267/EEG eller i återförsäkringsföretag enligt definitionen i direktiv
98/78/EG. ê2000/12/EG Art. 51.4
(anpassad) 4. Aktier eller andelar
som tillfälligt innehas under tiden för finansiell rekonstruktion eller till
skydd för verksamhet eller som ett normalt led i emissionsverksamhet eller i
ett instituts namn för annans räkning skall inte räknas som kvalificerade
innehav vid beräkning av de i punkterna 1 och 2 angivna gränstalen. Aktier och
andelar som inte utgör finansiella anläggningstillgångar enligt definitionen i
artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG skall inte medräknas. ê2000/12/EG Art. 51.5 53. De
gränstal som föreskrivits i punkterna 1 och 2 får överskridas endast under
exceptionella förhållanden. I sådana fall skall behöriga myndigheter förelägga
kreditinstitutet att antingen öka sin kapitalbas eller vidta andra likvärdiga
åtgärder. ê2000/12/EG Art. 51.6
(anpassad) 6. Medlemsstaterna får
föreskriva att behöriga myndigheter inte skall tillämpa de i punkterna 1 och 2
angivna gränstalen, om det föreskrivs att 100% av de belopp varmed
kreditinstitutens kvalificerade innehav överskrider dessa gränstal måste täckas
av egen kapitalbas och att avdrag för motsvarande del av kapitalbasen skall ske
vid beräkning av kapitaltäckningsgraden. Om båda de gränstal som angivits i
punkterna 1 och 2 överskridits, skall det större av de överskridna beloppen
täckas av egen kapitalbas. ê2000/12/EG Art. 51.4 Artikel 121 4. Aktier eller andelar som tillfälligt innehas under tiden för
finansiell rekonstruktion eller till skydd för verksamhet eller som ett normalt
led i emissionsverksamhet eller i ett instituts namn för annans räkning skall
inte räknas som kvalificerade innehav vid beräkning av de i punkterna 1 och 2
angivna gränstalen. Aktier och andelar som inte utgör finansiella
anläggningstillgångar enligt definitionen i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG
skall inte medräknas. ê2002/87/EG Art. 29.5 Artikel 122 31. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa begränsningarna enligt
punkterna 1 och 2 för ägarposter i försäkringsföretag enligt definitionen i
direktiv 73/239/EEG och direktiv 79/267/EEG eller i återförsäkringsföretag
enligt definitionen i direktiv 98/78/EG. ê2000/12/EG Art. 51.6
(anpassad) 62. Medlemsstaterna får föreskriva att behöriga myndigheter inte
skall tillämpa de i Ö artikel
120.1–2 Õ punkterna 1 och 2 angivna gränstalen, om det föreskrivs
att 100 % av de belopp varmed kreditinstitutens kvalificerade innehav
överskrider dessa gränstal måste täckas av egen kapitalbas och att avdrag för
motsvarande del av kapitalbasen skall ske vid beräkning av
kapitaltäckningsgraden. Om båda de gränstal som angivits i Ö artikel
120.1–2 Õ punkterna 1 och 2 överskridits, skall det större av de
överskridna beloppen täckas av egen kapitalbas. òny KAPITEL 3 KREDITINSTITUTENS
VÄRDERINGSMETODER Artikel 123 Kreditinstituten
skall ha infört sunda, effektiva och heltäckande strategier och metoder för att
fortlöpande värdera och upprätthålla internt kapital som till belopp, slag och
fördelning enligt deras uppfattning är tillräckligt för att täcka arten och
nivån på de risker som de är, eller kan komma att bli, exponerade för. Dessa strategier och
metoder skall regelbundet utvärderas internt för att säkerställa att de
fortfarande är heltäckande och står i proportion till arten och omfattningen av
kreditinstitutets verksamheter och till dessas komplexitetsgrad. ê2000/12/EG (anpassad) KAPITEL 34 GRUPPBASERAD Ö DE BEHÖRIGA
MYNDIGHETERNAS Õ TILLSYN Ö OCH
UPPLYSNINGSPLIKTÕ ê 2000/12/EG (ny) è1 1
2002/87/EG Art. 29.6 Artikel 52 Gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut 1. Ett kreditinstitut som är moderföretag till ett kreditinstitut eller
ett finansiellt institut eller som har ett ägarintresse i ett sådant institut
skall, i den omfattning och på det sätt som föreskrivs i artikel 54, stå under
tillsyn utövad på grundval av sammanställning av institutens finansiella
ställning. Tillsynen skall minst omfatta de områden som anges i punkterna 5 och
6. 2. Ett kreditinstitut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag
skall, i den omfattning och på det sätt som föreskrivs i artikel 54, stå under
tillsyn på grundval av sammanställning av institutets finansiella ställning med
den som gäller för det finansiella holdingföretaget. Tillsynen skall minst
omfatta de områden som anges i punkterna 5 och 6. è1 Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 54a skall
sammanställningen inte på något sätt anses innebära att de behöriga
myndigheterna har skyldighet att utöva tillsyn i förhållande till det enskilda finansiella
holdingföretaget. ç ê2000/12/EG Art. 52.3 3.
Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheter som enligt artikel 53 har till
uppgift att utöva den gruppbaserade tillsynen får besluta att undanta ett
kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag som tillhandahåller
tjänster knutna till bankverksamhet från reglerna om gruppbaserad tillsyn när
institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett företag i vilket
ägarintresse innehas –
om företaget är
beläget i ett tredje land där rättsliga hinder föreligger för överföring av
nödvändig information, –
om företaget enligt de
behöriga myndigheternas bedömning endast är av mindre betydelse med hänsyn till
syftet med övervakningen av kreditinstitut och i samtliga fall om företagets
totala balansomslutning uppgår till mindre än det lägsta av följande belopp: 10
miljoner euro eller 1% av den totala balansomslutningen i moderföretaget eller
i det företag som innehar ägarintresse, även om flera företag var för sig uppfyller
dessa kriterier skall de omfattas av bestämmelserna om sammanställd redovisning
om de tillsammans är av icke oväsentlig betydelse med hänsyn till det ovan
nämnda syftet, –
om de behöriga
myndigheter som har ansvar för den gruppbaserade tillsynen bedömer att
sammanställning av den finansiella ställningen i företaget skulle vara olämplig
eller vilseledande med hänsyn till syftet med den gruppbaserade tillsynen. ê2000/12/EG Art.
52.5–8 5. Tillsyn vad gäller soliditet och uppfyllande av kapitaltäckningskrav
för marknadsrisker samt kontroll av stora exponeringar skall utövas på grundval
av sammanställning i enlighet med denna artikel och artikel 53-56.
Medlemsstaterna skall när det är lämpligt besluta om de åtgärder som behövs för
att finansiella holdingföretag skall omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad
tillsyn i enlighet med punkt 2. Kontrollen av att de gränser som anges i artikel 51.1 och 51.2 inte
överskrids skall utövas genom tillsyn och övervakning på grundval av
sammanställning eller kvotsammanställning av kreditinstituts finansiella
ställning. 6. De behöriga myndigheterna skall se till att det i alla företag, som
omfattas av sådan gruppbaserad tillsyn som utövas över ett kreditinstitut med
tillämpning av punkterna 1 och 2, finns tillfredsställande interna
kontrollrutiner för att ta fram den information som kan vara av betydelse för
att uppnå syftet med gruppbaserad tillsyn. 7. Utan att detta påverkar tillämpningen av speciella bestämmelser i
andra direktiv får medlemsstaterna avstå från att tillämpa reglerna i punkt 5,
genom kvotsammanställning eller individuellt, på ett kreditinstitut som i
egenskap av moderföretag är underkastat gruppbaserad tillsyn och på varje
dotterföretag till ett sådant kreditinstitut, under förutsättning att dotterföretaget
är föremål för deras auktorisation och står under deras tillsyn samt ingår i
den gruppbaserade tillsynen över moderföretaget. Samma möjlighet till undantag
gäller när moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag som har huvudkontor
i samma medlemsstat som kreditinstitutet, under förutsättning att det är
underkastat samma tillsyn som den som gäller för kreditinstitutet, i synnerhet
såvitt avser reglerna i punkt 5. I båda de fall som avses i första stycket måste åtgärder vidtas för att
säkerställa en lämplig fördelning av kapitalet inom bankgruppen. Om de behöriga myndigheterna tillämpar dessa regler individuellt på ett
sådant kreditinstitut får de tillämpa bestämmelsen i artikel 34.2 sista stycket
vid beräkning av kapitalbasen. 8. Om ett kreditinstitut vars moderföretag är ett kreditinstitut är
beläget i en annan medlemsstat och har beviljats auktorisation där, skall de
behöriga myndigheter som har beviljat auktorisationen tillämpa reglerna i punkt
5 individuellt på kreditinstitutet, eller i förekommande fall på grundval av
delsammanställning. ê2000/12/EG Art. 52.9
(anpassad) è1 2004/xx/EG
Art. 3.9 9. Trots vad som
föreskrivs i punkt 8 får de behöriga myndigheter som auktoriserat ett
dotterföretag vars moderföretag är ett kreditinstitut, genom bilaterala avtal
delegera ansvaret för tillsynen till de behöriga myndigheter som beviljat
moderföretaget auktorisation och utövar tillsyn över detta, så att dessa
myndigheter ikläder sig ansvar för tillsynen över dotterföretaget i enlighet
med detta direktiv. Kommissionen skall hållas underrättad om förekomsten av
sådana avtal och om deras innehåll. è1 Den skall vidarebefordra sådan information till de behöriga
myndigheterna i övriga medlemsstater. ç òny Avsnitt 1 –
Tillsyn Artikel 124 1. De
behöriga myndigheterna skall med beaktande av de tekniska kriterier som anges i
bilaga XI granska de styrformer, strategier, metoder och mekanismer som
kreditinstituten infört för att följa detta direktiv och utvärdera de risker
som kreditinstituten är, eller kan komma att bli, exponerade för. 2. Omfattningen
av den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 skall motsvara kraven i
detta direktiv. 3. Med
stöd av den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 skall de behöriga
myndigheterna fastställa om de styrformer, strategier, metoder och mekanismer
som kreditinstituten infört för att följa detta direktiv och den kapitalbas de
förfogar över är tillräckliga för att säkerställa en sund hantering och
täckning av de risker de är exponerade för. 4. De
behöriga myndigheterna skall fastställa hur ofta och hur ingående översyn och
utvärdering enligt punkt 1 skall genomföras med beaktande av betydelsen för
banksystemet som helhet, arten, omfattningen och komplexitetsgraden hos
verksamheterna i varje enskilt kreditinstitut. Förnyad översyn och utvärdering
skall ske minst en gång årligen. 5. De
behöriga myndigheternas översyn och utvärdering skall även omfatta
kreditinstitutens exponering för ränterisker i samband med andra verksamheter
än handel. Det skall krävas att åtgärder vidtas beträffande institut vilkas
ekonomiska värde minskar med mer än motsvarande 20 % av deras kapitalbas
till följd av en plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna, vars
omfattning de behöriga myndigheterna skall föreskriva och som inte skall skilja
sig åt mellan olika kreditinstitut. ê2000/12/EG Art.
53.1–2 första stycket (anpassad) ðny Artikel 125 Behöriga myndigheter med ansvar för
gruppbaserad tillsyn 1. Om moderföretaget är ett ð moderkreditinstitut ï kreditinstitut ð i en medlemsstat eller ett
moderkreditinstitut inom EU ï skall den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter
som beviljat moderföretaget auktorisation enligt artikel 4
Ö 6 Õ. 2. Om moderföretaget till ett kreditinstitut
är ett finansiellt ð moderholdingföretag ï holdingföretag ð i en medlemsstat eller ett finansiellt
moderholdingföretag inom EU ï skall den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter
som beviljat kreditinstitutet auktorisation enligt artikel 4 Ö 6 Õ . ê2000/12/EG Art. 53.2
andra och tredje styckena samt 53.3 (anpassad) ðny Artikel 126 3.1. När
kreditinstitut som beviljats auktorisation i två eller flera medlemsstater har
samma finansiella ð moderholdingföretag ï holdingföretag ð i en medlemsstat eller samma
finansiella moderholdingföretag inom EU ï som moderföretag, skall dock den
gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat
där det finansiella holdingföretaget etablerades. Om det finansiella holdingföretaget inte har något dotterkreditinstitut
som beviljats auktorisation i den medlemsstat där holdingföretaget etablerades,
skall de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater (inklusive de behöriga
myndigheterna i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget
etablerades) söka träffa överenskommelse om vilken av dessa myndigheter som
skall utöva den gruppbaserade tillsynen. I avsaknad av sådan överenskommelse skall den
gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som beviljat det
kreditinstitut som har den största balansomslutningen auktorisation. 3. De behöriga myndigheter som berörs får efter gemensam
överenskommelse avstå från att tillämpa reglerna i punkt 2 första och andra
styckena. òny När kreditinstitut som
är auktoriserade i två eller flera medlemsstater som moderföretag har mer än
ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor i olika medlemsstater som i var
och en av dessa medlemsstater även har kreditinstitut, skall den gruppbaserade
tillsynen utövas av den behöriga myndigheten för det kreditinstitut som har den
största totala balansomslutningen. 2. När
mer än ett kreditinstitut, som är auktoriserat inom gemenskapen, har samma
finansiella holdingföretag som moderföretag, och inget av dessa kreditinstitut
har auktoriserats i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget är
etablerat, skall den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndighet
som har auktoriserat det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen,
och detta kreditinstitut skall vid tillämpningen av detta direktiv betraktas
som det kreditinstitut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag
inom EU. ê2000/12/EG Art. 53.4 4. De överenskommelser som avses i punkt 2 tredje stycket och punkt 3
skall innehålla bestämmelser om samarbete och överföring av sådan information
som behövs för att syftet med den gruppbaserade tillsynen skall kunna uppnås. òny 3. I
särskilda fall får de behöriga myndigheterna genom ömsesidig överenskommelse
bortse från kriterierna i punkterna 1 och 2, om det skulle vara olämpligt att
tillämpa dem med hänsyn till de kreditinstitut det gäller och den relativa
betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, och i stället utse en
annan behörig myndighet för att ansvara för den gruppbaserade tillsynen. I
sådana fall skall de behöriga myndigheterna, innan de fattar sitt beslut, ge
moderkreditinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom EU
eller det kreditinstitut som har den största balansomslutningen, beroende på
vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig om beslutet. 4. De
behöriga myndigheterna skall underrätta kommissionen om alla överenskommelser
inom ramen för punkt 3. ê2000/12/EG Art. 52.2
sista meningen ðny Artikel 127 1. ðMedlemsstaterna skall när det är lämpligt
besluta om de åtgärder som behövs för att finansiella holdingföretag skall
omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. Utan att det påverkar
tillämpningen av artikel 135, ï skall sammanställningen inte på något sätt anses innebära att de
behöriga myndigheterna har skyldighet att utöva tillsyn i förhållande till det
enskilda finansiella holdingföretaget. ê2000/12/EG Art. 52.4
(anpassad) 42. När
en medlemsstats behöriga myndigheter beslutat undanta ett dotterkreditinstitut
från reglerna om gruppbaserad tillsyn i något av de fall som avses i punkt 3 andra och tredje strecksatsen Ö artikel
73.1 b–c Õ, får de behöriga
myndigheterna i den medlemsstat där dotterkreditinstitutet är beläget begära
information från moderföretaget som kan underlätta tillsynen över detta
kreditinstitut. ê2000/12/EG Art. 52.10
(anpassad) 103. Medlemsstaterna
skall se till att de behöriga myndigheter som har ansvaret för den
gruppbaserade tillsynen kan inhämta sådan information som avses i artikel 55 Ö 137 Õ, från dotterföretag
till ett kreditinstitut eller ett finansiellt holdingföretag som inte omfattas
av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. I sådana fall skall reglerna i samma
artikel om överföring och kontroll av information gälla. ê2000/12/EG Art. 53.5 Artikel 128 5. Om en medlemsstat har mer än en behörig myndighet som har befogenhet
att utöva tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut, skall
medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att en samordning mellan dessa
myndigheter skall etableras. òny Artikel 129 1. Den
behöriga myndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över
moderkreditinstitut inom EU och kreditinstitut som kontrolleras av finansiella
moderholdingföretag inom EU skall utföra följande uppgifter: a) Övervakning och
bedömning av huruvida kraven i artiklarna 71 och 72.1–3 uppfylls. b) Samordning när
det gäller att samla in och sprida relevant information på löpande basis och i
krissituationer. c) Planering och
samordning av tillsynsverksamheterna på löpande basis och i krissituationer,
däribland även när det gäller de verksamheter som avses i artikel 124, i
samarbete med berörda behöriga myndigheter, och de verksamheter som avses i
artiklarna 43 och 141. 2. När
det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i artiklarna 84.1, 87.9
respektive 105, som inlämnas av ett moderkreditinstitut inom EU och dess
dotterföretag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt
holdingföretag inom EU, skall de behöriga myndigheterna arbeta gemensamt under
fullt utvecklat samråd för att fastställa om det begärda tillståndet bör
beviljas eller ej samt eventuella villkor och bestämmelser som skall gälla för
tillståndet. Ansökan enligt första
stycket får endast riktas till den behöriga myndighet som avses i punkt 1. De behöriga
myndigheterna skall inom högst sex månader genom ett enda dokument överenskomma
om ett gemensamt beslut om ansökan. Detta dokument skall tillhandahållas
sökanden. Om inget beslut har fattats
inom sex månader, skall den behöriga myndighet som avses i punkt 1 själv
besluta om ansökan. Artikel 130 1. Om
en kritisk situation uppstår, som kan sätta det finansiella systemets
stabilitet och integritet i fara, skall de behöriga myndigheter som ansvarar
för den gruppbaserade tillsynen med iakttagande av andra avsnittet av kapitel 1
i avdelning V snarast möjligt underrätta de myndigheter som avses i artikel
49 a och artikel 50. Denna skyldighet skall gälla för alla de behöriga
myndigheter som anges i artiklarna 125–126 för en viss företagsgrupp och för
den behöriga myndighet som anges i artikel 129.1. 2. Den
behöriga myndighet som ansvarar för gruppbaserad tillsyn skall, då den har
behov av uppgifter som redan lämnats till en annan behörig myndighet, alltid
när så är möjligt vända sig till den myndigheten för att undvika dubbel
rapportering till de olika myndigheter som medverkar i tillsynen. Artikel 131 För att skapa goda
förutsättningar för att upprätta en effektiv tillsyn skall den behöriga
myndighet som ansvarar för gruppbaserad tillsyn och de övriga behöriga
myndigheterna skriftligen ha fastställt en ordning för samordningen och
samarbetet. Inom ramen för
sådana ordningar får ytterligare uppgifter anförtros den behöriga myndighet som
ansvarar för den gruppbaserade tillsynen, och förfaranden kan anges för
beslutsprocessen och för samarbetet med andra behöriga myndigheter. ê2000/12/EG Art. 52
(anpassad) Trots vad som föreskrivs
i punkt 8 får de Ö De Õ behöriga myndigheter
som auktoriserat ett dotterföretag vars moderföretag är ett kreditinstitut, Ö får Õ genom bilaterala
avtal delegera ansvaret för tillsynen till de behöriga myndigheter som beviljat
moderföretaget auktorisation och utövar tillsyn över detta, så att dessa
myndigheter ikläder sig ansvar för tillsynen över dotterföretaget i enlighet
med detta direktiv. Kommissionen skall hållas underrättad om förekomsten av
sådana avtal och om deras innehåll. Den skall vidarebefordra sådan information
till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater och till rådgivande
bankrörelsekommittén. òny Artikel 132 1. De
behöriga myndigheterna skall ha ett nära samarbete med varandra. De skall
ömsesidigt tillhandahålla alla upplysningar som är väsentliga och relevanta för
övriga myndigheter när de utför sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. Härvid
skall de behöriga myndigheterna på begäran överlämna alla relevanta
upplysningar och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upplysningar. De behöriga myndigheter
som ansvarar för gruppbaserad tillsyn över företag inom EU skall särskilt
säkerställa att relevanta upplysningar lämnas till behöriga myndigheter i andra
medlemsstater som utövar tillsyn över dotterföretag till dessa moderföretag.
När man fastställer hur omfattande de relevanta upplysningarna skall vara,
skall hänsyn tas till dotterföretagens betydelse inom det finansiella systemet
i respektive medlemsstat. De väsentliga
upplysningar som avses i första stycket skall bl.a. omfatta följande: a) Redovisning av
gruppstrukturen för alla större kreditinstitut inom en grupp och av de behöriga
myndigheterna för kreditinstituten inom företagsgruppen. b) Förfaranden för
att inhämta upplysningar från de kreditinstitut som ingår i en företagsgrupp
samt för kontroll av dessa upplysningar. c) Negativ
utveckling i kreditinstitut eller andra enheter inom en företagsgrupp som kan
få allvarliga följder för kreditinstituten. d) Betydande
sanktioner och extraordinära åtgärder som de behöriga myndigheterna genomfört i
enlighet med detta direktiv, däribland åläggande av ytterligare kapitalkrav
enligt artikel 136 och av begränsningar i användningen av internmätningsmetoder
för beräkningen av kravet på kapitalbas enligt artikel 105. 2. De
behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut som
kontrolleras av ett moderkreditinstitut inom EU skall vända sig till den
behöriga myndighet som avses i artikel 129.1 när de behöver upplysningar om
genomförandet av metoder och strategier som fastställs genom detta direktiv,
och som den myndigheten redan kan ha tillgång till. 3. De
behöriga myndigheterna skall, innan de fattar beslut, rådfråga varandra om
följande förhållanden, i den utsträckning som besluten är av betydelse för
andra behöriga myndigheters tillsynsuppgifter: a) Förändringar av
ägar‑, organisations‑ eller ledningsstrukturen i kreditinstitut inom
en grupp, för vilka behöriga myndigheters godkännande eller tillstånd krävs. b) Betydande
sanktioner och extraordinära åtgärder som de behöriga myndigheterna genomfört,
däribland åläggande av ytterligare kapitalkrav enligt artikel 136 och av
begränsningar i användningen av internmätningsmetoder för beräkningen av kravet
på kapitalbas enligt artikel 105. I fall enligt b skall
den behöriga myndighet som ansvarar för gruppbaserad tillsyn alltid rådfrågas. En behörig myndighet får
dock besluta att inte rådfråga den myndigheten i brådskande fall eller om ett
sådant samråd skulle kunna äventyra verkan av besluten. I sådana fall skall den
behöriga myndigheten utan dröjsmål underrätta de övriga behöriga myndigheterna. ê2000/12/EG Art. 54.1
(anpassad) Artikel 133 Sammanställningens
form och omfattning 1. De behöriga myndigheter som
är ansvariga för den gruppbaserade tillsynen skall för att utöva tillsynen
kräva fullständig sammanställning av alla kreditinstitut och finansiella
institut som är dotterföretag. Dock får Ö de behöriga
myndigheterna kräva enbart Õ sammanställning på
proportionell grund föreskrivas i de fall där,
enligt Ö deras Õ de behöriga myndigheternas bedömning, moderföretagets
ansvar är begränsat till moderföretagets andel av kapitalet i dotterföretaget
med hänsyn till det ansvar som åvilar andra aktieägare, andelsägare eller
medlemmar med tillfredsställande soliditet. Övriga aktieägares, andelsägares
och medlemmars ansvar skall klart fastställas, om så erfordras genom formella,
undertecknade förbindelser. ê2002/87/EG Art. 29.7
a Om företagen står i ett sådant samband som avses i
artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG skall de behöriga myndigheterna bestämma hur
sammanställningen skall ske. ê2000/12/EG Art.
54.2–3 (anpassad) 2. De behöriga myndigheter som
är ansvariga för utövandet av den gruppbaserade
tillsynen skall för detta ändamål kräva
sammanställning på proportionell grund av ägarintressen i kreditinstitut och
finansiella institut, som leds av ett företag som omfattas av sammanställningen
jämte ett eller flera företag som inte omfattas av sammanställningen när dessa
företags ansvar är begränsat till den andel av kapital som de innehar. 3. Om det finns andra
ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som anges i
punkterna 1 och 2, skall de behöriga myndigheterna bestämma om och hur
sammanställning skall ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden
används. Tillämpning av denna metod skall dock inte innebära att företagen i
fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen. ê2000/12/EG Art. 54.4
första stycket (anpassad) Artikel 134 41. Utan
att detta påverkar tillämpningen av Ö artikel
133 Õ punkterna 1, 2 och 3, skall de behöriga myndigheterna
bestämma om och hur sammanställning skall ske i följande fall: a) - De behöriga myndigheterna bedömer att ett kreditinstitut, utan
att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar, utövar
ett väsentligt inflytande över ett eller flera kreditinstitut eller finansiella
institut. b) Två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har
samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmelser i
stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande. ê2002/87/EG Art. 29.7
b --------- ê2000/12/EG Art. 54.4
andra stycket De behöriga myndigheterna får tillåta eller
kräva att den metod som föreskrivs i artikel 12 i direktiv 83/349/EEG skall
användas. Tillämpning av denna metod skall dock inte innebära att företagen i
fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn. ê2000/12/EG Art. 54.5
(anpassad) ðny 52 När
gruppbaserad tillsyn skall utövas enligt artikel 52.1 och
52.2 Ö artiklarna
125–126 Õ skall företag som
tillhandahåller Ö anknutna Õ tjänster anknutna till bankverksamhet ð och kapitalförvaltningsbolag enligt
definitionen i direktiv 2002/87/EG ï tas med i sammanställningen i de fall och i enlighet med de metoder
som anges i Ö artikel 133 och
i Õ punkt 1-4 i denna artikel. ê2002/87/EG Art. 29.8
(anpassad) Artikel 135 Ledningsorgan
för finansiella holdingföretag Medlemsstaterna skall kräva att de personer
som faktiskt leder affärsverksamheten i ett finansiellt holdingföretag har ett
tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet för att kunna fullgöra
dessa åligganden. òny Artikel 136 1. De
behöriga myndigheterna skall kräva att varje kreditinstitut som inte uppfyller
kraven i detta direktiv på ett tidigt stadium vidtar nödvändiga åtgärder för
att komma till rätta med denna situation. I detta syfte skall
de behöriga myndigheterna ha befogenhet till bl.a. följande åtgärder: a) Att ålägga
kreditinstitut att hålla en kapitalbas som överstiger den miniminivå som
fastställs genom artikel 75. b) Att
förstärka de styrformer och strategier som genomförts för att följa artiklarna
22 och 123. c) Att
kräva att kreditinstitut i samband med kravet på kapitalbas tillämpar en
särskild reserveringspolitik eller behandlar tillgångar på särskilt sätt. d) Att införa
restriktioner eller begränsningar för kreditinstitutens verksamhet,
transaktioner eller nätverk. e) Att
reducera den inneboende risken i kreditinstitutens verksamheter, produkter och
system. Sådana åtgärder
skall antas under iakttagande av avsnitt 2 av kapitel 1 i avdelning V. 2. De
behöriga myndigheterna skall ålägga åtminstone de kreditinstitut som har
otillräckliga styrformer, metoder, mekanismer och strategier för hantering och
täckning av sina risker ett särskilt krav på kapitalbas utöver den miniminivå
som fastställs genom artikel 75, om det inte är troligt att en förstärkning i
dessa avseenden skulle kunna åstadkommas inom rimlig tid endast genom
tillämpning av andra åtgärder. ê2000/12/EG Art. 55.
(anpassad) Artikel 137 Information som
skall tillhandahållas av holdingföretag med blandad verksamhet och deras
dotterföretag 1. I avvaktan på vidare
samordning av metoderna för sammanställd redovisning, skall medlemsstaterna
föreskriva att de behöriga myndigheter som har ansvar för auktorisation och
tillsyn över ett eller flera kreditinstitut vars moderföretag är ett
holdingföretag med blandad verksamhet, skall kräva att moderföretaget och
dotterföretagen lämnar sådan information som kan vara av betydelse för
tillsynen över dotterkreditinstituten. De behöriga myndigheterna kan inhämta
informationen antingen direkt från moderföretaget och dotterföretagen eller via
dotterkreditinstituten. ê2000/12/EG Art. 55.2
(anpassad) 2. Medlemsstaterna skall
föreskriva att deras behöriga myndigheter antingen själva eller genom externa
granskare, kan företa inspektion på platsen för att kontrollera de uppgifter
som lämnats av holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag.
Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett av dess dotterföretag är
ett försäkringsföretag, får också det förfarande som avses i artikel 56.4 Ö 140.1 Õ användas. Om ett
holdingföretag med blandad verksamhet eller ett av dess dotterföretag är
beläget i en annan medlemsstat än dotterkreditinstitutet, skall kontroll av
uppgifter företas på platsen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 56.7 Ö 140.1 Õ. ê2002/87/EG Art. 29.9
(anpassad) Artikel 138 Transaktioner
inom det finansiella konglomeratet med holdingföretag med blandad verksamhet 1. Utan att detta påverkar bestämmelserna i avdelning V kapitel 2 avsnitt 3 Ö 5 Õ i detta direktiv skall medlemsstaterna, då
moderföretaget till ett eller flera kreditinstitut är ett holdingföretag med
blandad verksamhet, se till att de behöriga myndigheter som ansvarar för
tillsynen över dessa kreditinstitut utövar allmän tillsyn över transaktioner
mellan kreditinstitutet och holdingföretaget med blandad verksamhet samt dess
dotterföretag. 2. De behöriga myndigheterna skall
kräva att kreditinstituten följer adekvata metoder för riskhantering och
rutiner för intern kontroll, inbegripet sunda rapporterings- och
redovisningsförfaranden, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta,
övervaka och kontrollera transaktionerna med det holdingföretag med blandad
verksamhet som är moderföretag och dess dotterföretag. De behöriga myndigheterna
skall kräva att kreditinstituten rapporterar varje annan betydande transaktion
med dessa enheter än den som avses i artikel 48 Ö 110 Õ. Dessa förfaranden
och betydande transaktioner skall övervakas av de behöriga myndigheterna. Om ovannämnda transaktioner inom det finansiella
konglomeratet utgör ett hot mot kreditinstitutets finansiella ställning, skall
den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över institutet vidta
lämpliga åtgärder. ê2000/12/EG Art.
56.1–3 (anpassad) Artikel 139 Åtgärder för att
underlätta den gruppbaserade tillsynen 1. Medlemsstaterna skall vidta de
åtgärder som är nödvändiga för att se till att det inte finns några rättsliga
hinder för Ö utbyte
mellan Õ företag som omfattas
av den gruppbaserade tillsynen, holdingföretag med blandad verksamhet och deras
dotterföretag samt dotterföretag som avses i artikel 52.10 Ö 127.3 Õ att sinsemellan utbyta information som är av betydelse för
tillsyn i enlighet med artiklarnael 52-55 Ö 124–138 Õ och denna artikel. 2. När ett moderföretag och något av
dess dotterkreditinstitut är belägna i olika medlemsstater skall de behöriga
myndigheterna i de olika medlemsstaterna utbyta information som är av betydelse
för att möjliggöra eller underlätta gruppbaserad tillsyn. Om de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där
moderföretaget är beläget inte själva utövar gruppbaserad tillsyn enligt artikel 53 Ö artiklarna
125–126 Õ kan de anmodas av de
behöriga myndigheter som har ansvar för sådan tillsyn att från moderföretaget
begära information som är av betydelse för den gruppbaserade tillsynen och att
överföra informationen till myndigheterna i fråga. 3. Medlemsstaterna skall tillåta sina
behöriga myndigheter att utbyta sådan information som anges i punkt 2, varvid
skall gälla att inhämtande av eller förfogande över information avseende
finansiella holdingföretag, finansiella institut eller företag som
tillhandahåller Ö anknutna Õ tjänster anknutna till bankverksamhet, inte på något sätt skall
anses innebära att de behöriga myndigheterna har någon skyldighet att ha en
tillsynsfunktion i förhållande till dessa enskilda institut eller företag. På liknande sätt skall medlemsstaterna tillåta
sina behöriga myndigheter att utbyta sådan information som anges i artikel 55 Ö 137 Õ, varvid skall gälla
att inhämtande av eller förfogande över information inte på något sätt skall
anses innebära att de behöriga myndigheterna har någon tillsynsfunktion i
förhållande till holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag
som inte är kreditinstitut eller till sådana dotterföretag som avses i artikel 52.10 Ö 127.3 Õ . ê2000/12/EG Art.
56.4–6 (anpassad) Artikel 140 41. Om
ett kreditinstitut, ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med
blandad verksamhet kontrollerar ett eller flera dotterföretag som är
försäkringsföretag eller andra företag som tillhandahåller investeringstjänster
som fordrar auktorisation, skall de behöriga myndigheterna och de myndigheter
som bemyndigats att utöva den offentliga tillsynen över försäkringsföretag
eller över andra företag som tillhandahåller investeringstjänster ha ett nära
samarbete. Utan att detta påverkar respektive myndighets ansvar skall dessa
myndigheter förse varandra med all information som är ägnad att underlätta
deras uppgift och tillåta tillsyn över verksamheten och den finansiella ställningen
i de företag över vilka de utövar tillsyn. 52. Beträffande
information som erhålls inom ramen för gruppbaserad tillsyn och i synnerhet
beträffande sådant utbyte av information mellan behöriga myndigheter som
föreskrivs i detta direktiv skall tystnadsplikt gälla i enlighet med Ö avsnitt 2 i
kapitel 1 av avdelning V Õ artikel 30. 63. De
behöriga myndigheter som har ansvar för gruppbaserad tillsyn skall upprätta
förteckningar över sådana finansiella holdingföretag som anges i artikel 52.2 Ö 71.2 Õ . Dessa
förteckningar skall överlämnas till de behöriga myndigheterna i andra
medlemsstater och till kommissionen. ê2000/12/EG Art. 56.7
(anpassad) è1 1
2002/87/EG Art. 29.10 Artikel 141 7. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämpning av detta
direktiv i ett särskilt fall önskar kontrollera uppgifter om ett
kreditinstitut, ett finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut, ett
företag som tillhandahåller Ö anknutna Õ tjänster anknutna till bankverksamhet, ett holdingföretag med
blandad verksamhet, ett dotterföretag som avses i artikel 55 eller ett
dotterföretag som avses i artikel 52.10 Ö 127.3 Õ och institutet eller
företaget är beläget i en annan medlemsstat, skall de hos de behöriga
myndigheterna i den andra medlemsstaten begära att sådan kontroll företas. De
myndigheter som erhållit en sådan framställning skall inom ramen för sina
befogenheter efterkomma denna, antingen genom att själva utföra kontrollen
eller genom att tillåta att de myndigheter som begärt kontrollen utför den,
eller genom att tillåta en revisor eller expert att utföra den. è1 Den
behöriga myndighet som har framställt begäran får, om den så önskar, delta i kontrollen,
om den inte själv utför den. ç ê2000/12/EG Art. 56.8
(anpassad) Artikel 142 8. Utan att detta påverkar tillämpningen av medlemsstaternas
straffrättsliga bestämmelser skall medlemsstaterna se till att sanktioner eller
andra åtgärder, som syftar till att stoppa konstaterade överträdelser eller
avlägsna orsakerna till sådana överträdelser, kan vidtas mot finansiella
holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet eller mot deras
ansvariga ledning för överträdelser av lagar eller andra författningar som
antagits för genomförandet av artikel 52-55 Ö artiklarna
124–141 Õ och denna artikel. I vissa fall kan sådana
åtgärder kräva domstolsprövning. De behöriga myndigheterna skall ha ett nära
samarbete för att säkerställa att Ö dessa
sanktioner och andra Õ åtgärderna leder till önskat resultat, särskilt när
den centrala förvaltningen eller den centrala ledningen i ett finansiellt
holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet inte är placerad
vid företagets huvudkontor. ê2002/87/EG Art. 29.11
(anpassad) è1 2004/xx/EG
Art. 3.10 Artikel 143 Moderföretag i
tredje land 1. 1. Om ett
kreditinstitut, vars moderföretag är ett kreditinstitut eller ett finansiellt
holdingföretag med huvudkontor Ö i tredje
land Õ utanför gemenskapen, inte är föremål för gruppbaserad
tillsyn enligt artikel 52 Ö artiklarna
125–126 Õ, skall de behöriga
myndigheterna kontrollera huruvida kreditinstitutet är föremål för gruppbaserad
tillsyn av en behörig myndighet i tredje land, vilken är likvärdig med den som
styrs av de principer som anges i artikel 52 Ö detta
direktiv Õ. Kontrollen skall utföras av den behöriga myndighet
som skulle vara ansvarig för den extra tillsynen om fjärde
stycket Ö punkt 3 Õ hade varit
tillämpligt, på begäran av
moderföretaget eller av någon av de reglerade enheter som auktoriserats i
gemenskapen eller på eget initiativ. Denna behöriga myndighet skall samråda med
de andra berörda behöriga myndigheterna. 2. è1Kommissionen
får begära att Europeiska bankkommittén skallç ge allmän vägledning
om huruvida det är sannolikt att de system för gruppbaserad tillsyn som
tillämpas av behöriga myndigheter i tredje land kommer att uppfylla de mål för
den gruppbaserade tillsynen som ställs upp i detta kapitel, när det gäller
kreditinstitut vars moderföretag har sitt huvudkontor Ö i tredje
land Õ utanför gemenskapen. Kommittén skall fortsätta att se
över all sådan vägledning och beakta varje förändring i de system för den
gruppbaserade tillsynen som tillämpas av sådana behöriga myndigheter. Den behöriga myndighet som utför den kontroll som
anges i Ö första Õ andra stycket Ö i punkt 1 Õ skall beakta all
sådan vägledning. Den behöriga myndigheten skall i detta syfte samråda med
kommittén innan beslut fattas. 3. I brist på sådan likvärdig tillsyn skall medlemsstaterna även
tillämpa bestämmelserna i artikel 52 Ö detta direktiv Õ Ö analogt Õ på kreditinstitutet Ö eller tillåta sina behöriga myndigheter att
använda andra lämpliga metoder för tillsyn vilka uppfyller målen för den
gruppbaserade tillsynen över kreditinstitut Õ. Alternativt skall
medlemsstaterna tillåta sina behöriga myndigheter att använda andra lämpliga
metoder för tillsyn vilka uppfyller målen för den gruppbaserade tillsynen över
kreditinstitut. Den behöriga
myndigheter som skulle vara ansvariga för gruppbaserad tillsyn måste Ö , efter att ha
samrått med andra berörda behöriga myndigheter, godkänna Õ enas om dessa Ö tillsynstekniker Õ metoder efter att ha samrått med
andra berörda behöriga myndigheter. De behöriga myndigheterna kan särskilt kräva att
det inrättas ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom gemenskapen
och tillämpa bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn på det finansiella
holdingföretagets ställning på gruppnivå. Ö Tillsynsteknikerna Õ Metoderna måste Ö utformas så att
de Õ uppfyllera de
mål för den gruppbaserade tillsynen som ställs upp i detta kapitel och
rapporteras till de andra berörda behöriga myndigheterna och kommissionen. òny avsnitt 2 De behöriga
myndigheternas upplysningsplikt Artikel 144 1. De
behöriga myndigheterna skall offentliggöra upplysningar om följande: a) Texterna
till de lagar och andra författningar samt den allmänna vägledning som antas i
deras medlemsstater på området för stabilitetstillsyn. b) Hur de
alternativ och det handlingsutrymme som ges genom gemenskapslagstiftningen har
utnyttjats. c) De
allmänna kriterier och metoder som de tillämpar vid den översyn och utvärdering
som avses i artikel 124. d) Utan att
det påverkar bestämmelserna i avsnitt 2 i kapitel 1 av avdelning V, aggregerade
statistiska uppgifter om centrala aspekter av genomförandet av tillsynsregelverket
i varje medlemsstat. De upplysningar som
avses i första stycket skall vara tillräckliga för att göra det möjligt att på
ett meningsfullt sätt jämföra de tillvägagångssätt som de behöriga
myndigheterna i de olika medlemsstaterna har valt. KAPITEL 5 KREDITINSTITUTENS
UPPLYSNINGSPLIKT Artikel 145 1. Vid
tillämpningen av detta direktiv skall kreditinstituten offentliggöra de
upplysningar som fastställs genom del 2 av bilaga XII med förbehåll för
bestämmelserna i artikel 146. 2. För de
behöriga myndigheternas erkännande enligt underavsnitt 2–3 av avsnitt 3 i
kapitel 2 och enligt artikel 105 av de instrument och metoder som avses i
bilaga XII del 3 skall det krävas att kreditinstituten offentliggör de
upplysningar som fastställs där. 3. Kreditinstituten
skall anta en formell policy för uppfyllandet av upplysningskraven i punkterna
1–2 och ha utarbetade riktlinjer för bedömningen av huruvida deras information
är tillfredsställande, även i fråga om kontroll och frekvens. Artikel 146 1. Trots
artikel 145 skall de behöriga myndigheterna tillåta att ett kreditinstitut inte
offentliggör en eller flera av de upplysningar som anges i del 2 av bilaga XII,
om kreditinstitutet i fråga anser att den information som skulle ges genom
offentliggörandet inte kan betraktas som väsentlig med tillämpning av det
kriterium som anges i del 1 punkt 1 i bilaga XII. 2. Trots
artikel 145 skall de behöriga myndigheterna tillåta att ett kreditinstitut
underlåter att lämna viss information som omfattas av de upplysningskrav som
anges i del 2 och 3 av bilaga XII, om kreditinstitutet i fråga anser att det i
dessa ingår information som skall anses vara företagshemligheter eller
konfidentiell information med tillämpning av de kriterier som anges i punkterna
2 och 3 i bilaga XII. 3. I de undantagsfall
som avses i punkt 2 skall kreditinstituten i fråga i sin information ange att
specifik information inte offentliggörs och skälet till detta samt
offentliggöra mer allmänna upplysningar om det som informationskravet gäller. Artikel 147 1. Kreditinstituten
skall offentliggöra den information som krävs enligt artikel 145 minst en gång
varje år. Informationen skall offentliggöras så snart som det är praktiskt
möjligt. 2. Kreditinstituten
skall också avgöra om det med hänsyn till det kriterium som anges i del 1 punkt
4 i bilaga XII är nödvändigt att information ges oftare än vad som föreskrivs i
punkt 1. Artikel 148 1. De
behöriga myndigheterna skall tillåta att kreditinstituten själva fastställer
informationsmedium, publiceringsplats och kontrollmetoder som är lämpliga för
att effektivt uppfylla upplysningskraven i artikel 145. Alla upplysningar skall
så långt möjligt lämnas via samma medium eller på samma plats. 2. Likvärdig
information som kreditinstituten offentliggör för att uppfylla redovisningskrav,
krav för börsnotering eller andra krav får anses även uppfylla kravet i artikel
145. Om information inte återfinns i årsredovisningen skall kreditinstituten
ange var man kan finna den. Artikel 149 Trots artiklarna
146–148 skall medlemsstaterna ge de behöriga myndigheterna befogenhet att kräva
att kreditinstitut a) offentliggör
en eller flera av de upplysningar som avses i del 2 och 3 av bilaga XII, b) offentliggör
en eller flera upplysningar oftare än en gång per år, och att de iakttar de
tidsfrister för offentliggörandet som myndigheterna kan fastställa, c) använder
specifika medier och platser för att lämna upplysningar som går utöver
årsredovisningen, och d) använder
specifika kontrollmetoder för upplysningar som inte omfattas av lagstadgad
revision. ê2004/xx/EG Art. 3.11 ----- ê2000/12/EG AVDELNING VI VERKSTÄLLANDE BEFOGENHETER ê2000/12/EG Art. 60
(anpassad) ðny Artikel 150 Tekniska
anpassningar 1. Utan att det påverkar
tillämpningen, vad gäller kapitalbasen, av den rapport
som avses i artikel 34.3, andra stycket ð det förslag som kommissionen skall
överlämna enligt artikel 62 ï, skall tekniska anpassningar ð ändringar ï i följande avseenden antas i den ordning som Ö avses Õ föreskrivs i Ö artikel
151 Õ punkt 2: a) Förtydligande av definitionerna i syfte att, vid tillämpningen
av detta direktiv, beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna. b) Förtydligande av definitionernan för att Ö säkerställa Õ en enhetlig
tillämpning inom hela gemenskapen av detta
direktiv skall säkerställas. c) Anpassning av terminologin och definitionerna till senare
rättsakter angående kreditinstitut och därmed sammanhängande frågor. Definitionen av zon A i artikel 1.14. Definitionen av multilaterala utvecklingsbanker i artikel 1.19. d) Ändringar av
förteckningen i artikel 2. e) Ändringar av storleken på startkapital som anges i artikel Ö 9 Õ 5, betingade av utvecklingen på de ekonomiska och
monetära områdena. f) Utvidgning av innehållet i den förteckning som avses i
artiklarna Ö 23 och 24 Õ 18 och 19 och som är intagen i bilaga I, eller anpassningar
av den terminologi som använts i förteckningen, allt i den mån detta är
motiverat av utvecklingen inom de finansiella marknaderna. g) Områden inom vilka behöriga myndigheter skall utbyta information
som uppges i artikel Ö 42 Õ 28. h) ðÄndringar av artiklarna 56–67 för att ta
hänsyn till utvecklingen av redovisningsstandarderna och av kraven i
gemenskapslagstiftningen i gemenskapslagstiftningen. ï i) Ändringar av definitioner av tillgångar
uppräknade i artikel 43 Ö förteckningen
över exponeringsklasser i artiklarna 79 och 86 Õ, för att
utvecklingen Ö på de
finansiella marknaderna Õ inom kapitalmarknaderna skall kunna beaktas. j) ðDet belopp som anges i artikel 79.2 c
och i artikel 86.4 a för att beakta inflationseffekter. ï k) Förteckningarna över och klassificeringen av poster utanför
balansräkningen i bilagorna 2 Ö II Õ och 4 Ö IV Õ, samt behandlingen
av dem vid beräkning av kapitaltäckningsgrad som uppges i
artiklarna 42, 43 och 44 och i bilaga III ð fastställande av exponeringsvärden med
tillämpning av avsnitt 3 i kapitel 2 av avdelning Vï. l) ðAnpassningar av bestämmelserna i bilagorna
V–XII för att ta hänsyn till utvecklingen på de finansiella marknaderna, bl.a.
i fråga om nya finansiella produkter, samt utvecklingen av redovisningsstandarder
och krav i gemenskapslagstiftningen. ï Ö 2. Kommissionen
får anta följande slag av tillämpningsbestämmelser i enlighet med förfarandet
i artikel 151: Õ a) ðNärmare specifikation av omfattningen av en
sådan plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna som avses i artikel
124.5. ï b) En tidsbegränsad minskning av den
minsta kapitaltäckningsgrad Ö nivå på
kapitalbasen Õ som Ö fastställs
genom Õ föreskrivs i artikel 47 Ö 75 Õ eller av viktningar som föreskrivs i artikel 43 Ö riskvikter som
fastställs genom avsnitt 3 i kapitel 2 av avdelning V Õ, för att särskilda
omständigheter skall kunna beaktas. c) ðUtan att detta påverkar den rapport som avses
i artikel 119 ï, Fförtydligande av de undantag som föreskrivs i
artiklarnael 49.5-49.10 Ö 111.4, 113, 115
och 116 Õ . d) ðNärmare specifikation av de aspekter för
vilka aggregerade statistiska uppgifter skall offentliggöras enligt artikel
144.1 d. ï e) ðNärmare specifikation av format, struktur,
innehållsförteckning och årligt publiceringsdatum för den information som
föreskrivs genom artikel 114. ï ê 2004/xx/EG Art. 3.12
(anpassad) Artikel 151 1. Kommissionen skall biträdas
av Europeiska bankkommittén, inrättad genom kommissionens beslut 2004/10/EG
(nedan: ”kommittén”) och bestående av företrädare för
medlems staterna med en företrädare för kommissionen som ordförande. 2. När det hänvisas till denna punkt Ö artikel Õ skall det
kommittéförfarande som fastställs genom artikel 5 i beslut 1999/468/EG tillämpas
i överensstämmelse med artikel 7.3 och artikel 8 i detta. Den period som avses i artikel 5.6 i beslut
1999/468/EG skall vara tre månader. ê2000/12/EG AVDELNING VII ÖVERGÅNGS‑ OCH SLUTBESTÄMMELSER KAPITEL 1 ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER ê2000/12/EG Art. 60.2
(anpassad) Artikel 61 Övergångsbestämmelser
vad beträffar artikel 36 Danmark får medge
hypotekskreditinstitut, som före den 1 januari 1990 var organiserade som
kooperativa institut eller fonder och som har ombildats till aktiebolag, att
fortsätta att i kapitalbasen med nedan angivna begränsningar, inräkna sådana
solidariska förpliktelser från medlemmar eller från låntagare som avses i
artikel 36.1, när anspråk mot dem behandlas som solidariska förpliktelser: a) Beräkningsunderlaget
för låntagares solidariska förpliktelser skall utgöra summan av de poster som
anges i artikel 354.2.1 och 354.2.2, med avdrag för de poster som anges i artikel 354.2.9, 354.2.10 och 354.2.11. b) Beräkningsunderlaget
den 1 januari 1991 eller, om ombildning sker senare, vid tidpunkten för
ombildningen, skall utgöra det maximala beräkningsunderlaget.
Beräkningsunderlaget får aldrig överstiga det maximala beräkningsunderlaget. c) Det maximala
beräkningsunderlaget skall från och med den 1 januari 1997 minskas med hälften
av det nya kapital som inflyter vid nya emissioner och som är sådant kapital
som avses i artikel 354.2.1 och har tecknats och inbetalats efter den
dagen. d) Det högsta
belopp i kapitalbasen för förpliktelser med solidarisk ansvarighet får aldrig
överstiga 50 % år
1991 och år 1992, 45 % år
1993 och år 1994, 40 % år
1995 och år 1996, 35 % år
1997, 30 % år
1998, 20 % år
1999, 10 % år
2000 och 0 %
efter den 1 januari år 2001, av beräkningsunderlaget. ê2000/12/EG Artikel 62 Övergångsbestämmelser vad beträffar artikel 43 1. Till och med den 31 december 2006 får medlemsstaternas behöriga
myndigheter tillåta sina kreditinstitut att tillämpa 50% riskvikt i fråga om
lån som enligt dessa myndigheters bedömning är fullt ut säkrade genom panträtt
i kontorsbyggnader eller företagslokaler för olika ändamål belägna på de
medlemsstaters territorier inom vilka 50% riskvikt tillåts, under förutsättning
av följande: i) 50% riskvikt skall tillämpas på den del av lånet som inte
överstiger en gräns som beräknas enligt antingen a eller b nedan. a) 50 % av ifrågavarande fastighets marknadsvärde. Fastighetens marknadsvärde skall beräknas av två oberoende
värderingsmän som gör självständiga bedömningar vid tiden för lånets
beviljande. Lånet skall baseras på det lägre av de båda värderingarna. Fastigheten skall omvärderas minst en gång om året av en
värderingsman. För lån som inte överstiger 1 miljon euro och 5 % av
kreditinstitutets kapitalbas skall fastigheten omvärderas av en värderingsman
minst vart tredje år. b) 50 % av fastighetens marknadsvärde eller 60 % av
pantlånevärdet beroende på vilket av dem som är lägst, i de medlemsstater som
har infört strikta kriterier för bedömning av pantlånevärdet genom lagar eller
andra föreskrifter. Pantlånevärdet skall definieras som fastighetens värde som det
har fastställts av en värderingsman som gjort en försiktig bedömning av
möjligheterna av en framtida försäljning av fastigheten genom att beakta
långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala och lokala
marknadsvillkor, nuvarande användning och annan lämplig användning av
fastigheten. Spekulativa faktorer skall inte tas med i bedömningen av
pantlånevärdet. Pantlånevärdet skall dokumenteras på ett klart och tydligt
sätt. Minst vart tredje år, eller om marknaden faller mer än
10 %, skall pantlånevärdet och särskilt de underliggande antagandena om
utvecklingen av den relevanta marknaden bedömas på nytt. I både fall a och fall b skall ”marknadsvärde” definieras
som det pris som fastigheten skulle kunna säljas till genom ett privaträttsligt
kontrakt mellan en villig säljare och en i förhållande till honom oberoende
köpare på värderingsdagen under antagandet att fastigheten kan bjudas ut till
försäljning på den öppna marknaden, att marknadsförhållandena medger en
överlåtelse i god ordning och att, med tanke på fastighetens beskaffenhet, en
normal tidsperiod kan avsättas för att förhandla om försäljningen. ii) 100 % riskvikt skall tillämpas på den del av lånet som
överstiger de gränser som fastställts i i. iii) Fastigheten måste antingen användas eller uthyras av
ägaren. Det första stycket skall inte hindra en medlemsstats behöriga
myndigheter som tillämpar en högre riskvikt inom sitt territorium att, på
ovanstående villkor, tillåta att 50 % riskvikt tillämpas på detta slag av
utlåning på de medlemsstaters territorier där 50 % riskvikt är tillåten. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får tillåta sina kreditinstitut
att tillämpa 50 % riskvikt på de lån som är utestående den 21 juli 2000
under förutsättning att villkoren i denna artikel är uppfyllda. I detta fall
skall fastigheten värderas enligt ovan fastställda bedömningskriterier senast
den 21 juli 2003. För lån som beviljas före den 31 december 2006 skall 50 % riskvikt
tillämpas tills lånet löper ut om kreditinstitut är skyldigt att iaktta
avtalsvillkoren. Till och med den 31 december 2006 får medlemsstaternas behöriga
myndigheter även tillåta sina kreditinstitut att tillämpa 50 % riskvikt på
den del av lånen som enligt dessa myndigheters bedömning är fullt ut säkrade
genom aktier i finländska bostadsbolag vars verksamhet regleras av den
finländska bostadsaktiebolagslagen från 1991 eller motsvarande lagstiftning som
senare kan komma att antas, under förutsättning att villkoren i denna punkt är
uppfyllda. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om hur de tillämpar denna
punkt. 2. Medlemsstaterna får tillämpa 50 % riskvikt för transaktioner om
leasing av fast egendom som ingås före den 31 december 2006 och gäller egendom
som skall användas för näringsändamål i det land där huvudkontoret finns, och
då tillämpliga lagar och andra författningar tillförsäkrar leasegivaren full
äganderätt till den uthyrda egendomen fram till dess leasetagaren utnyttjar sin
rätt att köpa den. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om hur de
tillämpar denna punkt. 3. Artikel 43.3 skall inte påverka de behöriga myndigheternas
godkännande av bilaterala avtal om novation vilka har ingåtts vad beträffar –
Belgien, före den 23 april 1996 –
Danmark, före den 1 juni 1996 –
Tyskland, före den 30 oktober 1996 –
Grekland, före den 27 mars 1997 –
Spanien, före den 7 januari 1997 –
Frankrike, före den 30 maj 1996 –
Irland, före den 27 juni 1996 –
Italien, före den 30 juli 1996 –
Luxemburg, före den 29 maj 1996 –
Nederländerna, före den 1 juli 1996 –
Österrike, före den 30 december 1996 –
Portugal, före den 15 januari 1997 –
Finland, före den 21 augusti 1996 –
Sverige, före den 1 juni 1996 –
Förenade kungariket, före den 30 april 1996 Artikel 63 Övergångsbestämmelser vad beträffar artikel 47 1. Ett kreditinstitut, vars lägsta kapitaltäckningsgrad den 1 januari
1991 inte nått upp till 8% så som föreskrivs i artikel 47.1, skall göra en
stegvis anpassning till den nivån. Innan detta mål har nåtts får institutet
inte låta kapitaltäckningsgraden gå ned under redan uppnådd nivå. De
variationer som likväl uppstår bör vara tillfälliga och de behöriga
myndigheterna bör underrättas om orsakerna. ê2000/12/EG Art.
62.2–3 (anpassad) 2. För en tid av högst
fem år, räknat från den 1 januari 1993, får medlemsstaterna bestämma en vikt om
10 % för sådana obligationer som definieras i artikel 22.4 i direktiv
85/611/EEG, och tillämpa denna vikt för kreditinstitut när och om staterna
anser det nödvändigt för att undvika allvarliga störningar i sina marknader.
Sådana undantag skall inrapporteras till kommissionen. 3. För en tid av högst
sju år räknat från den 1 januari 1993 skall artikel 47.1 inte gälla för ”Agricultural
Bank of Greece”. Denna skall dock, med tillämpning av den metod som angivits i
punkt 1, göra en stegvis anpassning till den nivå som föreskrivs i artikel
47.1. ê2000/12/EG (anpassad) è1 2004/xx/EG
Art. 3.13 Artikel 64 Övergångsbestämmelser
vad beträffar artikel 49 1. Har ett
kreditinstitut den 5 februari 1993 redan gjort en eller flera exponeringar som
antingen överstiger gränsvärdena för stora exponeringar eller för de
sammanlagda stora exponeringar som fastställs i artikel 49, skall de behöriga
myndigheterna kräva att kreditinstitutet vidtar åtgärder för att nedbringa
exponeringarna så att de ryms inom de gränser som fastställs i artikel 49. 2. Det förfarande
varigenom exponeringen eller exponeringarna på så sätt nedbringas skall
utformas, antas, tillämpas och slutföras inom en tidsfrist som de behöriga
myndigheterna finner vara förenlig med principen om sund förvaltning och
rättvis konkurrens. De behöriga myndigheterna skall underrätta kommissionen ochè1Europeiska bankkommitténç om den tidsplan som bestämts för det allmänna förfarandet. 3. Ett kreditinstitut
får inte vidta några åtgärder som skulle medföra att de exponeringar som avses
i punkt 1 överskrider den nivå de hade den 5 februari 1993. 4. Den tidsfrist som är
tillämplig enligt punkt 2 skall löpa ut senast den 31 december 2001.
Exponeringar med längre löptid och för kreditinstitutet bindande avtalsvillkor
får bibehållas till förfallodagen. ê 2000/12/EG Art.
64.5–7 (ny) è1 2004/xx/EG
Art. 3.13 5. Till och med den 31 december 1998 får medlemsstaterna höja den gräns
som fastställts i artikel 49.1 till 40 procent och den som fastställts i
artikel 49.2 till 30 procent. I sådana fall skall, med förbehåll för vad som
föreskrivs i punkt 1-4, tidsfristen för att reducera befintliga exponeringar
vid slutet av denna period till de nivåer som föreskrivs i artikel 49 löpa ut
den 31 december 2001. 6. I fråga om kreditinstitut vars kapitalbas inte överstiger 7 miljoner
euro, och endast i fråga om dessa, får medlemsstaterna förlänga de tidsfrister
som har fastställts i punkt 5 med fem år. Medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet
skall vidta åtgärder för att förhindra snedvridning av konkurrensen och
underrätta kommissionen och
è1Europeiska bankkommittén çom detta. 7. I de fall som avses i punkterna 5 och 6 får ett engagemang anses som
större exponering om dess värde uppgår till eller överstiger 15 procent av
kapitalbasen. ê2000/12/EG Art. 64.8
(anpassad) 8. Till och med 31
december 2001 får medlemsstaterna i stället för den rapportering som föreskrivs
i artikel 48.2 andra strecksatsen föreskriva rapportering minst två gånger om
året. ê2000/12/EG Art. 64.9 9. Medlemsstaterna får helt eller delvis avstå från att tillämpa
artikel 49.1, 49.2 och 49.3 på exponeringar som utgörs av sådana lån säkrade
genom panträtt som avses i artikel 62.1 och som har lämnats före den 12 januari
2002 samt på sådana avtal om leasing av fast egendom som avses i artikel 62.2
och som har ingåtts före den 1 januari 2002, i båda fallen upp till 50 procent
av värdet av egendomen i fråga. Detsamma gäller lån som i enlighet med behöriga myndigheters
godkännande är säkrade genom aktier i sådana finska bostadsaktiebolag som är
verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare
antagna författningar med motsvarande innehåll, i fall då lånen liknar de lån
mot panträtt i fast egendom som avses i första stycket. ê2000/12/EG Art. 65
(anpassad) Artikel 65 Övergångsbestämmelser
vad beträffar artikel 51 Kreditinstitut som den 1
januari 1993 överskred de i artikel 51.1 och 51.2 föreskrivna gränstalen skall
senast den 1 januari 2003 anpassa sitt ägande till gränstalen. òny Artikel 152 1. Kreditinstitut,
som beräknar riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med artiklarna 84–89 eller
använder sådana internmätningsmetoder som anges i artikel 105 vid beräkning av
sina kapitalkrav för operativ risk, skall under de första, andra och tredje
tolvmånadersperioderna efter det datum som anges i artikel 157 kunna redovisa
en kapitalbas som vid varje tillfälle är minst lika med de belopp som anges i
punkterna 2, 3 och 4. 2. För den
första av de tolvmånadersperioder som avses i punkt 1 skall beloppet för
kapitalbasen vara 95 % av det totala minimibelopp för kapitalbasen som
kreditinstitutet skulle ha varit skyldigt att inneha under den perioden enligt
artikel 4 i direktiv 93/6/EEG enligt den lydelse det direktivet och direktiv
2000/12/EG hade före det datum som anges i artikel 157 i det här direktivet. 3. För den
andra av de tolvmånadersperioder som avses i punkt 1 skall beloppet för
kapitalbasen vara 90 % av det totala minimibelopp för kapitalbasen som
kreditinstitutet skulle ha varit skyldigt att inneha under den perioden enligt
artikel 4 i direktiv 93/6/EEG enligt den lydelse det direktivet och direktiv
2000/12/EG hade före det datum som anges i artikel 157 i det här direktivet. 4. För den
tredje av de tolvmånadersperioder som avses i punkt 1 skall beloppet för
kapitalbasen vara 80 % av det totala minimibelopp för kapitalbasen som
kreditinstitutet skulle ha varit skyldigt att inneha under den perioden enligt
artikel 4 i direktiv 93/6/EEG enligt den lydelse det direktivet och direktiv
2000/12/EG hade före det datum som anges i artikel 157 i det här direktivet. 5. Kraven i
punkterna 1–4 skall uppfyllas med delbelopp i kapitalbasen som anpassats för
att fullständigt avspegla skillnaderna mellan beräkningen av kapitalbasen
enligt direktiv 2000/12/EG och direktiv 93/6/EEG i deras lydelse före det datum
som anges i artikel 157 i det här direktivet och beräkningen av kapitalbasen
enligt det här direktivet till följd av att förväntade och ej förväntade
förluster behandlas separat enligt artiklarna 84–89 i det här direktivet. 6. Artiklarna
68–73 skall gälla vid tillämpningen av punkterna 1–5 i denna artikel. 7. Fram till
och med den 31 december 2007 får kreditinstituten behandla de artiklar som
behandlar schablonmetoden i underavsnitt 1 av avsnitt 3 i kapitel 2 av
avdelning V som om de hade ersatts med artiklarna 42–46 i direktiv 2000/12/EG i
den lydelse dessa artiklar hade före det datum som avses i artikel 157. 8. När det
alternativ som anges i punkt 7 väljs skall följande gälla i fråga om
bestämmelserna i direktiv 2000/12/EG: a) Bestämmelserna
i direktivets artiklar 42–46 skall tillämpas enligt deras lydelse före det
datum som anges i artikel 157. b) I artikel 42.1
i direktivet skall med ”det riskjusterade värdet” avses ”det riskvägda
exponeringsbeloppet. c) De belopp som
erhålls enligt artikel 42.2 i direktivet skall betraktas som riskvägda
exponeringsbelopp. d) ”Kreditderivat”
skall ingå i förteckningen över poster med ”hög risk” i bilaga II till
direktivet. e) Den behandling
som anges i artikel 43.3 i direktivet skall tillämpas på derivatinstrument som
förtecknas i bilaga IV till direktivet oavsett om det gäller poster i eller
utanför balansräkningen, och de belopp som erhålls genom den beräkning som
anges i den bilagan skall betraktas som riskvägda exponeringsbelopp. 9. När det
alternativ som anges i punkt 7 väljs skall följande gälla för behandlingen av
exponeringar på vilka schablonmetoden tillämpas: a) Underavsnitt 3
av avsnitt 3 i kapitel 2 av avdelning V om beaktande av kreditriskreducerande
åtgärder skall inte tillämpas. b) De behöriga
myndigheterna får föreskriva att underavsnitt 4 av avsnitt 3 i kapitel 2 av
avdelning V om behandlingen av värdepapperisering inte skall tillämpas. b) Följande
bestämmelser i bilaga XII om upplysningskrav för kreditinstitut skall inte
tillämpas: i) Punkt 4 b
i del 2. ii) Punkt 6 i del
2. iii) Punkt 10 i del
2. 10. När det
alternativ som anges i punkt 7 väljs skall kapitalkravet för operativa risker
enligt artikel 75 e minskas med den procentuella andel som motsvarar
kvoten mellan värdet på de exponeringar för vilka kreditinstitutet beräknar
riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med den valmöjlighet som avses i punkt
7 och det totala värdet på kreditinstitutets exponeringar. 11. Om ett
kreditinstitut beräknar riskvägda exponeringsbelopp för alla sina exponeringar
i enlighet med det alternativ som avses i punkt 7, får artiklarna 48–50 i
direktiv 2000/12/EG tillämpas enligt deras lydelse före det datum som avses i
artikel 157. 12. Om
det alternativ som anges i punkt 7 väljs, skall hänvisningarna till artiklarna
46–52 i detta direktiv läsas som hänvisningar till artiklarna 42–46 i direktiv
2000/12/EG i deras lydelse före det datum som avses i artikel 157. Artikel 153 Vid beräkning av
riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar till följd av transaktioner med
uthyrning av kontorsfastigheter eller andra kommersiella lokaler belägna inom
deras territorier som uppfyller kriterierna i del 1 punkt 51 i bilaga VI får de
behöriga myndigheterna fram till och med den 31 december 2012 medge att en
riskvikt på 50 % tillämpas utan att tillämpa del 1 punkterna 55–56 i
bilaga VI. Fram till och med
den 31 december 2010 får de behöriga myndigheterna vid fastställandet av den
del av ett förfallet lån som omfattas av säkerheter med tillämpning av artikel
VI beakta andra säkerheter än godtagbara säkerheter enligt artiklarna 90–93. Artikel 154 1. Kraven
i artikel 84.3–4 skall gälla från och med den 31 december 2009. 2. Fram
till och med den 31 december 2010 får det genomsnittliga exponeringsvägda
LGD-värdet för alla hushållsexponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan
statliga garantier inte understiga 10 %. 3. Fram
till och med den 31 december 2017 får medlemsstaternas behöriga myndigheter
från behandling enligt internmetoden undanta vissa exponeringar i värdepapper
som förelåg den 31 december 2007. Undantagna positioner
skall mätas som antalet aktier vid detta datum plus eventuellt ytterligare
aktier som förvärvas som en direkt följd av detta innehav, förutsatt att de
inte ökar den procentuella andelen av ägandet i ett investmentbolag. Om ett förvärv ökar den
proportionella andelen av ägandet i ett visst investmentbolag, skall den
överskjutande delen av innehavet inte omfattas av undantaget. Undantaget skall
inte heller gälla för innehav som ursprungligen omfattades av undantag, men som
därefter har sålts och sedan återköpts. För aktieexponeringar
som omfattas av denna övergångsbestämmelse skall kapitalkrav gälla som beräknas
i enlighet med underavsnitt 1 av avsnitt 3 i kapitel 2 av avdelning V. 4. Fram
till och med den 31 december 2011 får de behöriga myndigheterna i varje
medlemsstat fastställa det antal dagar efter förfallodagen som alla
kreditinstitut inom dess jurisdiktion skall rätta sig efter i samband med
definitionen av fallissemang i del 4 punkt 44 i bilaga VII, när det gäller
exponeringar mot sådana motparter inom samma medlemsstat. Det exakta antalet
skall ligga inom intervallet 90–180 dagar, om så är lämpligt med hänsyn till de
lokala förhållandena. För exponeringar mot sådana motparter i andra
medlemsstaters territorier skall de behöriga myndigheterna fastställa ett antal
dagar efter förfallodagen som inte är högre än det antal som fastställts av den
behöriga myndigheten i den medlemsstat det gäller. 5. I
fråga om den observationsperiod som avses i del 4 punkt 66 i bilaga VII får
medlemsstaterna tillåta att kreditinstitut som inte har tillstånd att använda
egna skattningar av LGD-värden eller konverteringsfaktorer, när de tillämpar
internmetoden, dock längst till och med den 31 december 2007, förfogar över
relevanta uppgifter för en period av två år. Fram till och med den 31 december
2010 skall den period som täcks ökas med ett år varje år. 6. I
fråga om den observationsperiod som avses i del 4 punkterna 71, 85 och 94 i
bilaga VII får medlemsstaterna tillåta att kreditinstitut, när de tillämpar
internmetoden, dock längst till och med den 31 december 2007, förfogar över
relevanta uppgifter för en period av två år. Fram till och med den 31 december
2010 skall den period som täcks ökas med ett år årligen. Artikel 155 Fram till och med den 31 december 2012 får
medlemsstaterna tillämpa en procentsats på 15 % på verksamhetsgrenen
”handel och försäljning” på kreditinstitut, vilkas relevanta indikator för
denna verksamhetsgren uppgår till minst 50 % av summan av de relevanta
indikatorerna för samtliga deras verksamhetsgrenar i enlighet med del 2
punkterna 1–8 i bilaga X . ê2000/12/EG KAPITEL 2 SLUTBESTÄMMELSER òny Artikel 156 Kommissionen skall,
i samarbete med medlemsstaterna och med beaktande av Europeiska centralbankens
synpunkter regelbundet kontrollera om detta direktiv i sin helhet tillsammans
med direktiv [93/6/EEG] väsentligt påverkar konjunkturcykeln och med stöd av
denna granskning överväga om eventuella åtgärder för att komma till rätta med
situationen är motiverade. Med stöd av denna
analys och med beaktande av Europeiska centralbankens synpunkter skall
kommissionen vartannat år upprätta en rapport som skall överlämnas till
Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Artikel 157 1. Medlemsstaterna
skall senast den 31 december 2006 anta och offentliggöra de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 4, 22, 57, 61, 62, 63,
64, 66, 68–106, 108, 110–115, 117–119, 123–127, 129–132, 133, 136, 144–149 och
152–155 samt bilagorna II, III och V–XII. De skall genast överlämna texterna
till dessa bestämmelser till kommissionen samt en jämförelsetabell för dessa
bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv. Trots punkt 2 skall de
tillämpa dessa bestämmelser från och med den 31 december 2006. När en medlemsstat antar
dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller
åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De skall också innehålla
ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv
som upphävts genom detta direktiv skall tolkas som hänvisningar till
direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras och om hur
uttalandet skall formuleras skall varje medlemsstat själv utfärda. Medlemsstaterna skall
till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell
lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. 2. Medlemsstaterna
skall senast den 31 december 2007 och inte tidigare tillämpa de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 87.9 och 105. ê2000/12/EG Art. 66
(anpassad) Artikel 66 Information till
kommissionen Medlemsstaterna skall till kommissionen
överlämna texterna till de viktigaste lagar och andra
författningar Ö bestämmelser i
nationell lagstiftning Õ som de antar inom
det område som omfattas av detta direktiv. ê2000/12/EG Art. 67
(anpassad) Artikel 158 1. Direktiven
73/183/EEG, 77/780/EEG, 89/299/EEG, 89/646/EEG, 89/647/EEG, 92/30/EEG och
92/121/EEG, Direktiv 2000/12/EG i Ö dess Õ deras genom direktiven i Ö del A av Õ bilaga V Ö XV Õ, del A ändrade lydelse, upphävs utan att det påverkar
medlemsstaternas förpliktelser vad gäller de tidsfrister för genomförande som
anges i Ö del B av Õ bilaga V Ö XV Õ del B. 2. Hänvisningar till de upphävda direktiven
skall tolkas som hänvisningar till detta direktiv och läsas i enlighet med
jämförelsetabellen i bilaga VI Ö XVI Õ. ê2000/12/EG Art. 68
(anpassad) Artikel 159 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den tjugonde
dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska Ö unionens Õ gemenskapernas officiella tidning. ê2000/12/EG Art. 69
(anpassad) Artikel 160 Adressater Detta direktiv riktar sig till
medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den […]. På
Europaparlamentets vägnar Ordförande På
rådets vägnar Ordförande ê2000/12/EG (anpassad) BILAGA I FÖRTECKNING
ÖVER VERKSAMHETER SOM SKALL VARA FÖREMÅL FÖR ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE 1. Mottagande av insättningar och andra
återbetalningspliktiga medel. 2.
