SV

|| EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Bryssel den 14 juli 2004

KOM(2004) 486 slutlig

2004/0155 (COD) 2004/0159 (COD) Volym I

 

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut

(framlagt av kommissionen) {SEK(2004) 921}

MOTIVERING

1.           ALLMÄNNA KOMMENTARER

En inre finansiell marknad inom EU kommer att bli av central betydelse för att främja den europeiska ekonomins konkurrenskraft och för att minska företagens kapitalkostnader. I handlingsplanen för finansiella tjänster förutskickas ett direktiv om nya regler för kapitalkrav på kreditinstitut och värdepappers­företag under 2004, parallellt med arbetet på G 10-nivå i Baselkommittén för banktillsyn[1].

Överenskommelsen 1988 i G 10-gruppens Baselkommitté för banktillsyn om det så kallade Baselavtalet (Basel I) ledde till att minimikrav på kapital infördes i över 100 länder[2]. Detta skedde i stort sett samtidigt med att viktiga EU-direktiv antogs (direktiv 89/299/EEG av den 17 april 1989 om kapitalbasen i kreditinstitut och direktiv 89/647/EEG av den 18 december 1989 om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut, konsoliderade genom direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut).

Dessa direktiv avsåg risker i kreditinstitut till följd av beviljade krediter. Genom direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut utvidgades tillämpnings­området för reglerna om både kreditrisker och marknadsrisker till att även gälla värdepappers­företag.

1) Behovet av förbättrade krav i EU

De befintliga reglerna har varit av väsentlig betydelse för den inre marknaden och lett till högt ställda aktsamhetsnormer. Flera viktiga brister har dock konstaterats, som gäller följande:

1. Grova skattningar av kreditrisker ger ytterst ungefärliga mått på riskexponeringen, och det är fara värt att de kommer att falla i vanrykte.

2. Utrymme för kapitalarbitrage: Innovationer på marknaderna har gjort det möjligt för finansiella institut att genom arbitrage i praktiken kompensera en bristande överensstämmelse mellan sammansättningen av institutens egna riskavsättningar och minimikraven på kapital.

3. Bristande erkännande av effektiva riskreducerande åtgärder: De befintliga direktiven medger inte att metoder för riskreduktion beaktas i tillräcklig utsträckning.

4. Risktäckningen är ofullständig enligt de befintliga direktiven, bl.a. omfattas inte operativa risker av något kapitalkrav.

5. Avsaknad av krav på tillsynsmyndigheterna att utvärdera den aktuella riskprofilen för kredit­institut för att förvissa sig om att dessa innehar tillräckligt kapital med hänsyn till sina riskprofiler.

6. Avsaknad av krav på samarbete mellan tillsynsmyndigheterna: När marknaden alltmer sträcker sig över nationsgränserna måste myndigheterna samarbeta effektivt med varandra inom tillsynen över gränsöverskridande företags­grupper för att minska den administrativa belastningen.

7. Avsaknad av adekvat marknadsinformation: De befintliga direktiven underlättar inte en effektiv marknadsdisciplin för att ge tillförlitlig information till marknads­aktörerna, så att de kan göra välgrundade bedömningar.

8. Brist på flexibilitet i regelverket: Det nuvarande EU-systemet saknar den flexibilitet som krävs för att hålla jämna steg med den snabba utvecklingen på de finansiella marknaderna och av riskhanterings­metoderna samt med förbättringarna av kvaliteten på instrumenten för regelgivning och tillsyn.

Vad skulle hända om inga ändringar gjordes av politiken?

Det finns stor enighet om att den nuvarande situationen är ohållbar. Den bristande anpassningen mellan kapitalkraven och riskerna skulle bestå, vilket skulle begränsa aktsamhets­reglernas effektivitet och öka riskerna för konsumenterna och för stabiliteten i det finansiella systemet. Fortfarande skulle den fulla utsträckningen av de risker som vissa finansiella institut utsätter sig för inte fångas upp av systemet. Dessutom skulle de nyaste och effektivaste riskhanterings­metoderna varken främjas aktivt eller erkännas, och grupper som tillhandahåller finansiella tjänster i mer än en medlemsstat skulle fortfarande utsättas för oskälig administrativ belastning till följd av att de regleras och står under tillsyn av mer än en medlemsstat. Slutligen skulle EU inte kunna fullständigt utnyttja kommande framsteg på grund av svårigheterna med att snabbt uppdatera EU:s nuvarande regelverk på området. Med tanke på att det nya Baselavtalet föreslås genomföras globalt skulle sektorn för finansiella tjänster i EU missgynnas väsentligt jämfört med sina utländska konkurrenter.

2) Principer för direktivet

I kommissionens handlingsplan för finansiella tjänster från 1988 fastslogs att EU behöver väl preciserade aktsamhetsnormer som är förenliga med internationella förhållanden och beaktar den senaste utvecklingen. De bör också vara proportionerliga och ta hänsyn till nedsättningar av riskerna på grund av de omständigheter under vilka exponeringarna uppstår, särskilt när det gäller utlåning till konsumenter och små och medelstora företag. Reglerna bör gälla både kreditinstitut och värdepappers­företag (för att skapa jämbördiga konkurrensvillkor), men de måste också vara proportionerliga och fullt ut beakta den mångfald av former för finansiella institut som förekommer inom EU.

2.           Samråd och konsekvensanalys

a) Samråd med aktörer och berörda parter

Kommissionen har genomfört samråd med aktörer och berörda parter sedan november 1999. Tre fullständiga samrådsdokument har offentliggjorts (22.11.1999, 5.2.2001 och 1.7.2003). En fullständig strukturerad dialog med aktörer genomfördes den 18 november 2002. Samrådsdokument om specifika tekniska frågor har offentlig­gjorts (fastigheter och täckta obligationer den 7 april 2003, förväntade och ej förväntade förluster den 26 november 2003 och fondföretag den 3 februari 2004).

Kommentarerna har i allmänhet givit starkt stöd för de viktigaste målen för projektet. Det finns stöd för ökad riskkänslighet, som leder till större finansiell stabilitet, och det brådskar med en uppdatering av reglerna för att ta hänsyn till de betydande framstegen i teknikerna för riskmätning och riskhantering på området för finansiella tjänster och för att anpassa dem till de alltmer sofistikerade metoderna för regelgivning och tillsyn. Det finns också starkt stöd för kommissionens inställning att EU:s kapitalkravs­ramar bör ses över i enlighet med de nya internationella ramarna men med de skillnader som krävs på grund av specifika förhållanden inom EU.

Institut med mindre komplex verksamhet

Det finns påfallande brett stöd för att de nya reglerna skall tillämpas i Europa – och på alla kreditinstitut och tillhandahållare av investerings­tjänster, oavsett institutens rättsliga form och graden av komplexitet i deras verksamhet. Ett skäl till detta är också att man vill undvika att ”andra klassens institut” utvecklas, vilket vore troligt om vissa institut undantas. Detta är ett uttryck för en uppfattning om att de nya ramarna har utformats så att de blivit väl lämpade för en vid tillämpning.

Det nya direktivets flexibilitet

Det finns fortsatt brett och starkt stöd för den metod som föreslagits för att säkerställa att de nya ramarna kan anpassas till innovationer på marknaden och inom tillsynen så att effektiviteten och konkurrenskraften hos sektorn för finansiella tjänster inom EU fortlöpande kan hållas på en optimal nivå. Aktörerna stöder uppläggningen att redovisa bestående principer och mål i artiklarna som ger mandat för de mer detaljerade och tekniska bestämmelserna i bilagorna. Förfarandet för ändring av bilagorna måste vara utformat så att ett fullständigt och effektivt samråd med berörda parter säkerställs.

Värdepappersföretag

Betydande ändringar har gjorts för att tillmötesgå några företrädare för värdepappersföretags­sektorn som invänt mot att omfattas av kapitalkrav som de ansåg vara mer lämpade för kreditinstitut.

Komplexitet

I några svar begärdes förenklingar och mindre föreskrifter. Kommissionen har förbättrat textens klarhet och användar­vänlighet. Utformningen kommer att tilltala institut som söker enkla tillämpnings­regler eller önskar övergå gradvis till mer komplexa bestämmelser för kapitalkrav. De föreslagna nya ramarna innehåller flera valmöjligheter och metoder av olika komplexitetsgrad.

Sedan 1999 har också flera samrådsförfaranden genomförts om detaljfrågor. I förslaget har hänsyn tagits till mycket ingående och värdefulla kommentarer från berörda parter, särskilt bank‑ och värdepappers­företags­branscherna.

b) Konsekvensanalys

En utvidgad konsekvensanalys har genomförts för att fastställa om det finns behov av åtgärder på EU-nivå, och i så fall vilka åtgärder som krävs.

Baselkommittén har offentlig­gjort en kvantitativ konsekvens­undersökning (QIS3), som omfattade kreditinstitut i fyrtio länder, för att bedöma effekterna av de nya Baselförslagen om minimikrav på kapital för banker. Kommissionen bidrog genom att utvidga undersökningen till länder som inte är företrädda i Basel­kommittén. De viktigaste slutsatserna var för det första att de nya bestämmelserna generellt kommer att minska kapitalkraven för kreditinstitut inom EU med cirka 5 % jämfört med nuvarande nivåer. Vidare ligger resultaten för de olika metoderna i linje med målen, särskilt genom att en neutralitet i fråga om kapitalkrav kombineras med lämpliga incitament för att få instituten att övergå till mer avancerade metoder. Slutligen kommer de mindre, nationellt verksamma, institut som väljer den enkla metoden att ställas inför något minskade kapitalkrav, medan kapitalkraven i huvudsak kommer att förbli oförändrade för större internationellt verksamma kreditinstitut som väljer den mer avancerade metoden och minskas betydligt för sådana kreditinstitut inom EU som visserligen är mindre men som bedriver specialiserad och avancerad verksamhet och som väljer att införa en avancerad metod. Viktigt att notera är att den huvudsakliga orsaken till minskningen av kapitalkraven återfinns inom ”hushållsportföljen”, som till större delen består av lån på mindre än en miljon euro till små och medelstora företag samt hypotekslån. Det nya kapitalkravet för operativ risk är den viktigaste kompenserande faktorn i samband med att kapitalkraven minskas för kreditinstituten.

Dessutom har kommissionen på begäran av Europeiska rådet i Barcelona beställt en undersökning av konsekvenserna av utkastet till förslag till nya kapitalkrav för kreditinstitut och värdepappers­företag inom EU[3]. Slutrapporten, som utarbetats av PricewaterhouseCoopers, innehåller positiva slutsatser om konsekvenserna (kritiken gäller endast två områden – värdepappersföretag och riskkapital – och den har beaktats på båda områdena i kommissionens förslag)[4]. De viktigaste slutsatserna är att de nya ramarna för kapitalkrav bör ge positiva effekter för EU och för aktsamhetslagstiftningen inom EU. Kapitalkraven på kreditinstituten inom EU bör minska med ± 5 % (90 miljarder euro), vilket innebär en årlig vinstökning på ± 10–12 miljarder euro, De mindre kreditinstituten missgynnas inte, och ingenting tyder på att den nya ordningen kommer att framtvinga fusioner eller konsolideringar. Beslutet om att alla kreditinstitut skall omfattas av direktivet kommer inte att medföra någon konkurrensnackdel, och inte heller har det amerikanska beslutet att tillämpa avancerade metoder på endast cirka tjugo stora kreditinstitut någon avgörande betydelse för konkurrensen. Genomförande­kostnaderna för kreditinstituten inom EU påverkas inte bara av Basel II, och många av investeringarna (kanske en så hög andel som 80 %) skulle ha krävts i vilket fall som helst, låt vara under en längre tidsperiod. Viktigt att notera är att möjligheterna till och finansierings­kostnaderna för de små och medelstora företagen i de flesta medlemsstaterna inte kommer att påverkas negativt (de konjunkturförstärkande effekterna är mindre – och mindre skadliga – än med de nuvarande bestämmelserna). De farhågor som finns hos de små och medelstora företagen härrör från en bristande förståelse av informationen om Basel II. De makroekonomiska verkningarna på EU:s ekonomi av Basel II är små – det skulle kunna uppstå en lindrig efterfrågechock på ekonomin som minskar kapitalkostnaderna för företagen och ger upphov till en ökning på 0,07 % av EU:s BNP. Generellt sett kommer de nya kapitalkravs­ramarna att minska sårbarheten i banksystemet genom ett ökat riskmedvetande, förbättrad riskhantering och en effektivare kapitalallokering som bör ge positiva långsiktiga effekter på EU:s ekonomi.

3.           Rättslig grund

Den rättsliga grunden för förslagen är artikel 47.2 i fördraget, som är rättslig grund för antagande av gemenskaps­åtgärder som syftar till att genomföra den inre marknaden för finansiella tjänster inom EU. Förslagen läggs fram som direktiv, eftersom det är det lämpligaste instrumentet för att nå de avsedda målen, och eftersom de innebär ändringar av befintliga direktiv som avser samma tekniska frågor. Bestämmelserna går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen.

4.           Kommentarer till artiklarna

Förslagen har utarbetats enligt den s.k. omarbetnings­tekniken (interinstitutionellt avtal 2002/C 77/01) som gör det möjligt att innehållsmässigt ändra befintlig lagstiftning utan ett självständigt ändringsdirektiv. EU:s lagstiftning blir därigenom mindre komplicerad och mer tillgänglig och begriplig.

Ändringar som inte avser innehållet har gjorts av många artiklar för att förbättra direktivens struktur, redaktionella kvalitet och läsbarhet.

A.          Direktiv 2000/12/EG

Artikel 4: Definitioner

Artikel 4 innehåller några nya definitioner av viktiga begrepp för att förtydliga dessas innebörd och underlätta förståelsen.

Artikel 22:

Den befintliga ordalydelsen har ändrats för att förtydliga och förstärka kreditinstitutens skyldighet att ha effektiva interna riskhanterings­system. Eftersom kreditinstitut av starkt skiftande karaktär omfattas av kraven måste dessa tillämpas proportionerligt. De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga V.

Artiklarna 56-67:

Ett litet antal ändringar har gjorts. Även om avsikten inte har varit att revidera definitionen av ”kapitalbas” till följd av Baselkommitténs ändrade behandling av förväntade förluster (enl. det s.k. Madridbeslutet) krävs vissa begränsade ändringar.

Artiklarna 68-75:

Kreditinstitut måste fortlöpande inneha en tillräcklig kapitalbas och uppge dess miniminivå. I artiklarna anges hur dessa krav skall uppfyllas om kreditinstitutet ingår i en företagsgrupp (den möjlighet som medlemsstaternas myndigheter för närvarande har att avstå från vissa krav kvarstår, men ytterligare preciseringar har införts). Beräkningen av kraven har förtydligats med stöd av den nu införda förordningen (EG) nr 1606/2002 om internationella redovisnings­standarder.

Artiklarna 76-101:

Dessa artiklar ersätter de nuvarande kraven på solvensgrad för kreditrisker och inför två metoder för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp.

Schablonmetoden (art. 78-83) bygger på de befintliga ramarna där riskviktningen bygger på att tillgångar och poster utanför balansräkningen hänförs till ett fastställt antal riskkategorier. Riskkänsligheten har ökats genom ett stort antal exponeringsklasser och riskkategorier (art. 79). Riskvikterna är lägre för annan hushållsutlåning än bostadslån (75 %) och utlåning mot säkerhet i bostads­fastighet (35 %). Det införs en riskviktning på 150 % för tillgångar 90 dagar efter förfallodagen (100 % för utlåning mot säkerhet i bostadsfastighet). Det är tillåtet att använda kreditvärdighetsbetyg från värderingsinstitut (”externa kreditvärderingar” – art. 81–83), om sådana finns tillgängliga, för att fastställa riskvikter. De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga VI.

Den andra metoden (”internmetoden” – art. 84–89) baseras på intern riskklassificering och gör det möjligt för kreditinstituten att använda egna skattningar av riskparametrarna inom ramen för deras olika exponeringar för kreditrisk. Dessa parametrar skall föras in i en föreskriven beräkningsmodell så att en konfidensnivå på 99,9 % erhålls för sunda finanser. Enligt den grundläggande metoden får kreditinstituten använda egna skattningar av sannolikheten för fallissemang och samtidigt använda officiellt föreskrivna värden för andra riskelement. Med den ”avancerade” metoden får kreditinstituten använda sina egna uppskattningar av förluster i händelse av fallissemang och av exponering för fallissemang. Kreditinstituten får använda gruppbaserade uppgifter vid uppskattningen av värdena för riskparametrarna. Därigenom kan mindre kreditinstitut tillämpa en mer riskkänslig metod vid beräkningen av kapitalkraven.

De föreslagna genomförande­bestämmelserna (art. 85) för internmetoden gör det möjligt för kreditinstituten att inom rimlig tid på ett flexibelt sätt övergå till att tillämpa den grundläggande eller den avancerade internmetoden på olika affärsverksamheter och exponeringsklasser. ”Användning med permanenta undantag” tillåts för oväsentliga exponeringsklasser och affärsverksamheter (kapitalkraven får beräknas enligt schablonmetoden, även om kreditinstitutet använder internmetoden för andra exponerings­klasser). I de föreslagna EU-ramarna erkänns att det för små kreditinstitut kan vara mycket betungande att utarbeta ett system för riskklassificering av vissa motparter. Användning med permanenta undantag föreslås för dessa exponerings­klasser även i de fall då kreditinstitutens exponering mot sådana motparter är betydande (art. 89).

De tekniska bestämmelserna för denna aspekt av internmetoden återfinns i bilaga VI.