Utlåning, omfattande bland annat
konsumentkrediter, hypotekskrediter, factoring, med eller utan regress och
finansiering av handelskrediter (inklusive ”forfeiting”)[33]. 3. Finansiell leasing. 4. Betalningsförmedling. 5. Utställande och administration av
betalningsmedel (t.ex. kreditkort, resecheckar och bankväxlar). 6. Garantiförbindelser och ställande av
säkerhet. 7. Handel för egen eller kunders räkning med a) penningmarknadsinstrument (checkar,
växlar, Ö insättningsbevis Õ depåbevis m.m.), b) utländsk valuta, c) finansiella terminer och optioner, d) valuta- och ränteinstrument, e) överlåtbara värdepapper. 8. Medverkan i värdepappersemissioner och
tillhandahållande av tjänster i samband därmed. 9. Rådgivning till företag angående
kapitalstruktur, industriell strategi och liknande angelägenheter samt tjänster
knutna till fusioner och företagsförvärv. 10. Penningmarknadsmäkling. 11. Portföljförvaltning och rådgivning. 12. Förvaring och förvaltning av värdepapper. 13. Kreditupplysningstjänster. 14. Bankfackstjänster. ê2004/39/EG Art. 68
(anpassad) För dDe tjänster
och sådan verksamhet som anges i avsnitt A och B i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument[34]
Ö skall, när de gäller
sådana Õ när hänvisning till de finansiella instrument som avses
i avsnitt C i bilaga I till det direktivet Ö, omfattas av Õ gäller ömsesidigt erkännande i enlighet med detta
direktiv. ê2000/12/EG BILAGA II ê2000/12/EG (anpassad) ðny KLASSIFICERING
AV POSTER UTANFÖR BALANSRÄKNINGEN Högrisk: –
Garantier knutna till kreditgivning. –
ðKreditderivat. ï –
Egna accepter. –
Endosserade växlar, för vilka inget annat
kreditinstitut bär växelansvar. –
Transaktioner med regress. –
Oåterkalleliga kreditlöften med karaktär av
kreditsubstitut. –
Tillgångar som förvärvats genom rena
terminskontrakt. –
Avtalad utlåning på termin (forward forward
deposits). –
Obetald del av betalning för aktier och andra
värdepapper. –
ðSådana avtal om försäljning och återköp som
definieras i artikel 12.3 och 12.5 i direktiv 86/635/EEG. ï –
Andra poster av högrisktyp. Medelrisk: –
Remburser, öppnade och bekräftade (se även
medel-lågrisk). –
Garanti- och ansvarsförbindelser (däribland
anbuds-, fullgörande-, tull- och skattegarantier) samt garantiförbindelser som
inte har karaktär av kreditsubstitut. –
Sådana avtal om försäljning och återköp som definierats i artikel 12.3
och 12.5 direktiv 86/635/EEG. –
Oåterkalleliga kreditlöften som inte har karaktär
av kreditsubstitut. –
Outnyttjade kreditmöjligheter (åtaganden att lämna
kredit, att köpa värdepapper, eller att
utfärda garantier eller accepter) med en ursprunglig giltighetstid av mer än
ett år. –
”nNote
issuance facilities” (NIF:s) och ”revolving
underwriting facilities” (RUF:s). –
Andra poster av medelrisktyp ð så som de meddelats till
kommissionen ï . Medel-lågrisk: –
Remburser för vilka levererade varor utgör säkerhet
samt andra självlikviderande transaktioner. –
ðOutnyttjade kreditmöjligheter (åtaganden att
lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier eller accepter)
med en ursprunglig giltighetstid av högst ett år som inte kan återtas
villkorslöst vid något tillfälle utan avisering eller som inte omfattas av
effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande om låntagarens
kreditvärdighet försämras ï . –
Andra poster av medelrisktyp ð så som de meddelats till
kommissionen ï . Lågrisk: –
Outnyttjade
kreditmöjligheter (åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att
utfärda garantier eller accepter) med en ursprunglig giltighetstid av högst ett
år, eller som när som helst kan återtas utan föregående avisering. ð Outnyttjade kreditmöjligheter
(åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier
eller accepter) som kan återtas när som helst utan föregående avisering eller
som omfattas av effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande om
låntagarens kreditvärdighet försämras. Kontokrediter till hushåll får betraktas
som villkorslöst återtagbara om avtalsvillkoren medger att kreditinstituten
återtar dem i hela den utsträckning som tillåts enligt konsumentskyddslagstiftningen
och därmed sammanhängande lagstiftning. ï –
Andra poster av lågrisktyp ð så som de meddelats till
kommissionen ï . Medlemsstaterna förbinder sig att underrätta kommissionen så snart de
har beslutat att hänföra en ny post utanför balansräkningen till någon av de
sista grupperna i respektive riskklass. Sådana poster kommer att bli
slutgiltigt klassificerade på gemenskapsnivå när det förfarande som föreskrivs
i artikel 59 har slutförts. ê2000/12/EG BILAGA III ê2000/12/EG (anpassad) ðny BEHANDLING
AV POSTER UTANFÖR BALANSRÄKNINGEN ð DERIVATINSTRUMENT ï 1. VAL AV METOD För att mäta
kreditriskerna i samband med ð fastställa exponeringsvärdet för ï de kontrakt som är uppräknade i punkterna 1 och 2 i bilaga IV får
kreditinstituten, under förutsättning att de behöriga myndigheterna samtycker,
välja en av de metoder som beskrivs Ö i denna
bilaga Õ nedan. Kreditinstitut som skall följa artikel 6.1 Ö 33.1–2 Õ i direktiv 93/6/EEG[35]
skall använda metod 1. För att mäta kreditriskerna i
samband med ð fastställa exponeringsvärdet för ï de kontrakt som är uppräknade i punkt 3 i bilaga IV skall alla
kreditinstitut använda metod 1. òny Kontrakt som handlas
på erkända börser och valutakontrakt (utom kontrakt som avser guld) med en
ursprunglig löptid på högst 14 kalenderdagar skall undantas från tillämpning av
de metoder som anges i denna bilaga och åsättas exponeringsvärdet noll. Medlemsstaternas
behöriga myndigheter får från tillämpningen av metoderna enligt denna bilaga
undanta OTC-kontrakt som clearats av clearingorganisationer som utgör rättslig
motpart och vars deltagare alla dagligen ställer full säkerhet för den
exponering de utsätter clearingorganisationen för, vilken säkerhet täcker både
löpande exponering och eventuell framtida exponering. Kontrakten skall i sådana
fall ges exponeringsvärdet noll. De ställda säkerheterna
skall a) uppfylla
kraven för riskvikten noll, b) vara kontanta
medel insatta hos det utlånande institutet, eller c) vara
insättningsbevis eller liknande instrument som utfärdats av och deponerats hos
detta institut. De behöriga
myndigheterna måste ha övertygat sig om att risken för att clearingorganisationens
exponeringar kommer att överstiga de ställda säkerheternas marknadsvärde har
undanröjts. ê2000/12/EG (anpassad) 2. METODER Metod 1: ”marknadsvärderingsmetoden” Steg a): Genom att åsätta Ö kontrakten Õ gällande marknadsvärde (”mark to
market”) till
kontrakten erhålls de aktuella ersättningskostnaderna för alla kontrakt
med positivt värde. Steg b): För att erhålla ett tal
för den möjliga framtida kreditrisken[36],
Ö utom i fall av
”single-currency floating/floating interest rate swaps”, då endast de aktuella
ersättningskostnaderna beaktas Õ multipliceras de
nominella beloppen eller underliggande värdena med följande
procenttalen Ö i följande
tabell 1 Õ : TABELL 1[37] [38] Återstående löptid[39] || Räntekontrakt || Kontrakt som gäller valutakurser och guld || Kontrakt baserade på aktier || Kontrakt baserade på ädelmetaller utom guld || Kontrakt baserade på råvaror utom ädelmetaller Ett år eller mindre || 0% || 1% || 6% || 7% || 10% Över ett år till och med fem år || 0,5% || 5% || 8% || 7% || 12% Över fem år || 1,5% || 7,5% || 10% || 8% || 15% För att mäta den eventuella framtida exponeringen
i samband med steg b får de behöriga myndigheterna tillåta kreditinstituten att
fram till och med den 31 december 2006 tillämpa följande procentsatser i
stället för dem som förtecknas i tabell 1 förutsatt att instituten utnyttjar
det alternativ som anges i artikel 11a i direktiv 93/6/EEG för kontrakt enligt
punkt 3 b och 3 c i bilaga IV: TABELL 1a Återstående löptid || Ädelmetaller (utom guld) || Basmetaller || Jordbruksprodukter || Övrigt, inkl. energiprodukter Ett år eller mindre || 2% || 2,5% || 3% || 4% Över ett år till och med fem år || 5% || 4% || 5% || 6% Över fem år || 7,5% || 8% || 9% || 10% ê2000/12/EG (anpassad) Steg c): Summan av den aktuella
ersättningskostnaden och den möjliga framtida kreditrisken multipliceras med de riskvikttal som enligt artikel 43 gäller
för respektive motpart Ö är lika med
exponeringsvärdet Õ . ê2000/12/EG (anpassad) Metod 2: ”Ursprungligta
åtagande-metoden” Steg a): Varje instruments
nominella belopp multipliceras med följande
procenttalen Ö i följande
tabell 2 Õ : TABELL 2 Ursprunglig löptid[40] || Räntekontrakt || Kontrakt som gäller valutakurser och guld Ett år eller mindre || 0,5% || 2% Över ett år men högst två år || 1% || 5% Tillägg för varje ytterligare år || 1% || 3% ê2000/12/EG (anpassad) ðny Steg
b): De på
så sätt erhållna talen för ursprungliga åtaganden multipliceras
med de riskvikttal som enligt artikel 43 gäller för respektive motpart ð skall betraktas som
exponeringsvärdet ï . För metoderna 1 och 2 skall de behöriga
myndigheterna säkerställa att de nominella belopp som skall beaktas är en
lämplig måttstock för den risk kontraktet medför. Om kontraktet till exempel
tillåter en multiplicering av betalningsflöden, skall det nominella beloppet
anpassas för att beakta effekterna av multipliceringen på det kontraktets
riskstruktur. ê2000/12/EG (anpassad) 3. AVTALSNETTNING (AVTAL OM NOVATION OCH
ANDRA NETTNINGSÖVERENSKOMMELSER) a) Slag av nettning som de behöriga
myndigheterna kan godkänna I Ö detta
avsnitt Õ denna punkt 3 skall med motpart avses varje juridisk
eller fysisk person som har rätt att ingå avtal om nettning. De behöriga myndigheterna får som
riskreducerande godkänna följande slag av avtal om nettning: i) Bilaterala avtal om novation mellan
ett kreditinstitut och dess motpart enligt vilka avtal ömsesidiga fordringar
och förpliktelser automatiskt avräknas på så sätt att det vid novation
fastställs ett enda nettobelopp varje gång novation tillämpas, och det därvid
skapas ett enda nytt juridiskt bindande avtal som ersätter tidigare avtal. ii) Andra bilaterala
nettningsöverenskommelser mellan ett kreditinstitut och dess motpart. b) Villkor för godkännande De behöriga myndigheterna får som
riskreducerande endast godkänna avtal om nettning om följande villkor är
uppfyllda: i) Kreditinstitutet skall med sin
motpart ha en överenskommelse om avtalsnettning som ger upphov till en enda
juridisk förpliktelse och omfattar alla ingående transaktioner, så att, om en
motpart inte fullgör sina skyldigheter på grund av försumlighet
Ö fallissemang Õ , konkurs,
likvidation eller någon annan liknande omständighet, kreditinstitutet kan
fordra eller har en förpliktelse att betala endast nettosumman av de positiva
och negativa marknadsvärdena av de ingående individuella transaktionerna. ii) Kreditinstitutet skall för den
behöriga myndigheten hålla tillgängligt skriftliga och motiverade
rättsutlåtanden med en sådan innebörd att de behöriga domstolarna och
förvaltningsmyndigheterna vid en rättslig prövning av de fall som avses i i,
skulle anse att kreditinstitutets fordringar och förpliktelser begränsas till
nettosumman, såsom anges i i, enligt –
gällande lag inom den jurisdiktion där motparten
har sitt säte och, om det gäller en utländsk filial till ett företag, även
enligt lagen inom den jurisdiktion där filialen är belägen, –
den lag som reglerar de individuella transaktioner
som ingår, och –
den lag som reglerar varje avtal eller
överenskommelse som är nödvändig för att genomföra avtalet om nettning. iii) Kreditinstitutet skall ha antagit
förfaranden för att säkerställa att det löpande kontrolleras, att dess avtal om
nettning är rättsligt giltiga, mot bakgrund av möjliga lagändringar. De behöriga myndigheterna skall, vid behov
efter samråd med andra berörda behöriga myndigheter, försäkra sig om att
avtalet om nettning är juridiskt giltigt enligt lagen i alla berörda
jurisdiktioner. Om någon av de behöriga myndigheterna inte är Ö övertygad
om Õ nöjd med detta, skall avtalet om nettning inte godkännas
som en metod för riskreducering för någon av parterna. De behöriga myndigheterna får godta motiverade
rättsutlåtanden upprättade med avseende på olika slag av avtal om nettning. Avtal som innehåller bestämmelser om att en
icke försumlig motpart endast behöver betala delvis eller inte alls till den
försumliga partens bo, även om den försumliga parten är en nettofordringsägare
(walkaway-klausul), skall inte godkännas som riskreducerande. De behöriga myndigheterna får som
riskreducerande nettningsöverenskommelser som omfattar valutakurskontrakt med
en ursprunglig löptid på fjorton kalenderdagar eller mindre godkänna utställda
optioner eller liknande poster utanför balansräkningen på vilken denna bilaga
inte är tillämplig därför att den kreditrisk de för med sig är försumbar eller
obefintlig. Om det förhållandet att dessa kontrakt medtas i en annan
nettningsöverenskommelse kan leda till en ökning eller minskning av
kapitalkraven, beroende på deras positiva eller negativa marknadsvärde, skall
de behöriga myndigheterna ålägga sina kreditinstitut att behandla dem på ett
konsekvent sätt. c) Effekter av godkännande i) Avtal om novation De enskilda nettobeloppen, som fastställs
genom avtal om novation, kan viktas i stället för bruttobeloppen. På så sätt
kan med tillämpning av metod 1 –
steg a): de aktuella ersättningskostnaderna, och –
steg b): de nominella beloppen eller underliggande
värdena erhållas genom att avtalet om novation
beaktas. Vid tillämpningen av metod 2 för steg a kan det nominella beloppet
beräknas med beaktande av avtalet om novation, varvid procentsatserna i tabell
2 skall användas. ii) Andra nettningsöverenskommelser Vid tillämpning av metod 1 kan –
i steg a de aktuella ersättningskostnaderna för de
kontrakt som ingår i en nettningsöverenskommelse beräknas med beaktande av den
faktiska hypotetiska nettoersättningskostnad som avtalet medför; om nettningen
leder till en nettoskuld för det kreditinstitut som beräknar
nettoersättningskostnaden, beräknas den aktuella ersättningskostnaden till ”0”, –
i steg b talet för eventuell framtida exponering
för kreditrisk för alla kontrakt som ingår i en nettningsöverenskommelse
reduceras i enlighet med följande ekvation: PCEred = 0,4 * PCEbrutto
+ 0,6 * NGR * PCEbrutto där: — || PCEred || = || Det reducerade talet för eventuell framtida exponering för kreditrisk för alla kontrakt med en given motpart som ingår i en rättsligt giltig bilateral nettningsöverenskommelse. — || PCEbrutto || = || Summan av talen för eventuell framtida exponering för kreditrisk för alla kontrakt med en given motpart som ingår i en rättsligt giltig bilateral nettningsöverenskommelse och som är beräknade genom att deras nominella kapitalbelopp multipliceras med de procenttal som fastställs i tabell 1. — || NGR || = || ”Netto-bruttokvot”: Enligt de behöriga myndigheternas val antingen i) separat beräkning: kvoten mellan nettoersättningskostnaden för alla kontrakt som ingår i en rättsligt giltig bilateral nettningsöverenskommelse med en given motpart (täljare) och bruttoersättningskostnaden för alla kontrakt som ingår i en rättsligt giltig bilateral nettningsöverenskommelse med den motparten (nämnaren), eller ii) aggregerad beräkning: kvoten av summan av den nettoersättningskostnad som beräknats på bilateral grund för alla motparter med beaktande av de kontrakt som ingår i rättsligt giltiga nettningsöverenskommelser (täljare) och bruttoersättningskostnader för alla kontrakt som ingår i rättsligt giltiga nettningsöverenskommelser (nämnare). Om en medlemsstat tillåter kreditinstituten att välja metod, skall den valda metoden användas konsekvent. För beräkning av den eventuella framtida
exponeringen för kreditrisk enligt
formeln ovan får kontrakt som tar ut varandra helt och hållet och ingår i
nettningsöverenskommelsen beaktas som ett enda kontrakt med ett nominellt
belopp som motsvarar nettointäkterna. Kontrakt som helt och hållet tar ut
varandra är valutaterminer eller liknande kontrakt, för vilka det nominella
beloppet är lika med betalningsflödena om de förfaller på samma förfallodag och
helt eller delvis i samma valuta. Vid tillämpning av metod 2 i steg a –
får kontrakt som helt tar ut varandra och ingår i
nettningsöverenskommelsen beaktas som ett enda kontrakt med ett nominellt
belopp som är lika med nettointäkterna. De nominella beloppen multipliceras med
de procenttal som anges i tabell 2. –
fFör alla
andra kontrakt som ingår i en nettningsöverenskommelse kan de tillämpliga
procentsatserna minskas enligt tabell 3. TABELL 3 Ursprunglig löptid[41] || Räntekontrakt || Valutakurskontrakt Ett år eller mindre || 0.35% || 1.50% Över ett år men högst två år || 0.75% || 3.75% Tillägg för varje ytterligare år || 0.75% || 2.25% ê2000/12/EG BILAGA IV ê2000/12/EG (anpassad) ðny TYPER AV POSTER UTANFÖR BALANSRÄKNINGEN ð DERIVAT ï ê2000/12/EG (anpassad) 1. Räntebaserade kontrakt: a) Ränteswappar i en valuta. b) Basswappar. c) Icke standardiserade ränteterminer. d) Standardiserade ränteterminer. e) Köpta ränteoptioner. f) Andra kontrakt av liknande slag. 2. Kontrakt som rör valuta eller guld: a) Valutaränteswappar (ränteswappar i
mer än en valuta). b) Icke standardiserade
valutaterminer. c) Standardiserade valutaterminer. d) Köpta valutaoptioner. e) Andra kontrakt av liknande slag. f) Kontrakt avseende guld av liknande
slag som de i punkterna a-e. 3. Kontrakt liknande dem i punkterna 1 a–e och
2 a–d rörande andra referensposter eller index baserade på följande: a) Aktier. b) Ädelmetaller utom guld. c) Råvaror utom ädelmetaller. d) Andra kontrakt av liknande slag. Steg b): För att erhålla ett tal för den möjliga framtida
kreditrisken[42],
multipliceras de nominella beloppen eller underliggande värdena med följande
procenttal: é òny BILAGORNA
V–XII [UTELÄMNADE] ò ny BILAGA XIII DEL A UPPHÄVDA DIREKTIV
OCH SENARE ÄNDRINGAR AV DESSA (i enlighet med
artikel 158) Europaparlamentets
och Rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och
driva verksamhet i kreditinstitut Europaparlamentets
och rådets direktiv 2000/28/EG av den 18 september 2000 om ändring av direktiv
2000/12/EG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut Europaparlamentets
och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över
kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt
konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG,
92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets
direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (Endast artiklarna
29.1 a–b, 29.2, 29.4 a–b, 29.5, 29.6, 29.7 a–b, 29.8, 29.9,
29.10 och. 29.11.) Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för
finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och
93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande
av rådets direktiv 93/22/EEG. (Endast art. 68) Kommissionens
direktiv 2004/69/EG av den 27 april 2004 om ändring av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2000/12/EG vad beträffar definitionen av multilaterala
utvecklingsbanker (Text av betydelse för EES) Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om ändring av rådets
direktiv 73/239/EEG, 85/611/EEG, 91/675/EEG, 92/49/EEG, 93/6/EEG och 94/19/EG
samt direktiv 98/78/EG, 2000/12/EG, 2001/34/EG, 2002/83/EG och 2002/87/EG i
syfte att skapa en ny organisationsstruktur för kommittéer på området för
finansiella tjänster (Endast artikel 3) EJ UPPHÄVDA
ÄNDRINGAR Anslutningsakten 2003 DEL B TIDSGRÄNSER FÖR
GENOMFÖRANDE I NATIONELL LAGSTIFTNING (i enlighet med
artikel 158) Direktiv || || Tidsgräns för genomförande Direktiv 2000/12/EG || || ----- Direktiv 2000/28/EG || || 27.4.2002 Direktiv 2002/87/EG || || 11.8.2004 Direktiv 2004/39/EG || || Ännu ej tillgänglig Direktiv 2004/69/EG || || 30.6.2004 Direktiv 2004/xx/EG || || Ännu ej tillgänglig BILAGA XIV JÄMFÖRELSETABELL Detta direktiv || Direktiv 2000/12/EG || Direktiv 2000/28/EG || Direktiv 2001/87/EG || Direktiv 2004/69/EG || Direktiv 2004/xx/EG Artikel 1 || Artikel 2.1–2 || || || || Artikel 2.1 || Artikel 2.3 Anslutningsakten || || || || Artikel 2.2 || Artikel 2.4 || || || || Artikel 3 || Artikel 2.5–6 || || || || Artikel 3.1 sista meningen || || || || || Artikel 3.2 Artikel 4.1.1 || Artikel 1.1 || || || || Artikel 4.1.2–5 || || Artikel 1.2–5 || || || Artikel 4.1.7–9 || || Artikel 1.6–8 || || || Artikel 4.1.10 || || || Artikel 29.1 a || || Artikel 4.1.11–14 || Artikel 1.10, 1.12 och 1.13 || || || || Artikel 4.1.21–22 || || || Artikel 29.1 b || || Artikel 4.1.23 || Artikel 1.23 || || || || Artikel 4.1.45–47 || Artikel 1.25–27 || || || || Artikel 4.2 || Artikel 1.1 andra stycket || || || || Artikel 5 || Artikel 3 || || || || Artikel 6 || Artikel 4 || || || || Artikel 7 || Artikel 8 || || || || Artikel 8 || Artikel 9 || || || || Artikel 9.1 || Artiklarna 5.1 och 1.11 || || || || Artikel 9.2 || Artikel 5.2 || || || || Artikel 10 || Artikel 5.3–7 || || || || Artikel 11 || Artikel 6 || || || || Artikel 12 || Artikel 7 || || || || Artikel 13 || Artikel 10 || || || || Artikel 14 || Artikel 11 || || || || Artikel 15.1 || Artikel 12 || || || || Artikel 15.2–3 || || || Artikel 29.2 || || Artikel 16 || Artikel 13 || || || || Artikel 17 || Artikel 14 || || || || Artikel 18 || Artikel 15 || || || || Artikel 19.1 || Artikel 16.1 || || || || Artikel 19.2 || || || Artikel 29.3 || || Artikel 20 || Artikel 16.3 || || || || Artikel 21 || Artikel 16.4–6 || || || || Artikel 22 || Artikel 17 || || || || Artikel 23 || Artikel 18 || || || || Artikel 24.1 || (Artikel 19.1–3) || || || || Artikel 24.2 || Artikel 19.6 || || || || Artikel 24.3 || Artikel 19.4 || || || || Artikel 25.1–3 || Artikel 20.1–2 och 20.3 första och andra styckena || || || || Artikel 25.3 || Artikel 19.5 || || || || Artikel 25.4 || Artikel 20.3 tredje stycket || || || || Artikel 26 || Artikel 20.4–7 || || || || Artikel 27 || Artikel 1.3 sista stycket || || || || Artikel 28 || Artikel 21 || || || || Artikel 29 || Artikel 22 || || || || Artikel 30 || Artikel 22.2–4 || || || || Artikel 31 || Artikel 22.5 || || || || Artikel 32 || Artikel 22.6 || || || || Artikel 33 || Artikel 22.7 || || || || Artikel 34 || Artikel 22.8 || || || || Artikel 35 || Artikel 22.9 || || || || Artikel 36 || Artikel 22.10 || || || || Artikel 37 || Artikel 22.11 || || || || Artikel 38 || Artikel 24 || || || || Artikel 39.1–2 || Artikel 25 || || || || Artikel 39.2 || || || || || Artikel 3.8 Artikel 40 || Artikel 26 || || || || Artikel 41 || Artikel 27 || || || || Artikel 42 || Artikel 28 || || || || Artikel 43 || Artikel 29 || || || || Artikel 44 || Artikel 30.1–3 || || || || Artikel 45 || Artikel 30.4 || || || || Artikel 46 || Artikel 30.3 || || || || Artikel 47 || Artikel 30.5 || || || || Artikel 48 || Artikel 30.6–7 || || || || Artikel 49 || Artikel 30.8 || || || || Artikel 50 || Artikel 30.9 första och andra styckena || || || || Artikel 51 || Artikel 30.9 tredje stycket || || || || Artikel 52 || Artikel 30.10 || || || || Artikel 53 || Artikel 31 || || || || Artikel 54 || Artikel 32 || || || || Artikel 55 || Artikel 33 || || || || Artikel 56 || Artikel 34.1 || || || || Artikel 57 || Artikel 34.2 första stycket Artikel 34.1 punkt 2 sista meningen || || Artikel 29.4 a || || Artikel 58 || || || Artikel 29.4 b || || Artikel 59 || || || Artikel 29.4 b || || Artikel 60 || || || Artikel 29.4 b || || Artikel 61 || Artikel 34.3–4 || || || || Artikel 63 || Artikel 35 || || || || Artikel 64 || Artikel 36 || || || || Artikel 65 || Artikel 37 || || || || Artikel 66.1–2 || Artikel 38.1–2 || || || || Artikel 67 || Artikel 39 || || || || Artikel 73 || Artikel 52.3 || || || || Artikel 106 || Artikel 1.24 || || || || Artikel 107 || Artikel 1.1 tredje stycket || || || || Artikel 108 || Artikel 48.1 || || || || Artikel 109 || Artikel 48.4 första stycket || || || || Artikel 110 || Artikel 48.2, 48.3 och 48.4 första och andra styckena || || || || Artikel 111 || Artikel 49.1–5 || || || || Artikel 113.1–3 || Artikel 49.4, 49.6 och 49.7 || || || || Artikel 115.1–2 || Artikel 49.8–9 || || || || Artikel 116 || Artikel 49.10 || || || || Artikel 117 || Artikel 49.11 || || || || Artikel 118 || Artikel 50 || || || || Artikel 120 || Artikel 51.1, 51.2 och 51.5 || || || || Artikel 121 || Artikel 51.4 || || || || Artikel 122.1–2 || Artikel 51.6 || || Artikel 29.5 || || Artikel 125 || Artikel 53.1–2 || || || || Artikel 126 || Artikel 53.3 || || || || Artikel 128 || Artikel 53.5 || || || || Artikel 133.1 || Artikel 54.1 || || Artikel 29.7 a || || Artikel 133.2–3 || Artikel 54.2–3 || || || || Artikel 134.1 || Artikel 54.4 första stycket || || || || Artikel 134.2 || Artikel 54.4 andra stycket || || || || Artikel 135 || || || Artikel 29.8 || || Artikel 137 || Artikel 55.1–2 || || || || Artikel 138 || || || Artikel 29.9 || || Artikel 139 || Artikel 56.1–3 || || || || Artikel 140 || Artikel 56.4–6 || || || || Artikel 141 || Artikel 56.7 || || Artikel 29.10 || || Artikel 142 || Artikel 56.8 || || || || Artikel 143 || || || Artikel 29.11 || || Artikel.3.10 Artikel 150 || Artikel 60.1 || || || || Artikel 151 || Artikel 60.2 || || || || Artikel 3.10 Artikel 158 || Art. 67 || || || || Artikel 159 || Art. 68 || || || || Artikel 160 || Artikel 69 || || || || Bilaga I || Bilaga I || || || || Bilaga I sista stycket || || || || Artikel 68 || Bilaga II || Bilaga II || || || || Bilaga III || Bilaga III || || || || Bilaga IV || Bilaga IV || || || || [1] Baselkommittén för banktillsyn inrättades av
centralbankscheferna i G 10-länderna. Den består av företrädare för de
myndigheter som ansvarar för stabilitetstillsynen över banker i följande
länder: Belgien, Frankrike, Förenade kungariket, Förenta staterna, Italien, Japan, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Sverige och Tyskland. Europeiska
kommissionen deltar som observatör tillsammans med Europeiska centralbanken. [2] Även om 1988 års avtal formellt överenskoms av
industriländerna i G 10-gruppen för att tillämpas på internationellt
verksamma banker, har det kommit att tillämpas i hela världen på banker av
olika storlek och komplexitetsgrad. [3] EGT S 167, 29.8.2002. [4] Tillgänglig på kommissionens webbplats: http://europa.eu.int/comm/internal_market/regcapital/index_en.htm [5] EUT C 157,
25.5.1998, s. 13 Ö […] Õ . [6] Europaparlamentets yttrande av
den 18 januari 2000 (ännu ej offentliggjort i EGT)
Ö […] Õ och rådets beslut av
den 13 mars 2000 (ännu ej offentliggjort i EGT) Ö […] Õ . [7] EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast
ändrat gtenom anslutningsakten 2003. [8] EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast
ändrat genom anslutningsakten 2003. [9] EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast
ändrat genom anslutningsakten 2003. [10] EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast
ändrat genom anslutningsakten 2003. [11] EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast
ändrat genom anslutningsakten 2003. [12] EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast
ändrat genom anslutningsakten 2003. [13] EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast
ändrat genom anslutningsakten 2003. [14] EGT L 126, 26.5.2000, s. 1, senast ändrat genom direktiv
2004/xx/EG (EUT L […]). [15] EUT L 3, 7.1.2004, s. 28. [16] EGT L 372, 31.12.1986, s. 1. [17] EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv Ö 2003/51/EG (EUT
L 178, 17.7.2003, s. 16). Õ [18] EGT L 243, 11.9.2002, s. 1. [19] Ö EGT L 184,
17.7.1999, s. 23. Õ [20] EGT L 275, 27.10.2000, s. 39. [21] EGT L 141, 11.6.1993, s. 1. [22] EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. [23] EGT L 35, 11.2.2003, s. 1. [24] Rådets
direktiv 88/627/EEG av den 12 december 1988 om sådana uppgifter som skall
offentliggöras vid förvärv eller avyttring av ett större innehav i ett
börsnoterat bolag (EGT L 348, 17.12.1988, s. 62). [25] EGT L 184, 6.7.2001, s. 1. [26] EGT L 126, 31.12.1986, s. 20. [27] EGT L 222, 14.8.1978, s. 11,
senast ändrat genom direktiv 1999/60/EEG (EGT L 62, 26.6.1999, s. 65). [28] EGT L 375, 14.8.1978, s. 3, senast
ändrat genom direktiv 95/26/EEG (EGT L 168, 26.6.1999, s. 7). [29] Ö EGT L 228,
16.8.1973, s. 3. Õ [30] Ö EGT L 63, 13.3.1979,
s. 1. Õ [31] EGT L 330, 5.12.1998, s. 1. [32] Rådets
direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom
värdepappersområdet (EGT L 141, 11.6.1993, s. 27). Direktivet senast ändrat
genom direktiv 97/9/EG (EGT L 84, 26.3.1997, s. 22). [33] Omfattande bland annat
konsumentkrediter, hypotekskrediter, factoring, med eller utan regress och
finansiering av handelskrediter (inklusive ”forfeiting”). [34] EGT L 145, 30.4.2004, s. 1. [35] Rådets
direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag
och kreditinstitut (EGT L 141, 11.6.1993, s. 1.) Direktivet ändrat genom
direktiv 98/33/EG (EGT L 204, 21.7.1998, s. 29). [36] Utom i fall
av single-currency floating/floating interest rate swaps, då endast de aktuella
ersättningskostnaderna beaktas. [37] Kontrakt som inte omfattas av en
av de fem kategorier som anges i denna tabell skall behandlas som kontrakt
baserade på råvaror utom ädelmetaller. [38] För kontrakt där huvudstolen
utbetalas i flera omgångar, skall procenttalen multipliceras med det antal
betalningar som enligt kontraktet återstår. [39] För kontrakt som syftar till att
eliminera utestående exponeringar som uppstår efter särskilt angivna
betalningsdagar och där villkoren återställs så att marknadsvärdet på
kontraktet är noll på dessa särskilt angivna betalningsdagar, blir den
återstående löptiden lika med tiden fram till nästa återställningsdag. Vid
räntebaserade kontrakt som uppfyller dessa villkor och har en återstående
löptid på mer än ett år, skall procenttalen inte vara lägre än 0,5 %. [40] I fråga om räntekontrakt får
kreditinstituten, under förutsättning av de behöriga myndigheternas samtycke,
välja antingen ursprunglig eller återstående löptid. [41] I fråga om räntekontrakt får
kreditinstituten, under förutsättning av de behöriga myndigheternas samtycke,
välja antingen ursprunglig eller återstående löptid. [42] Utom i fall
av single-currency floating/floating interest rate swaps, då endast de aktuella
ersättningskostnaderna beaktas. SV || EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 14.7.2004 KOM(2004) 486 slutlig 2004/0155 (COD)
2004/0159 (COD)
Volym II Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV omarbetning av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva
verksamhet i kreditinstitut och rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om
kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut. (framlagt av kommissionen)
{SEC(2004) 921} ê 93/6/EEC
(anpassad) 2004/0159 (COD) Förslag till RÅDETSÖ EUROPAPARLAMENTETS
OCH RÅDETS Õ DIREKTIV om kapitalkrav för värdepappersföretag och
kreditinstitut (omarbetning) ÖEUROPAPARLAMENTET OCH
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV, Õ med beaktande av Fördraget om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt
artikel 57 Ö 47 Õ .2 första och tredje meningen i detta, med beaktande av kommissionens förslag[1], i samarbete med Europaparlamentet[2], med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[3], Ö med beaktande
av Regionkommitténs yttrande[4], Õ Ö i enlighet med
förfarandet i artikel 251 i fördraget[5],
och Õ av följande
skäl: ò ny (1)
Kommissionens direktiv
93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och
kreditinstitut[6] har ändrats väsentligt flera
gånger. Med anledning av nya ändringar bör det av tydlighetsskäl omarbetas. ê 93/6/EEG Skäl 1
(anpassad) (2)
Huvudsyftet Ö Ett syfte Õ med Ö Europaparlamentets
och rådets Õ direktiv 93/22/EEG den 10 maj 1993 om investeringstjänster på
värdepappersområdet[7]
Ö 2004/39/EG av
den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och direktiv 2000/12/EG om att starta
och driva verksamhet i kreditinstitut[8]
samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG[9] Õ är att göra det
möjligt för värdepappersföretag som är auktoriserade av de behöriga
myndigheterna i hemlandet och övervakade av dessa myndigheter, att grunda
filialer och fritt tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater. Det
direktivet ger sålunda bestämmelser om samordning av de regler som styr
auktorisation av och verksamhet i värdepappersföretag. ê 93/6/EEG Skäl 2
(anpassad) (3)
Det angivna direktivet sätter dock inga gemensamma
normer för kapitalbasen i värdepappersföretag och fastställer inte heller
storleken av startkapitalet i sådana företag. Det Ö Inte
heller Õ fastställer Ö det någon Õ ingen gemensam ram för övervakning av de risker sådana
företag utsätter sig för.. Direktivet hänvisar i flera av bestämmelserna till andra
gemenskapsinitiativ vilkas syfte skulle vara att vidta samordnade åtgärder inom
dessa områden. ê 93/6/EEG Skäl 3
(anpassad) (4)
Den hållning som har intagits
är Ö Det är
lämpligt Õ att genomföra endast
den harmonisering som är väsentlig, nödvändig och tillräcklig för att
säkerställa ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och av systemen för
övervakning av försiktigheten (prudential supervision systems). Antagandet av Ö För att uppnå
ett ömsesidigt erkännande inom ramen för en inre finansmarknad Õ Ö bör det
fastställas Õ regler om samordning
för att definiera kapitalbasen i värdepappersföretag, fastställande av dettas
och startkapitalets belopp och fastställande av en gemensam ram för övervakning
av de risker värdepappersföretag utsätter sig för. är
väsentliga drag i den harmonisering som är nödvändig för att uppnå ett
ömsesidigt erkännande inom ramen för en inre finansmarknad. ò ny (5)
Eftersom målet för den
föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar,
bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet
med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med
proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad
som är nödvändigt för att uppnå dessa mål och går inte utöver vad som är
nödvändigt för detta. ê 93/6/EEG Skäl 4
(6)
Det är lämpligt att fastställa olika belopp för
grundkapitalet beroende på omfattningen av den verksamhet ett
värdepappersföretag har godkännande för. ê 93/6/EEG Skäl 5
(anpassad) (7)
De värdepappersföretag som redan finns bör på vissa
villkor tillåtas att fortsätta sin verksamhet även om de inte uppfyller de
minimikrav för startkapital som fastställts för nya Ö värdepappersföretag
Õ. ê 93/6/EEG Skäl 6
(anpassad) (8)
Medlemsstaterna kan Ö bör Õ också Ö kunna Õ fastställa strängare
regler än vad detta direktiv anger. ê 93/6/EEG Skäl 7
(anpassad) Detta direktiv utgör en
del av en större internationell ansträngning för att åstadkomma en tillnärmning
av gällande regler avseende övervakning av värdepappersföretag och
kreditinstitut (här nedan sammanfattande benämnda «institut»). ò ny (9)
En väl fungerande inre
marknad kräver inte endast lagstiftning utan även ett nära och regelbundet
samarbete och avsevärt förbättrad konvergens mellan lagstiftnings- och
tillsynsmetoderna hos medlemsstaternas behöriga myndigheter. ê 93/6/EEG Skäl 8
(anpassad) De gemensamma
grundnormerna för institutens kapitalbas är ett av huvuddragen i den inre
marknaden i investeringstjänstesektorn eftersom kapitalbasen tjänar syftet att
säkerställa institutens fortlevnad och att skydda investerarna. ò ny (10)
Eftersom riskerna för
värdepappersföretagen är de samma som för kreditinstituten i fråga om
handelslagret är det lämpligt att låta de relevanta bestämmelserna i direktiv
2000/12/EG gälla även för värdepappersföretag. ê 93/6/EEG Skäl 9
(anpassad) ð ny (11)
På en gemensam finansmarknad
konkurrerar instituten, antingen de är ð Kapitalbasen i ï värdepappersföretag eller kreditinstitut ð (nedan sammanfattningsvis kallade
”institut”) kan täcka förluster som inte motsvaras av tillräckligt stora
vinster för att säkra institutens fortlevnad och skydda investerarna.
Kapitalbasen tjänar också som ett viktigt mätinstrument för de behöriga
myndigheterna, särskilt när det gäller bedömningen av kreditinstitutens
soliditet samt för andra tillsynsändamål. På en gemensam finansmarknad
konkurrerar dessutom instituten, antingen de är värdepappersföretag eller
kreditinstitut ï, direkt med varandra. ðFör att stärka gemenskapens finansiella
system och förhindra snedvridning av konkurrensen är det således lämpligt att
fastställa gemensamma grundnormer för kapitalbaser. ï ê 93/6/EG Skäl 10
(anpassad) Det är därför önskvärt
att göra behandlingen av kreditinstitut och värdepappersföretag likvärdig. ò ny (12)
Det är lämpligt att
definitionen av kapitalbaser i direktiv 2000/12/EG får utgöra grunden och att
det föreskrivs särskilda tilläggsbestämmelser som beaktar de
marknadsriskrelaterade kapitalkravens olika omfattning. ê 93/6/EEG Skäl
11 (anpassad) (13)
I fråga om kreditinstitut har redan gemensamma
normer upprättats för övervakning och tillsyn av Ö olika typer av
risker Õ kreditrisker genom rådets direktiv 89/647/EEG den 18 december
1989 om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut[10]
Ö genom direktiv
2000/12/EG Õ . ò ny (14)
Således bör
bestämmelserna rörande minimikapitalkrav ses som ett av flera instrument för
harmonisering av de grundläggande principerna för tillsyn av institut. ê 93/6/EEG Skäl
12 (15)
Det är nödvändigt att utveckla gemensamma normer
för de marknadsrisker som ett kreditinstitut utsätter sig för och att ge en
kompletterande ram för övervakningen av dessa risker, särskilt marknadsrisker
såsom positionsrisker, motparts/avvecklingsrisker och valutakursrisker. ê 93/6/EG Skäl 13
(anpassad) (16)
Det är nödvändigt att införa
Ö föreskriva Õ en modell med
«handelslager» som anger innehaven av värdepapper och andra finansiella
instrument som innehas för omsättningsändamål och som är utsatta huvudsakligen
för marknadsrisker och risker hänförliga till vissa finansiella tjänster som
erbjuds kunderna. ê 93/6/EEG Skäl
14 (anpassad) (17)
Det är önskvärt att Ö I syfte att
minska den administrativa bördan för Õ institut med en i
såväl absoluta som relativa tal obetydlig egen handel skall Ö sådana
institut Õ kunna tillämpa
direktiv 89/647/EEG Ö [2000/12/EG] Õ snarare än de
krav som uppställs i bilaga 1 och 2 till detta direktiv. ê 93/6/EG Skäl 15 (18)
Det är viktigt att övervakning av avvecklings- och
leveransrisker beaktar tillgängligheten av system som erbjuder lämpligt skydd
för att minska dessa risker. ê 93/6/EEG Skäl
16 (anpassad) (19)
Under alla omständigheter måste
Ö bör Õ instituten följa
detta direktiv vad gäller täckning av valutakursrisker i sin samlade
verksamhet. Lägre kapitalkrav bör uppställas för innehav av valutor med ett
nära inbördes samband som antingen bekräftats statistiskt eller som härrör från
överenskommelser mellan regeringar, med beaktande
särskilt av tillskapandet av den europeiska valutaunionen. ê 93/6/EG Skäl 17
(anpassad) (20)
Tillgängligheten i alla
institut till system för intern övervakning och styrning av
räntenivårisker avseende Ö institutens Õ hela verksamheten är särskilt viktig för att minimera sådana
risker. De behöriga myndigheterna bör följaktligen ha
överblick över Ö övervaka Õ sådana system. ê 93/6/EEG Skäl 18
(anpassad) (21)
Rådets direktiv 92/121/EEG av
den 21 december 1992 om övervakning och kontroll av kreditinstituts[11]
större engagemang Ö Eftersom det i
direktiv [2000/12/EG] Õ syftar inte till att fastställa Ö inte fastställs Õ gemensamma regler
för övervakning Ö och kontroll
av Õ större engagemang
för verksamhet som huvudsakligen är föremål för marknadsrisker. Ö är det lämpligt
att föreskriva sådana. Õ I det direktivet hänvisas till annat i gemenskapen pågående
arbete där avsikten är att införa samordnade regler inom detta område. ê 93/6/EEG Skäl
19 (anpassad) Det är nödvändigt att
anta gemensamma regler för övervakning och styrning av stora exponeringar som
värdepappersföretag utsätter sig för. ò ny (22)
Den operativa risken är
en betydande risk för instituten, som måste täckas av en kapitalbas. Det är
viktigt att beakta olikheterna mellan instituten inom EU och tillhandahålla
alternativa metoder. ê 93/6/EEG Skäl
20 till 22 (anpassad) Kreditinstitutens
kapitalbas har redan definierats i rådets direktiv 89/299/EEG av den 17 april
1989 om kapitalbasen i kreditinstitut[12]. Nyss nämnda definition
bör utgöra grunden för definitionen av institutens kapitalbas. Det finns dock anledning
att låta definitionen av institutens kapitalbas enligt detta direktiv skilja
sig från definitionen i nyss nämnda direktiv så att särdragen i verksamheten
beaktas hos de institut som huvudsakligen är utsatta för marknadsrisker. ê 93/6/EEG Skäl
23 (anpassad) (23)
Rådets direktiv 92/30/EEG av
den 6 april 1992 om gruppbaserad tillsyn av kreditinstitut[13] Ö Direktiv
[2000/12/EG] Õ uppställer
konsolideringsprincipen. I direktivet fastställs inte några gemensamma regler
för sammanställd redovisning i finansiella institut som huvudsakligen sysslar
med verksamhet utsatt för marknadsrisker. I det
direktivet hänvisas till annat i gemenskapen pågående arbete där avsikten är
att införa samordnade regler inom detta område. ò ny (24)
För att garantera en
tillräcklig solvensmarginal inom en företagsgrupp är det av största vikt att
minimikapitalkraven gäller på grundval av gruppens finansiella ställning som
helhet. För att kapitalbasen ska fördelas på ett riktigt sätt inom gruppen och
finnas tillgänglig för att vid behov skydda investeringar bör
minimikapitalkraven gälla för individuella institut inom en grupp, såvida inte
detta mål kan uppnås effektivt på något annat sätt. ê 93/6/EEG Skäl
24 (anpassad) (25)
Direktiv 92/30/EEG Ö [2000/12/EG] Õ är inte tillämpligt
på koncerner som omfattar en eller flera värdepappersföretag men som inte omfattar
några kreditinstitut. Det framstod dock som önskvärt
att tillhandahålla en En gemensam modell för gruppbaserad tillsyn av
värdepappersföretag skall införas Ö bör därför
fastställas. Õ . ò ny (26)
Instituten bör
säkerställa att de har internt kapital som är tillfredsställande i fråga om
kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till de risker som de är, eller
kan komma att bli, exponerade för. De bör därför ha inrättat strategier och
förfaranden för att bedöma om det interna kapitalet är tillräckligt och för att
fortlöpande hålla det på en tillräcklig nivå. (27)
De behöriga myndigheterna
bör utvärdera om institutens kapitalbas är tillräcklig i förhållande till de
risker som instituten är utsatta för. (28)
För att den inre
marknaden skall kunna fungera effektivt är det viktigt med avsevärt förbättrad
enhetlighet i genomförandet och tillämpningen av bestämmelserna i den
harmoniserade gemenskapslagstiftningen. (29)
Av samma skäl och för att
säkerställa att institut inom gemenskapen som är verksamma i flera
medlemsstater inte utsätts för oproportionerliga krav till följd av att
medlemsstaternas behöriga auktorisations och tillsynsmyndigheter behåller sitt
ansvar är det av avgörande betydelse att väsentligt öka samarbetet mellan de
behöriga myndigheterna. I detta sammanhang bör den samordnande
tillsynsmyndighetens roll stärkas. (30)
För att den inre
marknaden skall kunna fungera effektivare och för att gemenskapsmedborgarna
skall ges tillfredsställande insyn är det nödvändigt att de behöriga
myndigheterna offentligt och på ett sätt som möjliggör meningsfulla jämförelser
informerar om på vilket sätt detta direktiv genomförs . (31)
För att förbättra stärka
marknadsdisciplinen och ge instituten incitament till att förbättra
marknadsstrategi, riskkontroll och intern ledningsorganisation bör lämpliga
föreskrifter ges om offentlig information från företagen. ê 93/6/EEG Skäl
25 (anpassad) ð ny (32)
Tekniska anpassningar av de
närmare regler som fastställs i detta direktiv kan från tid till annan behövas
för att beakta ny utveckling inom området för investeringstjänster.
Kommissionen kommer sålunda att föreslå de ändringar som är nödvändiga Ö De åtgärder som
är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna i detta direktiv skall antas i
enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden
som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[14]. Õ ê 93/6/EEG Skäl
26 (anpassad) Rådet bör vid ett
senare tillfälle besluta om anpassning av detta direktiv till den tekniska
utvecklingen i enlighet med rådets direktiv 87/373 av den 13 juli 1987 med
fastställande av förfaranden för utövandet av de befogenheter det tillagt
kommissionen[15]. Under mellantiden bör rådet på förslag
från kommissionen själv genomföra sådan anpassning. ê 93/6/EEG Skäl
27 Det bör bestämmas att detta direktiv inom
tre år från den dag då det börjar tillämpas skall ses över i belysning av
erfarenheter, utvecklingen på finansmarknaden och arbetet i internationella
fora för tillsynsmyndigheter. En sådan översyn bör också omfatta en eventuell
översyn av den förteckning över områden som kan göras till föremål för teknisk
anpassning. ê 93/6/EEG Skäl
28 Detta direktiv
och direktiv 93/22/EEG om investeringstjänster på värdepappersområdet är så
nära besläktade att det kunde leda till snedvridning av konkurrensen om de
träder i kraft på olika dagar. ò ny (33)
För att undvika störningar
på marknaderna och säkerställa kontinuitet i de totala kapitalbasnivåerna är
det lämpligt att besluta om särskilda övergångsbestämmelser. (34)
Denna rättsakt
respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns
såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens
stadga om de grundläggande rättigheterna. (35)
Skyldigheten att
införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de
bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till tidigare
direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de
tidigare direktiven. (36)
Detta direktiv bör inte
påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för
införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktiven som anges
i bilaga VIII, del B. ê 93/6/EEG
(anpassad) HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. ÖKAPITEL I Õ ÖInnehåll,
tillämpningsområde och definitioner Õ ÖAvsnitt 1 Õ ÖInnehåll och
tillämpningsområdeÕ ê 93/6/EEG
(anpassad) Artikel 1 1. ÖI detta direktiv
fastställs de kapitalkrav som skall gälla för värdepappersföretag och
kreditinstitut, reglerna för hur de skall beräknas och för tillsynen. Õ Medlemsstaterna skall tillämpa kraven i detta direktiv på
värdepappersföretag och kreditinstitut enligt definitionen i artikel 2. 2. En medlemsstat får ålägga
värdepappersföretag och kreditinstitut som den har auktoriserat ytterligare
eller strängare krav. ò ny Artikel 2 1. Om inte
annat följer av artiklarna 18, 20, 28–32, 34 och 39 i detta direktiv skall
artiklarna 68–73 i direktiv [2000/12/EG] gälla i tillämpliga delar för
värdepappersföretag. Dessutom skall artikel
71–73 i direktiv [2000/12/EG] gälla i följande fall: a) När ett
värdepappersföretag har ett moderföretag som är moderkreditinstitut i en
medlemsstat. b) När ett
kreditinstitut har ett moderföretag som är modervärdepappersföretag i en
medlemsstat. När ett finansiellt
holdingföretag har både ett kreditinstitut och ett värdepappersföretag som
dotterföretag beräknas kraven för kreditinstitutet utifrån det finansiella
holdingföretagets samlade finansiella ställning. ê 93/6/EEG Art.
7.1 och 7.2 (anpassad) Artikel 7 Allmänna principer 1. De
kapitalkrav som uppställs i artikel 4 och 5 för institut som varken är
moderbolag eller dotterbolag till sådana bolag skall tillämpas på institutet
ensamt. 2. De
krav som i artiklarna 4 och 5 uppställs för –
ett institut
som såsom dotterföretag har ett kreditinstitut i den mening som avses i
direktiv 92/30/EEG, ett värdepappersföretag eller annat finansiellt institut
eller som har en ägarandel i ett sådant institut, och –
ett institut vars
moderföretag är ett finansiellt holdingbolag, skall tillämpas
på gruppnivå enligt de metoder som har fastställts i ovannämnda direktiv och i
punkterna 7 - 14 i denna artikel. ê 93/6/EEG Art.
7.3 (anpassad) è1 2004/xx/EG
Art. 1 ð ny 2. Om en företagsgrupp som omfattas av punkt
2 Ö punkt 1 Õ inte innehåller
något kreditinstitut, skall direktiv 92/30/EEG Ö [2000/12/EC] Õ tillämpas enligt med
följande anpassningar: –
finansiellt
holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag antingen
uteslutande eller huvudsakligen är värdepappersföretag eller andra finansiella
institut av vilka åtminstone ett är ett värdepappersföretag, vilket inte är ett
finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet i den mening som avses i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om
extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i
ett finansiellt konglomerat[16]. –
holdingföretag med blandad
verksamhet: ett moderföretag som inte utgör ett finansiellt holdingföretag, ett
värdepappersföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening
som avses i direktiv 2002/87/EG, bland vars dotterföretag det finns minst ett
värdepappersföretag. –
- de behöriga myndigheterna avser de nationella myndigheter som enligt
lag eller förordning erhållit befogenhet att övervaka värdepappersföretag. –
artikel 3.5 andra stycket i
direktiv 92/30/EEG skall inte gälla. ða) alla hänvisningar till kreditinstitut
betraktas som hänvisningar till värdepappersföretag. ï b) i artikel artiklarna 4.1 och 4.2
Ö 125 Õ och 7.5 Ö 140.2 Õ i direktiv 92/30/EEG Ö [2000/12/EG] Õ ersätts skall alla
hänvisningar till Ö andra artiklar
i Õ direktiv 77/780/EEG Ö [2000/12/EG] Õ Ö betraktas som Õ med hänvisningar till direktiv 93/22/EEG
Ö 2004/39/EG Õ. c) Vid tillämpning av artikel 3.9 och 8
Ö 39.3 Õ i direktiv 92/30/EEG Ö [2000/12/EG] Õ ersätts skall
hänvisningar till è1 Europeiska
bankkommittén ç Ö betraktas som Õ med hänvisningar till rådet och kommissionen. d) ÖMed avvikelse från
artikel 140.1 i direktiv [2000/12/EG], skall, om en grupp inte omfattar
kreditinstitut Õ, första meningen i Ö den
artikeln Õ ersättas med
följande: ”Om ett värdepappersföretag, ett finansiellt holdingbolagföretag
eller ett holdingbolagföretag med blandad verksamhet äger ett eller
flera dotterbolagföretag som är försäkringsbolag, skall de
behöriga myndigheterna och de myndigheter som har anförtrotts uppdraget att
utöva den offentliga tillsynen av försäkringsföretag nära samarbeta». ê 93/6/EEG Art.
7.4 4. De behöriga myndigheter som har ålagts eller fått befogenhet att
utöva gruppbaserad tillsyn av sådana företagsgrupper som omfattas i punkt 3 får
i avvaktan på närmare samordning av övervakningen av sådana företagsgrupper på
gruppnivå och när omständigheterna ger anledning därtill efterge denna
skyldighet under förutsättning att varje värdepappersföretag i företagsgruppen i) använder den definition av kapitalbas som anges i punkt 9
i bilaga 5, ii) individuellt motsvarar de krav som uppställs i artikel 4
och 5, och iii) inrättar system för att övervaka och kontrollera
kapitalkällorna för alla övriga finansiella institut inom gruppen. ê 93/6/EG Art.
7.5 och 7.6 (anpassad) 5. De behöriga
myndigheterna skall kräva att värdepappersföretag i en företagsgrupp som har
beviljats ett sådant undantag som bestämts i punkt 4 skall underrätta dem om
sådana risker som skulle kunna undergräva deras ekonomiska ställning, däribland
sådana som sammanhänger med sammansättningen av och källorna till kapitalet. Om
de behöriga myndigheterna då finner att tillgångarna inte är skyddade på
lämpligt sätt, skall de kräva att värdepappersföretagen vidtar åtgärder
inbegripande om så är nödvändigt begränsning av kapitalöverföringar till andra
enheter inom gruppen. 6. Om de behöriga
myndigheterna efterger den skyldighet att utöva gruppbaserad tillsyn som
bestäms i punkt 4, skall de vidta andra lämpliga åtgärder för att övervaka
riskerna, i synnerhet stora exponeringar för gruppen som helhet, inklusive
företag som inte är belägna i en medlemsstat. ê 93/6/EEG
(anpassad) ÖAvsnitt 2 Õ DEFINITIONER ê 93/6/EEG Art.
2.1 (anpassad) ð ny Artikel 3 1. I detta direktiv används följande
beteckningar med de betydelser som här anges: (a)1. kreditinstitut:
Ö kreditinstitut
såsom de har definierats i artikel 4.1 i direktiv [2000/12/EG] Õ. institut som motsvarar definitionen i rådets första direktiv
(77/780/EEG) av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra
författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut,
artikel 1, första strecksatsen[17]
och som är underkastat de krav som åläggs genom direktiv 89/647/EEG. ê2004/39/EG Art. 67.2
(anpassad) ð ny b) värdepappersföretag: institut som motsvarar definitionen i
direktiv 93/22/EEG, artikel 1 punkt 2 Ö såsom de har
definierats i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG Õ och som är
underkastade de krav som åläggs genom nyss nämnda Ö det Õ direktivet, utom: a) i) kKreditinstitut. b) ii) lLokala
företag såsom de definierats under punkt 20 Ö punkt 1 p i
denna artikel. Õ c) iii) fFöretag
som endast ð är auktoriserade att
tillhandahålla investeringsrådgivning och/ellerï mottar ta emot och
vidarebefordrar kundorder utan att
inneha kontanter eller värdepapper som tillhör företagets klienter och som
därför aldrig står i skuld gentemot sina klienter. ê93/6/EEG Art. 2.3 och
2.4 (anpassad) 3. c) institut:
kreditinstitut och värdepappersföretag. 4. d) erkänt
värdepappersföretag i tredje land: företag Ö som uppfyller
följande villkor Õ : Öi) Företag Õ som om det vore
upprättat inom gemenskapen skulle omfattas av definitionen av
värdepappersföretag. Öii) Företag Õ i punkt 2 som är auktoriserat i ett tredje land. Öiii) Företag Õ samt som är underkastat och uppfyller försiktighetsregler
som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst lika stränga som de
som fastställts i detta direktiv. ê 93/6/EEG
(anpassad) ð ny 5. e) finansiella instrument:
instrument som förtecknats i avsnitt B i bilagan till
direktiv 93/22/EEG ð varje avtal som ger upphov till en
finansiell tillgång för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en
finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis. ï ê 93/6/EEG Art.
2.6 och 2.7 (anpassad) 6. handelslagret i ett kreditinstitut skall bestå
av: a) Det egna
innehavet av finansiella instrument, råvaror och råvaruderivat som innehas för
försäljning eller har anskaffats av institutet i avsikt att på kort sikt dra
nytta av faktiska eller förväntade skillnader mellan inköps- och
försäljningspriserna eller andra förändringar av priser eller räntesatser samt
innehav av finansiella instrument, råvaror och råvaruderivat som härrör från
föredling av avstämda huvudfordringar eller innehav som har anskaffats för att
skydda andra delar av innehållet i handelslagret. b) Exponeringar
till följd av ej avslutade affärer, ej fullgjorda leveranser och
derivatinstrument vilka handlas på OTC-marknaden som avses i punkterna 1-3 och
5 i bilaga II, exponeringar till följd av repor och värdepappers- och
råvarubaserade lån som baseras på värdepapper eller råvaror vilka ingår i
handelslagret som definierats under a och som avses i bilaga II, punkt 4,
sådana exponeringar som avser omvända repor och värdepappers- och
råvarubaserade lån som beskrivs i samma punkt, under förutsättning att de
behöriga myndigheterna godkänner detta, om exponeringarna svarar antingen mot
villkoren i, ii, iii och v nedan eller mot villkoren iv och v nedan: i) Exponeringarna
marknadsvärderas dagligen i enlighet med de förfaranden som fastställs i bilaga
II. ii) Lånesäkerheten
justeras för att beakta väsentliga förändringar i värdet av berörda värdepapper
eller råvaror som ingår i ifrågavarande avtal eller affär i enlighet med en
regel som kan godtas av de behöriga myndigheterna. iii) Avtalet
eller affären omfattar att institutets anspråk automatiskt och omedelbart skall
avräknas mot motpartens anspråk, om denne inte fullgör sina förpliktelser. iv) Ifrågavarande
avtal eller affär sker mellan personer som yrkesmässigt bedriver handel med
värdepapper. v) Avtalen och
affärerna har endast sitt gängse och godtagbara innehåll och artificiella
transaktioner, särskilt sådana som inte är av kortfristig beskaffenhet,
utesluts. c) Sådana åtaganden
i form av avgifter, provisioner, räntor, utdelningar och marginalsäkerhet
avseende i börshandel omsatta derivatinstrument som är direkt relaterade till
de poster som ingår i handelslagret och som avses i bilaga 2 punkt 6. Enskilda
poster skall föras in i eller utgå ur handelslagret i enlighet med objektiva
förfaranden som där så är lämpligt skall omfatta redovisningsnormerna i det
berörda institutet. De behöriga myndigheterna skall ha överblick över sådana
förfaranden och deras likformiga tillämpning. ê 93/6/EEG Art.
2.7 (anpassad) 7. moderföretag,
dotterföretag och finansiella institut definieras i enlighet med direktiv
92/30/EEG artikel 1. ê 93/6/EEG
Art. 2.8 (anpassad) 8. finansiellt
holdingbolag: finansiella institut vars dotterföretag uteslutande eller
huvudsakligen är kreditinstitut, värdepappersföretag eller andra finansiella
institut av vilka minst ett är kreditinstitut eller värdepappersföretag. ò ny f) modervärdepappersföretag
i en medlemsstat: ett värdepappersföretag som såsom dotterföretag har ett
institut eller ett annat finansiellt institut, eller som har en ägarandel i
sådana institut, och som inte självt är dotterföretag till ett annat institut
som är auktoriserat i samma medlemsstat, eller till något finansiellt
holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat, och som inget annat
institut som är auktoriserat i samma medlemsstat har en ägarandel i. g. modervärdepappersföretag
inom EU: modervärdepappersföretag i en medlemsstat som inte är dotterföretag
till ett annat institut som är auktoriserat i någon medlemsstat, eller till
något finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat, och som
inget annat institut som är auktoriserat i någon medlemsstat har en ägarandel
i. ê 93/6/EEG
Art. 2.9 (anpassad) 9. riskviktning:
storleken av den kreditrisk som gäller för berörda motparter enligt direktiv
89/647/EEG. Dock skall tillgångar som utgörs av fordringar mot och andra
exponeringar i förhållande till värdepappersföretag eller erkända
värdepappersföretag i tredje land och exponeringar gentemot erkända finansiella
institut eller börser ges samma vikt som den som ges när berörd motpart är ett
kreditinstitut. ê98/33/EG Art. 3.1
(anpassad) 10 h) over-the-counter
(OTC)-derivat: sådana poster utanför balansräkningen
Ö som ingår i
förteckningen i bilaga IV till direktiv [2000/12/EG] utom de poster som ges
exponeringsvärdet noll i enlighet med punkt 2 i bilaga III i det
direktivet Õ. på vilka, enligt det första stycket i artikel 6.3 i direktiv
89/647/EEG, metoderna i bilaga II till det direktivet skall tillämpas. ê 93/6/EEG
(anpassad) 11 i) reglerad
marknad: marknad som motsvarar den definition som
givits i direktiv 93/22/EEG artikel 1.13 såsom den har definierats i
artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG. ê 93/6/EEG
(anpassad) 12. kvalificerade poster: långa eller korta positioner i sådana tillgångar
som avses i artikel 6.1 b i direktiv 89/647/EEG och av skuldinstrument som är
utfärdade av värdepappersföretag eller av erkända värdepappersföretag i tredje
land och dessutom långa eller korta innehav av andra räntebärande instrument
under förutsättning för det första att sådana räntebärande instrument noterats
på åtminstone en reglerad marknad i någon medlemsstat eller vid en börs i ett
tredje land som är erkänd av de behöriga myndigheterna i den berörda
medlemsstaten, och för det andra att instrumenten dels av det berörda
institutet betraktas som tillräckligt likvida och som med hänsyn till
utfärdarens solvens, är förknippade med en grad av risk för bristande
fullgörelse som motsvarar eller understiger den som gäller för sådana
tillgångar som avses i artikel 6.1 b i direktiv 89/647/EEG. Det sätt på vilket instrumenten värderas skall granskas
av de behöriga myndigheterna vilka skall undanröja institutets bedömning om de
anser att instrumenten har en alltför hög risk för bristande fullgörelse för
att utgöra kvalificerade poster. Utan hinder
av vad som sägs i föregående stycke och i avvaktan på ytterligare samordning
skall de behöriga myndigheterna enligt egen bedömning kunna som kvalificerade
poster godkänna instrument som är tillräckligt likvida och som med hänsyn till
utfärdarens solvens är förknippade med en grad av risk för bristande
fullgörelse som motsvarar eller understiger den som gäller för sådana
tillgångar som avses i artikel 6.1 b i direktiv 89/647/EEG. Den normalrisk som
beräknas för sådana måste vara värderad till en sådan nivå av åtminstone två
kreditbedömningsinstitut som är erkända av de behöriga myndigheterna eller av
endast ett sådant kreditbedömningsinstitut om den inte värderas under denna
nivå av något annat kreditbedömningsinstitut som är erkänt av de behöriga
myndigheterna. De behöriga
myndigheterna får emellertid avstå från villkoret i föregående stycke om de
bedömer det vara olämpligt i belysning av exempelvis marknadens särdrag,
utfärdaren, det utställda beloppet eller någon kombination av dessa
omständigheter. Dessutom
skall de behöriga myndigheterna kräva att instituten tillämpar den maximala
viktning som framgår av tabell 1 i punkt 14 i bilaga 1 på sådana instrument som
utgör en särskild risk på grund av utfärdarens otillräckliga solvens eller
likviditet. De behöriga
myndigheterna i varje medlemsstat skall regelbundet tillställa rådet och
kommissionen upplysningar om vilka metoder som används för att värdera
kvalificerade poster, särskilt de metoder som används för värdering av
dokumentens likviditetsgrad och utfärdarens solvens. 13. fordringar
på centralregeringar: långa eller korta innehav av sådana tillgångar som avses
i artikel 6.1 a i direktiv 89/647/EEG och sådana som åsätts nollvikt i artikel
7 i det direktivet. ê 93/6/EEG Art.
2.14 (anpassad) 14 j) konvertibel:
värdepapper som enligt innehavarens val kan utbytas mot ett annat värdepapper, vanligen en aktie i det bolag som har utfärdat det
förstavärdepapperet. ê98/31/EG Art. 1.1 b
(anpassad) 15 k) köpoption:
värdepapper som ger innehavaren rätt att till och med dagen för köpoptionens
utgång köpa det underliggande till fastställt pris Ö och som Õ kan infrias genom
leverans av det underliggande eller av motsvarande kontantbelopp. 16. l) lagerfinansiering:
position där lager har sålts på termin och finansieringskostnaden är låst till
avslutsdatum. ê98/31/EG Art. 1.1 c 17 m) repa
och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller dess motpart
överför värdepapper eller råvaror eller garanterade rättigheter avseende
äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin har utfärdats av en
erkänd börs som innehar rätten till värdepapperen eller råvarorna och avtalet
inte ger institutet möjlighet att överföra eller pantsätta ett enskilt
värdepapper eller en enskild råvara till mer än en motpart vid varje tidpunkt,
och som har förpliktat sig att återköpa dem (eller värdepapper eller råvaror av
motsvarande slag) till ett fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som
är fastställd eller skall fastställas av den som överför instrumentet; avtalet
är en repa för det institut som säljer värdepapperen eller råvarorna och en
omvänd repa för det institut som köper dem. ê 93/6/EEG Art.
2.17 andra stycket En omvänd repa skall anses vara en affär mellan
personer som yrkesmässigt bedriver handel med värdepapper om motparten är
föremål för samordnade sundhetsåtgärder på gemenskapsnivå eller är ett
kreditinstitut i zon A sådant det definierats i direktiv 89/647/EEG eller är
ett erkänt värdepappersföretag i tredje land eller om avtalet har slutits med
en erkänd clearingorganisation eller en erkänd börs. ê98/31/EG Art. 1.1 d 18 n) värdepappers-
eller råvarulån: affär där ett institut eller dess motpart överför
värdepapper eller råvaror mot lämplig säkerhet under förutsättning att
låntagaren åtar sig att återlämna likvärdiga värdepapper eller råvaror vid någon
framtida tidpunkt eller vid anfordran från den som gör överföringen. Affären är
utlåning av värdepapper eller råvaror för det institut som överför
värdepapperen och inlåning av värdepapper eller råvaror för det institut till
vilka de överförs. ê98/31/EG Art. 1.1 d Inlåning av värdepapper eller råvaror skall anses
vara en affär mellan personer som yrkesmässigt handlar med värdepapper om
motparten är föremål för samordnad övervakning av sundheten på gemenskapsnivå
eller är ett kreditinstitut i zon A såsom det definierats i direktiv 89/647/EEG
eller är ett erkänt värdepappersföretag i tredje land eller om avtalet har
slutits med en erkänd clearingorganisation eller en erkänd börs. ê 93/6/EEG Art.
2.19 (anpassad) 19 o) clearingmedlem:
medlem vid den börs eller den clearingorganisation som står i direkt
kontraktsförhållande med den centrala motparten (marknadsgaranten). Icke clearingmedlemmar måste avveckla sina affärer genom en
clearingmedlem. ê 93/6/EEG Art.
2.20 (anpassad) ð ny 20 p) lokalt
företag: företag som handlar endast
för egen räkning på ð marknader ï börs för finansiella
terminer eller optioner ð eller andra derivatinstrument och på
kontantmarknader enbart i syfte att säkra positioner på derivatmarknader, eller
som handlar ï för eller ställer priser för andra
medlemmar på ð de marknaderna ï samma börs och ð som är ï garanterade av en clearingmedlemmar på samma börs ð marknader, där ï Aansvaret för att säkerställa
efterlevnaden av avtal som ingås av ett
sådanat
företag måste bäras Ö bärs Õ av en clearingmedlemmar
på samma börs ð marknader ï , och sådana avtal
måste beaktas vid beräkning av det totala kapitalkravet för clearingmedlemmen
så länge det lokala företagets innehav hålls helt åtskilda från
clearingmedlemmens. ê 93/6/EEG Art.
2.21 21. q) delta:
den väntade förändringen i priset för en option i förhållande till en liten
förändring i priset för det underliggande instrumentet. ê 93/6/EEG Art.
2.22 (anpassad) 22. Vid tillämpning av punkt 4 i bilaga 1 avser lång position
ett innehav för vilket ett institut har fastställt den räntesats det skall
erhålla vid någon tidpunkt i framtiden och kort position ett innehav för
vilket det har fastställt den räntesats det skall betala vid någon tidpunkt i
framtiden. ê 93/6/EEG Art.
2.23 (anpassad) 23 r) kapitalbas: kapitalbas
såsom denna har definierats i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ. Denna definition kan emellertid utvidgas under sådana
förhållanden som beskrivs i bilaga 5. ê 93/6/EG Art.
2.24 och 2.25 (anpassad) 24. startkapital:
posterna 1 och 2 enligt artikel 2.1 i direktiv 89/299/EEG. 25 ursprunglig
kapitalbas: summan av posterna 1, 2 och 3 minus summan av posterna 9, 10 och 11
i artikel 2.1 i direktiv 89/299/EEG. ê 93/6/EEG Art.
2.26 26 s) kapital:
kapitalbas. ê 93/6/EEG Art.
2.27 (anpassad) 27. justerad löptid
beräknas med användande av den formel som anges i punkt 26 i bilaga 1. ò ny Vid tillämpning av
gruppbaserad tillsyn skall begreppet värdepappersföretag omfatta erkända
värdepappersföretag i tredje land. I punkt e första stycket
skall finansiella instrument omfatta både primära finansiella instrument eller
likvida instrument och finansiella derivatinstrument vilkas värde är beroende
av priset för ett underliggande finansiellt instrument eller av räntesats,
index eller pris för någon annan underliggande faktor och åtminstone omfattar
de instrument som anges i avsnitt C i bilaga 1 i direktiv 2004/39/EG. ê 93/6/EEG Art.
2.7 och 2.8 (anpassad) 2. ÖBegreppen Õ moderföretag,
dotterföretag, Ö kapitalförvaltningsbolag Õ och finansiella
institut definieras i enlighet med i artikel 4 i direktiv Ö [2000/12/EG] Õ 92/30/EEG artikel 1. ÖBegreppet Õ finansiellt holdingbolagföretag, finansiellt
moderholdingbolagföretag i en medlemsstat, finansiellt
moderholdingbolagföretag i EU och företag som tillhandahåller
verksamhetsanknutna tjänster: finansiella institut vars
dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen är kreditinstitut,
värdepappersföretag eller andra finansiella institut av vilka minst ett är
kreditinstitut eller värdepappersföretag. Ö skall omfatta
företag som definierats som sådana i artikel 4 i direktiv [2000/12/EG] förutom
att alla hänvisningar till kreditinstitut skall läsas som en hänvisning till
institut Õ . ò ny 3. Vid
tillämpning av direktiv [2000/12/EG] på grupper som omfattas av artikel 2.1,
som inte inbegriper kreditinstitut, används följande beteckningar med de
betydelser som här anges: ê2002/87/EG Art. 26
(anpassad) 1 a) finansiellt holdingföretag: ett
finansiellt institut vars dotterföretag antingen uteslutande eller
huvudsakligen är värdepappersföretag eller andra finansiella institut av vilka
åtminstone ett är ett värdepappersföretag, vilket inte är ett finansiellt
holdingföretag med blandad verksamhet i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG[18]. 2. b) holdingföretag
med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte utgör ett finansiellt
holdingföretag, ett värdepappersföretag eller ett blandat finansiellt
holdingföretag i den mening som avses i direktiv 2002/87/EG, bland vars
dotterföretag det finns minst ett värdepappersföretag. 3. c) debehöriga myndigheter:na avser de nationella myndigheter som enligt
lag eller förordning erhållit befogenhet att övervaka värdepappersföretag. ê 93/6/EEG (anpassad) Ö KAPITEL
II Õ STARTKAPITAL ê 93/6/EEG Art.
2.24 (anpassad) Artikel 4 1. Startkapital: Ö punkterna a och
b Õ posterna 1 och 2 enligt i
artikel Ö 57 Õ 2.1 i direktiv 89/299/EEG Ö[2000/12/EG]Õ. ê 93/6/EEG Art.
3.1 och 3.2 (anpassad) Artikel 5 1. Värdepappersföretag Ö som inte
handlar med finansiella instrument för egen räkning eller garanterar emissioner
av finansiella instrument, men Õ innehar kontanter
eller värdepapper för kunders räkning och som tillhandahåller någon av följande
tjänster, skall ha ett startkapital på 125 000 ecu
Ö euro Õ: a) mMottagande och vidarebefordran av kundorder som
avser finansiella instrument. b) fFullgörande av kundorder som avser finansiella
instrument. c) iIndividuell portföljförvaltning bestående av
finansiella instrument. Denna regel gäller under
förutsättning att de inte handlar med finansiella instrument för egen räkning
eller garanterar emissioner av finansiella instrument. Innehav av poster av
finansiella instrument utanför handelslagret i syfte att investera kapitalbasen
betraktas inte som sådan handel som avses i första stycket eller i punkt 2. 2. De behöriga myndigheterna får emellertid
tillåta att ett värdepappersföretag som utför investerarens order av
finansiella instrument innehar sådana instrument för egen räkning Ö om följande
villkor är uppfyllda: Õ a) sådana iInnehavet
uppstår endast som är en följd av att företaget inte lyckas
anpassa sina inköp exakt till investerarens order,. b) dDet samlade marknadsvärdet av alla sådana
poster har ett tak på 15 procent av företagets startkapital,. c) fFöretaget motsvarar de krav som åläggs Ö fastställs Õ i artikel 4 Ö 18, 20 och
28 Õ 5, och . d) sådana iInnehavet
är av tillfällig och provisorisk beskaffenhet och begränsas till den tid som
åtgår för att genomföra ifrågavarande affär. Innehav av poster av finansiella instrument
utanför handelslagret i syfte att investera kapitalbasen betraktas inte som
sådan handel som avses i punkt 1 eller i punkt 3. 3.2 Medlemsstaterna
får nedsätta det belopp som avses i punkt 1 till 50 000 ecu
Ö euro Õ om ett företag inte
har godkännande för att inneha kontanter eller värdepapper för uppdragsgivarens
räkning eller att handla för egen räkning eller att lämna emissionsgarantier. ê 93/6/EEG Art.
3.3 (anpassad) 3. Alla övriga värdepappersföretag
skall ha ett startkapital på 730 000 ecu. ê 2004/39/EEG
Art. 67.2 (anpassad) Artikel 6 4. De företag som avses
i artikel 2.2 andra och tredje strecksatserna Ö Lokala
företag Õ skall ha ett startkapital
på 50 000 ecu euro
om de utnyttjar etableringsfriheten eller tillhandahåller tjänster som Ö anges i Õ enligt artikel 14 eller 15 i direktiv 93/22/EEG Ö 2004/39/EG Õ . ê 2004/39/EEG
Art. 67.3 (anpassad) Artikel 7 I avvaktan på översyn av
direktiv 93/6/EEG skall
tTäckningen
för de företag som anges i artikel 2 Ö 3 Õ.1 b iii skall utformas på något av följande sätt: a) Startkapital på 50 000 euro. b) En ansvarsförsäkring som gäller
gemenskapens hela territorium, eller någon annan form av jämförbar garanti mot
skadeståndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamheten, som uppgår
till minst 1 000 000 euro för varje skadeståndskrav och till minst
1 500 000 euro per år för samtliga skadeståndskrav. c) En kombination av startkapital och
ansvarsförsäkring i en form som ger ett skydd motsvarande punkterna a eller b. Beloppen i punkt
2 i denna punkt första stycket
skall regelbundet ses över av kommissionen i enlighet, och samtidigt, med den
översyn som skall göras enligt artikel 4.7 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2002/92/EG, så att hänsyn kan tas till förändringar i det europeiska
konsumentprisindex som offentliggörs av Eurostat[19]. (*) Ö Artikel 8 Õ När ett värdepappersföretag som avses i
artikel 2.2 b iii Ö 3.1 Õ också är registrerat
enligt direktiv 2002/92/EG skall det uppfylla det krav som fastställs i artikel
4.3 i det direktivet och ha täckning på något av följande sätt: a) Startkapital på 25 000 euro. b) En ansvarsförsäkring som gäller gemenskapens
hela territorium, eller någon annan form av jämförbar garanti mot
skadeståndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamheten, som uppgår
till minst 500 000 euro för varje skadeståndskrav och till minst
750 000 euro per år för samtliga skadeståndskrav. c) En kombination av startkapital och
ansvarsförsäkring i en form som ger ett skydd motsvarande punkterna a eller b. ê 93/6/EEG Art.
3.3 (anpassad) Artikel 9 Alla övriga värdepappersföretag skall ha ett
startkapital på 730 000 ecu Ö euro Õ . ê 93/6/EEG Art.
3.5 och 3.8 (anpassad) Artikel 10 1. ÖMed avvikelse från artiklarna
5.1, 5.3, 6 och 9 Õ Utan hinder av innehållet i punkt 1 - 4 får
medlemsstaterna förlänga auktorisationen för värdepappersföretag och företag
som omfattas av Ö artikel 6 Õ punkt 4 och som har grundats före innan
Ö den 31 december
1995 Õ detta direktiv börjar gälla och vilkas kapitalbas är
mindre än det startkapital som anges för dem i Ö artiklarna 5.1,
5.3, 6 och 9 Õ punkt 1 - 4. Sådana företags kapitalbas får inte sjunka
under den högsta referensnivå som beräknas efter dagen för anmälan av detta direktiv Ö 1993/6/EEG Õ. Denna referensnivå
utgörs av det dagliga genomsnittet av nivån på kapitalbasen beräknad under den
sexmånadersperiod som föregår beräkningsdagen. Den skall beräknas var sjätte
månad för närmast föregående period. 2. Om ägandet till av
ett företag som omfattas av punkt 5 Ö 1 Õ övertas av annan
fysisk eller juridisk person än den som tidigare kontrollerade företaget, skall
kapitalbasen i företaget uppgå minst till den nivå som har fastställts för det
i Ö artiklarna 5.1,
5.3, 6 och 9 Õ punkt 1 - 4 utom i följande fall: Vvid
ett första övertagande genom arv efter Ö den 31 december
1995 Õ det att detta direktiv börjat tillämpas under
förutsättning av de behöriga myndigheternas godkännande. Den lägre gränsen för
kapitalbasen får gälla under högst tio år efter detta övertagande. ii) Vid
förändring i sammansättningen av delägarkretsen så länge minst en av delägarna
vid den tidpunkt detta direktiv börjar tillämpats finns kvar i kretsen under
högst tio år efter det att detta direktiv har börjat tillämpas. 3. Under vissa särskilda omständigheter
och med de behöriga myndigheternas samtycke behöver dock
vid fusion mellan två eller flera värdepappersföretag eller sådana företag som
omfattas av punkterna 1 - 4 Ö artikel 6 Õ kapitalbasen för det
företag som uppstår genom fusionen inte uppgå till den nivå som fastställts i punkt 1 – 4 Ö artiklarna 5.1,
5.3, 6 och 9 Õ. Dock får vid sådan
tidpunkt då de nivåer som där anges inte har uppnåtts kapitalbasen inte sjunka
under de fusionerade företagens sammanlagda kapitalbas vid tidpunkten för
fusionen. 4. Kapitalbasen i värdepappersföretag
och företag som omfattas av punkt 4 Ö artikel 6 Õ får inte sjunka
under den nivå som anges i punkt 1 - 5 och 7 Ö artiklarna 5.1,
5.3, 6, 9, 10.1 och 10.3 Õ . Om kapitalet sjunker under dessa nivåer får de
behöriga myndigheterna dock när omständigheterna ger anledning till det medge
sådana företag en begränsad tid inom vilken kapitalet skall återställas eller
verksamheten upphöra. ò ny KAPITEL III HANDELSLAGER Artikel 11 1. Handelslagret
i ett institut skall bestå av alla positioner i finansiella instrument och
råvaror som innehas antingen i avsikt att bedriva handel eller för att säkra
andra delar av handelslagret, som antingen måste vara fria från alla villkor
som inskränker möjligheten att handla med dem eller måste kunna säkras. 2. Positioner
som innehas i avsikt att bedriva handel är sådana som avsiktligt innehas för
försäljning på kort sikt och/eller i avsikt att på kort sikt dra nytta av
faktiska eller förväntade skillnader mellan inköps- och försäljningspriserna
eller andra förändringar av priser eller räntesatser. I begreppet positioner
skall ingå egna positioner och positioner som härrör från verksamhet för
kunders räkning eller som marknadsgarant. 3. Avsikt
att bedriva handel skall styrkas av de strategier, riktlinjer och förfaranden
som institutet satt upp för att hantera positionen eller portföljen i enlighet
med del A i bilaga VII. 4. Instituten
skall bygga upp och upprätthålla system och kontroller för att hantera
handelslagret i enlighet med del B i bilaga VII. 5. Interna
säkringar får ingå i handelslagret och i sådana fall är del C i bilaga VII
tillämplig. ò ny KAPITEL IV KAPITALBAS ê 93/6/EEG Art.
2.25 (anpassad) Artikel 12 Ursprunglig kapitalbas: summan av posterna 1, 2 och Ö punkterna a–c Õ minus summan av posterna 9, 10 och 11 Ö punkterna i–k Õ i artikel 2.1 Ö 57 Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ. ò ny Kommissionen skall
senast den 1 januari 2009 lämna in lämpliga förslag till ändring av detta
kapitel till Europaparlamentet och rådet. ê93/6/EEG Bilaga V
första och andra stycket (anpassad) ð ny Artikel 13 1. ð Om inte annat följer av punkterna 1–5 i
denna artikel och av artiklarna 14–17 ï skall värdepappersföretags
och kreditinstituts kapitalbas skall
definieras i enlighet med direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EC] Õ . Dessutom gäller första stycket för
värdepappersföretag som inte har någon av de juridiska former som avses i
artikel 1.1 i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG. ê 93/6/EEG Bilaga
V punkterna 2–5 (anpassad) è1 1
98/31/EG Art. 1.7 och bilaga 4 a och b ð ny 2. è1 Utan hinder av Ö Med avvikelse
från Õ punkt 1 får de
behöriga myndigheterna tillåta sådana institut som är skyldiga att uppfylla de krav på kapitalbas kapitalkrav som beräknas i enlighet med Ö artikel 21 och
artiklarna 28–32 och Õ uppställts i bilagorna I, II, III,
IV, VI, VII och VIII Ö och III–IV Õ att använda en annan
Ö beräkning
av kapitalkraven Õ definition när endast de kraven skall uppfyllas. ç Ingen del av den
kapitalbas som sålunda bestäms får samtidigt
användas för att svara mot andra krav på kapitalbas
kapitalkrav. Denna alternativa definition
Ö beräkning Õ skall vara summan av
posterna i punkterna a–c nedan, minus posten i punkt d nedan, omfattar följande poster a, b och c minus post d, varvid
det lämnas till de behöriga myndigheternas avgörande om den sista posten skall dras av avdragas: a) Kapitalbas såsom denna definierats i
direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ med undantag för posterna 12 Ö punkterna l–p Õ och 13 i artikel 2.1 57 i
det direktivet för sådana värdepappersföretag som är skyldiga att dra av post d
i denna punkt från summan av posterna a, b och c. b) Nettovinsten i institutets handelslager
efter varje förutsägbar avgift eller utdelning minskad med nettoförlusten på
institutets övriga verksamhet under förutsättning att inget av dessa belopp
redan har inkluderats i post a i denna punkt enligt post
2 eller 11 Ö punkterna b
eller k Õ i artikel 2.1 i direktiv 89/299/EEG Ö 57 i direktiv
[2000/12/EG] Õ . c) Förlagslån eller sådana poster som avses
i punkt 5 under de förutsättningar som anges i punkterna 3–7 Ö och 4 och
artikel 14 Õ . d) Icke-likvida tillgångar enligt Ö specifikationen Õ definitionen i Ö artikel
15 Õ . 3. De förlagslån som avses i punkt 2 c
skall ha en ursprunglig löptid på minst två år. De skall vara till fullo
inbetalade och låneavtalet får inte innehålla någon bestämmelse om att lånet
under några andra omständigheter än institutets upplösning kan återbetalas före
den överenskomna återbetalningsdagen annat än om de behöriga myndigheterna
godkänner återbetalningen. Varken huvudfordran eller räntan på sådana
förlagslån får återbetalas om återbetalningen skulle medföra att ifrågavarande
instituts kapitalbas därefter inte skulle uppgå till mindre än 100 % av Ö det Õ institutets
sammanlagda kapitalkrav. Dessutom skall institutet underrätta de behöriga
myndigheterna om alla återbetalningar av sådana förlagslån så snart dess
kapitalbas sjunker under 120 % av den ursprungliga kapitalbasen. 4. De förlagslån som avses i punkt 2 c
får inte överstiga 150 % av den ursprungliga kapitalbas som återstår för att
täcka de krav Ö som beräknas i
enlighet med artiklarna 21 och 28–32 och Õ som fastställs i bilagorna I,
II, III, IV, VI, VII och VIII Ö–VI Õ och får uppgå till
detta högsta belopp endast under särskilda omständigheter som kan godtas av de
behöriga myndigheterna. 5. De behöriga myndigheterna får medge
att institut ersätter de förlagslån som avses i Ö punkt 2 c Õ punkterna 3 och 4 med posterna 3
och 5-8 i artikel 2.1 i direktiv 89/299/EEG Ö 57 d–h i
direktiv [2000/12/EG] Õ. ê98/31/EG Bilaga . 4 c
(anpassad) Artikel 14 1. De behöriga myndigheterna får
tillåta att värdepappersföretag överskrider det tak för förlagslån som Ö anges Õ föreskrivs i punkt 4 Ö artikel
13.4 Õ om de efter prövning
finner detta förnuftigt och under förutsättning att summan av sådana förlagslån
och de poster som avses i punkt 5 Ö artikel
13.5 Õ inte överstiger 200
% av den ursprungliga kapitalbas som återstår till täckande av de krav som
beräknas i enlighet med Ö artiklarna 21
och 28–32 och Õ åläggs i bilagorna I, II, III, IV, VI, VII och VIII Ö och III–IV Õ eller 250 % av det
beloppet, om värdepappersföretagen vid beräkning av kapitalbasen drar av post d
i punkt 2 Ö artikel
13.2 Õ . 2. De behöriga myndigheterna får
tillåta att det tak för förlagslån som anges föreskrivs
i punkt 4 Öartikel 13.4 Õ överskrids av ett
kreditinstitut om de efter prövning bedömer detta förnuftigt och under
förutsättning att summan av sådana förlagslån och de
poster Ö artikel 57 d–h Õ i direktiv
[2000/12/EG] som avses i punkt 5 inte överstiger
250 % av den ursprungliga kapitalbas som återstår till täckande av de kraven
som uppställs i Ö artiklarna 28–32 och
Õ bilagorna I, II, III, VI, VII och VIII Ö och III–IV Õ. ê 93/6/EEG Bilaga
V 8 (anpassad) Artikel 15 Icke-likvida Ö tillgångar som
avses i artikel 12.2 d skall omfatta följande: Õ a) mMateriella anläggningstillgångar (utom i den
utsträckning som mark och byggnader får användas vid avräkning mot de lån för
vilka de är säkerhet). b) iInnehav inklusive förlagslån i kredit- eller
finansiella institut som får räknas av i dessas
kapitalbas om de inte har dragits av under posterna 12
och 13 Ö punkterna l–p Õ enligt artikel 2.1 Ö 57 Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ eller under punkt 9.4 i denna bilaga Ö artikel 15.d i
detta direktiv Õ. c) iInnehav och andra investeringar, i andra
företag än kreditinstitut och andra finansiella institut, som inte är lätta att
avyttra. d) uUnderskott i dotterföretag. e) iInsättningar, med undantag för sådana som är
tillgängliga för återbetalning inom 90 dagar och för betalningar i samband med
terminer och optioner för vilka krävs marginalsäkerhet. f) lLånefordringar och andra fordringar utom sådana
som skall betalas inom 90 dagar. g vVarulager utom om de Ö redan Õ är underkastade de kapitalkrav som uppställs i
artikel 4.2 och under förutsättning att dessa krav inte är mindre stränga än de
som uppställts i artikel 4.1 iii Ö är minst lika
stränga som dem som anges i artiklarna 18–20 Õ . ê93/6/EEG Bilaga V 8
första strecksatsen andra stycket (anpassad) ÖVid tillämpning av
punkt b Õ får de behöriga myndigheterna efterge denna
bestämmelse Oom aktier i kredit- eller finansiella institut innehas
tillfälligt i syfte att ge ekonomiskt stöd avsett för rekonstruktion och
räddning av det institutet. De får också efterge den i fråga om sådana
aktier som ingår i värdepappersföretagets handelslager. ê 93/6/EEG Bilaga
V 9 (anpassad) Artikel 16 9. Värdepappersföretag som ingår i en företagsgrupp skall om sådant
avstående som anges i artikel 7.4 Ö22Õ har gjorts Ö beviljats Õ beräkna sin
kapitalbas i enlighet med punkterna 1-8 Ö artiklarna 13–15 Õ med följande
ändringar: a) i) dDe
icke-likvida tillgångar som avses i punkt 2 Ö artikel 13.2
d Õ skall dras av. b) ii) dDet
undantag som avses i punkt 2 Ö artikel 12.2
a Õ omfattar inte de
beståndsdelar i posterna 12 och 13 i artikel 2.1 57 l–p i direktiv 89/299/EEG
Ö [2000/12/EG] Õ som ett
värdepappersföretag har gentemot de företag som omfattas av en sådan
företagsgrupp som har definierats i artikel 7.2 Ö 2.1 Õ i det här
direktivet. dDe
begränsningar som avses i artiklarna 6.1 a och 6.1 b
Ö artikel 66.1 a–b Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ beräknas med
avseende på den ursprungliga kapitalbasen med de i posterna
12 och 13 Ö punkterna l–p Õ i artikel 2.1 Ö 57 Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ ingående
innehav som anges under ii Ö som avses i
punkt b Õ ovan och som ingår i
de ifrågavarande företagens ursprungliga kapitalbas. d) iv) dDe i posterna 12 och 13 Ö punkterna l–p Õ i artikel 2.1 Ö 57 Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ ingående innehav som
avses i iii c ovan dras från den ursprungliga kapitalbasen
i stället för från summan av alla poster enligt som
föreskrivs i artikel 6.1 c Ö 66.1 Õ i det direktivet i
synnerhet vid tillämpning av punkterna 4 - 7 Ö artiklarna
13.4, 13.5 och 14 Õ i denna bilaga Ö detta
direktiv Õ. ò ny Artikel 17 1. Om ett
institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt bilaga II i enlighet med
bestämmelserna i artiklarna 84–89 i direktiv [2000/12/EG], skall följande gälla
för den beräkning som avses i underavsnitt 4 i del 1 av bilaga VII i direktiv
[2000/12/EG]: a) Värderegleringar
som görs med hänsyn till motpartens kreditvärdighet får räknas in i summan av
värderegleringar och åtgärder för de exponeringar som anges i bilaga II. b) Med förbehåll
för de behöriga myndigheternas godkännande, och om det har tagits tillräcklig
hänsyn till kreditrisken för motparten i värderingen av en position i
handelslagret, skall det förväntade förlustbeloppet i motpartens riskexponering
vara lika med noll. Vid tillämpning av punkt
a får sådana värderegleringar för sådana institut inte räknas in i kapitalbasen
annat än i enlighet med detta stycke. 2. Vid
tillämpning av denna artikel gäller artikel 153 och 154 i direktiv
[2000/12/EG]. ê 93/6/EEG
(anpassad) ÖKAPITEL V Õ ÖAvsnitt 1 Õ AVSÄTTNINGAR FÖR RISKER ê 93/6/EEG Art.
4.1 första stycket (anpassad) ð ny Artikel 18 1. De behöriga
myndigheterna skall kräva att iInstituten
ð skall ha ï har en kapitalbas som alltid uppgår till
eller överstiger summan av Ö följande Õ : ê98/31/EG Art. 1.2
(anpassad) i) a) För verksamhet som hänför
sig till handelslagret, de kapitalkrav som beräknas i enlighet med Ö de metoder och
alternativ som anges i artikel 28–32 Õ och bilagorna I, II
och VI och tillämpliga delar av bilaga VIII. ii) b) För all
övrig verksamhet, de kapitalkrav som beräknas i enlighet med Ö de metoder och
alternativ som anges i Õ bilagorna III och VII Ö IV Õ och tillämpliga
delar av bilaga VIII. ê 93/6/EEG Art.
2.1 (anpassad) (iii) För all verksamhet
utom verksamhet som hänför sig till handelslagret och utom icke-likvida
tillgångar om de har dragits från kapitalbasen enligt punkt 2 d i bilaga 5, de
kapitalkrav som uppställts i direktiv 89/647/EEG. iv) De kapitalkrav
som uppställts i punkt 2. ê 93/6/EEG Art.
4.1 iii–iv, andra strecksatsen Oavsett storleken av de kapitalkrav som avses i i-iv får kravet på
kapitalbas för värdepappersföretag aldrig vara lägre än det belopp som
föreskrivs i bilaga 4. ê 93/6/EEG Art.
4.2–4.5 2. De behöriga myndigheterna skall kräva att instituten med tillräcklig
kapitalbas täcker sådana risker som uppkommer i samband med verksamhet som
ligger utanför räckvidden för detta direktiv och direktiv 89/647/EEG men som
kan anses vara likartade med de risker som omfattas av dessa direktiv. 3. Om den kapitalbas som ett institut innehar sjunker under det belopp
för kapitalbas som krävs i punkt 1, skall de behöriga myndigheterna se till att
institutet vidtar lämpliga åtgärder för att rätta till förhållandena så snart
som möjligt. 4. De behöriga myndigheterna skall kräva att instituten inrättar
övervaknings- och tillsynssystem för ränterisken för hela sin verksamhet, och
de behöriga myndigheterna skall ha överblick över sådana system. 5. Det skall krävas att instituten inför de behöriga myndigheterna
visar att de använder system som vid varje tidpunkt kan beräkna de ekonomiska
tillgångarna med rimlig noggrannhet. ê 93/6/EEG Art.
4.6 (anpassad) 2. Utan hinder
av Ö Med avvikelse
från Õ innehållet i punkt 1
får de behöriga myndigheterna medge att institut beräknar kapitalkraven för
sådan verksamhet som hänför sig till handelslagret i enlighet med direktiv 89/647/EEG Ö artikel 75 a i
direktiv [2000/12/EG] och punkterna 6–8 och 10 i bilaga II till det här
direktivet Õ i stället för att
göra det enligt bilaga I och II till det här direktivet om volymen för
handelslagerverksamheten under uppfyller följande förutsättningar: i) a) Omsättningen av verksamhet
som hänför sig till handelslagret för sådana institut överstiger normalt inte 5
procent av den sammanlagda omsättningen. ii) b) Det
sammanlagda innehav som förtecknats i handelslagret överstiger normalt inte 15
miljoner ecu, Ö euro Õ . iii) c) Omsättningen
av verksamhet som hänför sig till handelslagret för sådana institut överstiger
aldrig 6 procent av den sammanlagda omsättningen och det sammanlagda innehavet
som förtecknats i handelslagret överstiger aldrig 20 miljoner ecu Ö euro Õ . ê 93/6/EEG Art.
4.7 (anpassad) 3. För att beräkna andelen av
verksamhet som hänför sig till handelslagret i förhållande till hela
verksamheten såsom angivits i punkt 6 Ö 2 a och 2
cÕ i och iii får de behöriga myndigheterna beakta antingen
verksamhetens sammanlagda omfattning inom och utanför balansräkningen,
resultaträkningen eller kapitalbasen i berörda institut eller en kombination av
dessa mått. När storleken av verksamheten inom och utom balansräkningen bedöms,
värderas skuldinstrument till sitt marknadspris eller till värdet av
huvudfordran, aktier till sitt marknadspris och derivatinstrument till
nominella värdet eller marknadsvärdet för underliggande instrument. Långa
positioner och korta positioner adderas oavsett om värdena är positiva eller
negativa. ê 93/6/EEG Art.
4.8 (anpassad) 4. Om ett institut skulle överskrida
någon eller båda av de gränser som gäller enligt punkt 6
Ö 2 a–b Õ i och ii mera än under en kort tid eller någon eller
båda av de gränser som gäller enligt punkt 6 Ö 2 c Õ iii skall det krävas att det i fråga om verksamhet som
hänför sig till handelslagret uppfyller de krav som åläggs det enligt artikel Ö punkt 1 a Õ 4.1 i stället för dem som följer av Ö artikel 75
a i Õ direktiv 89/647/EEG Ö [2000/12/EG] Õ och att institutet
underrättar den behöriga myndigheten. ò ny Artikel 19 1. Vid
tillämpning av punkt 14 i bilaga I kan de nationella myndigheterna efter eget
gottfinnande ge 0 % viktning till räntebärande värdepapper som utfärdats
av samma institut och som är uttryckta och refinansierade i nationell valuta. ê 93/6/EEG Art.
11.2 (anpassad) 2. Utan hinder
av vad som sägs i Ö Med avvikelse
från Õ punkt Ö 13 och Õ 14 i bilaga 1 får
medlemsstaterna fastställa ett krav avseende specifik risk för sådana
obligationer som åsatts en vikt om 10 % enligt artikel
11.2 i direktiv 89/647/EEG Ö som avses punkt
65–67 i del 1 av bilaga VI i direktiv [2000/12/EG] Õ som motsvarar hälften av det krav avseende specifik risk för en
kvalificerad post med samma återstående löptid som en sådan obligation Ö , minskat i
enlighet med de procentsatser som anges i punkt 65–67i del 1 i bilaga VI i
direktiv [2000/12/EG] Õ . ò ny 3. Om en
behörig myndighet i enlighet med punkt 52 i bilaga I godkänner ett fondföretag
i tredje land kan en behörig myndighet i en annan medlemsstat använda detta
godkännande utan att behöva göra en egen bedömning. Artikel 20 1. Om inte
annat följer av punkt 2–4 i denna artikel och artikel 34 i detta direktiv skall
kraven i artikel 75 i direktiv [2000/12/EG] gälla för värdepappersföretag. 2. Med
avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna tillåta
värdepappersföretag som inte är auktoriserade att tillhandahålla de
investeringstjänster som anges i punkterna 3 och 6 i del A i bilaga I i
direktiv 2004/39/EG, att ha en kapitalbas som alltid skall uppgå till eller
överstiga summan av följande poster: a) Summan av
kapitalkraven i artikel 75 a–c i direktiv [2000/12/EG]. b) Det belopp som
anges i artikel 21 i detta direktiv. 3. Med
avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna tillåta
värdepappersföretag som innehar ett startkapital i enlighet med artikel 9 att
ha en kapitalbas som alltid överstiger eller är lika med summan av de
kapitalkrav som beräknas i enlighet med kraven i artikel 75 a–c i [2000/12/EG]
och det belopp som föreskrivs i artikel 21 i detta direktiv, om
värdepappersföretagen faller inom följande kategorier: a) Värdepappersföretag
som handlar för egen räkning i syfte att utföra en order för kunds räkning
eller att få tillträde till system för clearing och avveckling eller en erkänd
börs när de uppträder som agent eller utför en kundorder. b) Värdepappersföretag
i) som inte
innehar klienters pengar eller värdepapper, ii) som enbart
handlar för egen räkning, iii) som inte har
några externa kunder, och iv) för vilkas
transaktioner ansvaret för genomförandet och avräkningen ligger hos ett
clearinginstitut och garanteras av samma clearinginstitut. 4. Värdepappersföretag
som avses i punkterna 2 och 3 omfattas av alla andra bestämmelser som rör
operativa risker enligt bilaga V i direktiv [2000/12/EG]. ê 93/6/EEG Bilaga
IV Artikel 21 Det skall krävas att värdepappersföretag har
en kapitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under
föregående år. De behöriga myndigheterna får justera detta
krav för den händelse det har inträffat en väsentlig förändring i verksamheten
hos ett företag sedan det föregående året. Om ett företag inte har avslutat ett års
verksamhet, inräknat den dag då verksamheten inleddes, är kapitalkravet en
fjärdedel av det belopp för fasta omkostnader som anges i verksamhetsplanen
såvida inte myndigheterna kräver att planen justeras. ê 93/6/EEG
(anpassad) ÖAvsnitt 2
gruppbaserad tillämpning av kapitalkrav Õ ò ny Artikel 22 1. De
behöriga myndigheter som har ålagts eller fått befogenhet att utöva
gruppbaserad tillsyn av sådana företagsgrupper som omfattas av artikel 2 kan
från fall till fall besluta att frångå gruppbaserad tillämpning av
kapitalkraven under förutsättning att a) varje
värdepappersföretag i en sådan grupp använder den definition av kapitalbas som
finns i artikel 16, b) alla värdepappersföretag
i en sådan grupp faller in under kategorierna i artikel 20.2 och 20.3, c) vart och ett av
värdepappersföretagen i en sådan grupp uppfyller kraven i artiklarna 18 och 20
och samtidigt ifrån sin kapitalbas drar alla ansvarsförbindelser till förmån
för värdepappersföretag, finansiella institut,
kapitalförvaltningsbolag och företag som tillhandhåller
verksamhetsanknutna tjänster som annars skulle omfattas, och (d) varje
finansiellt holdingföretag som är moderföretag för något värdepappersföretag i
en sådan grupp har minst lika mycket kapital, här definierat som summan av
artikel 57 a–h i direktiv [2000/12/EG], som summan av det fulla bokförda värdet
av innehav, företagslån och instrument som avses i artikel 57 i direktiv
[2000/12/EG] i värdepappersföretag, finansiella institut,
kapitalförvaltningsbolag samt företag som tillhandahåller verksamhetsanknutna
tjänster som annars skulle omfattas, och det totala beloppet av
ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag
samt företag som tillhandahåller verksamhetsanknutna tjänster som annars skulle
omfattas. Om kriterierna i det
första stycket är uppfyllda skall varje värdepappersföretag ha system för att
övervaka och kontrollera kapitalkällorna för alla finansiella holdingföretag,
värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt
företag som tillhandahåller verksamhetsanknutna tjänster inom företagsgruppen. 2. Med
avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna tillåta finansiella
holdingföretag som är moderföretag för ett värdepappersföretag i en sådan grupp
att använda ett värde som är lägre än det som beräknas i enlighet med punkt 1
d, men inte lägre än summan av de krav som i enlighet med artiklarna 18 och 20
åläggs vart och ett värdepappersföretag, finansiellt institut,
kapitalförvaltningsbolag och företag som tillhandahåller verksamhetsanknutna
tjänster som annars skulle omfattas, och det totala beloppet av
ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut,
kapitalförvaltningsbolag samt företag som tillhandahåller verksamhetsanknutna
tjänster som annars skulle omfattas. I detta stycke är kapitalkraven för
finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och företag som tillhandahåller
verksamhetsanknutna tjänster ett nominellt kapitalkrav. ê 93/6/EEG
Art.7.5 och 7.6 (anpassad) Artikel 23 De behöriga myndigheterna skall kräva att
värdepappersföretag i en företagsgrupp som har beviljats ett sådant undantag
som bestämts i artikel 20 Ö 22 Õ skall underrätta dem
om sådana risker som skulle kunna undergräva deras ekonomiska ställning,
däribland sådana som sammanhänger med sammansättningen av och källorna till
kapitalet. Om de behöriga myndigheterna då finner att tillgångarna inte är
skyddade på lämpligt sätt, skall de kräva att värdepappersföretagen vidtar
åtgärder inbegripande om så är nödvändigt begränsning av kapitalöverföringar
till andra enheter inom gruppen. Om de behöriga myndigheterna efterger den skyldighet
att utöva gruppbaserad tillsyn som bestäms i Ö artikel
22 Õ punkt 4, skall de vidta andra lämpliga åtgärder för att
övervaka riskerna, i synnerhet stora exponeringar för gruppen som helhet,
inklusive företag som inte är belägna i en medlemsstat. ò ny Om de behöriga myndigheterna beslutar att i frångå skyldigheten att
utöva gruppbaserad tillsyn enligt artikel 22 skall kraven i avdelning V,
kapitel 5 i direktiv [2000/12/EG] fortsätta att gälla på individuell basis och
kraven i artikel 124 i direktiv [2000/12/EG] fortsätta att gälla övervakningen
av värdepappersföretag på individuell basis. ê93/6/EG Art. 7.7–7.9 7. 7. Medlemsstaterna får underlåta att tillämpa de krav som har
uppställts i artikel 4 och 5 på individuell eller delgruppsnivå gentemot ett
institut som såsom moderföretag är underkastat gruppbaserad tillsyn och
gentemot dotterföretag till ett sådant institut som är underkastat
myndigheternas skyldighet att utöva gruppbaserad tillsyn och som ingår i
tillsynen på gruppnivå av moderföretaget. Samma möjlighet till underlåtelse skall finnas när moderföretaget är
ett finansiellt holdingbolag som har huvudkontor i samma medlemsstat som
institutet under förutsättning att det är underkastat samma tillsyn som den som
utövas över kreditinstitut eller värdepappersföretag och uppfyller de krav som
har uppställts i artikel 4 och 5. I båda fallen måste, om möjligheten till underlåtelse utnyttjas, en
lämplig fördelning av kapitalbasen inom gruppen säkerställas. 8. 8. Om ett institut har ett moderföretag som är auktoriserat och
beläget i en annan medlemsstat skall de behöriga myndigheter som har beviljat
auktorisationen tillämpa de regler som har fastställts i artikel 4 och 5 på
institutet på individuell nivå eller där så är lämpligt på delgruppsnivå. 9. 9. Utan hinder av innehållet i punkt 8 får de behöriga myndigheter
som har ansvar för auktorisation av dotterföretaget till ett moderföretag som
är ett institut genom bilateral överenskommelse delegera sitt ansvar för
tillsyn av dotterföretagets kapitaltäckning och stora exponeringar till de
behöriga myndigheter som har auktoriserat och utövar tillsyn över
moderföretaget. Kommissionen skall hållas underrättad om sådana
överenskommelser och deras innehåll. Den skall vidarebefordra sådan information
till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater och till Rådgivande
bankrörelsekommittén samt till rådet utom i fråga om företagsgrupper som
omfattas av punkt 3. ò ny Artikel 24 Med avvikelse från
artikel 2.2 får de behöriga myndigheterna undanta värdepappersföretag från de
gruppbaserade kapitalkrav som anges där, under förutsättning att alla
värdepappersföretag i gruppen är sådana värdepappersföretag som avses i artikel
20.2 och gruppen inte omfattar kreditinstitut. Om kraven i första
stycket är uppfyllda skall modervärdepappersföretaget ha en kapitalbas som
alltid är större än eller lika med det högre av de följande sammanställda
kapitalkraven, beräknade i enlighet med avsnitt 2 i detta kapitel: (a)
Summan av de kapitalkrav
som finns i artikel 75 a–c i direktiv [2000/12/EG]. (b)
Beloppet som föreskrivs i
artikel 21. Artikel 25 Med avvikelse från artikel
2.2 får de behöriga myndigheterna undanta värdepappersföretag från de
gruppbaserade kapitalkrav som anges där, under förutsättning att alla
värdepappersföretag i gruppen är sådana värdepappersföretag som avses i artikel
20.2 och 20.3 och gruppen inte omfattar kreditinstitut. Om kraven i första
stycket är uppfyllda måste modervärdepappersföretaget ha en kapitalbas som
alltid är större än eller lika med summan av de gruppbaserade kapitalkraven
beräknade i enlighet med avsnitt 3 i detta kapitel, kraven i artikel 75 a–c i
direktiv [2000/12/EG] och det belopp som anges i artikel 21 i det här
direktivet. ê 93/6/EEG
(anpassad) ÖAvsnitt 3 Õ Beräkning av sammanställd kapitalbas ê98/31/EG Art. 1.4
(anpassad) Artikel 26 1. Om de möjligheter till avstående
som anges i artikel 20 Ö 22 Õ inte tas i anspråk,
får de behöriga myndigheterna vid beräkning av de kapitalkrav som anges i
bilaga I och VIII och de exponeringar gentemot
kunder som anges Ö i artiklarna
28–32 Õ i bilaga VI på
gruppnivå, medge att innehav i
handelslagret för ett institut avräknas mot innehav i handelslagret för ett
annat institut i enlighet med de regler som anges Ö i artiklarna
28–32 Õ i bilagorna I, VI och VIII. Dessutom får de medge att valutapositioner i ett
institut avräknas mot valutapositioner i ett annat institut i enlighet med de
regler som anges i bilaga III och/eller bilaga VIII.
De får också tillåta att råvarupositioner i ett institut avräknas mot
råvarupositioner i ett annat institut i enlighet med reglerna i bilaga VII Ö IV Õ och/eller bilaga VIII. ê 93/6/EEG Art.
7.11 (anpassad) 2. De behöriga myndigheterna får också medge avräkning i handelslagret och valuta-
respektive råvarupositionerna i företag belägna i tredje land under
förutsättning att följande villkor samtidigt är uppfyllda: i) a) fFöretagen
har auktoriserats i ett tredje land och uppfyller antingen den definition av
kreditinstitut som anges i artikel 1 första strecksatsen
Ö 4.1 Õ i direktiv 77/780/EEG Ö [2000/12/EG] Õ, eller är erkända
värdepappersföretag i tredje land. ii) b) fFöretagen
uppfyller var för sig kapitaltäckningskrav som motsvarar dem som har
fastställts i detta direktiv. iii) c) i I de
berörda länderna saknas lagregler föreskrifter som väsentligen påverkar
kapitalöverföringen inom företagsgruppen. ê 93/6/EEG Art.
7.12 (anpassad) 3. De behöriga myndigheterna får också
medge sådan avräkning som angivits i punkt 10 Ö 1 Õ mellan institut inom
en företagsgrupp som har auktorisation i ifrågavarande medlemsstat under
förutsättning att i) a) det finns en
tillfredsställande kapitalfördelning inom företagsgruppen, och ii) b) de
ramar för institutens verksamhet som bestäms av regleringar, lag eller avtal är
sådana att ömsesidigt ekonomiskt stöd inom gruppen säkerställs. ê 93/6/EEG Art.
7.13 (anpassad) 4. Dessutom får de behöriga
myndigheterna medge sådan avräkning som har angivits i punkt 10 Ö 1 Õ mellan institut som
uppfyller de villkor som har uppställts i punkt 12
Ö 3 Õ och ett institut som
ingår i samma företagsgrupp och har auktoriserats i en annan medlemsstat under
förutsättning att institutet är skyldigt att individuellt uppfylla de
kapitalkrav som har uppställts i artiklarna 4 och 5
Ö 18, 20 och
28 Õ . ê 93/6/EEG Art.
7.14 och 7.15 (anpassad) Artikel 27 1. Vid beräkning av sammanställd
kapitalbas är artikel 5 Ö 65 Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG]Õ tillämplig. 2. De behöriga myndigheter som har
ansvar för att utöva gruppbaserad tillsyn får erkänna giltigheten av de
särskilda definitioner av kapitalbas som vid beräkningen av institutens sammanställda
kapitalbas kan vara tillämpliga enligt kapitel IV. ê 93/6/EEG
(anpassad) ÖAvsnitt 4 Õ ÖÖVERVAKNING OCH
KONTROLL AV STORA EXPONERINGAR Õ ê 93/6/EEG Art.
5.1 (anpassad) Artikel 28 1. Instituten skall övervaka och
kontrollera sina stora exponeringar i enlighet med direktiv
92/121/EEG Ö artiklarna
106–118 i direktiv [2000/12/EG] Õ . ê98/31/EG Art. 1.3
(anpassad) 2. ÖMed avvikelse från
punkt 1 Õ Utan hinder av innehållet i punkt 1 skall de institut
som beräknar kapitalkraven för den verksamhet som hänför sig till handelslagret
i enlighet med bilagorna I och II och tillämpliga delar av bilaga VIII övervaka och kontrollera sina stora exponeringar i
enlighet med direktiv 92/121/EEG Ö artiklarna
106–118 i direktiv [2000/12/EG] Õ med de förändringar
som fastställs i bilaga VI Ö artiklarna Õ 27–30 Ö 29–32 Õ till det här
direktivet. ò ny 3. Kommissionen
skall före den 31 december 2007 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och
rådet om tillämpningen av detta avsnitt, vid behov åtföljd av lämpliga förslag.
ê 93/6/EEG Bilaga
VI 2 (anpassad) ð ny Artikel 29 1. De exponeringar i förhållande till
enskilda kunder som uppkommer i handelslagret skall beräknas genom
sammanräkning av posterna i, ii och iii nedan: i) a) Överskottet – om det är
positivt – av ett instituts långa positioner över dess korta positioner i alla
de finansiella instrument som har utgivits av ifrågavarande kund Ö med Õ (nettopositionen i varje instrument beräknads
enligt de metoder som fastställts i bilaga 1). ii) b) Nettoexponeringen
i fall av garantigivning vid emissioner av ränte- eller aktieinstrument skall institutets exponering vara dess nettoexponering (som
beräknas genom avdrag av sådana positioner på grund av emissionsgarantier som
är tecknade eller garanterade av tredje man på grundval av ett uttryckligt
avtal) minskat med de faktorer som anges i punkt 39 i bilaga 1. iii) c) Exponeringar
till följd av sådana transaktioner, överenskommelser och avtal som avses i
bilaga II med ifrågavarande kund varvid exponeringarna beräknas på det sätt som
har fastställts i den bilagan, ð beträffande beräkning av
exponeringsvärden ï utan viktning för motpartsrisk. ÖVid tillämpning av
punkt b beräknas nettoexponeringen genom avdrag av de positioner som tecknats
eller garanterats av tredje man på grund av uttryckligt avtal, minskat med de
faktorer som anges i punkt 41 i bilaga I. Õ ÖSåvitt avser punkt
b Õ skall Ii avvaktan på närmare samordning skall de behöriga myndigheterna kräva att
instituten inrättar system för övervakning och kontroll av sina exponeringar på
grund av emissionsgarantier för tiden mellan tidpunkten för ursprungligt
åtagande och arbetsdag 1 i ljuset av arten av de risker som uppstår på
ifrågavarande marknader. ðVid tillämpning av punkt c skall artiklarna
84–89 i direktiv [2000/12/EG] undantas från hänvisningen i punkt 5 i bilaga II
till detta direktiv. ï ê 93/6/EEG Bilaga
VI 3 (anpassad) 2. Därefter
beräknas e Exponeringarna som
hänför sig till handelslagret med grupper av förbundna kunder beräknas genom sammanläggning av exponeringarna
med enskilda kunder inom en grupp beräknat enligt punkt 12. ê 93/6/EEG Bilaga
VI 4 (anpassad) Artikel 30 1. De sammanlagda exponeringarna
gentemot enskilda kunder eller grupper av förbundna kunder skall beräknas genom
sammanläggning av de exponeringar som uppkommer i handelslagret och de
exponeringar som uppkommer utanför handelslagret med beaktande av artiklarna 4.6-4.12 Ö artiklarna 112–117 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ . För att beräkna exponeringar utanför handelslagret
skall instituten sätta till 0 de exponeringar som härrör från tillgångar som
har dragits från kapitalbasen till följd av Ö artikel 13.2
d Õ punkt 2 d i bilaga 5. ê 93/6/EEG Bilaga
VI 5 (anpassad) ð ny 2. Institutens sammanlagda
exponeringar gentemot enskilda kunder och grupper av förbundna kunder beräknade
enligt punkt 4 skall anmälas i enlighet med artikel 3
Ö 110 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ. ðUtom i fråga om repor, värdepapperslån eller
råvarulån skall beräkningen vid rapportering av stora exponeringar mot en
enskild kund eller grupper av förbundna kunder inte omfatta erkännande av
riskreducerande åtgärder.ï ê 93/6/EEG Bilaga
VI 6 (anpassad) 3. Denna sÖ Summan Õ av sammanhängande
exponeringar gentemot en enskild kund eller en grupp av förbundna kunder enligt
punkt 1 skall begränsas i enlighet med artikel 4 Ö artiklarna 111–117 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ med förbehåll för de övergångsbestämmelser som anges i artikel
6 i det direktivet. ê 93/6/EEG Bilaga
VI 7 (anpassad) 4. ÖMed avvikelse
från Õ Utan hinder av punkt Ö 3 Õ 6 får de behöriga myndigheterna medge att tillgångar som
utgörs av krav mot och andra exponeringar gentemot
värdepappersföretag, mot erkända värdepappersföretag i tredje land och
erkända clearingorganisationer och börser som handlar med finansiella
instrument underkastas samma behandling som gäller för exponeringar mot
kreditinstitut enligt artiklarna Ö 113.2 i, 115.2
och 116 Õ 4.7 i, 4.9 och 4.10 i direktiv 92/121/EEG
Ö [2000/12/EG] Õ . ê 93/6/EEG Bilaga
VI 8 (anpassad) Artikel 31 De behöriga myndigheterna får godkänna att de
gränser som har fastställts i artiklarna 4 Ö 111–117 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ överskrids under förutsättning att Ö om Õ följande villkor är
uppfyllda: samtidigt. 1. a) Exponeringar utanför
handelslagret gentemot kunden eller gruppen av kunder i fråga får inte
överskrida de gränser som har fastställts i direktiv
92/121/EEG Ö artiklarna 111–117
i [direktiv 2000/12/EG] Õ beräknade med
avseende på kapitalbasen såsom denna har definierats
Ö anges Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ så att
överskottet till sin helhet härrör från handelslagret. b) Ö Institutet Õ Företaget uppfyller ett ytterligare kapitalkrav för
överskottet i förhållande till begränsningar som fastställts i artiklarna 4.1 och 4.2
artikel Ö 111.1–2 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG],
beräknat i enlighet med bilaga VI i det här direktivet Õ . c) Om tio
eller färre dagar har förflutit efter det att överskottet uppkom, får inte de
exponeringar som härrör från handelslagret för kunden eller gruppen av
förbundna kunder i fråga överstiga 500 % av institutets kapitalbas. d) Överskott
som har förelegat i mer än tio dagar får inte sammanlagt överstiga 600 % av
institutets kapitalbas. e) Institutet
måste till de behöriga myndigheterna var tredje månad anmäla alla fall där de
gränser som fastställts i artiklarna 4.1 och 4.2 artikel Ö 111.1–2 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ har
överskridits under de föregående tre månaderna. I varje fall där gränserna har överskridits
skall storleken av överskridandet och namnet på berörd kund anmälas. ê 93/6/EEG Bilaga
VI 9 & 12 (anpassad) Artikel 32 1. De behöriga myndigheterna skall
upprätta rutiner och underrätta rådet och kommissionen
därom för att förhindra att instituten avsiktligt undviker de
ytterligare kapitalkrav de annars skulle ådra sig för sådana exponeringar som
överskrider de gränser som har fastställts i artiklarna
4.1 och 4.2 artikel Ö 111.1–2 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ så snart sådana
exponeringar har förelegat i mer än tio dagar genom att tillfälligt överföra
exponeringarna i fråga till ett annat bolag inom eller utom samma företagsgrupp
och/eller genom att företa skentransaktioner för att dölja exponeringen under
tiodagarsperioden och skapa en ny exponering i stället. Instituten
skall ha system som säkerställer att varje överföring som har denna verkan
omedelbart anmäls till de behöriga myndigheterna. De behöriga myndigheterna skall underrätta Ö rådet och Õ kommissionen om
dessa rutiner. Instituten skall ha system som säkerställer att
varje överföring som har denna verkan som avses i första stycket omedelbart anmäls
till de behöriga myndigheterna. 2. De behöriga myndigheterna får medge
sådana institut som har tillstånd att använda den
alternativa definition Ö beräkning Õ av kapitalbas som
anges i punkt 2 i bilaga 5 Ö artikel
13.2 Õ att använda den definitionen Ö beräkningen Õ vid tillämpning av punkterna 5, 6 och 8 i den här bilagan Ö artiklarna
30.2. 30.3 och 31 Õ under förutsättning
att de berörda instituten samtidigt åläggs att
uppfylla alla de förpliktelser som anges i artiklarna 3
och 4 Ö artiklarna 110–117 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ i fråga om de
exponeringar som uppkommer utanför handelslagret genom att använda den
definition av kapitalbas som anges i direktiv 89/299/EEG
Ö [2000/12/EG] Õ. ê 93/6/EEG
(anpassad) ÖAvsnitt 5 Õ VÄRDERING AV POSITIONER FÖR RAPPORTERING Artikel 33 ò ny 1. Allt
innehav som förtecknats i handelslagret skall underkastas försiktiga värderingsregler
i enlighet med del B i bilaga VII. Dessa regler skall göra det obligatoriskt
för instituten att se till att värdet som anges för vart och ett av innehaven i
handelslagret korrekt avspeglar det aktuella marknadsvärdet. Detta värde skall
ha en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till innehavens dynamiska
karaktär, till kraven på finansiell stabilitet och till kapitalkravens funktion
och syfte i fråga om positioner i handelslagret. 2. Innehaven
skall omvärderas minst en gång om dagen. ê93/6/EEG Art. 6
(anpassad) 1. Instituten skall dagligen marknadsvärdera innehållet i handelslagret
på marknaden om inte artikel 4.6 gäller för dem. 23. Om
det inte finns omedelbar tillgång till marknadspriser,
t.ex. vid handel med nyutgivna värdepapper på primärmarknaderna, får de
behöriga myndigheterna efterge det krav som uppställts i punkterna 1 Ö och 2 Õ och kräva att
instituten använder alternativa värderingsmetoder under förutsättning att
sådana metoder är tillräckligt försiktiga och har godkänts av de behöriga
myndigheterna. ê93/6/EEG TILLSYN PÅ GRUPPNIVÅ ò ny TILLÄMPNINGSOMRÅDE ê96/3/EEG (anpassad) Artikel 7 Allmänna principer ê 98/6/EG Art.
7.10 10. Om de möjligheter till avstående som anges i punkterna 7 och 9 inte
tas i anspråk, får de behöriga myndigheterna vid beräkning av de kapitalkrav
som anges i bilaga I och VIII och de exponeringar gentemot kunder som anges i
bilaga VI på gruppnivå medge att innehav i handelslagret för ett institut
avräknas mot innehav i handelslagret för ett annat institut i enlighet med de
regler som anges i bilagorna I, VI och VIII. Dessutom får de medge att valutapositioner
i ett institut avräknas mot valutapositioner i ett annat institut i enlighet
med de regler som anges i bilaga III och/eller bilaga VIII. De får också
tillåta att råvarupositioner i ett institut avräknas mot råvarupositioner i ett
annat institut i enlighet med reglerna i bilaga VII och/eller bilaga VIII. ò ny Avsnitt 6 Riskhantering och
värdering av kapital Artikel 34 De behöriga
myndigheterna skall kräva att alla värdepappersföretag inte bara uppfyller
kraven i artikel 13 i direktiv 2004/EG utan även kraven i artiklarna 22 och 123
i direktiv [2000/12/EG]. ê 93/6/EEG
(anpassad) ÖAvsnitt 7 Õ RAPPORTERINGSKRAV ê93/6/EEG Art. 8
(anpassad) Artikel 35 1. Medlemsstaterna skall kräva att
värdepappersföretag och kreditinstitut till de behöriga myndigheterna i
hemlandet tillhandahåller alla uppgifter som behövs för att bedöma hur de
uppfyller de regler som har införts i enlighet med detta direktiv.
Medlemsstaterna skall även se till att institutens interna styrmedel och
förvaltnings- och redovisningsförfaranden möjliggör kontroll av att de vid
varje tidpunkt uppfyller dessa regler. 2. Värdepappersföretag skall är skyldiga att
rapportera till de behöriga myndigheterna på det sätt dessa myndigheter anger åtminstone
månatligen i fråga om sådana företag som omfattas av artikel 3.3 Ö 9 Õ, åtminstone var
tredje månad i fråga om företag som avses i artikel 3.1
Ö 5.1 Õ och åtminstone var
sjätte månad i fråga om företag som omfattas av artikel 3.2
Ö 5.2 Õ. 3. Utan hinder av innehållet i punkt 2
skall krävas att värdepappersföretag som omfattas av artikel 3.1 Ö 5.1 Õ och 3.3 Ö 9 Õ inte behöver lämna
uppgifter på sammanställd eller delsammanställd nivå mer än var sjätte månad. 4. Kreditinstituten är skyldiga att
lämna rapport på det sätt som anges av de behöriga myndigheterna så ofta som de
är skyldiga att lämna rapport enligt direktiv 89/647/EEG
Ö [2000/12/EG] Õ ê98/31/EG Art. 1.5 5. De behöriga myndigheterna skall
förplikta instituten att omedelbart rapportera varje gång en motpart vid repor
och omvända repor eller affärer som rör utlåning och lån av värdepapper och
råvaror inte uppfyller sina förpliktelser. Kommissionen
skall till rådet göra anmälan om sådana fall och deras inverkan på sådana avtal
och transaktioner enligt detta direktiv inom tre år efter den dag som avses i
artikel 12. En sådan anmälan skall också beskriva på vilket sätt
instituten uppfyller de av kraven i artikel 2.6 b i-v som är tillämpliga på
dem, särskilt krav v. Dessutom skall kommissionen lämna närmare upplysningar om
förändringar i den relativa volymen av institutens traditionella utlåning och
deras utlåning genom omvända repor och affärer med värdepappers- eller
råvarulån. Om kommissionen på grundval av denna
anmälan och övriga upplysningar finner att ytterligare säkerhetsåtgärder behövs
för att förhindra missbruk så skall den lägga fram lämpliga förslag. ê 93/6/EEG
(anpassad) ÖKapitel VI Õ ÖAvsnitt 1 Õ BEHÖRIGA MYNDIGHETER ê93/6/EEG Art. 9
(anpassad) Artikel 36 1. Medlemsstaterna skall utse de
myndigheter som skall Ö är behöriga
att Õ utföra de åligganden
som har bestämts i detta direktiv. De skall underrätta kommissionen om detta
och i förekommande fall om hur ansvaret fördelats. 2. Dessa
Ö behöriga Õ myndigheter som avses i punkt 1 skall vara offentliga myndigheter
eller organ som offentligt har erkänts i nationell lagstiftning eller av
offentliga myndigheter såsom en del av det fungerande tillsynssystemet i den
berörda medlemsstaten. 3. De berörda Ö behöriga Õ myndigheterna skall
erhålla alla befogenheter som behövs för att utföra sina uppgifter och särskilt
för att ha överinseende över sammansättningen av handelslagret. 1.
4. De behöriga myndigheterna
i de olika medlemsstaterna skall nära samarbeta vid utförande av de åligganden
som har angivits i detta direktiv, särskilt när investeringstjänster
tillhandahålls genom fritt tillhandahållande av tjänster, eller genom
etablering av filial i en eller flera medlemsstater. Myndigheterna skall på
begäran förse varandra med alla upplysningar som kan underlätta tillsynen av
kapitaltäckningen i värdepappersföretag och kreditinstitut och särskilt
kontrollen av att de regler som fastställts i detta direktiv efterlevs. Alla
upplysningar som utväxlas mellan behöriga myndigheter enligt detta direktiv är
i fråga om värdepappersföretag underkastade den tystnadsplikt som åläggs i
artikel 25 i direktiv 93/22/EEG och i fråga om kreditinstitut den förpliktelse
som åläggs i artikel 12 i direktiv 77/780/EEG med ändring i direktiv 89/646/EEG. ò ny AVSNITT
2 Tillsyn Artikel 37 1. Artiklarna
124–132, 136 och 144 i direktiv [2000/12/EG] skall i tillämpliga delar gälla
för tillsynen av värdepappersföretag enligt följande: a) Hänvisningar
till artikel 6 i direktiv [2000/12/EG] skall betraktas som hänvisningar till
artikel 5 i direktiv 2004/39/EG. b) Hänvisningar
till artikel 22 och 123 i direktiv [2000/12/EG] skall betraktas som
hänvisningar till artikel 34 i det här direktivet. c) Hänvisningar
till artiklarna 44–52 i direktiv [2000/12/EG] skall betraktas som hänvisningar
till artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG. Om ett finansiellt
moderholdingföretag i EU har både ett kreditinstitut och ett
värdepappersföretag som dotterbolag, skall en behörig myndighet med ansvar för
tillsyn av kreditinstitutet utses till att ansvara för den gruppbaserade
tillsynen av de enheter som kontrolleras av det moderföretaget. 2. Kraven
enligt artikel 129.2 i direktiv [2000/12/EG] skall även gälla erkännande av
institutens egna modeller i enlighet med bilaga V i detta direktiv. Perioden för erkännande
enligt första stycket skall vara sex månader. ê 93/6/EEG Art.
9.4 (anpassad) Artikel 38 1. De behöriga myndigheterna i de olika medlemsstaterna skall nära samarbeta vid
utförande av de åligganden som har angivits i detta direktiv, särskilt när
investeringstjänster tillhandahålls genom fritt tillhandahållande av tjänster,
eller genom etablering av filialer i en eller flera medlemsstater. Myndigheterna skall på begäran förse varandra med
alla upplysningar som kan underlätta tillsynen av kapitaltäckningen i värdepappersföretag och kreditinstitut och särskilt
kontrollen av att de regler som fastställts i detta direktiv efterlevs. 2. Alla upplysningar som utväxlas
mellan behöriga myndigheter enligt detta direktiv är i fråga om
värdepappersföretag underkastade den
tystnadsplikt Ö enligt
följande: Õ a) ÖFör
värdepappersföretag sådan tystnadsplikt Õ som åläggs i artikel artiklarna
25 Ö 54 och 58 Õ i direktiv 93/22/EEG Ö 2004/39/EG Õ. b) och i fråga om Ö För Õ kreditinstitut den förpliktelse Ö sådan
tystnadsplikt Õ som åläggs i artiklarna
Ö 44–52 Õ 12 i direktiv 77/780/EEG med ändring i direktiv 89/646/EEG
Ö i direktiv
[2000/12/EG] Õ. ò ny Kapitel VII Information Artikel 39 De krav som anges i
kapitel 5 i avdelning V i direktiv [2000/12/EG] skall gälla för
värdepappersföretag. ê 93/6/EEG
(anpassad) ÖKapitel VIII Õ ÖAvsnitt 1 Õ ò ny Artikel 40 Vid beräkning av
minimikapitalkraven för motpartsrisk enligt detta direktiv och för kreditrisk
enligt direktiv [2000/12/EG], och utan att det påverkar tillämpningen av
bestämmelserna i punkterna 1–6 i bilaga III i direktiv [2000/12/EG], skall
exponeringar mot erkända värdepappersföretag i tredje land och exponeringar mot
erkända finansiella institut eller börser behandlas som exponeringar mot
institut. Artikel 41 Senast den 31
december 2008 skall kommissionen granska och om så behövs se över behandlingen
av motpartsrisk enligt bilaga II. ê 93/6/EEG
(anpassad) ÖAvsnitt 2 Õ ÖVerkställande
befogenheter Õ ê93/6/EEG Art. 10
(anpassad) ð ny Artikel 42 1. I avvaktan på
att ett ytterligare direktiv antas med bestämmelser som anpassar detta direktiv
till den tekniska utvecklingen på nedan angivna områden skall rådet på förslag
av kommissionen i enlighet med beslut 87/373/EEG med kvalificerad majoritet
fatta beslut om de anpassningar som kan behövas enligt följande Ö Kommissionen
skall i enlighet med förfarandet i artikel 43.2 besluta i fråga om ändringar på
följande områden: Õ a) Förtydligande av definitioner i artikel 2
Ö 3 Õ för att säkerställa
likformig tillämpning av detta direktiv inom hela gemenskapen. b) Förtydligande av definitionerna i artikel 2
Ö 3 Õ för att ta hänsyn
till utvecklingen på finansmarknaderna. c) Ändring av de belopp för startkapital som föreskrivs i artiklarna
3 Ö 5–9 Õ och det belopp som
avses i artikel 4.6 Ö 18.2 Õ för att ta hänsyn
till utvecklingen på det ekonomiska och monetära området. ðd) Ändring av de kategorier av
värdepappersföretag som anges i artikel 20.2 och 20.3 för att ta hänsyn till
utvecklingen på finansmarknaderna.ï ðe) Förtydligande av kraven i artikel 21 för
att säkerställa likformig tillämpning av detta direktiv inom hela
gemenskapen. ï f) Sammanjämkning av terminologin och formuleringen av definitioner
i enlighet med kommande rättsakter om instituten och dithörande frågor. ðg) Ändring av de tekniska bestämmelserna i
bilaga I–VII för att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna,
riskberäkning, redovisningsnormer eller krav som anges i
gemenskapslagstiftningen ï . ò ny Artikel 43 1. Kommissionen
skall biträdas av en kommitté. 2. När det
hänvisas till denna punkt skall kommittéförfarandet i artikel 5 i beslut
1999/468/EG tillämpas i enlighet med bestämmelserna i artikel 7.3 och artikel 8
i beslutet. Den tid som avses i
artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader. ê 93/6/EEG
(anpassad) ÖAvsnitt 3 Õ ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER ê93/6/EEG Art. 11
(anpassad) Artikel 11 1.
Medlemsstaterna får auktorisera värdepappersföretag för vilka artikel 30.1 i
direktiv 93/22/EEG gäller även om deras kapitalbas den dag detta direktiv
börjar tillämpas ligger under de nivåer som anges i artikel 3.1 - 3.3 i det här
direktivet. Därefter skall dock kapitalbasen i sådana värdepappersföretag
uppfylla de villkor som har fastställts i artikel 3.5 - 3.8 i detta direktiv. 2. Utan hinder av vad som sägs i punkt 14 i bilaga 1 får
medlemsstaterna fastställa ett krav avseende specifik risk för sådana
obligationer som åsatts en vikt om 10 % enligt artikel 11.2 i direktiv
89/647/EEG som motsvarar hälften av det krav avseende specifik risk för en
kvalificerad post med samma återstående löptid som en sådan obligation. 2. 98/31/EG Art.
1.6 (anpassad) Artikel 1 Till och med den 31
december 2006 får medlemsstaterna bemyndiga sina institut att använda de
minimifaktorer som anges i tabellen nedan i stället för de faktorer som anges i
punkterna 13, 14, 17 och 18 i bilaga VII under förutsättning att instituten,
enligt deras behöriga myndigheter i) har en
betydande handel med råvaror och ii) har en
diversifierad råvaruportfölj och iii) ännu inte har
möjlighet att utnyttja egna modeller för att beräkna kapitalkrav för råvarurisk
enligt bilaga VIII. Tabell || Ädelmetaller (utom guld) || Basmetaller || Jordbruksprodukter || Övriga inbegripet energiprodukter Grundfaktor (%) || 1.0 || 1.2 || 1.5 || 1.5 Överföringsfaktor (%) || 0.3 || 0.5 || 0.6 || 0.6 Restfaktor (%) || 8 || 10 || 12 || 15 Medlemsstaterna skall
informera kommissionen om hur de använder denna artikel. ò ny Artikel 44 Artikel 152.1–6 i
direktiv [2000/12/EG] skall i enlighet med artikel 2 och avsnitt 2 och 3 i
kapitel V i det här direktivet gälla för värdepappersföretag som beräknar
riskvägda exponeringsbelopp enligt bilaga II i det här direktivet i enlighet
med bestämmelserna i artiklarna 84–89 i direktiv [2000/12/EG], eller som
använder internmätningsmetoder enligt specifikationerna i artikel 105 i det
direktivet för beräkning av kapitalkraven för operativ risk. Artikel 45 Fram till och med
den 31 december 2012 får medlemsstaterna tillämpa en procentsats på 15 %
på verksamhetsgrenen ”handel och försäljning” på värdepappersföretag, vilkas
relevanta indikator för denna verksamhetsgren uppgår till minst 50 % av
summan av de relevanta indikatorerna för samtliga deras verksamhetsgrenar i
enlighet med artikel 20 i detta direktiv och punkterna 2–8 i del 2 av bilaga X
i direktiv [2000/12/EG]. ê93/6/EEG Art. 12
(anpassad) ð ny ÖAvsnitt 4 Õ SLUTBESTÄMMELSER Artikel 46 1. Medlemsstaterna
skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att
följa detta direktiv inom den tid som fastställts i direktiv 93/22/EEG artikel
31 andra stycket. De skall genast underrätta kommissionen om detta. 1. Medlemsstaterna
skall senast den 31 december 2006 anta och offentliggöra de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2, 3, 11, 13, 17, 18,
19, 20, 22, 23, 24, 25, 29, 30, 33, 34, 35, 37, 39, 40, 42, 44, 45 och 47 samt
bilagorna I, II, III, V och VII. De skall genast överlämna texterna till dessa
bestämmelser till kommissionen samt en jämförelsetabell för dessa bestämmelser
och bestämmelserna i detta direktiv. De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med
den 31 december 2006. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall
de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. ÖDe skall även
innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra
författningar till de direktiv som upphävts genom detta direktiv skall anses
som hänvisningar till detta direktiv. Õ Närmare föreskrifter om hur sådana hänvisningar skall göras
skall varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna skall till
kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell
lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. ò ny Artikel 47 1. Artikel
152.7–12 i direktiv [2000/12/EG] skall i tillämpliga delar gälla i det här
direktivet om inte annat följer av följande bestämmelser som skall gälla om
valmöjligheten som avses i artikel 152.7 i direktiv [2000/12/EG] utnyttjas: a) Hänvisningar i
punkt 6 i bilaga II till direktiv [2000/12/EG] skall ses som hänvisningar till
direktiv 2000/12/EG i dess lydelse före det datum som anges i artikel 46. b) Punkt 4.1 i
bilaga II skall tillämpas i dess lydelse före det datum som anges i artikel 46.
2. Artikel
152.7 i direktiv [2000/12/EG] skall vid tillämpning av artiklarna 18 och 20
gälla i tillämpliga delar. ê93/6/EEG Art. 13
(anpassad) Artikel 13 Kommissionen
skall så snart som möjligt tillställa rådet förslag till kapitalkrav i fråga om
handel med råvaror, råvaruderivat och andelar i företag för kollektiva
investeringar. Rådet skall fatta
beslut på grundval av kommissionens förslag senast sex månader innan detta
direktiv börjar tillämpas. ò ny Artikel 48 Direktiv 93/6/EEG,
ändrat genom de direktiv som anges i del A i bilaga VIII, skall upphöra att
gälla, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller
den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning av de direktiv som
anges i del B i bilaga VIII. Hänvisningar till
det upphävda direktivet skall anses som hänvisningar till detta direktiv och
skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IX. Artikel 49 Detta direktiv
träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska
unionens officiella tidning. ê93/6/EEG Art. 14
(anpassad) ÖVERSYNSREGEL Artikel 14 Inom tre år från
den dag som avses i artikel 12 skall rådet på förslag av kommissionen granska
och om så behövs se över detta direktiv i ljuset av de erfarenheter som har
vunnits vid dess tillämpning och med beaktande av nyheter på marknaden och
särskilt utvecklingen på internationella fora för tillsynsmyndigheter. ê93/6/EEG Art. 15 Artikel 50 Detta direktiv riktar sig till
medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den […] På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande […] […] ê 93/6/EEG
(anpassad) ð ny BILAGA I ð BERÄKNING AV KAPITALKRAV FÖR ï POSITIONSRISK INLEDNING Ö ALLMÄNNA
BESTÄMMELSER Õ Nettning 1. Överskottet av ett instituts långa (korta)
positioner i förhållande till dess korta (långa) positioner i samma aktie,
skuldinstrument och konvertibla värdepapper och identiska finansiella terminer,
optioner, köpoptioner och täckta köpoptioner skall utgöra dess nettopositioner
i vart och ett av de olika instrumenten. Vid beräkning av nettopositionen skall
de behöriga myndigheterna medge att positioner i derivatinstrument behandlas
som positioner i det underliggande (eller uppgivna) värdepapperet eller
värdepapperen i enlighet med vad som fastställts i punkt 4 och 7. Ett instituts
innehav av egna skuldinstrument beaktas inte vid beräkning av den specifika
risken i enlighet med punkt 14 Ö 14 Õ. 2. Nettning skall inte tillåtas mellan en
konvertibel och en motstående position i det underliggande instrumentet om inte
de behöriga myndigheterna använder en sådan metod att sannolikheten för att en
viss konvertibel växlas in beaktas eller ställer kapitalkrav som motsvarar den
förlust inväxlingen kan medföra. 3. Alla nettopositioner, oavsett om de är
positiva eller negativa, måste dagligen räknas om till institutets
rapportvaluta till rådande dagskurs innan de sammanräknas. Särskilda instrument ê 93/6/EG
(anpassad) è1 1
98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .1 a 4. Ränteterminer, FRAs och andra
terminsåtaganden att köpa eller sälja räntebärande instrument skall behandlas
som kombinerade långa och korta positioner. Positioner i långa ränteterminer
behandlas sålunda som en kombination av ett lån med förfallodag den dag
terminen skall fullgöras och ett innehav av en tillgång med en förfallodag som
motsvarar den som gäller för det instrument eller det innehav som svarar mot
ifrågavarande termin. På motsvarande sätt behandlas ett åtagande i fråga om
framtida räntesatser (såld FRA) som en lång position med förfallodag som
motsvarar avvecklingsdagen plus kontraktets löptid och en kort position med en
förfallodag som motsvarar avvecklingsdagen. Både lånet och innehavet av
tillgången skall tas upp i kolumnen för innehav av
värdepapper utfärdade av centralregeringar Ö den första
kategorin som anges Õ i tabell 1 i punkt 14 Ö 14 Õ för att kapitalkravet
skall kunna beräknas mot bakgrund av den specifika risken för ränteterminer och
FRAs. Ett terminsåtagande att köpa ett räntebärande instrument behandlas som en
kombination av ett lån med förfallodag på fullgörandedagen och en lång (spot)
position i det räntebärande instrumentet som sådant. Lånet förs i kolumnen för innehav av
värdepapper utfärdade av centralregeringar Ö skall tas upp i
den första kategorin som anges Õ i tabell 1 Ö i punkt
14 Õ i fråga om specifika
risker och det räntebärande instrumentet under den kolumn i tabellen som är
tillämplig för det. è1 --- ç ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .1 a (anpassad) De behöriga myndigheterna får medge att
kapitalkravet för en termin som omsätts på börsen sätts lika med den
marginalsäkerhet som börsen kräver om de är helt övertygade om att denna
marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med terminen
och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den termin som följer av
en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den
metod med egna modeller som beskrivs i bilaga VIII.
Till och med den 31
december 2006 kan d De
behöriga myndigheterna kan också medge
att kapitalkravet för OTC-derivatkontrakt av den typ som avses i detta stycke
och som är clearad av en av myndigheterna erkänd clearingsorganisation får
sättas lika med den marginalsäkerhet som krävs av clearingorganisationen om de
är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den
risk som är förenad med derivatkontraktet, och att det är minst likvärdigt med
det kapitalkrav för ifrågavarande kontrakt som följer av en beräkning enligt
den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna
modeller som beskrivs i bilaga VIII. ê 93/6/EEG Art.
2.22 Vid
tillämpning av denna punkt avser lång
position ett innehav för vilket ett institut har fastställt den räntesats
det skall erhålla vid någon tidpunkt i framtiden och kort position ett
innehav för vilket det har fastställt den räntesats det skall betala vid någon
tidpunkt i framtiden. ê93/6/EEG 5. Optioner på räntesatser, räntebärande
instrument, aktier, aktieindex, finansiella terminer, svappar och utländska
valutor behandlas som om de vore positioner som till värdet motsvarade värdet
av det underliggande instrument till vilken optionen hänvisar multiplicerat med
optionens delta på det sätt som anges i denna bilaga. Nyssnämnda position får
nettas mot motstående positioner i samma slag av underliggande värdepapper eller
derivatinstrument. Det delta som används skall vara det som gäller för berörd
börs, det som beräknats av de behöriga myndigheterna eller där sådant inte
finns att tillgå eller vid optioner i OTC-handel det som beräknats av
institutet självt under förutsättning att de behöriga myndigheterna är
övertygade om att den beräkningsmetod institutet använder är rimlig. De behöriga myndigheterna får emellertid även
föreskriva att instituten skall beräkna sina delta med metoder som anges av de
behöriga myndigheterna. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .1 b (anpassad) De behöriga
myndigheterna skall kräva att sSkyddsåtgärder
Ö skall Õ vidtas mot övriga
risker, förutom deltarisken, som sammanhänger med optioner. De behöriga
myndigheterna får medge att kravet på säkerhet för en utfärdad, på börsen
omsatt option sätts lika med den marginalsäkerhet som börsen kräver om de är
helt övertygade att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som
är förenad med optionen och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för
den option som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna
bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga VIII. Till och med den 31 december
2006 kan dDe behöriga myndigheterna kan också medge att kapitalkravet för en
OTC-option, som är clearad av en av myndigheterna erkänd clearingsorganisation
får sättas lika med den marginalsäkerhet som krävs av clearingsorganisationen
om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på
den risk som är förenad med optionen, och att den är minst likvärdig med det
kapitalkrav för en OTC-option som följer av en beräkning enligt den metod som
anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som
beskrivs i bilaga VIII. Dessutom får de medge att
kravet för en köpt option som omsätts på börsen eller en OTC-option är detsamma
som det som gäller för det underliggande instrumentet dock med den
begränsningen att därav härrörande krav inte överstiger optionens marknadsvärde.
Kravet avseende en utfärdat OTC-option skall bestämmas i förhållande till det
underliggande instrumentet. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .1 c 6. Köpoptioner som gäller skuldebrev och
aktier skall behandlas på samma sätt som optioner enligt punkt 5. ê93/6/EEG 7. Svappar behandlas vid beaktande av
ränterisken på samma sätt som instrument i balansräkningen. En räntesvapp
enligt vilken ett institut erhåller en rörlig ränta och betalar en fast ränta
behandlas som likvärdig med en lång position i ett instrument med rörlig ränta
med en löptid som motsvarar tiden till nästa gång räntan fastställs och en kort
position i ett instrument med fast räntesats med samma löptid som den som
gäller för svappen. ò ny 8. För kreditderivat
skall det nominella beloppet i kreditderivatavtalet användas, såvida inget
annat uttryckligen anges. Vid beräkning av kapitalkraven för marknadsrisken för
den part som tar på sig kreditrisken (“säljaren av skydd”), bestäms positionerna
enligt följande: En
totalavkastningsswapp medför en lång position när det gäller den allmänna
marknadsrisken för referensförpliktelsen och en kort position när det gäller
den allmänna marknadsrisken för en statsobligation som tilldelas en riskvikt på
0 % i enlighet med bilaga VI i direktiv [2000/12/EG]. Det medför även en lång
position när det gäller den specifika risken för referensförpliktelsen. En kreditswapp
medför inte någon position när det gäller den allmänna marknadsrisken. Vad
gäller specifik risk skall institutet registrera en syntetisk lång position i
en förpliktelse för referensenheten. Om premier eller räntor skall betalas inom
ramen för produkten, skall dessa betalningsflöden framställas som nominella
positioner i en statsobligation med den relevanta fasta eller rörliga
räntesatsen. En kreditlänkad
obligation medför en lång position när det gäller den allmänna marknadsrisken
för själva obligationen, i form av en ränteprodukt. Vad gäller specifik risk
skapas en syntetisk lång position i en förpliktelse för referensenheten.
Därutöver skapas en lång position när det gäller den specifika risken för
emittenten. En korg enligt
principen om först att fallera ger upphov till en position motsvarande det
nominella beloppet i en skuldförbindelse från varje referensgäldenär. Om det
maximala belopp som kan utbetalas vid en kredithändelse understiger det
kapitalkrav som framkommer enligt första meningen, får kapitalkravet för
specifik risk sättas lika med detta maximibelopp. En korg enligt
principen om andra att fallera ger upphov till en position motsvarande det
nominella beloppet i en skuldförbindelse från varje referensgäldenär utom en
(den med det minsta kapitalkravet för specifik risk). Om det maximala belopp
som kan utbetalas vid en kredithändelse understiger det kapitalkrav som
framkommer enligt första meningen, får kapitalkravet för specifik risk sättas
lika med detta belopp. När en produkt i en
kreditlänkad obligationskorg har ett kreditbetyg och uppfyller villkoren för en
kvalificerad skuldpost, kan en enstaka lång position med emittentens specifika
risk registreras istället för de specifika riskpositionerna för alla
referensenheter. En korgprodukt som
ger proportionellt skydd medför en position i var och en av referensenheterna
vad gäller den specifika risken, medan det samlade nominella kontraktsbeloppet
fördelas på de olika positionerna efter hur stor del av det samlade nominella
beloppet som varje exponering i referensenheten utgör. Om mer än en
förpliktelse i en referensenhet kan väljas bestäms den specifika risken av den
förpliktelse som har högst riskvikt. Kreditderivatkontraktets löptid används i
stället för förpliktelsens löptid. För den part som
överför kreditrisken (köpare av skydd) fastställs positionerna som de omvända
för säljaren av skydd, med undantag för en kreditlänkad obligation (som inte
medför någon kort position vad gäller emittenten). Om det vid en viss tidpunkt
föreligger en köpoption tillsammans med en step-up skall den tidpunkten
betraktas som skyddets förfallodag. I fråga om kreditderivat av typen “n:te att
fallera”, får köpare av skydd kvitta specifik risk mot n-1 av de underliggande
tillgångarna (dvs. n-1 tillgångarna med den lägsta specifika risken). ê 93/6/EEG
(anpassad) 89. Dock får iInstitut som marknadsvärderar och beräknar
ränterisken för sådana derivatinstrument som behandlas i punkterna 4–7 på
grundval av nutidsvärdet på framtida betalningar får använda känslighetsmodellen för att beräkna
de positioner som avses här ovan och får använda dem för obligationer, som
amorteras under den återstående löptiden och inte genom en slutlig
återbetalning av huvudfordran. Både modellen och institutets användning av den
måste godkännas av de behöriga myndigheterna. Dessa modeller bör leda till
positioner som har samma känslighet mot förändringar i räntenivån som det
underliggande kassaflödet. Denna känslighet måste bedömas med beaktande av
oberoende rörelser i de utvalda räntorna utmed avkastningskurvan med åtminstone
en känslighetspunkt för var och en av de löptidsband som anges i tabell 2 i
punkt 18 Ö 20 Õ. Positionerna ingår
vid beräkning av kapitalkraven i enlighet med de bestämmelser som fastställts i
punkterna 15-30 Ö 17–32 Õ . 910. Institut
som inte använder modeller enligt punkt 8 Ö 9 Õ får i stället med de behöriga myndigheternas godkännande
behandla såsom fullt avräkningsbara sådana positioner i derivatinstrument som
omfattas av punkterna 4-7 och som åtminstone uppfyller följande villkor: ia) Positionerna
har samma värde och är angivna i samma valuta. iib) Referensräntan
(för positioner med rörlig ränta) respektive kupongen (för positioner med fast
ränta) svarar väl mot varandra. iiic) Nästa
tidpunkt för fastställande av ränta eller - vid positioner med fast räntekupong
- återstående löptid överensstämmer enligt följande: i) Mindre än en månad framåt: samma dag,. ii) Mellan en månad och ett år framåt:
skillnaden är högst sju dagar,. iii) Mer än ett år framåt: skillnaden är
högst 30 dagar. 1011. Den som
överför värdepapper eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till
värdepapper i en repa och den som lånar ut värdepapper i ett värdepapperslån
skall ta med dessa värdepapper vid beräkningen av sitt kapitalkrav enligt denna
bilaga under förutsättning att sådana värdepapper uppfyller de villkor som
fastställts i artikel 2.6.a Ö 11 Õ . ê 93/6/EEG
(anpassad) 11. Positioner i
andelar i företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper
(fondföretag) är underkastade kapitalkraven i direktiv 89/647/EEG i stället för
kraven för positionsrisker enligt denna bilaga. Specifika och allmänna risker 12. Positionsrisken avseende ett omsatt
räntebärande instrument eller en aktie
(eller ett ränte- eller aktiederivat)
skall delas upp i två komponenter vid beräkningen av kapitalkravet. Den första
komponenten är den specifika riskdelen, som utgörs av risken för en
prisförändring för instrumentet som beror på omständigheter hänförliga till den
som utfärdat instrumentet eller, i fråga om ett derivatinstrument, den som
utfärdat det underliggande instrumentet. Den andra komponenten skall täcka den
allmänna risken, som utgörs av risken för en prisförändring som när det gäller
ett omsatt räntebärande instrument eller räntederivat, beror på ändrad
räntenivå, eller när det gäller en aktie eller ett aktiederivat, beror på en
allmän rörelse på aktiemarknaden som inte är kopplad till någon särskild
egenskap hos ett enskilt värdepapper. OMSATTA RÄNTEBÄRANDE INSTRUMENT 13. Institutet
skall klassificera sina nNettopositioner
Ö skall
klassificeras Õ efter vilken valuta
de är tecknade i och för varje valuta skall
separat beräkna kapitalkravet beräknas separat mot allmänna och specifika
risker. Specifik risk ê 93/6/EG
(anpassad) ð ny 14. Institutet skall föra in sina
nettopositioner beräknade i enlighet med punkt 1 i
respektive kategori i tabell 1 på grundval av deras återstående löptid och
därefter multiplicera beloppen med angivna vikttal. Det skall addera de
vägda positionerna (oavsett om de är långa eller korta) för att beräkna
kapitalkravet mot specifika risker. ði handelslagret, beräknade i enlighet med
punkt 1 i respektive kategori i tabell 1 på grundval av emittenten/gäldenären,
extern eller intern kreditvärdering samt återstående löptid och därefter
multiplicera beloppen med angivna vikttal. Det skall addera de vägda
positionerna (oavsett om de är långa eller korta) för att beräkna kapitalkravet
mot specifika risker. ï ê93/6/EEG Tabell 1 Värdepapper utfärdade av centralregeringar || Kvalificerade poster || Övriga poster || Upp till 6 månader || Mer än 6 upp till 24 månader || Över 24 månader || 0,00 % || 0,25 % || 1,00 % || 1,60 % || 8,00 % ò ny Tabell 1 Värdepapper || Kapitalkrav för den specifika risken Räntebärande värdepapper utfärdade eller garanterade av centralregeringar, utfärdade av centralbanker, internationella organisationer, multilaterala utvecklingsbanker eller medlemsstaters delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter som skulle få 0 % riskvikt enligt den reviderade schablonmetoden eller internmetoden. || 0 % Räntebärande värdepapper utfärdade eller garanterade av centralregeringar, utfärdade av centralbanker, internationella organisationer, multilaterala utvecklingsbanker eller medlemsstaters delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter som skulle få 20 % eller 50 % riskvikt enligt den reviderade schablonmetoden. Andra kvalificerade värdepapper enligt definitionen i punkt 15 nedan. || 0,25 % (återstående löptid högst sex månader) 1,00 % (återstående löptid mer än sex månader och upp till 24 månader) 1,60 % (återstående löptid mer än 24 månader) Övriga || 8.00% 15. I punkt 14
avses följande med kvalificerade poster: a) Långa och korta
positioner i tillgångar som är placerade på en nivå på kreditkvalitetsskalan
som motsvarar ”investment grade” i det rangordningsförfarande som beskrivs i
del 1, avsnitt 3, kapitel 2, avdelning V i direktiv [2000/12/EG]. b) Långa och korta
positioner i tillgångar som på grund av emittentens solvens har en sannolikhet
för fallissemang som inte är högre än den för tillgångarna under a, enligt den
metod som beskrivs i del 2, avsnitt 3, kapitel 2, avdelning V i direktiv
[2000/12/EG]. c) Långa och korta
positioner i tillgångar för vilka det inte finns någon tillgänglig
kreditvärdering av något utsett ratinginstitut och som uppfyller följande krav: i) De betraktas
av det berörda institutet som tillräckligt likvida. ii) Deras
placeringskvalitet är enligt institutets egen bedömning minst likvärdig med
placeringskvaliteten för tillgångarna som anges under a. iii) De har
noterats på åtminstone en reglerad marknad i någon medlemsstat eller vid en
börs i ett tredje land som är erkänd av de behöriga myndigheterna i den berörda
medlemsstaten. d) De är, enligt
de berörda myndigheternas bedömning, långa eller korta positioner i tillgångar
som är emitterade av institut som omfattas av kapitalkraven i direktiv
[2000/12/EG]. Det sätt på vilket
instrumenten värderas skall granskas av de behöriga myndigheterna, som skall
undanröja institutets bedömning om de anser att instrumenten har en alltför hög
specifik risk för att utgöra kvalificerade poster. 16. De behöriga
myndigheterna skall kräva att instituten tillämpar den maximala vikt som
framgår av tabell 1 på sådana instrument som utgör en särskild risk på grund av
emittentens otillräckliga solvens eller likviditet. ê93/6/EEG Allmän risk a Löptidsgrundad ê 93/6/EEG
(anpassad) 1517.
Förfarandet vid beräkning av det kapital som krävs för att täcka allmänna
risker omfattar två grundläggande steg. Först viktas alla positioner med hänsyn
till deras löptid på det sätt som förklaras i punkt 16
Ö 18 Õ för att beräkna det
kapital som krävs för att täcka riskerna. Därefter får detta belopp minskas med
den viktade positionen i motstående
position om en sådan finns jämsides inom samma löptidsband. En nedsättning av
kapitalkravet är också tillåten om de motstående viktade positionerna faller
inom olika löptidsband varvid nedsättningens storlek skall bero dels på om de
två positionerna hör till samma zon eller inte och dels på vilka zoner de hör
till. Det finns sammanlagt tre zoner (grupper av löptidsband). 1618.
Institutet skall hänföra sina nettopositioner till respektive löptidsband i
kolumn två respektive tre i tabell 2, som anges i
punkt 18 Ö 20 Õ. Det skall göra
detta på grundval av återstående löptid i fråga om instrument med fast
räntesats och på grundval av den tid som återstår till dess att räntesatsen
nästa gång skall fastställas i fråga om de instrument för vilka räntesatsen kan
ändras före den slutliga förfallodagen. Det skall även göra åtskillnad mellan
skuldinstrument med en räntekupong på 3 procent eller mer och sådana med en
räntekupong på mindre än 3 procent och hänföra dem till kolumn två respektive
kolumn tre i tabell 2. Det skall därefter multiplicera var och en av dem med
det vikttal som för löptidsbandet i fråga anges i kolumn fyra i tabell 2. ê93/6/EEG 1719.
Institutet skall därefter beräkna summan av de viktade långa positionerna och
summan av de viktade korta positionerna i varje löptidsgrupp. Summan av viktade
långa positioner som motsvaras av viktade korta positioner i en viss
löptidsgrupp utgör den avstämda viktade positionen i den gruppen medan
återstående långa eller korta positioner utgör den icke avstämda viktade
positionen i samma grupp. Summan av avstämda viktade positioner i alla grupper
beräknas sedan. 1820.
Institutet skall beräkna summan av icke avstämda viktade långa positioner för
de grupper som ingår i var och en av zonerna i tabell 2 för att erhålla den
icke avstämda viktade långa positionen för varje zon. På motsvarande sätt
beräknas den icke avstämda viktade korta positionen i den zonen som summan av
de icke avstämda viktade korta positionerna för varje grupp i zonen. Den del av
den icke avstämda viktade långa positionen för en viss zon som motsvaras av de
icke avstämda viktade korta positionerna i samma zon utgör den avstämda viktade
positionen i den zonen. Den del av den icke avstämda viktade långa eller icke
avstämda viktade korta positionen för en zon som inte på angivet sätt kan
avstämmas helt utgör den icke avstämda viktade positionen i den zonen. Tabell 2 Zon || Löptidsband || Vikttal (i %) || Antagen ränteförändring (i %) Kupong med 3 % eller mer ränta || Kupong med mindre än 3 % ränta Ett || 0 ≤ 1 månad || 0 ≤ 1 månad || 0,00 || — > 1 ≤ 3 månader || > 1 ≤ 3 månader || 0,20 || 1,00 > 3 ≤ 6 månader || > 3 ≤ 6 månader || 0,40 || 1,00 > 6 ≤ 12 månader || > 6 ≤ 12 månader || 0,70 || 1,00 Två || > 1 ≤ 2 år || > 1,0 ≤ 1,9 år || 1,25 || 0,90 > 2 ≤ 3 år || > 1,9 ≤ 2,8 år || 1,75 || 0,80 > 3 ≤ 4 år || > 2,8 ≤ 3,6 år || 2,25 || 0,75 Tre || > 4 ≤ 5 år || > 3,6 ≤ 4,3 år || 2,75 || 0,75 > 5 ≤ 7 år || > 4,3 ≤ 5,7 år || 3,25 || 0,70 > 7 ≤ 10 år || > 5,7 ≤ 7,3 år || 3,75 || 0,65 > 10 ≤ 15 år || > 7,3 ≤ 9,3 år || 4,50 || 0,60 > 15 ≤ 20 år || > 9,3 ≤ 10,6 år || 5,25 || 0,60 > 20 år || > 10,6 ≤ 12,0 år || 6,00 || 0,60 || > 12,0 ≤ 20,0 år || 8,00 || 0,60 || > 20 år || 12,50 || 0,60 ê 93/6/EG
(anpassad) 1921. Beloppet
av den icke avstämda viktade långa respektive korta positionen i zon 1 som
motsvaras av den icke avstämda viktade korta respektive långa positionen i zon
2 beräknas därefter. Detta belopp benämns i punkt 23
Ö 25 Õ den avstämda viktade
positionen mellan zon 1 och 2. Motsvarande beräkning görs därefter med avseende
på den del av den icke avstämda viktade positionen i zon 2 som återstår och den
icke avstämda viktade positionen i zon 3 för att beräkna den avstämda viktade
positionen mellan zon 2 och 3. 2022. Institutet
får om det så önskar vända på beräkningsordningen i punkt 19 Ö 21 Õ så att det beräknar
den avstämda viktade positionen mellan zon 2 och zon 3 innan det beräknar
motsvarande position mellan zon 1 och zon 2. ê 93/6/EEG
(anpassad) 2123.
Återstoden av den icke avstämda viktade positionen i zon 1 avstäms därefter mot
det som återstår av sådan i zon 3 sedan denna avstämts mot zon 2 för att
erhålla den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och 3. 2224. Återstående
positioner efter de tre avstämningsberäkningar som anges i punkt 19-21 Ö 21–23 Õ läggs därefter
samman. 2325.
Institutets kapitalkrav beräknas som summan av följande belopp: a) 10 % av de avstämda viktade
positionerna i alla löptidsgrupper b) 40 % av den avstämda viktade
positionen i zon 1. c) 30 % av den avstämda viktade
positionen i zon 2. d) 30 % av den avstämda viktade
positionen i zon 3. e) 40 % av den avstämda viktade
positionen mellan zon 1 och 2 och mellan zon 2 och 3 (se punkt 19 Ö 21 Õ). f) 150 % av den avstämda viktade
positionen mellan zon 1 och 3. g) 100 % av återstående icke avstämda
viktade positioner. b Durationsgrundad 2426. De
behöriga myndigheterna i en medlemsstat får medge att ett institut i allmänhet
eller ett visst institut använder ett system för beräkning av kapitalkravet mot
allmän risk avseende omsatta skuldinstrument som återspeglar instrumentets
löptid i stället för det system som anges i punkt 15-23
Ö 17–25 Õ under förutsättning
att institutet gör detta konsekvent. ê 93/6/EG
(anpassad) 2527. I ett
sådant system Ö som avses i
punkt 26 Õ skall institutet
utgå från marknadsvärdet för varje instrument med fast räntesats och därefter
beräkna dess avkastning fram till förfallodagen vilket ger den underförstådda
diskonteringsräntan för instrumentet i fråga. I fråga om instrument med rörlig
räntesats skall institutet utgå från marknadsvärdet för varje instrument och
därefter beräkna dess avkastning under antagande att huvudfordran förfaller vid
den tidpunkt då räntesatsen nästa gång kan ändras. ê93/6/EEG 2628.
Institutet skall därefter beräkna den modifierade löptiden för varje
skuldinstrument på grundval av följande formel modifierad löptid = ((löptid
(D))/(1 + r)) D || = || ((∑t = 1m((t Ct)/((1 + r)t)))/(∑t = 1m((Ct)/((1 + r)t)))) där R || = || avkastning fram till förfallodagen (se punkt 25) Ct || = || kontantbetalning vid tidpunkt t M || = || total förfallotid (se punkt 25). 2729.
Institutet skall därefter föra varje skuldinstrument till respektive zon i
tabell 3 med ledning av den modifierade löptiden för varje instrument. Tabell 3 Zon || Modifierad löptid (år) || Antagen ränteförändring (i %) Ett || > 0 ≤ 1,0 || 1,0 Två || > 1,0 ≤ 3,6 || 0,85 Tre || > 3,6 || 0,7 2830.
Institutet skall därefter beräkna den löptidsviktade positionen för varje
instrument genom att multiplicera dess marknadspris med dess modifierade löptid
och den antagna förändringen av räntesatsen för instrument med just den
modifierade löptiden (se kolumn tre i tabell 3). 2931.
Institutet skall beräkna sina löptidsviktade långa och sina löptidsviktade
korta positioner inom varje zon. Summan av de förra avstämda mot de senare inom
varje zon utgör den avstämda löptidsviktade positionen i den zonen. ê 93/6/EEG
(anpassad) Institutet skall därefter beräkna den icke
avstämda löptidsviktade positionen för varje zon. Det skall därefter tillämpa
det förfarande som har fastställts för icke avstämd viktad position i punkt 19–22 Ö 21–24 Õ. ê 93/6/EG 3032.
Institutets kapitalkrav beräknas som summan av följande belopp: a) 2 % av den avstämda löptidsviktade
positionen i varje zon. b) 40 % av den avstämda löptidsviktade
positionen mellan zon 1 och zon 2 och mellan zon 2 och zon 3. c) 150 % av den avstämda löptidsviktade
positionen mellan zon 1 och 3. d) 100 % av återstående icke avstämda
löptidsviktade positioner. AKTIER 3133.
Institutet skall beräkna summan av alla sina långa nettopositioner och av alla
sina korta nettopositioner enligt punkt 1. Summan av dessa två belopp utgör
institutets totala bruttoposition. Skillnaden mellan dem utgör dess totala
nettoposition. Specifik risk ê93/6/EEG ð ny 32.34ðInstitutet skall beräkna summan av alla sina
långa nettopositioner och av alla sina korta nettopositioner enligt punkt 1.ï Det Institutet skall multiplicera sin totala
bruttoposition med 4 % för att beräkna sitt kapitalkrav till täckande av
specifika risker. ê 93/6/EG
(anpassad) 3335. Utan hinder av innehållet i punkt 35 Ö Med avvikelse
från punkt 34 Õ får de behöriga
myndigheterna medge att kapitalkravet till täckande av specifika risker är 2 %
i stället för 4 % för aktieportföljer som uppfyller följande villkor: ê98/31/EG Art.
1.7 och bilaga .1 b (anpassad) ia) Aktierna
får inte ha utgivits av en emittent som enbart utgivit omsatta skuldinstrument
som för tillfället är föremål för 8-procentskravet i tabell 1 i punkt 14 eller är föremål för ett lägre krav enbart på
grund av att de är garanterade eller på grund av att säkerhet har ställts. ê93/6/EEG iib) Aktierna
måste ha bedömts såsom mycket likvida av de behöriga myndigheterna enligt
objektiva bedömningsgrunder. ê 93/6/EEG
(anpassad) iiic) Ingen
enskild position får utgöra mer än 5 % av värdet av institutets hela
aktieportfölj. Dock ÖSåvitt avser c Õ får de behöriga
myndigheterna godkänna enskilda positioner upp till 10 % under förutsättning
att summan av sådana positioner inte överstiger 50 % av portföljen. ê93/6/EEG Allmän risk 3436.
Kapitalkravet för ett institut till täckande av allmän risk utgörs av dess
totala nettoposition multiplicerat med 8 %. Aktieindexterminer ê 93/6/EEG
(anpassad) 3537.