Artiklarna 90-93:

I dessa artiklar behandlas gemensamma aspekter av tekniker för riskreducering, och de gemensamma underliggande riskerna eller ekonomiska effekterna behandlas på ett enhetligt sätt. Bl.a. erkänns flera olika slag av säkerhets‑ och garanti/kreditderivats­givare än för närvarande. Inom den grundläggande internmetoden erkänns i stabilitets­mässigt lämplig grad finansiella kundfordringar och fysiska säkerheter. Kreditinstituten kan utnyttja alternativa modeller för valet mellan metoder av olika komplexitets­grad (en förenklad metod, som bygger på en lättillämpad ”riskviktsersättning”, eller en fullständig metod, där volatilitets­justeringar görs av värdet av de mottagna säkerheterna). För att beräkna volatilitets­justeringarna finns mer eller mindre komplexa metoder att tillgå (en enkel ”regleringsmetod” där referensbeloppen för justeringarna av volatiliteten anges i en tabell och en mer riskkänslig metod där egna skattningar används). De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga VIII.

Artiklarna 94-101:

Genom dessa artiklar införs för första gången ett harmoniserat regelverk för kapitalkrav för verksamheter och investeringar inom värdepapperisering. Detta innebär en betydande förbättring av kapitalkravsramarna, som gör det möjligt för kreditinstituten att utnyttja de möjligheter till finansiering, dispositioner i balansräkningen m.m. som sådana transaktioner kan ge. Det kommer också att leda till att värdepapperisering i mindre utsträckning än nu ses som ett instrument för kapitalarbitrage. De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga IX.

Artiklarna 102-105:

Genom dessa artiklar införs krav som avser de operativa riskerna för kreditinstituten. Tre olika metoder finns: En enkel metod, basmetoden, (art. 103) som bygger på en enda indikator avseende intäkterna och som ger en kapitalbuffert mot operativa risker, utan att kreditinstituten behöver utveckla sofistikerade och kostsamma informations­system för sin riskexponering. En mer exakt metod, schablonmetoden (art. 104), som bygger på affärsområden och som är mer riskkänslig, eftersom kapitalkraven för operativa risker differentieras utifrån de relativa risknivåerna för olika affärsområden: denna metod kommer troligen att föredras av ett stort antal små eller mindre komplexa kreditinstitut. Inom ramen för de s.k. internmätningsmetoderna (IMM - art. 105) slutligen skapar instituten egna mått för operativ risk, samtidigt som de måste följa mer krävande riskhanterings­normer. Sådana metoder förväntas komma att antas gradvis av i första hand stora institut med internationell verksamhet och mindre institut med specialinriktning som har utvecklat avancerade riskövervaknings­system för sina huvudsakliga affärsområden. De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga X.

Artiklarna 106-119:

Genom ett litet antal ändringar skapas överensstämmelse mellan kapitalkraven och bestämmelserna om stora exponeringar, särskilt i syfte att ta hänsyn till det utvidgade erkännandet av tekniker för riskreducering.

Artiklarna 123-124:

Dessa artiklar gäller ”andra pelaren” i Baselavtalet. Enligt artikel 51A skall kreditinstituten ha inrättat interna förfaranden för att mäta och hantera de risker de exponeras för och inneha ”internt” kapital till ett belopp som de själva bedömer vara tillräckligt för att täcka dessa risker. De behöriga myndigheterna skall enligt artikel 124 se till att kreditinstituten iakttar sina olika rättsliga skyldigheter i fråga om organisations‑ och riskkontroll och utvärdera de risker som kreditinstituten exponerar sig för. Med stöd av denna utvärdering skall tillsyns­myndigheterna fastställa om det föreligger brister i kontroller och kapitalinnehav. De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga XIII.

Artiklarna 125-143:

Den gränsöverskridande affärsverksamheten ökar inom EU, och det finns en tendens att centralisera riskhanteringen inom gränsöverskridande företagsgrupper. Därför måste samordningen och samarbetet förbättras mellan de nationella tillsyns­myndigheterna inom EU. Den befintliga och väl etablerade funktionen som samordnande tillsyns­myndighet har därför utvecklats ytterligare. Genom artikel 136 kommer tillsynsmyndigheterna att ges en harmoniserad minimiuppsättning av befogenheter för att kräva att kreditinstituten åtgärdar eventuella avvikelser från kraven i direktivet.

Artikel 144:

Genom artikeln införs en minimiuppsättning krav på information från medlems­staternas myndigheter i syfte att öka samstämmigheten och skapa överblickbarhet.

Artiklarna 145-149:

Dessa artiklar avser ”tredje pelaren” i Baselkommitténs nya avtal om kapitalkrav. Kreditinstitutens information till marknadsaktörerna bidrar till ökad sundhet och stabilitet i det finansiella systemet, bevarar jämbördiga konkurrensvillkor och lämnas med hänsynstagande till att viss information kan vara känslig. Enligt artikel 147 skall de flesta kreditinstitut offentliggöra information minst en gång om året, men oftare återkommande offentliggöranden kan krävas utifrån specifika kriterier. De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga XII.

Artikel 150:

Direktivet måste kunna följa utvecklingen på marknaden. En nödvändig grad av flexibilitet skapas genom att en distinktion görs mellan principiella bestämmelser och tekniska bestämmelser (särskilt i bilagorna till direktivet) som kan behöva anpassas på kort eller medellång sikt. Genom artikel 150 läggs nya tekniska områden till dem som anges i direktiv 2000/12/EG (och som hade införts 1989) och det föreslås att de nya tekniska bilagorna bör kunna ändras enligt samma påskyndade förfarande.

B.           Direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut

Artikel 2: Tillämpningsområde

I artikel 2 anges hur kraven skall tillämpas på enskilda värdepappersföretag, grupper av värdepappersföretag och blandade grupper.

Artikel 3: Definitioner

Några nya eller ändrade definitioner ges av viktiga begrepp för att förtydliga deras innebörd och underlätta förståelsen.

Artikel 11: Behandling av kapital i handelslagret

En exaktare definition ges av ”handelslager” för att skapa ökad klarhet om vilka kapitalkrav som är tillämpliga och för att begränsa möjligheterna till arbitrage mellan handelslagret för traditionell bankverksamhet och det för finansiella instrument. De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga VII.

Artiklarna 18 och 20:

Genom artikel 18 föreskrivs minsta kapitalkrav för kreditinstitut och värdepappersföretag när det gäller marknadsrisker. Behandlingen av positioner i fondföretag och kreditderivat och ett antal ändringar på andra områden för att skapa ökad riskkänslighet är nya. De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilagorna I–VII. Genom artikel 20 utvidgas tillämpningsområdet för bestämmelserna om kapitalkrav för kreditrisker och operativa risker i direktiv 2000/12 till att även gälla värdepappersföretag. Till nyheterna på området för kreditrisker hör att en behandling av kreditderivat föreskrivs och att en ändrad bestämmelse införs om exponering för repor och transaktioner för att finansiera finansiella instrument och råvaror. När det gäller operativa risker har betydande ändringar gjorts för att ta hänsyn till specifika förhållanden inom värdepappers­branschen, bl.a. genom en möjlighet att fortsätta att tillämpa kravet på ”kapital för kostnadsrisker” på värdepappers­företag som tillhör riskkategorierna låg, medel och medel/hög.

Artikel 28: Stora exponeringar

De nuvarande förhållandena fortsätter att gälla, så att kreditinstitut och värdepappers­företag omfattas av samma regler med förbehåll för ändringar av stora exponeringar vid transaktioner med handelslagret. En nyhet är en ändrad bestämmelse om exponering för repor och transaktioner för att finansiera finansiella instrument och råvaror. De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga VI.

Artikel 33: Värdering av positioner för rapportering

I syfte att säkerställa finansiell stabilitet föreskrivs skärpta krav på värderingen av positioner i handelslagret i bestämmelserna om positioner i handelslagret som skall värderas dagligen. De tekniska bestämmelserna på området återfinns i bilaga VII.

Artikel 22: Sammanställd kapitalbas

Möjligheten för de behöriga myndigheterna att avstå från att tillämpa krav på sammanställd kapitalbas på företagsgrupper som består av värdepappersföretag kvarstår med förbehåll för att stabilitetsmässigt sundare villkor ställs.

Artikel 34: Riskhantering och värdering av kapital

Genom artikel 34 införs det krav som gäller för kreditinstitut (artikel 17 i direktiv 2000/12) på att ha effektiva interna riskhanterings­system även för värdepappersföretag. Med hänsyn till den skiftande karaktären hos de institut som omfattas måste detta krav genomföras på ett proportionerligt sätt. Dessutom skall enligt artikeln värdepappersföretag omfattas av kravet i artikel 51A i direktiv 2000/12 på att ha interna förfaranden för att mäta och hantera de risker de är exponerade för och ”internt” kapital till ett belopp som de bedömer vara tillräckligt för att täcka dessa risker. Detta innebär en utökning av de befintliga kraven på riskhantering för värdepappers­företag i direktiv 2004/39/EG.

Artikel 37: Tillsyn

Enligt denna artikel skall reglerna i direktiv 2000/12 med tillämpliga ändringar även gälla för värdepappers­företag.

Artikel 42

Liksom direktiv 2000/12 måste direktiv 93/6 kunna följa utvecklingen på marknaden. En nödvändig grad av flexibilitet skapas genom att en distinktion görs mellan principiella bestämmelser och tekniska bestämmelser (särskilt i bilagorna till direktivet) som kan behöva anpassas på kort eller medellång sikt. De tekniska bilagorna bör kunna ändras enligt ett påskyndat förfarande. För att ta hänsyn till den förväntade viktiga utvecklingen av tillsynspraxis under de kommande åren införs en klausul om översyn av behandlingen av motpartsrisker.

ê2000/12/EG

2004/0155 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning)

ò ny

(Text av betydelse för EES)

ê 2000/12/EG (anpassad)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 47.2 första och tredje meningen i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[5],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget[6], och

av följande skäl:

ê2000/12/EG Skäl 1 (anpassad)

(1) Rådets direktiv 73/183/EEG av den 28 juni 1973 om upphävande av begränsningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster vid självständig verksamhet hos banker och andra finansiella institut[7], rådets första direktiv (77/780/EEG) av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut[8], rådets direktiv (89/299/EEG) av den 17 april 1989 om kapitalbasen i kreditinstitut[9], rådets andra direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut[10], rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 december 1989 om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut[11], rådets direktiv 92/30/EEG av den 6 april 1992 om gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut[12], och rådets direktiv 92/121/EEG av den 21 december 1992 om övervakning och kontroll av kreditinstituts stora exponeringar[13] har undergått flera och omfattande ändringar. För att skapa klarhet och av praktiska skäl bör därför en kodifiering företas av nämnda direktiv genom att sammanföra dem i en enda text. ÖBetydande ändringar har vid flera tillfällen gjorts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut[14]. Med anledning av nya ändringar bör den av tydlighetsskäl omarbetas. Õ

ê2000/12/EG Skäl 2 (anpassad)

Enligt fördraget är all diskriminerade behandling med avseende på etablering och tillhandahållande av tjänster, vare sig på grund av nationalitet eller på grund av det förhållandet att ett företag inte är etablerat i de medlemsstater där tjänsterna tillhandahålls, förbjuden.

ê2000/12/EG Skäl 3

(2) För att göra det lättare att starta och driva verksamhet i kreditinstitut är det nödvändigt att undanröja de mest störande skillnaderna mellan medlemsstaternas rättsregler för dessa institut.

ê2000/12/EG Skäl 4 (anpassad)

(3) Detta direktiv utgör det väsentliga instrumentet för uppbyggnad av den inre marknaden, en inriktning som fastställts genom den Europeiska enhetsakten och för vilken det i kommissionens vitbok ställts upp en tidsplan, som syftar till såväl etableringsfrihet för kreditinstitut som frihet för sådana institut att tillhandahålla tjänster.

ê2000/12/EG Skäl 5 (anpassad)

(4) Samordningen bör gälla alla kreditinstitut, både för att ge skydd åt sparmedel och för att skapa lika konkurrensvillkor för instituten. Skälig hänsyn måste Ö bör dock Õ där det är befogat, tas till objektiva skillnader i fråga om institutens verksamhetsbetingelser och till deras ändamål, så som föreskrivits genom nationell lagstiftning.

ê2000/12/EG Skäl 6 (anpassad)

(5) Samordningen bör alltså vara så omfattande som möjligt och gälla alla institut, vars verksamhet består i att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, antingen genom insättningar eller i annan form, såsom fortlöpande utgivning av obligationer och andra jämförbara värdepapper, samt att bevilja kredit för egen räkning. Det måste Ö bör Õ dock ges möjlighet till undantag för vissa kreditinstitut, för vilka detta direktiv inte är tillämpligt. Direktivets bestämmelser skall Ö bör Õ inte hindra tillämpning av sådana nationella författningar, som innehåller föreskrifter om särskild, kompletterande auktorisation för kreditinstitut att bedriva visst slags verksamhet eller att genomföra vissa typer av transaktioner.

ê2000/12/EG Skäl 7 (anpassad)

(6) Den väg som valts åsyftar Ö Det är lämpligt att Õ endast Ö genomföra Õ en sådan harmonisering som är nödvändig och tillräcklig för att säkra ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och av tillsynsfunktioner, en harmonisering som skall möjliggöra ett enda, för hela gemenskapen giltigt verksamhetstillstånd samt tillämpning av principen om hemlandstillsyn. Kravet på att en verksamhetsplan skall upprättas bör därför ses främst som ett hjälpmedel för de behöriga myndigheterna att fatta beslut på grundval av mera exakt information, utifrån objektiva kriterier. I inledningsskedet bör det dock finnas utrymme för viss flexibilitet såvitt gäller krav på särskild rättslig form för kreditinstitut och Ö när det gäller Õ skydd för bankfirma.

òny

(7) Eftersom målen för den föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel begränsas detta direktiv till vad som krävs för att nå dessa mål och går inte utöver vad som är nödvändigt för detta.

ê2000/12/EG Skäl 8

(8) Enhetliga finansiella krav på kreditinstitut behövs för att ge spararna likvärdigt skydd och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jämförbara grupper av kreditinstitut. I avvaktan på ytterligare samordning bör det fastställas lämpliga relationstal, som gör det möjligt för nationella myndigheter att i samarbete och efter standardiserade metoder följa utvecklingen hos jämförbara kategorier av kreditinstitut. En sådan ordning bör göra det lättare att efter hand jämna ut skillnaderna mellan de koefficientsystem som antagits och tillämpas av medlemsstaterna. Det är dock nödvändigt att göra skillnad mellan de koefficienter som är avsedda att säkra en sund ledning av kreditinstitut och de som införts för finans- och penningpolitiska ändamål.

ê2000/12/EG Skäl 9 (anpassad)

ðny

(9) Principerna om ömsesidigt erkännande och om hemlandstillsyn kräver att de enskilda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte skall meddela auktorisation eller skall återkalla auktorisationen i sådana fall där verksamhetsplanen, lokaliseringen Ö av verksamheterna Õ eller den faktiskt utövade verksamheten klart visar att ett kreditinstitut har valt rättssystemet i en medlemsstat i syfte att undgå de strängare normer som gäller i en annan medlemsstat inom vars område det bedriver eller har för avsikt att bedriva sin huvudsakliga verksamhet. Ett kreditinstitut som är en juridisk person bör vara auktoriserat i den medlemsstat i vilken det har sitt stadgeenliga säte. Ett kreditinstitut som inte är en juridisk person bör ha sitt huvudkontor i den medlemsstat där det är auktoriserat. Dessutom bör medlemsstaterna kräva att ett kreditinstitut har huvudkontor i sin ursprungsmedlemsstat och att det faktiskt bedriver sin verksamhet där.

ê2000/12/EG Skäl 10 (anpassad)

(10) De behöriga myndigheterna bör inte bevilja auktorisation eller upprätthålla denna auktorisation för ett kreditinstitut om en effektiv tillsyn förhindras av att företaget har nära förbindelser med en annan fysisk eller juridisk person. De kreditinstitut som redan är auktoriserade bör också uppfylla de behöriga myndigheternas krav i detta avseende. Definitionen av "nära förbindelser" i detta direktiv bygger på minimikrav som inte hindrar medlemsstaterna från att tillämpa den även på andra situationer än de som avses av definitionen. Den enda omständigheten att förvärv av en betydande del av ett bolags kapital har skett, utgör inte i sig ägarintresse enligt definitionen av ”nära förbindelser” om kapitalandelen förvärvats endast som en tillfällig placering som inte ger inflytande över företagets organisation eller ekonomiska inriktning.

ê2000/12/EG Skäl 11 (anpassad)

(11) Hänvisningen till ett effektivt utövande av tillsynsmyndigheternas uppgifter omfattar gruppbaserad tillsyn över ett kreditinstitut när bestämmelserna i gemenskapsrätten föreskriver det. I sådana fall måste Ö bör Õ de myndigheter hos vilka tillstånd söks kunna avgöra vilka myndigheter som är behöriga att utöva gruppbaserad tillsyn över detta kreditinstitut.

ê2000/12/EG Skäl 12 (anpassad)

Ett hemland får i fråga om kreditinstitut, auktoriserade av landets egna behöriga myndigheter, införa strängare regler än dem som gäller enligt artikel 5.1 första stycket och 5.2 samt artiklarna 7, 16, 30, 51 och 65.

ê2000/12/EG Skäl 13 (anpassad)

Avskaffandet av kravet på auktorisation av filialer till kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen medför att något särskilt tillskjutet kapital inte längre skall kunna krävas för sådana filialer.

ê2000/12/EG Skäl 14 (anpassad)

(12) Den ordning som valts för ömsesidigt erkännande medger k Kreditinstitut som auktoriserats i ett hemland Ö en hemmedlems­stat bör ha tillstånd Õ att inom hela gemenskapen bedriva vissa eller samtliga verksamheter som anges i bilaga I. Detta kan ske genom etablering av filialer eller genom direkt tillhandahållande av tjänster. Beträffande andra verksamheter än dem som förtecknats i bilaga I skall etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster gälla enligt fördragets allmänna bestämmelse.

ê2000/12/EG Skäl 15

(13) Principen om ömsesidigt erkännande bör även gälla för i bilaga I angivna verksamheter vilka bedrivs av finansiella institut som är dotterbolag till kreditinstitut, förutsatt att sådana dotterbolag omfattas av gruppbaserad tillsyn över moderföretagen och uppfyller vissa bestämda villkor.

ê2000/12/EG Skäl 16 (anpassad)

(14) Ett värdland får Ö En värdmedlemsstat bör Õ, då rätten till etablering eller rätten att direkt tillhandahålla tjänster utnyttjas, Ö kunna Õ tillämpa särskilda nationella föreskrifter på institut som inte är auktoriserade som kreditinstitut i hemlandet Ö hemmedlems­staten Õ och med avseende på verksamheter som inte är angivna i bilaga I, förutsatt att, för det första, sådana föreskrifter står i överensstämmelse med gemenskapslagstiftning och är motiverande av hänsyn till det allmännas bästa och att, för det andra, de ifrågavarande instituten eller verksamheterna inte är underkastade likvärdiga lagbestämmelser eller föreskrifter i hemlandet Ö hemmedlems­staten Õ.

ê2000/12/EG Skäl 17 (anpassad)

(15) Medlemsstaterna bör se till att inga hinder föreligger för att verksamhet, som är föremål för ömsesidigt erkännande, kan bedrivas på samma sätt som i hemlandet Ö hemmedlemsstaten Õ, förutsatt att sådan verksamhet inte står i strid med värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ föreskrifter till skydd för det allmännas bästa.

ê2000/12/EG Skäl 18 (anpassad)

Det föreligger ett nödvändigt samband mellan detta direktivs ändamål och den liberalisering av kapitalrörelser som skall ske till följd av annan gemenskapslagstiftning. Åtgärder med avseende på liberalisering av bankverksamhet måste under alla förhållanden stå i samklang med åtgärder för liberalisering av kapitalrörelser.

ê2000/12/EG Skäl 19 (anpassad)

(16) De regler som gäller för filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen bör vara enhetliga i samtliga medlemsstater. Det är viktigt att se till att sådana regler inte är gynnsammare än de som gäller för filialer till institut från en annan medlemsstat. Det bör slås fast att g Gemenskapen Ö bör Õ, med beaktande av principen om reciprocitet, får Ö kunna Õ träffa överenskommelser med tredje länder om regler som tillförsäkrar de nämnda filialerna samma behandling inom gemenskapens område. Filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen kommer Ö bör Õ inte att åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster enligt fördragets artikel 49 andra stycket eller frihet att etablera sig i andra medlemsstater än de i vilka de är etablerade. Ansökningar om auktorisation av dotterbolag till företag som är underkastade tredje lands lagar samt ansökningar beträffande sådana företags förvärv av ägarandelar skall prövas i en ordning som är avsedd att tillförsäkra reciprok behandling av kreditinstitut från gemenskapen vilka är verksamma i tredje land.

ê2000/12/EG Skäl 20 (anpassad)

Auktorisationer som behöriga myndigheter meddelat kreditinstitut i enlighet med detta direktiv har giltighet för hela gemenskapen och inte längre endast för enskilda länder. Gällande reciprocitetsbestämmelser har därför inte någon verkan. Därför behövs en flexibel procedur för prövning av reciprociteten på gemenskapsbasis. Syftet med denna procedur är inte att stänga gemenskapens finansiella marknader utan i stället att hålla dessa marknader öppna för omvärlden och att globalt främja liberalisering av kapitalmarknader i tredje land. För dessa ändamål anvisar direktivet en ordning för underhandlingar med tredje land och, som en sista utväg, för åtgärder som bl.a. innefattar uppskov med prövning av nya ansökningar om auktorisation och begränsning av nya auktorisationer.

ê2000/12/EG Skäl 21 (anpassad)

(17) Det är önskvärt att a Avtal på grundval av reciprocitet Ö bör Õ träffas mellan gemenskapen och tredje Ö land Õ länder så att den gruppbaserade tillsynen kan utövas över ett så stort geografiskt område som möjligt.

ê2000/12/EG Skäl 22 (anpassad)

(18) Ansvaret för tillsyn av ett kreditinstituts finansiella status, särskilt beträffande soliditet, åvilar Ö bör åvila hemmedlemsstaten Õ hemlandets behöriga myndigheter. Värdländernas Ö Värdmedlemsstaternas Õ behöriga myndigheter bibehåller ansvaret Ö bör ansvara Õ för tillsyn av Ö filialernas Õ likviditet och för penningpolitik. Övervakning av marknadsrisker bör utövas i nära samverkan mellan de behöriga myndigheterna i Ö hem‑ och värdmedlems­staterna Õ hemländerna och värdländerna.

ê2000/12/EG Skäl 23 och 24 (anpassad)

ðny

(19) En väl fungerande inre bankmarknad kräver inte endast lagstiftning utan även ett nära och regelbundet samarbete ð och betydligt ökad samstämmighet i reglerings‑ och tillsynspraxis ï mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter. Den för banktillsynsmyndigheter gemensamma kontaktgruppen är alltjämt lämpligaste forum för Ö Särskilt med hänsyn till detta bör Õ bedömning av problem beträffande enskilda kreditinstitut ð och ömsesidigt informationsutbyte ske inom Europeiska banktillsyns­kommittén som inrättats genom kommissionens beslut 2004/5/EG[15] ï . Gruppen är lämpligt organ för ömsesidigt utbyte av sådan information som angivits i artikel 28. Denna ordning för ömsesidigt informationsutbyte skall Ö bör Õ inte i något fall ersätta sådant bilateralt samarbete som inrättats i artikel 28. Värdländernas behöriga myndigheter får, oOberoende av tillsynsbehörighet i övrigt, Ö bör värdmedlems­staternas behöriga myndigheter, Õ på eget initiativ i nödfallssituationer och i övrigt på begäran av Ö en hemmedlemsstats Õ ett hemlands behöriga myndigheter, Ö kunna Õ kontrollera att ett i Ö värdmedlemsstaten Õ värdlandet etablerat kreditinstituts verksamhet bedrivs i överensstämmelse med tillämpliga lagar och i enlighet med principer om sund förvaltning, god redovisningssed och tillfredsställande internkontroll.

ê2000/12/EG Skäl 25

(20) Det är lämpligt att tillåta utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som i kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. För att bevara informationens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare hållas mycket begränsat.

ê2000/12/EG Skäl 26 och 27 (anpassad)

(21) Vissa handlingar såsom till exempel bedrägeri och insiderbrott påverkar det finansiella systemets stabilitet och integritet, även när andra företag än kreditinstitut berörs. Det är nödvändigt att fastställa under vilka förutsättningar det ovan nämnda informationsutbytet skall tillåtas Ö i sådana fall Õ.

ê2000/12/EG Skäl 28 (anpassad)

(22) När det föreskrivs att informationen får offentliggöras endast med de behöriga myndigheternas uttryckliga tillstånd får Ö bör Õ dessa, när så är lämpligt, Ö få Õ ställa stränga krav som villkor för tillståndet.

ê2000/12/EG Skäl 29

(23) Utbyte av information bör också tillåtas mellan å ena sidan de behöriga myndigheterna och å andra sidan centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter samt, i förekommande fall, andra myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystemen.

ê2000/12/EG Skäl 30 (anpassad)

(24) För att stärka tillsynen över kreditinstitut och skyddet för deras kunder bör det föreskrivas att en revisorerna Ö vara skyldiga att Õ omgående skall rapporterna till de behöriga myndigheterna då han, enligt vad som föreskrivs i detta direktiv Ö de Õ under fullgörandet av sitt Ö sina Õ uppdrag får kännedom om förhållanden som riskerar att allvarligt påverka ett kreditinstituts finansiella ställning eller dess organisation av administration och redovisning. Med tanke på det eftersträvade syftet är det lämpligt att Ö Av samma skäl bör Õ medlemsstaterna Ö också Õ tillser att denna skyldighet gäller alla de tillfällen då en revisor upptäcker sådana omständigheter vid fullgörandet av sina uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett kreditinstitut. Revisorernas skyldighet att vid behov meddela de behöriga myndigheterna vissa förhållanden och beslut rörande ett kreditinstitut som de upptäcker vid fullgörandet av sina uppdrag hos ett icke-finansiellt företag ändrar Ö bör Õ inte i sig Ö ändra Õ arten av deras uppdrag hos detta företag, Ö och Õ inte heller det sätt på vilket de bör fullgöra sina uppgifter där.

ê2000/12/EG Skäl 31–35 (anpassad)

Allmänt tillämpade normer i fråga om kapitalbasen i kreditinstitut utgör en avgörande faktor vid upprättandet av en inre marknad inom banksektorn, eftersom kapitalbasen gör det möjligt att säkra kontinuitet i kreditinstitutens verksamhet och att skydda sparmedel. En harmonisering av normerna förstärker tillsynen av kreditinstituten och bidrar till en samordning inom banksektorn.

Sådana normer bör gälla för alla kreditinstitut som auktoriserats inom gemenskapen.

Ett kreditinstituts kapitalbas kan täcka förluster som inte motsvaras av tillräckligt stora vinster. Kapitalbasen kan också tjäna som ett viktigt mätinstrument för de behöriga myndigheterna, särskilt när det gäller bedömningen av kreditinstituts soliditet samt för andra tillsynsändamål.

Inom en gemensam bankmarknad konkurrerar kreditinstitut direkt med varandra, och de definitioner och normer som hänför sig till kapitalbasen bör därför vara enhetliga. Med hänsyn till detta kan det inte vara enbart medlemsstaternas sak att bestämma kriterierna för kapitalbasens sammansättning. Gemenskapens intressen tillvaratas bäst genom införande av gemensamma, grundläggande normer, eftersom man därmed kan förebygga konkurrensstörningar och samtidigt stärka bankväsendet inom gemenskapen.

I den definition av kapitalbasen som läggs fast i detta direktiv ingår de flesta tänkbara poster och kvalificerande beloppsgränser, på ett sätt som ger medlemsstaterna möjlighet att utnyttja samtliga eller endast vissa av dessa poster eller att fastställa lägre gränsvärden.

ê2000/12/EG Skäl 36 (anpassad)

(25) I detta direktiv anges närmare kriterier Ö att Õ för vissa poster i kapitalbasen Ö närmare kriterier bör specificeras utan att detta skall påverka möjligheten för Õ, varvid gäller att medlemsstaterna har frihet att tillämpa strängare regler.

ê2000/12/EG Skäl 37 (anpassad)

I inledningsskedet definieras de gemensamma, grundläggande normerna mer allmänt för att kunna omfatta samtliga poster som ingår i kapitalbasen i de olika medlemsstaterna.

ê2000/12/EG Skäl 38

(26) I detta direktiv görs åtskillnad, alltefter den typ av poster som ingår i kapitalbasen, mellan å ena sidan poster som utgör primärt kapital och, å andra sidan, poster som utgör supplementärt kapital.

ê2000/12/EG Skäl 39

(27) För att beakta det förhållandet att de poster som utgör det supplementära kapitalet inte är av samma slag som de som ingår i det primära kapitalet, bör de förstnämnda inte räknas in i kapitalbasen med ett större sammanlagt belopp än som motsvarar det primära kapitalet. Vidare bör summan av vissa poster i det supplementära kapitalet medräknas med ett belopp motsvarande högst hälften av det primära kapitalet.

ê2000/12/EG Skäl 39 (anpassad)

(28) Till undvikande av konkurrensstörningar får Ö bör Õ offentliga kreditinstitut inte i sin kapitalbas inräkna garantiförbindelser som utställts av medlemsstaterna eller lokala myndigheter.

ê2000/12/EG Skäl 40 (anpassad)

(29) Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt att bestämma den konsoliderade kapitalbasen inom en bankkoncern, kommer Ö bör Õ beräkningen att utföras i enlighet med detta direktiv.

ê2000/12/EG Skäl 41 (anpassad)

ðny

(30) De närmare redovisningsmetoder som skall användas vid beräkning av ett kreditinstituts kapitalbas, kapitaltäckningsgrad och ð vid bedömningen av dess tillräcklighet med hänsyn till kreditinstitutets riskexponering och av koncentrationen av ï exponeringar bör stå i överensstämmelse med bestämmelserna i rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut[16], vilket direktiv innebär en anpassning Ö som Õ i vissa avseenden av Ö anpassar Õ bestämmelserna i rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 44.2 g i fördraget om sammanställd redovisning[17] ð eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisnings­standarder[18], beroende på vilken av dessa rättsakter som reglerar kreditinstitutens redovisning enligt nationell lagstiftning. ï

ê2000/12/EG Skäl 42–47 (anpassad)

Bestämmelserna rörande kapitalbasen ingår som ett led i vidare internationella strävanden att undanröja skillnader mellan viktigare länders kapitalbasregler.

På en gemensam bankmarknad skall kreditinstituten verka i direkt konkurrens med varandra, och införandet av gemensamma soliditetsnormer i form av en lägsta kapitaltäckningsgrad förebygger konkurrensstörningar och stärker bankväsendet inom gemenskapen.

Kommissionen kommer att utarbeta en rapport och periodiskt ta upp bestämmelserna rörande kapitalbasen till förnyat övervägande i avsikt att skärpa dessa bestämmelser och därmed uppnå ökad samstämmighet när det gäller en gemensam definition av kapitalbasen. En sådan ökad samstämmighet kommer att ge förutsättningar för enhetlighet i fråga om kapitalbasen hos gemenskapens kreditinstitut.

Bestämmelserna rörande soliditetstal är resultatet av det arbete som utförts av Rådgivande bankrörelsekommittén som har att lämna förslag till kommissionen beträffande samordning av de koefficienter som tillämpas i medlemsstaterna.

Det är av särskild betydelse vid tillsyn av kreditinstitut att ett väl avvägt soliditetstal fastställs.

Ett relationstal som innebär att tillgångar och poster utanför balansräkningen viktas efter graden av kreditrisk, är ett särskilt användbart mått på soliditeten.

òny

(31) Minimikrav på kapital är av central betydelse inom tillsynen över kreditinstitut och för det ömsesidiga erkännandet av tillsynsmetoder. Således bör bestämmelserna rörande minimikrav på kapital ses som ett av flera instrument för harmonisering av de grundläggande principerna för tillsyn av kreditinstitut.

(32) Det är lämpligt att fastställa gemensamma minimikrav på kapital i syfte att förhindra snedvridningar av konkurrensen och för att förstärka banksystemet på den inre marknaden.

(33) För att en tillräcklig solvensnivå skall kunna säkerställas är det viktigt att tillgångar och poster utanför balansräkningen enligt dessa minimikrav på kapital skall vägas efter graden av risk.

ê2000/12/EG Skäl 48–51 (anpassad)

Utarbetandet av gemensamma normer för kapitalbasen i förhållande till tillgångar och poster utanför balansräkningen, som är förenade med kreditrisker, utgör en väsentlig del av den harmonisering som fordras för ömsesidigt erkännande av tillsynsförfaranden och därmed för förverkligandet av den inre marknaden inom banksektorn.

Således bör bestämmelserna rörande kapitaltäckningsgraden ses som ett av flera instrument för harmonisering av de grundläggande principerna för tillsyn av kreditinstitut.

På en gemensam bankmarknad skall kreditinstituten verka i direkt konkurrens med varandra, och införandet av gemensamma soliditetsnormer i form av en lägsta kapitaltäckningsgrad förebygger konkurrensstörningar och stärker bankväsendet inom gemenskapen.

Detta direktiv innehåller bestämmelser om att garantier, som utfärdas av olika finansiella institut, skall ges olika vikttal. Kommissionen skall därför undersöka om direktivet som sådant väsentligt stör konkurrensen mellan kreditinstitut och försäkringsföretag och skall, mot bakgrund av undersökningen, överväga om några åtgärder behövs för att möta sådana störningar.

òny

(34) Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som finns mellan kreditinstituten i gemenskapen genom att erbjuda alternativa metoder för beräkningen av minimikrav på kapital för att täcka kreditrisker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande komplexitets­grad. Användningen av extern kreditvärdering och av kreditinstitutens egna skattningar av enskilda kreditriskparametrar ökar väsentligt kreditrisk­bestämmelsernas riskkänslig­het och sundhet i stabilitets­avseende. Kreditinstituten bör ges lämpliga incitament för att övergå till mer riskkänsliga metoder.

(35) Kraven på minimikapital bör stå i proportion till de risker som skall täckas. Särskilt bör hänsyn tas i kraven till den minskning av risknivåerna som uppstår vid ett stort antal exponeringar som var för sig är relativt små.

(36) Tekniker för reducering av kreditrisker bör erkännas i ökad utsträckning men omfattas av ett regelverk som säkerställer att solvensen inte undermineras av att åtgärder felaktigt erkänns som riskreducerande.

(37) För att säkerställa att minimikraven på kapital för kreditinstitut tar tillräcklig hänsyn till risker och riskreducering i samband med kreditinstitutens verksamheter och investeringar inom värdepapperisering är det nödvändigt att införa bestämmelser om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behandling av sådana verksamheter och investeringar.