Aktieindexterminer, deltaviktade motsvarigheter till optioner och aktieindex
benämns här nedan sammanfattningsvis aktieindexterminer. Dessa kan fördelas på
positioner i vart och ett av däri ingående aktier. Dessa positioner får
behandlas som underliggande positioner av aktierna i fråga. De får sålunda
Ö och får Õ under förutsättning av de behöriga myndigheternas godkännande
nettas mot motstående positioner i de underliggande instrumenten som sådana, förutsatt att de behöriga myndigheterna godkänner
det. ê93/6/EEG 3638. De
behöriga myndigheterna skall se till att alla institut som nettat sina positioner
i ett eller flera av de aktieslag som utgör en aktieindextermin mot en eller
flera positioner i aktieindexterminen som sådan har tillräckligt kapital för
att täcka den förlustrisk som beror på att terminens värde inte varierar på
precis samma sätt som värdena på däri ingående aktier. De skall göra detta även
om ett institut har motstående positioner i aktieindexterminer som inte är
identiska med avseende på förfallotidpunkt eller sammansättning eller
bäggedera. ê 93/6/EEG
(anpassad) 3739. Utan hinder av Ö Med avvikelse
från Õ innehållet i
punkterna 35 och 36 Ö 37 och 38 Õ skall
aktieindexterminer som omsätts på börsen och – enligt de behöriga
myndigheternas uppfattning – utgör brett diversifierade index,
åläggas ett kapitalkrav mot allmän risk på 8 % men inget kapitalkrav mot
specifik risk. Sådana aktieindexterminer ingår i beräkningen av den totala
nettopositionen enligt punkt 31 Ö 33 Õ men beaktas inte vid
beräkningen av den totala nettopositionen enligt samma punkt. ê93/6/EEG 3840. Om en
aktieindextermin inte fördelas på underliggande positioner behandlas den som om
den vore en enskild aktie. Dock kan den specifika risken för en sådan aktie lämnas
utan avseende om aktieterminen i fråga omsätts på en börs och enligt de
behöriga myndigheternas uppfattning utgör ett brett diversifierat index. GARANTIGIVNING VID EMISSIONER ê 93/6/EEG
(anpassad) 3941. I fall
av garantigivning vid emissioner av aktier och räntebärande instrument får de
behöriga myndigheterna medge ett institut rätt att använda följande förfarande
vid beräkning av kapitalkravet. För det första skall det beräkna sina
nettopositioner genom att göra avdrag med de positioner som tecknats eller
garanterats av tredje man på grund av uttryckligt avtal. För det andra skall det reducera sina
nettopositioner med följande reduktionsfaktorer Ö reduktionsfaktorerna
i tabell 4. Õ Tabell 4 – arbetsdag 0: || 100 % – arbetsdag 1: || 90 % – arbetsdag 2 till 3: || 75 % – arbetsdag 4: || 50 % – arbetsdag 5: || 25 % – efter arbetsdag 5: || 0 %. ê93/6/EEG Arbetsdag 0 är den arbetsdag då institutet
blir ovillkorligen bundet att motta en viss kvantitet av värdepapper till ett
överenskommet pris. För det tredje skall det beräkna sitt
kapitalkrav med ledning av de sålunda reducerade, garanterade positionerna. De behöriga myndigheterna skall se till att
institutet har tillräckligt kapital för täckande av den förlustrisk som
föreligger mellan tidpunkten för ursprungligt åtagande och arbetsdag 1. ò ny KAPITALKRAV FÖR
SPECIFIK RISK AVSEENDE POSITIONER I HANDELSLAGRET SOM ÄR SÄKRADE GENOM
KREDITDERIVAT 42. Skydd genom
kreditderivat skall medges enligt principerna i punkt 43–46. 43. Fullt medgivande
skall ges när värdet av de två elementen alltid utvecklas i motsatt riktning
och i ungefär samma omfattning. Detta är fallet i någon av följande två
situationer: a) De två
elementen består av helt identiska instrument. b) En lång
avistaposition är säkrad genom en totalavkastningsswapp (eller omvänt) där
referensförpliktelsen exakt matchar de underliggande exponeringarna (dvs.
avistapositionen). Själva swappen kan ha en annan löptid än den underliggande
exponeringen. I dessa fall bör det
inte tillämpas kapitalkrav för specifik risk på någon sida av positionen. 44. En avräkning på 80 % tillämpas när värdet av
de två elementen alltid utvecklas i motsatt riktning och det finns en exakt
överensstämmelse mellan referensinstrumentet, löptiden för såväl
referensinstrumentet som kreditderivatet och valutan som använts för den
underliggande exponeringen. Dessutom bör kreditderivatkontraktets
huvudegenskaper inte medföra att kreditderivatets prisförändring väsentligt
skiljer sig från avistapositionens prisförändring. I den mån transaktionen
medför en risktransferering tillämpas en avräkning på 80 % av den specifika
risken på den sida av transaktionen som har högst kapitalkrav, medan kraven för
specifika risker på den andra sidan skall vara noll. 45. Partiellt
medgivande skall ges när värdet av de två elementen vanligen utvecklas i
motsatt riktning. Detta är fallet i följande situationer: a) Positionen
täcks av punkt 43 b men det råder obalans i tillgångar mellan referensfordran
och den underliggande exponeringen. Positionerna uppfyller dock följande krav: i) Referensfordran
rankas jämsides eller efter den underliggande skulden. ii) Den
underliggande fordran och referensfordran avser samma gäldenär och det finns
rättsligt bindande korsvisa klausuler om förfall eller påskyndad återbetalning.
b) Positionen
täcks av punkt 43 a eller 44 men det råder obalans i valuta eller löptid mellan
kreditriskskyddet och den underliggande tillgången (valutaobalanser bör ingå i
den normala redovisningen av valutakursrisken enligt bilaga III). c) Positionen
täcks av punkt 44 men det råder obalans i tillgångar mellan avistapositionen
och kreditderivatet. I kreditderivatdokumentationen ingår dock den
underliggande tillgången bland fordringarna (som kan levereras). I vart och ett av
dessa fall skall kapitalkraven för den specifika risken inte läggas till på
varje sida av transaktionen. I stället skall enbart det högre av de två
kapitalkraven användas. 46. I samtliga fall
som inte omfattas av punkt 45 skall kapitalkrav för specifik risk fastställas
mot båda sidor av positionen. Kapitalkostnader i handelslagret för företag för kollektiva
investeringar (fondföretag) 47. Kapitalkraven
för positioner i företag för kollektiva investeringar (fondföretag) som
uppfyller villkoren i artikel 11 för behandling av kapital i handelslagret
skall beräknas i enlighet med metoderna i punkterna 48–56. 48. Utan att det
påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i detta avsnitt skall positionerna
i fondföretag omfattas av ett kapitalkrav för positionsrisk (allmän och
specifik) på 32 %. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i
punkt 3 i i bilaga III eller punkt 13 v i bilaga skall positionerna i
fondföretagen omfattas av ett kapitalkrav för positionsrisk (allmän och
specifik) och valutakursrisk på högst 40 % i fall där den modifierade
guldbehandling som beskrivs i de punkterna används. 49. Instituten får
fastställa kapitalkraven för positioner i fondföretag som uppfyller kraven i
punkt 51 med hjälp av metoderna i punkterna 53–56. 50. Om inget annat
anges skall nettning inte tillåtas mellan ett fondföretags underliggande
investeringar och andra positioner som innehas av institutet. ALLMÄNNA
KRITERIER 51. De allmänna
godtagbara urvalskriterierna för användning av metoderna i punkterna 53–56 för
fondföretag, utarbetade av företag som är övervakade eller har sitt säte inom
gemenskapen, är följande: a) Fondföretagets
prospekt eller motsvarande dokument skall innefatta i) de kategorier
av tillgångar som fondföretaget har tillstånd att investera i, ii) om
investeringsbegränsningar tillämpas, relevanta gränsvärden och metoder för att
beräkna dem, iii) om
hävstångsmetoder är tillåtna, den maximala hävstångsnivån, och iv) om
OTC-finansderivat eller transaktioner av repotyp är tillåtna, en policy för att
begränsa motpartsrisken som uppstår till följd av dessa transaktioner. b) Verksamheten i
fondföretaget skall rapporteras i en halvårs- och en helårsrapport för att göra
det möjligt att bedöma tillgångar och skulder, inkomster och transaktioner
under rapporteringsperioden. c) Andelarna/aktierna
i fondföretagen kan lösas in i kontanter, från företagets tillgångar, dagligen
och på begäran av innehavaren. d) Investeringarna
i fondföretaget skall vara skilda från tillgångarna som tillhör företagets
ledning. e) Det
investerande institutet skall göra en tillfredsställande riskbedömning av
fondföretaget. 52. Fondföretag från
tredje land kan komma ifråga om kraven i punkt 51 a–e i uppfylls, under
förutsättning att institutets behöriga myndighet godkänner detta. SPECIFIKA METODER 53. Om institutet
dagligen får kännedom om de underliggande investeringarna i fondföretaget, kan
institutet granska dessa underliggande investeringar för att beräkna
kapitalkraven för positionsrisker (allmänna och specifika) för dessa positioner
i enlighet med metoderna i denna bilaga, eller om tillstånd har beviljats, i
enlighet med metoderna i bilaga V. Enligt denna metod skall positioner i
fondföretaget behandlas som positioner i fondföretagets underliggande
investeringar. Nettning är tillåten mellan positioner i de underliggande
investeringarna i fondföretagen och andra positioner som innehas av institutet
så länge institutet har tillräckligt många enheter så att inlösen/upprättande
kan ske i utbyte mot de underliggande investeringarna. 54. Instituten får
beräkna kapitalkraven för positionsrisken (allmän och specifik) för positioner
i fondföretag i enlighet med metoderna i denna bilaga, eller i enlighet med
metoderna i bilaga V om tillstånd har beviljats, för hypotetiska positioner som
motsvarar de positioner som är nödvändiga för att reproducera sammansättning
och resultat av det externt genererade indexet eller den fasta korgen av aktier
eller räntebärande värdepapper som avses i a, under förutsättning att följande
villkor är uppfyllda: a) Syftet med det
fondföretagets mandat är att reproducera sammansättningen och resultaten av ett
externt genererat index eller en fast korg av aktier eller räntebärande
värdepapper. b) Det kan under
en period på minst sex månader klart fastställas en korrelation på minst 0,9
mellan fondföretagets dagliga prisförändring och det index eller den aktiekorg
eller de räntebärande värdepapper det följer. Korrelation betyder i detta
sammanhang korrelationskoefficienterna mellan den dagliga avkastningen av den
börsnoterade fonden och det index eller den aktiekorg eller de räntebärande
värdepapper som den följer. 55. Om institutet
inte dagligen får kännedom om de underliggande investeringarna i fondföretaget,
får institutet beräkna kapitalkraven för positionsrisker (allmänna och
specifika) i enlighet med metoderna i denna bilaga, under förutsättning att
följande villkor är uppfyllda: a) Det antas att
fondföretaget först investerar i exponeringsklasserna med de högsta
kapitalkraven för positionsrisker (allmänna och specifika) tills dess att den
maximala gränsen är nådd, och därefter fortsätter att i fallande ordning
investera i de efterföljande exponeringsklasserna tills dess att den maximala
totala investeringsgränsen är nådd. Positionen i fondföretaget behandlas som
direkt ägande i den hypotetiska positionen. b) Instituten tar
hänsyn till den maximala indirekta exponering de kan uppnå genom att ta in
positioner med hävstångseffekt genom fondföretaget när de beräknar sina
kapitalkrav för positionsrisken. Detta görs genom att positionen i
fondföretaget ökas proportionellt upp till den maximala exponeringen mot de
underliggande investeringarna, som kommer från investeringsmandatet. c) Skulle
kapitalkravet för positionsrisker (allmänna och specifika) enligt denna metod
överskrida det som anges i punkt 48 skall taket för kapitalkravet läggas på den
nivån. 56. Institut får
använda sig av en tredje part för att enligt de metoder som anges i denna
bilaga beräkna och rapportera kapitalkravet för positionsrisker (allmänna och
specifika) för positioner i fondföretag som faller inom ramen för punkterna 53
och 55, förutsatt att beräkningens och rapportens riktighet kan säkerställas på
lämpligt sätt. ê 93/6/EEG
(anpassad) BILAGA II ÖBERÄKNING AV
KAPITALKRAV FÖRÕ AVVECKLINGS- OCH
MOTPARTSRISK AVVECKLING/LEVERANSRISK ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .2 a 1. Vid transaktioner i vilka räntebärande
instrument, aktier och råvaror (utom repor och omvända repor och utlåning och
lån av värdepapper eller råvaror) inte är avvecklade efter den överenskomna
leveransdagen skall ett institut beräkna den prisskillnad det riskerar. Denna
utgörs av skillnaden mellan överenskommet
pris för det räntebärande instrumentet, aktien eller råvaran ifråga och dess
aktuella marknadsvärde om skillnaden skulle kunna medföra en förlust för
institutet. Prisskillnaden skall multipliceras med tillämplig faktor i kolumn A
i tabellen i punkt 2 för att beräkna kapitalkravet. ê 93/6/EEG
(anpassad) 2. Utan hinder av
innehållet i Ö Med avvikelse
från Õ punkt 1 får ett
institut efter de behöriga myndigheternas prövning beräkna sitt kapitalkrav
genom att multiplicera det överenskomna priset för varje affär som inte är
avvecklad mellan fem och fyrtiofem arbetsdagar efter förfallodagen med
respektive faktor i kolumn B i tabell 1 en nedan. Från och med 46:e arbetsdagen efter
förfallodagen skall kapitalkravet sättas till 100 % av den prisskillnad institutet
riskerar att drabbas av i enlighet med kolumn A Ö i tabell
1 Õ . Ö Tabell 1 Õ Antal arbetsdagar efter avtalad avvecklingsdag || Kolumn A (%) || Kolumn B (%) 5 — 15 || 8 || 0.5 16 — 30 || 50 || 4.0 31 — 45 || 75 || 9.0 46 eller fler || 100 || se punkt 2 MOTPARTSRISK òny 3. Ett institut
skall vara skyldigt att reservera kapital för motpartsrisker som uppstår av
exponeringar på grund av följande: a) Ofullständiga
transaktioner (free deliveries) b) OTC-derivat och
kreditderivat. c) Repor, omvända
repor, utlåning eller lån av värdepapper eller råvaror som grundas på
värdepapper eller råvaror i handelslagret. d) Risker i form
av avgifter, provision, ränta, utdelning och marginalsäkerhet på börsomsatta
derivatkontrakt som varken omfattas i denna bilaga eller i bilaga 1 eller dras
från kapitalbasen enligt artikel 13.2 d och som är direkt hänförliga till de
poster som ingår i handelslagret. 4. För detta ändamål
skall ofullständiga transaktioner anses ha skett om institutet har erlagt
betalning för värdepapper eller råvaror innan det har erhållit dem, eller om
det har levererat värdepapper eller råvaror innan det har erhållit betalning
för dem samt, vid gränsöverskridande handel, om en dag eller flera dagar har
förflutit efter det att betalningen eller leveransen ägde rum. 5. Med förbehåll för
punkterna 6–9 skall exponeringsvärden och riskvägda exponeringsbelopp för
sådana exponeringar beräknas i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 3, kapitel
2, avdelning V i direktiv [2000/12/EG], varvid hänvisningar till kreditinstitut
i det avsnittet skall anses som hänvisningar till institut, hänvisningar till
moderkreditinstitut som hänvisningar till moderinstitut och tillhörande begrepp
tolkas i överensstämmelse därmed. 6. Vid tillämpning
av punkt 5 gäller följande: Bilaga IV till direktiv [2000/12/EG] skall anses vara
ändrad så att orden "och kreditderivat” läggs till efter punkt 3 d. Bilaga III till
direktiv [2000/12/EG] skall anses vara ändrad så att följande läggs till efter tabell
1a: För att beräkna den
eventuella framtida exponeringen för kreditrisk när det gäller kreditderivat i
form av totalavkastningsswappar och kreditswappar skall instrumentets nominella
belopp multipliceras med följande procentsatser: Om referensskulden är
sådan att den skulle vara en kvalificerad post enligt bilaga I om den gav
upphov till direkt exponering för institutet: 5 % _ Om referensskulden är
sådan att den inte skulle vara en kvalificerad post enligt bilaga I om den gav
upphov till direkt exponering för institutet: 10 %. När det gäller en
kreditswapp kan emellertid ett institut, vars exponering på grund av denna
swapp är en lång position i den underliggande posten, använda en sats på 0 %
för den eventuella framtida exponeringen för kreditrisk, såvida denna
kreditswapp inte omfattas av en likvidationsklausul vid insolvens i den enhet
vars exponering till följd av swappen utgör en kort position i den
underliggande posten, även om den underliggande posten inte drabbats av
fallissemang.” När kreditderivatet
ger skydd enligt principen n:te att fallera i en korg av underliggande skulder,
är frågan om vilken av de ovan föreskrivna procentsatserna som ska tillämpas
avhängig av om den skuld i korgen som har den n:te sämsta kreditkvaliteten
skulle anses vara kvalificerad eller ej i den betydelse som avses i Annex I om
den innehades av institutet. 7. Vid tillämpning
av punkt 5 får instituten vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp inte
använda den fullständiga metoden för finansiella säkerheter enligt del 3,
punkterna 25–30 i bilaga VIII till direktiv [2000/12/EG] i fråga om godkännande
av effekterna av finansiella säkerheter. 8. Vid tillämpning
av punkt 5 får, när det gäller repor och värdepappers- eller råvarulån, alla
finansiella instrument och råvaror som kan ingå i handelslagret godkännas som
godtagbar säkerhet. För exponeringar till följd av OTC-derivat som förtecknats
i handelslagret får råvaror som kan ingå i handelslagret också godkännas som
godtagbar säkerhet. När sådana finansiella instrument eller råvaror lånas ut,
säljs eller tillhandahålls respektive lånas, köps eller tas emot som säkerhet
eller på något annat sätt inom ramen för en sådan transaktion, skall vid
beräkning av volatilitetsjusteringar sådana instrument och råvaror behandlas på
samma sätt som aktier utanför huvudindexet på en erkänd börs. 9. Vid tillämpning
av punkt 5 gäller i samband med godkännande av ramavtal om nettning som täcker
repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra
kapitalmarknadsdrivna transaktioner, kommer nettning fördelad på positionerna i
eller utanför handelslagret endast att erkännas när nettade transaktionerna
uppfyller följande villkor: a) Alla
transaktioner marknadsvärderas dagligen. b) Alla poster som
lånas ut, säljs eller tillhandahålls respektive lånas, köps eller tas emot som
led i transaktionerna kan erkännas som godtagbara finansiella säkerheter enligt
del 3, avsnitt 3, kapitel 2 i avdelning V i direktiv [2000/12/EG] utan
tillämpning av punkt 8 i denna bilaga. 10. När ett
kreditderivat i handelslagret utgör en del av en intern säkring och
kreditriskskyddet är erkänt enligt direktiv [2000/12/EG], skall ingen
motpartsrisk anses uppstå på grund av positionen i kreditderivatet. 11. Kapitalkravet
skall vara 8 % av de sammanlagda riskvägda exponeringsbeloppen. ê93/6/EEG Ofullständiga transaktioner (Free deliveries) ê98/31/EG Art.
1.7 och bilaga .2 b 3.1. 3.1 Ett institut skall vara skyldigt att reservera kapital för
motpartsrisker om i) det har erlagt betalning för värdepapper eller råvaror
innan det har erhållit dem eller det har levererat värdepapper eller råvaror
innan det har erhållit betalning för dem, och ii) ii) vid gränsöverskridande handel en dag eller fler har
förflutit efter det att betalningen eller leveransen ägde rum. 3.2. Kapitalkravet utgör 8 % av värdet av de värdepapper, råvaror eller
kontanta medel institutet har att fordra multiplicerat med det riskvikttal som
är tillämpligt för ifrågavarande motpart. ê98/31/EG Art.
1.7 och bilaga .2 c Repor och omvända repor och utlåning och lån av
värdepapper eller råvaror 4.1. Vad gäller repor och utlåning av värdepapper eller råvaror som
grundas på sådana värdepapper eller råvaror som ingår i handelslagret skall
institutet beräkna skillnaden mellan marknadsvärdet för värdepapperen eller
råvarorna och det belopp institutet har lånat respektive marknadsvärdet för den
erhållna säkerheten om denna skillnad är positiv. Vad gäller omvända repor och
lån av värdepapper eller råvaror skall institutet beräkna skillnaden mellan det
belopp som institutet lånat ut eller säkerhetens marknadsvärde och
marknadsvärdet av de värdepapper eller råvaror det har mottagit, om denna
skillnad är positiv. ê93/6/EEG De behöriga myndigheterna skall vidta åtgärder för att se till att
överskjutande säkerhet är godtagbar. Dessutom får de behöriga myndigheterna medge att instituten inte låter
summan av överskjutande säkerhet ingå i de beräkningar som beskrivs i de första
två meningarna i denna punkt om värdet av den överskjutande säkerheten
garanteras på ett sådant sätt att den som gör överföringen alltid kan vara
säker på att den överskjutande säkerheten kommer att återställas till denne om
hans motpart inte kan fullgöra sina förpliktelser. Upplupen ränta ingår i beräkningen av marknadsvärdet av belopp som har
lånats ut eller lånats och av säkerheten. 4.2. Kapitalkravet är 8 % av det belopp som har framräknats i enlighet
med punkt 4.1 multiplicerat med det riskvikttal som är tillämpligt för
ifrågavarande motpart. OTC-derivat ê98/33/EG Art.
3.2 5. För att beräkna kapitalkravet för sina OTC-derivat skall instituten
tillämpa bilaga II till direktiv 89/647/EEG. Den riskviktning som skall gälla
för de berörda motparterna bestäms i enlighet med artikel 2.9 det här
direktivet. Till och med den 31 december 2006 får medlemsstaternas behöriga
myndigheter från tillämpningen av metoderna i bilaga II undanta OTC-kontrakt
som clearats av clearingorganisationer som utgör rättslig motpart och alla
deltagare som dagligen ställer full säkerhet för den exponering de utsätter
clearingorganisationen för, vilken täcker både löpande exponering och eventuell
framtida exponering. Berörda myndigheter måste vara övertygade om att den
ställda säkerheten ger samma grad av skydd som säkerheter som uppfyller
bestämmelserna i artikel 6.1 a.7 i direktiv 89/647/EEG och att risken för att
clearingorganisationens exponering överstiger marknadsvärdet på ställda
säkerheter elimineras. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om hur de
använder sig av denna möjlighet. ê93/6/EEG ÖVRIGT 6. Kapitalkraven i direktiv 89/647/EEG skall gälla för sådana risker i
form av avgifter, provision, ränta, utdelning och marginalsäkerhet på
börsomsatta terminer eller optioner som varken omfattas i denna bilaga eller i
bilaga 1 eller dras från kapitalbasen enligt punkt 2 d i bilaga 5 och som är
direkt hänförliga till de poster som ingår i handelslagret. De riskvikttal som skall tillämpas för de berörda motparterna bestäms i
enlighet med artikel 2.9 i det här direktivet. ê 93/6/EEG
(anpassad) BILAGA III Ö BERÄKNING AV
KAPITALKRAV FÖR Õ VALUTAKURSRISK ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .3 a (anpassad) 1. Om summan av den totala nettopositionen i valuta
och nettopositionen i guld hos ett institut beräknade i enlighet med
förfarandet nedan Ö i punkt 2 Õ överstiger 2 % av
dess sammanlagda kapitalbas skall summan av dess nettoposition i valuta och
dess nettoposition i guld multipliceras med 8 % för att beräkna
kapitalbaskravet mot valutakursrisk. Till och med den 31
december 2004 kan de behöriga myndigheterna tillåta instituten att beräkna sina
kapitalbaskrav genom att multiplicera det belopp med vilket summan av den
totala nettopositionen i valuta och nettopositionen i guld överstiger 2 % av
dess sammanlagda kapitalbas med 8 %. ê 93/6/EEG
(anpassad) 2. En tvåstegsmetod skall tillämpas för Ö beräkning av
kapitalkrav för valutakursrisker Õ . ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .3 b (anpassad) 32.1. För det
första beräknas institutets öppna nettoposition i varje valutaslag (inklusive
rapportvalutan) och i guld. Denna Ö öppna
nettoposition Õ position består av summan av följande
(positiva eller negativa) poster: -a) Nettopositionen
avista (dvs. alla tillgångsposter minus alla skuldposter inklusive upplupen
ränta i ifrågavarande valuta eller, vad gäller guld, nettopositionen avista i
guld). -b) Nettoterminspositionen
(dvs. alla tillgodohavanden minus alla belopp som skall betalas på grundval av
terminsaffärer med valuta och guld inklusive valuta- och guldterminer och
kapitalbeloppet i valutaswappar som inte inberäknas i avistapositionen). -c) Oåterkalleliga
garantier (och jämförbara instrument) som med visshet kommer att behöva infrias
och för vilken sannolikt återbetalning inte kommer att ske. -d) Framtida
nettointäkter och nettoutgifter som ännu inte har uppstått men som är helt
säkrade (enligt det rapporterande institutets bedömning och med
förhandsgodkännande av de behöriga myndigheterna; nettointäkter och
nettoutgifter som ännu inte bokförts men som redan är helt säkrade genom
terminsaffärer i utländsk valuta får inräknas här). Bedömningen skall göras
konsekvent. -e) Motsvarigheten
till nettodeltat (eller deltabaserat) för det samlade innehavet av optioner i
utländsk valuta och i guld. -f) Marknadsvärdet
av övriga optioner (dvs. inte avser utländsk valuta eller guld). Positioner som ett institut avsiktligt har skaffat
för att säkra sig mot kursförändringars negativa påverkan på kapitalbasen får
undantas från beräkningen av öppna nettopositioner i valuta. Sådana positioner
bör vara av en art som inte är avsedd att omsättas eller av strukturell
beskaffenhet och uteslutandet av dem och varje förändring av villkoren för att
utesluta dem kräver de behöriga myndigheternas medgivande. Samma behandling får
på samma villkor som ovan tillämpas på ett instituts positioner som är
hänförliga till poster som redan har dragits av vid beräkningen av
kapitalbasen. òny Vid sådan beräkning som
avses i första stycket skall i fråga om fondföretag de aktuella
valutapositionerna för fondföretaget tas med i beräkningen. Instituten får
använda sig av tredje parts rapporter om valutapositionerna i fondföretaget i
de fall rapportens riktighet kan säkerställas på lämpligt sätt. Om ett institut
inte är medvetet om valutapositionerna i fondföretaget skall man utgå ifrån att
fondföretaget har investerat i valuta upp till den högsta tillåtna gränsen och
instituten skall, för positioner i handelslagret, ta hänsyn till den maximala
indirekta exponeringen de kan uppnå genom att ta in positioner med
hävstångseffekt genom fondföretaget när de beräknar sina kapitalkrav för valutakursrisken.
Detta görs genom att positionen i fondföretaget ökas proportionellt upp till
den maximala exponeringen mot de underliggande investeringarna, som kommer från
investeringsmandatet. Fondföretagets antagna valutaposition skall behandlas som
en separat valuta i enlighet med behandlingen av investeringar i guld, dock med
den skillnaden att om inriktningen på fondföretagets investeringar är känd, kan
den samlade långa positionen läggas till den samlade, långa öppna
valutapositionen och den samlade korta positionen läggas till den samlade,
korta öppna valutapositionen. Ingen nettning mellan sådana positioner är
tillåten före beräkningen. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .3 b 3.2 De behöriga myndigheterna har frihet att medge ett institut rätt att
använda nettodagsvärdet vid beräkning av den öppna nettopositionen i varje
valuta och i guld. ê93/6/EEG è1 1
98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .3 c è1 42.2.
För det andra omräknas korta och långa nettopositioner i varje valuta förutom
rapportvalutan och den långa eller korta nettopositionen i guld till
rapportvalutan efter avistakursen. ç De adderas därefter
var för sig för att ge summan av korta positioner respektive summan av långa
nettopositioner. Den högre av dessa två belopp utgör institutets totala
nettoposition i utländsk valuta. ê 93/6/EEG
(anpassad) 53. Utan hinder av Ö Med avvikelse
från Õ punkterna 1-4 Ö och 2 Õ och i avvaktan på
ytterligare samordning får de behöriga myndigheterna föreskriva eller tillåta
att instituten i stället använder andra Ö följande Õ förfaranden vid
tillämpningen av denna bilaga. ê 93/6/EEG
(anpassad) 63.1. För det första får dDe behöriga myndigheterna får medge instituten lägre kapitalkrav till
täckande av positioner i nära sammanhängande valutor än de krav som skulle bli
följden av tillämpning av punkterna 1-4 Ö och 2 Õ . De behöriga
myndigheterna får därvid behandla två valutor som nära sammanhängande endast om
sannolikheten för att en förlust – beräknad på basis av dagliga
växelkursuppgifter för de föregående tre eller fem åren – kommer att uppstå på
lika stora motstående positioner i de båda valutorna under de närmast följande
tio arbetsdagarna och som är 4 % eller mindre av värdet av den avstämda
positionen i fråga (värderad i rapportvalutan) är åtminstone 99 % om en
observationsperiod på 3 år används eller 95 % om en observationsperiod på 5 år
används. Kapitalbaskravet för den avstämda positionen i två nära sammanhängande
valutor är 4 % multiplicerat med värdet av den avstämda positionen.
Kapitalkravet för ej avstämda positioner i nära sammanhängande valutor och alla
positioner i övriga valutor är 8 % multiplicerat med det högre beloppet av
antingen nettosumman avkorta eller nettosumman av långa positioner i dessa
valutor efter det att den avstämda positionen i nära sammanhängande valutor
undantagits. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .3 d (anpassad) 7. För det andra får de
behöriga myndigheterna till och med den 31 december 2004 medge att instituten
tillämpar en annan metod i stället för den som beskrivits i punkterna 1-6 vid
tillämpningen av denna bilaga. Det kapitalkrav som följer av denna metod måste
vara tillräckligt för att överstiga 2 % av den öppna nettopositionen som den
beräknas i punkt 4 och, på grundval av en analys av växelkursförändringar under
alla rullande perioder om tio arbetsdagar under de föregående tre åren,
överstiga den sannolika förlusten minst 99 % av tiden. Den andra metod som
beskrivs i denna punkt får användas endast på följande villkor: i) Beräkningsformeln
och korrelationskoefficienterna skall fastställas av behöriga myndigheter på
grundval av deras analys av växelkursförändringar. ii) De behöriga
myndigheterna skall regelbundet se över korrelationskoefficienterna mot
bakgrund av utvecklingen på valutamarknaderna. ê 93/6/EEG
(anpassad) 83.2. För det tredje får dDe behöriga myndigheterna får medge att instituten undantar positioner i
valutor som är föremål för juridiskt bindande överenskommelser mellan
regeringar för begränsning av förändringar i förhållande till andra valutor som
omfattas av samma överenskommelse från tillämpningen av de metoder som beskrivs
i punkterna 1 – 7 Ö1, 2 och 3.1 Õ . Instituten skall
beräkna sin avstämda position i sådana valutor och underkasta dem ett
kapitalkrav som inte är lägre än hälften av den högsta tillåtna kursvariation
som fastställts i ifrågavarande avtal mellan regeringar i fråga om de berörda
valutorna. Icke avstämda positioner i sådana valutor behandlas på samma sätt
som andra valutor. Utan hinder av
innehållet i Ö Med avvikelse
från Õ första stycket får
de behöriga myndigheterna tillåta att kapitalkravet för avstämda positioner i
sådana medlemsstaters valutor som deltar i andra etappen i den europeiska
monetära unionen sätts till 1,6 % av värdet av sådana avstämda positioner. ê 93/6/EEG
(anpassad) 9. De behöriga
myndigheterna skall underrätta rådet och kommissionen om de metoder de
eventuellt föreskriver eller tillåter i fråga om punkterna 6 - 8. 10. Kommissionen skall
till rådet lämna en rapport om de metoder som avses i punkt 9 och där så behövs
med beaktande av den internationella utvecklingen föreslå en mer harmoniserad
behandling av valutakursrisken. ê93/6/EEG 114. Nettopositioner för sammansatta valutor får fördelas på däri
ingående valutor efter gällande kvoter. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 (anpassad) BILAGA VIII Ö IV Õ Ö BERÄKNING AV
KAPITALKRAV FÖR Õ RÅVARURISK ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 1. Varje position i råvaror eller
råvaruderivat skall uttryckas i termer av standardiserade måttenheter.
Avistapriset på varje råvara skall uttryckas i rapportvalutan. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 (anpassad) 2. Positioner i guld eller guldderivat skall
anses vara föremål för valutakursrisk och behandlas i enlighet med bilaga III
eller bilaga VIII, i tillämpliga delar, för att
beräkna marknadsrisk. 3. Såvitt avser denna bilaga får positioner
som innebär ren lagerfinanisering uteslutas endast vid beräkningen av
råvarurisk. 4. De ränte- och valutakursrisker som inte
omfattas av andra bestämmelser i denna bilaga skall ingå i beräkningen av
allmän risk för omsatta räntebärande instrument och i beräkningen av
valutakursrisk. 5. När den korta positionen förfaller före den
långa positionen skall instituten också gardera sig mot den risk för
likviditetsbrist som kan förekomma på vissa marknader. 6. Såvitt avser punkt 19 skall ett instituts
nettoposition i varje råvara vara lika med överskottet av ett instituts långa
(korta) positioner i förhållande till dess korta (långa) positioner i samma
råvara och i identiska råvaruterminer och optioner. De behöriga myndigheterna skall medge att
positioner i derivatinstrument behandlas som positioner i den underliggande
råvaran enligt punkterna 8-10. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 7. De behöriga myndigheterna kan anse följande
positioner som positioner i samma råvara: -a) Positioner i olika underkategorier av råvaror i de fall där
underkategorierna kan levereras istället för varandra. och -b) Positioner i likartade råvaror om det klart kan fastställas
att korrelationen i prisrörlighet, över en period om minst ett år, mellan dessa
år är minst 0,9. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 Särskilda instrument ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 (anpassad) 8. Råvaruterminer och andra terminsåtaganden
att köpa eller sälja enskilda råvaror skall inordnas i måttsystemet som
nominella belopp uttryckta i den gängse måttenheten och åsätts en löptid med hänvisning
till förfallodagen. De behöriga myndigheterna får medge att
kapitalkravet för en termin som omsätts på börsen sätts lika med den
marginalsäkerhet som börsen kräver om de är helt övertygade om att denna
marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med terminen
och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den termin som följer av
en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den
metod egna modeller som beskrivs i bilaga VIII. Till och med den 31
december 2006 kan dDe behöriga myndigheterna kan också medge att kapitalkravet för ett
råvaruderivat grundat på OTC-kontrakt av den typ som avses i detta stycke och
som är clearad av en av myndigheterna erkänd clearingsorganisation får sättas
lika med den marginalsäkerhet som krävs av clearingorganisationen om de är helt
övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som
är förenad med derivatkontraktet, och att det är minst likvärdigt med det
kapitalkrav för ifrågavarande kontrakt som följer av en beräkning enligt den
metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller
som beskrivs i bilaga VIII. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 (anpassad) 9. Råvaruswappar där transaktionens ena sida
är ett fast pris och den andra är det löpande marknadspriset skall inordnas i
löptidsmetoden Ö enligt
punkterna 13–18 Õ som en serie
positioner lika med värdet på kontraktets tänkta
nominella belopp, där varje position
motsvarar en betalning på swappen och placeras in i en löptidsgrupp i tabellen i punkt 13 i överensstämmelse med detta Ö 1 Õ . Positionerna är
långa positioner om institutet betalar ett fast pris och erhåller rörligt pris
och korta positioner om institutet erhåller ett fast pris och betalar ett
rörligt pris. Råvaruswappar där transaktionens båda sidor är
i olika råvaror placeras i relevanta kategorier i löptidsmetoden. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 (anpassad) 10. Optioner på råvaror eller på råvaruderivat
skall behandlas som om de vore positioner vars värde motsvarar det
underliggande värdet som optionen hänför sig till multiplicerat med dess delta
vid tillämpning av denna bilaga. De senare nämnda positionerna får nettas mot
motstående positioner i samma slag av underliggande råvara eller råvaruderivat.
Det delta som används skall vara det som gäller för berörd börs, det som
beräknats av de behöriga myndigheterna eller, där inget av dessa finns att
tillgå eller vid OTC-optioner, det som beräknats av institutet självt, under
förutsättning att de behöriga myndigheterna är övertygade om att den
beräkningsmetod institutet använder är rimlig. De behöriga myndigheterna får emellertid även
föreskriva att instituten skall beräkna sina delta med metoder som anges av de
behöriga myndigheterna. De behöriga
myndigheterna skall kräva att sSkyddsåtgärder
Ö skall Õ vidtas mot övriga
risker, förutom deltarisken, som sammanhänger med råvaruoptioner. De behöriga myndigheterna får medge att kravet
för en utfärdad, på börsen omsatt råvaruoption sätts lika med den
marginalsäkerhet som börsen kräver, om de är helt övertygade att denna
marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med optionen
och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den option som följer av
en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den
metod med egna modeller som beskrivs i bilaga VIII.
Till och med den 31
december 2006 kan dDe behöriga myndigheterna kan också medge att kapitalkravet för en
OTC-råvaruoption, som är clearad av en av myndigheterna erkänd
clearingsorganisation får sättas lika med den marginalsäkerhet som krävs av
clearingsorganisationen om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet
ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med optionen, och att den är
minst likvärdig med det kapitalkrav för en OTC-option som följer av en
beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den
metod med egna modeller som beskrivs i bilaga VIII. Dessutom får de medge att kravet för en köpt
råvaruoption som omsätts på börsen eller en OTC-råvaruoption är detsamma som
det som gäller för den underliggande råvaran, dock med den begränsningen att
därav härrörande krav inte överstiger optionens marknadsvärde. Kravet avseende
en utfärdad OTC-option skall bestämmas i förhållande till den underliggande
råvaran. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 (anpassad) 11. Köpoptioner baserade på råvaror skall
behandlas på samma sätt som sådana råvaruoptioner enligt
Ö som avses
i Õ punkt 10. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 12. De som överför råvaror eller garanterade
rättigheter avseende äganderätt till råvaror i en repa och den som lånar ut
råvaror i ett avtal om råvarulån skall ta med sådana råvaror vid beräkningen av
sitt kapitalkrav enligt denna bilaga. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 (anpassad) a) Löptidsmetoden 13. Institutet skall använda en särskild
löptidsmetod för varje råvara i överensstämmelse med följande
tabell 1. Alla positioner i en viss
råvara och alla positioner som betraktas som positioner i samma råvara enligt
punkt 7 ovan skall föras till respektive löptidsband. Fysiska lager skall föras
till första löptidsbandet. Ö Tabell 1 Õ Löptidsband (1) || Spridningsfaktor (i %) (2) 0 ≤ 1 månad || 1,50 > 1 ≤ 3 månader || 1,50 > 3 ≤ 6 månader || 1,50 > 6 ≤ 12 månader || 1,50 > 1 ≤ 2 år || 1,50 > 2 ≤ 3 år || 1,50 > 3 år || 1,50 14. Behöriga myndigheter får tillåta att
positioner som enligt punkt 7 ovan är eller betraktas som positioner i samma
råvara avräknas och förs till respektive löptidsband på nettobasis för Ö följande: Õ -a) pPositioner
i kontrakt som förfaller samma dag. och -b) pPositioner
i kontrakt som förfaller inom tio dagar från varandra, om kontrakten omsätts på
marknader som har dagliga leverenstidpunkter. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 15. Institutet skall därefter beräkna summan
av de långa positionerna och summan av de korta positionerna i varje
löptidsband. Summan av långa (korta) positioner som motsvaras av korta (långa)
positioner i ett visst löptidsband utgör den avstämda positionen i den gruppen
medan återstående långa eller korta positioner utgör den icke avstämda
positionen i samma band. 16. Den del av den icke avstämda långa (korta)
positionen i ett visst löptidsband som motsvaras av den icke avstämda korta
(långa) positionen i ett högre löptidsband utgör den avstämda positionen mellan
två löptidsband. Den del av den icke avstämda långa eller icke avstämda korta
positionen som inte kan avstämmas på detta sätt utgör den icke avstämda
positionen. 17. Institutets kapitalkrav för varje råvara
skall beräknas på grundval av den relevanta löptidsmetoden som summan av
följande: ia) Summan
av de avstämda långa och korta positionerna, multiplicerad med relevant
grundfaktor enligt kolumn 2 i tabellen i punkt 13 för varje löptidsband och med
råvarans avistapris. iib) Den
avstämda positionen mellan två löptidsband för varje löptidsband dit en icke
avstämd position överförs, multiplicerad med 0,6 % (överföringsfaktor) och med
råvarans avistapris. iiic) Återstående
icke avstämda positioner multiplicerade med 15 % (restfaktor) och med råvarans
avistapris. 18. Institutets totala kapitalkrav för
råvarurisker skall beräknas som summan av de kapitalkrav som beräknas för varje
råvara enligt punkt 17. b) Förenklad metod 19. Institutets kapitalkrav för varje råvara
beräknas som summan av: ia) 15%
av nettopositionen, lång eller kort, multiplicerad med råvarans avistapris, och iib) 3%
av bruttopositionen, lång samt kort, multiplicerad med råvarans avistapris. 20. Institutets totala kapitalkrav för
råvarurisker skall beräknas som summan av de kapitalkrav som beräknas för varje
råvara enligt punkt 19. ê 93/6/EEG Art.
11a (anpassad) Öc) Utökad
löptidsmetod Õ Till och med den 31
december 2006 får medlemsstaterna Ö De behöriga
myndigheterna får Õ bemyndiga sina instituten
att använda de minimifaktorer som anges i tabellen nedan i stället för de
faktorer som anges i punkterna 13, 14, 17 och 18 i bilaga
VII under förutsättning att instituten,
enligt deras behöriga myndigheterna a) har en betydande handel med råvaror, b) har en diversifierad råvaruportfölj, och c) ännu inte har möjlighet att utnyttja egna
modeller för att beräkna kapitalkrav för råvarurisk enligt bilaga Ö V Õ VIII. Tabell 2 || Ädelmetaller (utom guld) || Basmetaller || Jordbruksprodukter || Övriga inbegripet energiprodukter Grundfaktor (%) || 1,0 || 1,2 || 1,5 || 1,5 Överföringsfaktor (%) || 0,3 || 0,5 || 0,6 || 0,6 Restfaktor (%) || 8 || 10 || 12 || 15 ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 (anpassad) è1 98/31/EG
Art. 1.7 och bilaga .5 ändrad genom rättelse i EGT L 248, 8.9.1998, s. 20 BILAGA VIII ÖANVÄNDNING AV Õ EGNA MODELLER Ö FÖR
BERÄKNING AV KAPITALKRAV Õ 1. De behöriga myndigheterna får, om inte
annat följer av villkoren i denna bilaga, medge att institut vid beräkning av
sina kapitalkrav för positionsrisk, valutakursrisk och/eller råvarurisk
använder sina egna riskhanteringsmodeller i stället för, eller tillsammans med,
de metoder som beskrivs i bilagorna I, III och VII
Ö IV Õ. I varje enskilt
fall krävs ett uttryckligt godkännande från den behöriga myndigheten för
användning av modeller för övervakning av kapitalsituationen. 2. Den behöriga myndigheten skall ge sitt
godkännande endast om den är övertygad om att institutets riskhanteringssystem
är sunt och genomförs med integritet och att i synnerhet följande kvalitativa
normer uppfylls: ia) Den
egna riskberäkningsmodellen skall vara väl integrerad i institutets dagliga
riskhanteringsprocess och utgöra grunden för rapportering om institutets
riskexponering till institutets högsta ledning. iib) Institutet
skall ha en enhet för riskkontroll som är fristående från de affärsdrivande
handelsenheterna och rapporterar direkt till institutets högsta ledning.
Enheten skall vara ansvarig för att utforma och genomföra institutets
riskhanteringssystem. Den skall utarbeta och analysera dagliga rapporter om
resultaten av riskberäkningsmodellen och om lämpliga åtgärder som skall vidtas
avseende begränsningar i handeln. iiic) Institutets
styrelse och högsta ledning skall ta aktiv del i riskkontrollprocessen, och de
dagliga rapporter som utarbetas av riskkontrollenheten skall ses över på en
ledningsnivå med tillräckliga befogenheter för att kunna genomdriva minskningar
såväl i de positioner som enskilda handlare tar som i institutets totala
riskexponering. ivd) Institutet
skall ha tillräckligt många anställda som har kunskaper i användningen av
avancerade modeller inom områdena handel, riskkontroll, revision och affärsadministration
(back-office). ve) Institutet
skall ha fastställt förfaranden för övervakning och säkerställande av att en
rad skriftligt fastlagda interna riktlinjer för och kontroller av om
riskberäkningssystemets funktion i sin helhet efterlevs. vif) Institutets
modell skall ha en dokumenterad historia av rimlig noggrannhet i sina
riskberäkningar. viig) Institutet
skall ofta genomföra ett rigoröst påfrestningstest och resultaten därav skall
ses över av högsta ledningen och återspeglas i de riktlinjer och limiter som
den fastställer. viiih)
Institutet skall, som ett led i sin regelbundna interna revision, genomföra en
fristående översyn av sitt riskberäkningssystem. Denna översyn Ö Översynen Õ Ö som avses i
punkt h i första stycket Õ skall inbegripa
både de affärsdrivande handelsenheternas och den fristående
riskkontrollenhetens verksamhet. Åtminstone en gång om året skall institutet se
över sin riskhanteringsprocess i dess helhet. Vid denna översyn skall man beakta följande: -a) Hur
ändamålsenlig dokumentationen från riskhanteringssystemet och ‑processen
är samt riskkontrollenhetens organisation. -b) Integreringen
av marknadsriskberäkningen i den dagliga riskhanteringen och integriteten i
informationssystemet för riskhanteringen. -c) Vilket
förfarande institutet använder för att godkänna riskvärderingsmodeller och
värderingssystem som används av personalen inom handelsavdelningar och affärsadministrationsavdelningar. -d) Omfattningen
av de marknadsrisker som kan iakttas genom riskberäkningsmodellen och
valideringen av betydande förändringar i riskberäkningsprocessen. -e) Graden
av riktighet och fullständighet i positionsuppgifter, graden av riktighet och
lämplighet i antaganden om volatilitet och korrelation samt riktigheten i
värdering och beräkningar av riskkänslighet. -f) Vilken
kontrollmetod som institutet använder för att utvärdera konsistens, aktualitet
och tillförlitlighet i informationskällor som används för egna modeller,
inbegripet dessa informationskällors oberoende. och - g) Vilken kontrollmetod som
institutet använder för att utvärdera «back-testing» som utförs för att bedöma
modellens riktighet. 3. Institutet skall övervaka modellens
riktighet och prestanda genom att använda ett program för «back-testing». Denna
kontroll skall för varje bankdag ge en jämförelse mellan det värde på risk
(value-at-risk) som genereras è1 av
institutets modell för portföljens positioner vid dagens slut och
dagsförändringen av portföljens värde ç vid slutet av
påföljande bankdag. De behöriga myndigheterna skall granska
institutets förmåga att företa sådan «back-testing» med avseende på både
faktiska och hypotetiska förändringar i portföljens värde. «Back-testing» med
avseende på hypotetiska förändringar är baserad på en jämförelse mellan
portföljens värde vid dagens slut och, under antagande om oförändrade
positioner, dess värde vid slutet av påföljande dag. De behöriga myndigheterna
skall kräva att institutet vidtar lämpliga åtgärder för att förbättra sitt
«back-testing»-program i de fall det anses bristfälligt. 4. För att beräkna kapitalkraven för den
specifika risk som finns i innehav av räntebärande instrument och aktier i
handelslagret får de behöriga myndigheterna medge att ett instituts egna modell
används, om modellen uppfyller villkoren nedan i denna bilaga och dessutom Ö uppfyller
följande krav: Õ -a) Den förklarar den historiska prisvariationen i
portföljen. -b) Den fångar upp koncentrationen i fråga om
omfattning och förändring av portföljens sammansättning. -c) Den är robust mot ogynnsamma
marknadsbetingelser. -d) Den utvärderas genom «back-testing» i syfte att
uppskatta om den specifika risken fångas upp på ett riktigt sätt. Om de
behöriga myndigheterna medger att denna «back-testing» utförs på grundval av
relevanta underportföljer måste dessa väljas på ett konsekvent sätt. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 5. Institut som använder egna modeller som
inte erkänns enligt punkt 4 skall åläggas ett särskilt kapitalkrav för den
specifika risken beräknad enligt bilaga I. 6. Vid tillämpning av punkt 10 ii skall
resultatet av institutets egna beräkningar ökas genom att multipliceras med en
faktor på minst 3. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 (anpassad) 7. Multiplikationsfaktorn skall ökas med en
plusfaktor mellan 0 och 1 i överensstämmelse med följande
tabell Ö 1 Õ beroende på det
antal överskridanden som konstaterats genom institutets «back-testing» under de
närmast föregående 250 bankdagarna. De behöriga myndigheterna skall kräva att
instituten på ett konsekvent sätt beräknar överskridanden på grundval av
«back-testing» av antingen faktiska eller hypotetiska förändringar i
portföljens värde. Ett överskridande är den en-dags-förändring i portföljens
värde som överskrider det motsvarande en-dags-värde på risk
(value-at-risk)-mått som genererats av institutets modell. För att bestämma
plusfaktorn skall antalet överskridanden bedömas åtminstone kvartalsvis. Ö Tabell 1 Õ Antal överskridanden || Plusfaktor Färre än 5 || 0,00 5 || 0,40 6 || 0,50 7 || 0,65 8 || 0,75 9 || 0,85 10 eller fler || 1,00 De behöriga myndigheterna kan i enskilda fall
och på grund av en speciell situation avstå från kravet på att öka
multiplikationsfaktorn med plusfaktorn enligt tabellen
ovan Ö 1 Õ om institutet på ett
tillfredsställande sätt för de behöriga myndigheterna har påvisat att en sådan
ökning är omotiverad och att modellen i grunden är sund. Om det genom upprepade överskridanden påvisas
att modellen inte är tillräckligt exakt skall de behöriga myndigheterna
återkalla godkännandet av modellen eller vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att modellen snarast förbättras. För att ge de behöriga myndigheterna möjlighet
att kontinuerligt övervaka plusfaktorns lämplighet skall institution snarast
och under alla omständigheter senast inom fem arbetsdagar underrätta de
behöriga myndigheterna om alla överskridanden som konstateras med deras «back-testing»-program
och som i enlighet med ovanstående tabell skulle medföra en ökning av en
plusfaktor. 8. Om institutionens modell godkänns av de
behöriga myndigheterna i enlighet med punkt 4 för att beräkna kapitalkraven för
en specifik risk skall institutet öka sitt kapitalkrav som beräknas i enlighet
med punkterna 6, 7 och 10 genom ett extra kapitalkrav som antingen motsvarar ia) andelen
specifik risk i «value-at-risk»-måttet som urskilts i enlighet med riktlinjerna
för tillsyn, eller, enligt institutets val, iib) «value-at-risk»-måtten
för underportföljer med positioner i räntebärande instrument och aktier som
innehåller en specifik risk. Institut som använder valmöjlighet ii Ö b Õ måste redovisa hur
deras underportfölj är uppbyggd på förhand och bör inte förändra den utan de
behöriga myndigheternas medgivande. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 9. De behöriga myndigheterna får avstå från
kravet på extra kapitalkrav enligt punkt 8, om institutet kan visa att dess modell
i linje med överenskommen internationell standard på ett riktigt sätt fångar
upp också risken för oförutsedda händelser och risken för fallissemang («event
risk and default risk») i fråga om innehavet av räntebärande instrument och
aktier i handelslagret. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 (anpassad) 10. Alla institut skall uppfylla ett
kapitalkrav som uppgår till det som är högst av ia) föregående
dags «value-at-risk»-värde som beräknats enligt de riktlinjer som anges i denna
bilaga, och iib) medelvärdet
av de dagliga «value-at-risk»-måtten
beräknat på de närmast föregående 60 bankdagarna multiplicerat med de faktorer
som omnämns i punkt 6 justerade med den faktor som omnämns
Ö avses Õ i punkt 7. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 11. Följande miniminorm skall gälla vid
beräkning av riskerat värde, «value-at-risk»: ia) Åtminstone
daglig beräkning av riskerat värde, «value-at-risk». iib) Ett
99-procentigt ensidigt konfidensintervall. iiic) En
innehavsperiod motsvarande tio dagar. ivd) En
faktisk historisk observationsperiod på minst ett år utom då en kortare
observationsperiod är motiverad på grund av en betydande ökning i
prisvolatiliteten. ve) Uppdatering
av dataunderlaget var tredje månad. 12. De behöriga myndigheterna skall kräva att
modellen på ett korrekt sätt tar med alla väsentliga prisrisker på optioner
eller på optionsliknande positioner och att andra risker som inte tas med i
modellen täcks tillräckligt av kapitalbasen. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 (anpassad) 13. De behöriga
myndigheterna skall kräva att rRiskberäkningsmodellen Ö skall Õ fångar upp tillräckligt antal riskfaktorer, beroende
på institutets aktivitetsnivå på respektive marknad, Ö och i synnerhet
följande: Õ Åtminstone följande
bestämmelser skall följas: ÖRänterisk Õ i) I fråga om
ränterisk skall rRiskberäkningssystemet skall inneomfatta
en uppsättning riskfaktorer som motsvarar räntorna i varje valuta i vilken
institutet har räntekänsliga positioner, vare sig dessa är i eller utanför
balansräkningen. Institutet skall basera sina avkastningskurvor på någon
vedertagen metod. När det gäller väsentlig ränteriskexponering i de viktigaste
valutorna och på de viktigaste marknaderna skall avkastningskurvan delas upp i
minst sex löptidssegment för att fånga upp variationer i räntornas volatilitet
utmed avkastningskurvan. Riskberäkningssystemet måste även fånga upp den risk
som är förknippad med ej fullständigt korrelerade rörelser mellan olika
avkastningskurvor. ÖValutakursrisk Õ ii) I fråga om
valutakursrisk skall rRiskberäkningssystemet skall omfatta riskfaktorer som hänför sig till
guld och de enskilda utländska valutorna som institutets positioner är
denominerade i. òny I fråga om
fondföretag skall de aktuella valutapositionerna för fondföretaget tas med i
beräkningen. Instituten får använda sig av tredje parts rapporter om
valutapositionerna i fondföretaget när rapportens riktighet kan säkerställas på
lämpligt sätt. Om ett institut inte är medvetet om valutapositionerna i
fondföretaget skall man utgå ifrån att fondföretaget har investerat upp till
den högsta tillåtna gränsen och instituten skall, för positioner i
handelslagret, ta hänsyn till den maximala indirekta exponeringen de kan uppnå
genom att ta in positioner med hävstångseffekt genom fondföretaget när de
beräknar sina kapitalkrav för valutakursrisken. Detta görs genom att positionen
i fondföretaget ökas proportionellt upp till den maximala exponeringen mot de
underliggande investeringarna från investeringsmandatet. Fondföretagets antagna
valutaposition skall behandlas som en separat valuta i enlighet med
behandlingen av investeringar i guld. Om inriktningen på fondföretagets
investeringar är känd, kan dock den samlade långa positionen läggas till den
samlade, långa öppna valutapositionen och den samlade korta positionen läggas
till den samlade, korta öppna valutapositionen. Ingen nettning mellan sådana
positioner är tillåten före beräkningen. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 (anpassad) Ö Aktierisk Õ (iii) För
aktierisk skall rRiskberäkningssystemet skall
tillämpa en särskild riskfaktor åtminstone för var och en av de aktiemarknader
där institutet har väsentliga positioner. ÖRåvarurisk Õ iv) För
råvarurisk skall rRiskberäkningssystemet skall
tillämpa en särskild riskfaktor åtminstone för var och en av de råvaror där
institutet har väsentliga positioner. Riskberäkningssystemet skall dessutom
fånga upp risken i ej fullständigt korrelerade rörelser mellan likartade men ej
identiska råvaror och även exponering för förändringar i terminspriser som
uppstår till följd av bristande överensstämmelse mellan löptider. Det skall
också beakta marknadssärdrag, särskilt leveransdagar och handlares möjligheter
att stänga positioner. ê98/31/EG Art. 1.7 och
bilaga .5 14. De behöriga myndigheterna får tillåta
institut att använda empiriska korrelationer inom riskkategorier och mellan
olika riskkategorier om de är övertygade om att institutets system för att mäta
korrelationer är sunt och genomförs med integritet. ê 93/6/EEG Bilaga
VI 8 2 andra meningen (anpassad) BILAGA VI ÖBERÄKNING AV
KAPITALKRAV FÖR Õ STORA
EXPONERINGAR 1. Ö Det
överskjutande belopp som avses i artikel 31 Õ b beräknas
genom val av de beståndsdelar i den samlade exponeringen på grund av transaktioner
med kunden eller gruppen av kunder i fråga som har det högsta kapitalkravet mot
specifik risk enligt bilaga I och/eller krav enligt bilaga II varvid summan är
lika med det överskjutande belopp som avses i artikel 29
Ö 31 Õ a. 2. Om överskottet inte har funnits i mer än
tio dagar skall det ytterligare kapitalkravet vara 200 % av de krav som
avses i föregående mening Ö punkt 1 Õ för däri ingående
beståndsdelar. 3. Från och med tionde dagen efter det att
överskottet har uppkommit hänförs beståndsdelarna i överskottet utvalda i
enlighet med punkt 1 till respektive rad i kolumn 1 i tabell I i den ordning
kraven mot specifik risk enligt bilaga 1 och/eller kraven enligt bilaga 2
stiger. Institutet skall därefter uppfylla ett
Det ytterligare kapitalkravet skall som
motsvarar beloppet av kravet mot
specifik risk i bilaga I och/eller kraven i bilaga II för dessa beståndsdelar
multiplicerade med respektive faktor i kolumn 2. Ö Tabell 1 Õ Överskott utöver gränsvärdena (grundat på procentandelen av kapitalbasen) || Faktor upp till 40 % || 200 % från 40 % till 60 % || 300 % från 60 % till 80 % || 400 % från 80 % till 100 % || 500 % från 100 % till 250 % || 600 % över 250 % || 900 % é òny BILAGA VII HANDEL Del A – Avsikt
att bedriva handel 1.
Positioner/portföljer som innehas i avsikt att bedriva handel skall uppfylla
följande krav: a) Det måste
finnas en tydligt dokumenterad handelsstrategi för positionen/instrumentet
eller portföljerna som godkänts av den högsta ledningen och som innefattar
förväntad innehavsperiod. b) Det skall
finnas klart definierade riktlinjer och förfaranden för aktiv hantering av
positionerna, som ska innefatta följande: i) Positionerna
ingås genom ett handlarbord. ii) Positionsgränserna
fastställs och deras lämplighet övervakas. iii) Handlare är
fria att ingå/förvalta positioner inom överenskomna ramar och enligt den
överenskomna strategin. iv) Positionsrapportering
till den högsta ledningen ingår i institutets riskhantering. v) Positioner
övervakas aktivt med avseende på marknadsinformationskällor och möjligheten att
marknadsföra eller säkra positionen eller dess komponentrisker bedöms. Häri
ingår särskilt kvalitets- och tillgänglighetsbedömning av marknadsbidragen till
värderingsprocessen, marknadens omsättningsnivå och storleken på de positioner
som det handlas med på marknaden. c) Det skall
finnas klart definierade riktlinjer och förfaranden för att övervaka positionen
mot institutets handelsstrategi, däribland övervakning av omsättning och
försäljningspositioner i institutets handelslager. Del B - System
och kontroller 1. Instituten skall bygga upp och upprätthålla system
och kontroller som är tillräckliga för att ge försiktiga och tillförlitliga
värderingsskattningar. 2. Systemen och kontrollerna skall omfatta åtminstone
följande element: a) Skriftliga
riktlinjer och förfaranden för värderingsprocessen. Häri ingår klart definierat
ansvar för de olika områden som ingår i fastställandet av värdering,
marknadsinformationskällor och översyn av deras lämplighet, intervall för
oberoende värdering, tidpunkt för slutkurser, förfaranden för
värderingsjusteringar, verifikationsförfaranden vid månadsslut och vid
särskilda tillfällen. b) Tydliga och oberoende
rapporteringskanaler (dvs. oberoende av handelsavdelningarna) för de
avdelningar som är ansvariga för värderingsförfarandet. Rapporteringsvägen
skall sluta hos en styrelseledamot anställd av företaget. Metoder för
försiktig värdering 3. Med marknadsvärdering
förstås att det minst en gång om dagen görs en värdering av positionerna mot
lättillgängliga slutkurser från oberoende källor. Exempel på sådana är
växelkurser, elektroniska börsnoteringar eller noteringar från flera oberoende
och ansedda mäklare. 4. Vid
marknadsvärdering skall den mer försiktiga delen av budet/erbjudandet användas
såvida institutet inte är en betydande marknadsgarant för den speciella typen
av finansiellt instrument eller råvaran i fråga och kan göra avslut till
mittkurs. 5. När en
marknadsvärdering inte är möjlig måste instituten göra en modellvärdering (mark
to model) av sina positioner/portföljer innan de genomför en behandling av
kapital i handelslagret. Som modellvärdering definieras varje typ av värdering
som måste jämföras med, extrapoleras från eller på något annat sätt beräknas
utifrån ett marknadsvärde. 6. Följande krav
måste uppfyllas vid modellvärdering: a) Den högsta
ledningen måste veta för vilka delar av handelslagret en modellvärdering görs
och skall förstå i vilken grad detta skapar osäkerhet i verksamhetens
risk/resultatrapportering. b) Marknadsvärdet
skall i möjligaste mån härledas ur samma källa som marknadspriserna. Dessutom
skall marknadsvärdets lämplighet för den särskilda positionen värderas och
modellens parametrar bedömas dagligen. c) I
möjligaste mån skall värderingsmetoder som är allmänt vedertagna för särskilda
finansiella instrument eller råvaror användas. d) Om
modellen utvecklas av institutet skall den baseras på väl valda antaganden som
har bedömts och kritiskt granskats av parter med lämpliga kvalifikationer och
som inte är iblandade i utvecklingsprocessen. e) Det skall
finnas formella förfaranden för ändringskontroller. En säkerhetskopia av
modellen skall bevaras och med jämna mellanrum användas för att kontrollera
värderingarna. f) De
riskhanteringsansvariga skall vara medvetna om modellens svagheter och om hur
de bäst återspeglas i värderingsresultaten. g) Modellen
skall regelbundet ses över så att resultatens riktighet kan fastställas (t.ex.
bedömning av om antagandena fortfarande gäller, analys av resultaten kontra
riskfaktorer, jämförelse mellan faktiska slutpriser och modellresultat). Vid tillämpning av punkt
d skall modellen utvecklas eller godkännas oberoende av handelsavdelningarna.
Den skall prövas med oberoende tester. Häri ingår validering av de matematiska
grunderna, antagandena och programanvändningen. 7. Oberoende
priskontroller bör göras utöver den dagliga marknadsvärderingen eller
modellvärderingen. Vid detta förfarande kontrolleras regelbundet att
marknadspriser eller modelluppgifter är korrekta och oberoende. Daglig
marknadsvärdering får göras av handlare medan kontrollen av marknadspriser och
modelluppgifter bör genomföras av en enhet som är fristående från
marknadsrummet minst en gång i månaden (eller oftare, allt efter marknadens
eller handelsverksamhetens art). Om inga oberoende prissättningskällor finns
eller om källorna är mer subjektiva kan det vara lämpligt med
försiktighetsåtgärder som exempelvis prisjusteringar. Prisjusteringar
eller avsättning till värderingsreserver 8. Instituten skall
fastställa och underhålla förfaranden för hur prisjusteringar eller avsättning
till värderingsreserver skall beaktas. Allmänna
standarder 9. De behöriga
myndigheterna skall kräva att instituten explicit prövar behovet av
prisjusteringar eller avsättning till en värderingsreserv för att ta hänsyn
till följande faktorer: ej intjänade räntemarginaler, stängningskostnader för
öppna positioner, operativa risker, kostnader för förtida avbrott, finansieringskostnader,
framtida administrativa kostnader och – där detta är relevant – modellrisk. Standarder för
mindre likvida poster 10. Mindre likvida
positioner kan härröra från såväl marknadsstörningar som institutsbetingade
situationer, exempelvis koncentrerade positioner och/eller inaktuella
positioner. 11. Instituten skall
beakta flera olika faktorer innan de avgör om en värderingsreserv är nödvändig
för mindre likvida poster, bland annat hur lång tid det skulle ta att säkra
positionen/riskerna inom positionen, köp- och själmarginalernas volatilitet och
genomsnitt, tillgången till marknadsnoteringar (marknadsgaranternas antal och
identitet) och handelsvolymernas volatilitet och genomsnitt. 12. Om instituten
använder värderingar av tredje part eller modellvärderingar skall de överväga
om en prisjustering skall göras eller ej. Instituten skall dessutom överväga
behovet av att upprätta reserver för mindre likvida positioner och regelbundet
undersöka om de är ändamålsenliga. 13. När
prisjusteringar eller avsättning till värderingsreserver ger upphov till
väsentliga förluster under det innevarande räkenskapsåret skall dessa dras av
från institutets ursprungliga kapitalbas enligt artikel 57 k i direktiv
[2000/12/EG] 14. Andra
vinster/förluster på grund av prisjusteringar eller avsättning till
värderingsreserver skall ingå i beräkningen av den ”nettovinst i institutets
handelslager” som nämns i artikel 13.2 b och läggas till eller dras av från den
övriga kapitalbas som kan täcka marknadsriskskrav enligt dessa bestämmelser. Del C – Interna
säkringar 1. En intern säkring
är en position som helt eller i väsentlig grad täcker komponentriskdelen av ett
innehav utanför handelslagret eller en rad innehav. Innehav som stammar från
interna säkringar kan komma i fråga för behandling av kapital i handelslagret,
förutsatt att de innehas i avsikt att bedriva handel och att de allmänna
kriterierna för avsikt att bedriva handel och för försiktig värdering i delarna
A och B är uppfyllda, i synnerhet följande: a) Avsikten med
interna säkringar skall inte i första hand vara att undgå eller minska
kapitalkraven. b) Interna
säkringar skall dokumenteras korrekt och underkastas särskilda interna
förfaranden för godkännande och revision. c) Den interna
transaktionen skall ske till marknadsvillkor. d) Större delen av
den marknadsrisk som genereras av den interna säkringen skall förvaltas
dynamisk i handelslagret inom de tillåtna gränserna. e) Interna
transaktioner skall noga övervakas. Övervakningen måste
garanteras genom fullgoda förfaranden. 2. Behandlingen som
avses i punkt 1 gäller utan att det påverkar tillämpningen av kapitalkraven för
elementet utanför handelslagret i den interna säkringen. BILAGA VIII UPPHÄVDA DIREKTIV DEL A UPPHÄVDA DIREKTIV
OCH SENARE ÄNDRINGAR (hänvisning i
artikel 48) Rådets direktiv
93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och
kreditinstitut Europaparlamentets
och rådets direktiv 98/31/EG av den 22 juni 1998 om ändring av rådets direktiv
93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut Europaparlamentets
och rådets direktiv 98/33/EG av den 22 juni 1998 om ändring av artikel 12 i
rådets direktiv 77/780/EEG om rätten att starta och driva verksamhet i
kreditinstitut, artiklarna 2, 5, 6, 7 och 8 och bilagorna II och III till
rådets direktiv 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut och
artikel 2 och bilaga II till rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för
värdepappersföretag och kreditinstitut Europaparlamentets
och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över
kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt
konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG,
92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets
direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, Endast artikel 26 Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för
finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och
93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande
av rådets direktiv 93/22/EEG Endast artikel 67 DEL B TIDSPLAN FÖR
GENOMFÖRANDE (hänvisning i
artikel 48) Direktiv || || Tidsplan för genomförande Rådets direktiv 93/6/EEG || || 1.7.1995 Direktiv 98/31/EG || || 21.7.2000 Direktiv 98/33/EG || || 21.7.2000 Direktiv 2002/87/EG || || 11.8.2004 Direktiv 2004/39/EG || || Ännu inte tillgängligt Direktiv 2004/xx/EG || || Ännu inte tillgängligt ò new BILAGA IX JÄMFÖRELSETABELL Detta direktiv || Direktiv 93/6/EEG || Direktiv 98/31/EG || Direktiv 98/33/EG || Direktiv 2002/87/EG || Direktiv 2004/39/EG Artikel 1.1 första meningen || || || || || Artikel 1.1 andra meningen samt punkt 2 || Artikel 1 || || || || Artikel 2.1 || || || || || Artikel 2.2 || Artikel 7.3 || || || || Artikel 3.1 a || Artikel 2.1 || || || || Artikel 3.1 b || Artikel 2.2 || || || || Artikel 67.1 Artikel 3.1 c–e || Artikel 2.3–5 || || || || Artikel 3.1 f och g || || || || || Artikel 3.1 h || Artikel 2.10 || || || || Artikel 3.1 i || Artikel 2.11 || || Artikel 3.1 || || Artikel 3.1 j || Artikel 2.14 || || || || Artikel 3.1 k och l || Artikel 2.15 och 16 || Artikel 1.1 b || || || Artikel 3.1 m || Artikel 2.17 || Artikel 1.1 c || || || Artikel 3.1 n || Artikel 2.18 || Artikel 1.1 d || || || Artikel 3.1 o–q || Artikel 2.19–21 || || || || || || || || || Artikel 3.1 r || Artikel 2.23 || || || || Artikel 3.1 s || Artikel 2.26 || || || || Artikel 3.2 || Artikel 2.7 och 8 || || || || Artikel 3.3 a och b || Artikel 7.3 || || || Artikel 26 || Artikel 3.3 c || Artikel 7.3 || || || || Artikel 4 || Artikel 2.24 || || || || Artikel 5 || Artikel 3.1 och 2 || || || || Artikel 6 || Artikel 3.4 || || || || Artikel 67.2 Artikel 7 || Artikel 3.4 a || || || || Artikel 67.3 Artikel 8 || Artikel 3.4 b || || || || Artikel 67.3 Artikel 9 || Artikel 3.3 || || || || Artikel 10 || Artikel 3.5–8 || || || || Artikel 11 || Artikel 2.6 || || || || Artikel 12 första stycket || Artikel 2.25 || || || || Artikel 12 andra stycket || || || || || Artikel 13.1 första stycket || Bilaga V punkt 1 första stycket || || || || Artikel 13.1 andra stycket samt punkt 13.2–5 || Bilaga V punkt 1 andra stycket samt punkt 2–5 || Artikel 1.7 och bilaga 4 a b || || || Artikel 14 || Bilaga V punkt 6 och 7 || Bilaga 4 c || || || Artikel 15 || Bilaga V punkt 8 || || || || Artikel 16 || Bilaga V punkt 9 || || || || Artikel 17 || || || || || Artikel 18.1 första stycket || Artikel 4.1 första stycket || || || || Artikel 18.1 a och b || Artikel 4.1 i och ii || Artikel 1.2 || || || Artikel 18.2–4 || Artikel 4.6–8 || || || || Artikel 19.1 || || || || || Artikel 19.2 || Artikel 11.2 || || || || Artikel 19.3 || || || || || Artikel 20 || || || || || Artikel 21 || Bilaga IV || || || || Artikel 22 || || || || || Artikel 23 första och andra stycket || Artikel 7.5 och 6 || || || || Artikel 23 tredje stycket || || || || || Artikel 24 || || || || || Artikel 25 || || || || || Artikel 26.1 || Artikel 7.10 || Artikel 1.4 || || || Artikel 26.2–4 || Artikel 7.11–13 || || || || Artikel 27 || Artikel 7.14 och 15 || || || || Artikel 28.1 || Artikel 5.1 || || || || Artikel 28.2 || Artikel 5.2 || Artikel 1.3 || || || Artikel 28.3 || || || || || Artikel 29.1 a–c samt de två följande styckena || Bilaga VI punkt 2 || || || || Artikel 29.1 sista stycket || || || || || Artikel 29.2 || Bilaga VI punkt 3 || || || || Artikel 30.1 och 2 första stycket || Bilaga VI punkt 4 och 5 || || || || Artikel 30.2 andra stycket || || || || || Artikel 30.3 och 4 || Bilaga VI punkt 6 och 7 || || || || Artikel 31 || Bilaga VI punkt 8.1, 2 första meningen samt 3–5 || || || || Artikel 32 || Bilaga VI punkt 9 och 10 || || || || Artikel 33.1 och 2 || || || || || Artikel 33.3 || Artikel 6.2 || || || || Artikel 34 || || || || || Artikel 35.1–4 || Artikel 8.1–4 || || || || Artikel 35.5 || Artikel 8.5 första meningen || Artikel 1.5 || || || Artikel 36 || Artikel 9.1–3 || || || || Artikel 37 || || || || || Artikel 38 || Artikel 9.4 || || || || Artikel 39 || || || || || Artikel 40 || Artikel 2.9 || || || || Artikel 41 || || || || || Artikel 42.1 a–c || Artikel 10 första, andra och tredje strecksatsen || || || || Artikel 42.1 d och e || || || || || Artikel 42.1 f || Artikel 10 fjärde strecksatsen || || || || Artikel 42.1 g || || || || || Artikel 43 || || || || || Artikel 44 || || || || || Artikel 45 || || || || || Artikel 46 || Artikel 12 || || || || Artikel 47 || || || || || Artikel 48 || || || || || Artikel 49 || || || || || Artikel 50 || Artikel 15 || || || || || || || || || Bilaga I punkterna 1– 4 || Bilaga I punkterna 1–4 || || || || Bilaga I punkt 4 sista stycket || Artikel 2.22 || || || || Bilaga I punkt 5–7 || Bilaga I punkterna 5–7 || || || || Bilaga I punkt 8 || || || || || Bilaga I punkterna 9–11 || Bilaga I punkterna 8–10 || || || || Bilaga I punkterna 12–14 || Bilaga I punkterna 12–14 || || || || Bilaga I punkterna 15 och 16 || Artikel 2.12 || || || || Bilaga I punkterna 17–41 || Bilaga I punkterna 15–39 || || || || Bilaga I punkterna 42–56 || || || || || Bilaga II punkterna 1 och 2 || Bilaga II punkterna 1 och 2 || || || || Bilaga II punkterna 3–11 || || || || || Bilaga III punkt 1 || Bilaga III punkt 1 första stycket || Artikel 1.7 och bilaga 3 a || || || Bilaga III punkt 2 || Bilaga III punkt 2 || || || || Bilaga III.2.1 första till tredje stycket || Bilaga III punkt 3.1 || Artikel 1.7 och bilaga 3 b || || || Bilaga III punkt 2.1 fjärde stycket || || || || || Bilaga III punkt 2.1 femte stycket || Bilaga III punkt 3.2 || Artikel 1.7 och bilaga 3 b || || || Bilaga III punkt 2.2, 3, 3.1 || Bilaga III punkt 4–6 || Artikel 17 och bilaga 3 c || || || Bilaga III punkt 3.2 || Bilaga III punkt 8 || || || || Bilaga III punkt 4 || Bilaga III punkt 11 || || || || Bilaga IV punkterna 1–20 || Bilaga VII punkterna 1–20 || Artikel 1.7 och bilaga 5 || || || Bilaga IV punkt 21 || Artikel 11 a || Artikel 1.6 || || || Bilaga V punkterna 1–13 tredje stycket || Bilaga VIII punkterna 1–13 ii || Artikel 1.7 och bilaga 5 || || || Bilaga V punkt 13 fjärde stycket || || || || || Bilaga V punkt 13 femte stycket, till 14 || Bilaga VIII 13 iii, till 14 || Artikel 1.7 och bilaga 5 || || || Bilaga VI || Bilaga VI punkt 8.2 efter första meningen || || || || Bilaga VII || || || || || Bilaga VIII || || || || || Bilaga IX || || || || || [1] EGT C […], […], s. […]. [2] EGT C [3] EGT C […], […], s. […]. [4] EGT C […], […], s. […]. [5] EGT C […], […], s. […]. [6] EGT L nr 141, 11.6.1993 s.1,
senast ändrat genom direktiv 2004/xx/EG, EGT […] [7] EGT L nr 141, 11.6.1993 s.1,
senast ändrat genom direktiv 2004/xx/EG, EGT […] [8] EGT L 126, 26.5.2000, s.1 [9] EGT L 145, 30.4.2004, s. 1 [10] EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 14.
Direktivet ändrat genom direktiv 92/30/EEG (EGT nr L 110, 28.4.1992, s. 52). [11] EGT nr L 29, 5.2.1993, s. 1. [12] EGT nr L 124, 5.5.1989, s. 16. Direktivet senast ändrat genom direktiv
92/30//EEG (EGT nr L 110, 24.9.1992, s. 52). [13] EGT nr L 110, 28.4.1992, s. 52. [14] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. [15] EGT
nr L 197, 18.7.1987, s. 33. [16] EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. [17] EGT nr L 322, 17.12.1977, s. 30.
Direktivet ändrat genom direktiv 89/646/EEG (EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 1). [18] EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. [19] EGT L 9, 15.1.2003, s. 3. SV || EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 14 juli 2004 KOM(2004) 486 slutlig 2004/0155 (COD)
2004/0159 (COD)
Tekniska bilagor Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om omarbetning av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva
verksamhet i kreditinstitut och rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om
kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (framlagt av kommissionen)
{SEK(2004) 921} MOTIVERING - Förslag till RÅDETS DIREKTIV om […] THE COUNCIL OF THE EUROPEAN UNION, med beaktande av Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen, särskilt artikel […] i detta, med beaktande av kommissionens förslag[1], med beaktande av Europaparlamentets yttrande[2], med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[3], med beaktande av Regionkommitténs yttrande[4], och av följande skäl: (1)
[Inledande versal…]. (2)
[Inledande versal…]. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 […] Artikel […] Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar
och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast
den […]. De skall genast underrätta kommissionen om detta. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser
skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall
göras skall varje medlemsstat själv utfärda. Artikel […] Detta direktiv träder i kraft den […] dagen
efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning. Artikel […] Detta direktiv riktar sig till
medlemsstaterna. Done at Brussels, [...] På
rådets vägnar Ordförande […] BILAGA òny Bilaga V
– Tekniska kriterier för organisation och riskhantering
1.
Styrning
1.
Den ansvariga ledning som
avses i artikel 11 skall ange formerna för uppdelning av ansvar inom
organisationen och förebyggande av intressekonflikter.
2.
Riskhantering
2.
Den ansvariga ledning som
avses i artikel 11 skall godkänna och periodiskt se över strategier och
riktlinjer för att ta på sig, hantera, övervaka och reducera de risker som
kreditinstituten är exponerade, eller kan exponeras för, däribland de risker
som skapas av den makroekonomiska miljön där de verkar med hänsyn till konjunkturcykelns
olika faser.
3.
Kredit- och
motpartsrisker
3.
Kreditgivning skall
baseras på sunda och väldefinierade kriterier. Förfarandet för att godkänna,
ändra, förnya och återfinansiera krediter skall fastställas klart. 4.
Löpande förvaltning och
övervakning av de olika kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna,
bland annat för att identifiera och hantera problemkrediter och genomföra
behövliga värderegleringar och avsättningar, skall bedrivas genom effektiva
system. 5.
Kreditportföljerna skall ha
en lämplig diversifiering med hänsyn till kreditinstitutets målmarknader och
övergripande kreditstrategi.
4.
Kvarstående risk
6.
Risken för att
kreditinstitutets erkända kreditriskreducerande tekniker visar sig vara mindre
effektiva än förväntat skall åtgärdas och kontrolleras genom skriftliga
riktlinjer och förfaranden.
5.
Koncentrationsrisk
7.
Koncentrationsrisker som
uppstår till följd av exponering mot motparter, grupper av motparter med
inbördes anknytning och motparter inom samma ekonomiska sektor, geografiska
region eller exponeringar som avser samma verksamhet eller råvara, och vid
tillämpning av metoder för kreditriskreducering, däribland särskilt risker i
samband med stora indirekta kreditexponeringar (till exempel för en enskild
emittent av säkerheter) skall åtgärdas och kontrolleras genom skriftliga
riktlinjer och förfaranden.
6.
Risker vid
värdepapperisering
8.
Risker som uppstår till
följd av värdepapperisering där kreditinstituten är originator eller
medverkande institut skall utvärderas och åtgärdas genom lämpliga riktlinjer
och förfaranden för att bland annat säkerställa att transaktionens ekonomiska
innehåll avspeglas fullständigt i riskbedömningen och förvaltningsbesluten. 9.
Likviditetsplaner för att
åtgärda effekterna av både planerad och förtida amortering skall finnas på de
kreditinstitut som initierar rullande värdepapperisering med bestämmelser om
förtida amortering.
7.
Ränterisk till följd av
andra verksamheter än handel
10.
Det skall inrättas system
för att utvärdera och hantera risker till följd av potentiella
ränteförändringar, i den utsträckning som de påverkar kreditinstitutets
icke-handelsrelaterade verksamhet.
8.
Operativ risk
11.
Riktlinjer och
förfaranden för att utvärdera och hantera exponering för operativ risk,
inbegripet extrema händelser med stor inverkan på institutets verksamhet, skall
upprättas. Utan att det påverkar definitionen i artikel 4.22 skall
kreditinstituten ange vad som utgör operativ risk vid tillämpningen av dessa
riktlinjer och förfaranden. 12.
Det skall finnas
beredskaps- och kontinuitetsplaner för att säkerställa ett kreditinstituts
förmåga att verka löpande och begränsa förlusterna vid en allvarlig störning i
verksamheten.
9.
Likviditetsrisk
13.
Det skall finnas
riktlinjer och förfaranden för kontinuerlig och framåtblickande mätning och
hantering av institutets nettofinansieringsposition och finansieringsbehov.
Alternativscenarion skall övervägas och de antaganden som ligger till grund för
besluten om nettofinansieringspositionen skall ses över regelbundet. 14.
Det skall finnas
beredskapsplaner för att hantera likviditetskriser. BILAGA VI
Schablonmetoden
Del 1 - Riskvikter
1.
EXPONERINGAR MOT
NATIONELLA REGERINGAR ELLER CENTRALBANKER
1.1.
Behandling
1.
Utan att det påverkar
punkterna 2–8 skall exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker
ges 100 % riskvikt. 2.
Exponeringar mot
nationella regeringar och centralbanker, för vilka det föreligger en
kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut, skall ges riskvikt enligt
tabell 1 varvid de valbara ratinginstitutens kreditbetyg rangordnas av de
behöriga myndigheterna på en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet. Tabell 1 Kreditkva-litetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6 Riskvikt || 0% || 20% || 50% || 100% || 100% || 150% 3.
Exponeringar mot
Europeiska centralbanken skall ges 0 % riskvikt.
1.2.
Exponeringar i
låntagarens nationella valuta
4.
De behöriga myndigheterna
får själva bestämma om exponeringar mot den egna nationella regeringen och
centralbanken som är uttryckta och refinansierade i den nationella valutan
skall ges en riskvikt som är lägre än vad som anges i punkt 2. 5.
När de behöriga myndigheterna
i en medlemsstat utnyttjar möjligheten under punkt 4 får de behöriga
myndigheterna i en annan medlemsstat också tillåta sina kreditinstitut att
tillämpa samma riskvikt för exponeringar mot den nationella regeringen eller
centralbanken som är uttryckta och refinansierade i den valutan. 6.
Om de behöriga
myndigheterna i ett tredje land, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem
som minst motsvarar de system som tillämpas i gemenskapen, ger en riskvikt som
är lägre än den som anges i punkterna 1–2 för exponeringar mot den egna
nationella regeringen och centralbanken som är uttryckta och refinansierade i
den nationella valutan får medlemsstaterna tillåta sina kreditinstitut att ge
sådana exponeringar samma riskvikt.
1.3.
Användning av
kreditvärderingar som gjorts av ett exportkreditorgan
7.
En kreditvärdering från
ett exportkreditorgan skall bara godkännas om något av följande villkor är
uppfyllda: a) Kreditvärderingen
uttrycker en konsensusklassificering från ett exportkreditorgan som godkänt
OECD:s ”överenskommelse om riktlinjer för statsstödda exportkrediter” b) Exportkreditorganet
offentliggör sina kreditvärderingar, använder OECD:s metod och
kreditvärderingen är bunden till en av de sju minimipremierna för
exportförsäkring som fastställts enligt OECD:s metod. 8.
Exponeringar för vilka
ett exportkreditorgan kreditvärdering har godkänts för riskvägning skall ges
riskvikt enligt tabell 2. Tabell 2 Minimi-premie för export-försäk-ring || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6 || 7 Riskvikt || 0% || 20% || 50% || 100% || 100% || 100% || 150%
2.
EXPONERINGAR MOT DELSTATLIGA
ELLER LOKALA SJÄLVSTYRELSEORGAN ELLER MYNDIGHETER
9.