ê2000/12/EG Skäl 52 (anpassad)

I bilaga III fastställs behandlingen av poster utanför balansräkningen. För att den inre marknaden skall fungera väl och särskilt för att säkerställa lika konkurrensvillkor, är medlemsstaterna förpliktade att sträva efter en enhetlig bedömning av avtalen om nettning från de behöriga myndigheternas sida. Bilaga III är förenlig med det arbete som bedrivits i ett internationellt forum för myndigheter som utför banktillsyn, och som rör tillsynsmyndigheternas godkännande av bilateral nettning, särskilt möjligheten att beräkna kapitalkravet för vissas transaktioner på ett nettobelopp i stället för på ett bruttobelopp, under förutsättning att det finns juridiskt bindande avtal som säkerställer att kreditrisken begränsas till nettobeloppet. För internationellt verksamma kreditinstitut och grupper av kreditinstitut i flera olika tredje länder, vilka konkurrerar med gemenskapens kreditinstitut, kommer de regler som antas inom större internationella sammanhang att medföra en förfinad tillsynsbehandling av OTC-derivat. Denna förfining leder till en lämpligare obligatorisk kapitaltäckning som beaktar den riskreducerande effekten av nettningsöverenskommelser, som har godkänts av tillsynsmyndigheterna, när det gäller eventuella framtida kreditrisker. Clearing av Over-the-counter (OTC)-derivat utförd av clearingsorganisationer när de fungerar som central motpart har en stor betydelse i vissa medlemsstater. Det är lämpligt att erkänna fördelarna med en sådan clearing när det gäller minskning av kreditrisken och den relaterade systemrisken vid tillsynsbehandling av kreditrisken. Det är nödvändigt att det ställs säkerhet fullt ut för löpande och eventuell framtida exponering som härrör från clearade OTC-derivatkontrakt och att risken för att clearingsorganisationens exponering överstiger marknadsvärdet på ställda säkerheter elimineras så att clearade OTC-derivat under ett övergångsskede erhåller samma tillsynsbehandling som börshandlade derivat. Behöriga myndigheter måste vara tillfredsställda med nivån på de initiala säkerheterna och marginalsäkerheterna som krävs samt med kvaliteten och nivån på det skydd som de ställda säkerheterna ger. Vad gäller kreditinstitut i medlemsstaterna möjliggör bilaga II de behöriga myndigheternas godkännande av bilateral nettning och därigenom ges kreditinstituten lika konkurrensvillkor. Reglerna är både väl avvägda och lämpade för att ytterligare förstärka tillämpningen av tillsynsåtgärder för kreditinstitut. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör säkerställa att beräkningen av tilläggsfaktorer grundas på faktiska snarare än nominella belopp.

òny

(38) Operativa risker är en betydande kategori av risker som kreditinstituten ställs inför och som måste täckas genom kapitalbasen. Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som finns mellan kreditinstituten i gemenskapen genom att erbjuda alternativa metoder för beräkningen av minimikrav på kapital för att täcka operativa risker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande komplexitetsgrad. Kreditinstituten bör ges lämpliga incitament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. På grund av att teknikerna för mätning och hantering av operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna fortlöpande ses över och uppdateras när så är lämpligt, även i fråga om kraven på olika affärsområden och erkännandet av tekniker för riskreducering.

(39) För att säkerställa att kreditinstitut inom en företagsgrupp är tillräckligt solventa är det väsentligt att kraven på minimikapital tillämpas utifrån gruppens konsoliderade finansiella ställning. För att vidare säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad inom gruppen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda sparkapital bör minimikraven på kapital tillämpas på de enskilda kreditinstituten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås effektivt på annat sätt.

ê2000/12/EG Skäl 53 (anpassad)

Den lägsta kapitalräckningsgrad som föreskrivs i detta direktiv innebär en ökning av kapitalbasen för kreditinstitut inom gemenskapen. Nivån 8 % har fastställts mot bakgrund av en statistisk undersökning av de kapitalkrav som gällde i början av år 1988.

ê2000/12/EG Skäl 54 (anpassad)

(40) De väsentliga reglerna för övervakning av kreditinstituts stora exponeringar bör harmoniseras. Medlemsstaterna bör Ö fortfarande Õ ha möjlighet att införa strängare regler än de som följer av detta direktiv.

ê2000/12/EG Skäl 55 (anpassad)

(41) Övervakning och kontroll av ett kreditinstituts exponeringar ingår Ö bör ingå Õ som en integrerad del av tillsynen över institutet. ÖDärför kan Õ Een alltför stor koncentration av exponeringar gentemot en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning kan medföra oacceptabelt hög förlustrisk. Ett sådant förhållande kan äventyra ett kreditinstituts soliditet.

ê2000/12/EG Skäl 56 (anpassad)

(42) På en integrerad bankmarknad konkurrerar Ö Eftersom Õ kreditinstituten Ö bedriver direkt konkurrens på den inre marknaden bör Õ konkurrerar direkt på den med varandra, och kraven på övervakning bör därför vara likvärdiga i hela gemenskapen. För att detta skall uppnås kan det inte helt lämnas åt medlemsstaterna att självständigt fastställa kriterierna för att bestämma riskkoncentrationen, utan dessa måste underkastas juridiskt bindande regler på gemenskapsnivå. Gemenskapens intresse tjänas därför bäst genom att gemensamma regler antas, eftersom detta förebygger skillnader i konkurrensvillkoren samtidigt som gemenskapens banksystem stärks.

ê2000/12/EG Skäl 57 (anpassad)

ðny

(43) Bestämmelserna rörande kapitaltäckningsgraden för kreditinstitut innehåller en förteckning över kreditrisker som kreditinstitut kan ådra sig. Denna förteckning bör därför användas för att definiera exponeringar när det gäller begränsningen av stora exponeringar. Det är dock inte ð Även om det är lämpligt att bygga den definition av exponeringar som skall användas i samband med gränstal för stora exponeringar på den definition som används i samband med minimikraven på kapitalbas för att täcka kreditrisker, är det inte ï lämpligt att som princip hänvisa till de vikttal och risknivåer som fastställs i nämnda bestämmelser. Syftet med dem var att skapa ett generellt kapitaltäckningskrav för att täcka kreditrisker i kreditinstitut. Syftet med regleringen av stora exponeringar är Ö För Õ att begränsa den maximala förlust som ett kreditinstitut kan ådra sig genom en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning. Det är Ö det Õ därför lämpligt att inta en försiktig hållning vid tillämpningen och att vid beräkning av en exponering som en huvudregel utgå från det nominella beloppet utan hänsyn till Ö anta regler för beräkningen av stora exponeringar som utgår från exponeringarnas nominella värde utan någon tillämpning av Õ vikttal eller risknivåer.

òny

(44) Även om det i avvaktan på en ytterligare översyn av bestämmelserna om stora exponeringar är önskvärt, i syfte att minska beräknings­kraven, att effekterna av kreditrisk­reducerande åtgärder får erkännas på liknande sätt som det som tillåts i fråga om minimikrav på kapital, skall det beaktas att bestämmelserna om kreditrisk­reducering har utformats med avseende på en allmän diversifierad kreditrisk till följd av exponeringar mot ett stort antal motparter. Därför måste det finnas bestämmelser till skydd för stabiliteten för erkännandet av effekterna av sådana tekniker när det gäller gränstal för stora exponeringar som är avsedda att begränsa den maximala förlust som ett kreditinstitut kan ådra sig genom en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning.

ê2000/12/EG Skäl 58 (anpassad)

(45) När ett kreditinstitut exponerar sig gentemot sitt moderföretag eller gentemot andra dotterföretag till moderföretaget, är särskild försiktighet påkallad. Kreditinstituts exponeringar måste Ö bör Õ handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med principerna om sund bankledning utan hänsyn till Ö några Õ andra omständigheter än dessa principer. Bestämmelserna i detta direktiv föreskriver för det fall Ö I händelse av Õ att personer som har ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut utövar sitt inflytande direkt eller indirekt på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av institutet, att Ö bör Õ de behöriga myndigheterna skall vidta lämpliga åtgärder för att detta förhållande skall upphöra. När det gäller stora exponeringar bör särskilda normer Ö, däribland även strängare restriktioner, Õ fastställas för dem som ett kreditinstitut gör gentemot sin egen företagsgrupp, och i sådana fall är det motiverat med strängare regler än för andra exponeringar. Ö Sådana normer behöver Õ bör dock inte tillämpas om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller kreditinstitut eller om övriga dotterföretag är antingen kreditinstitut eller finansinstitut eller företag som tillhandahåller bankanknutna tjänster under förutsättning att samtliga företag i gruppen omfattas av tillsynen över kreditinstitutet på grundval av sammanställning. I sådana fall möjliggör den gruppbaserade övervakningen av företagen i gruppen tillräckligt effektiv tillsyn utan att hårdare begränsningar av exponeringarna behöver införas. Med detta tillvägagångssätt uppmuntras också bankgrupper att organisera sig så att gruppbaserad övervakning blir möjlig, vilket är önskvärt eftersom det möjliggör en mer övergripande övervakning.

òny

(46) Kreditinstituten bör säkerställa att de har internt kapital som är tillfredsställande i fråga om kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till de risker som de är, eller kan komma att bli, exponerade för. De bör därför ha inrättat strategier och förfaranden för att bedöma om det interna kapitalet är tillräckligt och för att fortlöpande hålla det på en tillräcklig nivå.

(47) De behöriga myndigheterna är skyldiga att övertyga sig om att kreditinstituten är väl organiserade och har tillräcklig kapitalbas med hänsyn till de risker som kreditinstituten är, eller kan komma att bli, exponerade för.

(48) För att den inre marknaden för bankverksamhet skall kunna fungera effektivt bör Europeiska banktillsyns­kommittén verka för en konsekvent tillämpning av detta direktiv och för en enhetlig tillsynspraxis i hela gemenskapen.

(49) Av samma skäl och för att säkerställa att kreditinstitut inom gemenskapen som är verksamma i flera medlems­stater inte utsätts för oproportionerliga krav till följd av att medlemsstaternas behöriga auktorisations‑ och tillsynsmyndigheter behåller sitt ansvar är det av avgörande betydelse att väsentligt öka samarbetet mellan de behöriga myndigheterna. I detta sammanhang bör den samordnande tillsynsmyndighetens roll stärkas. Europeiska banktillsyns­kommittén bör stödja detta samarbete och verka för att det utvidgas.

ê2000/12/EG Skäl 65 (anpassad)

(50) Gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut bör särskilt inriktas på Ö syftar till Õ att skydda insättarnas intressen och att säkerställa stabilitet i det finansiella systemet.

ê2000/12/EG Skäl 59 (anpassad)

(51) För att vara verksam måste Ö bör därför den gruppbaserade Õ tillsynen tillämpas på alla bankgrupper, även sådana där moderföretaget inte är ett kreditinstitut. De behöriga myndigheterna bör ges de befogenheter som är nödvändiga för att de skall kunna utöva tillsynen.

ê2000/12/EG Skäl 60 (anpassad)

(52) I företagsgrupper med blandad verksamhet där moderföretaget kontrollerar minst ett dotterkreditinstitut måste Ö bör Õ de behöriga myndigheterna ges möjlighet att bedöma den ekonomiska ställningen för kreditinstitutet. I avvaktan på en senare samordning får medlemsstaterna fastställa de metoder för sammanställd redovisning som är lämpliga för att syftet med detta direktiv skall uppnås. De behöriga myndigheterna måste Ö bör Õ åtminstone ha möjlighet att från alla företag inom en grupp inhämta den information som behövs för att tillsynen skall kunna utövas. Samarbete mellan myndigheter med ansvar för tillsyn över olika finansiella sektorer bör etableras för övervakning av företagsgrupper som utövar olika typer av finansiell verksamhet. Ö I avvaktan på en senare samordning bör medlemsstaterna få fastställa de metoder för sammanställd redovisning som är lämpliga för att syftet med detta direktiv skall uppnås. Õ

ê2000/12/EG Skäl 61 (anpassad)

(53) Medlemsstaterna kan vidare Ö bör kunna Õ vägra att lämna tillstånd att driva bankrörelse eller återkalla ett tillstånd om strukturen i företagsgruppen kan anses olämplig för bedrivande av bankrörelse, särskilt om tillsynen av företagsgruppen inte kan utövas på ett effektivt sätt. Ö De behöriga myndigheterna bör därvid ha de befogenheter som krävs Õ Fför att säkra en sund ledning av kreditinstitut har de behöriga myndigheterna de befogenheter som anges i artikel 7.1 första stycket och 7.2, artikel 14.1 c och artikel 16.

ê2000/12/EG Skäl 62–64 (anpassad)

Medlemsstaterna kan även tillämpa lämpliga metoder för tillsyn över företagsgrupper som har en struktur som inte omfattas av detta direktiv. Om sådana företagsgrupper blir vanliga bör bestämmelserna i detta direktiv utvidgas till att omfatta även dessa företagsgrupper.

Gruppbaserad tillsyn bör omfatta all verksamhet som definieras i bilaga I. Alla företag som huvudsakligen ägnar sig åt sådan verksamhet bör därför omfattas av den gruppbaserade tillsynen. Definitionen av finansiella institut måste därför omfatta sådan verksamhet.

Genom direktiv 86/635/EEG tillsammans med direktiv 83/349/EEG infördes regler för den sammanställda redovisning som skall offentliggöras av kreditinstitut. Därför är det nu möjligt att noggrannare ange de metoder som skall användas i samband med gruppbaserad tillsyn.

òny

(54) För att den inre marknaden för bankverksamhet skall kunna fungera effektivare och för att gemenskaps­medborgarna skall ges tillfreds­ställande insyn är det nödvändigt att de behöriga myndigheterna offentligt och på ett sätt som möjliggör meningsfulla jämförelser informerar om på vilket sätt detta direktiv genomförs.

(55) I syfte att stärka marknads­disciplinen och ge kreditinstituten incitament till att förbättra marknads­strategi, riskkontroll och intern lednings­organisation bör lämpliga föreskrifter ges om offentlig information från företagen.

ê2000/12/EG Skäl 66 (anpassad)

(56) En undersökning av problem inom områden som täcks av såväl detta direktiv som andra direktiv om kreditinstituts verksamhet fordrar samarbete mellan behöriga myndigheter och kommissionen i en rådgivande kommitté, särskilt med avseende på närmare samordning. Inrättandet av en rådgivande bankrörelsekommitté för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna utesluter inte andra former av samarbete mellan myndigheter som utövar tillsyn över etablering av och verksamhet i kreditinstitut, i synnerhet samarbete inom den kontaktgrupp som inrättats mellan banktillsynsmyndigheterna.

ê2000/12/EG Skäl 67 (anpassad)

(57) Tekniska jämkningar av de detaljregler som föreskrivs i detta kan återkommande behövas med hänsyn till utvecklingen inom banksektorn. Kommissionen kommer, efter hörande av den rådgivande bankrörelsekommittén och inom ramen för den verkställande myndighet som genom fördraget givits kommissionen, att vidta nödvändiga jämkningar. De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter Ö [19] Õ .

òny

(58) För att undvika störningar på marknaderna och säkerställa kontinuitet i de övergripande kapitalbas­nivåerna är det lämpligt att besluta om särskilda övergångs­bestämmelser.

(59) På grund av att bestämmelserna om minimikrav på kapital är riskkänsliga är det önskvärt att det fortlöpande kontrolleras om de har väsentliga effekter på konjunkturcykeln. Kommissionen skall med beaktande av Europeiska centralbankens synpunkter överlämna rapporter i frågan till Europaparlamentet och rådet.

ê2000/12/EG Skäl 68 (anpassad)

Enligt artikel 36.1 i detta direktiv får solidariska förpliktelser från låntagare i kreditinstitut som är organiserade som kooperativa institut eller fonder behandlas som delposter i kapitalbasen enligt artikel 34.2.7. Danska regeringen har uttryckt stort intresse för att ombilda sina få hypotekskreditinstitut som är organiserade som kooperativa institut eller fonder till aktiebolag. För att underlätta eller möjliggöra ombildningen behövs en temporär avvikelse så att delar av solidariska åtaganden kan inräknas i kapitalbasen. En sådan temporär avvikelse torde inte negativt påverka konkurrensen mellan kreditinstituten.

ê2000/12/EG Skäl 69–71

69. Användningen av ett vikttal om 20 % för kreditinstitutens innehav av obligationer som är utgivna av hypotekskreditinstitut, kan framkalla störningar på nationella kapitalmarknader, där sådana instrument spelar en dominerade roll. I sådana fall fattas beslut om att övergångsvis tillämpa 10 % vikt. Marknaden för värdepapper genomgår en snabb utveckling. Det är därför önskvärt att kommissionen tillsammans med medlemsstaterna granskar tillsynsbehandlingen av tillgångsbaserade värdepapper och före den 22 juni 1999 lägger fram förslag i syfte att ändra befintlig lagstiftning så att en lämplig tillsynsbehandling av tillgångsbaserade värdepapper kan fastställas. Till och med den 31 december 2006 får medlemsstaternas behöriga myndigheter tillåta sina kreditinstitut att tillämpa 50 % riskvikt i fråga om lån som enligt dessa myndigheters bedömning är fullt ut säkrade genom panträtt i kontorsbyggnader eller företagslokaler för olika ändamål. En fastighet som intecknas måste vara föremål för strikta bedömningskriterier och regelbundna omvärderingar för att beakta utvecklingen på marknaden för företagsfastigheter. Fastighetsägaren måste själv använda eller hyra ut fastigheten. Lån till fastigheter under uppförande undantas från bestämmelsen om riskvikt på 50 %.

70. För att säkerställa en harmoniserad tillämpning av bestämmelserna om stora exponeringar bör medlemsstaterna ges möjlighet att införa de nya gränserna i två steg. För mindre kreditinstitut kan en längre övergångstid vara motiverad eftersom en alltför snabb tillämpning av 25-procentsregeln skulle kunna leda till att deras utlåningsverksamhet minskar alltför snabbt.

71. En harmonisering är också på väg av regler avseende rekonstruktion, konkurs och likvidation av kreditinstitut.

ê2000/12/EG Skäl 72 (anpassad)

(60) Harmonisering kommer att krävas även Ö att ske Õ beträffande övervakning av likviditetsrisker.

ê2000/12/EG Skäl 73 (anpassad)

Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas förpliktelser vad gäller de tidsgränser för genomförande av de direktiv som anges i bilaga V, del B.

òny

(61) Denna rättsakt respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter.

(62) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör bara gälla de bestämmelser som har ändrats i väsentlig utsträckning jämfört med tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(63) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B av bilaga I.

ê2000/12/EG

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

òny

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

AVDELNING I || SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

AVDELNING II || VILLKOR FÖR RÄTTEN ATT STARTA OCH DRIVA VERKSAMHET I KREDITINSTITUT

AVDELNING III || BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

Avsnitt 1 || Kreditinstitut

Avsnitt 2 || Finansiella institut

Avsnitt 3 || Utövande av etableringsrätten

Avsnitt 4 || Utövande av rätten till fritt tillhandahållande av tjänster

Avsnitt 5 || Befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

AVDELNING IV || FÖRHÅLLANDE TILL TREDJE LAND

Avsnitt 1 || Anmälan avseende företag i tredje land och villkor för marknadstillträde i tredje land

Avsnitt 2 || Samarbete med behöriga myndigheter i tredje land om gruppbaserad tillsyn

AVDELNING V || PRINCIPER OCH TEKNISKA INSTRUMENT FÖR TILLSYN OCH UPPLYSNINGSPLIKT

Kapitel 1 || Principer för tillsynsansvar

Avsnitt 1 || Behörighet för hemmedlemsstat respektive värdmedlemsstat

Avsnitt 2 || Utbyte av information och tystnadsplikt

Avsnitt 3 || Skyldighet för personer ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd årsredovisning

Avsnitt 4 || Befogenheter att vidta sanktioner och rätt till domstolsprövning

Kapitel 2 || Tekniska instrument för tillsyn

Avsnitt 1 || Kapitalbas

Avsnitt 2 || Avsättningar för risker

Underavsnitt 1 || Tillämpningsnivå

Underavsnitt 2 || Beräkning av kapitalkrav

Underavsnitt 3 || Miniminivå för kapitalbasen

Avsnitt 3 || Minimikrav på kapitalbas för kreditrisker

Underavsnitt 1 || Schablonmetoden

Underavsnitt 2 || Internmetoden

Underavsnitt 3 || Reducering av kreditrisk

Underavsnitt 4 || Värdepapperisering

Avsnitt 4 || Minimikrav på kapitalbas för operativa risker

Avsnitt 5 || Stora exponeringar

Avsnitt 6 || Kvalificerade innehav i företag utanför finansområdet

Kapitel 3 || Kreditinstitutens värderingsmetoder

Kapitel 4 || De behöriga myndigheternas tillsyn och upplysningsplikt

Avsnitt 1 || Tillsyn

Avsnitt 2 || De behöriga myndigheternas upplysningsplikt

Kapitel 5 || Kreditinstitutens upplysningsplikt

AVDELNING VI || VERKSTÄLLANDE BEFOGENHETER

AVDELNING VII || ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Kapitel 1 || Övergångsbestämmelser

Kapitel 2 || Slutbestämmelser

BILAGA I || Förteckning över verksamheter som skall vara föremål för ömsesidigt erkännande

BILAGA II || Klassificering av poster utanför balansräkningen

BILAGA III || Behandling av derivatinstrument

BILAGA IV || Typer av derivat

BILAGA V || Tekniska kriterier för organisation och riskhantering

BILAGA VI || Schablonmetoden

BILAGA VI del 1 || Riskvikter

BILAGA VI del 2 || Erkännande av ratinginstitut och inplacering av deras kreditbetyg

BILAGA VI del 3 || Användning av ratinginstituts kreditvärderingar för att fastställa riskvikt

BILAGA VII || Internmetoden

BILAGA VII del 1 || Riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp

BILAGA VII del 2 || PD, LGD och löptid

BILAGA VII del 3 || Exponeringsvärde

BILAGA VII del 4 || Minimikrav för internmetoden

BILAGA VIII || Kreditriskskydd

BILAGA VIII del 1 || Godtagbarhet

BILAGA VIII del 2 || Minimikrav

BILAGA VIII del 3 || Beräkning av kreditriskskyddets effekter

BILAGA VIII del 4 || Löptidsobalans

BILAGA VIII del 5 || Kombinerat kreditriskskydd vid schablonmetoden

BILAGA VIII del 6 || Kreditriskskydd för exponeringskorgar

BILAGA IX || Värdepapperisering

BILAGA IX del 1 || Definitioner för bilaga X

BILAGA IX del 2 || Minimikrav för erkännande av betydande kreditrisköverföring och beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar

BILAGA IX del 3 || Externa kreditvärderingar

BILAGA IX del 4 || Beräkning

BILAGA X || Operativ risk

BILAGA X del 1 || Basmetoden

BILAGA X del 2 || Schablonmetoden

BILAGA X del 3 || Intermätningsmetoder

BILAGA X del 4 || Kombinerad tillämpning av olika metoder

BILAGA X del 5 || Klassificering av typ av förlust

BILAGA XI || Tekniska kriterier för de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering

BILAGA XII || Tekniska kriterier för upplysning

BILAGA XII del 1 || Allmänna kriterier

BILAGA XII del 2 || Allmänna krav

BILAGA XII del 3 || Krav som berättigar till användning av särskilda instrument eller metoder

BILAGA XIII del A || Upphävda direktiv, med senare ändringar av dessa (i enlighet med artikel 158)

BILAGA XIII del B || Tidsgränser för genomförande i nationell lagstiftning (i enlighet med artikel 159)

BILAGA XIV || Jämförelsetabell

ê2000/12/EG (anpassad)

AVDELNING I

ÖSYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH Õ DEFINITIONER OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

ê 2000/12/EG, Art. 2.1–2 (anpassad)

Artikel 1

1.           Ö Genom Õ Ddetta direktiv gäller Ö fastställs bestämmelser Õ i fråga om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut Ö och om den finansiella tillsynen över sådana institut Õ och är tillämpligt på alla kreditinstitut.

2.           Artiklarnael Ö 39 Õ och 52-56 Ö kapitel 4.1 i avdelning V skall gälla Õ gäller även för finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i gemenskapen.

3.           De institut som permanent undantagits i punkt 3 Ö enligt artikel 5 Õ, dock inte medlemsstaternas centralbanker, skall behandlas som finansiella institut vid tillämpning av artikellarna 25 och 52-56 Ö 39 och kapitel 4.1 i avdelning V Õ .

ê2000/12/EG, Art. 2.3 (anpassad)

Artikel 2

Detta direktiv Ö skall inte gälla Õ gäller inte Ö följande Õ:

– mMedlemsstaternas centralbanker,.

– pPostgiroinstitut,.

– iI Belgien, ”Institut de Réescompte et de Garantie/Herdiscontering‑ en Waarborginstituut”,.

– iI Danmark, ”Dansk Eksportfinansieringsfond”, ”Danmarks Skibskreditfond” och ”Dansk Landbrugs Realkreditfond”,.

– iI Tyskland, ”Kreditanstalt für Wiederaufbau”, företag som med stöd av ”Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz” är erkända för genomförande av statlig bostadspolitik och som inte huvudsakligen bedriver bankverksamhet samt företag som i enlighet med samma lag anses som allmännyttiga bostadsföretag.

– iI Grekland, ”Ελληνική Τράπεζα Βιομηχανικής Αναπτύξεως,” (Elliniki Trapeza Viomichanikis Anaptyxeos), ”Ταμείο Παρακαταθηκών και Δανείων” (Tamio Parakatathikon kai Danion) och ”Ταχυδρομικό Ταμιευτήριο” (Tachidromiko Tamieftirio),.

– iI Spanien, ”Instituto de Crédito Oficial”,.

– iI Frankrike, ”Caisse des dépots et consignations”,.

– iI Irland, ”credit unions” och ”friendly societies”,.

– iI Italien, ”Cassa Depositi e Prestiti”,.

– iI Nederländerna, ”Nederlandse Investeringsbank voor Ontwikkelings­landen NV”, ”NV Noordelijke Ontwikkelings­maatschappij”, ”NV Industriebank Limburgs Instituut voor Ontwikkeling en Financiering” och ”Overijsselse Ontwikkelings­maatschappij NV”,.

– iI Österrike, företag som är godkända som allmännyttiga byggnadsföretag och ”Österreichische Kontrollbank AG”,.

– iI Portugal, ”Caixas Económicas” som fanns den 1 januari 1986, med undantag av, å ena sidan, dem som blivit aktiebolag samt, å andra sidan, ”Caixa Económica Montepio Geral”,.

– iI Finland, ”Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för industriellt samarbete AB” och ”Kera Oy/Kera AB”,.

– iI Sverige, ”Svenska Skeppshypotekskassan”, samt.

– iI Förenade kungariket, ”National Savings Bank”, ”Commenwealth Development Finance Company Ltd”, ”Agricultural Mortgage Corporation Ltd”, ”Scottish Agricultural Securities Corporation Ltd”, ”Crown Agents for overseas governments and administrations”, ”credit unions” och ”municipal banks”.

ê2003 års anslutningsakt

– iI Lettland, ’krājaizdevu sabiedrības’, företag som är erkända enligt ’krājaizdevu sabiedrību likums’ som kooperativa företag som utför finansiella tjänster enbart för sina medlemmar,.

– iI Litauen, ”kredito unijos” förutom ”Centrinė kredito unija”,.

– iI Ungern, ”Magyar Fejlesztési Bank Rt.” och ”Magyar Export-Import Bank Rt.”,.

– iI Polen, ”Spółdzielcze Kasy Oszczędnościowo – Kredytowe” och ”Bank Gospodarstwa Krajowego”.

ê Direktiv 2004/xx/EG Art. 3.1 (anpassad)

4.         Kommissionen skall enligt förfarandet i artikel 60.2 besluta i fråga om ändringar i förteckningen i punkt 3.

ê 2000/12/EG, Art. 2.5–6 (anpassad)

Artikel 3

1.         Ett Ö eller flera Õ kreditinstitut som fanns i en medlemsstat den 15 december 1977 och som, vid detta datum, var varaktigt underställt en i samma medlemsstat etablerad central företagsenhet som övervakar institutet, får undantas från tillämpning av villkorsbestämmelserna i såväl artikel 6.1 som artiklarna Ö 7 och 11.1 Õ 8 och 59, förutsatt att, senast den 15 december 1979, den nationella lagstiftningen innehåller följande:

a)           Antingen gäller solidariskt ansvar för åtaganden som gjorts av den centrala företagsenheten och dess underställda institut eller också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av den centrala företagsenheten.

b)           Soliditeten och likviditeten hos den centrala företagsenheten och alla dess underställda institut övervakas sammantaget, på grundval av sammanställd redovisning.

c)           Den centrala företagsenhetens verkställande ledning är bemyndigad att utfärda instruktioner till den verkställande ledningen för varje underställt institut.

Vad som sägs i första stycket gäller även lokalt verksamma kreditinstitut, som efter den 15 december 1977 Ö stadigvarande Õ knutits till en central företagsenhet i den mening som anges i första stycket, ifall det är fråga om en normal utvidgning av företagsnätet.

ê Direktiv 2004/xx/EG Art. 3.2 (anpassad)

I fråga om andra kreditinstitut än sådana som etableras på nyligen uppdämt vattenområde eller som tillkommit genom uppdelning eller sammanslagning av befintliga institut, organisatoriskt beroende av eller underordnade den centrala företagsenheten, får kommissionen enligt förfarandet i artikel 60.2 Ö 150 Õ utfärda ytterligare bestämmelser om tillämpningen av andra stycket, inbegripet beslut om upphävande av undantag enligt första stycket, i fall då den finner att anknytningen av nya institut, som drar fördel av bestämmelserna i andra stycket, kan påverka konkurrensen negativt.

ê 2000/12/EG, Art. 2.5–6 (anpassad)

2.         Ett kreditinstitut som, enligt vad som sägs Ö avses Õ i punkt 5 Ö 1 Õ första stycket, är underställt en i samma medlemsstat etablerad central företagsenhet, får också undantas från tillämpningen av artiklarna Ö 9 och 10 Õ 5, 40-51 och 65 Ö samt även kapitel 2.2–6 och 3 i avdelning V, Õ, under förutsättning, utan att tillämpningen av nämnda bestämmelser på den centrala företagsenheten påverkas, att helheten bestående av den centrala företagsenheten och underställda institut omfattas av nämnda Ö dessa Õ bestämmelser på gruppnivå

Om undantag görs, skall artiklarna Ö 16, 23, 24, 25, 26.1–3, 28 och 29–37 Õ 13, 18, 19, artikel 20.1-20.6 samt artiklarna 21 och 22 tillämpas på den centrala företagsenhetens och de underställda institutens sammantagna rörelse.

ê2000/12/EG Art. 1 (anpassad)

Artikel 4

Definitioner

I detta direktiv avses med Ö används följande beteckningar med de betydelser som här anges: Õ

ê2000/28/EG Art. 1.1–5 (anpassad)

(1) kreditinstitut:

a)      ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning, eller

b)      ett institut för elektroniska pengar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/46/EG av den 18 september 2000 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet,[20].

            Vid tillämpningen av tillsyn på gruppnivå skall kreditinstitut enligt första stycket samt privata eller offentliga företag som omfattas av definitionen i första stycket och som är auktoriserade i ett tredje land betraktas som kreditinstitut.

            Vid tillämpningen av tillsyn och kontroll av stora exponeringar skall kreditinstitut enligt första stycket samt filialer till ett sådant kreditinstitut i tredje land, privata och offentliga företag samt deras filialer, som motsvarar definitionen i första stycket och som är auktoriserade i ett tredje land betraktas som kreditinstitut.

(2) auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form innebärande en rätt för kreditinstitut att driva verksamhet.

(3) filial: ett driftställe som utgör en legalt beroende del av ett kreditinstitut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i kreditinstitut. samtliga de driftställen som i en medlemsstat är inrättade av ett kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat skall anses utgöra en enda filial.

(4) behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över kreditinstitut,.

(5) finansiella institut: företag som inte är kreditinstitut men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 i bilaga I,.

òny

(6) institut: vid tillämpning av avsnitten 2–3 i kapitel 2 i avdelning V, institut enligt definitionen i [artikel 2.3 i rådets direktiv 93/6/EEG][21].

ê2000/12/EG Art. 1.6–8 (anpassad)

(7) Ö hemmedlemsstat Õ hemland: den medlemsstat i vilken ett kreditinstitut har blivit auktoriserat i enlighet med artiklarna 4-11 Ö 6–9 och 11–14,. Õ

(8) Ö värdmedlemsstat Õ värdland: den medlemsstat i vilken ett kreditinstitut har en filial eller där det tillhandahåller tjänster,.

(9) ägarkontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag, så som definierats i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG eller ett motsvarande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.

ê2002/87/EG Art. 29.1 a (anpassad)

ðny

(10) ägarintresse: vid tillämpningen av Ö punkterna o och p i artiklarna 57.2 och 71–73 samt kapitel 4 i avdelning VÕ gruppbaserad tillsyn och vid tillämpningen av artikel 34.2.15 och 34.2.16, ägarintresse i den mening som avses i artikel 17 första meningen i Ö rådets Õ direktiv 78/660/EEG[22] eller direkt eller indirekt innehav av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

ê2000/12/EG Art. 1.10–13 (anpassad)

(11) kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av Ö detta Õ företaget.

startkapital: kapital så som definierats i artikel 34.2.1 och artikel 34.2.2

(12) moderföretag:

a)      ett moderföretag så som definierats i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG,.

b)      Vid tillämpningen av gruppbaserad tillsyn och kontrollen av stora exponeringar Ö artiklarna 71–73 samt kapitel 2.5 och 4 i avdelning V Õ skall ett moderföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag som enligt de behöriga myndigheternas bedömning utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag betraktas som moderföretag.

(13) dotterföretag:

a)      ett dotterföretag så som definierats i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG,.

b)      Vid tillämpningen av gruppbaserad tillsyn och kontrollen av stora exponeringar Ö artiklarna 71–73 samt kapitel 2.5 och 4 i avdelning V Õ skall ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag som enligt de behöriga myndigheternas bedömning utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag betraktas som moderföretag.

Ett dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som ett dotterföretag till Ö det Õ moderföretag som är överordnat dessa företag.

òny

(14) moderkreditinstitut i en medlemsstat: ett kreditinstitut som har ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett sådant institut, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat kreditinstitut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat, och i vilket inget annat kreditinstitut i samma medlemsstat har något ägarintresse.

(15) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

(16) moderkreditinstitut inom EU: ett moderkreditinstitut i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat, och i vilket inget annat kreditinstitut i någon medlemsstat har något ägarintresse.