Utan att det påverkar
punkterna 10–12 skall exponeringar mot delstatliga eller lokala
självstyrelseorgan eller myndigheter ges samma riskvikt som exponeringar mot
institut. Utnyttjande av denna möjlighet är oberoende av om de behöriga
myndigheterna har utnyttjat möjligheten enligt artikel 80. Förmånsbehandlingen
av kortfristiga exponeringar som anges i punkterna 30, 31 och 36 skall inte
tillämpas. 10.
Medlemsstaterna får
själva bestämma om exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan
eller myndigheter skall behandlas på samma sätt som exponeringar mot den
nationella regering inom vars territorium de är belägna om det inte föreligger
någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de delstatliga
eller lokala självstyrelseorganens eller myndigheternas särskilda
beskattningsrätt, och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som
minskar risken för fallissemang. 11.
När de behöriga
myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten enligt punkt 10 får de
behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat också tillåta sina kreditinstitut
att tillämpa samma riskvikt för exponeringar mot delstatliga eller lokala
självstyrelseorgan eller myndigheter. 12.
Om behöriga myndigheter i
tredje land, som enligt sin nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och
regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i gemenskapen,
behandlar exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller
myndigheter på samma sätt som exponeringar mot den egna nationella regeringen,
får medlemsstaterna tillåta sina kreditinstitut att ge exponeringar mot sådana
delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter samma riskvikt.
3.
EXPONERINGAR MOT
ADMINISTRATIVA ORGAN OCH ICKE-KOMMERSIELLA FÖRETAG
3.1.
Behandling
13.
Utan att det påverkar
punkterna 14–18 skall exponeringar mot administrativa organ och
icke-kommersiella företag ges 100 % riskvikt.
3.2.
Offentliga organ
14.
Utan att det påverkar
punkterna 15–17 skall exponeringar mot offentliga organ ges 100 % riskvikt. 15.
De behöriga myndigheterna
får själva bestämma om exponeringar mot offentliga organ skall behandlas som
exponeringar mot institut. Utnyttjande av denna möjlighet är oberoende av hur
de behöriga myndigheterna har utnyttjat möjligheten i artikel 80.
Förmånsbehandlingen av kortfristiga exponeringar som anges i punkterna 30, 31
och 36 skall inte tillämpas. 16.
Om de behöriga
myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten att behandla exponeringar
mot offentliga organ på samma sätt som exponeringar mot institut får
myndigheterna i en annan medlemsstat tillåta sina kreditinstitut att ge
exponeringar mot sådana offentliga organ samma riskvikt. 17.
Om behöriga myndigheter i
tredje land som enligt sin nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem
som minst motsvarar de system som tillämpas i gemenskapen behandlar
exponeringar mot offentliga organ på samma sätt som exponeringar mot
institutioner, får medlemsstaterna tillåta sina kreditinstitut att ge
exponeringar mot sådana offentliga organ samma riskvikt.
3.3.
Kyrkor och religiösa
samfund
18.
Exponeringar mot kyrkor
och religiösa samfund som har bildats som juridiska personer enligt offentlig rätt
och som har laglig rätt att uppbära skatt skall behandlas som exponeringar mot
offentliga organ.
4.
EXPONERINGAR MOT
MULTILATERALA UTVECKLINGSBANKER
4.1.
Räckvidd
19.
Vid tillämpningen av
artiklarna 78–83 skall Inter-American Investment Corporation betraktas som en
multilateral utvecklingsbank.
4.2.
Behandling
20.
Utan att det påverkar
punkterna 21 och 22 skall exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker
behandlas på samma sätt som exponeringar mot institutioner i enlighet med
punkterna 28–31. Förmånsbehandling av kortfristiga exponeringar som anges i
punkterna 30, 31 och 36 skall inte tillämpas. 21.
Exponeringar mot följande
multilaterala utvecklingsbanker skall ges 0 % riskvikt: a) Internationella
banken för återuppbyggnad och utveckling b) Internationella
finansieringsbolaget (IFC). c) Interamerikanska
utvecklingsbanken. d) Asiatiska
utvecklingsbanken. e) Afrikanska utvecklingsbanken. f) Europarådets
utvecklingsbank. g) Nordiska
investeringsbanken. h) Karibiska
utvecklingsbanken. a) Europeiska banken för
återuppbyggnad och utveckling. j) Europeiska
investeringsbanken. k) Europeiska
investeringsfonden. l) Organisationen för
multilaterala investeringsgarantier. 22.
En andel av kapitalet i
Europeiska investeringsfonden som tecknats men inte betalts skall ges riskvikt
20 %.
5.
EXPONERINGAR MOT
INTERNATIONELLA ORGANISATIONER
23.
Exponeringar mot följande
internationella organisationer skall ges 0 % riskvikt: a) Europeiska
gemenskapen. b) Internationella
valutafonden. c) Banken för
internationell betalningsutjämning (BIS).
6.
EXPONERINGAR MOT INSTITUT
6.1.
Behandling
24.
En av de två metoder som
beskrivs i punkterna 26–27 och 28–31skall tillämpas vid fastställande av
riskvikt för exponeringar mot institut.
6.2.
Lägsta riskvikt för
exponeringar mot institut utan rating
25.
Exponeringar mot institut
utan rating skall inte ges en riskvikt som är lägre än den riskvikt som ges
till exponeringar mot dess nationella regering.
6.3.
Metod baserad på
hemstatens riskvikt
26.
Exponeringar mot institut
skall ges en riskvikt som motsvarar det kreditkvalitetssteg som exponeringar
mot den stat enligt vars rätt institutet är etablerat tilldelas enligt tabell
3. Tabell 3 Kreditkvalitetssteg för hemstaten || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6 Riskvikt för exponering || 20% || 50% || 100% || 100% || 100% || 150% 27.
För exponeringar mot
institut som är etablerade i stater utan rating skall riskvikten inte vara mer
än 100 %.
6.4.
Kreditbetygsbaserad metod
28.
Exponeringar mot institut
med en ursprunglig effektiv löptid på mer än tre månader, för vilka det
föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett ratinginstitut, skall
ges riskvikt enligt tabell 4 varvid de valbara ratinginstitutens kreditbetyg
rangordnas av de behöriga myndigheterna enligt en sexgradig skala för värdering
av kreditkvalitet. Tabell 4 Kreditkvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6 Riskvikt || 20% || 50% || 50% || 100% || 100% || 150% 29.
Exponeringar mot institut
utan rating skall ges riskvikt 50 %. 30.
Exponeringar mot ett
institut med en ursprunglig effektiv löptid på tre månader eller mindre, för
vilka det föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett
ratinginstitut, skall ges riskvikt enligt tabell 4 varvid de valbara
ratinginstitutens kreditbetyg rangordnas av de behöriga myndigheterna enligt en
sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet. Tabell 5 Kreditkvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6 Riskvikt || 20% || 20% || 20% || 50% || 50% || 150% 31.
Exponeringar mot
institutioner utan rating som har en ursprunglig effektiv löptid på tre månader
eller mindre skall ges riskvikt 20 %.
6.5.
Förhållande till
kortfristiga kreditvärderingar
32.
Om den metod som anges i
punkterna 28–31 tillämpas på exponeringar mot institut skall förhållandet till
särskilda kortfristiga värderingar vara följande: 33.
Om det inte föreligger
någon kortfristig värdering av exponeringen skall den allmänna
förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar i punkt 30 tillämpas på alla
exponeringar mot institut med upp till tre månaders ursprunglig löptid. 34.
Om det föreligger en
kortfristig värdering som utmynnar i ett kreditbetyg som leder till tillämpning
av en mer förmånlig eller identisk riskvikt än tillämpning av den allmänna
förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 30, skall
den kortfristiga värderingen bara användas för den särskilda exponeringen.
Andra kortfristiga exponeringar skall följa den allmänna förmånsbehandlingen
för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 30. 35.
Om det föreligger en
kortfristig värdering och den värderingen leder till en mindre förmånlig
riskvikt än om den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar,
som anges i punkt 30, tillämpas skall inte den allmänna förmånsbehandlingen för
kortfristiga exponeringar tillämpas och alla kortfristiga fordringar utan
rating skall ges samma riskvikt som den som tilldelas genom den särskilda
kortfristiga värderingen.
6.6.
Kortfristiga exponeringar
i låntagarens nationella valuta
36.
Om de behöriga
myndigheterna för exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker har
antagit den metod som beskrivs i punkterna 4–6 kan de själva besluta att
exponeringar mot institut som är uttryckta och refinansierade i den nationella
valutan med en ursprunglig effektiv löptid på tre månader eller mindre enligt
båda de metoder som beskrivs i punkterna 26–27 och 28–31 kan ges en riskvikt
som är ett steg mindre förmånlig än den förmånliga riskvikt som i enlighet med
punkterna 4–6 ges till exponeringar mot den egna nationella regeringen. 37.
Inga exponeringar, som är
uttryckta och refinansierade i låntagarens nationella valuta, med en ursprunglig
effektiv löptid på tre månader eller mindre skall ges en riskvikt mindre än
20 %.
6.7.
Placeringar i instrument
som kan räknas in i kapitalbasen
38.
Placeringar i av andra
institut utgivna aktier eller andra instrument som kan räknas in i kapitalbasen
skall ha riskvikten 100 %, om positionen inte har dragits av från
kapitalbasen.
7.
EXPONERINGAR MOT FÖRETAG
7.1.
Behandling
39.
Exponeringar, för vilka
det föreligger en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut, skall erhålla
riskvikt enligt tabell 5 varvid de valbara ratinginstitutens kreditvärderingar
rangordnas av de behöriga myndigheterna på en sexgradig skala för värdering av
kreditkvalitet. Tabell 5 Kreditkvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6 Riskvikt || 20% || 50% || 100% || 100% || 150% || 150% 40.
Exponeringar för vilka
ingen sådan kreditvärdering finns tillgänglig skall ges 100 % riskvikt
eller den egna nationella regeringens riskvikt, varvid det högsta värdet skall
ges.
8.
HUSHÅLLSEXPONERING
41.
De behöriga myndigheterna
får själva besluta om exponeringar som uppfyller kriterierna i artikel 79.2 skall
ges riskvikt 75 %.
9.
EXPONERINGAR SOM ÄR
SÄKRADE GENOM FAST EGENDOM
42.
Utan att det påverkar
punkterna 43–57 skall exponeringar som säkrats fullt ut genom fast egendom ges
riskvikt 100 %.
9.1.
Exponeringar som är
säkrade genom panträtt i bostadsfastighet
43.
Exponeringar som enligt
de behöriga myndigheternas bedömning är fullt ut säkrade genom panträtt i
bostadsfastighet, som är eller skall bli bebodd eller uthyrd av ägaren, skall
ges riskvärde 35 %. 44.
Exponeringar som enligt
de behöriga myndigheternas bedömning är fullt ut säkrade genom aktier i sådana
finska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finska lagen om
bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande
innehåll skall, i fall då bostäderna är eller skall bli bebodda eller uthyrda
av ägaren, ges riskvikt 35 %. 45.
De berörda myndigheterna
skall betrakta säkerheten som fullständig endast om följande villkor är
uppfyllda: a) Fastighetens värde påverkas inte i väsentlig mån av gäldenärens
kreditkvalitet. Detta krav utesluter inte situationer när rent makroekonomiska
faktorer påverkar både fastighetens värde och låntagarens utförande av sina
förpliktelser. b) Låntagarens
risk påverkas inte i väsentlig mån av den underliggande fastighetens eller
projektets resultat, utan snarare av låntagarens underliggande förmåga att
återbetala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten beror därför
inte i väsentlig grad av betalningsflöden som härrör från den underliggande
fastighet som ställts som säkerhet. c) Minimikraven i
bilaga VIII, del 2, punkt 8 och värderingsreglerna i bilaga VIII, del 3,
punkterna 63–66 är uppfyllda. d) Fastighetens
värde överstiger exponeringen med avsevärd marginal. 46.
De behöriga myndigheterna
får göra undantag från villkoret i punkt 45 b för exponeringar som är fullt ut
säkrade genom panträtt i bostadsfastighet som är belägen inom deras territorium
om de har belägg för att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för
bostadsfastigheter finns inom deras territorium med förlustnivåer som är
tillräckligt låga för att motivera en sådan behandling. 47.
Om de behöriga
myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten i punkt 46 får de behöriga
myndigheterna i en annan medlemsstat tillåta sina kreditinstitut att ge
riskvikt 35 % för sådana exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i
bostadsfastighet.
9.2.
Exponeringar som är
säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter
48.
De behöriga myndigheterna
får själva besluta om exponeringar, som enligt deras bedömning är fullt ut
säkrade genom panträtt i kontor eller andra kommersiella fastigheter som är
belägna inom deras territorium, kan ges riskvikt 50 %. 49.
De behöriga myndigheterna
får själva besluta om exponeringar som enligt deras bedömning är fullt ut
säkrade genom aktier i sådana finska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt
den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna
författningar med motsvarande innehåll kan ges riskvikt 50 % om dessa aktier
avser kontor eller andra kommersiella fastigheter. 50.
De behöriga myndigheterna
får själva besluta om exponeringar med avseende på avtal om leasing av fast
egendom som gäller kontorslokaler eller andra kommersiella fastigheter som är
belägna inom deras territorium kan ges riskvikt 50 % i de fall då
tillämpliga lagar och andra författningar tillförsäkrar uthyraren full
äganderätt till de förhyrda tillgångarna tills dess att hyresgästen utnyttjar
sin rätt att köpa dem. 51.
För att punkterna 48–50
skall kunna tillämpas måste följande villkor vara uppfyllda: a) Fastighetens
värde får inte i väsentlig mån påverkas av gäldenärens kreditkvalitet. Detta
krav utesluter inte situationer när rent makroekonomiska faktorer påverkar både
fastighetens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser. b) Låntagarens
risk får inte i väsentlig mån påverkas av den underliggande fastighetens eller
projektets resultat, utan snarare av låntagarens underliggande kapacitet att
återbetala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten som sådan får
inte i väsentlig mån påverkas av betalningsflöden som genererats av den
underliggande fastigheten som ställts som säkerhet. c) Minimikraven i
bilaga VIII, del 2, punkt 8 och värderingsreglerna i bilaga VIII, del 3,
punkterna 63–66 är uppfyllda. 52.
50 % riskvikt skall
tillämpas på den del av lånet som inte överstiger en gräns som beräknas enligt
ett av följande villkor: a) 50% av
ifrågavarande fastighets marknadsvärde. b) 50% av
fastighetens marknadsvärde eller 60 % av pantlånevärdet, beroende på vilket av
dem som är lägst, i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för
bedömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter. 53.
100% riskvikt skall
tillämpas på den del av lånet som överstiger de gränser som fastställs i punkt
52. 54.
Om de behöriga
myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten i punkterna 48–50 får de
behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat tillåta sina kreditinstitut att
ge riskvikt 50% för sådana exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt
i kommersiella fastigheter. 55.
De behöriga myndigheterna
får göra undantag från villkoret i punkt 51 b för exponeringar som är fullt ut
säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter som är belägna inom deras
territorium om de har bevis för att en välutvecklad och sedan länge etablerad
marknad för kommersiella fastigheter finns inom deras territorium med
förlustnivåer som inte överstiger följande gränser: a) De förluster
som uppkommer på 50 % av marknadsvärdet (eller i tillämpliga fall
60 % av pantlånevärdet om detta värde är lägre) får inte under något år
överstiga 0,3 % av de utestående lånen under ett visst år. b) De totala
förlusterna på kommersiell fastighetsutlåning får inte överskrida 0,5 % av
de utestående lånen under något år. 56.
Om någon av gränserna i
punkt 55 inte iakttas ett visst år skall rätten att använda denna behandling
upphöra och det andra villkoret i punkt 51 b måste uppfyllas igen innan det på
nytt kan tillämpas. 57.
Om de behöriga
myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten i punkt 55 får de behöriga
myndigheterna i en annan medlemsstat tillåta sina kreditinstitut att ge
riskvikt 50% för sådana exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i
kommersiella fastigheter.
10.
OREGLERADE POSTER
58.
Utan att det påverkar
bestämmelserna i punkterna 59–62 skall den andel av någon post som är utan
säkerhet och som är oreglerad sedan mer än 90 dagar ges följande riskvikt: a) 150 % om
värderegleringarna är mindre än 20 % av den andel av exponeringen som är
utan säkerhet före avdrag för värderegleringen. b) 100 % om
värderegleringarna är minst 20 % av den andel av exponeringen som är utan
säkerhet före avdrag för värderegleringen. c) De behöriga
myndigheterna får själva besluta om 50 % riskvikt om värderegleringarna är
minst 50 % av den andel av exponeringen som är utan säkerhet före avdrag för
värderegleringen. 59.
För definition av den
andel av den förfallna posten som är utan säkerhet skall sådana säkerheter och
garantier beaktas som godkänns för kreditriskreducerande ändamål. 60.
Om en oreglerad post
täcks fullt ut genom andra slag av säkerheter än de som får användas för
kreditriskreducering och värderegleringen uppgår till minst 15 % av
exponeringsvärdet före avdrag för värderegleringen, får dock de behöriga
myndigheterna föreskriva en riskvikt på 100 % på grundval av strikta
operativa kriterier som syftar till att garantera att säkerheterna är av god
kvalitet. 61.
De exponeringar som anges
i punkterna 43–47 skall ges riskvikt 100 % efter avdrag av
värderegleringarna om de är oreglerade sedan mer än 90 dagar. Om
värderegleringarna är minst 20 % av exponeringarna före avdrag för
värderegleringar får de behöriga myndigheterna själva besluta om den
tillämpliga riskvikten för den återstående exponeringen skall minskas till
50 %. 62.
De exponeringar som anges
i punkterna 48–57 skall ges riskvikt 100 % om de är oreglerade sedan mer
än 90 dagar.
11.
HÖGRISKPOSTER
63.
Det behöriga
myndigheterna kan själva besluta om exponeringar i samband med särskilt höga
risker såsom investeringar i venture-capitalföretag och andra former av
riskkapitalengagemang skall ges riskvikt 150 %. 64.
De behöriga myndigheterna
kan tillåta att ej oreglerade poster som getts 150 % riskvikt enligt
bestämmelserna i de tidigare avsnitten och för vilka värderegleringar har
fastställts ges följande riskvikt: a) 100 % om
värderegleringarna är minst 20 % av exponeringens värde före avdrag för
värderegleringar. b) 50% om
värderegleringarna är minst 50% av exponeringens värde före avdrag för
värderegleringar.
12.
EXPONERINGAR I FORM AV TÄCKTA OBLIGATIONER
65.
Med ”täckta obligationer”
avses obligationer enligt definitionen i artikel 22.4 i direktiv 85/611/EEG med
säkerhet i någon av följande tillgångar: a) Exponeringar
mot eller garanterade av nationella regeringar, centralbanker, multilaterala
utvecklingsbanker, internationella organisationer som uppfyller kraven för
kreditkvalitetssteg 1 enligt denna bilaga. b) Exponeringar
mot eller garanterade av offentliga organ, delstatliga eller lokala
självstyrelseorgan eller myndigheter som getts riskvikt som exponeringar mot
institut eller nationella regeringar och centralbanker enligt punkterna 15, 9
eller 10 och som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt denna
bilaga. c) Exponeringar
mot institut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt denna
bilaga. Den totala exponeringen av detta slag får inte överstiga 10 % av
det nominella beloppet av det emitterande kreditinstitutets utestående täckta
obligationer. Exponeringar som uppstår på grund av betalningar som överförs
från gäldenärerna för lån med fastighetspant till innehavarna av täckta
obligationer omfattas inte av tioprocentsgränsen. d) Lån mot
säkerhet i bostadsfastighet eller aktier i finska bostadsaktiebolag enligt
punkt 44 om panträtterna tillsammans med eventuella panter med bättre rätt
uppgår till högst 80 % av värdet av den intecknade fastigheten. e) Lån mot
säkerhet i kommersiella fastigheter eller genom aktier i finska
bostadsaktiebolag enligt punkt 49 om panträtterna tillsammans med eventuella
panter med bättre rätt uppgår till högst 60% av värdet av den intecknade
fastigheten. De behöriga myndigheterna får godkänna lån mot säkerhet i
kommersiella fastigheter där belåningsgraden överskrider 60 %, upp till
maximalt 70 %, om värdet av de totala tillgångar som ställts som säkerhet för
de täckta obligationerna överstiger det nominella utestående beloppet på den
täckta obligationen med minst 10 % och obligationsinnehavarnas fordran
uppfyller de krav på rättslig förutsebarhet som anges i bilaga VIII.
Obligationsinnehavarnas fordran måste prioriteras före alla andra fordringar på
den ställda säkerheten. 66.
Kreditinstitut skall när
det gäller fastigheter som ställts som säkerhet för täckta obligationer
uppfylla minimikraven under punkt 8 i del 2 i bilaga VIII och
värderingsreglerna under punkterna 63–66 i del 3 i bilaga VIII. 67.
Trots vad som föreskrivs
i punkterna 65–66 är täckta obligationer som motsvarar definitionen i artikel
22.4 i direktiv 86/611/EEG och som emitterats före den 31 december 2007 också
berättigade till förmånsbehandling till och med förfallodagen. 68.
Täckta obligationer skall
ges riskvikt på grundval av den riskvikt som getts till oprioriterade
fordringar på det kreditinstitut som utfärdat dem. Riskvikterna skall ha
följande samband: a) Om exponeringen
mot institutet ges riskvikt 20 % skall den täckta obligationen ges
riskvikt 10 %. b) Om exponeringen
mot institutet ges riskvikt 50% skall den täckta obligationen ges riskvikt 20%. c) Om exponeringen
mot institutet ges riskvikt 100% skall den täckta obligationen ges riskvikt
50%. d) Om exponeringen
mot institutet ges riskvikt 150% skall den täckta obligationen ges riskvikt
100%.
13.
POSTER SOM UTGÖR
POSITIONER I VÄRDEPAPPERISERING
69.
Riskvägda
exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering skall fastställas enligt
bestämmelserna i artiklarna 94–101.
14.
KORTFRISTIGA EXPONERINGAR
MOT KREDITINSTITUT OCH FÖRETAG
70.
Kortfristiga exponeringar
mot kreditinstitut eller företag, för vilka det föreligger en kreditvärdering
från ett utsett ratinginstitut, skall erhålla riskvikt enligt tabell 6 varvid
de valbara ratinginstitutens kreditvärderingar rangordnas av de behöriga
myndigheterna på en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet. Tabell 6 Kreditkvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6 Riskvikt || 20% || 50% || 100% || 150% || 150% || 150%
15.
EXPONERINGAR MOT FÖRETAG
FÖR KOLLEKTIVA INVESTERINGAR (FONDFÖRETAG)
71.
Utan att det påverkar
punkterna 72–78 skall exponeringar mot företag för kollektiva investeringar
(fondföretag) ges riskvikt 100 %. 72.
Exponeringar mot
fondföretag, för vilka det föreligger en kreditvärdering från ett utsett
ratinginstitut, skall erhålla riskvikt enligt tabell 7 varvid de valbara
ratinginstitutens kreditvärderingar rangordnas av de behöriga myndigheterna på
en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet. Tabell 7 Kreditkvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6 Riskvikt || 20% || 50 || 100% || 100% || 150% || 150% 73.
Om de behöriga
myndigheterna anser att en position i ett fondföretag är förenat med särskilt
hög risk skall de kräva att den positionen ges riskvikt 150 %. 74.
Kreditinstitut kan
fastställa riskvikt för ett fondföretag enligt punkterna 76–78 om följande
kriterier är uppfyllda: a) Fondföretaget
förvaltas av ett företag som står under tillsyn i en medlemsstat eller, efter
godkännande av kreditinstitutets behöriga myndighet, i) kan det
förvaltas av ett företag som omfattas av tillsyn som anses motsvara de krav som
anges i gemenskapslagstiftningen, och ii) samarbete
mellan de behöriga myndigheterna är tillräckligt säkerställt. b) Fondföretagets
prospekt eller motsvarande dokument innefattar –
de kategorier av
tillgångar som fondföretaget har tillstånd att investera i, och –
om
investeringsbegränsningar tillämpas, gränsvärdena i fråga och metoderna för att
beräkna dem. c) Fondföretagets
verksamhet skall rapporteras minst en gång om året för att göra det möjligt att
bedöma tillgångar och skulder, inkomster och verksamhet under
rapporteringsperioden. 75.
Om en behörig myndighet
godkänner ett fondföretag i ett tredje land enligt vad som anges i punkt 74 a
kan en behörig myndighet i en annan medlemsstat utnyttja detta godkännande utan
att göra en egen bedömning. 76.
Om kreditinstitutet
känner till fondföretagets underliggande exponeringar kan det gå igenom dessa
underliggande exponeringar för att beräkna en genomsnittlig riskvikt för
fondföretaget med hjälp av de metoder som anges i artikel 78–83. 77.
Om kreditinstitutet inte
känner till fondföretagets underliggande exponeringar får det beräkna en
genomsnittlig riskvikt för fondföretaget enligt de metoder som anges i
artiklarna 78–83 med beaktande av följande regler: det skall antas att
företaget för kollektiva investeringar först investerar i exponeringsklasserna
med de högsta kapitalkraven till dess att den maximala gräns som företagets
regler medger för denna kategori är uppnådd, och att det därefter fortsätter
att i fallande ordning investera i de efterföljande exponeringsklasserna till
dess att den maximala totala investeringsgränsen är nådd. 78.
Kreditinstitut får använda
sig av en tredje part för att enligt de metoder som anges i punkterna 76–77
beräkna och rapportera riskvikt för fondföretaget förutsatt att beräkningens
och rapportens riktighet kan säkerställas tillfredsställande.
16.
ÖVRIGA POSTER
16.1.
Behandling
79.
Materiella
anläggningstillgångar i den mening som avses i artikel 4.10 i direktiv
86/635/EEG skall ges riskvikt 100 %. 80.
Förutbetalda kostnader
och upplupna intäkter för vilka ett institut inte kan fastställa någon motpart
enligt direktiv 86/635/EEG skall ges riskvikt 100 %. 81.
Kontanta poster som
håller på att uppbäras skall ges 20 % riskvikt. Kassabehållning och
likvärdiga poster skall ges 0 % riskvikt. 82.
Medlemsstaterna får
tillåta riskvikt 10 % för exponeringar mot institut som har specialiserat sig
på verksamhet inom interbank- och statslånemarknader i hemlandet och som är
föremål för ingående tillsyn av behöriga myndigheter, under förutsättning att
det för sådana tillgångsposter, enligt den bedömning som hemmedlemsstaternas
behöriga myndigheter gör, finns fullgod säkerhet i form av poster som getts
0 % eller 20 % riskvikt och som av myndigheterna godtagits som
betryggande säkerhet. 83.
Innehav av aktier och
andra delägarinstrument, såvitt de inte har dragits av från kapitalbasen, skall
ges en riskvikt på minst 100 %. 84.
Omyntat guld som förvaras
i egna valv eller på tilldelad plats ges riskvikt 0 % i den utsträckning
som institutet har förpliktelser i motsvarande form. 85.
I fråga om avtal om
försäljning och återköp och om rena terminsköp skall den riskvikt ges som
hänför sig till tillgångarna i fråga, och inte de som gäller för motparten. 86.
Om ett kreditinstitut ger
kreditriskskydd för ett antal exponeringar på villkor att det n-te
fallissemanget bland exponeringarna skall utlösa betalning och att denna
kredithändelse skall avsluta kontraktet skall den riskvikt användas som
föreskrivs i artiklarna 78–83, förutsatt att produkten har en kreditvärdering
av ett valbart ratinginstitut. Om någon sådan kreditvärdering inte föreligger
skall riskvikten för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1
exponeringar, upp till maximalt 1 250 % och multipliceras med det
nominella skyddsbeloppet som ges genom kreditderivatet för att bestämma det
riskvägda tillgångsbeloppet. De n-1 exponeringar som skall undantas från
summeringen skall fastställas på basis av att de skall innefatta de
exponeringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det
som gäller för de exponeringar som räknats in i summeringen. Del 2 –
Erkännande av ratinginstitut och inplacering av deras kreditbetyg
1.
METOD
1.1.
Objektivitet
1.
De behöriga myndigheterna
skall kontrollera att metoden för att tilldela kreditbetyg är strikt,
systematisk, konsekvent och valideras på grundval av historiska erfarenheter.
1.2.
Oberoende
2.
De behöriga myndigheterna
skall kontrollera att metodiken inte är föremål för yttre politisk påverkan
eller tvång, eller av ekonomiska påtryckningar som kan inverka på
kreditvärderingen. 3.
De behöriga myndigheterna
skall bedöma om ratinginstitutets metodik är oberoende med hänsyn till följande
faktorer: a) Ratinginstitutets
ägar- och organisationsstruktur. b) Ratinginstitutets
ekonomiska resurser. c) Ratinginstitutets
personalstyrka och sakkunskap. d) Ratinginstitutets
företagsstyrning.
1.3.
Fortlöpande översyn
4.
De behöriga myndigheterna
skall verifiera att ratinginstitutens kreditvärderingar är föremål för
fortlöpande översyn och beaktar förändringar av de finansiella villkoren. En
översyn skall genomföras efter alla betydande händelser och minst varje år. 5.
Innan ratinginstituten
erkänns skall de behöriga myndigheterna verifiera att värderingsmetoden för
varje marknadssegment tas fram enligt standarder av följande slag: a) Utfallstester
måste ha företagits i minst ett år. b) De behöriga
myndigheterna måste övervaka att ratinginstituten genomför översyner
regelbundet. c) De behöriga
myndigheterna måste kunna kräva information från ett ratinginstitut om i vilken
utsträckning det har varit i kontakt med den högsta ledningen i de enheter som
det värderar. 6.
De behöriga myndigheterna
skall vidta nödvändiga åtgärder för att omgående få information från
ratinginstituten om väsentliga förändringar av den metodik för tilldelning av
kreditbetyd som instituten använder.
1.4.
Öppenhet och information
7.
De behöriga myndigheterna
skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att principerna för det
ratinginstitutets metodik för tilldelning av kreditbetyg finns offentligt
tillgängliga för att alla eventuella användare skall kunna avgöra om de bygger
på rimliga grunder.
2.
ENSKILDA
KREDITVÄRDERINGAR
2.1.
Trovärdighet och
marknadsacceptans
8.
De behöriga myndigheterna
skall förvissa sig om att användarna på marknaden godtar ratinginstitutens
enskilda kreditbetyg som trovärdiga och tillförlitliga. 9.
Trovärdigheten skall
bedömas av de behöriga myndigheterna på grundval av faktorer av följande slag: a) Ratinginstitutets
marknadsandel. b) Ratinginstitutets
inkomster och mer allmänt dess ekonomiska resurser. c) Huruvida det
förekommer någon prissättning på grundval av kreditbetygen.
2.2.
Öppenhet och information
10.
De behöriga myndigheterna
skall verifiera att de enskilda kreditvärderingar finns tillgängliga på
likvärdiga villkor åtminstone för alla parter som har ett berättigat intresse
av dessa. 11.
De behöriga myndigheterna
skall särskilt verifiera att enskilda kreditvärderingar finns tillgängliga för
icke-nationella parter på likvärdiga villkor som för nationella parter som har
berättigat intresse av dessa enskilda kreditvärderingar.
3.
INPLACERING
12.
För att skilja mellan de
relativa risknivåer som uttrycks genom varje kreditbetyg skall de behöriga
myndigheterna beakta kvantitativa faktorer såsom den långfristiga andelen
fallissemang när det gäller alla poster som getts samma kreditvärdering. När
det gäller nyligen etablerade ratinginstitut och sådana som inte har hunnit
registrera uppgifter om fallissemang under någon längre tid skall de behöriga
myndigheterna begära att det ratinginstitutet uppskattar den långfristiga
andelen fallissemang när det gäller alla poster som getts samma kreditbetyg. 13.
För att skilja mellan de
relativa risknivåer som uttrycks genom varje kreditbetyg skall de behöriga
myndigheterna beakta kvalitativa faktorer såsom den emittentgrupp som
ratinginstitutet täcker, den kreditbetygsskala som ratinginstitutet tillämpar,
varje kreditbetygs betydelse och det ratinginstitutets definition av
fallissemang. 14.
De behöriga myndigheterna
skall jämföra andelen fallissemang för varje kreditbetyg från ett enskilt
ratinginstitut och ställa den i förhållande till ett referensvärde som bygger
på den andel fallissemang som andra ratinginstitut registrerat för en
emittentpopulation som de behöriga myndigheterna anser ligga på en likvärdig
kreditrisknivå. 15.
Om de behöriga
myndigheterna anser att andelen registrerade fallissemang när det gäller ett
enskilt ratinginstituts kreditbetyg är avsevärt och systematiskt högre än
referensvärdet skall de behöriga myndigheterna placera ratinginstitutets
kreditbetyg på ett steg i kreditkvalitetsskalan som innebär högre risk. 16.
När de behöriga
myndigheterna har höjt den tilldelade riskvikten för ett visst kreditbetyg från
ett enskilt ratinginstitut får de, om ratinginstitutet visar att andelen
fallissemang när det gäller det aktuella kreditbetyget inte längre är
väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet, besluta att åter placera
ratinginstitutets kreditbetyg på det ursprungliga steget i kreditkvalitetsskalan.
Del 3 –
Användning av ratinginstituts kreditvärderingar för att fastställa riskvikt
1.
Behandling
1.
Ett institut kan utse ett
eller flera valbara ratinginstitut för att fastställa riskvikt för
tillgångsposter och poster utanför balansräkningen. 2.
Ett kreditinstitut som
beslutar att använda kreditvärderingar från ett valbart ratinginstitut för en
viss kategori poster måste använda dessa kreditvärderingar genomgående för alla
exponeringar som tillhör denna kategori. 3.
Ett institut som beslutar
att använda de kreditvärderingar från ett ratinginstitut måste använda dem
fortlöpande och konsekvent. 4.
Ett kreditinstitut får
bara använda kreditvärderingar från ratinginstitut som beaktar alla belopp,
dvs. både kapital- och räntebelopp, som det har fordringar på. 5.
Om det bara finns en
kreditvärdering tillgänglig från ett utsett ratinginstitut för en post skall
den kreditvärderingen användas för att fastställa riskvikt för den posten. 6.
Om det finns två
kreditvärderingar tillgängliga från utsedda ratinginstitut och de ger två olika
riskvikter för en post skall den högre riskvikten tillämpas. 7.
Om fler än två
kreditvärderingar finns tillgängliga från utsedda ratinginstitut för en post
skall de båda värderingarna som ger lägst riskvikt beaktas. Om de två lägsta
riskvikterna skiljer sig åt skall den högre av dessa tillämpas. Om de två
lägsta riskvikterna är samma skall den riskvikten tillämpas. 8.
Kreditinstituten skall
använda begärda kreditvärderingar. De behöriga myndigheterna får tillåta
kreditinstituten att använda icke-begärda kreditvärderingar.
2.
Kreditvärderingar av
emittenter och emissioner
9.
Om det föreligger en
kreditvärdering för ett särskilt emissionsprogram eller facilitet som posten
som utgör exponeringen tillhör, skall denna kreditvärdering användas för att
fastställa den tillämpliga riskvikten för denna post. 10.
Om det inte föreligger
någon direkt tillämplig kreditvärdering för en viss post, men däremot en
kreditvärdering för ett specifikt emissionsprogram eller facilitet som posten
som utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän
kreditvärdering för emittenten skall den kreditvärderingen användas om den ger
en högre riskvikt än vad som annars vore fallet eller om den ger en lägre
riskvikt och den berörda exponeringen rankas jämsides eller före i alla
avseenden i förhållande till emissionsprogrammet, faciliteten eller till
oprioriterade fordringar på emittenten. 11.
Punkterna 9 och 10 skall
inte hindra tillämpningen av punkterna 65–68 i del 1 i denna bilaga. 12.
Kreditvärderingar för
emittenter inom en företagsgrupp får inte användas som kreditvärdering för en
annan emittent inom samma företagsgrupp.
3.
Långfristiga och
kortfristiga kreditvärderingar
13.
Kortfristiga
kreditvärderingar får bara användas för kortfristiga tillgångar och poster
utanför balansräkningen som utgör exponeringar mot institut och företag. 14.
En kortfristig
kreditvärdering skall bara tillämpas på den post som den avser, och den skall
inte användas för att härleda riskvikt för andra poster. 15.
Om en facilitet med
kortfristig kreditvärdering ges riskvikten 150 % skall, trots vad som
anges i punkt 14, alla exponeringar utan rating och säkerhet mot den gäldenären
oberoende av om de är kortfristiga eller långfristiga, också ges 150 %
riskvikt. 16.
Om en kortfristig
facilitet ges 50 % riskvikt skall, trots vad som anges i punkt 14, ingen
kortfristig exponering utan säkerhet ges en riskvikt som är lägre än
100 %.
4.
Poster i nationell och
utländsk valuta
17.
En kreditvärdering som
avser en post som är tecknad i gäldenärens nationella valuta kan inte användas
för att härleda riskvikt för en annan exponering mot samma gäldenär som är
tecknad i utländsk valuta. 18.
Om en exponering uppstår
genom en banks deltagande i ett lån som har utvidgats av en multilateral
utvecklingsbank vars status som prioriterad borgenär är erkänd på marknaden kan
de behöriga myndigheterna, trots vad som anges i punkt 17, tillåta att
kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta används för att
fastställa riskvikt. BILAGA VII
Internmetoden
Del 1 – Riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp
1.
Beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp för kreditrisk
1.
Såvida inte något annat
anges skall riskparametrarna sannolikhet för fallissemang (PD), förlust vid
fallissemang (LGD) och löptid (M) fastställas enligt del 2 och
exponeringsvärdet skall fastställas enligt del 3. 2.
Det riskvägda
exponeringsbeloppet för varje exponering skall beräknas enligt följande
formler:
1.1.
Riskvägda
exponeringsbelopp för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar
och centralbanker
3.
Om inte annat följer av
punkterna 4–8 skall de riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar mot
företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker beräknas
enligt följande formler: Korrelation (R) = Löptidsfaktor (b) = Riskvikt (RW) = N()
betecknar den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad
normalfördelad slumpvariabel (dvs. sannolikheten för att en normalfördelad
slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika
med x). betecknar den
inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad
slumpvariabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att =
z). Riskvägt
exponeringsbelopp = RW * exponeringsbelopp 4.
När det gäller
exponeringar mot företag där den totala årliga försäljningen för den koncern
som företaget tillhör inte överstiger 50 miljoner euro får kreditinstituten
använda följande korrelationsformel för beräkning av riskvikt för exponeringar
mot företag. I denna formel uttrycks S som total omsättning per år i miljoner
euro med 5 miljoner
euro <= S <= 50 miljoner euro. Rapporterad
omsättning som understiger 5 miljoner euro skall behandlas som om den
motsvarade 5 miljoner euro. När det gäller en grupp av köpta fordringar skall
den totala årliga omsättningen vara ett vägt genomsnitt av gruppens enskilda
exponeringar. Korrelation (R) = Kreditinstituten skall
ersätta total omsättning per år med koncernens totala tillgångar om den totala omsättningen
per år inte är ett lämpligt mått på företagets storlek och totala tillgångar är
ett lämpligare mått än total omsättning per år. 5.
För exponeringar som
utgör specialutlåning och där kreditinstitutet inte kan visa att dess PD-skattningar
uppfyller minimikraven i del 4 skall riskvikt ges enligt tabell 1. Tabell 1: Resterande löptid || Kategori 1 || Kategori 2 || Kategori 3 || Kategori 4 || Kategori 5 Mindre än 2,5 år || 50 % || 70 % || 115 % || 250 % || 0 % Lika med eller mer än 2,5 år || 70 % || 90 % || 115 % || 250 % || 0 % De behöriga
myndigheterna får tillåta att ett kreditinstitut genomgående ger förmånliga
riskvikter på 50 % till exponeringar i kategori 1 och 70 % till
exponeringar i kategori 2 förutsatt att kreditinstitutets krav för att bevilja
krediter och kraven med avseende på andra riskpåverkande faktorer framstår som
högt ställda för den aktuella kategorin. När kreditinstituten
åsätter exponeringar som utgör specialutlåning riskvikt skall de beakta
följande faktorer: finansiell styrka, politiskt och rättsligt klimat,
transaktionernas och/eller tillgångarnas särdrag, de medverkande och
utvecklande parternas styrka, däribland eventuella inkomster från offentliga
och privata partnerskap och förekomsten av säkerheter. 6.
För att vara berättigade
till företagsbehandling skall köpta företagsfordringar uppfylla minimikraven i
punkterna 104–108 i del 4. I fråga om köpta företagsfordringar som dessutom
uppfyller villkoren i punkt 12, och där det skulle vara onödigt betungande för
ett kreditinstitut att tillämpa standarder för riskbedömning för exponeringar
mot företag enligt del 4, får standarder för riskbedömning för hushållsexponeringar
enligt del 4 användas. 7.
I fråga om köpta
företagsfordringar gäller att sådana åtgärder i form av återbetalningsbara
prisavdrag, säkerheter eller partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd
med avseende på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som
förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på värdepapperisering. 8.
Om ett kreditinstitut ger
kreditriskskydd för ett antal exponeringar på villkor att det n-te fallissemanget
bland exponeringarna skall utlösa betalning och att denna kredithändelse skall
avsluta kontraktet skall den riskvikt användas som föreskrivs i artiklarna
94–101, förutsatt att produkten har en kreditvärdering av ett valbart
ratinginstitut. Om någon sådan kreditvärdering inte föreligger skall riskvikten
för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1 exponeringar, där
summan av det förväntade förlustbeloppet multiplicerat med 12,5 och det
riskvägda exponeringsbeloppet inte skall överstiga det nominella beloppet på
det skydd som ges av kreditderivatet multiplicerat med 12,5. De n-1
exponeringar som skall undantas från summeringen skall fastställas på basis av
att de skall innefatta de exponeringar som ger upphov till ett lägre riskvägt
exponeringsbelopp än det som gäller för någon av de exponeringar som räknats in
i summeringen.
1.2.
Riskvägda
exponeringsbelopp för hushållsexponeringar
9.
Om inte annat följer av
punkterna 10 och 11 skall riskvägda exponeringsbelopp för hushållsexponeringar
beräknas enligt följande formler: Korrelation (R) = Riskvikt (RW): N()
betecknar den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad
normalfördelad slumpvariabel (dvs. sannolikheten för att en normalfördelad
slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika
med x). betecknar den
inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad
slumpvariabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att =
z). Riskvägt
exponeringsbelopp = RW * exponeringsbelopp 10.
När det gäller
hushållsexponeringar där säkerhet ställts i form av fastighetspant skall en
korrelation (R) på 0,15 ersätta det värde som erhålls enligt
korrelationsformeln i punkt 9. 11.
När det gäller
kvalificerade rullande hushållsexponeringar enligt definitionen i a till e
skall en korrelation (R) på 0,04 ersätta det värde som erhålls enligt
korrelationsformeln i punkt 9. Exponeringar skall
betecknas som kvalificerade rullande hushållsexponeringar om de uppfyller
följande villkor: a) Exponeringarna
skall vara mot en eller flera fysiska personer. b) Exponeringarna
skall vara rullande, utan säkerhet och, så länge de inte tas i anspråk,
villkorslöst återkalleliga av kreditinstitutet. (I detta sammanhang definieras
rullande exponeringar som exponeringar där kundernas utestående belopp tillåts
fluktuera på grundval av deras beslut att låna och betala tillbaka upp till en
gräns som fastställts av kreditinstitutet.) Outnyttjade kreditmöjligheter kan
betraktas som villkorslöst återkalleliga om villkoren tillåter kreditinstitutet
att annullera dem i den utsträckning som lagstiftningen om konsumentskydd och
anknutna områden medger. c) Exponeringen i
underportföljen mot en enskild person får uppgå till maximalt 100 000
euro. d) Kreditinstitutet
kan visa att korrelationsformeln i denna punkt bara används för portföljer där
förlustnivån visat låg volatilitet i förhållande till genomsnittsnivån,
särskilt inom de låga PD-intervallen. Tillsynsmyndigheterna skall kontrollera
hur volatiliteten i förlustnivån förhåller sig till den genomsnittliga
förlustnivån både för den totala portföljen av kvalificerade rullande
hushållsexponeringar och för de enskilda delportföljerna, och vara beredda att
utbyta information över gränserna om särdragen hos de kvalificerade rullande
hushållskrediternas förlustnivåer. e) De behöriga
myndigheterna delar uppfattningen om att behandling som en kvalificerad
rullande hushållsexponering överensstämmer med underportföljens underliggande
riskegenskaper. 12.
För att vara berättigade
till hushållsbehandling skall förvärvade fordringar uppfylla minimikraven i
punkterna 104–108 i del 4 och följande villkor: a) Kreditinstitutet
har förvärvat fordringarna från en eller flera oberoende säljande tredje parter
och dess exponering mot fordringarnas gäldenärer innefattar inte någon
exponering som direkt eller indirekt har sitt ursprung hos kreditinstitutet. b) De förvärvade
fordringarna skall ha uppstått på rent marknadsmässiga grunder mellan säljaren
och gäldenären. Företagsinterna fordringar och fordringar som balanseras mot
motkonton mellan företag som köper och säljer till varandra kan därför inte
komma ifråga. c) Det förvärvande
kreditinstitutet har en fordran på all avkastning från de köpta fordringarna
eller proportionell ränta på avkastningen. d) Portföljen med
köpta fordringar är tillräckligt diversifierad. 13.
I fråga om förvärvade
företagsfordringar gäller att sådana åtgärder i form av återbetalningsbara
prisavdrag, säkerheter eller partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd
med avseende på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som
förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på värdepapperisering. 14.
I fråga om hybridgrupper
med köpta hushållsfordringar, där de förvärvande kreditinstituten inte kan
separera exponeringar mot säkerhet i fastigheter och kvalificerade rullande
hushållsexponeringar från andra hushållsexponeringar, skall den
hushållsriskviktfunktion som ger det högsta kapitalkravet för dessa
exponeringar gälla.
1.3.
Riskvägda
exponeringsbelopp för aktieexponeringar
15.
Efter godkännande av de
behöriga myndigheterna får ett kreditinstitut använda olika metoder för olika
portföljer, när kreditinstitutet självt använder olika metoder internt. Om ett
kreditinstitut får tillåtelse att använda olika metoder skall det styrka för de
behöriga myndigheterna att beslutet är konsekvent och inte styrs av tillsynsarbitrage.
16.
Utan hinder av punkt 15
får de behöriga myndigheterna tillåta att riskvägda exponeringsbelopp för
aktieexponeringar mot företag som tillhandahåller anknutna tjänster tilldelas i
enlighet med behandlingen av övriga motpartslösa tillgångar.
1.3.1.
Förenklad
riskviktmetod
17.
De riskvägda
exponeringsbeloppen skall beräknas enligt följande formel: Riskvikt (RW) =
190 % för exponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer av andra
former av riskkapitalengagemang. Riskvikt (RW) =
290 % för exponeringar i börsnoterade aktier. Riskvikt
(RW) = 370 % för övriga aktieexponeringar. Riskvägt
exponeringsbelopp = RW * exponeringsbelopp 18.
Korta avistapositioner
och derivatinstrument som hålls utanför handelslagret får balansera långa
positioner i samma enskilda värdepapper förutsatt att dessa instrument
uttryckligen har utpekats som säkringar av bestämda aktieexponeringar och att
de tillhandahåller skydd för ytterligare minst ett år. Övriga korta positioner
skall behandlas som om de vore långa positioner varvid den relevanta riskvikten
tillämpas på varje positions absoluta värde. I fråga om positioner där det
finns en löptidsobalans skall metoden för företagsexponeringar tillämpas. 19.
Kreditinstituten får ta
hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieexponering enligt
de metoder som anges i artiklarna 90–93.
1.3.2.
PD/LGD-metod
20.
De riskvägda
exponeringsbeloppen skall beräknas enligt formlerna i punkt 3. Om
kreditinstitutet inte har tillräckligt med information för att kunna använda
definitionen på fallissemang i punkterna 44–48 i del 4 skall riskvikterna
räknas upp med faktorn 1,5. 21.
För varje enskild
exponering får summan av den förväntade förlusten multiplicerad med 12,5 och
det riskvägda exponeringsbeloppet inte överstiga exponeringsbeloppet
multiplicerat med 12,5. 22.
Kreditinstituten får
godkänna obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieexponering enligt de
metoder som anges i artiklarna 90–93. Därvid skall ett LGD-värde på 90 %
av exponeringen mot tillhandahållaren av säkringen tillämpas. För icke noterade
aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer får ett LGD-värde på
65 % användas. För detta ändamål skall löptiden M vara 5 år.
1.3.3.
Metod
baserad på egna modeller för riskhantering
23.
Det riskvägda
exponeringsbeloppet skall motsvara den potentiella förlust på institutets
aktieexponeringar som motsvarar ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall i
en intern value at risk-modell avseende skillnaden mellan den kvartalsvisa
avkastningen och en relevant riskfri räntenivå under en lång jämförelseperiod,
multiplicerad med faktorn 12,5. De riskvägda exponeringsbeloppen på den
enskilda exponeringsnivån skall minst motsvara det minsta riskvägda
exponeringsbelopp som krävs enligt PD/LGD-metoden och de motsvarande förväntade
förlustbeloppen multiplicerade med 12,5. 24.
Kreditinstituten får
godkänna obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieposition.
1.4.
Riskvägda
exponeringsbelopp för övriga motpartslösa tillgångar
25.
De riskvägda
exponeringsbeloppen skall beräknas enligt följande formel: Riskvägt exponeringsbelopp
= 100 % * exponeringsvärde
2.
Beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp för förvärvade fordringars utspädningsrisk
26.
Riskvikter för förvärvade
företags- och hushållsfordringars utspädningsrisk. Riskvikterna skall
beräknas enligt formeln i punkt 3. Parametrarna PD och LGD skall fastställas
enligt del 2, exponeringsvärdet skall fastställas enligt del 3 och M skall vara
1 år. Om ett kreditinstitut kan styrka för de behöriga myndigheterna att
utspädningsrisken är försumbar, behöver den inte beaktas.
3.
Beräkning av förväntade
förlustbelopp
27.
Såvida inget annat anges
skall parametrarna PD och LGD fastställas enligt del 2 och exponeringsvärdet
enligt del 3. 28.
Det förväntade
förlustbeloppet för exponeringar mot företag, kreditinstitut, nationella
regeringar och centralbanker samt hushållsexponeringar skall beräknas enligt
följande formler: Förväntad förlust (EL) = PD
× LGD Förväntat förlustbelopp
= EL × exponeringsbelopp Överkursbelopp (som
erlagts) för köpta exponeringar skall behandlas som EL. 29.
EL-värden för exponeringar
som utgör specialutlåning där kreditinstitut bestämmer riskvikt enligt
metoderna i punkt 5 skall fastställas enligt tabell 2. Tabell 2 Resterande löptid || Kategori 1 || Kategori 2 || Kategori 3 || Kategori 4 || Kategori 5 Mindre än 2,5 år || 0 % || 5 % || 35 % || 100 % || 625 % EL lika med eller mer än 2,5 år || 5 % || 10 % || 35 % || 100 % || 625 % Om de behöriga
myndigheterna har tillåtit ett kreditinstitut att genomgående ge förmånliga
riskvikter på 50 % till exponeringar i kategori 1 och 70 % till
exponeringar i kategori 2 skall EL-värdet för exponeringar i kategori 1 anges
till 0 % och för exponeringar i kategori 2 till 5 %. 30.
Det förväntade
förlustbeloppet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet
beräknas enligt metoderna i punkterna 17–19 skall beräknas enligt följande
formel: Förväntat förlustbelopp
= EL × exponeringsbelopp Följande EL-värden skall
användas: Förväntad förlust (EL) = 10 %
för exponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer av andra former av
riskkapitalengagemang. Förväntad förlust (EL) = 10 %
för börsnoterade aktieexponeringar. Förväntad förlust (EL) = 30 %
för alla övriga aktieexponeringar. 31.
Det förväntade
förlustbeloppet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet
beräknas enligt metoderna i punkterna 20–22 skall beräknas enligt följande
formler: Förväntad förlust (EL) = PD
× LGD Förväntat förlustbelopp
= EL × exponeringsbelopp 32.
Det förväntade
förlustbeloppet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet
beräknas enligt metoderna i punkterna 23–24 skall vara 0 %. 33.
Det förväntade
förlustbeloppen för förvärvade fordringars utspädningsrisk skall beräknas
enligt följande formel: Förväntad förlust (EL) = PD
× LGD Förväntat förlustbelopp
= EL × exponeringsbelopp
4.
Behandling av förväntade
förlustbelopp
34.
De förväntade förlustbelopp
som beräknats enligt punkterna 28, 29 och 33 skall dras av från summan av
värderegleringar och avsättningar som avser dessa exponeringar. Underkursbelopp
på förvärvade exponeringar enligt punkt 1 i del 3 skall behandlas på samma sätt
som värderegleringar, medan överkursbelopp på förvärvade exponeringar enligt
punkt 1 i del 3 skall läggas till det förväntade förlustbeloppet. Förväntade
förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar samt värderegleringar och
avsättningar som avser dessa exponeringar skall inte tas med i denna beräkning.
Del 2 – PD,
LGD och löptid 1.
Parametrarna sannolikhet
för fallissemang (PD), förlust vid fallissemang (LGD) och löptid (M) för
beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt
del 1 skall skattas av kreditinstitutet enligt del 4 med beaktande av följande
bestämmelser:
1.
Exponeringar mot företag,
institut och nationella regeringar och centralbanker
1.1.
PD
2.
PD-värdet för en
exponering mot ett företag eller ett kreditinstitut skall vara minst 0,03 %.
3.
För förvärvade
företagsfordringar skall PD-värdet om kreditinstitutet inte kan visa att dess
PD-skattningar uppfyller minimikraven i del 4, fastställas enligt följande
metoder: PD för icke efterställda fordringar på förvärvade företagsfordringar
skall motsvara kreditinstitutens skattning av EL dividerat med LGD för dessa
fordringar. PD för efterställda fordringar på förvärvade företagsfordringar
skall motsvara kreditinstitutens skattning av EL. Om kreditinstitutet får
använda egna skattningar av LGD för företagsexponeringar och det kan bryta ner
sina EL-skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och LGD-värden
på ett tillförlitligt sätt får PD-skattningen användas. 4.
PD för fallerande
gäldenärer skall vara 100 %. 5.
Kreditinstitut får ta
hänsyn till obetalt kreditriskskydd i PD enligt bestämmelserna i artiklarna
90–93. 6.
Kreditinstitut som
använder egna LGD-skattningar får ta hänsyn till obetalt kreditskydd genom att
anpassa PD-värdena enligt punkt 11. 7.
När det gäller
utspädningsrisk för köpta företagsfordringar skall PD anges till samma värde
som EL-skattningen för utspädningsrisk. Om ett kreditinstitut får använda egna
LGD-skattningar för företagsexponeringar och det kan bryta ner sina
EL-skattningar för utspädningsrisk för köpta fordringar till PD- och LGD-värden
på ett tillförlitligt sätt, får PD-skattningen användas.
1.2.
LGD
8.
Kreditinstitut skall
använda följande LGD-värden: a) Icke
efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 45 %. b) Efterställda
exponeringar utan godtagbar säkerhet: 75 %. c) Kreditinstitut
får ta hänsyn till betalt och obetalt kreditriskskydd vid beräkningen av LGD
enligt bestämmelserna i artiklarna 90–93. d) Täckta
obligationer enligt definitionen i punkterna 65–67 i del 1 i bilaga VI får ges
ett LGD-värde på 12,5 %. e) För
exponeringar i icke efterställda förvärvade företagsfordringar skall 45 %
anges, om kreditinstitutet inte kan visa att dess PD-skattningar uppfyller
minimikraven i del 4. f) För
exponeringar i efterställda förvärvade företagsfordringar skall 100 % anges om
kreditinstitutet inte kan visa att dess PD-skattningar uppfyller minimikraven i
del 4. g) För
utspädningsrisk för köpta företagsfordringar skall 75 % anges. 9.
Om ett kreditinstitut får
använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar och det kan bryta ner
sina skattningar av EL för förvärvade företagsfordringar till PD- och
LGD-värden på ett tillförlitligt sätt, får det för utspädningsrisk och risk för
fallissemang, utan hinder av punkt 8, använda LGD-skattningen för förvärvade
företagsfordringar. 10.
Om ett kreditinstitut får
använda egna LGD-skattningar för exponeringar mot företag, institut, nationella
regeringar och centralbanker får hänsyn tas till obetalt kreditriskskydd, utan
hinder av punkt 8, genom att skattningarna av PD eller LGD anpassas under
iakttagande av minimikraven i del 4 och med de behöriga myndigheternas
godkännande. Ett kreditinstitut skall inte ge garanterade exponeringar ett
justerat PD- eller LGD-värde så att den justerade riskvikten blir lägre än vad
motsvarande riskvikt för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren
skulle vara.
1.3.
Löptid
11.
Om inte annat följer av
punkt 12 skall kreditinstituten ge exponeringar till följd av repor eller
värdepappers- eller råvarulån en löptid (M) på 0,5 år och alla andra
exponeringar en löptid (M) på 2,5 år. De behöriga myndigheterna får kräva att
alla kreditinstitut inom deras territorium tillämpar ett M-värde enligt punkt
12 för alla exponeringar. 12.
Kreditinstitut som får
använda egna LGD-värden eller egna konverteringsfaktorer för exponeringar mot
företag, kreditinstitut eller nationella regeringar och centralbanker skall
beräkna M för varje sådan exponering enligt vad som anges i a-e och med
beaktande av vad som anges i punkterna 13–15. Värdet på M får inte i något fall
vara högre än 5 år. a) För ett
instrument med ett fastställt betalningsflödesschema skall M beräknas enligt
följande formel: M = MAX{1; MIN{ ; 5}} där CFt betecknar
betalningsflöden (kapitalbelopp, räntebetalningar och avgifter)
som enligt kontraktet skall betalas av gäldenären under perioden t. b) För derivat som
omfattas av ett ramavtal om nettning skall värdet på M anges till exponeringens
vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock skall vara minst 1 år. Det
nominella beloppet för varje exponering skall användas för att väga löptiden. c) För
exponeringar till följd av repor eller värdepappers- eller råvarulån som
omfattas av ett ramavtal om nettning skall värdet på M anges till
transaktionens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock skall vara
minst 5 dagar. Det nominella beloppet för varje transaktion skall användas för
att väga löptiden. d) Om ett
kreditinstitut får använda egna PD-skattningar för förvärvade
företagsfordringar skall M för belopp som tagits i anspråk motsvara de köpta
fordringarnas vägda genomsnittliga löptid, där M skall dock vara minst 1 år. Samma
värde på M skall även användas för outnyttjade belopp inom ramen för ett
bindande köpåtagande, förutsatt att faciliteten innehåller effektiva
sidovillkor, mekanismer som utlöser förtida amortering eller andra inslag som
skyddar det köpande kreditinstitutet från en betydande försämring av de
framtida fordringar som det måste köpa enligt facilitetens villkor. Om sådant
skydd saknas skall M för outnyttjade belopp beräknas som summan av den mest
långfristiga potentiella fordringen enligt köpavtalet och den återstående
löptiden för köpfaciliteten, där M dock skall vara minst 1 år. e) För andra
instrument än de som nämns i denna punkt eller om ett kreditinstitut inte kan
beräkna M enligt vad som anges i a, skall M sättas till den maximala
återstående tiden (i antal år) som gäldenären får ta i anspråk för att uppfylla
kontraktsförpliktelserna fullt ut, där M dock skall vara minst 1 år. 13.
För av de behöriga
myndigheterna särskilt angivna kortfristiga exponeringar med en återstående
löptid på mindre än ett år, som inte är en del av kreditinstitutens löpande
finansiering av gäldenären, skall M, utan hinder av punkt 12 a, b, d och e,
vara minst en dag. 14.
Vad gäller exponeringar
mot företag som har sitt säte inom gemenskapen och som har en konsoliderad
omsättning och konsoliderade tillgångar som uppgår till mindre än 500 miljoner
euro får de behöriga myndigheterna tillåta användning av M enligt punkt 11. 15.
Löptidsobalanser skall
behandlas enligt artiklarna 90–93.
2.
Hushållsexponeringar
2.1.
PD-värde
16.
En exponerings PD-värde
skall vara minst 0,03 %. 17.
För gäldenärer som har
fallerat och – om metoden med skuldtyper används – för skuldtyper där
fallissemang föreligger skall PD-värdet vara 100 %. 18.
När det gäller utspädningsrisk
för förvärvade fordringar skall PD-värdet anges till samma värde som
skattningen av EL för utspädningsrisk. Om ett kreditinstitut kan bryta ner sina
skattningar av EL för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD- och
LGD-värden på ett tillförlitligt sätt får PD-skattningen användas. 19.
Hänsyn får tas till
obetalt kreditriskskydd genom justering av PD-värden om inget annat följer av
punkt 21.
2.2.
LGD-värde
20.
Kreditinstituten skall ta
fram egna skattningar av LGD-värden med iakttagande av minimikraven i del 4 och
under förutsättning att de godkänns av de behöriga myndigheterna. För
utspädningsrisk för köpta fordringar skall ett LGD-värde på 75 % användas.
Om ett kreditinstitut kan bryta ner sina EL-skattningar för utspädningsrisk för
förvärvade fordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt får
PD-skattningen användas. 21.
Hänsyn får tas till
obetalt kreditriskskydd för en enskild exponering eller grupp av exponeringar
genom justering av PD- och LGD-skattningarna med hänsyn till minimikraven i
punkt 95–103 i del 4 och de behöriga myndigheternas godkännande. Ett
kreditinstitut skall inte ge garanterade exponeringar ett justerat PD- eller
LGD-värde så att den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande
riskvikt för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.
3.
Aktieexponeringar enligt
PD/LGD-metoden
3.1.
PD-värde
22.
PD-värdena skall
fastställas enligt metoderna för företagsexponeringar. Följande minsta
PD-värden skall tillämpas: a) 0,09 % för
exponeringar i börsnoterade aktier, om placeringen är en del av en långfristig
kundrelation. b) 0,09 % för
exponeringar i ej börsnoterade aktier, om avkastningen på placeringen är
baserad på regelbundna och återkommande kassaflöden som inte härrör från
realisationsvinster. c) 0,40 % för
exponeringar i börsnoterade aktier inbegripet övriga korta positioner enligt
punkt 17 i del 1. d) 1,25 % för alla
övriga aktieexponeringar, inbegripet övriga korta positioner enligt punkt 17 i
del 1.
3.2.
LGD-värde
23.
Exponeringar i
tillräckligt diversifierade portföljer av andra former av riskkapitalengagemang
får ges ett LGD-värde på 65 %. 24.
Alla övriga exponeringar
skall ges ett LGD-värde på 90 %.
3.3.
Löptid
25.
Alla exponeringar skall
ges ett M-värde på 5 år. Del 3 –
Exponeringsvärde
1.
Exponeringar mot företag,
kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker samt
hushållsexponeringar
1.
Om inget annat anges
skall exponeringsvärdet för exponeringar i balansräkningen mätas före avdrag
för värderegleringar. Denna regel gäller även för tillgångar som köpts för ett
pris som skiljer sig från skuldbeloppet. För köpta tillgångar betecknas
skillnaden mellan skuldbelopp och registrerat nettovärde i kreditinstitutens
balansräkningar som underkurs om skuldbeloppet är större och som överkurs om
det är mindre. 2.
Om kreditinstituten använder
ramavtal om nettning i fråga om repor/utlåning eller lån av värdepapper skall
exponeringsvärdet beräknas enligt artiklarna 90–93. 3.
Vid nettning i
balansräkningen av lån och insättningar skall kreditinstituten använda de
metoder som anges i artiklarna 90–93 för beräkning av exponeringsvärdet. 4.
Vid hyresavtal skall
exponeringsvärdet motsvara nuvärdet av hyresbetalningarna. 5.
När det gäller posterna i
bilaga IV skall exponeringsvärdet fastställas genom en av de båda metoder som
anges i bilaga III. 6.
Exponeringsvärdet för
beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringar skall
motsvara det utestående beloppet minus kapitalkraven för utspädningsrisk före
kreditriskreducerande åtgärder. 7.
Utan hinder av punkt 5 är
kontrakt som omsätts på en erkänd börs och kontrakt i utländsk valuta (förutom
kontrakt som avser guld) med en ursprunglig löptid på 14 kalenderdagar eller
mindre undantagna från tillämpning av de metoder som anges i bilaga III och
skall ges exponeringsvärdet noll. 8.
Utan hinder av punkt 5
får de behöriga myndigheterna från tillämpningen av metoderna i bilaga III
undanta OTC-kontrakt som clearas av clearingorganisationer som utgör rättslig
motpart och vars deltagare alla dagligen ställer full säkerhet för den
exponering de utsätter clearingorganisationen för, vilket täcker både löpande
ersättningskostnader och eventuell framtida exponering. Kontrakten skall då ges
exponeringsvärdet noll. Den säkerhet som ställs
skall vara av följande slag: a) Säkerheter som
får ges riskvikt 0 %. b) Kontantinsättningar
som gjorts i det utlånande kreditinstitutet. c) Insättningsbevis
eller liknande instrument som emitterats och förvaras av det utlånande
kreditinstitutet. Den behöriga myndigheten
skall särskilt försäkra sig om att det har vidtagits åtgärder för att eliminera
risken för att clearingsorganisationens exponeringar kan komma att överstiga
marknadsvärdet på ställda säkerheter. 9.
Exponeringsvärdet för
outnyttjade förvärvade åtaganden avseende rullande förvärvade
företagsfordringar skall beräknas som det belopp som inte utnyttjats av
åtagandet multiplicerat med 75 %. 10.
Om en exponering har
formen av värdepapper som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom
ramen för en repa eller ett aktie- eller råvarulån skall exponeringsvärdet
motsvara värdepapperens eller råvarornas värde som fastställts enligt artikel
74. Om den fullständiga metoden för finansiella säkerheter, som anges i del 3 i
bilaga VIII, används skall exponeringsvärdet ökas med den volatilitetsjustering
som är tillämplig för dessa värdepapper eller råvaror enligt bilagan. 11.
Exponeringsvärdet för
följande poster skall beräknas som det belopp som inte utnyttjats av åtagandet
multiplicerat med en konverteringsfaktor. Kreditinstitut skall
använda följande konverteringsfaktorer: a) För
oförbindliga låneramar, som är villkorslöst återkalleliga, eller som kan
annulleras när som helst av kreditinstitutet utan förhandsanmälan, skall en
konverteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna tillämpa en
konverteringsfaktor på 0 % skall kreditinstituten aktivt övervaka
gäldenärens finansiella ställning och de interna kontrollsystemen skall göra
det möjligt att omedelbart upptäcka en försämring av gäldenärens
kreditkvalitet. Outnyttjade hushållslåneramar kan betraktas som villkorslöst
återkalleliga om villkoren tillåter kreditinstitutet att annullera dem i den
utsträckning som konsumentskyddet och anknuten lagstiftning tillåter detta. b) För
kortfristiga remburser där levererade varor utgör säkerhet skall en
konverteringsfaktor på 20 % tillämpas för både det öppnande och
bekräftande institutet. c) För övriga
låneramar, note issuance facilities (NIF) och revolving underwriting
facilities (RUF) skall en konverteringsfaktor på 75 % tillämpas. d) Kreditinstitut
som uppfyller minimikraven för användning av egna skattningar av
konverteringsfaktorer enligt vad som anges i del 4 får använda sina egna
skattningar av konverteringsfaktorer för olika produkttyper under förutsättning
att de behöriga myndigheterna godkänner det. 12.
Om ett åtagande avser en
förpliktelse att ingå ett annat åtagande skall den lägre av de två
konverteringsfaktorerna för de enskilda åtagandena användas. 13.
För alla övriga poster
utanför balansräkningen utom de som nämns i punkterna 1–11 skall
exponeringsvärdet fastställas enligt bilaga II.
2.
Aktieexponering
14.
Exponeringsvärdet skall
motsvara det värde som anges i externredovisningen. Följande mått på
aktieexponeringar får användas: a) För placeringar
som tas upp till verkligt värde och där värdeförändringarna går via
resultaträkningen och påverkar kapitalbasen skall exponeringsvärdet motsvara
det verkliga värde som anges i balansräkningen. b) För placeringar
som tas upp till verkligt värde men där värdeförändringarna inte går via
resultaträkningen utan påverkar en skattejusterad separat del av det egna kapitalet
skall exponeringsvärdet motsvara det verkliga värde som anges i
balansräkningen. c) För placeringar
som tas upp till anskaffningskostnad eller till det lägsta av
anskaffningskostnaden och marknadsvärdet skall exponeringsvärdet motsvara den
anskaffningskostnad eller det marknadsvärde som anges i balansräkningen.
3.
Övriga motpartslösa
exponeringar
15.
Exponeringsvärdet för de
andra tillgångar som inte innebär någon form av skuldförbindelse skall motsvara
det värde som anges i externredovisningen. Del 4 – Minimikrav
för internmetoden
1.
Riskklassificeringssystem
1.
Med
”riskklassificeringssystem” skall avses alla metoder, tekniker, kontroller samt
datainsamlings- och IT-system som ligger till grund för värdering av
kreditrisk, tilldelning av riskklasser (rating) och kvantifiering av
fallissemangs- och förlustskattningar för en viss typ av exponering. 2.
Om ett kreditinstitut
använder flera riskklassificeringssystem skall motiven för valet av system för
en viss gäldenär eller en viss transaktion dokumenteras och tillämpas på ett
sådant sätt att det avspeglar risknivån på ett tillfredsställande sätt. 3.
Kriterier och metoder för
riskklassificering skall periodiskt ses över för att fastställa om de
fortfarande är lämpliga vad gäller den aktuella portföljen och de yttre förutsättningarna.
1.1.
Riskklassificeringssystemens
struktur
4.
Om ett kreditinstitut
använder direkta skattningar av riskparametrar får dessa betraktas som resultat
av en tillämpning av en kontinuerlig risknivåskala.
1.1.1.
Exponeringar mot företag
och kreditinstitut samt nationella regeringar och centralbanker
5.
Ett
riskklassificeringssystem skall beakta gäldenärens och transaktionens särskilda
riskegenskaper. 6.
Ett
riskklassificeringssystem skall ha en riskklasskala för gäldenärer som
uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för gäldenärens
fallissemang. Riskklasskalan för gäldenärer skall ha minst sju klasser för ej
fallerande gäldenärer och en klass för fallerande gäldenärer. 7.
En ”gäldenärsklass”
definieras som en riskkategori på systemets riskklasskala som gäldenären
hänförts till på grundval av specificerade och klara ratingkriterier och från
vilken PD-skattningar härleds. Kreditinstituten skall dokumentera sambandet
mellan gäldenärsklasserna i form av den nivå för fallissemangsrisken som varje
klass innebär och de kriterier som använts för att särskilja den nivån för
fallissemangsrisken. 8.
Kreditinstitut vilkas
portföljer är inriktade på ett särskilt marknadssegment och ett visst intervall
vad gäller risk för fallissemang skall ha tillräckligt många gäldenärsklasser
inom detta intervall för att undvika en alltför stor koncentration av
gäldenärer inom en viss klass. Betydande koncentrationer inom en enskild klass
skall motiveras genom övertygande empiriska belägg för att gäldenärsklassen
täcker ett tillräckligt smalt PD-spann och att alla gäldenärers
fallissemangsrisk inom denna klass ligger inom detta spann. 9.
För att användning av
egna skattningar av LGD-värden för beräkning av kapitalkrav skall kunna
godkännas av de behöriga myndigheterna skall institutets riskklassificeringssystem
omfatta en särskild klassificering av exponeringarna som enbart tar fasta på
LGD-relaterade faktorer. 10.
För att användning av
egna skattningar av konverteringsfaktorer för beräkning av kapitalkrav skall
kunna godkännas av de behöriga myndigheterna skall institutets
riskklassificeringssystem omfatta en särskild klassificering av exponeringarna
som enbart tar fasta på faktorer som är relaterade till konverteringsfaktorer. 11.
En ”produktriskklass”
definieras som en riskkategori inom ett riskklassificeringssystems skala för
produktrisktyp som exponeringar tilldelas på grundval av en specificerad och
separat uppsättning riskklassificeringskriterier från vilka egna skattningar av
LGD-värden eller konverteringsfaktorer härleds. Definitionen av varje klass
skall innefatta både en beskrivning av hur exponeringar hänförs till klassen i
fråga och en beskrivning av de kriterier som används för att fastställa
klassernas olika risknivåer. 12.
Betydande koncentrationer
inom en enskild produktriskklass skall motiveras genom övertygande empiriska
bevis om att klassen täcker ett tillräckligt smalt LGD- eller
konverteringsfaktorsspann och att risken i fråga om alla exponeringars inom
denna klass ligger inom detta spann. 13.
Kreditinstitut som
använder metoderna i punkt 5 i del 1 för att åsätta riskvikt för exponeringar
som utgör specialutlåning är undantagna från kravet på att ha en riskklasskala
för gäldenärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för
gäldenärens fallissemang avseende dessa exponeringar. Utan hinder av punkt 6
skall dessa institut för sådana exponeringar ha minst fyra klasser för ej
fallerande gäldenärer och minst en klass för fallerande gäldenärer.
1.1.2.
Hushållsexponeringar
14.
Riskklassificeringssystem
skall avspegla både gäldenärs- och transaktionsrisk, och de skall beakta alla
gäldenärs- och transaktionsspecifika särdrag. 15.
Riskdifferentieringen
mellan riskklasserna skall säkerställa att antalet exponeringar i en viss
riskklass räcker för att göra en ändamålsenlig kvantifiering och validering av
förlustens särdrag på riskklassnivå. Exponeringarnas och gäldenärernas
fördelning över riskklasserna skall vara sådan att alltför stora
koncentrationer undviks. 16.
Kreditinstituten skall
visa att förfarandet med att hänföra exponeringar till riskklasser ger lämplig
riskdifferentiering, grupperar tillräckligt homogena exponeringar och tillåter
en exakt och konsekvent uppskattning av förlustkarakteristika på riskklassnivå.
För förvärvade fordringar skall grupperingen visa säljarens kravnivå för att ta
på sig risk och spridningen av särskilda kundegenskaper. 17.
Kreditinstituten skall
beakta följande riskfaktorer när de hänför exponeringar till riskklasser: Gäldenärernas
risksärdrag. a) Transaktionernas
risksärdrag, även beträffande slag av produkt eller säkerhet, eller av båda.
Kreditinstitut skall särskilt beakta fall där samma säkerhet ställs för flera
exponeringar. b) Misskötsel,
såvida inte kreditinstitutet kan styrka för den behöriga myndigheten att
misskötsel inte är en väsentlig riskfaktor för exponeringen. c) Åsättande av
riskklasser. 18.
Ett kreditinstitut skall
ha särskilda definitioner, förfaranden och kriterier för att hänföra
exponeringar till riskklasser inom ett riskklassificeringssystem. a) Definitionerna
och kriterierna för riskklasser skall vara tillräckligt detaljerade för att de
som ansvarar för klassificeringar konsekvent skall kunna åsätta gäldenärer
eller exponeringar som representerar liknande risk samma riskklass. Konsekvens
skall uppnås mellan verksamhetsgrenar, avdelningar och geografiska områden. b) Dokumentationen
om riskklassificeringsförfarandet skall göra det möjligt för tredje man att
förstå varför exponeringar har hänförts till vissa riskklasser, reproducera
tilldelningen av riskklass och utvärdera riktigheten av en tilldelning till en
riskklass. c) Kriterierna
skall även överensstämma med kreditinstitutets interna utlåningsnormer och dess
policy för behandling av problemtyngda gäldenärer och exponeringar. 19.
Ett kreditinstitut skall
beakta all relevant information när de hänför gäldenärer och exponeringar till
riskklasser. Informationen skall vara löpande och göra det möjligt för
kreditinstitutet att förutse exponeringens framtida utveckling. Ju mindre
information ett kreditinstitut har desto mer försiktigt skall det vara vid åsättande
av riskklasser för exponeringar mot gäldenärer och faciliteter. Om ett
kreditinstitut använder en extern rating som primär faktor för att fastställa
en intern riskklassificering skall kreditinstitutet säkerställa att det också
beaktar övrig relevant information.
1.2.
Klassificering av
exponeringar
1.2.1.
Exponeringar mot företag,
kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker
20.
Alla gäldenärer skall
hänföras till en riskklass inom ramen för förfarandet för godkännande av
krediter. 21.
Vad gäller de kreditinstitut
som har tillåtelse att använda egna skattningar av LGD-värden eller
konverteringsfaktorer skall alla exponeringar även åsättas en produktriskklass
inom ramen för förfarandet för godkännande av krediter. 22.
Kreditinstitut som
använder metoderna i punkt 5 i del 1 för att fastställa riskvikt för
exponeringar som utgör specialutlåning skall hänföra dessa exponeringar till
riskklasser enligt punkt 13. 23.
Alla enskilda juridiska
personer som kreditinstitutet är exponerat mot skall bedömas individuellt. Ett
kreditinstitut skall visa de behöriga myndigheterna att det har en godtagbar
policy för behandling av enskilda gäldenärer och grupper av kunder med inbördes
anknytning. 24.
Alla exponeringar mot
samma gäldenär skall hänföras till samma gäldenärsklass, oavsett om det finns
skillnader mellan de särskilda transaktionernas natur. I följande undantagsfall
kan förekomsten av särskilda exponeringar leda till att samma gäldenär hänförs
till flera klasser: a) Transfereringsrisk,
som är avhängig av om exponeringen avser belopp i inhemsk eller främmande
valuta. b) När garantier
som ställs för en exponering får beaktas genom anpassning av tilldelningen av
gäldenärsklass.
1.2.2.
Hushållsexponeringar
25.
Alla exponeringar skall
hänföras till en riskklass inom ramen för förfarandet för godkännande av
krediter.
1.2.3.
Ändring av riskklass
26.
Kreditinstituten skall
skriftligt redovisa de situationer då medarbetare efter eget omdöme får göra
avvikelser från in- eller utdata i klassificeringsförfarandet och ange vilka
medarbetare som ansvarar för att sådana avvikelser godkänns. Kreditinstituten
skall dokumentera sådana avvikelser och ange vilka som är ansvariga för dem. De
skall också analysera utvecklingen av de exponeringar som hänförts till en
annan riskklass till följd av sådana avvikelser. Analysen skall även innehålla
en bedömning, person för person, av utvecklingen av exponeringar vilkas
riskklass har ändrats av en viss individ.
1.3.
Integritet i
riskklassificeringen
1.3.1.
Exponeringar mot företag,
kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker
27.
Riskklassificeringar och
återkommande översyner av dem skall utföras eller godkännas av en oberoende
part som inte har någon direkt vinning av besluten att lämna krediten. 28.
Kreditinstituten skall
uppdatera riskklassificeringarna minst en gång per år. Högriskgäldenärer och
problemexponeringar ses över oftare. Kreditinstituten skall göra en ny
riskklassificering om väsentlig information om gäldenären eller exponeringen
blir tillgänglig. 29.
Kreditinstituten skall ha
ett effektivt förfarande för att skaffa och uppdatera relevant information om
riskprofiler för gäldenärer som påverkar PD-värden, och om riskprofiler för
transaktioner som påverkar LGD-värden och konverteringsfaktorer.
1.3.2.
Hushållsexponeringar
30.
Ett kreditinstitut skall
minst en gång per år uppdatera gäldenärs- och produktriskklassificeringar eller
se över förlustsärdrag och grad av misskötsel när det gäller alla identifierade
riskklasser, beroende på vad som är tillämpligt. Ett kreditinstitut skall även
minst en gång per år se över tillståndet för ett representativt urval av
enskilda exponeringar inom varje riskklass för att säkerställa att de
fortfarande ligger i rätt riskklass.
1.4.
Användning av modeller
31.
Om ett kreditinstitut
använder statistiska modeller och andra mekaniska metoder för att hänföra
exponeringar till gäldenärs- och riskklasser skall följande villkor vara
uppfyllda: a) Kreditinstitutet
skall styrka för den behöriga myndigheten att modellen har god prognosförmåga
och att kapitalkraven inte förvrängs genom modellen. De ingående variablerna
skall utgöra en rimlig och effektiv grund för prognoserna. Modellen får inte ha
några väsentliga systematiska fel. b) Kreditinstitutet
skall ha inrättat ett förfarande för prövning av uppgifter som matas in i
modellen innefattande en bedömning av uppgifternas riktighet, fullständighet
och lämplighet. c) Kreditinstitutet
skall visa att de uppgifter som ligger till grund för modellen är
representativa för populationen av kreditinstitutets faktiska gäldenärer eller
exponeringar. d) Kreditinstitutet
skall regelbundet validera modellen och därvid även övervaka hur modellen
fungerar och hur stabil den är, se över modellspecifikationen och testa hur väl
modellens resultat överensstämmer med de faktiska utfallen. e) Kreditinstitutet
skall komplettera den statistiska modellen med bedömningar och övervakning från
egna medarbetare för att se över modellbaserade riskklassificeringar och för
att säkerställa att modellerna används på lämpligt sätt. Översynsförfarandena
skall syfta till att hitta och begränsa fel som hänger samman med svagheter i
modellen. Vid bedömningarna skall man beakta all relevant information som inte
beaktas i modellen. Kreditinstitutet skall dokumentera hur bedömningar från de
egna medarbetarnas sida och modellresultat skall kombineras.
1.5.
Dokumentation av riskklassificeringssystem
32.