(17) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som auktoriserats i någon medlemsstat,

ê2000/12/EG Art. 1.14–18 (anpassad)

zon A:  alla medlemsstater och alla de andra länder som är fullvärdiga medlemmar av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt de länder som slutit särskilda låneavtal med Internationella valutafonden (IMF) inom ramen för fondens Allmänna låneprogram (GAB). Varje land som lägger om sin utlandsskuld skall dock uteslutas ur zon A under en period av fem år.

zon B:  alla länder som inte ingår i zon A.

kreditinstitut i zon A:   alla kreditinstitut som är auktoriserade i medlemsstaterna, i enlighet med artikel 4, inklusive deras filialer i tredje land, samt alla privata och offentliga företag som omfattas av definitionen i punkt 1 första stycket och som är auktoriserade i andra länder inom zon A, inklusive deras filialer,

kreditinstitut i zon B:   alla privata och offentliga företag som är auktoriserade utanför zon A och som omfattas av definitionen i punkt 1 första stycket, inklusive deras filialer inom gemenskapen,

icke-banksektorn: alla andra låntagare än kreditinstitut, så som definierade i punkterna 16 och 17, centralregeringar och centralbanker, regionregeringar och lokala myndigheter, Europeiska gemenskaperna, Europeiska investeringsbanken samt multilaterala utvecklingsbanker så som definierats i punkt 19,

ê2004/69/EG Art. 1 (anpassad)

multilaterala utvecklingsbanker: Världsbanken (International Bank for Reconstruction and Development), International Finance Corporation, Inter-American Development Bank, Asian Development Bank, African Development Bank, Council of Europe Resettlement Bank, Nordiska Investeringsbanken, Caribbean Development Bank, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, Europeiska investeringsfonden, och Inter-American Investment Corporation Ö och Organisationen för multilaterala investeringsgarantier (MIGA) Õ .

ê2000/12/EG Art. 1.20

poster utanför balansräkningen, betecknade högrisk, medelrisk, medellågrisk, och lågrisk: sådana poster som beskrivits i artikel 43.2 och som är uppräknade i bilaga II.

òny

(18) offentliga organ: icke-kommersiella administrativa organ som är ansvariga inför nationella regeringar eller delstatliga eller lokala självstyrelse­organ och myndigheter eller myndigheter som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning utövar samma ansvar som delstatliga och lokala myndigheter.

ê2002/87/EG Art. 29.1 b (anpassad)

(19) finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen är kreditinstitut eller finansiella institut, varvid minst ett av dotterföretagen skall vara ett kreditinstitut, och som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat[23]

(20) holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett finansiellt holdingföretag, ett kreditinstitut eller ett finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet i den mening som avses i direktiv 2002/87/EG, och som har minst ett kreditinstitut bland sina dotterföretag.

ê2000/12/EG Art. 1.23 (anpassad)

(21) företag som tillhandahåller Ö anknutna Õ tjänster anknutna till bankverksamhet: ett företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller bedriva annan liknande verksamhet som har samband med ett eller flera kreditinstituts huvudsakliga verksamhet,.

òny

(22) operativ risk: risken för förluster till följd av icke ändamålsenliga eller inte fungerande interna förfaranden, mänskliga fel, system eller yttre händelser, inbegripet rättsliga risker.

ê2000/12/EG Art. 1.24 (anpassad)

exponeringar vid tillämpningen av artiklarna 48, 49 och 50: de tillgångsposter och poster utanför balansräkningen som avses i artikel 43 och i bilagorna 2 och 4 utan tillämpning av de vikttal eller risknivåer som anges där. Sådana risker som avses i bilaga IV beräknas enligt en av de metoder som anges i bilaga III, utan tillämpning av viktning för motpartsrisk. Alla poster som i sin helhet täcks av eget kapital får med de behöriga myndigheternas medgivande undantas från definitionen av exponeringar under förutsättning att detta egna kapital inte ingår i beräkningen av kapitaltäckningsgraden eller andra beräkningskvoter för övervakning som fastställts i detta direktiv samt i annan gemenskapslagstiftning. Exponeringar omfattar inte följande poster:

– Vid valutatransaktioner: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under två dygn efter betalning,

– vid köp eller försäljning av värdepapper: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller värdepapperen har levererats.

òny

(23) centralbanker: Om inte annat anges, avses även Europeiska centralbanken.

(24) utspädningsrisk: risken för att beloppet av en fordran minskas på grund av krediteringar, kontant eller i annan form, till gäldenären.

(25) sannolikhet för fallissemang (PD – ”probability of default”): sannolikheten för en motparts fallissemang under en ettårsperiod.

(26) förlust: ekonomisk förlust, däribland även väsentliga diskonterings­effekter och väsentliga direkta eller indirekta kostnader vid inkassering av instrumentet.

(27) förlust vid fallissemang (LGD – ”loss given default”): kvoten mellan förlusten på en exponering till följd av en motparts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden för detta.

(28) konverteringsfaktor: vid ett åtagande som omfattas av en aviserad kreditlimit, den andel av det vid ett tillfälle outnyttjade beloppet av limiten som kommer att vara utnyttjad och utestående i händelse av fallissemang.

(29) förväntad förlust (EL – ”expected loss”): kvoten av det belopp som förväntas gå förlorat av en exponering till följd av möjligt fallissemang för en motpart eller utspädning under en ettårsperiod och det belopp som blir utestående vid fallissemang.

(30) kreditriskreducering: en teknik som används av kreditinstitut för att minska den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar som kreditinstitut fortfarande innehar.

(31) förbetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett kreditinstituts exponering följer av att kreditinstitutet förvärvat rätten att, i händelse av en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få överförda, förvärva eller behålla vissa tillgångar eller belopp eller att minska beloppet för exponeringen till, eller ersätta den med, det belopp som motsvarar skillnaden mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en fordran på kreditinstitutet.

(32) obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett kreditinstituts exponering följer av att tredje man åtagit sig att betala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang, eller om andra särskilt angivna händelser inträffar.

(33) repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som omfattas av definitionen av ”repa” eller ”omvänd repa” i [artikel 3 m i direktiv 93/6/EEG].

(34) värdepappers‑ eller råvarulån: varje transaktion som omfattas av definitionen av ”värdepappers‑ eller råvarulån” (inlåning och utlåning) i [artikel 3 n i direktiv 93/6/EEG].

(35) kontantliknande instrument: ett insättningsbevis eller liknande instrument som utfärdats av det utlånande kreditinstitutet.

(36) värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i trancher, och som har följande egenskaper:

a)      Betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av exponeringen eller gruppen av exponeringar.

b)      Prioriteringen av trancherna avgör hur förluster fördelas under den tid transaktionen eller programmet pågår.

(37) traditionell värdepapperisering: värdepapperisering vid vilken de exponeringar som värdepapperiseras överförs ekonomiskt till ett specialföretag för värdepapperisering som utfärdar värdepapper. Detta skall ske genom att ägandet av de värdepapperiserade tillgångarna överförs från det kreditinstitut som är originator eller genom sekundärt deltagande. De utfärdade värdepapperen medför inga betalningsförpliktelser för det kreditinstitut som är originator.

(38) syntetisk värdepapperisering: värdepapperisering vid vilken uppdelningen på trancher görs genom kreditderivat eller garantier, medan gruppen av exponeringar inte avlägsnas från balansräkningen för det kreditinstitut som är originator.

(39) tranch: genom avtal fastställt segment av den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar, varvid en position i segmentet medför större eller mindre risk för kreditförlust än en position på samma belopp i varje annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd som ges av tredje man direkt till innehavarna av positioner i segmentet eller i andra segment.

(40) position i värdepapperisering: exponering mot en värdepapperisering.

(41) originator: endera av följande:

a)      En enhet som, själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värdepapperiseras.

b)      En enhet som förvärvar tredje mans exponeringar, tar upp dem i sin balansräkning och därefter värdepapperiserar dem.

(42) medverkande institut: ett kreditinstitut, annat än det kreditinstitut som är originator, som upprättar och förvaltar ett tillgångsbaserat certifikatprogram eller någon annan värdepapperisering som förvärvar exponeringar från tredje man.

(43) kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, genom vilket kreditkvaliteten hos en position i en värdepapperisering förbättras i förhållande till om ingen förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher i värdepapperiseringen, och andra slag av kreditriskskydd.

(44) specialföretag för värdepapperisering (specialföretag): ett aktiebolag eller annan juridisk person, annan än ett kreditinstitut, som inrättats för att genomföra en eller flera värdepapperiserings­transaktioner, vars verksamhet inte går utöver vad som krävs för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utformad för att särskilja specialföretagets förpliktelser från det kreditinstitut som är originator, och där de personer som har vinstintresse i företaget har obegränsad rätt att pantsätta eller omsätta dessa intressen.

ê 2000/12/EG, Art. 1.25–27 (anpassad)

(45) grupp av kunder med inbördes anknytning:

a)      två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt därför att någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över den eller de andra, eller

b)      Ö två eller flera fysiska eller juridiska personer som, Õ de utan att stå i sådant förhållande som avses i första strecksatsen, har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av ekonomiska problem Ö och därför skall betraktas som en helhet ur risksynpunkt Õ .

(46) nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom Ö på något av följande sätt: Õ

a)      äÄgarintresse, innebärande Ö i form av Õ ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20% eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag, eller.

b)      kKontroll, innebärande förbindelse mellan ett moderföretag och ett dotterföretag i alla de fall som omfattas av artikel 1.1 och 1.2 i direktiv 83/349/EEG, eller en likartad förbindelse mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag. Varje dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som dotterföretag till moderföretaget vilket står över dessa företag.

c)      Som nära förbindelse skall även anses en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer Ö Det förhållandet att båda eller alla dessa personer Õ kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma person Ö tredje man Õ .

(47) erkända börser: skall avse börser som har erkänts Ö som sådana Õ av de behöriga myndigheterna och som Ö uppfyller följande kriterier: Õ

a)      ÖDe Õ verkar regelbundet,.

b)      ÖDe Õ har regler som har utfärdats eller godkänts av lämpliga myndigheter i börsens hemland, i vilka villkoren för börsens verksamhet, villkoren för tillträde till börsen samt de villkor som ett kontrakt måste uppfylla innan det kan omsättas på börsen anges,.

c)      ÖDe Õ har ett clearingförfarande som innebär att Ö genom vilket Õ kontrakt angivna i bilaga IV blir Ö är Õ föremål för dagliga marginalsäkerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning ger ett lämpligt skydd.

ê2000/12/EG Art. 3 (anpassad)

Artikel 5

Förbud för företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel

Medlemsstaterna skall förbjuda personer eller företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel.

ÖFörsta stycket Õ Förbudet skall inte gälla mottagande av insättningar eller andra medel i fall då återbetalningsskyldigheten åvilar en medlemsstat eller dess regionala eller lokala myndigheter eller offentliga internationella organ i vilka en eller flera medlemsstater ingår, inte heller i fall som är särskilt omfattade av nationell lagstiftning eller av regler antagna av gemenskapen, allt under förutsättning att verksamheten är underkastad regler och övervakning till skydd för insättare och investerare.

ê2000/12/EG (anpassad)

AVDELNING II

VILLKOR FÖR RÄTTEN ATT STARTA OCH DRIVA VERKSAMHET I KREDITINSTITUT OCH FÖR UTÖVANDE AV SÅDAN VERKSAMHET

ê2000/12/EG Art. 4 (anpassad)

è1 Direktiv 2004/xx/EG Art. 3

Artikel 6

Tillstånd

Medlemsstaterna skall föreskriva att kreditinstitut skall ha erhållit auktorisation innan de inleder sin verksamhet. Medlemsstaterna skall Ö , utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 7–9, 11 och 12, Õ fastställa de villkor som skall gälla för auktorisationen om inte annat följer av artikel 5-9 och anmäla dem till è1 kommissionenç.

ê2000/12/EG Art. 8 (anpassad)

Artikel 7

Verksamhetsplan och organisationsstruktur

Medlemsstaterna skall föreskriva att det till varje ansökan om auktorisation skall fogas en verksamhetsplan i vilken bl.a. den tilltänkta verksamhetsinriktningen skall anges och institutets organisationsstruktur beskrivas.

ê2000/12/EG, Art. 9 (anpassad)

Artikel 8

Ekonomiska behov

Medlemsstaten får inte föreskriva att det vid prövning av en auktorisationsansökan skall tas hänsyn till marknadens ekonomiska behov.

ê2000/12/EG Art. 5.1 (anpassad)

Artikel 9

Startkapital

1.           Oberoende av de villkor som gäller enligt andra allmänt tillämpliga bestämmelser i nationell lag, skall de behöriga myndigheterna inte bevilja auktorisation i fall då kreditinstitutet inte har en särskild egen kapitalbas eller då startkapitalet är mindre än fem miljoner euro.

ê2000/12/EG Art. 1.11 (anpassad)

sStartkapital:et Ö skall omfatta Õ kapital Ö och reserver som avses Õ så som definierats i artikel Ö 57 a–b Õ 34.2.1 och artikel 34.2.2.

ê 2000/12/EG, Art. 5.1–2 (anpassad)

Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut, som inte uppfyller villkoren som rör en särskild egen kapitalbas och som existerade den 15 december 1979, får fortsätta att driva verksamhet. De får befria dessa företag från skyldighet att uppfylla villkoren enligt artikel Ö 11 Õ 6.1 första stycket.

2.           Medlemsstaterna får Ö, om följande villkor är uppfyllda, Õ dock bevilja auktorisation för särskilda kategorier av kreditinstitut, vars startkapital uppgår till mindre belopp än som Ö anges Õ föreskrivs i punkt 1. I sådana fall skall

a)      sStartkapitalet Ö skall Õ uppgå till minst en miljon euro,.

b)      mMedlemsstaten Ö skall Õ göra anmälan till kommissionen om skälen för Ö utnyttjandet av denna möjlighet Õ undantag från denna punkt,.

c)      vid offentliggörandet av listor enligt artikel 11, nNamnen på kreditinstituten Ö skall Õ efterföljas av en not om att de inte uppfyller kravet på startkapital enligt punkt 1 Ö i den lista som avses i artikel 14. Õ

ê2000/12/EG Art. 5.3–7 (anpassad)

Artikel 10

1.         Ett kreditinstituts kapitalbas får inte understiga beloppet för det startkapital som enligt punkterna 1 och 2 krävs Ö enligt artikel 9 Õ vid tidpunkten för auktorisation av institutet.

2.         Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut, som existerade den 1 januari 1993, och vars kapitalbas inte uppnådde den nivå för startkapital som föreskrivs i Ö artikel 9 Õ punkterna 1 och 2, får fortsätta att driva verksamhet. I sådant fall får kapitalbasen inte tillåtas understiga den högsta beloppsnivå som uppnåtts efter den 22 december 1989.

3.         Om ägarkontrollen över ett sådant kreditinstitut som avses i punkt Ö 2 Õ 4 övertas av en annan fysisk eller juridisk person än den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, måste institutets Ö kredit­institutets Õ kapitalbas motsvara lägst den nivå som enligt punkterna 1 och 2 är föreskriven Ö anges Õ för startkapital Ö i artikel 9 Õ .

4.         Under särskilda förhållanden och med behöriga myndigheters samtycke, får, vid fusion mellan två eller flera kreditinstitut som avses i punkt 4 Ö 2 Õ , kapitalbasen för det genom fusion bildade institutet Ö kreditinstitutet Õ inte tillåtas underskrida summan av kapitalbaserna för de sammanslagna instituten kreditinstituten vid tidpunkten för fusionen, intill dess de i punkterna 1 och 2 föreskrivna Ö artikel 9 angivna Õ nivåerna har uppnåtts.

5.         Om kapitalbasen nedgått i fall som sägs i punkterna Ö 1, 2 och 4 Õ 3, 4 och 6, får behöriga myndigheter, då förhållandena motiverar det, medge ett kreditinstitut att inom viss tid vidta rättelse eller upphöra med sin verksamhet.

ê2000/12/EG, Art. 6 (anpassad)

Artikel 11

Ansvar för ledning och lokalisering av kreditinstitutets centrala administration

1.           De behöriga myndigheterna skall bevilja auktorisation endast under förutsättning att verksamheten i kreditinstitutet effektiv Ö i praktiken Õ leds av minst två personer.

Ö De Õ Myndigheterna får inte bevilja auktorisation om dessa personer inte är tillräckligt väl ansedda eller saknar tillräcklig erfarenhet för att kunna fullgöra sina uppgifter.

2.           Medlemsstaterna skall kräva följande:

a)      Kreditinstitut som är juridiska personer och som enligt sin nationella lagstiftning har ett stadgeenligt säte skall ha sitt huvudkontor i samma medlemsstat som sitt stadgeenliga säte.

b)      Andra kreditinstitut skall ha sitt huvudkontor i den medlemsstat som auktoriserat institutet och i vilken de faktiskt bedriver sin verksamhet.

ê2000/12/EG Art. 7 (anpassad)

Artikel 12

Aktieägare och medlemmar

1.           De behöriga myndigheterna får inte bevilja auktorisation för verksamhet i kreditinstitut Ö om Õ förrän de Ö inte Õ fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av sådana innehav.

Vid Ö fastställandet av Õ tillämpning av begreppet kvalificeratde innehav på Ö inom ramen för Õ denna artikel, skall beaktas vad som i artikel 7 Ö 92 Õ i Ö Europaparlamentets och Õ rådets direktiv 88/627/EEG[24] 2001/34/EG[25] sägs om rösträtter.

2.           De behöriga myndigheterna skall vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut, bedömer att lämpligheten hos aktieägare eller medlemmar som aves i första stycket inte är tillfredsställande.