Kreditinstituten skall
dokumentera riskklassificeringssystemens utformning och operativa detaljer. Dokumentationen
skall styrka riskklassificeringssystemens överensstämmelse med minimikraven i
denna del och ta upp områden som portföljdifferentiering,
riskklassificeringskriterier, ansvar avseende de parter som värderar gäldenärer
och exponeringar, frekvensen av översyner av riskklassificeringar och
ledningens övervakning av riskklassificeringsförfarandet. 33.
Kreditinstitutet skall
dokumentera motiven till och den analys som ligger till grund för dess val av
riskklassificeringskriterier. Ett kreditinstitut skall dokumentera alla
betydande förändringar av riskklassificeringsförfarandet, och dokumentationen
skall möjliggöra identifiering av de förändringar som gjorts av
riskklassificeringsförfarandet sedan de behöriga myndigheternas senaste
översyn. Riskklassificeringens struktur, inklusive
riskklassificeringsförfarandet och den interna kontrollstrukturen, skall också
dokumenteras. 34.
Kreditinstitutet skall
dokumentera de särskilda definitionerna av fallissemang och förlust som används
internt och visa att de överensstämmer med definitionerna i detta direktiv. 35.
Om kreditinstitutet
använder statistiska modeller vid riskklassificeringsförfarandet skall
kreditinstitutet dokumentera dessa metoder. Detta material skall a) tillhandahålla
en detaljerad beskrivning av teori, antaganden och/eller matematisk och
empirisk grund för fördelningen av skattningar på riskklasser, enskilda
gäldenärer eller exponeringar, och de datakällor som använts för skattning av
modellen, b) fastställa en
strikt process för validering av modellen (som inkluderar utfallstest utanför
den datamängd och den period som använts vid kalibreringen), och c) ange alla
omständigheter under vilka modellen inte fungerar effektivt. 36.
Användning av en modell
som köpts från tredje part som hävdar att tekniken är en affärshemlighet är
inget skäl för undantag från skyldigheten att dokumentera eller från något av
de övriga kraven på riskklassificeringssystem. Kreditinstitutet är skyldigt att
uppfylla de behöriga myndigheternas krav.
1.6.
Bevarande av uppgifter
37.
Kreditinstituten skall
samla in och lagra uppgifter om sina interna riskklassificeringar enligt vad
som krävs i artiklarna 145–149.
1.6.1.
Exponeringar mot företag,
kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker
38.
Kreditinstituten skall
samla in och bevara uppgifter om följande: a) Gäldenärernas
och de godtagna garantigivarnas fullständiga riskklassificeringshistorik. b) Datum när
riskklassificeringen gjordes. c) Viktiga data
och metod som använts för att härleda riskklassificeringen. d) Namnet på den
ansvarige för riskklassificeringen. e) I fråga om
fallissemang: uppgifter om gäldenärer och exponeringar. f) Datum för och
omständigheterna kring dessa fallissemang. g) Uppgifter om
PD-värden och den faktiska inträffade andelen fallissemang inom olika
riskklasser och uppgifter om förflyttning mellan riskklasser. h) Kreditinstitut
som inte använder egna skattningar av LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer
skall samla in och bevara uppgifter om jämförelser av faktiska LGD-värden med
de värden som anges i punkt 8 i del 2 och av faktiska konverteringsfaktorer med
de värden som anges i punkt 11 i del 3. 39.
Kreditinstitut som
använder egna skattningar av LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer skall
samla in och bevara följande: a) Fullständig
datahistorik avseende produktriskklassificering av exponeringar samt
skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer som hänger samman med varje
riskklasskala . b) De datum då
riskklassificeringarna gjordes och skattningarna utfördes. c) Nyckeldata och
metod för beräkningen av exponeringarnas riskklassificering och skattningar av
LGD-värden och konverteringsfaktor. d) Namn på
personer som riskklassificerat exponeringar och som utfört skattningarna av
LGD-värden och konverteringsfaktorer. e) I fråga om
fallissemang: uppgifter om skattade och faktiska LGD-värden och
konverteringsfaktorer för varje fallerad exponering. f) Uppgifter om
exponeringens LGD-värde före och efter hänsynstagande till en garanti eller ett
kreditderivat för de kreditinstitut som beaktar garantiers och kreditderivats
kreditriskreducerande effekter vid beräkning av LGD-värden. g) I fråga om
fallissemang: uppgifter om förlustkomponenter för alla exponeringar.
1.6.2.
Hushållsexponeringar
40.
Kreditinstituten skall
samla in och bevara uppgifter om följande: a) Data som
använts under förfarandet för att hänföra exponeringar till riskklasser. b) Uppgifter om
skattade PD- och LGD-värden och om konverteringsfaktorer i samband med
exponeringars riskklasser. c) I fråga om
fallissemang: uppgifter om gäldenärer och exponeringar. d) I fråga om
fallissemang: uppgifter om de riskklasser som exponeringen varit hänförd till
under året före fallissemanget och om faktiska utfall avseende LGD-värden och
konverteringsfaktorer. e) Uppgifter om
förlustnivåer och marginalintäkt vad gäller kvalificerade rullande
hushållsexponeringar.
1.7.
Stresstester för
bedömning av kapitaltäckningen
41.
Kreditinstituten skall
inrätta lämpliga stresstester för bedömning av sin kapitaltäckning.
Stresstester skall bl.a. syfta till att identifiera eventuella händelser eller
framtida förändringar av de ekonomiska förhållanden som skulle kunna ha
ofördelaktiga effekter på kreditinstitutens exponeringar och på bedömningen av
kreditinstitutets förmåga att hantera sådana förändringar. 42.
Kreditinstituten skall
regelbundet utföra kreditriskstresstest för att bedöma effekten av vissa
bestämda förhållanden på det totala kapitalkravet för kreditrisk.
Kreditinstitutet får välja vilket test som skall användas förutsatt att det
godkänns av tillsynsmyndigheten. Testet skall vara lämpligt och tämligen
försiktigt, och åtminstone beakta effekterna av lättare konjunkturnedgångar.
Kreditinstitut skall inom ramen för stresstestscenariona bedöma övergången
mellan riskklasser i sin riskklassificering. Portföljer som utsätts för
stresstest skall innehålla den övervägande majoriteten av kreditinstitutets
totala exponering.
2.
Riskkvantifiering
43.
Vid fastställande av de
riskparametrar som hänger samman med olika riskklasser skall kreditinstituten
iaktta följande krav:
2.1.
Definition av
fallissemang
44.
Ett ”fallissemang” med
avseende på en viss gäldenär skall anses föreligga när endera eller båda de
följande kriterierna är uppfyllda: a) Kreditinstitutet
anser att det är osannolikt att gäldenären kommer att betala sina
kreditförpliktelser helt och hållet till kreditinstitutet, moderföretaget eller
till något av dess dotterföretag, utan att kreditinstitutet tillgriper åtgärder
som att realisera säkerheter (om sådana ställts). b) Någon av
gäldenärens väsentliga kreditförpliktelser gentemot kreditinstitutet,
moderföretaget eller något av dess dotterföretag är förfallen till betalning
sedan mer än 90 dagar. När en gäldenär har
överskridit en aviserad kreditlimit, har aviserats en lägre kreditlimit än det
aktuella utestående beloppet eller har utnyttjat kredit utan tillstånd
betraktas detta som att en kreditförpliktelse har förfallit. Med aviserad kreditlimit
avses en kreditlimit som har meddelats gäldenären. När det gäller hushållsexponeringar
och exponeringar mot offentliga organ skall de behöriga myndigheterna
fastställa antalet överskjutande dagar efter förfallodagen enligt punkt 48. När det gäller
företagsexponeringar får de behöriga myndigheterna fastställa antalet
överskjutande dagar efter förfallodagen enligt artikel 154.4. När det gäller
hushållsexponeringar får kreditinstituten använda denna definition på
exponeringsnivå. 45.
Följande faktorer skall
uppfattas som tecken på osannolikhet för betalning: a) Kreditinstitutet
intäktsför inte längre upplupen ränta för kreditförpliktelsen. b) Kreditinstitutet
gör en värdereglering till följd av att en betydande försämring av
kreditkvaliteten kunnat konstateras efter det att kreditinstitutet antog
exponeringen. c) Kreditinstitutet
säljer kreditförpliktelsen med en betydande kreditrelaterad ekonomisk förlust. d) Kreditinstitutet
går med på en omförhandling av kreditförpliktelsen där det är sannolikt att
detta kommer att leda till en minskning av skulden genom en betydande eftergift
av krediten eller uppskjuten betalning av räntor och amorteringar eller, i
förekommande fall, av avgifter. När det gäller aktieexponeringar som bedömts
enligt PD/LGD-metoden innefattar detta också omförhandling av aktierna. e) Kreditinstitutet
har lämnat in konkursansökan mot gäldenären eller en liknande ansökan avseende
gäldenärens kreditförpliktelse gentemot kreditinstitutet, moderföretaget eller
något av dess dotterföretag. f) Gäldenären har
begärt att försättas eller försatts i konkurs eller liknande, om detta
förhindrar eller försenar betalning av en kreditförpliktelse till
kreditinstitutet, moderföretaget eller något av dess dotterbolag. 46.
Kreditinstitut som
använder externa data som inte överensstämmer med definitionen av fallissemang
skall visa de behöriga myndigheterna att lämpliga anpassningar har gjorts för
att uppnå grundläggande jämförbarhet med definitionen av fallissemang. 47.
Om kreditinstitutet anser
att en tidigare fallerad exponering inte längre uppfyller kriterierna för
fallissemang skall kreditinstitutet omklassificera gäldenären eller
exponeringen och de skall hanteras som om de inte hade fallerat. Om
definitionen av fallissemang på nytt skulle uppfyllas skall det anses att ett
nytt fallissemang har inträffat. 48.
När det gäller exponeringar
mot hushåll och offentliga organ skall de behöriga myndigheterna i varje
medlemsstat fastställa det antal dagar efter förfallodagen som alla
kreditinstitut inom dess territorium skall iaktta för definitionen av
fallissemang i punkt 44 när det gäller exponeringar mot sådana motparter som är
belägna inom samma medlemsstat. Antalet dagar skall ligga inom intervallet
90–180 dagar och får skilja sig åt mellan olika produkttyper. I fråga om
exponeringar mot motparter som är belägna inom andra medlemsstaters territorier
skall de behöriga myndigheterna fastställa ett antal dagar efter förfallodagen
som inte är högre än det antal som fastställts av den behöriga myndigheten i
den aktuella medlemsstaten.
2.2.
Övergripande krav för
skattningar
49.
Ett kreditinstituts egna
skattningar av riskparametrarna PD, LGD, konverteringsfaktor och EL skall
inbegripa alla relevanta uppgifter, upplysningar och metoder. Skattningarna
skall härledas från historiska erfarenheter och empiriska belägg, och skall
inte enbart baseras på subjektiva bedömningar. Skattningarna skall vara rimliga
och möjliggöra intuitiv förståelse, och skall baseras på de faktorer som är
avgörande för de respektive riskparametrarna. Ju mindre uppgifter ett
kreditinstitut har desto försiktigare skall det vara vid sin skattning. 50.
Kreditinstitutet skall
kunna tillhandahålla en specifikation av sin förlusthistorik med avseende på
fallissemangsfrekvens, LGD, konverteringsfaktor eller förlust, om
EL-skattningar används, fördelad på de faktorer som det betraktar som avgörande
för de respektive parametrarna. Kreditinstitutet skall visa att dess
skattningar återspeglar lång erfarenhet. 51.
Alla förändringar när det
gäller utlåningspraxis eller indrivningsmetoder under de observationsperioder
som avses i punkterna 66, 71, 81, 85, 92 och 94 skall beaktas. Ett
kreditinstituts skattningar skall avspegla effekterna av tekniska framsteg, nya
data och övrig information efter hand som de blir tillgängliga.
Kreditinstituten skall se över sina skattningar när ny information framkommer,
dock minst en gång om året. 52.
Den exponeringspopulation
som var representerad i de uppgifter som användes för skattningen, de
riktlinjer för utlåning som tillämpades när data togs fram och andra relevanta
kriterier skall vara jämförbara med kriterierna för kreditinstitutets
exponeringar och standarder. Kreditinstitutet skall även visa att de ekonomiska
förutsättningar och de marknadsvillkor som ligger till grund för data är
relevanta för de aktuella och överskådliga förhållandena. Antalet exponeringar
i urvalet och den period som använts för kvantifieringen skall vara tillräcklig
för att kreditinstitutet skall kunna utföra exakta och solida skattningar. 53.
När det gäller förvärvade
fordringar skall skattningarna avspegla all relevant information som finns tillgänglig
för det köpande kreditinstitutet avseende kvaliteten på de underliggande
fordringarna, däribland uppgifter om liknande grupper som tillhandahållits av
säljaren, det köpande kreditinstitutet eller av externa källor. Det köpande
kreditinstitutet skall utvärdera alla uppgifter från säljaren som det tagit
hänsyn till. 54.
Ett kreditinstitut skall
till skattningarna lägga en försiktighetsmarginal som avser olika typer av
förväntade beräkningsfel. Om metoderna och uppgifterna är otillfredsställande
och de förväntade feltyperna är fler skall försiktighetsmarginalen vara större.
55.
Om kreditinstituten
använder olika skattningar för beräkning av riskvikter och för interna syften
skall detta dokumenteras och kreditinstituten skall styrka för den behöriga
myndigheten att skattningarna är rimliga. 56.
Om kreditinstituten kan
styrka för den berörda myndigheten att det, när det gäller uppgifter som
samlats in före dagen för detta direktivs genomförande, har gjorts lämpliga
anpassningar för att uppnå grundläggande överensstämmelse med definitionerna av
fallissemang eller förlust, får de behöriga myndigheterna tillåta
kreditinstituten viss flexibilitet när det gäller tillämpningen av de
erforderliga datakraven. 57.
Om ett kreditinstitut
använder sammanställda uppgifter för flera kreditinstitut skall det visa att a) de övriga
kreditinstituten i gruppen har liknande ratingsystem och kriterier, b) gruppen är
representativ för den portfölj för vilken de sammanställda uppgifterna används,
och att c) kreditinstitutet
använder de sammanställda uppgifterna konsekvent för sina permanenta
skattningar. 58.
Om ett kreditinstitut
använder sammanställda uppgifter från flera kreditinstitut är det ändå
ansvarigt för de egna riskklassificeringssystemens integritet. Kreditinstitutet
skall visa den berörda myndigheten att det besitter tillräcklig egen kunskap
när det gäller det egna riskklassificeringssystemet, däribland verklig
kapacitet att övervaka och granska riskklassificeringsförfarandet.
2.2.1.
Särskilda krav för
PD-skattning
Exponeringar mot
företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker 59.
Kreditinstituten skall
skatta PD-värden per gäldenärsklass utifrån långfristiga medelvärden av de
årliga andelarna fallissemang. 60.
När det gäller förvärvade
företagsfordringar får kreditinstituten skatta EL-värden per gäldenärsklass
utifrån långfristiga medelvärden på de årliga faktiska andelarna fallissemang. 61.
Om ett kreditinstitut
härleder långfristiga genomsnittliga PD- och LGD-värden för köpta
företagsfordringar från en skattning av EL och en rimlig skattning av PD eller
LGD, skall förfarandet för skattning av totala förluster uppfylla de
övergripande kraven för skattning av PD och LGD som anges i denna del, och
resultatet skall överensstämma med det LGD-begrepp som anges i punkt 73. 62.
Kreditinstituten skall
bara använda PD-skattningsförfaranden som kompletteras av stödjande analyser.
Kreditinstituten skall beakta att subjektiva bedömningar har stor betydelse när
det gäller att kombinera resultat från olika förfaranden och att göra
anpassningar på grund av förfarandenas och informationens begränsningar. 63.
Om ett kreditinstitut
använder uppgifter om interna erfarenheter av fallissemang för skattning av
PD-värden skall det visa i sin analys att skattningarna avspeglar kravnivån för
att ta på sig en kreditrisk och alla eventuella skillnader mellan det
riskklassificeringssystem som ledde till uppgifterna och det befintliga
riskklassificeringssystemet. Om kravnivån för att ta på sig kreditrisk eller
ratingsystemen har ändrats skall kreditinstitutet tillämpa en större
försiktighetsmarginal vid beräkning av PD. 64.
Om ett kreditinstitut
tilldelar eller rangordnar sina interna riskklasser enligt en skala som används
av ett ratinginstitut eller av liknande organisationer och sedan överför den
fallissemangsfrekvens som noterats för den externa organisationens klasser till
kreditinstitutets klasser skall rangordningen grundas på en jämförelse mellan
interna ratingkriterier och de kriterier som används av den externa
organisationen och på en jämförelse av interna och externa kreditbetyg för alla
gemensamma gäldenärer. Systematiska fel eller inkonsekvenser vad gäller
rangordning eller underliggande uppgifter skall undvikas. Den externa
organisationens kriterier som ligger till grund för de uppgifter som används
för kvantifieringen skall enbart vara inriktade på risk för fallissemang och
inte avspegla transaktionens särdrag. Kreditinstitutets analys skall innefatta
en jämförelse av de tillämpade definitionerna av fallissemang med iakttagande
av kraven i punkterna 44–48. Kreditinstitutet skall dokumentera grunden för
rangordningen. 65.
Om ett kreditinstitut
använder statistiska modeller för att förutsäga fallissemang får det skatta
PD-värden som det enkla medelvärdet av skattningar av sannolikheten för
fallissemang när det gäller enskilda gäldenärer i en given klass.
Kreditinstitutets tillämpning av beräkningsmodeller för sannolikheten för
fallissemang i detta syfte skall uppfylla kraven i punkt 31. 66.
Oavsett om
kreditinstitutet använder externa, interna eller sammanställda uppgiftskällor,
eller en kombination av dessa, för sina PD-skattningar skall längden på den
underliggande observationsperioden vara minst fem år för åtminstone en källa.
Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre period för någon
källa och dessa uppgifter är relevanta skall denna längre period användas.
Denna punkt skall även tillämpas på PD/LGD-metoden för aktier. Hushållsexponeringar 67.
Kreditinstituten skall
skatta PD-värden per gäldenärsklass utifrån långfristiga medelvärden av de
årliga andelarna fallissemang. 68.
Utan hinder av punkt 67
får PD-skattningar även härledas från faktiska förluster och rimliga
skattningar av LGD-värden. 69.
När det gäller att
riskklassificera exponeringar skall kreditinstituten beakta interna uppgifter
som primär informationskälla för skattning av förlustegenskaper.
Kreditinstituten får använda externa uppgifter (däribland sammanställda
uppgifter) eller statistiska kvantifieringsmodeller förutsatt att ett starkt
samband kan styrkas mellan följande: a) Kreditinstitutets
förfarande för att riskklassificera exponeringar och det förfarande som använts
av den externa datakällan. b) Kreditinstitutets
interna riskprofil och de externa uppgifternas sammansättning. När det gäller
förvärvade hushållsfordringar får kreditinstituten använda externa och interna
referensuppgifter. Kreditinstituten skall använda alla relevanta uppgiftskällor
för jämförelser. 70.
Om ett kreditinstitut
härleder långfristiga genomsnittliga PD- och LGD-värden för hushåll från en
skattning av totala förluster och en lämplig skattning av PD eller LGD, skall
förfarandet för skattning av totala förluster uppfylla de övergripande kraven
för skattning av PD och LGD som anges i denna del, och resultatet skall
överensstämma med det LGD-begrepp som anges i punkt 73. 71.
Oavsett om
kreditinstitutet använder externa, interna eller sammanställda uppgiftskällor,
eller en kombination av dessa, för sina skattningar av förlustegenskaper skall
längden på den underliggande observationsperioden vara minst fem år för
åtminstone en källa. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en
längre period för någon källa och dessa uppgifter är relevanta skall denna
längre period användas. Ett kreditinstitut behöver inte fästa lika stor vikt
vid historiska uppgifter om det kan övertyga den behöriga myndigheten om att
senare uppgifter är en bättre förutsägande variabel när det gäller
förlustnivåer. 72.
Kreditinstituten skall
identifiera och analysera riskparametrarnas förväntade förändringar under
exponeringarnas löptid (säsongseffekter).
2.2.2.
Särskilda krav för egna
LGD-skattningar
73.
Kreditinstituten skall
skatta LGD-värden per riskklass på grundval av de genomsnittliga faktiska
LGD-värdena per riskklass genom att använda alla observerade fallissemang inom
datakällorna (vägt genomsnittligt fallissemang). 74.
Kreditinstituten skall
använda LGD-skattningar som är rimliga för en ekonomisk nedgång om de är
försiktigare än det långfristiga genomsnittet. Om ett riskklassificeringssystem
förväntas tillhandahålla löpande faktiska LGD-värden per riskklass över tiden skall
kreditinstituten anpassa sina skattningar av riskparametrar per klass för att
begränsa en ekonomisk nedgångs effekt på kapitalet. 75.
Ett kreditinstitut skall
beakta omfattningen av eventuella samband mellan gäldenärens risk och den risk
som är förenad med säkerheten eller den som tillhandahåller säkerheten. Om det
föreligger en betydande grad av samband skall sådana ärenden behandlas
försiktigt. 76.
Valutaobalanser mellan
den underliggande förpliktelsen och säkerheten skall behandlas försiktigt vid
kreditinstitutets bedömning av LGD. 77.
Om LGD-skattningarna tar
hänsyn till förekomsten av säkerhet skall dessa skattningar inte enbart baseras
på säkerhetens beräknade marknadsvärde. LGD-skattningarna skall beakta effekten
av att kreditinstitutet inte omgående kan förfoga över säkerheten och avveckla
den. 78.
Om ett kreditinstitut
inte uppfyller de minimikrav för säkerheter som anges i bilaga VIII skall de
belopp som förväntas kunna återvinnas från sådana säkerheter inte beaktas i
institutets LGD-skattningar. 79.
När det särskilt gäller
exponeringar som redan har fallerat skall kreditinstitutet använda sin bästa
skattning av förväntad förlust för varje exponering med hänsyn till de aktuella
ekonomiska villkoren och exponeringens status. 80.
Om obetalda
förseningsavgifter har kapitaliserats i kreditinstitutets resultaträkning skall
de läggas till kreditinstitutets redovisning av exponeringar och förluster. Exponeringar mot
företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker 81.
De uppgifter som skall
ligga till grund för LGD-skattningarna skall vara från minst en sjuårsperiod
och från minst en informationskälla. Om den tillgängliga observationsperioden
omfattar en längre period för någon källa och dessa uppgifter är relevanta
skall denna längre period användas. Hushållsexponeringar 82.
Utan hinder av punkt 73
får LGD-skattningarna härledas från faktiska förluster och rimliga skattningar
av PD-värden. 83.
Utan hinder av punkt 88
får kreditinstitut beakta framtida ianspråktaganden antingen i sin
konverteringsfaktor eller i sina LGD-skattningar. 84.
När det gäller köpta
hushållsfordringar får kreditinstituten använda externa och interna
referensuppgifter för att skatta LGD-värden. 85.
LGD-skattningar skall
baseras på uppgifter från minst en femårsperiod. Utan hinder av punkt 73
behöver ett kreditinstitut inte fästa lika stor vikt vid historiska uppgifter
om det kan styrka för den behöriga myndigheten att senare uppgifter är en
bättre förutsägande variabel när det gäller förlustnivåer.
2.2.3.
Särskilda krav för egna
skattningar av konverteringsfaktorer
86.
Kreditinstituten skall
skatta konverteringsfaktorer per exponeringsklass på grundval av de
genomsnittliga faktiska konverteringsfaktorerna per exponeringsklass genom att
använda alla observerade fallissemang i datakällorna (vägt genomsnittligt fallissemang).
87.
Kreditinstituten skall
använda skattningar av konverteringsfaktorer som är anpassade till en ekonomisk
nedgång om de är försiktigare än det långfristiga genomsnittet. Om ett
riskklassificeringssystem förväntas ge löpande faktiska konverteringsfaktorer
per riskklass över tiden skall kreditinstituten anpassa sina skattningar av
riskparametrar per klass för att begränsa en ekonomisk nedgångs effekt på
kapitalet. 88.
Vid skattningar av
konverteringsfaktorer skall kreditinstitutet både före och efter det att den händelse
som utlöste fallissemanget inträffade beakta gäldenärens möjligheter till att
ytterligare utnyttja sina kreditmöjligheter. Skattningar av
konverteringsfaktor skall innefatta en större försiktighetsmarginal om en
större positiv korrelation rimligtvis kan förväntas mellan förekomsten av
fallissemang och konverteringsfaktorns storlek. 89.
Vid skattning av
konverteringsfaktorer skall kreditinstituten beakta de särskilda riktlinjer och
strategier som antagits med avseende på övervakning av räkenskaperna och
betalningshantering. Kreditinstituten skall även beakta om de har kapacitet och
är beredda att förhindra ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter under
omständigheter som inte utgör betalningsinställelse, till exempel överträdelser
av lånevillkor eller andra tekniskt betingade fallissemang. 90.
Kreditinstituten skall ha
inrättat lämpliga system och förfaranden för att övervaka exponeringsbelopp,
aktuella utestående belopp på kontokrediter och förändringar av utestående
belopp per gäldenär och per klass. Kreditinstitutet skall dagligen kunna
övervaka utestående belopp. 91.
Om kreditinstituten
använder olika skattningar av konverteringsfaktorer för beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp och för interna syften skall detta dokumenteras, och de skall
visa den behöriga myndigheten att uppskattningarna är rimliga. Exponeringar mot
företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker 92.
Skattningar av
konverteringsfaktorer skall baseras på uppgifter från minst en sjuårsperiod och
från minst en informationskälla. Om den tillgängliga observationsperioden
omfattar en längre period för någon källa och dessa uppgifter är relevanta
skall denna längre period användas. Hushållsexponeringar 93.
Utan hinder av punkt 88
får kreditinstitut beakta ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter
antingen i sina konverteringsfaktorer eller i sina LGD-skattningar. 94.
Skattningar av
konverteringsfaktorer skall baseras på uppgifter från en period av minst fem
år. Utan hinder av punkt 86 behöver inte ett kreditinstitut fästa lika stor
vikt vid äldre uppgifter om det kan styrka för den behöriga myndigheten att
nyare uppgifter är en bättre förutsägande variabel när det gäller utnyttjande
av krediter.
2.2.4.
Minimikrav för bedömning
av garantiers och kreditderivats effekt
Exponeringar mot
företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker där egna
skattningar av LDG-värden används samt hushållsexponeringar. 95.
Kraven i punkterna 96–103
skall inte gälla för garantier som tillhandahålls av kreditinstitut, nationella
regeringar och centralbanker om kreditinstitutet har fått godkännande att
tillämpa reglerna i artiklarna 78–83 för exponeringar mot sådana enheter. I
detta fall skall kraven i artiklarna 90-93 tillämpas. 96.
När det gäller
hushållsgarantier gäller även dessa krav vid riskklassificering och för
skattning av PD-värden. Godtagna garantigivare
och garantier 97.
Kreditinstituten skall ha
klart specificerade kriterier för de slags garantigivare som de beaktar vid
beräkningen av riskvägda exponeringar. 98.
Samma regler skall gälla
för godtagna garantigivare som för gäldenärer enligt punkterna 18–30. 99.
Garantin skall
dokumenteras skriftligt, vara oåterkallelig från garantigivarens sida, gälla
till dess att förpliktelsen är fullständigt återbetald (upp till beloppet för
garantin och inom dess giltighetstid) och vara rättsligt bindande i förhållande
till garantigivaren i ett land där garantigivaren förfogar över tillgångar som
kan pantsättas genom en verkställd dom. Garantier som är förenade med ej
bindande villkor för garantigivaren (villkorade garantier) kan godtas med de
behöriga myndigheternas tillstånd. Kreditinstitutet skall visa att kriterierna
för riskklassificering på lämpligt sätt beaktar alla eventuella minskningar av
kreditreducerande effekter. Justeringskriterier 100.
Ett kreditinstitut skall
förfoga över klart definierade kriterier för justering av riskklasser eller
LGD-skattningar och, när det gäller hushållsfordringar och kvalificerade
förvärvade fordringar, kriterier för förfarandet för riskklassificering för att
visa garantiernas effekter på beräkningen av riskvägda tillgångar. Dessa
kriterier skall uppfylla minimikraven i punkterna 18–30. 101.
Kriterierna skall vara
rimliga och möjliggöra intuitiv förståelse. De skall beakta följande: om
garantigivaren har kapacitet och är beredd att utföra sina förpliktelser enligt
garantin, när garantigivaren förväntas betala, i vilken grad garantigivarens
kapacitet att uppfylla sina förpliktelser överensstämmer med gäldenärens
kapacitet att återbetala och i vilken utsträckning det finns en kvarstående
risk gentemot gäldenären. Kreditderivat 102.
Minimikraven för
garantier i denna del skall även gälla för kreditderivat som refererar till ett
namn. Vid bristande överensstämmelse
mellan det underliggande instrumentet och kreditderivatets referensinstrument
eller det instrument som används för att fastställa om en kredithändelse har
ägt rum skall kraven i punkt 20 i del 2 i bilaga VIII tillämpas. När det gäller
hushållsexponeringar och kvalificerade förvärvade fordringar gäller denna punkt
vid riskklassificering. 103.
Kriterierna skall ta
hänsyn till kreditderivatets utbetalningsstruktur och försiktigt bedöma dess
effekt på storleken på och tidpunkten för återvinningen. Kreditinstitutet skall
beakta i vilken utsträckning andra former av kvarstående risk återstår.
2.2.5.
Minimikrav för förvärvade
fordringar
Rättslig förutsebarhet 104.
Exponeringens struktur
skall säkerställa att kreditinstitutet under alla förutsebara omständigheter är
faktisk ägare och kontrollerar alla kontanta överföringar från fordringarna. Om
gäldenären gör direkta betalningar till en säljare eller ett serviceföretag
skall kreditinstitutet regelbundet verifiera att betalningarna vidarebefordras
fullständigt och enligt avtalsvillkoren. Med serviceföretag avses en enhet som
dagligen förvaltar en grupp av förvärvade fordringar eller de underliggande
kreditexponeringarna. Kreditinstituten skall genom lämpliga förfaranden
säkerställa att ägandet av fordringar och inbetalningar är skyddat mot
konkursförfaranden eller andra rättsliga anspråk som skulle kunna medföra
betydande förseningar när det gäller långivarens förmåga att avveckla eller
överlåta fordringarna eller återta kontrollen över inbetalningarna. Övervakningssystemens
effektivitet 105.
Kreditinstitutet skall
övervaka både de förvärvade fordringarnas kvalitet och säljarens och
serviceföretagets finansiella ställning, i synnerhet följande: a) Kreditinstitutet
skall bedöma korrelationen mellan kvaliteten på de förvärvade fordringarna och
säljarens och serviceföretagets finansiella ställning, och ha inrättat interna
riktlinjer och förfaranden som tillhandahåller lämpliga säkerhetsåtgärder för
att skydda mot sådana oförutsedda händelser, däribland åsättande av intern
rating för varje säljare och serviceföretag. b) Kreditinstitutet
skall ha klara och effektiva riktlinjer och förfaranden för att fastställa
säljares och serviceföretags lämplighet. Kreditinstitutet eller dess ombud
skall genomföra återkommande översyner av säljare och serviceföretag för att
verifiera om deras rapporter är riktiga, upptäcka bedrägerier eller operativa
brister och kontrollera kvaliteten på säljarens kreditpolicy och
serviceföretagets urvalspolicy och urvalsförfarande. Resultaten av dessa
översyner skall dokumenteras. c) Kreditinstitutet
skall bedöma de förvärvade fordringsgruppernas särdrag, däribland överutlåning;
historik vad gäller säljarens förfallna skulder, osäkra fordringar och reserver
för osäkra fordringar, betalningsvillkor och eventuella motkonton. d) Kreditinstitutet
skall ha effektiva riktlinjer och förfaranden för samlad övervakning av
gäldenärskoncentrationer både inom grupper och på gruppöverskridande nivå vad
gäller förvärvade fordringar. e) Kreditinstitutet
skall se till att serviceföretaget tillhandahåller tillräckligt detaljerade
rapporter i rätt tid om fordringarnas åldersstruktur och utspädning för att
säkerställa överensstämmelse med kreditinstitutets urvalskriterier och
utbetalningspolicy för förvärvade fordringar, och tillhandahålla en effektiv
metod för att övervaka och bekräfta säljarens försäljningsvillkor och
utspädning. System för hantering av
problemengagemang 106.
Kreditinstitutet skall ha
system och förfaranden för att i ett tidigt skede upptäcka försämringar av
säljarens finansiella ställning och de förvärvade fordringarnas kvalitet, och
för att aktivt kunna ta itu med aktuella problem. Kreditinstitutet skall i
synnerhet ha klara och effektiva riktlinjer, förfaranden och informationsystem
för att övervaka överträdelser av lånevillkor, och klara och effektiva
riktlinjer och förfaranden för att vidta rättsliga åtgärder och hantera problem
i samband med förvärvade fordringar. Effektivitet vad gäller
system för kontroll av säkerheter, kreditmöjligheter och kontanter 107.
Kreditinstitutet skall ha
klara och effektiva riktlinjer och förfaranden för kontroll av förvärvade
fordringar, krediter och kontanter. I de skriftliga interna riktlinjerna skall
särskilt specificeras alla betydande delar i programmet för förvärvade
fordringar, däribland utbetalningstakten, godtagna säkerheter, nödvändig
dokumentation, koncentrationsbegränsningar och hantering av inbetalningar.
Dessa delar skall ta lämplig hänsyn till alla relevanta och betydande faktorer,
däribland säljarens och serviceföretagets finansiella ställning,
riskkoncentrationer och tendenser vad gäller kvaliteten på de förvärvade
fordringarna och på säljarens kundbas, och interna system skall säkerställa att
medel endast utbetalas mot noga specificerade säkerheter och dokumentation. Överensstämmelse med
kreditinstitutets interna riktlinjer och förfaranden 108.
Kreditinstitutet skall ha
ett effektivt internt förfarande för att bedöma om alla interna riktlinjer och
förfaranden iakttas. Förfarandet skall inbegripa regelbunden revision av alla
kritiska moment i kreditinstitutets program för förvärvade fordringar,
verifiering av ansvarsfördelningen mellan för det första bedömningen av
säljaren och serviceföretaget och bedömningen av gäldenären, och för det andra
mellan bedömningen av säljaren och serviceföretaget och revisionen av säljaren
och serviceföretaget samt utvärdering av backoffice-transaktioner, med särskild
inriktning på kvalifikationer, erfarenhet, bemanning och stödjande automatiska
system.
3.
Validering av interna
skattningar
109.
Kreditinstituten skall ha
inrättat stabila system för att validera att riskklassificeringssystemen,
förfarandena och skattningarna av alla relevanta riskparametrar är korrekta och
förenliga inbördes. Varje kreditinstitut skall visa den behöriga myndigheten
att det interna valideringsförfarandet gör det möjligt för institutet att
genomföra en konsekvent och relevant bedömning av funktionen hos de interna
systemen för riskklassificering och riskskattning. 110.
Kreditinstituten skall
regelbundet jämföra faktiska andelar fallissemang med skattade PD-värden för
varje klass, och om de faktiska andelarna fallissemang ligger utanför klassens
förväntade räckvidd skall kreditinstitutet särskilt analysera orsakerna till
avvikelsen. Kreditinstitut som använder egna skattningar av LGD-värden eller
konverteringsfaktorer skall även göra en liknande analys av dessa skattningar.
Vid dessa jämförelser skall historiska uppgifter användas som omfattar en så
lång period som möjligt. Kreditinstitutet skall dokumentera de metoder och
uppgifter som använts vid dessa jämförelser. Analyser och dokumentation skall
uppdateras minst en gång per år. 111.
Kreditinstituten skall
även använda andra kvantitativa valideringsinstrument och jämförelser med
relevanta externa datakällor. Analysen skall baseras på uppgifter som är
lämpliga för portföljen, uppdateras regelbundet och täcker en relevant observationsperiod.
Kreditinstitutens interna bedömningar av funktionen hos deras
riskklassificeringssystem skall baseras på en så lång period som möjligt. 112.
De metoder och uppgifter
som används för kvantitativ validering skall vara konsekventa över tiden. Förändringar
i fråga om skattningar, valideringsmetoder och valideringsuppgifter (både
datakällor och berörda perioder) skall dokumenteras. 113.
Kreditinstituten skall ha
sunda interna standarder för sådana fall när de faktiska PD-värdena,
LGD-värdena, konverteringsfaktorerna och de totala förlusterna – om EL används
– avviker i tillräckligt hög grad från förväntningarna för att skattningarnas
validitet skall ifrågasättas. Dessa standarder skall beakta
konjunkturvariationer och liknande systematiska variationer vad gäller fall av
fallissemang. Om de faktiska värdena fortsätter att vara högre än de förväntade
värdena skall kreditinstituten justera skattningarna uppåt för att de skall
avspegla deras erfarenheter vad gäller fallissemang och förluster.
4.
Beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp för aktieexponeringar enligt egna modeller
4.1.
Kapitalkrav och
riskbedömning
114.
Vid beräkning av
kapitalkrav skall kreditinstituten uppfylla följande krav: a) Skattningen av
eventuell förlust skall vara stabil gentemot ogynnsamma förändringar av
marknadsvillkoren som är relevanta för den långfristiga riskprofilen för
kreditinstitutets specifika innehav. De uppgifter som används för att visa
avkastningens fördelning skall representera den längsta urvalsperiod för vilken
det finns tillgängliga och lämpliga uppgifter för att avspegla
kreditinstitutets specifika aktieexponeringars riskprofil. Uppgifterna skall
vara tillräckliga för att tillhandahålla försiktiga, statistiskt tillförlitliga
och stabila förlustskattningar som inte enbart baseras på subjektiva eller
skönsmässiga antaganden. Kreditinstituten skall visa de behöriga myndigheterna
att den använda datamängden kan ge en försiktig skattning av eventuella
förluster under en relevant långfristig konjunkturcykel. Kreditinstitutet skall
kombinera empirisk analys av tillgängliga uppgifter med justeringar på grundval
av en mängd faktorer för att uppnå realistiska och försiktiga modellresultat.
När value at risk-modeller konstrueras för skattning av potentiella
kvartalsförluster får kreditinstituten använda kvartalsuppgifter eller omvandla
uppgifter med kortare tidshorisont till motsvarande kvartalsuppgifter med hjälp
av en analytiskt och empiriskt styrkt metod och genom välutvecklade och
dokumenterade överläggningar och analyser. Denna metod skall tillämpas
försiktigt och konsekvent. Om det bara finns begränsade relevanta uppgifter
tillgängliga skall kreditinstitutet tillämpa lämpliga försiktighetsmarginaler. b) De tillämpade
modellerna skall på lämpligt sätt beakta alla betydande risker i samband med
aktieavkastning, däribland både kreditinstitutets aktieportföljs allmänna
marknadsrisk och dess specifika riskexponering. Den interna modellen skall på
lämpligt sätt förklara historiska prisvariationer, omfatta både storleken och
förändringen på sammansättningen av potentiella koncentrationer och vara stabil
i förhållande till ogynnsamma omständigheter på marknaden. Den population
riskexponeringar som förekommer i de uppgifter som använts för skattning skall
svara mot, eller åtminstone vara jämförbara med, uppgifterna för
kreditinstitutets aktieexponeringar. c) Den interna
modellen skall vara anpassad för kreditinstitutets riskprofil och komplexitet.
Om ett kreditinstitut har betydande innehav av värdepapper som är kraftigt
icke-linjära till sin natur skall de interna modellerna utformas med lämplig
hänsyn till de risker som hänger samman med dessa instrument. d) Rangordning av
enskilda positioner när det gäller fullmakter, marknadsindex och riskfaktorer
skall vara rimliga, möjliggöra intuitiv förståelse och sunda. e) Kreditinstituten
skall genom empiriska analyser visa riskfaktorernas lämplighet och kapacitet
att omfatta både allmän och specifik risk. f) Skattningarna
av volatiliteten på aktieexponeringarnas avkastning skall beakta relevanta och
tillgängliga data, information och metoder. Interna uppgifter och uppgifter
från externa källor (däribland sammanställda uppgifter) som granskats oberoende
av varandra skall användas. g) Ett rigoröst
och heltäckande program för stresstest skall ha inrättats.
4.2.
Riskhanteringsförfarande
och kontroller
115.
Med avseende på
utvecklingen och användningen av egna modeller för kapitalkrav skall
kreditinstituten upprätta riktlinjer, förfaranden och kontroller för att
säkerställa modellens och modellförfarandets integritet. Dessa riktlinjer,
förfaranden och kontroller skall innefatta följande: a) Fullständig
integrering av den egna modellen i kreditinstitutets övergripande
informationssystem för riskhantering och i hanteringen av bankportföljens
aktieexponeringar. Egna modeller skall integreras fullt ut i kreditinstitutets
infrastruktur för riskhantering, särskilt om de används för att mäta och bedöma
aktieportföljens resultat (däribland det riskjusterade resultatet), allokera
kapital till aktieexponeringar och utvärdera övergripande kapitalkrav och
förfarandet för investeringsförvaltning. b) Fastställda
förvaltningssystem, förfaranden och kontrollfunktioner för att säkerställa
återkommande och oberoende översyn av alla element i det interna
modellförfarandet, däribland godkännande av modellöversyner, prövning av data i
modellen och översyn av modellresultat, till exempel direkt verifiering av
riskberäkning. Dessa översyner skall avse en bedömning av om modelluppgifterna
och resultaten är riktiga, fullständiga och lämpliga samt vara inriktade på att
finna och begränsa potentiella fel i samband med kända svagheter och att
identifiera okända svagheter i modellen. Dessa översyner får genomföras av en
intern oberoende enhet eller av en oberoende extern tredje part. c) Lämpliga system
och förfaranden för övervakning av investeringsgränser och riskexponeringar
avseende aktier. d) De enheter som
ansvarar för utformning och tillämpning av modellen skall vara funktionellt
oberoende av de enheter som ansvarar för förvaltningen av enskilda
investeringar. e) De parter som
ansvarar för någon del i modellförfarandet skall ha lämpliga kvalifikationer.
Ledningen skall tilldela modellfunktionen personal med tillräckliga
kvalifikationer och tillräcklig behörighet.
4.3.
Validering och
dokumentation
116.
Kreditinstituten skall ha
inrättat ett stabilt system för att validera att de interna modellerna och
modellförfarandena är precisa och konsekventa. Alla viktiga delar i de interna
modellerna, modellförfarandet och valideringen skall dokumenteras. 117.
Kreditinstituten skall
tillämpa det interna valideringsförfarandet för att bedöma de interna
modellernas och förfarandenas resultat på ett följdriktigt och meningsfullt
sätt. 118.
De metoder och uppgifter
som används för kvantitativ validering skall vara konsekventa. Förändringar i
fråga om skattningar, valideringsmetoder och valideringsuppgifter (både
datakällor och berörda perioder) skall dokumenteras. 119.
Kreditinstituten skall
regelbundet jämföra verklig aktieavkastning (som beräknats med hjälp av
realiserade och orealiserade vinster och förluster) med modellernas
skattningar. Vid dessa jämförelser skall historiska uppgifter användas som
täcker en så lång period som möjligt. Kreditinstitutet skall dokumentera de
metoder och uppgifter som använts vid dessa jämförelser. Analyser och
dokumentation skall uppdateras minst en gång per år. 120.
Kreditinstituten skall
använda andra kvantitativa valideringsinstrument och jämförelser med externa
datakällor. Analysen skall baseras på uppgifter som är lämpliga för portföljen,
uppdateras regelbundet och omfatta en relevant observationsperiod.
Kreditinstitutens interna bedömningar av modellerna skall baseras på en så lång
period som möjligt. 121.
Kreditinstituten skall ha
sunda interna normer för fall där en jämförelse av den faktiska avkastningen
med modellernas skattningar leder till ifrågasättande av skattningarnas
giltighet eller modellen som sådan. Dessa normer skall beakta
konjunkturvariationer och liknande systematiska variationer vad gäller
aktieavkastningar. Alla justeringar av egna modeller som görs till följd av
översyner skall dokumenteras och överensstämma med kreditinstitutets normer för
modellöversyn. 122.
Den egna modellen och
modellförfarandet skall dokumenteras, däribland de berörda parternas ansvar för
modellförfarandet, godkännandet av modellen och översynen av modellförfarandet.
5.
Företagsstyrning och
kontroll
5.1.
Företagsstyrning
123.
Alla betydande delar i
riskklassificerings- och skattningsförfarandena skall godkännas av
kreditinstitutets styrelse eller en kommitté som utsetts av styrelsen och den
verkställande ledningen. Dessa parter skall ha allmänna insikter om
kreditinstitutets riskklassificeringssystem och detaljerade kunskaper om de
förvaltningsrapporter som hänger samman med dessa. 124.
Den verkställande
ledningen skall underrätta styrelsen eller en av styrelsen utsedd kommitté om
betydande förändringar av eller undantag från fastställda riktlinjer som kan få
betydande effekter på riskklassificeringssystemets funktion. 125.
Den verkställande
ledningen skall ha goda insikter om riskklassificeringssystemens utformning och
funktion och löpande säkerställa att riskklassificeringssystemen fungerar
korrekt. Kreditriskkontrollenheterna skall regelbundet informera den
verkställande ledningen om riskklassificeringsförfarandets genomförande och
områden som måste förbättras samt ge lägesrapporter om förbättringar av
tidigare identifierade svagheter. 126.
En analys enligt
internmetoden av kreditinstitutets kreditriskprofil skall vara en viktig del av
förvaltningsrapporteringen till dessa parter. Rapporterna skall minst innefatta
riskprofil fördelad på klasser, förflyttning mellan klasser, skattning av de
relevanta parametrarna per klass och jämförelser av faktisk andel fallissemang,
egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer med förväntningar och
restultat av stresstest. Hur ofta rapportering skall äga rum beror på hur
viktig informationen är och vilket slags information det gäller samt
mottagarens nivå.
5.2.
Kreditriskkontroll
127.
Kreditriskkontrollenheten
skall vara oberoende av de personal- och förvaltningsfunktioner som ger upphov
till eller förnyar exponeringar och som rapporterar direkt till den
verkställande ledningen. Enheten skall ansvara för riskklassificeringssystemets
utformning eller urval, genomförande, kontroll och resultat. Den skall regelbundet
utarbeta och analysera rapporter om riskklassificeringssystemets resultat. 128.
Kreditriskkontrollenhetens
ansvarsområden skall innefatta följande: a) Testning och
övervakning av riskklasser. b) Utarbetande och
analys av sammanfattande rapporter om kreditinstitutets
riskklassificeringssystem. c) Genomförandeförfaranden
för att verifiera att definitionerna av riskklasser tillämpas konsekvent inom
avdelningar och geografiska områden. d) Översyn och
dokumentation av alla ändringar av riskklassificeringsförfarandet, däribland
skälen till dessa ändringar. e) Översyn av
riskklassificeringskriterierna för att utvärdera om de fortfarande uppfyller
kvalifikationerna för att kunna förutsäga risk. Ändringar av
riskklassificeringsförfarandet, riskklassificeringskriterier eller enskilda
riskklassificeringsparametrar skall dokumenteras och bevaras. f) Aktivt
deltagande i utformning eller urval, genomförande och validering av modeller
som används i riskklassificeringsförfarandet. g) Kontroll och
övervakning av modeller som används i riskklassificeringsförfarandet. h) Löpande översyn
och ändringar av modeller som används i riskklassificeringsförfarandet. 129.
Utan hinder av punkt 128
får kreditinstitut som använder sammanställda uppgifter enligt punkterna 57 och
58 lägga ut följande uppgifter på entreprenad: a) Utarbetande av
information som är relevant för testning och övervakning av riskklasser. b) Utarbetande av
sammanfattande rapporter om kreditinstitutets riskklassificeringssystem. c) Utarbetande av
information som är relevant för översyn av riskklassificeringskriterier för att
utvärdera om de fortfarande uppfyller kraven för att förutsäga risk. d) Dokumentation
av ändringar av riskklassificeringsförfarandet, riskklassificeringskriterier
eller enskilda riskklassificeringsparametrar. e) Utarbetande av
information som är relevant för löpande översyn och ändringar av modeller som
används i riskklassificeringsförfarandet. Kreditinstitut som
utnyttjar denna punkt skall se till att de behöriga myndigheterna har tillgång
till all relevant information från den tredje parten som är nödvändig för att
kunna undersöka om minimikraven är uppfyllda och att de behöriga myndigheterna
får göra undersökningar på plats i samma utsträckning som inom
kreditinstitutet.
5.3.
Internrevision
130.
Internrevision skall
genomföras minst en gång per år och denna skall innefatta översyn av
kreditinstitutets riskklassificeringssystem och dess transaktioner, däribland
kreditavdelningens verksamhet och skattningen av PD-, LGD- och EL-värden samt
konverteringsfaktorer. Vid översynen av de olika områdena skall alla
tillämpliga minimikrav vara uppfyllda. BILAGA VIII –
Kreditriskskydd
Del 1 – Godtagbarhet 1.
I denna del anges
godtagbara former av kreditriskskydd vid tillämpning av artikel 92. 2.
I denna bilaga avses med utlåning mot säkerhet: alla transaktioner som ger upphov till en
exponering med pantsäkerhet, men utan att kreditinstitutet ges någon
kortfristig rätt att erhålla marginalsäkerhet. kapitalmarknadsrelaterad
transaktion: alla
transaktioner som ger upphov till en exponering med pantsäkerhet, varvid
kreditinstitutet ges kortfristig rätt att erhålla marginalsäkerhet.
1.
Förbetalt kreditriskskydd
1.1.
Nettning inom
balansräkningen
3.
Nettning inom
balansräkningen av ömsesidiga fordringar mellan kreditinstitutet och dess
motpart får godkännas. 4.
Utan att det påverkar
tillämpningen i punkt 5 är godtagbarheten begränsad till det ömsesidiga
likviditetssaldot mellan kreditinstitutet och motparten. Det är bara för det
utlånande kreditinstitutets lån och insättningar som riskvägda exponeringsbelopp
och, i förekommande fall, förväntade förlustbelopp får ändras till följd av ett
avtal om nettning inom balansräkningen.
1.2.
Ramavtal om nettning som
täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra
kapitalmarknadsrelaterade transaktioner
5.
När det gäller institut
som tillämpar den fullständiga metoden för finansiella säkerheter i del 3 i
denna bilaga får effekterna av bilaterala avtal om nettning som täcker repor
och värdepappers- och råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsrelaterade
transaktioner med en motpart godkännas. Utan att det påverkar tillämpningen av
bilaga II i direktiv [93/6/EEG] måste antagna säkerheter och värdepapper eller
råvaror som lånats inom ramen för sådana avtal uppfylla kraven på godtagbarhet
för säkerheter som anges i punkterna 7–11 för att godkännas.
1.3.
Säkerheter
6.
Om de tillämpade
metoderna för kreditriskskydd grundar sig på kreditinstitutets rätt att
avveckla eller behålla tillgångar beror godtagbarheten på om riskvägda
exponeringsbelopp och, i förekommande fall, om förväntade förlustbelopp
beräknas enligt artiklarna 78–83 eller 84–89. Godtagbarheten beror vidare på om
den enkla metoden för finansiella säkerheter eller den fullständiga metoden för
finansiella säkerheter i del 3 används. När det gäller repor och värdepappers-
eller råvarulån beror godtagbarheten även på om transaktionen registreras
utanför eller i handelslagret.
1.3.1.
Godtagbarhet vid alla
metoder
7.
Följande finansiella
poster får godkännas som godtagbara säkerheter vid alla metoder: a) Kontanta medel
insatta hos det utlånande kreditinstitutet eller kontantliknande instrument som
innehas av detta. b) Räntebärande
värdepapper som emitterats av nationella regeringar eller centralbanker, om
dessa värdepapper av ratinginstitut eller exportkreditorgan som förklarats
valbara vid tillämpning av artiklarna 78–83 har tilldelats kreditbetyg som
enligt de behöriga myndigheternas bedömning motsvarar steg 4 eller högre på
kreditkvalitetsskalan enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot
nationella regeringar och centralbanker enligt artiklarna 78–83. c) Räntebärande
värdepapper som emitterats av institut, om dessa värdepapper av ett valbart
ratinginstitut har tilldelats ett kreditbetyg som enligt de behöriga
myndigheternas bedömning motsvarar steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan
enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot kreditinstitut enligt
artiklarna 78–83. d) Räntebärande
värdepapper som emitterats av andra juridiska personer, om dessa värdepapper av
ett valbart ratinginstitut har tilldelats ett kreditbetyg som enligt de
behöriga myndigheternas bedömning motsvarar steg 3 eller högre på
kreditkvalitetsskalan enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot
företag enligt artiklarna 78–83. e) Räntebärande
värdepapper som av ett valbart ratinginstitut tilldelats ett kortfristigt
kreditbetyg som enligt de behöriga myndigheternas bedömning motsvarar steg 3
eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt reglerna för riskvägning av
kortfristiga exponeringar enligt artiklarna 78–83. f) Aktier eller konvertibla
obligationer som ingår i ett centralt index. g) Guld. Vid tillämpning av punkt
b skall ”räntebärande värdepapper som emitterats av nationella regeringar eller
centralbanker” anses innefatta följande: i) Räntebärande
värdepapper som emitterats av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller
myndigheter vars exponeringar behandlas som exponeringar mot den nationella
regeringen inom vars territorium de är etablerade enligt bilaga VI. ii) Räntebärande
värdepapper som emitterats av multilaterala utvecklingsbanker som ges 0 %
riskvikt enligt artiklarna 78–83. iii) Räntebärande
värdepapper som emitterats av internationella organisationer som ges 0 %
riskvikt enligt artiklarna 78–83. Vid tillämpning av punkt
c skall ”räntebärande värdepapper som emitterats av institut” innefatta
följande: i) Andra
räntebärande värdepapper som emitterats av delstatliga eller lokala
självstyrelseorgan eller myndigheter vars exponeringar behandlas som
exponeringar mot den nationella regeringen inom vars territorium de är
etablerade enligt artiklarna 78–83. ii) Räntebärande
värdepapper som emitterats av offentliga organ vilkas exponeringar behandlas
som exponeringar mot kreditinstitut enligt artiklarna 78–83. iii) Andra
räntebärande värdepapper som emitterats av multilaterala utvecklingsbanker än
de som getts 0 % riskvikt enligt. 8.
Räntebärande värdepapper
som emitterats av institut, och som inte kreditvärderats av ett valbart
ratinginstitut får godkännas som godtagbar säkerhet om de uppfyller följande
kriterier: a) De är noterade
på en erkänd börs. b) De är
betecknade som prioriterade fordringar. c) Alla andra
kreditvärderade emissioner med samma förmånsrätt av det emitterande institutet
som har kreditbetyg från ett valbart ratinginstitut som av de behöriga
myndigheterna har fastställts motsvara kreditkvalitetsgrad 3 eller därutöver
enligt bestämmelserna för riskviktning av institutsexponeringar eller
kortfristiga exponeringar enligt artiklarna 78–83. d) Det utlånande
kreditinstitutet har inga uppgifter som tyder på att kreditbetyget borde vara
sämre än det som avses i punkt c. e) Kreditinstitutet
kan visa de behöriga myndigheterna att likviditeten på marknaden för
instrumentet är tillräcklig för dessa syften. 9.
Andelar i företag för
kollektiva investeringar (fondföretag) får godkännas som godtagbar säkerhet om
följande villkor är uppfyllda: a) De har en
daglig offentlig prisnotering. b) Fondföretaget
investerar bara i instrument som är godtagbara för godkännande enligt punkterna
7 och 8. Ett fondföretags
användning (eller potentiella användning) av derivatinstrument för att säkra
tillåtna instrument hindrar inte att andelar i detta företag är kvalificerade. 10.
I fråga om punkt 7 b–e
skall, när en säkerhet har två kreditbetyg som gjorts av valbara
ratinginstitut, den minst fördelaktiga klassificeringen anses gälla. Om
säkerheten har mer än två kreditbetyg av godtagbara ratinginstitut skall de två
mest fördelaktiga anses gälla. Om de två mest fördelaktiga kreditbetygen
skiljer sig åt skall det minst fördelaktiga av de två anses gälla.
1.3.2.
Ytterligare godtagbara
säkerheter vid den fullständiga metoden för finansiella säkerheter
11.
Utöver de säkerheter som
anges i punkterna 7–10 får, där ett kreditinstitut använder den fullständiga
metoden för finansiella säkerheter enligt del 3, följande finansiella poster
godkännas som godtagbara säkerheter: a) Aktier eller
konvertibla obligationer som inte ingår i ett centralt index, men som handlas
på en erkänd börs. b) Andelar i
fondföretag, förutsatt att i) de har en
daglig offentlig prisnotering, och ii) fondföretaget
begränsar sig till att investera i instrument som är godtagbara för godkännande
enligt punkterna 7 och 8 och i sådana poster som nämns i punkt a i detta
stycke. Ett fondföretags
användning (eller potentiella användning) av derivatinstrument för att säkra
tillåtna instrument hindrar inte andelar i detta företag från att vara
godtagbara.
1.3.3.
Ytterligare godtagbara
säkerheter vad gäller beräkningar enligt artiklarna 84–89
12.
Utöver de säkerheter som
anges ovan gäller bestämmelserna i punkterna 13–22 följande om ett
kreditinstitut beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade
förlustbelopp enligt den metod som anges i artiklarna 84–89: a) Säkerhet i
fastighet 13.
Bostadsfastigheter som
bebos eller kommer att bebos eller hyras ut av ägaren och kommersiella
fastigheter, dvs. kontor och andra kommersiella lokaler, får godkännas som
godtagbar säkerhet om följande villkor är uppfyllda: a) Egendomens
värde påverkas inte i väsentlig mån av gäldenärens kreditkvalitet. Detta krav
avser inte att utesluta situationer där rent makroekonomiska faktorer påverkar
både egendomens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser. b) Låntagarens
risk påverkas inte i väsentlig mån av den underliggande egendomens eller det
underliggande projektets resultat, utan snarare av låntagarens underliggande
kapacitet att återbetala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten
som sådan påverkas inte i väsentlig mån av betalningsflöden som genereras av
den underliggande egendomen som ställts som säkerhet. 14.
Kreditinstitut får även
godkänna som godtagbar säkerhet i bostadsfastighet andelar i finska
bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag
av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll, i de
fall då bostäderna är eller kommer att bli bebodda eller uthyrda av låntagarna,
förutsatt att dessa villkor är uppfyllda. 15.
De behöriga myndigheterna
kan även ge kreditinstituten tillstånd att som godtagbar säkerhet i
kommersiella fastigheter godkänna andelar i finska bostadsaktiebolag som är
verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare
antagna författningar med motsvarande innehåll, förutsatt att dessa villkor är
uppfyllda. 16.
De behöriga myndigheterna
får upphäva kravet att kreditinstituten skall uppfylla villkoret i punkt 13 b
för exponeringar där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet som är belägen
inom medlemsstatens territorium om de behöriga myndigheterna har bevis för att
den relevanta marknaden är välutvecklad och sedan länge etablerad med
förlustnivåer som är tillräckligt låga för att motivera en sådan behandling.
Detta skall inte hindra de behöriga myndigheterna i en medlemsstat som inte
utnyttjar denna möjlighet från att erkänna en godtagbar bostadsfastighet som godkänts
i en annan medlemsstat i kraft av undantaget. Medlemsstaterna skall
offentliggöra hur de tillämpar detta undantag 17.
Medlemsstaternas behöriga
myndigheter får upphäva kravet på att deras kreditinstitut skall uppfylla
villkoret i punkt 13 b för kommersiella fastigheter som är belägna inom en
medlemsstats territorium, om de behöriga myndigheterna har bevis för att den
relevanta marknaden är välutvecklad och sedan länge etablerad, och att
förlustnivåerna som härrör från utlåning där säkerhet ställts genom
kommersiella fastigheter uppfyller följande villkor: a) Upp till 50 %
av marknadsvärdet (eller i tillämpliga fall 60 % av pantlånevärdet om
detta värde är lägre) överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen mot
säkerhet i form av kommersiella fastigheter under ett visst år. b) De totala
förlusterna på lån mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter överskrider
inte 0,5 % av de utestående lånen under ett visst år. 18.
Om något av dessa villkor
inte är uppfyllda ett visst år skall möjligheten att utnyttja denna hantering
upphöra till dess att de är uppfyllda under ett efterföljande år. 19.
De behöriga myndigheterna
i en medlemsstat som inte utnyttjar undantaget i punkt 17 får godkänna
godtagbara kommersiella fastigheter som godtagits i en annan medlemsstat i
kraft av undantaget. b) Fordringar 20.
De behöriga myndigheterna
får som godtagbara säkerheter godkänna fordringar som är anknutna till en
kommersiell transaktion eller kommersiella transaktioner med en ursprunglig
löptid på mindre än eller lika med ett år. Godtagbara fordringar innefattar
inte fordringar i samband med värdepapperiseringar, sekundärt deltagande och
kreditderivat eller belopp som närstående parter är skyldiga. c) Övriga fysiska
säkerheter 21.
De behöriga myndigheterna
får som godtagbara fysiska säkerheter godkänna andra poster än poster av det
slag som anges i punkterna 13–19 om följande villkor är uppfyllda: a) Det finns
likvida marknader för snabb och ekonomiskt effektiv avveckling av säkerheten. b) Säkerheten har
väl etablerade offentligt tillgängliga marknadspriser. Institutet skall kunna
styrka att det inte finns några bevis för att de nettopriser det erhåller vid
avveckling av säkerheten avviker väsentligt från dessa marknadspriser. d) Leasing 22.
Om inte annat följer av
bestämmelserna i punkt 73 i del 3 när kraven i punkt 11 i del 2 är uppfyllda,
exponeringar till följd av transaktioner skall där ett kreditinstitut hyr ut
egendom till en tredje part behandlas på samma sätt som lån där säkerhet
ställts i form av fastighet av samma slag som den uthyrda fastigheten.
1.4.
Övrigt förbetalt
kreditriskskydd
1.4.1.
Kontanta medel hos tredje
part eller kontantliknande instrument som innehas av denne.
23.
Kontanta medel som är
insatta hos eller kontantliknande instrument som innehas av ett tredje institut
på annan grund än ett depåförvaringsavtal och som är pantsatta till förmån för
det utlånande kreditinstitutet kan utgöra godtagbart kreditriskskydd.
1.4.2.
Livförsäkringar som
pantsatts hos det långivande kreditinstitutet
24.
Livförsäkringar som
pantsatts hos det utlånande kreditinstitutet får godkännas som godtagbart
kreditriskskydd.
1.4.3.
Instrument som återköps
på begäran
25.
Instrument som emitterats
av ett institut som är tredje part och som kommer att återköpas av detta
institut får godkännas som godtagbart kreditriskskydd.
2.
Obetalt kreditriskskydd
2.1.
Tillhandahållare av skydd
som är godtagbara vid alla metoder
26.
Följande parter får
godkännas som godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd: a) Nationella
regeringar och centralbanker. b) Delstatliga
eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter. c) Multilaterala
utvecklingsbanker. d) Internationella
organisationer, om exponeringar mot dem skall ges 0 % riskvikt enligt
artiklarna 78–83. e) Fordringar på
offentliga organ som behandlas av de behöriga myndigheterna som fordringar på
institut enligt artiklarna 78–83. f) Institut. g) Övriga
företagsenheter, däribland moderföretag, dotterföretag och närstående företag
till kreditinstitutet, som i) har ett
kreditbetyg, tilldelat av ett valbart ratinginstitut, som enligt de behöriga
myndigheterna motsvarar steg 2 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt
reglerna för riskvägning av exponeringar mot företag enligt artiklarna 78–83,
eller som, ii) när det gäller
kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade
förlustbelopp enligt artiklarna 84–89, inte har kreditvärderats av ett valbart
ratinginstitut men som är internt klassificerade med en sannolikhet för
fallissemang som motsvarar den kreditklassificering av ratinginstitutet som de
behöriga myndigheterna har beslutat att ge steg 2 eller högre på
kreditkvalitetsskalan enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot
företag enligt artiklarna 78–83. 27.
Om riskvägda
exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp beräknas enligt artiklarna 84–89
måste en garantigivare, för att anses kvalificerad, ges en intern
klassificering av kreditinstitutet enligt bestämmelserna i del 4 i bilaga VII. 28.
Med avvikelse från punkt
26 får medlemsstaterna även som godtagbara tillhandahållare av obetalt
kreditriskskydd godkänna övriga finansiella institut som har tillstånd från,
och som övervakas av, de behöriga myndigheter som är ansvariga för
tillståndsgivning och tillsyn över kreditinstitut och som omfattas av
stabilitetsskrav som motsvarar de krav som tillämpas på kreditinstitut.
3.
Kreditderivat
29.
Följande slag av kreditderivat
och instrument som kan bestå av sådana kreditderivat eller som har liknande
ekonomisk effekt får godtas som kvalificerade: a) kreditswappar, b) totalavkasningsswappar,
och c) kreditlänkade
obligationer, i den utsträckning som de betalats med kontanter. 30.
Om ett kreditinstitut
köper kreditriskskydd genom en totalavkastningsswapp och redovisar
nettobetalningarna för swappen som nettoinkomst, men inte redovisar en
motsvarande försämring av värdet på den tillgång som är skyddad (antingen genom
reducering av det verkliga värdet eller genom ett tillägg till reserverna)
skall kreditriskskyddet inte godkännas.
3.1.
Interna säkringar
31.
Om ett kreditinstitut
genomför en intern säkring med ett eller flera kreditderivat – dvs. säkrar
kreditrisken för en exponering utanför handelslagret med ett kreditderivat som
registreras i handelslagret – skall, för att skyddet skall godkännas enligt
denna bilaga, den kreditrisk som överförts till handelslagret föras över till
en tredje part eller tredje parter. Under sådana omständigheter, och förutsatt
att en sådan överföring uppfyller de krav för godkännande av kreditriskskydd
som anges i denna bilaga, skall de regler som anges i delarna 3–6 tillämpas för
beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp då obetalt
kreditriskskydd krävs. Del 2 -
Minimikrav 1.
Kreditinstitutet skall
förvissa de behöriga myndigheterna om att det har lämpliga
riskhanteringsförfaranden för att kontrollera de risker som det kan exponeras
för vid genomförande av kreditriskreducerande åtgärder. 2.
Trots att förekomsten av
kreditriskskydd har beaktats vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp
och, i förekommande fall, förväntade förlustbelopp skall kreditinstituten
fortsätta att göra fullständiga kreditriskklassificeringar av den underliggande
exponeringen och kunna visa de behöriga myndigheterna att detta krav är
uppfyllt. När det gäller repor och/eller värdepappers- eller råvarulån skall
den underliggande exponeringen, dock endast vid tillämpningen av denna punkt,
anses vara exponeringens nettobelopp.
1.
Förbetalt kreditriskskydd
1.1.
Nettning inom
balansräkningen (som inte är ramavtal om nettning som täcker repor och/eller
värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsrelaterade
transaktioner)
3.
För att
nettningsöverenskommelser inom balansräkningen – som inte är ramavtal om
nettning som täcker repor eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra
kapitalmarknadsrelaterade transaktioner – skall godkännas enligt artiklarna
90–93 skall följande villkor vara uppfyllda: a) De måste ha en
stabil rättslig grund och vara rättsligt bindande enligt tillämplig
lagstiftning, bland annat om motparten skulle bli insolvent eller gå i konkurs. b) Kreditinstitutet
måste när som helst kunna fastställa vilka tillgångar och skulder som omfattas
av nettningsöverenskommelsen. c) Kreditinstitutet
måste övervaka och kontrollera riskerna i samband med avslutandet av
kreditriskskyddet. d) Kreditinstitutet
måste övervaka och kontrollera de relevanta exponeringarna på nettobasis.
1.2.
Ramavtal om nettning som
täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra
kapitalmarknadsrelaterade transaktioner
4.
För att ramavtal om
nettning som täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller
andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner skall godkännas enligt artiklarna
90–93 skall de uppfylla följande: a) De måste ha en
stabil rättslig grund och vara rättsligt bindande enligt tillämplig
lagstiftning, bland annat om motparten skulle bli insolvent eller gå i konkurs. b) De skall ge den
icke-fallerande parten rätt att i god tid avsluta och slutavräkna alla
transaktioner inom ramen för överenskommelsen i händelse av ett fallissemang,
till exempel om motparten skulle gå i konkurs eller bli insolvent. c) De skall
säkerställa nettning av vinster och förluster från transaktioner som sålts ut
enligt ett ramavtal så att den ena parten är skyldig den andra ett enda
nettobelopp. 5.
Dessutom skall
minimikraven för erkännande av finansiella säkerheter enligt den fullständiga
metoden för finansiella säkerheter som anges i punkt 6 vara uppfyllda.
1.3.
Finansiella säkerheter
1.3.1.
Minimikrav för erkännande
av finansiella säkerheter inom ramen för alla metoder
6.
För erkännande av
finansiella säkerheter och guld skall följande villkor vara uppfyllda: a) Låg korrelation Det får inte finns
kraftig positiv korrelation mellan gäldenärens kreditkvalitet och säkerhetens
värde. Värdepapper som
emitterats av gäldenären eller någon anknuten koncernenhet får inte godtas. b) Rättslig
förutsebarhet Kreditinstituten skall
uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstadgade krav och vidta alla nödvändiga
åtgärder för att säkerställa att säkerhetsordningarna kan genomdrivas enligt
den lagstiftning som är tillämplig på deras intresse i säkerheten. Kreditinstituten skall
ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta
säkerhetsordningarna kan genomdrivas i alla relevanta territorier. Vid behov
skall de göra förnyade utredningar för att möjligheterna till genomdrivande
består. c) Operativa krav Säkerhetsordningarna
skall dokumenteras väl med ett tydligt och stabilt förfarande för avveckling av
säkerheten i rätt tid. Kreditinstituten skall
tillämpa stabila förfaranden för att kontrollera risker som uppstått till följd
av användning av säkerheter – däribland risker för att kreditriskskyddet slår
fel eller reduceras, värderingsrisker, risker i samband med avslutande av
kreditriskskyddet, koncentrationsrisker till följd av användning av säkerheter
och förenligheten med kreditinstitutets övergripande riskprofil. Kreditinstitutet skall
ha dokumenterade riktlinjer och praxis för vilka slags säkerheter och vilka
belopp som accepteras. Kreditinstituten skall
beräkna marknadsvärdet för säkerheten och omvärdera den minst en gång i
halvåret samt när de har anledning att tro att det har förekommit en betydande
minskning av säkerhetens marknadsvärde. Om säkerheten innehas av
tredje part måste kreditinstitutionerna vidta rimliga åtgärder för att
säkerställa att den tredje parten skiljer säkerheten från sina egna tillgångar.
1.3.2.
Ytterligare minimikrav
för erkännande av finansiella säkerheter enligt den förenklade metoden för
finansiella säkerheter
7.
Utöver de krav som anges
i punkt 6 ovan för godkännande av finansiella säkerheter enligt den förenklade
metoden för finansiella säkerheter måste skyddets resterande löptid vara
åtminstone lika lång som exponeringens återstående löptid.
1.4.
Minimikrav för erkännande
av säkerhet i fastigheter
8.
För erkännande av
säkerhet i fastigheter skall följande villkor vara uppfyllda: a) Rättslig
förutsebarhet Panträtten eller
avgiften skall vara rättsligt bindande i alla relevanta territorier och
panträtten eller avgiften skall registreras på föreskrivet sätt i rätt tid.
Systemet skall omfatta allt som krävs för en fullbordad pantupplånelse (dvs.
alla rättsliga krav för att fullborda panten skall vara uppfyllda). Den
underliggande skyddsöverenskommelse och det rättsliga förfarandet skall göra
det möjligt för kreditinstitutet att realisera skyddets värde inom en rimlig
tidsram. b) Kontroll av
fastighetens värde Fastighetens värde skall
kontrolleras minst en gång per år. Oftare förekommande kontroller skall
genomföras om villkoren på marknaden förändras avsevärt. Statistiska metoder
får användas för att kontrollera fastighetens värde och identifiera fastigheter
som behöver omvärderas. Fastigheten skall värderas av en oberoende
värderingsman om uppgifterna visar att fastighetens värde kan ha sjunkit
avsevärt i förhållande till de allmänna marknadspriserna. För lån som
överstiger tre miljoner euro eller 5 % av kreditinstitutets kapitalbas skall
fastigheten värderas av en oberoende värderingsman minst vart tredje år. Med ”oberoende
värderingsman” avses en person som har nödvändiga kvalifikationer, förmåga och
erfarenhet att utföra en värdering och som är oberoende i förhållande till
kreditbeslutsförfarandet. c) Dokumentation De olika slag av
bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter som godtas av kreditinstitutet
och dess utlåningspolicy i detta avseende skall dokumenteras klart och tydligt. d) Försäkringar Kreditinstitutet skall
ha förfaranden för att övervaka att den fastighet som tagits som säkerhet har
lämplig skadeförsäkring.
1.5.
Minimikrav för erkännande
av fordringar som säkerhet
9.
För erkännande av
fordringar skall följande villkor vara uppfyllda: a) Rättslig
förutsebarhet i) Den rättsliga
mekanism genom vilken säkerheten ställs skall vara stabil och effektiv och
säkerställa att långivarens rätt till avkastningen är obestridlig. ii) Kreditinstituten
måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla alla lokala krav för att
en panthavare skall ha möjlighet att tillgodogöra sig värdet av panten. Ramar
skall finnas på plats enligt vilka långivarens fordran på den ställda
säkerheten prioriteras, med förbehåll för medlemsstaternas valmöjlighet att
låta sådana fordringar omfattas av reglerna för prioriterade fordringsägares
krav i lagar och genomförandebestämmelser. iii) Kreditinstituten
skall ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta
säkerhetsordningarna kan genomdrivas i alla relevanta territorier. iv) Säkerhetsordningarna
skall dokumenteras väl med ett tydligt och stabilt förfarande för indrivning av
säkerheten i rätt tid. Kreditinstitutens förfaranden skall säkerställa
uppfyllandet av alla rättsliga villkor som krävs för att förklara att ett
fallissemang har inträffat och driva in säkerheten i rätt tid. Om en låntagare
skulle befinna sig i betalningssvårigheter eller fallera skall kreditinstitutet
ha laglig rätt att sälja eller åsätta fordringarna till andra parter utan
samtycke från fordringarnas gäldenärer. b) Riskhantering. i) Kreditinstitutet
skall ha sunda förfaranden för att fastställa kreditrisken i samband med
fordringar. Ett sådant förfarande skall bland annat innefatta analyser av
låntagarens verksamhet och bransch samt av de olika slags kunder med vilka låntagaren
gör affärer. Om kreditinstitutet förlitar sig på att låntagaren fastställer
kundernas kreditrisk skall kreditinstitutet se över låntagarens
kreditförfaranden för att fastställa att de är sunda och trovärdiga. ii) Marginalen
mellan exponeringsbeloppet och fordringarnas värde måste avspegla alla lämpliga
faktorer, däribland indrivningskostnaden, koncentrationen inom den
fordringsgrupp som pantsatts av en enskild låntagare och eventuella
koncentrationsrisker inom kreditinstitutets totala exponeringar, utöver de som
kontrolleras genom kreditinstitutets allmänna metoder. Kreditinstitutet måste
upprätthålla ett fortlöpande övervakningsförfarande som är anpassat för
fordringarna. Det skall övervakas att kreditinstitutet upprätthåller sina
övergripande koncentrationsgränser. Dessutom skall överensstämmelse med
lånevillkor, miljöbegränsningar och övriga rättsliga krav ses över regelbundet. iii) De fordringar
som pantsatts av en låntagare skall vara diversifierade och inte vara alltför
korrelerade med låntagaren. Om det finns avsevärd positiv korrelation skall
riskerna i samband med fastställandet av marginaler för säkerhetsgruppen som
helhet beaktas. iv) Fordringar från
närstående företag till låntagaren (däribland dotterbolag och anställda) skall
inte anses vara riskreducerande. v) Kreditinstitutet
skall ha ett dokumenterat förfarande för indrivning av fordringar i kritiska
situationer. Det skall finnas erforderliga instrument för indrivning, även när
kreditinstitutet normalt förlitar sig på låntagaren när det gäller
indrivningar.
1.6.
Minimikrav för erkännande
av övriga fysiska säkerheter
10.
För erkännande av övriga
fysiska säkerheter skall följande villkor vara uppfyllda: a) Säkerhetsordningarna
skall vara rättsligt bindande enligt all tillämplig lagstiftning och skall göra
det möjligt för kreditinstitutet att realisera fastighetens värde inom en
rimlig tidsram. b) Med undantag
endast för sådana prioriterade fordringar med bättre rätt som avses i punkt 9 a
ii är bara panter med företrädesrätt eller avgifter när det gäller säkerheter
tillåtliga. Ett kreditinstitut skall som sådant ha företrädesrätt framför
övriga långivare till den realiserade avkastningen från säkerheten. c) Fastighetens
värde skall kontrolleras minst en gång per år. Oftare förekommande kontroll
krävs om marknadsvillkoren är föremål för omfattande förändringar. d) Låneavtalet
skall innehålla detaljerade beskrivningar av säkerheten samt detaljerade
specifikationer av hur förnyad värdering skall gå till och hur ofta den skall
genomföras. e) De olika slag
av fysisk säkerhet som kreditinstitutet accepterar och riktlinjer och
förfaranden i fråga om lämpligt belopp för varje slags säkerhet med avseende på
exponeringsbeloppet skall dokumenteras väl i interna riktlinjer och förfaranden
som skall finnas tillgängliga för granskning. f) Kreditinstitutets
riktlinjer med avseende på transaktionsstrukturen skall behandla lämpliga krav
på säkerheten med avseende på exponeringsbeloppet, förutsättningarna för snabb
avveckling av säkerheten, förutsättningarna för att objektivt fastställa ett
pris eller marknadsvärde, hur ofta detta värde snabbt kan erhållas (däribland
genom yrkesmässig bedömning eller värdering av expert) och volatiliteten när
det gäller värdet på säkerheten. g) I såväl den
inledande som den förnyade värderingen skall fullt ut beaktas all försämring
eller föråldring av säkerheten. Tidsaspekten måste beaktas särskilt vid
värdering och omvärdering av säkerhet som är utsatt för modeväxlingar eller som
lätt föråldras. h) Kreditinstitutet
måste ha rätt att inspektera fastigheten på plats. Det skall ha riktlinjer och
förfaranden som tar upp institutets rätt att genomföra fysiska kontroller. i) Kreditinstitutet
skall ha förfaranden för att övervaka att den fastighet som tagits som säkerhet
har lämplig skadeförsäkring.
1.7.
Minimikrav för att
behandla exponeringar genom leasing som utlåning mot pantsäkerhet
11.
För att exponeringar som
uppstår till följd av leasingtransaktioner skall kunna behandlas som om
säkerhet ställts i form av den egendom som hyrs ut skall följande villkor vara
uppfyllda: a) De villkor som
anges i punkt 8 eller 10 skall vara uppfyllda för godkännande av säkerhet som
ställts i form av samma egendom som hyrs ut. b) Uthyraren skall
ha ett stabilt riskhanteringssystem med avseende på tillgångens lokalisering,
användningsområde, ålder och beräknad inkurans. c) Det skall
finnas en stabil rättslig ram som fastställer uthyrarens äganderätt till
tillgången och uthyrarens rätt att utöva denna i rätt tid. d) Skillnaden
mellan den fysiska tillgångens avskrivningstakt och hyresavgifternas
amorteringstakt får inte vara så stor att det kreditriskskydd som åsatts de
hyrda tillgångarna överdrivs.
1.8.
Minimikrav för erkännande
av övrigt förbetalt kreditriskskydd
1.8.1.
Kontanta medel insatta
hos ett institut som är tredje part eller kontantliknande instrument som
innehas av detta.
12.
För att berättigas till
den behandling som anges i punkt 80 i del 3 måste det skydd som avses i punkt
23 i del 1 uppfylla följande villkor: a) Låntagarens
fordran mot tredje part skall vara pantsatt till förmån för eller överlåten på
det långivande kreditinstitutet. b) Den tredje
parten skall ha underrättats om pantsättningen eller överlåtelsen. c) Som en följd av
anmälan får den tredje parten enbart betala till det utlånande kreditinstitutet
eller, med kreditinstitutets samtycke, till andra parter. d) Pantsättningen
eller överlåtelsen är ovillkorlig och oåterkallelig.
1.8.2.
Livförsäkringar som
pantsatts hos det långivande kreditinstitutet
13.
För att livförsäkringar
som pantsatts hos det långivande kreditinstitutet skall godkännas måste
följande villkor vara uppfyllda: a) Företaget som
tillhandahåller livförsäkringen får erkännas som en godtagbar tillhandahållare
av obetalt kreditriskskydd enligt punkt 26 i del 1. b) Livförsäkringen
skall vara pantsatt till förmån för eller överlåten på det utlånande
kreditinstitutet. c) Det företag som
tillhandahåller livförsäkringen skall ha underrättats om pantsättningen eller
överlåtelsen och som ett resultat av detta får företaget inte häva kontraktet
eller betala obetalda belopp enligt kontraktet utan det utlånande
kreditinstitutets samtycke. d) Försäkringen
måste ha ett uppgivet återköpsvärde som inte går att reducera. e) Det långivande
kreditinstitutet måste ha rätt att annullera försäkringen och erhålla
återköpsvärdet i rätt tid om låntagaren skulle fallera. f) Försäkringstagaren
skall informera det utlånande kreditinstitutet om alla uteblivna betalningar
avseende försäkringen. g) Kreditriskskyddet
måste tillhandahållas för lånets löptid. h) Panträtten
måste vara rättsligt bindande i alla relevanta territorier.
2.
Obetalt kreditriskskydd
och kreditlänkade obligationer
2.1.
Gemensamma krav för
garantier och kreditderivat
14.