3.           Om det dessutom finns nära förbindelser mellan kreditinstitut och andra fysiska eller juridiska personer skall de behöriga myndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

De behöriga myndigheterna skall också vägra tillstånd om lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser Ö och andra författningar Õ i ett tredjeland, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer till vilka kreditinstitutet har nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser, hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

De behöriga myndigheterna skall kräva att kreditinstituten förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande skall kunna övervaka att bestämmelserna i denna punkt efterlevs.

ê2000/12/EG, Art. 8–9 (anpassad)

Artikel 8

Verksamhetsplan och organisationsstruktur

Medlemsstaterna skall föreskriva att det till varje ansökan om auktorisation skall fogas en verksamhetsplan i vilken bl.a. den tilltänkta verksamhetsinriktningen skall anges och institutets organisationsstruktur beskrivas.

Artikel 9

Ekonomiska behov

Medlemsstaten får inte föreskriva att det vid prövning av en auktorisationsansökan skall tas hänsyn till marknadens ekonomiska behov.

ê2000/12/EG, Art. 10 (anpassad)

Artikel 13

Vägran av auktorisation

När auktorisation vägras skall beslutet motiveras och skälen ges sökanden till känna inom sex månader från det att ansökningen gjordes eller, om den då var ofullständig, från det att sökanden givit in sådan kompletterande information som krävs för beslut. Under alla förhållanden skall beslut fattas inom tolv månader från det att ansökningen mottagits.

ê2000/12/EG, Art. 11 (anpassad)

Artikel 14

Anmälan av auktorisation till kommissionen

Varje auktorisation skall anmälas till kommissionen.

Ö Namnen på v Õ Varje enskilt kreditinstitut Ö som har beviljats auktorisation Õ skall uppföras på en lista. som k Kommissionen skall offentliggöra Ö denna lista Õ i Europeiska Ö unionens Õ gemenskapernas officiella tidning och hålla Ö den Õ aktuell.

ê2000/12/EG Art. 12 (anpassad)

Artikel 15

Samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater

1.         ÖDen behöriga myndigheten skall, innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut, samrådaÕ Samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten skall ske innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut som Ö i följande fall: Õ

Öa) Kreditinstitutet i fråga Õ är dotterföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i en annan medlemsstat,.

Öb) Kreditinstitutet i fråga Õ är Ö syskonföretag Õ dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller.

Ö (c)  Kreditinstitutet i fråga Õ står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut auktoriserat i en annan medlemsstat.

ê2002/87/EG Art. 29.2 (anpassad)

2.         Ö Den behöriga myndigheten skall, innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut, samråda Õ Samråd med den behöriga myndighet Ö i den andra berörda medlems­staten Õ som har ansvar för tillsynen över försäkringsföretag eller värdepappersföretag skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut som Ö i följande fall: Õ

a)      ÖKreditinstitutet i fråga Õ är dotterföretag till ett försäkringsföretag Ö eller ett värdepappers­företag Õ som är auktoriserat i gemenskapen,.

b)      ÖKreditinstitutet i fråga Õ är dotterföretag till moderföretaget Ö syskonföretag Õ till ett försäkringsföretag Ö eller ett värdepappersföretag Õ som är auktoriserat i gemenskapen,.

c)      ÖKreditinstitutet i fråga Õ står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett försäkringsföretag Ö eller ett värde­pappers­företag Õ som är auktoriserat i gemenskapen.

3.         De relevanta behöriga myndigheter som avses i första och andra stycket Ö punkterna 1 och 2 Õ skall samråda med varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenheten hos chefer som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp. De skall till varandra överlämna alla uppgifter om aktieägarnas lämplighet och ledningens goda anseende och erfarenhet vilka Ö som Õ är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsvillkor.

ê2000/12/EG, Art. 13 (anpassad)

Artikel 16

Filialer till kreditinstitut auktoriserade i andra medlemsstater

Ett värdland Ö En värdmedlemsstat Õ får, i fråga om filialer till kreditinstitut som är auktoriserade i andra medlemsstater, inte kräva vare sig auktorisation eller särskilt tillskjutet kapital. Beträffande etablering och tillsyn av sådana filialer skall bestämmelserna i Ö artiklarna 22, 25, 26.1–3, 29–37 och 40 Õ artikel 17, artikel 20.1-20.6 samt artiklarna 22 och 26 gälla.

ê2000/12/EG Art. 14 (anpassad)

Artikel 17

Återkallelse av auktorisation

1.           De behöriga myndigheterna får återkalla en auktorisation, som beviljats ett kreditinstitut endast under förutsättning att institutet

a)      inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, eller uttryckligen avstår från auktorisationen, eller inte Ö har Õ bedrivit någon verksamhet på minst sex månader, om Ö den berörda medlems­staten inte har infört bestämmelser om att auktorisationen skall upphöra att gälla Õ i sådana fall auktorisationen ändå förlorar sin verkan enligt medlemsstatens bestämmelser,

b)      har utverkat auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat sätt i strid med gällande regler,

c)      inte längre uppfyller de villkor som gäller för auktorisationen,

d)      inte längre har tillräcklig kapitalbas eller inte längre kan förväntas komma att fullgöra sina skyldigheter gentemot borgenärerna, särskilt då det inte längre föreligger säkerhet för anförtrodda medel, eller

e)      omfattas av något annat fall där det i nationell lag föreskrivs att auktorisationen skall återkallas.

2.           En återkallelse av en auktorisation skall motiveras och skälen ges dem till känna som berörs av beslutet;. sSådana återkallelser skall anmälas till kommissionen.

ê2000/12/EG, Art. 15 (anpassad)

Artikel 18

Firma

Ett kreditinstitut får i sin verksamhet, oavsett vilka regler som gäller Ö i värdmedlemsstaten Õ beträffande användningen av orden ”bank”, ”sparbank” och andra banknamn som kan förekomma i värdmedlemsstaten, inom gemenskapens hela område använda samma firma som institutet brukar i den medlemsstat, i vilken huvudkontoret finns. Om det föreligger risk för förväxling får värdmedlemsstaten i förtydligande syfte föreskriva att firman skall förses med ett förklarande tillägg.

ê2000/12/EG Art. 16.1 (anpassad)

Artikel 19

Kvalificerat innehav i ett kreditinstitut

1.           Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk person, som avser att förvärva, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, underrättar behöriga myndigheter om storleken av det tilltänkta innehavet.

Underrättelse skall lämnas även av den som avser att öka sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att uppgå till 20 %, 33 % eller 50 %, eller så att kreditinstitutet kommer att få ställning av dotterföretag.

Med förbehåll för bestämmelserna i Ö Utan att det påverkar tillämpningen av Õ punkt 2 skall de behöriga myndigheterna ha rätt att, inom en tid av högst tre månader från det att underrättelse enligt föregående stycke Ö första och andra styckena Õ gjorts, motsätta sig förvärvet, om de, med hänsyn till behovet av sund och ansvarfull ledning av kreditinstitut, bedömer att lämpligheten inte är tillfredsställande hos Ö personen i fråga Õ de personer som avses i föregående stycke. Om myndigheterna inte motsätter sig förvärvet, får de föreskriva en viss tid inom vilken Ö det Õ förvärvet skall vara genomfört.

ê2002/87/EG Art. 29.3 (anpassad)

2.           Om Ö den person som avser att förvärva Õ köparen av det innehav som avses i punkt 1 är ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, eller moderföretag till ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat, och om det företag Ö kreditinstitut Õ som köparen vill förvärva ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett dotterföretag till köparen eller hamna under dennas ägarkontroll, skall bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som avses Ö föreskrivs Õ i artikel Ö 15 Õ 12.

ê2000/12/EG Art. 16.3 (anpassad)

Artikel 20

3. Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk person, som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, underrättar behöriga myndigheter om storleken av innehavet. Underrättelse skall lämnas även av den som avser att minska sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans andelen av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20 %, 33 % eller 50 % eller så att kreditinstitutets ställning som dotterföretag skulle upphöra.

ê2000/12/EG Art. 16.4–6 (anpassad)

Artikel 21

14.         Ett kreditinstitut skall, då det får kännedom därom, underrätta behöriga myndigheter om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i institutets kapital som får till följd att innehaven överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i Ö artiklarna 19.1 och 20 Õ punkterna 1 och 3 underrätta de behöriga myndigheterna Ö därom Õ.

Varje kreditinstitut skall också, minst en gång om året, underrätta behöriga myndigheter om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, så som framgår t.ex. av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma om aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för börsregistrerade bolag.

25.         Medlemsstaterna skall, i fall då de personer som avses i Ö artikel 19.1 Õ punkt 1, utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av institutet, föreskriva skyldighet för behöriga myndigheter att vidta åtgärder. Sådana åtgärder får bl.a. bestå i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder skall vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer, som underlåter att lämna sådana underrättelser, som avses i Ö artikel 19.1 Õ punkt 1. Om aktier eller andelar har förvärvats trots att behöriga myndigheter har motsatt sig förvärvet, skall medlemsstaterna, oavsett de åtgärder som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster skall vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

36.         Vid Ö fastställandet av Õ tillämpning av begreppet kvalificerat innehav och andra nivåer av ägande Ö som avses Õ i denna artikel, skall beaktas vad som i artikel 7 Ö 92 Õ i direktiv 88/627/EEG Ö 2001/34/EG Õ sägs om rösträtter.

ê2000/12/EG, Art. 17 (anpassad)

ðny

Artikel 22

Rutiner för intern kontroll

1.           Hemländernas behöriga myndigheter skall kräva att varje kreditinstitut tillämpar sunda rutiner för administration, redovisning och erforderlig intern kontroll. ðhar effektiva styrformer, som bl.a. omfattar en tydlig organisations­struktur med en väl definierad, överblickbar och konsekvent ansvarsfördelning, effektiva metoder för att identifiera, hantera, övervaka och rapportera de risker som kreditinstitutet är, eller skulle kunna bli, exponerat för och tillfredsställande rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden för administration och redovisning. ï

2.           De styrformer, metoder och rutiner som avses i punkt 1 skall omfatta hela verksamheten och stå i proportion till arten och omfattningen av kreditinstitutets verksamheter och till deras komplexitets­grad. De tekniska kriterierna i bilaga V skall beaktas.

ê2000/12/EG

AVDELNING III

BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

ê2000/12/EG (anpassad)

ÖAvsnitt 1 Kreditinstitut Õ

ê2000/12/EG Art. 18 (anpassad)

Artikel 23

Kreditinstitut

Medlemsstaterna skall svara för att de verksamheter som anges i bilaga I får bedrivas inom det egna territoriet så som sägs i artiklarna Ö 25, 26.1–3, 28.1–2 och 29–37 Õ 20.1-20.6, 21.1, 21.2 och artikel 22, antingen genom etablering av en filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster, av varje kreditinstitut som är auktoriserat och underkastat tillsyn av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat, förutsatt att verksamheterna omfattas av auktorisationen.

ê2000/12/EG (anpassad)

Ö Avsnitt 2 Finansiella institut Õ

ê2000/12/EG Art. 19 första och tredje styckena (anpassad)

Artikel 24

Finansiella institut

1.           Medlemsstaterna skall också tillse att alla verksamheter som anges i bilaga I får bedrivas inom det egna territoriet så som sägs i Ö artiklarna 25, 26.1–3, 28.1–2 och 29–37 Õ artikel 20.1-20.6, 21.1, 21.2 och i artikel 22, antingen genom etablering av en filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster, av varje finansiellt institut från en annan medlemsstat, i fall då institutet antingen är dotterföretag till ett kreditinstitut eller ägs gemensamt av två eller flera kreditinstitut, vars stadgar eller bolagsordning tillåter sådan verksamhet och vilka uppfyller samtliga av följande villkoren:

a)      Moderföretaget eller moderföretagen Ö skall vara Õ är auktoriserade som kreditinstitut i den medlemsstat vars lag gäller för Ö det finansiella institutet Õ dotterföretaget.

b)      De ifrågavarande verksamheterna Ö skall faktiskt bedrivas Õ bedrivs inom samma medlemsstats territorium.

c)      Moderföretaget eller moderföretagen Ö skall Õ innehar 90% eller mer av samtliga rösträtter i Ö det finansiella institutet Õ dotterföretaget.

d)      Moderföretaget eller moderföretagen Ö skall Õ har att tillgodose behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av Ö det finansiella institutet Õ dotterföretaget och Ö skall ha Õ har utfäst sig att, med samtycke av vederbörande hemlands Ö hemmedlemsstats Õ behöriga myndigheter, solidariskt svara för de åtaganden som Ö det finansiella institutet Õ dotterföretaget gjort.

e)      Ö Det finansiella institutet skall Õ Dotterföretaget omfattas effektivt, särskilt med avseende på de ifrågavarande verksamheterna, av gruppbaserad tillsyn, som moderföretaget eller vart och ett av moderföretagen är föremål för i enlighet med artikel 52-56 Ö kapitel 4.1 i avdelning V Õ, i synnerhet beträffande beräkning av kapitaltäckningsgrad, kontroll av större engagemang och begränsning av innehav så som föreskrivits i artikel Ö 120 Õ 50.

Hemlandets Ö Hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter skall intyga och lämna Ö det finansiella institutet Õ dotterföretaget bevis om att de nu angivna villkoren är uppfyllda. Beviset skall utgöra en del av den underrättelse som avses i artiklarna Ö 25 och 28 Õ 20.1-20.6, 21.1 och 21.2.

Hemlandets Ö Hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter skall svara för att tillsyn av Ö det finansiella institutet Õ dotterföretaget sker i enlighet med artikel 5.3 samt artiklarna Ö 10.1, 19–22, 40, 42–52 och 54 Õ 16, 17, 26, 28, 29, 30 och 32.

ê2000/12/EG Art. 19 sjätte stycket (anpassad)

2.           Om ett finansiellt institut som avses i Ö punkt 1 första stycket Õ denna artikel inte längre uppfyller alla de föreskrivna villkoren, skall hemlandet Ö hemmedlemsstaten Õ underrätta värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter. Värdlandets Ö Värdmedlemsstatens Õ lagar skall då gälla för det finansiella institutets verksamhet i värdlandet Ö värdmedlemsstaten Õ .

ê2000/12/EG Art. 19 fjärde stycket (anpassad)

3.           Bestämmelserna i Ö punkterna 1 och 2 Õ denna artikel skall i tillämpliga delar gälla för dotterföretag till Ö sådana finansiella institut som avses i punkt 1 första stycket Õ. Därvid skall ”kreditinstitut” läsas som ”finansiella institut som uppfyller de i artikel 19 föreskrivna villkoren” och ”auktorisation” läsas som ”stadgar eller bolagsordning”.

ê2000/12/EG Art. 19 femte och sjätte styckena (anpassad)

Artikel 20.3 andra stycket skall läsas som:

”Hemlandets behöriga myndigheter skall också lämna uppgift om storleken av det dotterägda finansiella institutets kapitalbas och om den konsoliderade kapitaltäckningsgraden för det kreditinstitut som är dess moderföretag.”

Om ett finansiellt institut som avses i denna artikel inte längre uppfyller alla de föreskrivna villkoren, skall hemlandet underrätta värdlandets behöriga myndigheter. Värdlandets lagar skall då gälla för det finansiella institutets verksamhet i värdlandet.

ê2000/12/EG (anpassad)

ÖAvsnitt 3 Utövande av etableringsrätten Õ

ê2000/12/EG Art. 20.1, 20.2 och 20.3 första och andra styckena (anpassad)

Artikel 25

Utövande av etableringsrätten

1.           Ett kreditinstitut som önskar etablera en filial på en annan medlemsstats territorium skall underrätta hemlandets Ö hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter därom.

2.           Medlemsstaterna skall föreskriva skyldighet för varje kreditinstitut, som önskar etablera en filial i en annan medlemsstat, att vid underrättelse enligt punkt 1 lämna uppgifter om följande:

a)      Den medlemsstat på vars territorium etableringen avses ske.

b)      En verksamhetsplan som anger bl.a. filialens tilltänkta affärsverksamhet och organisationsstruktur.

c)      En adress i värdmedlemsstaten där handlingar skall finnas tillgängliga.

d)      Namnen på dem som Ö skall ansvara för Õ leder ledningen av filialens verksamhet.

3.           I andra fall än då de behöriga myndigheterna har anledning att ifrågasätta kreditinstitutens administrativa struktur eller finansiella situation, skall myndigheterna, med beaktande av de tilltänkta verksamheterna, inom tre månader från mottagande av underrättelse enligt punkt 2 översända den erhållna informationen till värdlandets Ö värdmedlems­statens Õ behöriga myndigheter och underrätta det berörda Ö kreditinstitutet Õ institutet.

Hemlandets behöriga myndigheter skall också lämna uppgift om storleken av kreditinstitutets kapitalbas och kapitaltäckningsgrad.

ê2000/12/EG Art. 19 femte stycket (anpassad)

ÖMed avvikelse från andra stycket skall hemmedlems­statensÕ”Hemlandets behöriga myndigheter Ö , när det gäller det fall som avses i artikel 24, Õ skall också lämna uppgift om storleken av det dotterägda finansiella institutets kapitalbas och om den konsoliderade kapitaltäckningsgraden för det kreditinstitut som är dess moderföretag.”

ê2000/12/EG Art. 20.3 tredje stycket (anpassad)

4.           I fall då hemlandets Ö hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter vägrar att översända den i punkt 2 omnämnda informationen till värdlandets Ö värd­medlems­statens Õ behöriga myndigheter, skall skälen härför lämnas till det berörda kreditinstitutet inom tre månader från det att fullständig information föreligger.