Om inte annat följer av
punkt 16 skall följande villkor vara uppfyllda för att kreditriskskydd som
härrör från en garanti eller ett kreditderivat skall erkännas: a) Kreditriskskyddet
skall vara direkt. b) Kreditriskskyddets
omfattning skall vara klart definierad och obestridlig. c) Avtalet om
kreditriskskydd skall inte innehålla någon klausul vars uppfyllande ligger utanför
långivarens direkta kontroll, och som i) skulle göra
det möjligt för tillhandahållaren av skyddet att ensidigt upphäva detta, ii) skulle öka
skyddets faktiska kostnader till följd av den skyddade exponeringens försämrade
kreditkvalitet, iii) skulle kunna
befria tillhandahållaren av skyddet från skyldigheten att betala i rätt tid om
den ursprunglige gäldenären inte fullgör någon av betalningarna, eller iv) skulle kunna
göra det möjligt för tillhandahållaren av skyddet att minska kreditriskskyddets
löptid. d) Kreditriskskyddet
måste vara rättsligt bindande i alla relevanta territorier.
2.1.1.
Operativa krav
15.
Kreditinstitutet skall
förvissa tillsynsmyndigheten om att det har inrättat system för att hantera
potentiella riskkoncentrationer till följd av kreditinstitutets användning av
garantier eller kreditderivat. Kreditinstitutet måste kunna visa hur dess
strategi avseende användning av kreditderivat och garantier samverkar med dess
hantering av den övergripande riskprofilen.
2.2.
Motgarantier från stater
och andra offentliga organ
16.
Om en exponering är
skyddad genom en garanti som i sin tur är skyddad genom en motgaranti av en
nationell regering, en centralbank, ett delstatligt självstyrande organ eller
en lokal myndighet för vilka fordringar hanteras som fordringar på den stat
inom vars territorium de är etablerade enligt artiklarna 78–83, en multilateral
utvecklingsbank som åsatts 0 % riskvikt enligt eller i kraft av artiklarna
78–83 eller den offentliga sektorn för vilken fordringar hanteras som
fordringar på kreditinstitut enligt artiklarna 78–83 får exponeringen behandlas
som om den vore skyddad genom en garanti som tillhandahållits av enheten i
fråga förutsatt att följande villkor är uppfyllda. a) Motgarantin
täcker fordringens alla kreditriskelement. b) Både den ursprungliga
garantin och motgarantin uppfyller de krav på garantier som anges i punkterna
14, 15 och 17, bortsett från att motgarantin inte behöver vara direkt. c) Den behöriga
myndigheten har förvissat sig om att skyddet är stabilt och det inte finns
några tidigare belägg för att motgarantins täckning är mindre än den täckning
som ges genom en direkt garanti från enheten i fråga.
2.3.
Ytterligare krav på
garantier
17.
För att en garanti skall
erkännas skall följande villkor också vara uppfyllda: a) Om motparten
fallerar eller underlåter att betala så att garantin utlöses skall det
långivande kreditinstitutet ha rätt att i rätt tid kräva garantigivaren på
förfallna belopp enligt den fordran avseende vilken skyddet är tillhandahållet.
Garantigivarens betalning skall inte vara underordnad det faktum att det
långivande kreditinstitutet först måste kräva gäldenären. b) Garantin skall
vara en utförligt dokumenterad förpliktelse som antagits av garantigivaren. c) Med förbehåll
för följande mening skall garantin täcka alla slags betalningar som gäldenären
förväntas utföra avseende den berörda fordran. Om vissa betalningstyper är
undantagna från garantin skall garantins erkända värde anpassas för att
avspegla den begränsade täckningen. 18.
När det gäller garantier
som tillhandahållits i samband med ömsesidiga garantifonder som erkänts för
dessa syften av de behöriga myndigheterna eller tillhandahållits av eller
ställts som motgaranti av sådana enheter som anges i punkt 16 kan kraven i
punkt a anses vara uppfyllda om ett av följande villkor är uppfyllt: a) De behöriga
myndigheterna är förvissade om att det utlånande kreditinstitutet har rätt att
i proportion till garantins täckning i rätt tid erhålla en preliminär betalning
från garantigivaren som beräknats utgöra en solid skattning av den ekonomiska
förlust (däribland förluster till följd av att räntebetalningar och andra slags
betalningar som låntagaren är skyldig att göra uteblir) som det utlånande
kreditinstitutet kan förväntas göra. b) De behöriga
myndigheterna är i övrigt förvissade om garantins förlustskyddande effekter,
däribland avseende förluster till följd av att räntebetalningar och andra slags
betalningar som låntagaren är skyldig att göra uteblir.
2.4.
Ytterligare krav på
kreditderivat
19.
För att ett kreditderivat
skall erkännas skall följande villkor också vara uppfyllda: a) Om inget annat
föreskrivs i punkt b skall de kredithändelser som anges i kreditderivatet minst
innefatta följande: i) Uteblivna
betalningar av förfallna belopp enligt villkoren för det underliggande
instrument som gäller vid tidpunkten för försummelsen (med ett
betalningsanstånd som nära överensstämmer med eller är kortare än
betalningsanståndet för det underliggande instrumentet). ii) Gäldenärens
konkurs, insolvens eller oförmåga att betala sina skulder eller underlåtenhet
eller skriftligt medgivande om dennes allmänna oförmåga att betala sina skulder
när de förfaller samt liknande händelser. iii) Omstrukturering
av det underliggande instrumentet som innebär eftergift eller uppskjuten
betalning av amortering, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust
(dvs. en värdereglering eller en annan liknande debitering i resultaträkningen)
b) Om de
kredithändelser som specificerats i kreditderivatet inte innefattar
omstrukturering av det underliggande instrumentet enligt vad som beskrivs i
punkt a iii får kreditriskskyddet ändå erkännas med förbehåll för att det
erkända värdet minskas enligt vad som anges i punkt 84 i del 3. c) I fråga om
kreditderivat som tillåter kontantavveckling skall det finnas ett stabilt
värderingsförfarande för att skatta förlust på ett tillförlitligt sätt.
Perioden för att erhålla värderingar av det underliggande instrumentet efter en
kredithändelse skall vara klart specificerad. d) Om
skyddsköparens rättighet och kapacitet att överföra det underliggande
instrumentet till tillhandahållaren av skyddet krävs för avveckling, skall
enligt villkoren för det underliggande instrumentet allt eventuellt samtycke
som krävs för en sådan överföring inte få undanhållas utan skälig anledning. e) Identiteten på
de parter som är ansvariga för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum
skall vara klart definierad. Fastställandet av om en kredithändelse har ägt rum
skall inte bara vara kreditskyddssäljarens ansvar. Köparen av skyddet skall ha
rätt/möjlighet att underrätta tillhandahållaren av skyddet om att en
kredithändelse har ägt rum. 20.
Obalans mellan det
underliggande instrumentet och kreditderivatets referensinstrument (dvs. det
instrument som används för att fastställa värdet på kontantavvecklingen eller
det instrumentet som skall levereras) eller mellan det underliggande
instrumentet och det instrument som används för att fastställa om en
kredithändelse har ägt rum är endast tillåtet om följande villkor är uppfyllda:
a) Referensinstrumentet
eller, i tillämpliga fall, det instrument som används för att fastställa
huruvida en kredithändelse har ägt rum likställs med eller är efterställt det
underliggande instrumentet. b) Det
underliggande instrumentet och referensinstrumentet eller, i tillämpliga fall,
det instrument som används för att fastställa huruvida en kredithändelse har
ägt rum har samma gäldenär (dvs. samma juridiska person) och det finns
rättsligt bindande korsvisa klausuler om förfall eller påskyndad betalning. Del 3 –
Beräkning av kreditriskskyddets effekter 1.
Om inget annat föreskrivs
i delarna 4–6 och om bestämmelserna i delarna 1 och 2 är uppfyllda får
beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 i
underavsnitt 1 och beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade
förlustbelopp enligt artiklarna 84–89 ändras enligt bestämmelserna i denna del. 2.
Kontanter, värdepapper
eller råvaror som köpts, lånats eller mottagits inom ramen för en repa eller
ett värdepappers- eller råvarulån skall behandlas som säkerhet.
1.
Förbetalt kreditriskskydd
1.1.
Kreditlänkade
obligationer
3.
Investeringar i
kreditlänkade obligationer som emitterats av det långivande kreditinstitutet
får behandlas som kontant säkerhet.
1.2.
Nettning inom
balansräkningen
4.
Ut- och inlåning hos det
långivande kreditinstitutet som är föremål för nettning inom balansräkningen
skall behandlas som kontant säkerhet.
1.3.
Ramavtal om nettning som
täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra
kapitalmarknadsrelaterade transaktioner
1.3.1.
Beräkning av det fullständigt
justerade exponeringsvärdet
a) Enligt
schablonmetoden eller internmetoden 5.
Om inget annat föreskrivs
i punkterna 12–22 när det gäller beräkning av det fullständigt justerade
exponeringsvärdet (E*) för de exponeringar som omfattas av ett godtagbart ramavtal
om nettning som täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller
övriga kapitalmarknadsrelaterade transaktioner, skall de tillämpliga
volatilitetsjusteringarna beräknas enligt vad som anges nedan antingen genom
metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna
skattningar av volatilitetsjusteringar som anges i punkterna 35–60 avseende den
fullständiga metoden för finansiella säkerheter. Vid tillämpning av metoden för
egna skattningar skall samma villkor och krav gälla som för den fullständiga
metoden för finansiella säkerheter. 6.
Nettopositionen för varje
slag av säkerhet skall beräknas genom att ifrån det totala värdet av de
värdepapper av det berörda slaget som lånats ut, sålts eller tillhandahållits
enligt ramavtalet om nettning dra det totala värdet av de värdepapper av det
berörda slaget som lånats, köpts eller tagits emot enligt avtalet. 7.
I punkt 6 avses med slag
av säkerhet värdepapper som har emitterats av samma enhet, har samma
emissionsdatum, löptid, villkor och bestämmelser och samma avvecklingsperioder
som de som anges i punkterna 35–60. 8.
Nettopositionen i varje
annan valuta än avvecklingsvalutan för ramavtalet om nettning, skall beräknas
genom att från det totala värdet av de värdepapper som är noterade i den
valutan, som lånats ut, sålts eller tillhandahållits enligt ramavtalet om
nettning och det belopp i kontanter i den valutan, som lånats ut eller
överförts enligt avtalet dra det totala värdet av de värdepapper som är
noterade i den valutan, som har lånats, köpts eller mottagits enligt avtalet
och det belopp i kontanter i den valutan, som lånats eller tagits emot enligt
avtalet. 9.
Den volatilitetsjustering
som är lämplig för ett visst slag värdepappers- eller kontantposition skall
tillämpas på den positiva eller negativa nettopositionen i värdepapperen av
detta slag. 10.
Valutakursriskens (fx)
volatilitetsjustering skall tillämpas på den positiva eller negativa
nettopositionen i varje annan valuta än avvecklingsvalutan för ramavtalet om
nettning. 11.
E* skall beräknas enligt
följande formel: E* = max {0,
[(∑(E) - ∑(C)) + ∑(|nettoposition i varje säkerhet| x Hsec)
+ + (∑|Efx| x Hfx)]} Om riskvägda
exponeringsbelopp beräknas enligt artiklarna 78–83 är E exponeringsvärdet för
varje separat exponering enligt avtalet som skulle gälla i avsaknad av
kreditriskskydd. Om riskvägda
exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp beräknas enligt artiklarna 84–89
är E exponeringsvärdet för varje separat exponering enligt avtalet som skulle
gälla i avsaknad av kreditriskskydd. C är värdet på lånade,
köpta eller mottagna värdepapper eller råvaror, eller värdet på lånade eller
mottagna kontanter avseende varje sådan exponering. ∑(E) är summan av
alla E:n enligt avtalet. ∑(C) är summan av
alla C:n enligt avtalet. Efx är den
nettoposition (positiv eller negativ) i en viss valuta, annan än avtalets
avvecklingsvaluta, som beräknats enligt punkt 8. Hsec är den
volatilitetsjustering som är lämplig för en viss typ av säkerhet. Hfx är
volatilitetsjusteringen för valutakursen. E* är det fullständigt
justerade exponeringsvärdet. b) Enligt
metoden som baseras på egna modeller 12.
Som ett alternativ till
metoderna för schabloniserad volatilitetsjustering eller egna skattningar av
volatilitetsjusteringar för beräkning av fullständigt justerat exponeringsvärde
(E*) till följd av ett godtagbart ramavtal om nettning som täcker repor,
värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsrelaterade
transaktioner än derivattransaktioner får kreditinstituten använda en metod
baserad på egna modeller som beaktar korrelationseffekterna mellan
värdepapperspositioner som omfattas av ramavtalet om nettning samt de berörda
instrumentens likviditet. De egna modeller som används inom denna metod skall
tillhandahålla skattningar av den eventuella värdeförändringen när det gäller
det exponeringsbelopp som är utan säkerhet (∑E - ∑C). 13.
Ett kreditinstitut får
välja att använda en metod som är baserad på egna modeller oberoende av vilket
val det har gjort mellan schablonmetoden och den grundläggande internmetoden
för kreditrisk. Om ett kreditinstitut väljer att använda en metod som är
baserad på egna modeller måste denna dock användas för alla motparter och
värdepapper, med undantag för mindre väsentliga portföljer där det får använda
metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna
skattningar av volatilitetsjusteringar som anges i punkterna 5–11. 14.
Metoden som är baserad på
egna modeller kan utnyttjas av kreditinstitut som har fått godkännande för en
intern riskhanteringsmodell enligt bilaga V till direktiv [93/6/EEG]. 15.
Kreditinstitut som inte
har fått tillsynsmyndighetens godkännande att använda en sådan modell enligt
direktiv 93/6/EEG får ansöka hos den behöriga myndigheten om godkännande av en
intern riskhanteringsmodell vid tillämpningen av dessa punkter. 16.
Den behöriga myndigheten
skall bara ge sitt godkännande om den är övertygad om att kreditinstitutets
system för hantering av risker till följd av transaktioner som täcks av
ramavtalet om nettning är sunt och genomförs med integritet, och att i
synnerhet följande kvalitativa normer är uppfyllda: a) Den interna
riskberäkningsmodell som används för beräkning av transaktionernas potentiella
prisvolatilitet skall vara väl integrerad i kreditinstitutets dagliga
riskhanteringsprocess och utgöra grunden för rapportering om institutets
riskexponering till institutets högsta ledning. b) Kreditinstitutet
skall ha en enhet för riskkontroll som är fristående från de affärsdrivande
handelsenheterna och som rapporterar direkt till institutets högsta ledning.
Enheten skall vara ansvarig för att utforma och genomföra kreditinstitutets
riskhanteringssystem. Den skall utarbeta och analysera dagliga rapporter om
resultaten av riskberäkningsmodellen och om lämpliga åtgärder som skall vidtas
avseende positionslimiter. c) De dagliga
rapporter som utarbetas av riskkontrollenheten skall ses över på en
ledningsnivå som har tillräckliga befogenheter för att kunna genomdriva
minskningar såväl i de positioner som tas som i institutets totala
riskexponering. d) Kreditinstitutet
skall i riskkontrollenheten ha tillräckligt många anställda med erfarenhet av
användning av avancerade modeller. e) Kreditinstitutet
skall ha fastställt förfaranden för övervakning och säkerställande av
skriftligt fastlagda interna riktlinjer och kontroller avseende
riskberäkningssystemets funktion i dess helhet. f) Kreditinstitutets
modeller skall ha visat sig ge en rimlig grad av noggrannhet i riskberäkning
genom utfallstest av resultaten, vilket kan styrkas för uppgifter omfattande
minst ett år. g) Kreditinstitutet
skall återkommande genomföra ett rigoröst stresstest och resultaten därav skall
ses över av högsta ledningen och återspeglas i de riktlinjer och limiter som
den fastställer. h) Kreditinstitutet
skall, som ett led i sin regelbundna internrevision, genomföra en fristående
översyn av sitt riskberäkningssystem. Denna översyn skall inbegripa både de
affärsdrivande handelsenheternas och den fristående riskkontrollenhetens
verksamhet. i) Kreditinstitutet
skall minst en gång om året se över sitt riskhanteringssystem. 17.
Följande minimikrav skall
gälla vid beräkning av potentiell värdeförändring: a) Åtminstone
daglig beräkning av potentiell värdeförändring. b) Ett
99-procentigt ensidigt konfidensintervall. c) En
avvecklingsperiod motsvarande fem dagar, utom när det gäller andra
transaktioner än repor eller värdepappers- eller råvarulån där en
avvecklingsperiod motsvarande tio dagar skall tillämpas. d) En faktisk
historisk observationsperiod på minst ett år utom då en kortare
observationsperiod är motiverad på grund av en betydande ökning av
prisvolatiliteten. e) Uppdatering av
dataunderlaget var tredje månad. 18.
De behöriga myndigheterna
skall kräva att den interna riskhanteringsmodellen beaktar ett tillräckligt
antal riskfaktorer för att fånga in alla väsentliga prisrisker. 19.
De behöriga myndigheterna
får tillåta kreditinstitut att använda empiriska korrelationer inom
riskkategorier och mellan olika riskkategorier om de är övertygade om att
institutets system för att mäta korrelationer är sunt och genomförs med
integritet. 20.
Ett kreditinstitut som
använder en metod som är baserad på egna modeller skall vara skyldigt att göra
utfallstest av modellens resultat för ett urval av 20 motparter som fastställs
på årsbasis. Urvalet skall innefatta de 10 största motparterna som fastställs
av kreditinstitutet enligt dess egen mätmetod för exponeringar och 10 andra
slumpmässigt valda motparter. Kreditinstitutet skall för varje dag och motpart
jämföra den verkliga förändringen av motpartsexponeringens värde under ett dygn
med den skattade förändringen av exponeringsvärdet genom att tillämpa den metod
som baseras på egna modeller per den tidpunkt då verksamheten avslutades
föregående arbetsdag. Varje observation där exponeringens verkliga förändring
överstiger skattningen enligt den egna modellen utgör ett undantag. Beroende på
antalet undantag bland observationerna för de 20 motparterna under de senaste
250 bankdagarna (som omfattar 5 000 observationer) skall
skattningsresultatet från de egna modellerna ökas med den multiplikator som
anges i tabell 1. Tabell 1 Zon || Antal undantag || Multiplikator Grön zon || 0-99 || 1 || 100-119 || 1.13 || 120-139 || 1.17 Gul zon || 140-159 || 1.22 || 160-179 || 1.25 || 180-199 || 1.28 Röd zon || 200 eller fler || 1.33 Som ett led i
utfallstesten skall kreditinstitutet bekräfta att undantagen inte är
koncentrerade till dess exponeringar mot en eller flera motparter. 21.
Det fullständigt
justerade exponeringsvärdet (E*) för kreditinstitut som tillämpar metoden som
är baserad på egna modeller skall beräknas enligt följande formel: E* = maximalt {0,
[(∑E - ∑C) + (skattat resultat av de egna modellerna x tillämplig
multiplikator)]} Om riskvägda
exponeringsbelopp beräknas enligt artiklarna 78–83 i underavsnitt 1 är E
exponeringsvärdet för varje separat exponering enligt avtalet som skulle gälla
i avsaknad av kreditriskskydd. Om riskvägda
exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp beräknas enligt artiklarna 84–89
är E exponeringsvärdet för varje separat exponering enligt avtalet som skulle
gälla i avsaknad av kreditriskskydd. C är det nuvarande
marknadsvärdet av lånade, köpta eller mottagna värdepapper eller värdet av
lånade eller mottagna kontanter avseende varje sådan exponering. ∑(E) är summan av
alla E:n enligt avtalet. ∑(C) är summan av
alla C:n enligt avtalet. 22.
När kreditinstituten
beräknar kapitalkraven med hjälp av egna modeller skall de använda modellens
resultat från föregående bankdag.
1.3.2.
Beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för repor och/eller
värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadstransaktioner som
täcks genom ramavtal om nettning
Schablonmetoden 23.
E* beräknat enligt
punkterna 5–22 skall antas som exponeringsvärdet för exponeringen mot motparten
till följd av de transaktioner som omfattas av ramavtalet om nettning enligt
vad som avses i artikel 80. Den grundläggande
internmetoden för kreditrisk 24.
E* beräknat enligt
punkterna 5–22 skall antas som exponeringsvärdet för exponeringen mot motparten
till följd av de transaktioner som omfattas av ramavtalet om nettning enligt
vad som avses i bilaga VII.
1.4.
Finansiella säkerheter
1.4.1.
Förenklad metod för
finansiella säkerheter
25.
Den förenklade metoden
för finansiella säkerheter får bara användas om riskvägda exponeringsbelopp
beräknas enligt artiklarna 78–83. Ett kreditinstitut får inte använda både den
förenklade och den fullständiga metoden för finansiella säkerheter Värdering 26.
Enligt denna metod skall
erkända finansiella säkerheter åsättas ett värde som motsvarar deras
marknadsvärde som fastställts enligt punkt 6 i del 2. Beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp 27.
Den riskvikt som skulle
gälla enligt artiklarna 78–83, om långivaren vore direkt exponerad mot
säkerhetsinstrumentet, skall gälla för den andel fordringar där säkerhet
ställts genom marknadsvärdet på en erkänd säkerhet. Riskvikten avseende den
andel där säkerhet ställts skall vara minst 20 %, förutom när det gäller
de fall som anges i punkterna 28–30. Resten av exponeringen skall ges den
riskvikt som skulle vara tillämplig på en exponering utan säkerhet mot
motparten enligt artiklarna 78–83. Repor samt värdepappers-
och råvarulån 28.
0 % riskvikt skall
tillämpas på den andel av exponeringen där säkerhet ställts och som uppstår
till följd av transaktioner som uppfyller kriterierna i punkterna 59 och 60. Om
motparten i transaktionen inte är en central marknadsaktör skall 10 %
riskvikt tillämpas. Transaktioner med
OTC-derivat som marknadsvärderas dagligen 29.
0 % riskvikt skall,
i den utsträckning som säkerhet ställts, tillämpas på de exponeringsvärden som
fastställts enligt bilaga III för de derivatinstrument som anges i bilaga IV,
som marknadsvärderas dagligen och för vilka säkerhet ställts i form av
kontanter eller kontantliknande instrument om det inte förekommer någon
valutaobalans. 10 % riskvikt skall i den utsträckning som säkerhet ställts
ges till exponeringsvärden för sådana transaktioner där säkerhet ställts genom
räntebärande värdepapper som emitterats av nationella regeringar eller centralbanker
och som ges 0 % riskvikt enligt artiklarna 78–83. Vid tillämpning av denna
punkt skall ”räntebärande värdepapper som emitterats av nationella regeringar
eller centralbanker” anses innefatta följande: a) Räntebärande
värdepapper som emitterats av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller
myndigheter vars exponeringar behandlas som exponeringar mot den nationella
regering inom vars territorium de är etablerade enligt artiklarna 78–83. b) Räntebärande
värdepapper som emitterats av multilaterala utvecklingsbanker som ges 0 %
riskvikt enligt eller i kraft av artiklarna 78–83. c) Räntebärande
värdepapper som emitterats av internationella organisationer som ges 0 %
riskvikt enligt artiklarna 78–83. Övriga transaktioner 30.
0 % riskvikt får
tillämpas om exponeringen och säkerheten är noterade i samma valuta och ett av
följande villkor är uppfyllda: a) Säkerheten är
banktillgodohavanden eller ett kontantliknande instrument. b) Säkerheten är i
form av räntebärande värdepapper som emitterats av nationella regeringar eller
centralbanker som är berättigade till 0 % riskvikt enligt artiklarna 78–83
och dess marknadsvärde har diskonterats med 20 %. Vid tillämpning av denna
punkt skall ”räntebärande värdepapper som emitterats av nationella regeringar
eller centralbanker” anses innefatta sådana värdepapper som anges i föregående
punkt.
1.4.2.
Fullständig metod för
finansiella säkerheter
31.
När det gäller värdering
av finansiell säkerhet vid tillämpning av den fullständiga metoden för
finansiella säkerheter skall ”volatilitetsjusteringar” tillämpas på säkerhetens
marknadsvärde, enligt vad som anges i punkterna 35–60 nedan, för att beakta
prisvolatiliteten. 32.
Med undantag av hantering
av valutaobalanser när det gäller sådana transaktioner med OTC-derivat som
avses i punkt 33, skall om säkerheten är noterad i en valuta som skiljer sig
från den valuta i vilken den underliggande exponeringen är noterad, en
justering som visar valutavolatiliteten läggas till den volatilitetsjustering
som är tillämplig för säkerheten enligt vad som anges i punkterna 35–60. 33.
När det gäller
transaktioner med OTC-derivat där säkerhet ställts genom
nettningsöverenkommelser som erkänts av de behöriga myndigheterna enligt bilaga
III skall en volatilitetsjustering som avspeglar valutavolatilitieten tillämpas
om det föreligger en obalans mellan den valuta som säkerheten är noterad i och
avvecklingsvalutan. Även i de fall där flera valutor berörs av de transaktioner
som täcks genom nettningsöverenskommelsen skall endast en volatilitetsjustering
tillämpas. a) Beräkning
av justerade värden 34.
Det volatilitetsjusterade
värdet på säkerheten skall beräknas enligt följande när det gäller alla
transaktioner, utom de transaktioner som omfattas av erkända ramavtal om
nettning på vilka bestämmelserna i punkterna 5–24 är tillämpliga: CVA = C x
(1-HC-HFX) Exponeringens
volatilitetsjusterade värde skall beräknas enligt följande: EVA = E x
(1+HE), och när det gäller transaktioner med OTC derivat: EVA =
E. Exponeringens
fullständigt justerade värde både med hänsyn till volatilitet och säkerhetens
riskreducerande effekter beräknas enligt följande: E* = max {0, [EVA -
CVAM]} där E är exponeringsvärdet
fastställt enligt artiklarna 78–83 eller artiklarna 84–89 om exponeringen inte
är täckt av någon säkerhet. EVA är det
volatilitetsjusterade exponeringsbeloppet. CVA är
säkerhetens volatilitetsjusterade värde. CVAM är CVA
som justerats ytterligare med hänsyn till eventuell löptidsobalans enligt
bestämmelserna i del 4. HE är den
tillämpliga volatilitetsjusteringen för exponeringen (E), beräknad enligt
punkterna 35–60. HC är den
tillämpliga volatilitetsjusteringen för säkerheten, beräknad enligt punkterna
35–60. HFX är den
tillämpliga volatilitetsjusteringen för valutaobalans, beräknad enligt
punkterna 35–60. E* är det fullständigt
justerade exponeringsvärdet med hänsyn till volatilitet och säkerhetens
riskreducerande effekter. b) Beräkning
av volatilitetsjusteringar 35.
Volatilitetsjusteringar
kan beräknas på två sätt: enligt metoden med schabloniserade
volatilitetsjusteringar eller enligt metoden med egna skattningar av
volatilitetsjusteringar (metoden med egna skattningar). 36.
Ett kreditinstitut kan
välja metoden med schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden med
egna skattningar oberoende av om institutet har valt artiklarna 78–83 eller artiklarna
84–89 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp. Om kreditinstitutet vill
använda metoden med egna skattningar måste det tillämpa denna metod på alla
slags instrument, med undantag för mindre väsentliga portföljer där de får
använda metoden med schabloniserade volatilitetsjusteringar. Om säkerheten består av
ett antal erkända poster skall volatilitetsjusteringen vara , där ai
är en posts andel av en säkerhet som helhet och Hi är den
volatilitetsjustering som är tillämplig för denna post. i) Schabloniserade
volatilitetsjusteringar 37.
I tabellerna 2–5 anges de
volatilitetsjusteringar som skall tillämpas enligt metoden för schabloniserade
volatilitetsjusteringar (under förutsättning att dessa uppdateras dagligen). VOLATILITETSJUSTERINGAR Tabell 2 Kredit-kvalitetsskala till vilken kreditklassi-ficeringen av räntebärande värdepapper är knuten || Åter-stående löptid || Volatilitetsjusteringar för räntebärande värdepapper som emitterats av enheter som beskrivs i punkt 7 b i del 1 || Volatilitetsjusteringar för räntebärande värdepapper som emitterats av enheter som beskrivs i punkt 7 c och d i del 1 || || 20 dagars avveck-lings-period (i %) || 10 dagars avveck-lings-period (i %) || 5 dagars avveck-lings-period (i %) || 20 dagars avveck-lings-period (i %) || 10 dagars avveck-lings-period (i %) || 5 dagars avveck-lings-period (i %) 1 || ≤ 1 år || 0,707 || 0.5 || 0,354 || 1,414 || 1 || 0,707 || >1 ≤ 5 år || 2,828 || 2 || 1,414 || 5,657 || 4 || 2,828 || >5 år || 5,657 || 4 || 2,828 || 11,314 || 8 || 5,657 2-3 || ≤ 1 år || 1,414 || 1 || 0,707 || 2,828 || 2 || 1,414 || >1 ≤ 5 år || 4,243 || 3 || 2,121 || 8,485 || 6 || 4,243 || >5 år || 8,485 || 6 || 4,243 || 16,971 || 12 || 8,485 4 || ≤ 1 år || 21,213 || 15 || 10,607 || e.t. || e.t. || e.t. || >1 ≤ 5 år || 21,213 || 15 || 10,607 || e.t. || e.t. || e.t. || >5 år || 21,213 || 15 || 10,607 || e.t. || e.t. || e.t. Tabell 3 Kredit-kvalitetsskala till vilken kreditklassi-ficeringen av kortfristiga räntebärande värdepapper är knuten || Volatilitetsjusteringar för räntebärande värdepapper som emitterats av enheter som beskrivs i punkt 7 b i del 1 med kortfristiga kreditklassificeringar || Volatilitetsjusteringar för räntebärande värdepapper som emitterats av enheter som beskrivs i punkt 7 c och d i del 1 med kortfristiga kreditklassificeringar || 20 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 10 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 5 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 20 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 10 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 5 dagars avveck-lingsperiod (i %) 1 || 0,707 || 0.5 || 0,354 || 1,414 || 1 || 0,707 2-3 || 1,414 || 1 || 0,707 || 2,828 || 2 || 1,414 Tabell 4 Övriga slag av säkerheter och exponeringar || 20 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 10 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 5 dagars avveck-lingsperiod (i %) Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt index || 21,213 || 15 || 10,607 Övriga aktier eller konvertibla obligationer som är noterade på en erkänd börs || 35,355 || 25 || 17,678 Kontanter || 0 || 0 || 0 Guld || 21,213 || 15 || 10,607 Tabell 5 Volatilitetsjusteringar för valutaobalans 20 dagars avvecklings-period (i %) || 20 dagars avvecklings-period (i %) || 5 dagars avvecklingsperiod (i %) 11,314 || 8 || 5,657 38.
När det gäller utlåning
mot säkerhet skall avvecklingsperioden vara 20 bankdagar. I fråga om repor
(utom i den utsträckning som sådana transaktioner avser överföring av råvaror
eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror) och
värdepapperslån skall avvecklingsperioden vara 5 bankdagar. När det gäller
övriga kapitalmarknadsrelaterade transaktioner skall avvecklingsperioden vara
10 bankdagar. 39.
I tabellerna 2–5 och
punkterna 40–42 är kreditklassificeringen av det räntebärande värdepapperet
knuten till det kreditkvalitetssteg som de behöriga myndigheterna fastställt
för det externa kreditbetyget enligt artiklarna 78–83. I detta syfte är även
punkt 10 i del 1 tillämplig. 40.
När det gäller ej
godtagbara värdepapper som lånats ut eller sålts inom ramen för repor eller
värdepapperslån skall volatilitetsjusteringen vara samma som för aktier som
inte ingår i ett centralt index och som är noterade på en erkänd börs. 41.
När det gäller godtagbara
andelar i företag för kollektiva investeringar skall volatilitetsjusteringen
vara den högsta volatilitetsjustering som skulle gälla med hänsyn till
transaktionens avvecklingsperiod enligt punkt 38 för alla de tillgångar i vilka
fondföretaget har rätt att investera. 42.
När det gäller ej
kreditvärderade räntebärande värdepapper som emitterats av institut och som
uppfyller kvalificeringskriterierna i punkt 8 i del 1 skall volatilitetsjusteringarna
vara samma som för värdepapper som emitterats av institut eller företag med ett
externt kreditbetyg som fastställts motsvara steg 2 eller 3 på
kreditkvalitetsskalan. ii) Egna
skattningar av volatilitetsjusteringar 43.
De behöriga myndigheterna
får tillåta institut som uppfyller kraven i punkterna 48–57 att använda egna
skattningar av volatilitet för att beräkna de volatilitetsjusteringar som skall
tillämpas på säkerheter och exponeringar. 44.
Om räntebärande
värdepapper har ett kreditbetyg från ett erkänt ratinginstitut som motsvarar
”investment grade” eller bättre får de behöriga myndigheterna tillåta
kreditinstituten att göra en volatilitetsskattning för varje säkerhetskategori.
45.
När det gäller att
fastställa relevanta kategorier skall kreditinstituten beakta kategorin av
värdepappersemittent, extern kreditvärdering av värdepapperen, deras
återstående löptid och modifierade duration. Volatilitetsskattningarna måste
vara representativa för de värdepapper som kreditinstitutet har tagit upp i en
kategori. 46.
När det gäller
räntebärande värdepapper som ett ratinginstitut har klassificerat under
”investment grade” gett ett högt kreditbetyg och övriga kvalificerade
säkerheter måste volatilitetsjusteringarna beräknas för varje enskild post. 47.
Kreditinstitut som
använder metoden med egna skattningar måste skatta säkerhetens volatilitet
eller valutaobalansen utan att beakta eventuella korrelationer mellan
exponeringen utan säkerhet, säkerheten och/eller valutakurserna. Kvantitativa kriterier 48.
Vid beräkning av
volatilitetsjusteringar skall ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall
användas. 49.
Avvecklingstiden skall
vara 20 bankdagar för utlåning mot säkerhet, 5 bankdagar för repor, utom i den
utsträckning som dessa transaktioner avser överföring av råvaror eller
garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror och värdepapperslån,
och 10 dagar för övriga kapitalmarknadstransaktioner. 50.
Kreditinstitut får
använda volatilitetsjusteringar som beräknats med kortare eller längre
avvecklingsperioder som ökas eller minskas i enlighet med den avvecklingsperiod
som anges i punkt 49 för transaktionen i fråga genom att använda följande
formel för kvadratroten av tidsperioden: Där TM är den
relevanta avvecklingsperioden, HM är
volatilitetsjusteringen under den relevanta avvecklingsperioden, och HN är
volatilitetsjusteringen baserad på avvecklingsperioden TN. 51.
Kreditinstituten skall
beakta att tillgångar med lägre kreditkvalitet har dålig likviditet.
Avvecklingsperioden skall justeras uppåt om det råder osäkerhet om säkerhetens
likviditet. Kreditinstituten skall även identifiera om historiska uppgifter kan
leda till att den potentiella volatiliteten undervärderas, till exempel genom
en bunden valuta. Sådana fall skall hanteras med hjälp av ett stresscenario. 52.
Den historiska observationsperioden
(urvalsperioden) för beräkning av volatilitetsjusteringar skall vara minst ett
år. När det gäller kreditinstitut som använder ett viktningssystem eller andra
metoder för den historiska observationsperioden skall den faktiska
observationsperioden vara minst ett år (dvs. den vägda genomsnittliga
tidseftersläpningen avseende de enskilda observationerna får inte vara mindre
än 6 månader). De behöriga myndigheterna får även kräva att ett kreditinstitut
beräknar sina volatilitetsjusteringar med en kortare observationsperiod om
detta, enligt de behöriga myndigheternas uppfattning, är motiverat av en
betydande ökning i prisvolatiliteten. 53.
Kreditinstituten skall
uppdatera dataunderlagen minst en gång var tredje månad och göra en ny
bedömning varje gång marknadspriserna är föremål för betydande förändringar.
Detta innebär att volatilitetsjusteringar skall beräknas åtminstone var tredje
månad. Kvalitativa kriterier 54.
Volatilitetsskattningarna
skall användas i kreditinstitutets dagliga riskhanteringsprocess, särskilt
avseende institutets interna gränstal för exponeringar. 55.
Om den avvecklingsperiod
som kreditinstitutet använder i sin dagliga riskhantering är längre än den
period som anges i denna del för transaktionstypen i fråga skall
kreditinstitutets volatilitetsjusteringar ökas i enlighet med den formel för
kvadratroten av tidsperioden som anges i punkt 50. 56.
Kreditinstitutet skall ha
inrättat förfaranden för att övervaka och säkerställa efterlevnaden av
dokumenterade riktlinjer och kontroller för funktionen av systemet för
skattning av volatilitetsjusteringar och för integrering av dessa skattningar i
riskhanteringsförfarandet. 57.
En oberoende översyn av
kreditinstitutets system för skattning av volatilitetsjusteringar skall
genomföras regelbundet inom kreditinstitutets interna revision. En översyn av
det övergripande systemet för skattning av volatilitetsjusteringar och för
integrering av dem i kreditinstitutets riskhantering skall göras minst en gång
per år och särskilt omfatta minst följande: a) Integrering av skattade
volatilitetsjusteringar i den dagliga riskhanteringen. b) Validering av
betydande förändringar i förfarandet för skattning av volatilitetsjusteringar. c) Kontroll av
konsekvens, aktualitet och tillförlitlighet när det gäller de datakällor som
ligger till grund för systemet för skattning av volatilitetsjusteringar,
däribland datakällornas oberoende. d) Riktighet och
lämplighet vad gäller antagandena om volatilitet. iii) Ökning
av volatilitetsjusteringar 58.
I punkterna 37–42 anges
de volatilitetsjusteringar som skall tillämpas när dagliga omvärderingar görs.
Likaledes måste, om ett kreditinstitut använder sina egna skattningar av
volatilitetsjusteringar enligt punkterna 43–57, dessa först och främst beräknas
på grundval av daglig omvärdering. Om omvärdering inte sker lika ofta som varje
dag skall större volatilitetsjusteringar tillämpas. Dessa skall beräknas genom
ökning av de dagliga omvärderingarna av volatilitetsjusteringarna genom
följande formel för kvadratroten av tidsperioden: där H är den tillämpliga
volatilitetsjusteringen, HM är
volatilitetsjusteringen om det förekommer daglig omvärdering, NR är det
faktiska antalet bankdagar mellan omvärderingarna, och TM är
avvecklingsperioden för transaktionstypen i fråga. iv) Villkor
för tillämpning av 0 % volatilitetsjustering 59.
I fråga om repor och
värdepapperslån där ett kreditinstitut tillämpar metoden med schabloniserade
volatilitetsjusteringar eller metoden med egna skattningar och där villkoren i
punkterna a till h är uppfyllda får de behöriga myndigheterna tillåta
kreditinstitut att inte tillämpa de volatilitetsjusteringar som beräknats
enligt punkterna 35–58 och att i stället tillämpa en volatilitetsjustering på
0 %. Denna möjlighet är inte tillåten för kreditinstitut som använder den
metod baserad på egna modeller som anges i punkterna 12–22. a) Både
exponeringen och säkerheten skall vara kontanter eller värdepapper som avses i
punkt 7 b i del 1. b) Både
exponeringen och säkerheten skall vara noterade i samma valuta. c) Transaktionens
löptid skall vara kortare än en dag eller både exponeringen och säkerheten har
ett dagligt marknadsvärde eller är föremål för daglig marknadsvärdering eller
omprövning av marginalsäkerhet. d) Tiden mellan
det senaste marknadsvärdet före motpartens underlåtenhet att ompröva
marginalsäkerheten och avvecklingen av säkerheten får inte vara längre än fyra
bankdagar. e) Transaktionen
skall avvecklas genom ett beprövat avvecklingssystem för den typen av
transaktioner. f) Den
dokumentation som avser avtalet skall vara standarddokument för repor eller
värdepapperslån i de berörda värdepapperen. g) Transaktionen
skall regleras genom dokumentation som anger att om motparten inte lyckas
uppfylla en förpliktelse att tillhandahålla kontanter eller värdepapper eller
tillhandahålla marginal eller fallerar på annat sätt kan transaktionen
omedelbart sägas upp. h) De behöriga
myndigheterna skall betrakta motparten som en central marknadsaktör. Följande
enheter kan betraktas som centrala marknadsaktörer: –
De enheter som nämns i
punkt 7 b i del 1 exponeringar som ges riskvikt 0 % enligt artiklarna
78–83. –
Institut. –
Övriga företag inom
finanssektorn (däribland försäkringsföretag) mot vilka exponeringar ges
riskvikt 20 % enligt artiklarna 78–83 eller som, när det gäller
kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade
förlustbelopp enligt artiklarna 83–89, inte har tilldelats något kreditbetyg av
ett kvalificerat ratinginstitut, och som är internt klassificerade med en
sannolikhet för fallissemang som motsvarar den kreditklassificering av det
ratinginstitut som de behöriga myndigheterna har beslutat att ge steg 2 eller
högre på kreditkvalitetsskalan enligt reglerna för riskvägning av exponeringar
mot företag enligt artiklarna 78–83. –
Reglerade företag för
kollektiva investeringar som är underkastade särskilda kapitalkrav eller
begränsningar avseende skuldsättningsgraden. –
Reglerade pensionsfonder. –
Erkända
clearingorganisationer. 60.
Om en behörig myndighet
tillåter att den behandling som anges i punkt 59 tillämpas när det gäller repor
eller värdepapperslån som emitterats av den nationella regeringen, kan andra
behöriga myndigheter välja att tillåta kreditinstitut som har sitt säte inom
deras territorier att tillämpa samma metoder när det gäller sådana
transaktioner. c) Beräkning
av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp Schablonmetoden 61.
E* beräknat enligt punkt
34 skall antas som exponeringsvärde enligt artikel 80. Den grundläggande
internmetoden för kreditrisk 62.
LGD* (effektiv förlust
vid fallissemang) beräknat enligt denna punkt skall antas som LGD enligt bilaga
VII. LGD* = max {0, LGD x
[(E*/E]} där LGD är den förlust vid
fallissemang som skulle gälla för exponeringen enligt artiklarna 84–89 om
exponeringen inte var täckt av någon säkerhet. E är exponeringsvärdet
enligt artiklarna 84–89. E* beräknas enligt punkt
34.
1.5.
Övriga godtagbara vid
tillämpning av artiklarna 84–89
1.5.1.
Värdering
a) Säkerhet
i fastighet 63.
Fastigheten skall
värderas av en oberoende värderingsman till ett värde som överensstämmer med
eller är lägre än marknadsvärdet. I de medlemsstater som har fastställt strikta
kriterier för bedömning av pantlånevärdet i lagar och andra föreskrifter får
fastigheten istället värderas av en oberoende värderingsman till ett värde som
överensstämmer med eller är lägre än pantlånevärdet. 64.
Marknadsvärde innebär det
beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja fastigheten till en
i förhållande till honom oberoende köpare på värderingsdagen efter lämplig
marknadsföring där båda parterna har varit välinformerade, handlat försiktigt
och utan tvång. Marknadsvärdet skall dokumenteras på ett klart och tydligt
sätt. 65.
Pantlånevärdet definieras
som fastighetens värde som det har fastställts genom en försiktig bedömning av
möjligheterna till en framtida försäljning av fastigheten genom att beakta
långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala och lokala
marknadsvillkor, nuvarande användning och annan lämplig användning av
fastigheten. Spekulativa faktorer skall inte tas med i bedömningen av
pantlånevärdet. Pantlånevärdet skall dokumenteras på ett klart och tydligt
sätt. 66.
Säkerhetens värde skall
vara marknadsvärdet eller pantlånevärdet minskat på lämpligt sätt för att
avspegla resultaten av den övervakning som krävs enligt punkt 8 i del 2 och för
att beakta eventuella fordringar på fastigheten med bättre rätt. b) Fordringar 67.
Fordringarna skall
värderas till de belopp som de uppgår till. c) Övriga
fysiska säkerheter 68.
Egendomen skall värderas
till sitt marknadsvärde, dvs. det beräknade värde till vilket en villig säljare
skulle sälja den till en i förhållande till honom oberoende köpare på
värderingsdagen.
1.5.2.
Beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp
a) Allmän
behandling 69.
LGD* (effektiv förlust
vid fallissemang) beräknat enligt punkterna 70–73 skall antas som LGD enligt
bilaga VII. 70.
Om förhållandet mellan
säkerhetens värde (C) och exponeringsvärdet (E) ger ett lägre värde än
tröskelvärdet för C* (den miniminivå på säkerhet som krävs för exponeringen)
enligt tabell 6 skall LGD* sättas till det LGD-värde som fastställs i bilaga
VII för exponeringar utan säkerhet mot motparten. 71.
Om förhållandet mellan
säkerhetens värde och exponeringsvärdet överstiger ett andra, högre
tröskelvärde för C** (dvs. den nivå på säkerhet som krävs för att erhålla ett
fullständigt erkännande av LGD) enligt tabell 6 skall LGD* vara det värde som
anges i följande tabell. 72.
Om den nivå på ställd
säkerhet C** som krävs inte uppnås avseende exponeringen som helhet skall
exponeringen betraktas som två exponeringar, dvs. den del avseende vilken nivån
på ställd säkerhet C** är uppfylld och den återstående delen. 73.
I tabell 6 anges de
tillämpliga LGD*-värdena och de säkerhetsnivåer som krävs för de delar av
exponeringarna där säkerhet ställs: Tabell 6 Minimivärde på LGD för
de delar av exponeringar där säkerhet ställs. || LGD* vid icke-efterställda fordringar eller villkorade fordringar || LGD* vid efterställda fordringar eller villkorade fordringar || Miniminivå på ställd säkerhet som krävs för exponeringen (C*) || Miniminivå på ställd säkerhet som krävs för exponeringen (C**) Fordringar || 35 % || 65 % || 0 % || 125 % Bostadsfastigheter/-kommersiella fastigheter || 35 % || 65 % || 30 % || 140 % Övriga säkerheter || 40 % || 70 % || 30 % || 140 % Med avvikelse från detta
får de behöriga myndigheterna till och med den 31 december med förbehåll för de
angivna nivåerna på ställd säkerhet a) tillåta
kreditinstituten att sätta ett LGD-värde på 30 % för icke-efterställda
exponeringar i form av leasing av kommersiella fastigheter, och b) tillåta
kreditinstituten att sätta ett LGD-värde på 35 % för icke-efterställda
exponeringar i form av leasing av utrustning. Avvikelsen skall ses
över i slutet av perioden. b) Alternativ
behandling av säkerhet i fastighet 74.
Med förbehåll för kraven
i denna punkt och i punkt 75 och som ett alternativ till behandlingen i punkterna
69–73 får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat tillåta kreditinstitut att
tillämpa 50 % riskvikt på den del av exponeringen där säkerhet är ställd i
sin helhet genom bostadsfastighet eller kommersiell fastighet, som är belägen
inom medlemsstatens territorium, om de har bevis för att de relevanta
marknaderna är välutvecklade och sedan länge etablerade med förlustnivåer från
utlåning, där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter eller kommersiella
fastigheter, som inte överstiger följande gränser: a) Upp till 50 %
av marknadsvärdet (eller i tillämpliga fall 60 % av pantlånevärdet om
detta värde är lägre) får inte överstiga 0,3 % av de utestående lånen där
säkerhet ställts i form av bostadsfastigheter och/eller kommersiella
fastigheter under ett visst år. b) De totala
förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter eller
kommersiella fastigheter får inte överstiga 0,5 % av de utestående lånen
där säkerhet ställts i form av sådana fastigheter under ett visst år. 75.
Om något av villkoren i
punkt 74 inte är uppfyllda ett visst år kommer möjligheten att utnyttja denna
behandling att upphöra till dess att de är uppfyllda under ett efterföljande
år. 76.
De behöriga myndigheter
som inte tillåter behandling enligt punkt 73 får dock tillåta kreditinstituten
att tillämpa riskvikter enligt denna behandling avseende exponeringar där
säkerhet ställts genom bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter, som
är belägna inom de medlemsstaters territorium där de behöriga myndigheterna
tillåter nämnda behandling. I sådana fall gäller samma villkor som i dessa
medlemsstater.
1.6.
Beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp när det gäller blandade
säkerhetstyper
77.
Om de riskvägda
exponeringsbeloppen och de förväntade förlustbeloppen beräknas enligt
artiklarna 84–89 och exponeringen säkrats genom både finansiella och andra
godtagbara säkerheter skall LGD* (effektiv förlust vid fallissemang), som skall
användas som LGD enligt bilaga VII, beräknas enligt följande: 78.
Kreditinstitutet skall
dela upp exponeringens volatilitetsjusterade värde (dvs. värdet efter
tillämpning av den volatilitetsjustering som anges i punkt 34) på de olika slag
av säkerheter som ställts. Kreditinstitutet måste således fördela exponeringen
på de olika delar där säkerhet ställts i form av finansiella säkerheter,
fordringar, kommersiella fastigheter och/eller bostadsfastigheter, övriga
godtagbara säkerheter och den del som inte täcks av någon säkerhet. 79.
LGD* för varje
exponeringsdel skall beräknas separat enligt de relevanta bestämmelserna i
denna bilaga.
1.7.
Övrigt förbetalt
kreditriskskydd
1.7.1.
Insättningar hos institut
som är tredje part
80.
Om villkoren som anges i
punkt 12 i del 2 är uppfyllda får kreditskydd som faller inom ramen för
villkoren i punkt 23 i del 1 behandlas som en garanti av det institut som är
tredje part.
1.7.2.
Livförsäkringar som
pantsatts hos det utlånande kreditinstitutet
81.
Om villkoren som anges i
punkt 13 i del 2 är uppfyllda får kreditskydd som faller inom ramen för
villkoren i punkt 24 i del 1 behandlas som en garanti av det företag som
tillhandahåller livförsäkringen. Värdet av det erkända kreditskyddet skall vara
livförsäkringens återköpsvärde.
1.7.3.
Instrument som återköpts
på begäran
82.
Godtagbara instrument
enligt punkt 25 i del 1 får behandlas som en garanti av det emitterande
institutet. 83.
För detta ändamål skall
värdet av det erkända kreditskyddet vara följande: a) Om instrumentet
skall återköpas till sitt nominella värde gäller detta belopp som värde på
skyddet. b) Om instrumentet
skall återköpas till marknadspris skall värdet av skyddet vara lika med
instrumentets värderat på samma sätt som räntebärande värdepapper som anges i
punkt 8 i del 1.
2.
Obetalt kreditriskskydd
2.1.
Värdering
84.
Värdet på obetalt
kreditriskskydd (G) skall vara det belopp som tillhandahållaren av skyddet har
åtagit sig att betala i händelse av låntagarens fallissemang eller utebliven
betalning eller vid andra specificerade kredithändelser. Om de kredithändelser
som specificerats i kreditderivatet inte innefattar omstrukturering av det
underliggande instrumentet som innebär eftergift eller uppskjuten betalning av
amortering, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust (till exempel
värdereglering, genomförande av en värdereglering eller annan liknande
debitering i resultaträkningen) skall värdet på kreditriskskyddet som beräknats
enligt den första meningen i denna punkt minskas med 40 %. 85.
Om obetalt
kreditriskskydd är noterat i en annan valuta än den valuta som exponeringen är
noterad i (valutaobalans) skall värdet på kreditriskskyddet minskas genom
tillämpning av en volatilitetsjustering HFX enligt följande: G* = G x (1-HFX) där G är det nominella
beloppet för kreditriskskyddet, G* är det justerade
värdet på G för all valutakursrisk, och Hfx är
volatilitetsjusteringen för all valutaobalans mellan kreditriskskyddet och det
underliggande instrumentet. Om ingen valutaobalans
föreligger är G* = G 86.
De
volatilitetsjusteringar som skall tillämpas för all valutaobalans får beräknas
på grundval av metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller
metoden för egna skattningar enligt vad som anges i punkterna 35–58.
2.2.
Beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp
2.2.1.
Partiellt skydd –
uppdelning på trancher
87.
Om kreditinstitutet
överför en del av lånerisken i en eller flera trancher skall de bestämmelser
som anges i artiklarna 94–101 gälla. Tröskelvärden under vilka inga betalningar
skall göras i händelse av förlust jämställs med innehållna
förstaförlustpositioner och betraktas som risköverföring i trancher.
2.2.2.
Schablonmetoden
a) Fullständigt
skydd 88.
Vid tillämpning av
artikel 80 skall g vara den riskvikt som ges till en exponering som är
fullständigt skyddad genom obetalt skydd (GA), där g är riskvikten för
exponeringar mot tillhandahållaren av skydd enligt artiklarna 78–83, och GA är det
värde på G* som beräknats enligt punkt 85 och som justerats ytterligare för
eventuella obalanser i löptiden enligt vad som anges i del 4. b) Partiellt
skydd – samma förmånsrätt 89.
Om ett skyddat belopp är
lägre än exponeringsvärdet och de skyddade och oskyddade andelarna har samma
förmånsrätt – dvs. kreditinstitutet och tillhandahållaren av skyddet delar
förlusterna proportionellt – skall kapitalkravet sättas ned i proportion till
detta. Vid tillämpning av artikel 80 skall riskvägda exponeringsbelopp beräknas
enligt följande formel: (E-GA) x r +
GA x g där E är exponeringsvärdet, GA är det
värde på G* som beräknats enligt punkt 85 och som justerats ytterligare för
eventuella obalanser i löptiden enligt vad som anges i del 4, r är riskvikten för
exponeringar mot gäldenären enligt vad som anges i artiklarna 78–83, och g är riskvikten för
exponeringar mot tillhandahållaren av skydd enligt vad som anges i artiklarna
78–83. c) Garantier
som avser stater 90.
De behöriga myndigheterna
får utvidga den behandling som anges i punkterna 4–6 i bilaga VI till att
omfatta exponeringar eller delar av exponeringar som garanteras av nationella
regeringar eller centralbanker om garantin är noterad i låntagarens nationella
valuta och exponeringen är förbetald i den valutan.
2.2.3.
Den grundläggande
internmetoden för kreditrisk
Fullständigt skydd /
partiellt skydd – samma förmånsrätt 91.
När det gäller den täckta
delen av exponeringen (baserat på kreditriskskyddets justerade värde GA)
får PD enligt del 2 i bilaga VII anges till skyddstillhandahållarens PD eller
ett PD-värde som ligger mellan låntagarens och garantigivarens värde om full
ersättning inte anses motiverad. I fråga om efterställda exponeringar och
icke-efterställt obetalt skydd får det LGD-värde användas som enligt del 2 i
bilaga VII skall tillämpas på icke-efterställda fordringar. 92.
För alla delar av
exponeringen för vilka ingen säkerhet ställts skall PD anges till låntagarens
värde och LGD skall anges till den underliggande exponeringens värde. 93.
GA är det
värde på G* som beräknats enligt ovanstående punkt 85 och som justerats
ytterligare för eventuell löptidsobalans enligt vad som anges i del 4. Del 4 –
Löptidsobalans 1.
Vid beräkning av
riskvägda exponeringsbelopp uppstår löptidsobalans när kreditriskskyddets
resterande löptid är kortare än den skyddade exponeringens löptid. Skydd med
mindre än tre månaders resterande löptid vars löptid är kortare än den
underliggande exponeringens löptid skall inte godtas. 2.
Om det föreligger en
löptidsobalans skall kreditriskskyddet inte godtas, om a) skyddets
ursprungliga löptid är kortare än 1 år, eller b) exponeringen är
en kortfristig exponering för vilken de behöriga myndigheterna anger den lägsta
gränsen för löptiden (M) enligt punkt 13 i del 2 i bilaga VII till en dag
istället för ett år.
1.
Definition av löptid
3.
Det underliggande
exponeringsinstrumentets effektiva löptid skall vara den längsta möjliga
resterande tiden, dock högst fem år, innan gäldenären enligt plan skall
uppfylla sina förpliktelser. Med förbehåll för punkt 4 skall kreditriskskyddets
löptid vara tiden fram till det tidigaste datum då skyddet löper ut eller kan
sägas upp. 4.
Om tillhandahållaren av
skyddet har möjlighet att säga upp skyddet skall skyddets löptid antas löpa
fram till det tidigaste datum då denna möjlighet kan utnyttjas. Om köparen av
skyddet har möjlighet att säga upp skyddet, och de ursprungliga avtalsvillkoren
ger kreditinstitutet möjlighet att säga upp transaktionen innan avtalet har
löpt ut skall skyddets löptid anses vara tiden fram till det tidigaste datum
när denna möjlighet kan utnyttjas. I annat fall kan det antas att en sådan
möjlighet inte påverkar skyddets löptid. 5.
Om ingenting hindrar att
ett kreditderivat sägs upp innan ett betalningsanstånd löper ut vilket krävs
för att det underliggande instrumentet skall fallera till följd av en utebliven
betalning skall skyddets löptid minskas med betalningsanståndets belopp.
2.
Värdering av skydd
2.1.
Transaktioner som avser
förbetalt kreditriskskydd – den förenklade metoden för finansiella säkerheter
6.
Om det föreligger en
obalans mellan exponeringens löptid och skyddets löptid skall säkerheten inte
godtas.
2.2.
Transaktioner som avser
förbetalt kreditriskskydd – den fullständiga metoden för finansiella säkerheter
7.
Kreditriskskyddets och
exponeringens löptid måste avspeglas i säkerhetens justerade värde enligt
följande formel: CVAM = CVA
x (t-t*)/(T-t*) där CVA är det
lägsta beloppet av det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten enligt punkt
34 i del 3 eller exponeringsbeloppet, t är det lägsta värdet
av antalet år som återstår av kreditriskskyddets löptid som beräknats enligt
punkterna 3–5 eller värdet på T, T är det lägsta värdet
av antalet år som återstår av exponeringens löptid som beräknats enligt
punkterna 3–5 eller 5 år, och t* är 0,25. CVAM skall
antas som CVA ytterligare justerat för löptidsobalans och sättas in
i formeln för beräkning av det fullständigt justerade exponeringsvärdet (E*)
som anges i punkt 34 i del 3.
2.3.
Transaktioner som
omfattas av obetalt kreditriskskydd
8.
Kreditriskskyddets och
exponeringens löptid måste avspeglas i kreditriskskyddets justerade värde
enligt följande formel: GA = G* x
(t-t*)/(T-t*) där G* är värdet på skyddet
justerat med hänsyn till eventuell valutaobalans, GA är G*
justerat med hänsyn till eventuell löptidsobalans, t är det lägsta värdet
av antalet år som återstår av kreditriskskyddets löptid beräknat enligt
punkterna 3–5 eller värdet på T, T är det lägsta värdet
av antalet år som återstår av exponeringens löptid beräknat enligt punkterna
3–5 eller 5 år, och t* är 0,25. GA antas
sedan som värdet på skyddet enligt punkterna 84–93 i del 3. Del 5 –
Kombinerat kreditriskskydd vid schablonmetoden 9.
Om ett kreditinstitut som
beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 har mer en form av
kreditriskskydd som täcker en enskild exponering (till exempel ett
kreditinstitut som täcker en exponering med både säkerhet och garanti) skall
kreditinstitutet fördela exponeringen på de olika typerna av
kreditriskreducerande instrument (till exempel en andel som täcks av säkerhet
och en andel som täcks genom garanti), och det riskvägda exponeringsbeloppet
för varje del måste beräknas separat enligt bestämmelserna i artiklarna 78–83
och i denna bilaga. 10.
Om kreditriskskydd som
tillhandahålls av en enskild tillhandahållare av skydd har olika löptider skall
samma metod tillämpas som anges i punkt 1. Del 6 –
Kreditriskskydd för exponeringskorgar
1.
Kreditderivat på första
förfall
1.
Om ett kreditinstitut
erhåller kreditriskskydd för ett antal exponeringar på villkor att det första
fallissemanget bland exponeringarna skall utlösa betalning och att denna
kredithändelse skall avsluta kontraktet får kreditinstitutet ändra beräkningen
av det riskvägda exponeringsbeloppet och, i förekommande fall, exponeringens
förväntade förlustbelopp som i brist på kreditriskskydd skulle leda till det
lägsta riskvägda exponeringsbeloppet enligt artiklarna 78–83 eller artiklarna
84–89 i enlighet med denna bilaga, men endast om exponeringsvärdet är lägre än
eller lika med kreditriskskyddets värde.
2.
Kreditderivat på n-te
förfall
2.
Om det n-te fallissemanget
bland exponeringarna utlöser betalning får det kreditinstitut som köper skyddet
bara erkänna skyddet för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och, i
förekommande fall, förväntade förlustbelopp om skydd också har erhållits för
fallissemangen 1 till n-1 eller när n-1 fallissemang redan har
inträffat. I sådana fall skall den metod tillämpas som anges i punkt 1 för
kreditderivat på första förfall som anpassats på lämpligt sätt för produkter
som avser n-te förfall. BILAGA IX –
Värdepapperisering
Del 1 – Definitioner för BILAGA X 1.
I denna bilaga används
följande beteckningar med de betydelser som här anges: –
överskottsmarginal: det belopp som inflyter i form av räntor
och kreditavgifter eller andra intäkter från de värdepapperiserade
exponeringarna minskat med finansieringsutgifter och omkostnader. –
städoption: optionsavtal där originatorn kan återköpa
eller upphäva positioner i värdepapperisering innan alla underliggande
exponeringar har återbetalats om de utestående exponeringarnas belopp sjunker under
en fastställd nivå. –
likviditetsfacilitet: position i värdepapperisering till följd av
ett avtal om att tillhandahålla finansiering för att säkerställa att
betalningsströmmarna når investerarna i rätt tid. –
kirb: 8 % av de riskvägda
exponeringsbeloppen som skulle ha beräknats enligt artiklarna 84–89 avseende
värdepapperiserade exponeringar om de inte hade värdepapperiserats plus
förväntade förluster som hänger samman med dessa exponeringar och som beräknats
enligt dessa artiklar. –
externratingmetod: metod för beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering enligt punkterna 45–49 i
del 4. –
formelbaserad metod: metod för beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering enligt punkterna 50–52 i
del 4. –
postition utan rating: en position i värdepapperisering som inte
har någon kvalificerad kreditvärdering av ett valbart ratinginstitut enligt
definitionen i artikel 97. –
postition med rating: en position i värdepapperisering som har en
kvalificerad kreditvärdering av ett valbart ratinginstitut enligt definitionen
i artikel 97. –
program för
tillgångsbaserade certifikat (ABCP-program): ett värdepapperiseringsprogram genom vilket de
emitterade värdepapperen främst förekommer i form av företagscertifikat med en
ursprunglig löptid på ett år eller mindre. Del 2 –
Minimikrav för erkännande av betydande kreditrisköverföring och beräkning av
riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade
exponeringar
1.
Minimikrav för erkännande
av betydande kreditrisköverföring vid en traditionell värdepapperisering
1.
Det kreditinstitut som är
originator vid en traditionell värdepapperisering får undanta
värdepapperiserade exponeringar från beräkning av riskvägda exponeringsbelopp
och förväntade förlustbelopp om betydande kreditrisk i samband med de
värdepapperiserade exponeringarna har överförts till tredje parter och
överföringen uppfyller följande villkor: a) Transaktionens
ekonomiska innebörd framgår av värdepapperiseringens dokumentation. b) Det kreditinstitut
som är originator och dess fordringsägare skall inte kunna förfoga över de
värdepapperiserade exponeringarna, till exempel vid konkurs och rekonstruktion.
Detta skall styrkas genom ett utlåtande från en kvalificerad juridisk
rådgivare. c) De emitterade
värdepapperen medför inte någon betalningsförpliktelse för det kreditinstitut
som är originator. d) Förvärvaren är
ett specialföretag för värdepapperisering. e) Det
kreditinstitut som är originator behåller inte faktisk eller indirekt kontroll
över de överförda exponeringarna. En originator skall anses ha behållit faktisk
kontroll över de överförda exponeringarna om han har rätt att återköpa de
tidigare överförda exponeringarna från förvärvaren för att ta hem vinsterna
eller om han är skyldig att återta den överförda risken. Om det kreditinstitut
som är originator behåller rättigheter eller förpliktelser avseende
förvaltningen av exponeringarna skall detta i sig själv inte utgöra indirekt
kontroll över exponeringarna. f) Om det
föreligger en städoption skall följande villkor vara uppfyllda: i) Det
kreditinstitut som är originator avgör fritt om städoptionen skall utnyttjas. ii) Städoptionen
får bara utnyttjas om 10 % eller mindre av det ursprungliga värdet på de
värdepapperiserade exponeringarna fortfarande är obetalt. iii) Städoptionen
får inte vara utformad för att undvika fördelning av förluster på
kreditförstärkningspositioner eller andra positioner som hålls av investerare,
och inte vara utformad på annat sätt för att tillhandahålla kreditförstärkning. g) Värdepapperiseringsdokumentationen
innehåller inga klausuler som i) i annat fall
än vid bestämmelser om förtida amortering, kräver att positioner i
värdepapperisering skall förbättras av det kreditinstitut som är originator,
vilket inkluderar, men inte begränsar sig till, förändring av de underliggande
kreditexponeringarna eller ökning av investerarnas avkastning till följd av en
försämring av de värdepapperiserade exponeringarnas kreditkvalitet, eller ii) ökar
avkastningen till innehavarna av positioner i värdepapperiseringen till följd
av en försämring av den underliggande exponeringsgruppens kreditkvalitet.
2.
Minimikrav för erkännande
av betydande kreditrisköverföring vid syntetisk värdepapperisering
2.
Ett kreditinstitut som är
originator vid en syntetisk värdepapperisering får beräkna riskvägda
exponeringsbelopp och, i förekommande fall, förväntade förlustbelopp för de
värdepapperiserade exponeringarna enligt nedanstående punkter 3–4 om betydande
kreditrisk har överförts till tredje parter genom betalt eller obetalt
kreditriskskydd och överföringen uppfyller följande villkor: a) Transaktionens
ekonomiska innebörd framgår av värdepapperiseringens dokumentation. b) Det
kreditriskskydd genom vilket kreditrisken överförs uppfyller kraven på
godtagbarhet och övriga krav enligt artiklarna 90–93 för erkännande av sådant
kreditriskskydd. Specialföretag skall i detta avseende inte erkännas som
valbara tillhandahållare av obetalt skydd. c) De instrument
som används för att överföra kreditrisk får inte innehålla bestämmelser eller
villkor som i) fastställer
betydande tröskelvärden under vilka kreditriskskydd inte anses kunna utlösas om
en kredithändelse uppstår, ii) gör det
möjligt att avbryta skyddet på grund av att de underliggande exponeringarnas
kreditkvalitet har försämrats, iii) i annat fall
än vid bestämmelser om förtida amortering, kräver att positioner i
värdepapperiseringen skall förbättras av det kreditinstitut som är originator,
eller iv) ökar
kreditinstitutens kostnad för kreditriskskydd eller avkastningen till
innehavarna av positioner i värdepapperisering till följd av en försämring av
den underliggande exponeringsgruppens kreditkvalitet. d) Ett utlåtande
har inhämtats från en kvalificerad juridisk rådgivare som bekräftar att
kreditriskskyddet kan hävdas inom alla relevanta territorier.
3.
Originatorers beräkning
av riskvägda exponeringsbelopp för värdepapperiserade exponeringar vid
syntetiska värdepapperiseringar
3.
Vid beräkning av
riskvägda exponeringsbelopp för värdepapperiserade exponeringar när villkoren i
punkt 2 är uppfyllda skall det kreditinstitut som är originator vid en
syntetisk värdepapperisering, med beaktande av punkterna 5–8, använda de
tillämpliga beräkningsmetoder som anges i del 4 och inte de metoder som anges i
artiklarna 78–89. För kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp
och förväntade förlustbelopp enligt artiklarna 84–89 skall det förväntade
förlustbeloppet avseende sådana exponeringar vara noll. 4.
För tydlighetens skull
avser punkt 3 hela den exponeringsgrupp som är föremål för
värdepapperiseringen. Med förbehåll för vad som föreskrivs i punkterna 5–8
skall det kreditinstitut som är originator beräkna riskvägda exponeringsbelopp
avseende alla värdepapperiseringstrancher i enlighet med bestämmelserna i del
4, däribland även de som avser erkännande av kreditriskskydd. Om till exempel
en tranch överförs genom obetalt kreditriskskydd till en tredje part skall den
tredje partens riskvikt tillämpas på tranchen vid beräkning av originatorns
riskvägda exponeringsbelopp.
3.1.
Behandling av
löptidsobalanser vid syntetiska värdepapperiseringar
5.
Vid beräkning av
riskvägda exponeringsbelopp enligt punkt 3 skall eventuell löptidsobalans
mellan kreditriskskyddet, genom vilket uppdelningen på trancher uppnås, och de
värdepapperiserade exponeringarna beaktas enligt punkterna 6–8. De
värdepapperiserade exponeringarnas löptid skall antas vara lika med den längsta
löptiden för någon av dessa exponeringar, dock maximalt fem år. 6.
De värdepapperiserade
exponeringarnas löptid skall antas vara lika med den längsta löptiden för någon
av dessa exponeringar, dock maximalt fem år. Kreditriskskyddets löptid skall
fastställas enligt bilaga VIII. 7.
Om ett kreditinstitut som
är originator tillämpar punkterna 6–35 i del 4 för beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp skall det bortse från eventuell löptidsobalans vid beräkning
av riskvägda exponeringsbelopp för trancher som är utan rating eller som har
getts en rating under ”investment grade”. För alla övriga trancher skall den
behandling av löptidsobalans som anges i bilaga VIII tillämpas i enlighet med
följande formel: RW* = [RW(SP) x
(t-t*)/(T-t*)] + [RW(Ass) x (T-t)/(T-t*)] där RW* är riskvägda
exponeringsbelopp enligt vad som avses i artikel 75 a, RW(Ass) är de riskvägda
exponeringsbelopp som skulle ha gällt för exponeringarna om de inte hade
värdepapperiserats, beräknade på proportionell grund, RW(SW) är riskvägda
exponeringsbelopp som beräknats enligt punkt 3 om det inte förelåg någon
löptidsobalans, T är löptiden för de
underliggande exponeringarna uttryckt i år, t är löptiden för
kreditriskskyddet uttryckt i år, och t* är 0,25. 8.
Om ett kreditinstitut som
är originator tillämpar punkterna 36–74 i del 4 för beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp skall det bortse från eventuell löptidsobalans vid beräkning
av riskvägda exponeringsbelopp för trancher eller delar av trancher som getts
riskvikten 1 250 % enligt de punkterna. För alla övriga trancher eller
delar av trancher skall den behandling av löptidsobalans som anges i bilaga
VIII tillämpas i enlighet med formeln i punkt 7. Del 3 –
Externa kreditvärderingar
1.
Krav på ratinginstitutens
kreditvärderingar
1.
För att kunna ligga till
grund för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt del 4 i denna bilaga
skall en kreditvärdering från ett valbart ratinginstitut uppfylla följande
villkor: a) Det skall inte
föreligga någon obalans mellan de betalningsslag som avspeglas i
kreditvärderingen och de betalningsslag som kreditinstitutet har rätt till inom
ramen för det kontrakt som ger upphov till den berörda värdepapperiseringspositionen. b) Kreditvärderingen
skall finnas offentlig tillgänglig på marknaden. Kreditvärderingar skall endast
anses vara offentligt tillgängliga om de har publicerats inom ramen för ett
offentligt tillgängligt forum och ingår i ratinginstitutets övergångsmatris.
Kreditvärderingar som bara gjorts tillgängliga för ett begränsat antal skall
inte betraktas som offentligt tillgängliga.
2.
Användning av
kreditvärderingar
2.
Ett kreditinstitut får
utse ett eller flera valbara ratinginstitut vilkas kreditvärderingar skall
användas vid beräkning av institutets riskvägda exponeringsbelopp enligt
artiklarna 94–101 (ett utsett ratinginstitut). 3.
Om inte annat följer av
nedanstående punkter 5–7 måste ett kreditinstitut genomgående använda
kreditvärderingar från utsedda ratinginstitut avseende sina positioner i
värdepapperisering. 4.
Om inte annat följer av
punkterna 5–6 får ett kreditinstitut inte använda ett ratinginstituts
kreditvärderingar för sina positioner i vissa trancher och ett annat
ratinginstituts kreditvärderingar för sina positioner i andra trancher inom
ramen för samma struktur, oavsett om de har bedömts eller inte av det första
ratinginstitutet. 5.
Om en position har två
kreditvärderingar av utsedda ratinginstitut skall kreditinstitutet använda den
minst fördelaktiga kreditvärderingen. 6.
Om en position har mer än
två kreditvärderingar av utsedda ratinginstitut skall de två mest fördelaktiga
användas. Om de två mest fördelaktiga värderingarna skiljer sig åt skall den
minst fördelaktiga av de två användas. 7.
Om kreditriskskydd som är
godtagbart enligt artiklarna 90–93 tillhandahålls direkt till specialföretaget
för värdepapperisering och det skyddet avspeglas i ett utsett ratingföretags
kreditvärdering av en position får riskvikten som hör ihop med denna
kreditvärdering användas. Om skyddet inte är godtagbart enligt artiklarna 90–93
får kreditvärderingen inte erkännas. I de fall då kreditriskskyddet inte
tillhandahålls till specialföretaget för värdepapperisering, utan i stället
direkt till en värdepapperiseringsposition, får kreditvärderingen inte
erkännas.
3.
Inplacering
8.
De behöriga myndigheterna
skall fastställa på vilket steg på kreditkvalitetsskalan i tabellerna i del 4
varje kreditbetyg från ett valbart ratinginstitut skall placeras in. Vid
fastställandet skall de behöriga myndigheterna skilja mellan de relativa
risknivåer som uttrycks genom varje betyg. De skall beakta kvantitativa
faktorer, till exempel andelen fallissemang och/eller andelen förluster, och
kvalitativa faktorer såsom de olika typer av transaktioner som bedömts av
ratinginstitutet samt kreditvärderingens innebörd. 9.
De berörda myndigheterna
skall försöka se till att positioner i värdepapperisering som åsatts samma
riskvikt på basis av ett valbart ratinginstituts kreditvärdering är föremål för
motsvarande kreditrisknivåer. Detta kan innefatta ändring av beslut om den
kreditkvalitetsnivå där ett enskilt kreditbetyg placerats in. Del 4 –
Beräkning
1.
Beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp
1.
Vid tillämpningen av
artikel 96 skall en värdepapperiseringspositions riskvägda exponeringsbelopp
beräknas genom att positionens exponeringsvärde ges den relevanta riskvikt som
anges i denna del. 2.
Om inte annat följer av
punkt 3 skall exponeringsvärdet för en värdepapperiseringsposition inom
balansräkningen a) vara dess
balansräkningsvärde om kreditinstitutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp
enligt punkterna 6–35, b) mätas brutto
före värderegleringar om kreditinstitutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp
enligt punkterna 36–74, och c) vara dess
nominella värde multiplicerat med en konverteringsfaktor enligt vad som
föreskrivs i denna bilaga. Konverteringsfaktorn skall vara 100 % om inte
annat anges. 3.
Exponeringsvärdet för en
värdepapperiseringsposition, som uppstår till följd av ett derivatinstrument
som anges i bilaga IV, skall fastställas enligt bilaga III. 4.
Om en
värdepapperiseringsposition är föremål för betalt kreditriskskydd får
exponeringsvärdet för den positionen ändras enligt kraven i bilaga VIII med de
ytterligare preciseringar som ges i den här bilagan. 5.
Om ett kreditinstitut har
två eller fler överlappande positioner i en värdepapperisering skall det, i den
utsträckning som dessa överlappar varandra, i sin beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp bara inbegripa den position eller den del av en position som
ger det högre riskvägda exponeringsbeloppet. Med ”överlappning” avses att
positionerna helt eller delvis innebär en exponering för samma risk på sådant
sätt att det inom ramen för överlappningen endast är fråga om en enda
exponering.
2.
Beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp enligt schablonmetoden
6.
Om inte annat följer av
punkterna 8–9 skall riskvägt exponeringsbelopp för bedömd
värdepapperiseringsposition med rating beräknas genom att exponeringsvärdet i
enlighet med följande tabeller 1–2 ges den riskvikt som åsatts det
kreditkvalitetssteg som de behöriga myndigheterna har gett kreditvärderingen i
enlighet med artikel 98. Tabell 1 Andra positioner än de
som har kortfristiga kreditvärderingar Kredit-kvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 och däröver Riskvikt || 20 % || 50 % || 100 % || 350 % || 1250 % Tabell 2 Positioner med
kortfristiga kreditvärderingar Kreditkvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || Alla övriga kreditbetyg Riskvikt || 20 % || 50 % || 100 % || 1250 % 7.
Om inte annat följer av
punkterna 10–16 skall det riskvägda exponeringsbeloppet för en
värdepapperiseringsposition utan rating beräknas med tillämpning av riskvikt
1 250 %.
2.1.
Originatorer och
medverkande kreditinstitut
8.
Originatorer och
medverkande kreditinstitut skall tillämpa riskvikt 1 250 % på alla
behållna och återköpta positioner i värdepapperisering som har ett kreditbetyg
från ett utsett ratinginstitut som de behöriga myndigheterna har fastställt
skall motsvara ett värde på kreditkvalitetsskalan som är sämre än 3. Vid
fastställande om en position har ett sådant kreditbetyg skall bestämmelserna i
punkterna 2–7 i del 3 tillämpas. 9.
För originatorer eller
medverkande kreditinstitut får de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats
avseende institutets positioner i en värdepapperisering begränsas till de
riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha beräknats för de värdepapperiserade
exponeringarna om de inte hade värdepapperiserats. Därvid gäller en antagen
tillämpning av 150 % riskvikt på alla oreglerade poster och högriskposter
bland de värdepapperiserade exponeringarna.
2.2.
Behandling av positioner
utan rating
10.
De behöriga myndigheterna
får tillåta ett kreditinstitut som har en värdepapperiseringsposition utan
rating att tillämpa den behandling som anges i punkt 11 för beräkning av
riskvägt exponeringsbelopp för den positionen förutsatt att sammansättningen av
gruppen av värdepapperiserade exponeringar alltid är känd. 11.
Ett kreditinstitut får
tillämpa den vägda genomsnittliga riskvikt som skulle ha tillämpats på de
värdepapperiserade exponeringarna enligt artiklarna 78–83 av ett kreditinstitut
som innehade exponeringarna, multiplicerat med en koncentrationsfaktor. Denna
koncentrationsfaktor är lika med summan av de nominella beloppen på alla
trancherna dividerad med summan av de nominella beloppen på de trancher som är
efterställda eller likställs med den tranch i vilken positionen hålls,
inklusive den berörda tranchen. Resultatet får inte vara en riskvikt som
överstiger 1 250 % eller som är lägre än någon riskvikt som är
tillämplig på en tranch med en bättre rangordning och som har en rating. Om
kreditinstitutet inte kan fastställa de riskvikter som skulle tillämpas på de
värdepapperiserade exponeringarna enligt artiklarna 78–83 skall det tillämpa
riskvikt 1 250 % för positionen.
2.3.
Behandling av positioner
i värdepapperisering som avser trancher i andra-förlustläge eller bättre i ett
program för tillgångsbaserade certifikat (ABCP-program)
12.
Med förbehåll för
möjligheten att tillämpa en mer fördelaktig behandling i kraft av
bestämmelserna avseende likviditetsfaciliteter i punkterna 14–16 får ett
kreditinstitut när det gäller positioner i värdepapperisering som uppfyller
villkoren i punkt 13 tillämpa en riskvikt som är den högsta av i) 100 % eller
ii) den högsta av de riskvikter som ett kreditinstitut som innehar exponeringen
skulle tillämpa på någon av de värdepapperiserade exponeringarna enligt
artiklarna 78–83. 13.
För att behandlingen i
punkt 12 skall vara tillåten skall värdepapperiseringspositionen uppfylla
följande villkor: a) Den skall vara
i en tranch som ekonomiskt sett är i ett andra-förlustläge eller är bättre
prioriterad i värdepapperiseringen, och första-förlusttranchen måste ge
påtaglig kreditförstärkning till tranchen i andra-förlustläge. b) Dess kvalitet
skall minst motsvara ”investment grade”. c) Den skall
innehas av ett kreditinstitut som inte innehar någon position i den tranch som
är i första-förlustläge.
2.4.
Behandling av
likviditetsfaciliteter utan rating
2.4.1.
Godtagbara
likviditetsfaciliteter
14.
Om följande villkor är
uppfyllda får en konverteringsfaktor på 20 % tillämpas på det nominella
beloppet på en likviditetsfacilitet med en ursprunglig löptid på ett år eller
mindre för att fastställa en likviditetsfacilitets exponeringsvärde, och en
konverteringsfaktor på 50 % får tillämpas på det nominella beloppet på en
likviditetsfacilitet med en ursprunglig löptid på mer än ett år: a) Likviditetsfacilitetens
dokumentation skall klart identifiera och begränsa de omständigheter under
vilka faciliteten får tas i anspråk. b) Faciliteten får
inte kunna tas i anspråk för att tillhandahålla kreditstöd genom att täcka
förluster som redan uppstått vid tiden för utnyttjandet, till exempel genom att
tillhandahålla likvida medel avseende exponeringar som fallerat vid tiden för
utnyttjandet eller genom att förvärva tillgångar till ett pris som är högre än
det verkliga värdet. c) Faciliteten får
inte användas för att tillhandahålla ständig eller regelbunden finansiering av
värdepapperiseringen. d) Återbetalning
av utnyttjande av faciliteten skall inte vara efterställda investerares
fordringar, annat än när det gäller fordringar som uppstår avseende ränte-
eller valutaderivat eller avgifter eller liknande kostnader. Den får inte
heller kunna efterges eller uppskjutas. e) Faciliteten får
inte längre kunna utnyttjas när alla tillämpliga kreditförstärkningar som den
omfattas av är uttömda. f) Faciliteten måste
omfattas av en bestämmelse som leder till en automatisk minskning av det belopp
som kan tas i anspråk med beloppet av de exponeringar som har fallerat, om det
föreligger fallissemang i den mening som avses enligt artiklarna 84–89, eller,
när gruppen av värdepapperiserade exponeringar består av instrument med rating,
som leder till att faciliteten upphävs om gruppens genomsnittliga kvalitet
faller under ”investment grade”. Riskvikten skall vara
den högsta riskvikt som ett kreditinstitut som innehaft exponeringarna skulle
ha tillämpat på någon av de värdepapperiserade exponeringarna enligt artiklarna
78–83.
2.4.2.
Likviditetsfaciliteter
som bara får tas i anspråk vid en allmän störning på marknaden
15.
För att fastställa
exponeringsvärdet på en likviditetsfacilitet som bara får tas i anspråk vid en
allmän störning på marknaden (dvs. om mer än ett specialföretag avseende skilda
transaktioner inte kan förnya förfallande certifikat och denna oförmåga inte är
en följd av en försämring av specialföretagets eller de värdepapperiserade
exponeringarnas kreditkvalitet) får en konverteringsfaktor på 0 % användas
på det nominella beloppet, förutsatt att villkoren i punkt 14 är uppfyllda.
2.4.3.
Förskotteringsarrangemang
16.
För att fastställa
exponeringsvärdet för en villkorslöst återkallelig likviditetsfacilitet får en
konverteringsfaktor på 0 % tillämpas på det nominella beloppet, förutsatt
att villkoren i punkt 14 är uppfyllda och att återbetalning av utnyttjanden av
faciliteten inte är efterställda några andra fordringar på kontantflödena från
de värdepapperiserade exponeringarna.
2.5.
Ytterligare kapitalkrav
för värdepapperisering av rullande exponeringar med bestämmelser om förtida
amortering
17.
Utöver de riskvägda
exponeringsbelopp som ett kreditinstitut som är originator beräknar för sina
positioner i värdepapperisering skall det beräkna ett riskvägt
exponeringsbelopp enligt den metod som anges i punkterna 18–32 när det säljer
rullande exponeringar inom ramen för en värdepapperisering som innehåller
bestämmelser om förtida amortering. 18.
Kreditinstitutet skall
beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp med avseende på summan av originatorns
andel och investerarnas andel. 19.
För
värdepapperiseringsstrukturer där de värdepapperiserade exponeringarna
innehåller rullande och icke-rullande exponeringar skall ett kreditinstitut som
är originator tillämpa nedanstående behandling på den del av den underliggande
gruppen som innehåller rullande exponeringar. 20.
I detta sammanhang skall
”originatorns andel” betyda beloppet av den nominella andel av hela gruppen av
utnyttjade kreditbelopp som har överförts till en värdepapperisering, som
bestämmer den andel av kontantflödena från kapitalåterbetalningar, räntor och
andra anknutna belopp som inte är tillgänglig för utbetalningar till innehavare
av positioner i värdepapperiseringen. För att motsvara
definitionen får originatorns andel inte vara efterställd investerarnas andel. Med ”investerarnas
andel” avses beloppet av den nominella återstående andelen av hela gruppen av
utnyttjade kreditbelopp. 21.
Den exponering för originatorn,
som är knuten till rättigheterna avseende originatorns andel, skall inte
betraktas som en värdepapperiseringsposition, utan som en proportionell
exponering mot de värdepapperiserade exponeringarna, som om dessa inte hade
värdepapperiserats.
2.5.1.
Undantag från behandling
av förtida amortering
22.
Institut som är
originatorer vid följande typer av värdepapperiseringar är undantagna från
kapitalkravet i punkt 17: a) Värdepapperiseringar
av rullande exponeringar där investerarna förblir fullständigt exponerade för
låntagarnas alla framtida utnyttjanden, så att de underliggande faciliteternas
risk inte ens går tillbaka på det kreditinstitut som är originator efter det
att en förtida amortering har utlösts, är undantagna från behandling av förtida
amortering. b) Värdepapperiseringar
där bestämmelser om förtida amortering endast utlöses av händelser som inte är
relaterade till de värdepapperiserade tillgångarnas utveckling eller
originatorns resultat, exempelvis betydande förändringar av skattelagar och
andra författningar.
2.5.2.
Maximala kapitalkrav
23.
För ett kreditinstitut
som är originator och som omfattas av kravet i punkt 17 får summan av de
riskvägda exponeringsbeloppen avseende dess positioner i investerarnas andel
och de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats enligt punkt 17 inte vara
större än det största av a) de riskvägda
exponeringsbelopp som beräknats avseende dess positioner i investerarnas andel,
eller b) de riskvägda
exponeringsbelopp som skulle ha beräknats avseende de värdepapperiserade
exponeringarna av ett kreditinstitut som innehade exponeringarna, om de inte
hade värdepapperiserats till ett belopp som överensstämmer med investerarnas
andel. 24.
I förekommande fall skall
det avdrag för nettovinst, enligt artikel 57, som uppkommer till följd av
kapitalisering av framtida inkomster, inte beaktas inom ramen för det maximala
belopp som angetts under punkt 23.
2.5.3.
Beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp
25.
Det riskvägda
exponeringsbelopp, som skall beräknas enligt punkt 17, skall fastställas genom
att investerarnas andel multipliceras med produkten av den tillämpliga
konverteringsfaktorn enligt punkterna 27–32 och den vägda genomsnittliga
riskvikt som skulle gälla för de värdepapperiserade exponeringarna om de inte
hade värdepapperiserats. 26.
En ordning med förtida amortering
skall anses vara kontrollerad om följande villkor är uppfyllda: a) Det
kreditinstitut som är originator skall ha en lämplig plan för att säkerställa
att det har tillgång till tillräckligt kapital och likviditet i händelse av en
förtida amortering. b) Under
transaktionens löptid skall originatorns andel och investerarnas andel av
räntebetalningar, kapitalbelopp, utgifter, förluster och återvinningar fördelas
proportionellt på grundval av månadens ingående balans av utestående
fordringar. c) Amorteringsperioden
skall bedömas vara tillräcklig för att 90 % av den totala utestående
skulden (originatorns och investerarnas andelar) i början av den förtida
amorteringsperioden skall hinna betalas tillbaka eller redovisas som fallerad. d) Återbetalningstakten
inte är snabbare än vad den skulle ha varit vid rak amortering under den period
som anges i villkor c). 27.
När det gäller
värdepapperiseringar av hushållsexponeringar som är oförbindliga och
villkorslöst återkalleliga utan förhandsanmälan, och som omfattas av en
bestämmelse om förtida amortering, där den förtida amorteringen utlöses av att
nivån på överskottsmarginalen hamnar under ett angivet gränsvärde, skall kreditinstituten
jämföra tremånadersgenomsnittet av överskottsmarginalen med den nivå där
överskottet enligt avtalsvillkoren måste börja innehållas. 28.
Om värdepapperiseringen
inte kräver att överskottsmarginalen skall innehållas anses punkten där
överskottsutbetalningen upphör vara 4,5 procentenheter högre än den nivå på
överskottsmarginalen när en förtida amortering utlöses. 29.
Konverteringsfaktorn
skall fastställas på grundval av nivån på den faktiska genomsnittliga
överskottsmarginalen under tre månader enligt tabell 3. Tabell 3 || Värdepapperiseringar som omfattas av en bestämmelse om kontrollerad förtida amortering || Värdepapperiseringar som omfattas av en bestämmelse om icke-kontrollerad förtida amortering Tremånaders genomsnittlig överskottsmarginal || Konverteringsfaktor || Konverteringsfaktor Över nivå A || 0 % || 0 % Nivå A || 1 % || 5 % Nivå B || 2 % || 15 % Nivå C || 20 % || 50 % Nivå D || 20 % || 100 % Nivå E || 40 % || 100 % 30.
I tabell 3 avses med
”nivå A” en nivå på överskottsmarginalen som understiger 133,33 % av den
nivå där överskott måste börja innehållas, men som inte understiger 100 % av
den nivån, med ”nivå B” en nivå på överskottsmarginalen som understiger
100 % av den nivå där överskott måste börja innehållas, men som inte
understiger 75 % av den nivån, med ”nivå C” en nivå på
överskottsmarginalen som understiger 75 % av den nivå där överskott måste
börja innehållas, men som inte understiger 50 % av den nivån, med ”nivå D”
en nivå på överskottsmarginalen som understiger 50 % av den nivå där
överskott måste börja innehållas, men som inte understiger 25 % av den
nivån och med ”nivå E” en nivå på överskottsmarginalen som understiger
25 % av den nivå där överskott måste börja innehållas. 31.
För alla övriga
värdepapperiseringar som är föremål för en bestämmelse om kontrollerad förtida
amortering av rullande exponeringar skall en kreditkonverteringsfaktor på 90 %
tillämpas. 32.
För alla övriga
värdepapperiseringar som är föremål för en bestämmelse om icke-kontrollerad
förtida amortering av rullande exponeringar skall en kreditkonverteringsfaktor
på 100 % tillämpas.
2.6.
Erkännande av
kreditriskskydd vid positioner i värdepapperisering
33.
Om kreditriskskydd
erhålls för en position i värdepapperisering får beräkningen av riskvägda
exponeringsbelopp ändras enligt bilaga VIII.
2.7.
Reducering av riskvägda
exponeringsbelopp
34.
Enligt vad som anges i
artikel 66.2 får kreditinstitut, när det gäller en värdepapperiseringsposition
för vilken 1 250 % riskvikt skulle tillämpas, som ett alternativ till
att inbegripa positionen i sin beräkning av riskvägda exponeringsbelopp, dra av
positionens exponeringsvärde från kapitalbasen. I detta syfte får beräkningen
av exponeringsvärdet avspegla godtagbart betalt skydd på ett sätt som är
förenligt med punkt 33. 35.
Om ett kreditinstitut
utnyttjar det alternativ som anges i punkt 34 skall 12,5 gånger det belopp som
dragits av enligt denna punkt, i enlighet med punkt 9, dras av från det belopp
som i den punkten anges som det maximala riskvägda exponeringsbelopp som
behöver beräknas av de kreditinstitut som anges där.
3.
Beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp enligt internmetoden
3.1.
Rangordning av metoder
36.
Vid tillämpningen av
artikel 96 skall en värdepapperiseringspositions riskvägda exponeringsbelopp
beräknas enligt punkterna 36–74. 37.
När det gäller en
position med rating eller en position avseende vilken en härledd rating får
användas skall externratingmetoden som anges i punkterna 45–49 användas för att
beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet. 38.
När det gäller en
position utan rating skall den formelbaserade metoden som anges i punkterna
50–52 användas, utom då internmetoden är tillåten enligt vad som anges i
punkterna 42–43. 39.
Ett annat kreditinstitut
än en originator eller ett medverkande kreditinstitut får bara använda den
formelbaserade metoden med de behöriga myndigheternas godkännande. 40.
När det gäller en
originator eller ett medverkande kreditinstitut som inte kan beräkna Kirb
och inte har fått godkännande att använda internmetoden för positioner i ABCP-program,
och när det gäller övriga kreditinstitut som inte har fått godkännande att
använda den formelbaserade metoden eller internmetoden (i fråga om positioner i
ABCP-program) skall riskvikt 1 250 % tillämpas på positioner i
värdepapperisering utan rating avseende vilka en härledd rating inte får
användas.
3.1.1.
Användning av härledd
rating
41.
Om följande operativa
minimikrav är uppfyllda skall ett institut ge en position utan rating en
härledd kreditvärdering som motsvarar kreditvärderingen av de positioner med
rating (referenspositionerna) som är de bäst prioriterade positioner som i alla
avseenden är efterställda den berörda värdepapperiseringspositionen utan
rating: a) Referenspositionerna
måste i alla avseenden vara efterställda värdepapperiseringstranchen utan
rating. b) Referenspositionernas
löptid måsta vara minst lika lång som löptiden för den berörda positionen utan
rating. c) En härledd
rating måste fortlöpande uppdateras för att avspegla alla förändringar vad
gäller kreditvärderingen av de positioner i värdepapperisering som använts som
referens.
3.1.2.
Internmetoden för
positioner i ABCP-program
42.
Förutsatt att de behöriga
myndigheterna ger sitt godkännande får ett kreditinstitut, om följande villkor
är uppfyllda, ge en position utan rating i ett ABCP-program en bedömd rating
enligt vad som anges i punkt 43: a) Positioner i de
certifikat som emitterats inom programmet skall vara positioner med rating. b) Kreditinstitutet
skall övertyga de behöriga myndigheterna att dess interna bedömning av
positionens kreditkvalitet avspeglar ett eller flera valbara ratinginstituts
offentligt tillgängliga värderingsmetoder för betygsättning av värdepapper som
baseras på exponeringar av det slag som värdepapperiserats. c) Bland de
ratinginstitut, vilkas metoder skall avspeglas enligt punkt b), skall ingå
ratinginstitut som har tillhandahållit en extern rating för de certifikat som
emitteras inom programmet. Kvantitativa element – till exempel stressfaktorer –
som används för att bedöma att positionen motsvarar en viss kreditkvalitet
måste åtminstone vara lika försiktiga som de metoder som används inom det
berörda ratinginstitutets relevanta värderingsmetodik. d) Vid
utvecklingen av sin internmetod skall kreditinstitutet beakta alla
offentliggjorda ratingmetoder som används av valbara ratinginstitut för
klassificering av värdepapper som baseras på exponeringar av det slag som
värdepapperiserats. Detta skall dokumenteras av kreditinstitutet och uppdateras
minst en gång om året. e) Kreditinstitutets
internmetod skall innefatta kreditbetyg. Dessa kreditbetyg skall motsvara de
valbara ratinginstitutens kreditbetyg. Detta skall dokumenteras tydligt och
klart. f) Internmetoden
skall användas i kreditinstitutets interna riskhantering, däribland vid
beslutsfattande, i information till ledningen och vid förfaranden för
kapitalallokering. g) Interna eller
externa revisorer, ett ratinginstitut eller kreditinstitutets interna
kreditöversyns- eller riskhanteringsfunktion skall utföra regelbundna översyner
av internbedömningsförfarandet och kvaliteten på de interna bedömningarna av
kreditkvaliteten på kreditinstitutets exponeringar mot ABCP-program. Om
kreditinstitutets funktioner för internrevision, kreditöversyn eller riskhantering
utför översynen skall dessa vara oberoende med hänsyn till affärsområdet
ABCP-program samt i förhållande till kunderna. h) Kreditinstitutet
skall följa upp de interna klassificeringarna över tiden för att utvärdera
internbedömningsmetodens resultat och skall vid behov göra anpassningar av
metoden när exponeringarnas resultat regelmässigt avviker från det som den
interna betygsättningen skulle ge. i) ABCP-programmet
skall innefatta kravnivåer för att ta på sig kreditrisk i form av riktlinjer
för krediter och investeringar. Vid beslut om att köpa en tillgång skall
programförvaltaren ta hänsyn till vilket slags tillgång som köps, arten och
värdet av de exponeringar som härrör från tillhandahållande av
likviditetsfaciliteter och kreditförstärkningar, förlustfördelning och
rättsligt och ekonomiskt avskiljande av de överförda tillgångarna från den
säljande enheten. En kreditanalys av tillgångssäljarens riskprofil skall
utföras, och denna skall innefatta analys av tidigare och förväntat ekonomiskt
resultat, nuvarande marknadsställning, förväntad framtida konkurrenskraft,
hävstångseffekter, betalningsflöden, räntetäckning och skuldrating. Dessutom
skall en översyn av säljarens kravnivåer, administrationsförmåga och
uppbördsförfaranden utföras. j) I
ABCP-programmet skall minimikriterier för tillgångarnas godtagbarhet
fastställas, som särskilt i) utesluter
förvärv av tillgångar som är oreglerade sedan längre tid eller har fallerat, ii) begränsar
alltför stor inriktning på en enskild gäldenär eller ett geografiskt område,
och iii) begränsar
löptiden hos de tillgångar som skall förvärvas. k) ABCP-programmet
skall ha riktlinjer och förfaranden för inkassering som tar hänsyn till
serviceföretagets operativa kapacitet och kreditkvalitet. Programmet skall
minska den risk som beror på säljaren och serviceföretaget genom olika metoder,
till exempel genom utlösningsmekanismer baserade på aktuell kreditkvalitet som
skulle utesluta att medel tillgodoräknas fel juridisk person. l) Den
sammanlagda förlustskattningen av en tillgångsgrupp som ABCP-programmet avser
köpa måste beakta alla potentiella riskkällor, till exempel kredit- och
utspädningsrisk. Om den av säljaren tillhandahållna kreditförstärkningen bara
är baserad på de kreditrelaterade förlusternas storlek skall en särskild reserv
inrättas för utspädningsrisk, såvida utspädningsrisk är väsentlig för den
berörda exponeringsgruppen. Dessutom skall programmet vid bedömning av
förstärkningens nivå granska flera års tidigare information, däribland om
förluster, misskötsel, utspädningar och fordringarnas omsättningstakt. m) ABCP-programmets
köp av exponeringar skall vara förenade med strukturella inslag, till exempel
utlösningsmekanismer för avveckling, för att minska den underliggande
portföljens potentiella kreditförsämring. De behöriga
myndigheterna får frångå kravet på att ratinginstitutets bedömningsmetod skall
vara offentligt tillgänglig om de anser att det på grund av
värdepapperiseringens särskilda egenskaper – exempelvis dess unika struktur –
ännu inte finns någon offentligt tillgänglig värderingsmetod från ett
ratinginstitut. 43.
Kreditinstitutet skall
hänföra positionen utan rating till en av de ratingklasser som beskrivs i punkt
42. Positionen skall ges en bedömd rating som överensstämmer med de
kreditvärderingar som motsvarar den ratingklassificeringen enligt vad som anges
i punkt 42. Om den bedömda ratingen i början av värdepapperiseringen är i nivå
med ”investment grade” eller bättre skall den anses vara samma som ett
kreditbetyg från ett valbart ratinginstitut i syfte att beräkna riskvägda
exponeringsbelopp.
3.2.
Maximala riskvägda
exponeringsbelopp
44.
Ett kreditinstitut som är
originator, ett medverkande kreditinstitut eller ett annat kreditinstitut som
kan beräkna KIRB får begränsa de riskvägda exponeringsbelopp som
beräknats avseende positioner i en värdepapperisering till det belopp som,
enligt artikel 75 a, skulle medföra ett kapitalkrav som motsvarar 8 % av
de riskvägda exponeringsbeloppen om de värdepapperiserade tillgångarna inte
hade värdepapperiserats och fanns i kreditinstitutets balansräkning plus dessa
exponeringars förväntade förlustbelopp.
3.3.
Externratingmetod
45.
Enligt
externratingmetoden skall det riskvägda exponeringsbeloppet för en
värdepapperiseringsposition med rating beräknas genom att på exponeringsvärdet
i enlighet med följande tabeller 4–5 tillämpa den riskvikt som åsatts det
kreditkvalitetssteg som de behöriga myndigheterna har gett kreditvärderingen i
enlighet med artikel 98. Tabell 4 Andra positioner än de
som har kortfristiga kreditvärderingar Kreditkvalitetssteg || Riskvikt || A || B || C 1 || 7 % || 12 % || 20 % 2 || 8 % || 15 % || 25 % 3 || 10 % || 18 % || 35 % 3 4 || 12 % || 20 % || 35 % 5 || 20 % || 35 % || 35 % 6 || 35 % || 50 % || 50 % 7 || 60 % || 75 % || 75 % 8 || 100 % || 100 % || 100 % 9 || 250 % || 250 % || 250 % 10 || 425 % || 425 % || 425 % 11 || 650 % || 650 % || 650 % Sämre än 11 || 1250 % || 1250 % || 1250 % Tabell 5 Positioner med
kortfristiga kreditvärderingar Kreditkvalitetssteg || Riskvikt || A || B || C 1 || 7 % || 12 % || 20 % 2 || 12 % || 20 % || 35 % 3 || 60 % || 75 % || 75 % Alla övriga kreditvärderingar || 1250 % || 1250 % || 1250 % 46.
Om inte annat föreskrivs
i punkt 47 skall riskvikterna i kolumn A i båda tabellerna tillämpas om
positionen är i värdepapperiseringens bäst rangordnade tranch. När det
fastställs om en tranch är den bäst rangordnade för detta ändamål är det inte
nödvändigt att beakta belopp avseende ränte- eller valutaderivat, avgifter
eller andra liknande betalningar. 47.
Riskvikterna i kolumn C i
varje tabell skall tillämpas om positionen är i en värdepapperisering där det
effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar är lägre än sex. Vid
beräkning av det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar måste flera
exponeringar mot en gäldenär behandlas som en exponering. Det effektiva antalet
exponeringar beräknas enligt följande: där EADi motsvarar
summan av exponeringsvärdena för alla exponeringar mot den i:te gäldenären. Om
det är fråga om en värdepapperisering av exponeringar som i sig är positioner i
tidigare värdepapperiseringar måste kreditinstitutet beakta antalet
värdepapperiserade exponeringar i den aktuella gruppen och inte antalet
underliggande exponeringar i de ursprungliga grupperna från vilka den
underliggande värdepapperiseringsexponeringarna härrör. Om den andel i
portföljen som är förenad den största exponeringen C1 är känd får
kreditinstitutet beräkna N som 1/C1. 48.
Riskvikterna i kolumn B
skall tillämpas på alla övriga positioner. 49.
Kreditriskskydd vad
gäller positioner i värdepapperisering får beaktas enligt punkterna 58–60.
3.4.
Formelbaserad metod
50.
Om inte annat föreskrivs
i punkterna 56–57 skall riskvikten för en värdepapperiseringsposition enligt
den formelbaserade metoden vara den högsta av 7 % eller den riskvikt som
skall tillämpas enligt punkt 51. 51.
Om inte annat föreskrivs
i punkterna 56–57 skall den riskvikt som skall tillämpas på exponeringsbeloppet
vara 12,5 x (S[L+T] – S[L]) /
T där där t = 1000, och w = 20. I dessa uttryck avser
Beta [x; a, b] den kumulativa betafördelningen med parametrarna a och b
värderade vid x. T (tjockleken på den
tranch där positionen hålls) mäts som förhållandet mellan a) det nominella
beloppet på tranchen och b) summan av exponeringsvärdena på de exponeringar som
har värdepapperiserats. Därvid skall exponeringsvärdet på ett derivatinstrument
som anges i bilaga IV, om den aktuella ersättningskostnaden inte är ett
positivt värde, vara den potentiella framtida kreditexponeringen beräknad
enligt bilaga III. Kirbr är förhållandet
mellan a) Kirb och b) summan av exponeringsvärdena av de exponeringar som har
värdepapperiserats. Kirbr uttrycks i decimalform (Kirb på 15 % av gruppen
skulle t.ex. uttryckas som ett värde på 0,15). L
(kreditförstärkningsnivån) beräknas som förhållandet mellan det nominella
beloppet för alla trancher som är efterställda den tranch i vilken positionen
hålls och summan av exponeringsvärdena på de exponeringar som
värdepapperiserats. Kapitaliserad framtida inkomst skall inte inkluderas vid
beräkning av L. Fordringar på motparter avseende derivatinstrument som angetts
i bilaga IV som utgör trancher som är efterställda än den aktuella tranchen får
anges till sin aktuella ersättningskostnad (utan potentiella framtida
kreditexponeringar) vid beräkning av förstärkningsnivån. N är det effektiva
antalet exponeringar beräknat enligt punkt 47. ELGD, exponeringsvägd
genomsnittlig förlust vid fallissemang beräknas enligt följande: där LGDi
utgör genomsnittligt LGD-värde avseende alla exponeringar mot den i:te
gäldenären, där LGD fastställs enligt artiklarna 84–89. Om det är fråga om en
värdepapperisering av exponeringar som i sig är positioner i tidigare
värdepapperiseringar skall ett LGD-värde på 100 % tillämpas på de
värdepapperiserade positionerna. Om risk för fallissemang och utspädningsrisk
för förvärvade fordringar behandlas sammantaget inom ramen för en
värdepapperisering (till exempel så att det finns en enda reserv eller
säkerhetsmarginal som är tillgänglig för att täcka förluster från endera
källan) skall LGD-värdet anges som ett vägt genomsnitt av LGD för kreditrisk
och LGD-värdet 75 % för utspädningsrisk. Som vikter skall användas de
kapitalkrav för kreditrisk och utspädningsrisk som skulle gälla om respektive
risktyp behandlades isolerat utan hänsyn till riskskydd. Förenklade ingångsvärden Om exponeringsvärdet på
den största värdepapperiserade exponeringen C1 inte är mer än
3 % av de värdepapperiserade exponeringarnas exponeringsvärden får
kreditinstitutet vid tillämpning av den formelbaserade metoden ange LGD till
50 % och N till något av följande värden: . eller N=1/ C1. Cm är
förhållandet mellan summan av de största ”m-exponeringarnas” exponeringsvärden
och summan av de värdepapperiserade exponeringarnas exponeringsvärden. Nivån på
”m” får fastställas av kreditinstitutet. När det gäller
värdepapperiseringar som avser hushållsexponeringar får de behöriga
myndigheterna tillåta att den formelbaserade metoden tillämpas med
förenklingarna h = 0 och v = 0. 52.
Kreditriskskydd vad
gäller positioner i värdepapperisering får beaktas enligt punkterna 58, 59 och
61–65.
3.5.
Likviditetsfaciliteter
53.
Bestämmelserna i
punkterna 54–55 gäller för att fastställa exponeringsvärdet på positioner i
värdepapperisering utan rating i form av vissa typer av likviditetsfaciliteter.
3.5.1.
Likviditetsfaciliteter
som bara finns tillgängliga vid en allmän störning på marknaden
54.
En konverteringsfaktor på
20 % får tillämpas på det nominella värdet på en likviditetsfacilitet som
bara får tas i anspråk vid en allmän störning på marknaden och som uppfyller
villkoren för en godtagbar likviditetsfacilitet som anges i punkt 14.
3.5.2.
Förskotteringsarrangemang
55.
En konverteringsfaktor på
0 % får tillämpas på det nominella beloppet på en likviditetsfacilitet som
uppfyller villkoren i punkt 16. Särskild behandling om Kirb
inte kan beräknas. 56.
Om det inte är
genomförbart för kreditinstitutet att beräkna riskvägda exponeringsbelopp för
de värdepapperiserade exponeringarna som om de inte hade värdepapperiserats får
ett kreditinstitut undantagsvis och under förutsättning att de behöriga
myndigheternas samtycker tillfälligtvis tillämpa följande metod för beräkning
av riskvägda exponeringsbelopp för en värdepapperiseringsposition utan rating i
form av en likviditetsfacilitet. 57.
Den högsta riskvikt som
skulle ha tillämpats enligt artiklarna 78–83 på någon av de värdepapperiserade
exponeringarna om de inte hade värdepapperiserats får tillämpas på
värdepapperiseringspositionen som utgörs av likviditetsfaciliteten. En
konverteringsfaktor på 50 % får tillämpas på likviditetsfacilitetens
nominella belopp för att fastställa positionens exponeringsvärde om faciliteten
har en ursprunglig löptid på mindre än ett år. Om likviditetsfaciliteten
uppfyller villkoren i punkt 54 får en konverteringsfaktor på 20 %
tillämpas.
3.6.
Beaktande av
kreditriskskydd avseende positioner i värdepapperisering
3.6.1.
Förbetalt skydd
58.
Godtagbart förbetalt
skydd är begränsat till det som är godtagbart för beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 så som det anges i artiklarna 90–93,
och för att det skall få beaktas måste de relevanta minimikraven som fastställs
genom nämnda artiklar vara uppfyllda.
3.6.2.
Obetalt skydd
59.
Godtagbart obetalt skydd
och tillhandahållare av obetalt skydd är begränsade till den krets som är
godtagbara enligt artiklarna 90–93, och för att det skall kunna beaktas måste
de relevanta minimikraven som fastställs genom nämnda artiklar vara uppfyllda.
3.6.3.
Beräkning av kapitalkrav
för positioner i värdepapperisering med kreditriskskydd
Externratingmetod 60.
Om riskvägda
exponeringsbelopp beräknas genom tillämpning av externratingmetoden får
exponeringsvärdet och/eller det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i
värdepapperisering avseende vilken kreditriskskydd har erhållits ändras enligt
bestämmelserna i bilaga VIII såsom de tillämpas för beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83. Formelbaserad metod –
fullständigt skydd 61.
Om riskvägda
exponeringsbelopp beräknas genom tillämpning av den formelbaserade metoden
skall kreditinstitutet fastställa positionens ”effektiva riskvikt”. Det skall
göra detta genom att dividera positionens riskvägda exponeringsbelopp med
positionens exponeringsvärde och multiplicera resultatet med 100. 62.
När det gäller förbetalt
kreditriskskydd skall värdepapperiseringspositionens riskvägda
exponeringsbelopp beräknas genom att multiplicera positionens förbetalda
skyddsanpassade exponeringsbelopp (E*, som beräknats enligt artiklarna 90–93
för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 med
värdepapperiseringspositionens belopp angett till E) med den effektiva
riskvikten. 63.
När det gäller obetalt
kreditriskskydd skall värdepapperiseringspositionens riskvägda
exponeringsbelopp beräknas genom att multiplicera GA (skyddsbeloppet
justerat med hänsyn till eventuella valutaobalanser och löptidsobalanser i
enlighet med bestämmelserna i bilaga VIII) med riskvikten för tillhandahållaren
av skyddet. Denna summa skall sedan adderas till det belopp som erhållits genom
att multiplicera värdepapperiseringspositionens belopp minus GA med
den effektiva riskvikten. Formelbaserad metod –
partiellt skydd 64.
Om kreditriskskyddet
täcker första-förlust eller förluster på proportionell grund i
värdepapperiseringspositionen får kreditinstitutet tillämpa bestämmelserna i
punkterna 61–63. 65.
I övriga fall skall
kreditinstitutet behandla värdepapperiseringspositionen som två eller flera
positioner och den andel som saknar skydd skall anses vara den position som har
lägst kreditkvalitet. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för denna
position skall bestämmelserna i punkterna 50–52 gälla med följande ändringar:
”T” skall ändras till e* när det gäller förbetalt skydd, och efter T-g när det
gäller obetalt skydd, där e* anger förhållandet mellan E* och det totala nominella
beloppet för den underliggande gruppen, där E* är
värdepapperiseringspositionens justerade exponeringsbelopp som beräknats i
enlighet med bestämmelserna i bilaga VIII som de tillämpas för beräkning av
riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 med
värdepapperiseringspositionens belopp angivet till E. g är förhållandet mellan
kreditriskskyddets nominella belopp (som justerats med hänsyn till eventuell
valutaobalans och löptidsobalans enligt bestämmelserna i bilaga VIII) och
summan av de värdepapperiserade exponeringsbeloppen. När det gäller obetalt
kreditriskskydd skall riskvikten för tillhandahållaren av skyddet tillämpas på
den andel av positionen som inte faller inom ramen för det justerade värdet på
”T”.
3.7.
Ytterligare kapitalkrav
för värdepapperisering av rullande exponeringar med bestämmelser om förtida
amortering
66.
Utöver de riskvägda
exponeringsbelopp som ett kreditinstitut som är originator beräknar för sina
positioner i värdepapperisering skall det beräkna ett riskvägt
exponeringsbelopp enligt den metod som anges i punkterna 17–32 när det säljer
rullande exponeringar inom ramen för en värdepapperisering som innehåller
bestämmelser om förtida amortering. 67.
Vid tillämpning av punkt
66 skall punkterna 68–69 ersätta punkterna 20–21. 68.
Vid tillämpning av
dessa bestämmelser skall ”originatorns andel” vara summan av a) beloppet av den
nominella andel av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp som har överförts
till en värdepapperisering som bestämmer den andel av kontantflödena från
kapitalåterbetalningar, räntor och andra anknutna belopp som inte är
tillgängliga för utbetalningar till innehavare av positioner i
värdepapperiseringen, och b) beloppet av den
andel av hela gruppen av outnyttjade kreditlimiter där de motsvarande
utnyttjade kreditbeloppen har överförts till en värdepapperisering, som
motsvarar den andel som det i punkt a beskrivna beloppet utgör av hela gruppen
av utnyttjade kreditbelopp som har överförts till värdepapperisering. Fin För att motsvara
definitionen får originatorns andel inte vara efterställd investerarnas andel. Med ”investerarnas
andel” avses beloppet av den nominella andel av gruppen av utnyttjade belopp
som inte faller inom ramen för punkt a plus beloppet av den andel av gruppen av
outnyttjade kreditlimiter där de motsvarande utnyttjade kreditbeloppen
överförts till värdepapperiseringen, som inte faller inom ramen för punkt b. 69.
Den exponering för
originatorn som är knuten till dess rättigheter avseende den del av
originatorns andel som beskrivs i punkt 68 a skall inte betraktas som en
värdepapperiseringsposition, utan som en proportionell exponering mot de
värdepapperiserade utnyttjade exponeringsbeloppen som om de inte hade
värdepapperiserats till ett belopp som motsvarar det som beskrivs i punkt 68 a.
Det kreditinstitut som är originator skall även anses ha en proportionell
exponering mot de outnyttjade beloppen av de kreditramar för vilka de
utnyttjade beloppen har överförts till värdepapperiseringen till ett belopp som
motsvarar det belopp som beskrivs i punkt 68 b.
3.8.
Reducering av riskvägda
exponeringsbelopp
70.
Det riskvägda
exponeringsbeloppet för en position i värdepapperisering för vilken riskvikt
1 250 % skulle tillämpas får reduceras med 12,5 gånger beloppet av
alla värderegleringar som gjorts av kreditinstitutet avseende de
värdepapperiserade exponeringarna. I den utsträckning som värderegleringar
beaktas i detta syfte får de inte beaktas vid den beräkning som anges i punkt
34 i del 1 i bilaga VII. 71.
Det riskvägda
exponeringsbeloppet för en position i värdepapperisering får reduceras med 12,5
gånger beloppet av alla värderegleringar som gjorts av kreditinstitutet
avseende positionen. 72.
Enligt vad som anges i
artikel 66.2 får kreditinstitut, när det gäller en värdepapperiseringsposition
för vilken 1 250 % riskvikt skulle tillämpas, som ett alternativ till
att inbegripa positionen i sin beräkning av riskvägda exponeringsbelopp, dra av
positionens exponeringsvärde från kapitalbasen. 73.
Vid tillämpningen av
punkt 73 a) får positionens
exponeringsvärde härledas från det riskvägda exponeringsbeloppet med hänsyn
till eventuella reduceringar som gjorts enligt punkterna 70–71, b) får beräkningen
av exponeringsvärdet avspegla godtagbart förbetalt skydd på ett sätt som
överensstämmer med den metod som föreskrivs i punkterna 58–65, och c) om den
formelbaserade metoden används för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och
L < KIRBR och [L+T] > KIRBR får positionen
behandlas som två positioner där L är lika med KIRBR för den av
positionerna som har bättre förmånsrätt. 74.
Om ett kreditinstitut
utnyttjar det alternativ som anges i punkt 72 skall 12,5 gånger det belopp som
dragits av enligt denna punkt dras av från det belopp som vid tillämpning av
punkt 44 skall anges som det maximala riskvägda exponeringsbelopp som skall
beräknas av de kreditinstitut som anges där. BILAGA X
Operativ risk
Del 1 – Basmetoden
1.
Kapitalkrav
1.
Enligt basmetoden
motsvarar kapitalkravet för operativ risk 15 % av den relevanta indikator
som definieras nedan.
2.
Relevant indikator
2.
Den relevanta indikatorn
är ett treårigt genomsnitt av räntenetto och övriga nettointäkter. 3.
Det treåriga genomsnittet
beräknas på grundval av de senaste sex tolvmånaderobservationer som gjorts vid
räkenskapsårets mitt och dess slut. Om inga reviderade uppgifter finns
tillgängliga får företagets egna skattningar användas. 4.
Om summan av räntenetto
och övriga nettointäkter för en viss observation är negativ eller noll skall
denna uppgift inte beaktas vid beräkningen av det treåriga genomsnittet. Den
relevanta indikatorn skall beräknas som summan av de positiva talen, dividerad
med antalet positiva tal.
2.1.
Kreditinstitut som
omfattas av direktiv 86/635/EEG
5.
På grundval av de
redovisningskategorier för kreditinstitutens resultaträkning som anges i
artikel 27 i direktiv 86/635/EEG skall den relevanta indikatorn beräknas som
summan av de poster som anges i tabell 1. Varje post skall inkluderas i summan
oavsett om den har ett positivt eller negativt värde. 6.
Dessa poster kan behöva
justeras för att uppfylla kvalifikationerna i punkterna 7–8. Tabell 1: 1 Ränteintäkter och liknande intäkter. 2 Räntekostnader och liknande kostnader. 3 Intäkter från värdepapper: a) Intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig avkastning. b) Intäkter från ägarintressen. c) Intäkter från aktier och andelar i anknutna företag. 4 Provisionsintäkter. 5 Provisionskostnader och avgifter. 6 Nettovinst eller nettoförlust av finansiella transaktioner. 7 Övriga rörelseintäkter.
2.1.1.
Kvalifikationer:
7.
Indikatorn skall beräknas
före avdrag av avsättningar och rörelsekostnader. 8.
Följande poster skall
inte beaktas vid beräkningen av indikatorn: a) Realiserad
vinst/förlust från försäljning av poster utanför handelslagret. b) Inkomster från
extraordinära poster eller poster som inte avser den normala verksamheten. c) Försäkringsintäkter. Om omvärdering av
handelsposter ingår i resultaträkningen kan den inkluderas. Om artikel 36.2 i
direktiv 86/635/EEG tillämpas skall omvärderingar som tas upp i
resultaträkningen inkluderas.
2.2.
Kreditinstitut som
omfattas av andra redovisningsnormer
9.
Om ett kreditinstitut omfattas
av andra redovisningsnormer än den som fastställs i direktiv 86/635/EG skall
det beräkna den relevanta indikatorn på basis av de uppgifter som bäst
avspeglar ovanstående definition. Del 2 –
Schablonmetoden
1.
Kapitalkrav
1.
Enligt schablonmetoden är
kapitalkravet för operativ risk summan av de kapitalkrav som beräknats för vart
och ett av affärsområdena i tabell 2. 2.
Kapitalkravet för ett
visst affärsområde motsvarar en viss procentsats av en relevant indikator. 3.
Denna indikator beräknas
individuellt för varje affärsområde. 4.
För respektive
affärsområde skall den relevanta indikatorn beräknas som det treåriga
genomsnittet av summan av räntenetto och årliga övriga nettointäkter enligt
definitionen i punkterna 5–9 i del 1. 5.
Det treåriga genomsnittet
beräknas på grundval av de senaste sex tolvmånaderobservationer som gjorts vid
räkenskapsårets mitt och dess slut. Om inga reviderade uppgifter finns
tillgängliga får företagets egna skattningar användas. 6.
Om summan av räntenetto
och övriga nettointäkter för en viss observation är negativ skall denna summa
ges värdet noll. Tabell 2: Affärsområde || Verksamhet || Procentandel Företagsfinansiering || Garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande. Tjänster i samband med garantigivning. Investeringsrådgivning. Rådgivning till företag i fråga om kapitalstruktur, industriell strategi och närliggande frågor samt råd och tjänster avseende fusioner och företagsförvärv. Investerings- och finansanalys samt andra former av allmänna rekommendationer rörande handel med finansiella instrument. || 18% Handel och finansförvaltning || Handel för egen räkning. Penningmarknadsmäkling. Mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett eller flera finansiella instrument. Utförande av order för kunds räkning. Placering av finansiella instrument utan fast åtagande. Drift av multilaterala handelsplattformar. || 18% Privatkundsmäkleri (Verksamhet som avser enskilda fysiska personer eller små och medelstora företag som uppfyller kriterierna i artikel 55 om klassen för hushållsexponeringar.) || Mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett eller flera finansiella instrument. Utförande av order för kunds räkning. Placering av finansiella instrument utan fast åtagande. || 12% Storkundsbank || Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel. Utlåning. Finansiell leasing. Garantiförbindelser och ställande av säkerhet. || 15% Hushållsbank (Verksamhet som avser enskilda fysiska personer eller små och medelstora företag som uppfyller kriterierna i artikel 55 om klassen för hushållsexponeringar.) || Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel. Utlåning. Finansiell leasing. Garantiförbindelser och ställande av säkerhet. || 12% Betalning och avveckling || Betalningsförmedling. Utställande och administration av betalningsmedel. || 18% Administrationsuppdrag || Förvaring och handhavande av finansiella instrument för kunders räkning, bland annat värdepappersförvaring och liknande tjänster, exempelvis handhavande av kontanta medel/finansiella säkerheter. || 15% Kapitalförvaltning || Portföljförvaltning. Fondförvaltning. Övrig kapitalförvaltning. || 12% 7.
De behöriga myndigheterna
har möjlighet att tillåta ett kreditinstitut att beräkna sitt kapitalkrav för
operativ risk genom en alternativ schablonmetod, enligt vad som anges i
punkterna 9–16.
2.
Principerna för
fördelning av affärsområden
8.
Kreditinstituten måste
utveckla och dokumentera särskilda riktlinjer och kriterier för fördelning av
indikatorn på berörda affärsområden och verksamheter inom den standardiserade
ramen. Kriterierna måste ses över och anpassas i tillämpliga delar till nya
eller förändrade affärsverksamheter och risker. Principerna för fördelning på
affärsområden är följande: a) Alla
verksamheter måste fördelas på affärsområden utan överlappning så att de täcker
hela affärsområdet. b) All verksamhet
som inte lätt kan fördelas inom affärsområdesramen, men som utgör en stödjande
funktion till en verksamhet inom ramen skall anses tillhöra det affärsområde
som verksamheten stöder. Om mer än ett affärsområde stöds av den stödjande
verksamheten måste objektiva fördelningskriterier användas. c) Om en
verksamhet inte kan fördelas på något specifikt affärsområde skall verksamheten
anses tillhöra det affärsområde som har den högsta procentsatsen. Detsamma
gäller också för en stödjande verksamhet. d) Kreditinstitut
har möjlighet att använda interna prissättningsmetoder för att fördela
indikatorn på olika affärsområden. Kostnader som genererats inom ett
affärsområde men som kan tillskrivas ett annat affärsområde får omfördelas till
det affärsområde som de tillhör, till exempel med en metod som bygger på
interna överföringskostnader mellan de båda affärsområdena. e) Fördelningen av
verksamheter med avseende på affärsområden för kapitalkrav för operativ risk
måste överensstämma med de kategorier som används för kredit- och
marknadsrisker. f) Den
verkställande ledningen ansvarar för fördelningspolitiken under överinseende av
kreditinstitutets ledningsorgan. g) Förfarandet för
fördelning på affärsområden måste vara föremål för oberoende översyn.
3.
Alternativa indikatorer
för vissa affärsområden
3.1.
Närmare bestämmelser
9.
De behöriga myndigheterna
har möjlighet att tillåta kreditinstitutet att använda en alternativ indikator
för affärsområdena hushållsbank och storkundsbank. 10.
För dessa affärsområden
skall den relevanta indikatorn vara en standardiserad inkomstindikator som
motsvarar det treåriga genomsnittet av det totala nominella beloppet av lån och
förskott multiplicerat med 0,035. 11.
För affärsområdet hushållsbank
skall lån och förskott bestå av de totala utnyttjade beloppen i följande
kreditportföljer: hushåll, små och medelstora företag som betraktas som hushåll
och köpta hushållsfordringar. 12.
För affärsområdet
storkundsbank skall lån och förskott bestå av de totala utnyttjade beloppen i
följande kreditportföljer: större företag, stater, institut, specialutlåning,
små och medelstora företag som behandlas på samma sätt som större företag och
köpta företagsfordringar. Värdepapper utanför handelslagret skall också
inbegripas.
3.2.
Villkor
13.
Möjligheten att använda
alternativa indikatorer skall omfattas av villkoren i punkterna 14–16.
3.2.1.
Allmänt villkor
14.
Kreditinstitutet skall
uppfylla de kvalificeringskriterier som anges i punkt 17.
3.2.2.
Särskilda villkor för
hushålls- och storkundsbanker
15.
Kreditinstitutet skall
framför allt vara aktivt inom hushålls- och storkundsbankverksamheterna, som
skall svara för minst 90 % av inkomsterna. 16.
Kreditinstitutet skall
kunna styrka för de behöriga myndigheterna att en väsentlig andel av dess hushålls-
och/eller storkundsbanksverksamhet innefattar lån där sannolikheten för
fallissemang är hög och att den alternativa standardmetoden ger en förbättrad
grund för klassificering av operativ risk.
4.
Kvalificeringskriterier
17.
Kreditinstitut måste
uppfylla följande kvalificeringskriterier utöver de allmänna
riskhanteringsstandarder som anges i artikel 22 och bilaga V: a) Kreditinstitut
skall ha ett väldokumenterat klassificerings- och hanteringssystem för operativ
risk med tydlig ansvarsfördelning. De skall identifiera sina exponeringar mot
operativ risk och spåra relevanta uppgifter om operativ risk, däribland
uppgifter om reella förluster. Detta system skall vara föremål för regelbunden
och oberoende översyn. b) Klassificeringssystemet
för operativ risk skall vara nära integrerat med kreditinstitutets
riskhanteringsprocesser. Resultaten skall utnyttjas som en del av förfarandet
för övervakning och kontroll av kreditinstitutets riskprofil avseende operativ
risk. c) Kreditinstitut
skall upprätta en rapportstruktur som förser kreditinstitutets relevanta
funktioner med rapporter avseende operativ risk. Kreditinstitutet skall ha
förfaranden för att kunna vidta lämpliga åtgärder utifrån uppgifterna i
rapporterna. Del 3 –
Internmätningsmetoder
1.
Kvalificeringskriterier
1.
För att få tillämpa en
internmätningsmetod måste kreditinstituten visa de behöriga myndigheterna att
de uppfyller både nedanstående kvalificeringskriterier och de allmänna
riskhanteringsstandarderna i artikel 22 och i bilaga V.
1.1.
Kvalitativa standarder
2.
Kreditinstitutets interna
mätningsmetoder för operativa risker vara nära integrerade med dess dagliga
riskhanteringsförfaranden. 3.
Kreditinstitutet måste ha
en oberoende riskhanteringsfunktion för operativa risker. 4.
Det måste utarbetas
regelbundna rapporter om exponeringar mot operativa risker och om förluster.
Kreditinstitutet skall ha förfaranden för att kunna vidta lämpliga korrigerande
åtgärder. 5.
Kreditinstitutets
riskhanteringssystem måste vara väl dokumenterat. Kreditinstitutet skall ha
inrättat rutiner för att säkerställa överensstämmelse med dokumentationen och
riktlinjer för hantering av icke-överensstämmelse med dokumentationen. 6.
Förfarandena för
hantering av operativa risker och mätsystemen skall vara föremål för
regelbundna översyner av interna och/eller externa revisorer. 7.
De behöriga
myndigheternas validering av mätningssystemet för operativa risker skall
innefatta följande delar: a) Kontroll av att
de interna valideringsförfarandena fungerar tillfredsställande. b) Säkerställande
av att dataflödena och förfarandena i samband med riskmätningssystemen är öppna
och tillgängliga.
1.2.
Kvantitativa standarder
1.2.1.
Förfarande
8.
Vid beräkning av
kapitalkrav skall kreditinstituten beakta både förväntade och ej förväntade
förluster, såvida de inte kan visa att förväntad förlust beaktas på lämpligt
sätt i deras interna affärspraxis. Måttet på operativ risk måste fånga upp
extrema händelser som kan ge allvarliga följder för att uppnå en statistisk
säkerhetsnivå som är jämförbar med ett konfidensintervall på 99,9 % under en
ettårsperiod. 9.
Ett kreditinstituts
mätningssystem för operativa risker måste omfatta vissa grundläggande delar för
att uppfylla den statistiska säkerhetsnivå som anges ovan. Dessa delar måste
innefatta användning av interna och externa uppgifter, scenarioanalys och
faktorer som avspeglar affärsmiljön samt interna kontrollsystem enligt vad som
anges i punkterna 13–24 nedan. Ett kreditinstitut skall ha en väldokumenterad
metod för att väga in användning av dessa fyra delar i det övergripande
mätningssystemet för operativa risker. 10.
Riskmätningssystemet
skall fånga upp de avgörande riskfaktorer som påverkar formen för
fördelningskurvans svansområden i förlustskattningarna. 11.
Antaganden om korrelation
beträffande förluster för operativa risker som är hänförliga till olika
händelsetyper får bara åberopas om kreditinstituten nöjaktigt kan visa de
behöriga myndigheterna att deras system för mätning av korrelationer är sunda,
genomförda med integritet och beaktar den osäkerhet som omger alla sådana
korrelationsskattningar, särskilt under kritiska perioder. Kreditinstitutet
måste validera sina korrelationsantaganden genom att använda lämpliga
kvantitativa och kvalitativa metoder. 12.
Riskmätningssystemet
skall vara inbördes konsekvent och undvika dubbelräkning av kvalitativa klassificeringar
eller riskreducerande åtgärder som godkänts inom andra områden av
kapitalkravsramen.
1.2.2.
Interna uppgifter
13.
Internt framtagna
åtgärder för operativ risk skall baseras på en föregående observationsperiod på
minst fem år. När ett kreditinstitut för första gången tillämpar en
internmätningsmetod får en observationsperiod på tre år godtas. 14.
Kreditinstituten måste
kunna fördela sina uppgifter om tidigare interna förluster på de affärsområden
som definieras i del 2 och på de typer av händelser som definieras i del 5, och
på begäran tillhandahålla dessa uppgifter till den behöriga myndigheterna. Det
måste finnas dokumenterade och objektiva kriterier för att knyta förluster till
de specificerade affärsområdena och händelsetyperna. De operativa riskförluster
som avser kreditrisk och som tidigare har inkluderats i de interna databaserna
för kreditrisk måste registreras i databaserna för operativ risk och
identifieras separat. Dessa förluster kommer inte att omfattas av kapitalkrav
för operativa risker, så länge som de fortsätter att behandlas som kreditrisk
vid beräkningen av minimikapitalkrav. Operativa riskförluster som avser
marknadsrisker skall innefattas i räckvidden för kapitalkravet för operativ
risk. 15.
Kreditinstitutets
uppgifter om interna förluster måste vara heltäckande så att de fångar in alla
väsentliga verksamheter och exponeringar från alla lämpliga undersystem och
geografiska områden. Kreditinstituten måste kunna motivera att alla utelämnade
verksamheter eller exponeringar, både enskilt och tillsammans, inte skulle ha
fått någon väsentlig effekt på de övergripande riskskattningarna. En lämplig
minimiförlusttröskel för insamling av interna förlustuppgifter måste
definieras. 16.
Utöver information om
bruttoförlustbelopp skall kreditinstituten samla information om datum för
händelserna, eventuella återvinningar av bruttoförlustbelopp, samt en
beskrivning av de utlösande faktorerna eller orsakerna till förlusten. 17.
Det skall finnas
särskilda kriterier för att fördela förlustuppgifter som uppstått till följd av
en händelse inom en central funktion eller en verksamhet som omfattar mer än
ett affärsområde samt till följd av anknytande händelser under en tidsperiod. 18.
Kreditinstitut måste ha
dokumenterade förfaranden för klassificering av registrerade förlustuppgifters löpande
relevans, däribland situationer då diskretionära bedömningar, översyn av belopp
och andra justeringar får tillämpas, i vilken utsträckning de får användas och
vem som har tillåtelse att fatta sådana beslut.
1.2.3.
Externa uppgifter
19.
Kreditinstitutets mätningssystem
för operativ risk skall utnyttja relevanta externa uppgifter, särskilt när det
finns anledning att tro att kreditinstitutet är utsatt för ovanliga, men
potentiellt allvarliga, förluster. Varje kreditinstitut måste ha ett
systematiskt förfarande för fastställande av i vilka situationer externa
uppgifter skall användas och för att avgöra vilka metoder som skall användas
för att föra in uppgifterna i mätningssystemet. Villkor och förfaranden för
användning av externa uppgifter måste regelbundet ses över, dokumenteras och
vara föremål för återkommande oberoende översyner.
1.2.4.
Scenarioanalys
20.
Kreditinstitutet skall
använda scenarioanalyser som bygger på expertutlåtanden tillsammans med externa
uppgifter för att utvärdera exponering mot extrema händelser. Sådana
klassificeringar måste valideras och omklassificeras kontinuerligt genom
jämförelse med faktiska förluster för att säkerställa att de är rimliga.
1.2.5.
Affärsmiljö och interna
kontrollfaktorer
21.
Kreditinstitutets interna
riskklassificeringsmetod måste fånga upp den centrala affärsmiljön och interna
kontrollfaktorer som kan förändra institutets operativa riskprofil. 22.
Valet av varje faktor
skall motiveras av dess karaktär som betydelsefull riskfaktor baserat på
erfarenhet och expertutlåtanden om de berörda affärsområdena. 23.
Riskskattningarnas
känslighet för förändringar av faktorerna och den relativa vikten för de olika
faktorerna måste vara väl underbyggd. Utöver att fånga upp riskförändringar
till följd av förbättrad riskkontroll måste ramen även fånga upp potentiella
riskökningar till följd av verksamhetens ökade komplexitet eller ökad
omsättning. 24.
Denna ram måste
dokumenteras och omfattas av oberoende översyn inom kreditinstitutet och av de
behöriga myndigheterna. Förfarandet och resultaten måste valideras och omklassificeras
kontinuerligt genom jämförelse med faktiska interna förluster och relevanta
externa uppgifter.
2.
Försäkringseffekter
25.
Kreditinstituten skall
kunna erkänna försäkringseffekter på de villkor som anges i punkterna 26–29. 26.
Försäkringsgivaren skall
vara auktoriserade att tillhandahålla försäkringar eller återförsäkringar. 27.
Försäkringsgivaren har
ratingen A (eller motsvarande) för sin skaderegleringsförmåga.L’assicuratore possiede un rating sulla sua capacità di
pagamento pari almeno ad A (o equivalente) a) Försäkringen
måste ha en ursprunglig löptid på minst ett år. För försäkringar med en
resterande löptid på mindre än ett år måste kreditinstitutet göra lämpliga
nedsättningar som avspeglar försäkringens minskande resterande löptid upp till
en fullständig hundraprocentig nedsättning för försäkringar med en återstående
löptid på 90 dagar eller mindre. b) Försäkringen
har en uppsägningstid på minst 90 dagar för annullering av kontraktet. c) Försäkringen
föreskriver inte några undantag eller begränsningar som utlöses av
tillsynsåtgärder eller som, om kreditinstitutet skulle gå i konkurs, hindrar
kreditinstitutet, konkursförvaltaren eller likvidatorn från att återvinna
skador som åsamkats eller kostnader som orsakats av kreditinstitutet, utom i
fråga om händelser som inträffat efter inledandet av konkursförvaltningen eller
likvidationsförfarandet avseende kreditinstitutet, under förutsättning att
försäkringen inte innefattar böter, viten eller skadestånd som ålagts av de
behöriga myndigheterna. d) I beräkningen av
de riskreducerande åtgärdernas effekt måste man väga in försäkringsskyddet på
ett sätt som är öppet och som ansluter till den faktiska sannolikhet för
förluster och för deras effekter som använts vid den övergripande beräkningen
av kapitalkravet för operativa risker. e) Försäkringen
skall tillhandahållas av tredje part. När det gäller försäkringar genom
”captivebolag” och närstående företag måste exponeringen överföras på en
oberoende tredje part, till exempel genom återförsäkring, som uppfyller kvalifikationskriterierna. f) Ramen för
erkännande av försäkring skall vara är väl motiverad och dokumenterad. 28.
Metoden för att erkänna
försäkringar skall genom tillämpning av avdrag eller nedsättningar avseende
försäkringsbeloppet omfatta följande delar: a) Försäkringens
återstående löptid, om denna är mindre än ett år, enligt vad som anges ovan. b) Försäkringens
uppsägningstid, om denna är kortare än ett år. c) Osäkerhet i
samband med betalning samt obalanser i försäkringsskyddet när det gäller
försäkringens täckning. 29.
Den lättnad av
kapitalkraven som uppstår till följd av erkännande av försäkring får inte
överstiga 20 % av kapitalkravet för operativ risk före erkännandet av de
riskreducerande åtgärderna.
3.
Ansökan om att få använda
en internmätningsmetod på koncernnivå
30.
Om ett
moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller dotterföretagen till
ett finansiellt holdingföretag inom EU avser att tillämpa en
internmätningsmetod skall ansökan innehålla en beskrivning av den metod som
används för att fördela operativt riskkapital på de olika koncernenheterna. 31.
I ansökan skall anges om
och hur diversifieringseffekter är avsedda att beaktas i riskmätningssystemet. Del 4 –
Kombinerad tillämpning av olika metoder
1.
Tillämpning av en
internmätningsmetod tillsammans med andra metoder
1.
Ett kreditinstitut får
tillämpa en internmätningsmetod tillsammans med antingen basmetoden eller
schablonmetoden, förutsatt att följande villkor är uppfyllda: a) Alla
kreditinstitutets operativa risker skall vara täckta. Den behöriga myndigheten
skall ha godkänt den metod som skall tillämpas för att täcka olika
verksamheter, geografiska områden, rättsliga strukturer eller andra relevanta
indelningar som fastställts internt. b) Kvalifikationskriterierna
i delarna 2 och 3 skall vara uppfyllda för den del av verksamheterna som
omfattas av schablonmetoden respektive internmätningsmetoden. 2.
Den behöriga myndigheten
får i enskilda fall införa följande tilläggsvillkor: a) Den dag då en
internmätningsmetod börjar tillämpas skall en betydande del av kreditinstitutets
operativa risker kunna fångas upp av denna metod. b) Kreditinstitutet
skall åta sig att gradvis införa internmätningsmetoden för en väsentlig del av
verksamheten enligt en tidsplan som överenskommits med de behöriga
myndigheterna.
2.
Kombinerad tillämpning av
basmetoden och schablonmetoden.
3.
Ett kreditinstitut får
bara tillämpa en kombination av basmetoden och schablonmetoden under särskilda
omständigheter, till exempel vid förvärv av ny verksamhet som kan kräva en
övergångsperiod för införandet av schablonmetoden. 4.
Kombinerad tillämpning av
basmetoden och schablonmetoden kräver ett åtagande från kreditinstitutet om att
gradvis övergå till att tillämpa schablonmetoden enligt en tidsplan som
överenskommits med de behöriga myndigheterna. Del 5 – Klassificering
av förlusttyper Tabell 3 Förlustkategori || Definition || Interna bedrägerier || Förluster till följd av handlingar som är avsedda att bedra, tillskansa sig egendom eller kringgå bestämmelser, lagstiftning eller företagets policy, med undantag för förluster som orsakats av diskriminering eller som sammanhänger med social eller kulturell mångfald, och som involverar åtminstone en intern part. || Externa bedrägerier || Förluster till följd av tredje mans handlingar i syfte att undanhålla, tillskansa sig egendom eller kringgå lagstiftningen. || Anställnings-förhållanden och säkerhet på arbetsplatsen || Förluster till följd av handlingar som inte överensstämmer med lagar och avtal om anställning, hälsa och säkerhet, till följd av betalning av skadestånd för personskada, däribland även förluster som orsakats av diskriminering eller som sammanhänger med social eller kulturell mångfald. || Kunder, produkter och affärspraxis || Förluster till följd av att en professionell förpliktelse mot vissa kunder (däribland krav på förtroende och lämplighet) inte uppfyllts oavsiktligen eller genom försummelse, eller förluster till följd av en produkternas karaktär eller utformning. || Skador på materiella tillgångar || Förluster som uppkommer genom förlust av eller skada på materiella tillgångar till följd av naturkatastrofer eller andra händelser. || Avbrott i affärs-verksamhet och systemfel || Förluster till följd av avbrott i affärsverksamheten eller i systemfel. || Utförande, leverans och processtyrning || Förluster till följd av misslyckad transaktionsbehandling eller processtyrning i samband med kontakter med handelspartner och säljare. || BILAGA XI
Tekniska kriterier för de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering 1.
Utöver kredit- och
marknadsrisk samt operativ risk skall de behöriga myndigheternas översyn och
utvärdering enligt artikel 124 omfatta följande: a) Resultaten av
det stresstest som genomförts av kreditinstitut som tillämpar internmetoden. b) Kreditinstitutens
exponering mot och hantering av likviditets- och koncentrationsrisk samt
uppgifter om de uppfyller kraven i artiklarna 108–118. c) Stabilitet,
lämplighet och tillämpningssätt i fråga om de riktlinjer och förfaranden som
kreditinstituten genomfört för hantering av kvarstående risk i samband med
tillämpning av erkända kreditreducerande metoder. d) Uppgifter om i
vilken utsträckning ett kreditinstituts kapitalbas avseende tillgångar som det
värdepapperiserat är lämplig med hänsyn till transaktionens ekonomiska
substans, inklusive den grad av risköverföring som uppnåtts. 2.
De behöriga myndigheterna
skall övervaka huruvida ett kreditinstitut har tillhandahållit implicit stöd
till en värdepapperisering. Om ett kreditinstitut har tillhandahållit implicit
stöd vid mer än ett tillfälle skall den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder
till följd av den ökade förväntningen om att det kommer att tillhandahålla
framtida stöd till sina värdepapperiseringar och således inte lyckas att uppnå
någon väsentlig risköverföring. BILAGA XII
Tekniska kriterier för upplysningsplikt
Del 1 – Allmänna kriterier 1.
Upplysningar skall anses
väsentliga vid lämnande av upplysningar om ett utelämnande eller en
förvrängning av dem skulle kunna förändra eller påverka en användares bedömning
eller beslut om denne förlitar sig på informationen för att fatta ekonomiska
beslut. 2.
Upplysningar skall
betraktas som ett kreditinstituts egendom om spridning av den till allmänheten
skulle undergräva kreditinstitutets konkurrensställning. Det kan gälla
upplysningar om produkter eller system som, om de spreds till konkurrenterna,
skulle göra att kreditinstitutets investeringar i dem blir mindre värdefulla. 3.
Upplysningar skall
betraktas som konfidentiella om det finns förpliktelser gentemot kunder eller
andra motpartsförbindelser som gör att kreditinstitutet måste behandla upplysningarna
konfidentiellt. 4.
De behöriga myndigheterna
skall kräva att kreditinstituten bedömer om det finns anledning att
offentliggöra vissa eller alla upplysningar oftare än en gång per år mot
bakgrund av verksamhetens särdrag, till exempel verksamhetens omfattning,
verksamhetens slag, närvaro i olika länder, engagemang i olika ekonomiska
sektorer och deltagande på internationella finansiella marknader och i
betalnings-, avvecklings- och clearingsystem. Vid denna bedömning skall det
särskilt beaktas om det är nödvändigt att lämna upplysningar oftare enligt
punkterna 3 b och e samt i 4 b och f i del 2, och när det gäller
riskexponeringar och andra poster som är föremål för snabba förändringar. 5.
Upplysningskravet i punkt
4 f i del 2 skall uppfyllas enligt artikel 72.1–2. Del 2 –
Allmänna krav 1.
Målen och riktlinjerna
för kreditinstitutets riskhantering skall offentliggöras för varje särskild
riskkategori, däribland för de risker som avses under punkterna 1–13. I dessa
upplysningar skall följande ingå: a) Strategier och
förfaranden för att hantera riskerna. b) Den berörda
riskhanteringsfunktionens eller andra lämpliga funktioners struktur och
organisation. c) Riskrapporteringens
och mätsystemens omfattning och karaktär. d) Riktlinjerna
för risksäkring och riskreducering, och strategierna och förfarandena för
övervakning av de risksäkrande och riskreducerande åtgärdernas fortlöpande
effektivitet. 2.
Följande upplysningar
skall lämnas om tillämpningsområdet för kraven i detta direktiv: a) Namnet på det
kreditinstitut som kraven i detta direktiv skall tillämpas på. b) Uppgifter om
skillnaderna i konsolideringsgrund i redovisnings- och tillsynssyfte,
tillsammans med en kort beskrivning av de enheter som är i) fullständigt
konsoliderade, ii) proportionellt
konsoliderade, iii) avdragna från
kapitalbasen, och iv) varken
konsoliderade eller avdragna från kapitalbasen. c) Alla aktuella
eller förutsedda materiella eller rättsliga hinder för snabb överföring av
kapitalbasen eller återbetalning av skulder mellan moderföretag och dess
dotterbolag. d) Det totala
belopp med vilket den faktiska kapitalbasen understiger det föreskrivna
minimibeloppet i alla de dotterbolag som inte innefattas i konsolideringen, och
namnet eller namnen på dessa dotterbolag. e) I tillämpliga
fall de omständigheter som innebär att bestämmelserna i artiklarna 69–70 skall
tillämpas. 3.
Följande upplysningar
skall offentliggöras av kreditinstitutet om dess kapitalbas: a) Sammanfattande
information om villkor och bestämmelser vad gäller alla poster och delposter i
kapitalbasen. b) Beloppet för
det primära kapitalet, med separata upplysningar om alla positiva poster och
avdrag. c) Det totala
beloppet för supplementärt kapital och kapitalbas står kvar enligt definitionen
i [bilaga V i direktiv 93/6/EEG]. d) Avdrag från
ursprunglig och ytterligare kapitalbas enligt artikel 66.1 c, tillsammans med
separata upplysningar om de poster som avses i artikel 57 q. e) Total godtagen
kapitalbas, nettoavdragsposter och nettogränsvärden enligt artikel 66. 4.
Följande information skall
lämnas om huruvida kreditinstitutet uppfyller kraven i artiklarna 75 och 123: a) En
sammanfattning av kreditinstitutets metod för bedömning av om det interna
kapitalet är tillräckligt som skall ligga till grund för aktuell och framtida
verksamhet. b) För
kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna
78–83, 8 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för alla de exponeringsklasser
som specificeras i artikel 79. c) För
kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna
84–89, 8 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för alla de
exponeringsklasser som specificeras i artikel 86. För
hushållsexponeringsklassen gäller detta krav för de exponeringskategorier som
de olika korrelationerna i punkterna 9–11 i del 1 i bilaga VII svarar mot. När
det gäller aktieexponeringsklass gäller detta krav för följande: i) Alla de
metoder som anges i punkterna 15–25 i del 1 i bilaga VII. ii) Exponeringar
som omsätts på en börs, privata aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade
portföljer och övriga exponeringar. iii) Exponeringar
för vilka av tillsynsmyndigheten medgivna övergångsregler gäller i fråga om
kapitalkravet. iv) Exponeringar
för vilka äldre regler får fortsätta att tillämpas i fråga om kapitalkravet. d) Minimikapitalkrav
som beräknats enligt artikel 75 b och c. e) Minimikapitalkrav
som beräknats enligt artiklarna 103–105 och som offentliggjorts separat. f) Den
kapitaltäckningsgrad som beräknats på grundval av total kapitalbas och
ursprunglig kapitalbas. 5.
Följande information
skall lämnas vad gäller kreditinstitutets exponeringar för kreditrisk och
utspädningsrisk: a) Definitioner
för redovisningsändamål av förfallen och osäker. b) En beskrivning
av de metoder som antagits för att fastställa värderegleringar och reserver. c) Det totala
beloppet av alla exponeringar, efter tillåten redovisningsmässig kvittning men
utan hänsyn till effekterna av de kreditreducerande åtgärderna, och det
genomsnittliga exponeringsbeloppet under perioden fördelat på olika typer av
exponeringsklasser. d) Exponeringarnas
geografiska spridning fördelad på viktiga områden och väsentliga
exponeringsklasser, och vid behov på mer detaljerad nivå. e) Exponeringarnas
spridning per bransch eller motpartsslag, fördelad på exponeringsklasser, och
vid behov på mer detaljerad nivå. f) En uppdelning
av alla exponeringars återstående löptid, fördelat på exponeringsklasser och
vid behov på mer detaljerad nivå. g) Följande belopp
fördelade på viktiga branscher och motpartsslag: i) Osäkra
exponeringar och förfallna exponeringar var för sig. ii) Värderegleringar
och reserver. iii) Avgifter för
värderegleringar under perioden. h) Summan av
osäkra respektive förfallna exponeringar fördelade på viktiga geografiska
områden och, om så är möjligt, summan av värderegleringar och reserver för
varje geografiskt område. i) En avstämning
vad gäller förändringar av värderegleringar och reserver för osäkra fordringar
var för sig. Informationen skall innefatta följande: i) En beskrivning
av värderegleringarnas och reservernas slag. ii) Ingående
balanser. iii) De belopp som tagits upp mot reserverna under perioden. iv) De belopp som
avsatts eller återförts för skattade förmodade förluster avseende exponeringar
under perioden, alla övriga regleringar inklusive de som beror på växelkursskillnader,
företagssammanslagningar, förvärv och försäljning av dotterbolag och
överföringar mellan reserver. v) Utgående
balanser. Värderegleringar och
återvinningar som registrerats direkt i resultaträkningen skall offentliggöras
separat. 6.
För kreditinstitut som
beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 skall följande
information lämnas för alla de exponeringsklasser som anges i artikel 79: a) Namnen på de
erkända ratinginstituten och exportkreditorgan och skälen för eventuella ändringar.
b) De
exponeringsklasser för vilka varje externt ratinginstitut och exportkreditorgan
används. c) En beskrivning
av det förfarande som används för att överföra emissioner och kreditbetyg för
emissioner till poster som inte är inkluderade i handelslagret. d) Sambandet
mellan kreditbetyg från utsedda ratinginstitut eller exportkreditorgan och den
kreditkvalitetsskala som anges i bilaga VI med beaktande av att denna
information inte behöver offentliggöras om kreditinstitutet följer den
korrelationsstandard som offentliggjorts av den behöriga myndigheten. e) Exponeringsvärden
och exponeringsvärden efter kreditriskreducerande åtgärder för varje
kreditkvalitetssteg som beskrivs i bilaga VI, samt de exponeringar som dragits
av från kapitalbasen. 7.
De kreditinstitut som
beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt punkt 5 eller punkterna 17–19 i del
1 i bilaga VII skall lämna upplysningar om de exponeringar som åsatts
tabellkategorierna i punkt 5 eller som åsatts de riskvikter som nämns i
punkterna 17–19. 8.
De kreditinstitut som
beräknar kapitalkrav enligt artikel 75 b och c skall lämna separata
upplysningar om dessa krav för varje risk som avses i dessa bestämmelser. 9.
Följande information
skall lämnas av alla kreditinstitut som beräknar kapitalkrav enligt [bilaga VIII
till direktiv 93/6/EEG]: a) För varje
underportfölj i) den använda
modellens särdrag, ii) en beskrivning
av det stresstest som tillämpas på underportföljen, och iii) en beskrivning
av den metod som använts för att göra utfallstester och validera om de interna
modellerna och modellförfarandena är riktiga och konsekventa, b) Den behöriga
myndighetens acceptansspann. c) För
underportföljerna som omfattas av modellen: i) de höga,
genomsnittliga och låga value-at-risk-värdena under rapporteringsperioden och
vid periodens slut, och ii) en jämförelse
av value-at-risk-värdena med de faktiska vinster och förluster som
kreditinstitutet gjort och med en analys av viktiga avvikande värden i resultat
av utfallstest. 10.
Kreditinstituten skall
lämna följande upplysningar om operativ risk: a) Bedömningsmetoderna
för de krav på kapitalbasen för operativ risk som tillämpas på
kreditinstitutet. b) En beskrivning
av den metod som anges i artikel 105, om kreditinstitutet tillämpar denna, samt
en diskussion om relevanta interna och externa faktorer som beaktas i
kreditinstitutets mätmetod. Om metoden bara används delvis skall de olika
använda metodernas räckvidd och täckning anges. 11.
Följande information
skall offentliggöras vad gäller exponeringar i värdepapper som inte ingår i handelslagret: a) Exponeringarnas
fördelning efter avsikten med innehavet, till exempel vinstsyfte eller
strategiska skäl, och en översikt av redovisningstekniken och de
värderingsmetoder som tillämpas, inbegripet huvudantaganden och praxis som
påverkar värdering och alla betydande förändringar av denna praxis. b) Balansräkningsvärdet,
det verkliga värdet och, för dem som omsätts på en börs, en jämförelse med
marknadspriset om det skiljer sig avsevärt från det verkliga värdet. c) Slag, karaktär
och belopp vad gäller börsnoterade exponeringar, privata aktieexponeringar i
tillräckligt diversifierade portföljer och övriga exponeringar. d) Kumulativa
faktiska vinster eller förluster till följd av försäljningar och avvecklingar
under perioden. e) De totala
orealiserade vinsterna eller förlusterna, de totala dolda omvärderingsvinsterna
eller omvärderingsförlusterna och de av dessa belopp som inbegripits i det
primära eller det supplementära kapitalet. 12.
Kreditinstituten skall
lämna följande information om sina exponeringar för ränterisker avseende
positioner som inte ingår i handelslagret: a) Ränteriskens
och huvudantagandenas karaktär (däribland antaganden avseende
förskottsbetalningar av lån och utvecklingen av insättningar utan löptid) och
frekvensmätning av ränterisken. b) Förändring av
resultat, av ekonomiskt värde eller av varje annan relevant variabel som
ledningen använder för räntechocker (uppåt eller nedåt) i enlighet med sin
metod för att mäta ränterisken, fördelat efter valuta. 13.
Kreditinstitut som
beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 94–101 skall lämna
följande information: a) En analys av
kreditinstitutets syfte med värdepapperiseringsverksamheten. b) Kreditinstitutets
roller i värdepapperiseringsprocessen. c) Uppgift om i
vilken utsträckning kreditinstitutet är engagerat inom varje område. d) De metoder för
beräkning av riskvägda exponeringsbelopp som kreditinstitutet tillämpar för sin
värdepapperiseringsverksamhet. e) En
sammanfattning av kreditinstitutets redovisningspolitik för värdepapperiseringsverksamhet,
som skall innefatta följande: i) Huruvida
transaktionerna behandlas som försäljning eller finansiering. ii) Erkännande av
försäljningsvinster. iii) Huvudantagandena
för värdering av innehållna räntor. iv) Behandlingen av
syntetisk värdepapperisering om detta inte täcks av några andra
redovisningsriktlinjer. f) Namnen på de
ratinginstitut som används för värdepapperiseringar och de olika slag av
exponeringar som de olika instituten används till. g) Det totala
utestående exponeringsbeloppet som värdepapperiserats av kreditinstitutet och
som omfattas av värdepapperiseringsramen (fördelat på traditionella och
syntetiska värdepapperiseringar) per exponeringsslag. h) För
exponeringar som värdepapperiserats av kreditinstitutet och som omfattas av
värdepapperiseringsramen en fördelning per exponeringsslag av summan av osäkra
och oreglerade exponeringar som värdepapperiserats och de förluster som erkänts
av kreditinstitutet under perioden. (i) Det totala
beloppet av värdepapperiserade positioner som behållits eller förvärvats
fördelade på exponeringsslag. j) Det totala
beloppet av positioner i värdepapperisering som innehållits eller förvärvats
fördelat på ett lämpligt antal riskviktsgrupper. Positioner som har riskvägts
till 1 250 % eller dragits av skall redovisas separat. k) Det totala
utestående beloppet av värdepapperiserade rullande exponeringar uppdelat på
originatorns och investerarnas andelar. l) En
sammanfattning av värdepapperiseringsverksamheten under perioden, däribland det
värdepapperiserade exponeringsbeloppet (per exponeringsslag) och redovisad
vinst eller förlust vid försäljning per exponeringsslag.
3.
Del 3 – Krav som berättigar till användning av särskilda
instrument eller metoder
14.
Kreditinstitut som
beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 84–89 skall lämna
följande upplysningar: a) De behöriga
myndigheternas godkännande av metod eller övergångsordning. b) En förklaring
och översikt av i) de interna
ratingsystemens struktur och förhållandet mellan intern och extern rating, ii) användningen
av interna skattningar för andra ändamål än beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp enligt artiklarna 84–89, iii) metoden för
att förvalta och godkänna kreditriskreducerande åtgärder, och iv) kontrollmekanismerna
för ratingsystemen, bland annat en beskrivning av deras oberoende,
ansvarsfördelningen och översynen av ratingsystemen. c) En beskrivning
av den interna ratingmetoden skall anges separat för följande
exponeringsklasser: i) Nationella
regeringar och centralbanker. ii) Institut. iii) Specialiserad
utlåning till företag, däribland små och medelstora företag, och förvärvade
företagsfordringar. iv) Hushåll, för
var och en av de exponeringskategorier som de olika korrelationerna i punkterna
9–11 i del 1 i bilaga VII svarar mot. v) Aktier. d) Exponeringsvärden
för var och en av de exponeringsklasser som anges i artikel 86. Exponeringar
mot nationella regeringar och centralbanker, kreditinstitut och företag där
kreditinstituten använder egna skattningar av LGD-värden eller konverteringsfaktorer
för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp skall redovisas separat från
exponeringar där kreditinstituten inte använder sådana skattningar. e) När det gäller
exponeringsklasserna nationella regeringar och centralbanker, institut, företag
och aktier, och när det gäller ett tillräckligt antal gäldenärsklasser
(däribland fallissemang) skall kreditinstitutet för att underlätta en lämplig
differentiering av kreditrisk lämna upplysningar om följande: i) De totala
exponeringsbeloppet (för exponeringsklasserna nationella regeringar och
centralbanker, institut och företag, summan av utestående lån och
exponeringsvärdet för outnyttjade kreditmöjligheter samt för aktier det
utestående beloppet). ii) För
kreditinstitut som använder egna LGD-skattningar för beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp: det exponeringsvägda genomsnittliga LGD-värdet i procent. iii) Exponeringsvägd
genomsnittlig riskvikt. iv) För
kreditinstitut som använder egna skattningar av konverteringsfaktorer för
beräkning av riskvägda exponeringsbelopp: summan av outnyttjade
kreditmöjligheter och exponeringsvägda genomsnittliga exponeringsvärden för
alla exponeringsklasser. f) För
hushållsexponeringsklassen och för de kategorier som anges under c: antingen de
upplysningar som anges under e (i tillämpliga fall i sammanfattad form) eller
en analys av exponeringar (utestående lån och exponeringsvärden för outnyttjade
kreditmöjligheter) i förhållande till ett tillräckligt antal EL-klasser för att
underlätta en lämplig differentiering av kreditrisk (i tillämpliga fall i
sammanfattad form). g) De faktiska
värderegleringarna under den närmast föregående perioden för varje
exponeringsklass (för hushållsexponeringar för alla kategorier som anges under
c) och hur de avviker från tidigare erfarenheter. h) En beskrivning
av de faktorer som påverkade förlusterna under den närmast föregående perioden
(till exempel om kreditinstitutet har haft en högre andel fallissemang än
tidigare eller högre än genomsnittliga LGD-värden och konverteringsfaktorer). i) Kreditinstitutets
skattningar jämfört med faktiska resultat under en längre period. Detta skall
minst omfatta information om skattningar av förluster jämfört med faktiska
förluster inom varje exponeringsklass (när det gäller hushållsexponeringar för
alla de kategorier som anges under c) under en tillräckligt lång period för att
kunna göra en lämplig bedömning av de interna ratingförfarandenas resultat för
varje exponeringsklass (när det gäller hushåll för alla de kategorier som anges
under c). Kreditinstituten skall där så är lämpligt ytterligare bryta ner detta
för att tillhandahålla en analys av PD och, för de kreditinstitut som använder
egna skattningar av LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer, av LGD och
konverteringsfaktorer jämfört med de skattningar som tillhandahållits i ovan
nämnda upplysningar om bedömning av kvantitativ risk.} I enlighet med c skall
beskrivningen innehålla de exponeringsslag som ingår i exponeringsklassen,
definitioner, metoder och data för skattning och validering av PD och, i tillämpliga
fall, LGD och konverteringsfaktorer, däribland de antaganden som använts vid
härledningen av dessa variabler, och beskrivning av betydande avvikelser från
definitionen av fallissemang enligt punkterna 44–48 i del 4 i bilaga VII,
inklusive de breda segment som påverkas av sådana avvikelser. 15.
De kreditinstitut som
tillämpar kreditreducerande metoder skall lämna följande information: a) Riktlinjerna
och metoderna för nettning inom och utanför balansräkningen samt uppgift om på
i vilken utsträckning enheten utnyttjar sådan nettning. b) Riktlinjerna
och metoderna för värdering och förvaltning av säkerheter. c) En beskrivning
av de viktigaste typerna av säkerhet som kreditinstitutet accepterar. d) De viktigaste
kategorierna av garantigivare och kreditderivatmotparter och deras
kreditvärdighet. e) Information om
koncentrationerna av marknads- eller kreditrisk inom de kreditreducerande
åtgärder som vidtagits. f) De
kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83
eller 84–89, men som inte tillhandahåller egna skattningar av LGD-värden eller
konverteringsfaktorer med hänsyn till exponeringsklass skall, separat för varje
exponeringsklass, ange det totala exponeringsvärdet (där så är lämpligt efter
nettning inom och utanför balansräkningen) som täcks – efter tillämpning av
volatilitetsjusteringar – genom godtagbara finansiella och andra säkerheter. g) Kreditinstitut
som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 eller 84–89
skall separat för varje exponeringsklass ange det totala exponeringsvärdet (där
så är lämpligt efter nettning inom och utanför balansräkningen) som täcks av
garantier eller kreditderivat. För aktieexponeringsklassen gäller detta krav
för alla de metoder som anges i punkterna 15–24 i del 1 i bilaga VII. 16.
Kreditinstitut som
använder den metod som anges i artikel 105 för beräkning av kraven på
kapitalbasen för operativ risk skall lämna en beskrivning av användning av
försäkring för riskreducering. [1] EGT C [...], [...], s. [...]. [2] EGT C [...], [...], s. [...]. [3] EGT C [...], [...], s. [...]. [4] EGT C [...], [...], s. [...].