En vägran att översända information eller underlåtenhet att lämna besked skall kunna prövas av domstol i hemlandet.

ê2000/12/EG Art. 20.4–7 (anpassad)

Artikel 26

14.         Innan en filial till ett kreditinstitut inleder sin verksamhet skall värdlandets Ö värdmedlems­statens Õ behöriga myndigheter inom två månader från det att Ö den Õ underrättelse Ö som avses i artikel 25 Õ enligt punkt 3 erhållits förbereda tillsyn av kreditinstitutet i enlighet med Ö avsnitt 5 Õ artikel 22 och, om så erfordras, ange under vilka villkor, motiverade av hänsyn till det allmännas bästa, verksamheterna får bedrivas i Ö värdmedlems­staten Õ värdlandet.

25.         Efter underrättelse från värdlandets Ö värd­medlems­statens Õ behöriga myndigheter eller sedan den i punkt 14 angivna fristen löpt ut utan att någon underrättelse erhållits från myndigheterna, får filialen etableras och inleda sin verksamhet.

36.         Om förändringar sker i något avseende som uppgivits i en underrättelse enligt Ö punkterna b, c eller d i artikel 25 Õ, punkt 2 b, c eller d skall kreditinstitutet skriftligen underrätta behöriga myndigheter i Ö hemmedlems­staten och värdmedlems­staten Õ hemlandet och värdlandet. Underrättelse skall lämnas minst en månad innan förändringen sker, så att det blir möjligt för hemlandets Ö hemmedlems­statens Õ behöriga myndigheter att fatta beslut enligt Öartikel 25 Õ punkt 3 och för värdlandets behöriga myndigheter att i anledning av förändringen fatta beslut enligt punkt 14 Ö i denna artikel Õ.

47.         En filial som, i enlighet med bestämmelser i värdlandet Ö värdmedlems­staten, Õ har inlett verksamhet före den 1 januari 1993, skall anses ha blivit föremål för sådant förfarande som föreskrivs i Ö artikel 25 och i punkterna 1 och 2 Õ punkt 1–5 i denna artikel. För sådana filialer skall från detta datum gälla punkt 6 Ö 3 Õ i denna artikel och Ö artikel 23, avsnitt 2 och 5 samt artikel 43 Õ artiklarna 18, 19, 22 och 29.

ê2000/12/EG Art. 1.3 de två sista satserna

Artikel 27

sSamtliga de driftställen som i en medlemsstat är inrättade av ett kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat skall anses utgöra en enda filial,.

ê2000/12/EG (anpassad)

ÖAvsnitt 4 Utövande av rätten till fritt tillhandahållande av tjänster Õ

ê2000/12/EG Art. 21 (anpassad)

Artikel 28

Utövande av rätten till fritt tillhandahållande av tjänster

1.           Ett kreditinstitut som för första gången önskar utnyttja rätten att, inom ramen för fritt tillhandahållande av tjänster, driva verksamhet på en annan medlemsstats territorium, skall underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om vilka av de i bilaga I upptagna verksamheterna som institutet avser att bedriva.

2.           Hemlandets Ö Hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter skall inom en månad från det att underrättelse enligt punkt 1 mottagits, översända underrättelsen till värdlandets Ö värdmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter.

3.           Denna artikel skall inte påverka de rättigheter som givits kreditinstitut, vilka tillhandahållit tjänster före den 1 januari 1993.

ê2000/12/EG (anpassad)

Ö Avsnitt 5 Befogenheter för Õ värdlandets Ö värdmedlemsstatens behöriga myndigheter Õ

ê2000/12/EG Art. 22.1 (anpassad)

Artikel 29

Befogenheter för värdlandets behöriga myndigheter

1. Värdlandet Ö Värdmedlemsstaten Õ får för statistiska ändamål föreskriva skyldighet för alla kreditinstitut som har filial på dess territorium att till värdlandets Ö dess Õ behöriga myndigheter lämna periodiska rapporter om verksamheten Ö i värdmedlems­staten Õ på dess territorium.

Vid fullgörande av åligganden enligt artikel Ö 41 Õ 27 får värdlandet Ö värdmedlems­staten Õ föreskriva skyldighet för filialer till kreditinstitut från andra medlemsstater att lämna samma information som för ändamålet krävs av inhemska kreditinstitut.

ê2000/12/EG Art. 22.2–4 (anpassad)

Artikel 30

12.         Om ett värdlands Ö en värdmedlemsstats Õ behöriga myndigheter finner att ett institut Ö kreditinstitut Õ, som har en filial eller som tillhandahåller tjänster inom värdlandets Ö värd­medlems­statens Õ territorium, inte efterlever de föreskrifter som utfärdats i anledning av bestämmelserna i detta direktiv om befogenheter för värdlandets Ö värdmedlems­statens Õ behöriga myndigheter, skall dessa myndigheter förelägga institutet Ö kreditinstitutet Õ att vidta rättelse.

23.         Om det berörda institutet Ö kreditinstitutet Õ underlåter att vidta erforderliga åtgärder för rättelse, skall värdlandets Ö värdmedlems­statens Õ behöriga myndigheter underrätta hemlandets Ö hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter.

Hemlandets Ö Hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter skall snarast vidta alla erforderliga åtgärder för att institutet Ö kreditinstitutet Õ skall åstadkomma rättelse. Underrättelse skall ske till värdlandets Ö värdmedlems­statens Õ behöriga myndigheter om vilka åtgärder som vidtas.

34.         Om institutet Ö kreditinstitutet Õ, trots de åtgärder som vidtagits av hemlandet Ö hemmedlems­staten Õ eller beroende på att sådana åtgärder visar sig otillräckliga eller inte kan genomföras i den ifrågavarande medlemsstaten, fortsätter att överträda i värdlandet Ö värdmedlems­staten Õ gällande föreskrifter som avses i punkt 2 Ö 1 Õ, får värdlandet Ö värdmedlemsstaten Õ, efter att ha underrättat hemlandets Ö hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter, vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller bestraffa vidare överträdelser och, i den mån det är nödvändigt, hindra institutet Ö kreditinstitutet från Õ att göra nya åtaganden inom det egna territoriet. Medlemsstaterna skall tillse att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot kreditinstitut.

ê2000/12/EG Art. 22.5 (anpassad)

Artikel 31

5. Bestämmelserna i Ö artiklarna 29 och 30 Õ punkt 1-4 skall inte påverka möjligheterna för ett värdland Ö en värdmedlemsstat Õ att vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller bestraffa överträdelser inom sitt territorium av föreskrifter som utfärdats i det allmännas intresse. Sådana åtgärder skall kunna innefatta hinder för institut Ö kreditinstitut Õ att göra nya åtaganden inom värdlandets territorium.

ê2000/12/EG Art. 22.6 (anpassad)

Artikel 32

6. Varje åtgärd som vidtagits med stöd av Ö artikel 30.2–3 eller artikel 31 Õ punkterna 3, 4 och 5 och som innebär påföljder för eller inskränkningar i rätten att tillhandahålla tjänster skall vara väl befogad och delges berörda Ö kreditinstitut Õ institut. Varje sådan åtgärd skall kunna prövas av domstol i den medlemsstat vars myndigheter beslutat om åtgärden.

ê2000/12/EG Art. 22.7 (anpassad)

Artikel 33

7. Innan åtgärder vidtas i den ordning som föreskrivs i Ö artikel 30 Õ punkterna 2, 3 och 4, får värdlandets Ö värdmedlems­statens Õ behöriga myndigheter i brådskande fall interimistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd för insättare, investerare och andra mottagare av tjänster. Kommissionen och de andra medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrättas om sådana åtgärder så snart det kan ske.

Kommissionen får, efter hörande av berörda medlemsstaters behöriga myndigheter, besluta att den ifrågavarande medlemsstaten skall ändra eller återkalla Ö sådana Õ åtgärder som nu sagts.

ê2000/12/EG Art. 22.8 (anpassad)

Artikel 34

8.Värdlandet Ö Värdmedlemsstaten Õ får utöva befogenheter som givits dent enligt detta direktiv genom att vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller bestraffa överträdelser inom dess territorium. Sådana åtgärder skall kunna innefatta hinder för institut Ö kreditinstitut Õ att göra nya åtaganden inom värdlandets Ö värdmedlems­statens Õ territorium.

ê2000/12/EG Art. 22.9 (anpassad)

Artikel 35

9.Om en auktorisation återkallas skall underrättelse därom ske till värdlandet Ö de behöriga myndigheterna i värdmedlems­staten Õ, som skall vidta erforderliga åtgärder för att hindra berörda institut Ö kreditinstitut från Õ att göra nya åtaganden inom det egna territoriet och för att skydda insättarnas intressen.

ê2000/12/EG Art. 22.10 (anpassad)

Artikel 36

10.Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om antalet och arten av de fall i vilka underrättelse vägrats enligt Ö artiklarna 25 och 26 Õ artikel 20.1-20.6 och i vilka fall åtgärder har vidtagits med stöd av Ö artikel 30.3 Õ punkt 4 i denna artikel.

ê2000/12/EG Art. 22.11 (anpassad)

Artikel 37

11.Ö Detta avsnitt Õ Denna artikel skall ej till någon del hindra kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat från att marknadsföra sina tjänster med anlitande av alla tillgängliga media i värdlandet Ö värdmedlemsstaten, förutsatt att Õ, detta Ö sker Õ i överensstämmelse med bestämmelser om formen och innehållet i sådan reklam vilka antagits i det allmännas intresse.

ê2000/12/EG

AVDELNING IV

FÖRHÅLLANDE TILL TREDJE LAND

ê2000/12/EG (anpassad)

ÖAvsnitt 1 Anmälan avseende företag i tredje land och villkor för marknadstillträde i tredje land Õ

ê2000/12/EG Art. 23 (anpassad)

Anmälan av dotterföretag till företag i tredje land och om villkor för marknadstillträde i tredje land

1.           Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrätta kommissionen

a) om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera företag som är underkastade tredje lands lagar.

b) närhelst ett sådant moderföretag förvärvar aktier eller andelar i ett kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen så att det senare blir det förras dotterföretag.

När auktorisation beviljas för ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag som är underkastade tredje lands lagar, skall gruppstrukturen specificeras i den anmälan som den behöriga myndigheten skall göra till kommissionen enligt artikel 11.

2.           Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla svårigheter av allmän natur som deras kreditinstitut mött vid etablering eller utövande av bankverksamhet i tredje land.

3.           Kommissionen skall periodvis upprätta rapporter om i vad mån tredje länder ger kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen sådan behandling som avses i punkterna 4 och 5, med avseende på etablering och utövande av bankverksamhet samt förvärv av aktier eller andelar i tredje lands kreditinstitut. Kommissionen skall till rådet överlämna rapporterna med lämpliga förslag.

4.           Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i punkt 3 eller genom annan information, att ett tredje land inte erbjuder kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen effektivt marknadstillträde, jämförbart med det som gemenskapen erbjuder kreditinstitut från samma tredje land, får kommissionen lämna förslag till rådet om lämpligt mandat för underhandlingar med ändamål att uppnå jämförbara konkurrensmöjligheter för kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet.

5.           Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i punkt 1 eller genom annan information, att kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen inte får nationell behandling i ett tredje land, innebärande samma konkurrensmöjligheter som erbjuds inhemska kreditinstitut, och att kravet på effektiv marknadstillträde inte är uppfyllt, får kommissionen ta initiativ till underhandlingar med ändamål att åstadkomma rättelse.

6.           I fall som avses i föregående stycke får, utöver initiativ till underhandlingar, när som helst beslutas i den ordning som föreskrivs i artikel 60.2 att medlemsstaternas behöriga myndigheter skall begränsa eller uppskjuta prövningen av inneliggande eller framtida ansökningar om auktorisation och förvärv av aktier eller andelar, då ansökningarna gjorts av direkta eller indirekta moderföretag underställda ett tredje lands lagar. Sådana åtgärder får inte gälla för längre tid än tre månader.

Före utgången av tremånadersperioden får rådet, med beaktande av resultaten av underhandlingarna, med kvalificerad majoritet besluta efter förslag av kommissionen huruvida åtgärderna skall bestå.

6.           Närhelst det kommer till kommissionens kännedom att något av de fall som avses i punkterna 4 och 5 uppkommer, skall medlemsstaterna på kommissionens begäran underrätta denna

a)       om varje ansökan om auktorisation av ett direkt eller indirekt ägt dotterföretag till ett eller flera moderföretag som är underkastade vederbörande tredje lands lagar,

b)       närhelst de får underrättelse enligt artikel 16 om att ett sådant företag avser att förvärva en ägarandel i ett kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen, så att det senare institutet blir det förras dotterföretag.

Denna skyldighet att lämna information skall upphöra så snart en överenskommelse har träffats med det tredje land, som avses i punkterna 4 eller 5, eller då de åtgärder som avses i punkt 5 andra och tredje styckena upphör att gälla.

7.           Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall stå i överensstämmelse med gemenskapens förpliktelser enligt internationella överenskommelser, bilaterala eller multilaterala, om rätt för kreditinstitut att starta och driva verksamhet.

ê2000/12/EG Art. 24 (anpassad)

è1 Direktiv 2004/xx/EG Art. 3.7

Artikel 38

Filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen

1.         När filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen startar eller bedriver verksamhet, får medlemsstaterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer ges en förmånligare behandling än filialer till kreditinstitut med huvudkontor inom gemenskapen.

2.         De behöriga myndigheterna skall göra anmälan till kommissionen och till è1 Europeiska bankkommittén ç om alla auktorisationer för filialer som beviljats kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen.

3.         Ö Utan att det påverkar tillämpningen av Õ Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 1 får gemenskapen, med stöd av fördraget, träffa avtal med tredje land om tillämpning av bestämmelser, vilka på grundval av principen om reciprocitet, innebär att filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen ges identisk behandling inom gemenskapens hela område.

òny

Avsnitt 2

Samarbete med behöriga myndigheter i tredje land om gruppbaserad tillsyn

ê2000/12/EG Art. 25 (anpassad)

Artikel 39

1.           Kommissionen kan på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ lägga fram förslag till rådet om att inleda förhandlingar med ett eller flera Ö tredjeländer Õ tredje länder om möjligheterna att utöva gruppbaserad tillsyn över

a)      kreditinstitut vars moderföretag har huvudkontor i ett Ö tredjeland Õ tredje land, och

b)      kreditinstitut som är belägna i tredje land och vars moderföretag, antingen detta är ett kreditinstitut eller ett finansiellt holdingföretag, har huvudkontor inom gemenskapen.

2.           Överenskommelser som avses i punkt 1 skall särskilt säkerställa

a)      dels att medlemsstaternas behöriga myndigheter kan inhämta information som behövs för gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut eller finansiella holdingföretag som är belägna inom gemenskapen och som har dotterföretag som är kreditinstitut eller finansiella institut utanför gemenskapen eller som innehar ägarintressen i sådana institut, Ö och Õ

b)      dels att de behöriga myndigheterna i tredje land kan inhämta information som behövs för tillsyn över moderföretag med huvudkontor inom deras territorium och med dotterföretag som är kreditinstitut eller finansiella institut i ett eller flera medlemsländer eller med ägarintressen i sådana institut.

ê Direktiv 2004/xx/EG Art. 3.8

3.           Utan att det påverkar artikel 300.1–2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall kommissionen med bistånd av Europeiska bankkommittén granska resultatet av de i punkt 1 nämnda förhandlingarna och de förhållanden som uppkommer till följd därav.

ê2000/12/EG

AVDELNING V

ê2000/12/EG

ðny

PRINCIPER OCH TEKNISKA INSTRUMENT FÖR TILLSYN ð OCH UPPLYSNINGSPLIKT ï

ê2000/12/EG

KAPITEL 1

PRINCIPER FÖR TILLSYNSANSVAR

òny

Avsnitt 1

Behörighet för hemmedlemsstat respektive värdmedlemsstat

ê2000/12/EG Art. 26 (anpassad)

Artikel 40

Kontrollbehörighet för hemlandet

1.           Ansvaret för tillsyn över kreditinstitut, innefattande tillsyn över verksamheter som bedrivs i enlighet med artiklarna 18 och 19 Ö 23 och 24 Õ, skall åvila hemländernas Ö hemmedlems­staternas Õ behöriga myndigheter, i den mån behörighet för värdländernas Ö värdmedlems­staternas Õ myndigheter inte följer av bestämmelser i detta direktiv.

2.           Vad som sägs i punkt 1 skall inte utgöra hinder för gruppbaserad tillsyn i enlighet med detta direktiv.

ê2000/12/EG Art. 27 (anpassad)

Artikel 41

Behörighet för värdlandet

Intill dess vidare harmonisering skett skall värdländernas Ö värdmedlemsstaternas Õ behöriga myndigheter, i samarbete med hemländernas Ö hemmedlemsstaternas Õ behöriga myndigheter, utöva tillsyn över likviditeten hos filialer till kreditinstitut.

I fråga om andra åtgärder än som krävs för genomförande av det Europeiska monetära systemet skall värdländerna Ö värd­medlems­staterna Õ ha oinskränkt rätt att vidta penningspolitiskt betingade åtgärder.

Sådana åtgärder får inte innefatta diskriminerande behandling eller restriktioner gentemot kreditinstitut som är auktoriserade i en annan medlemsstat.

ê2000/12/EG Art. 28 (anpassad)

Artikel 42

Samarbete angående tillsyn

De behöriga myndigheterna skall i nära samarbete utöva tillsyn av kreditinstitut, som driver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver den där huvudkontoret finns, särskilt i fall då filialer inrättats i de förra staterna. Myndigheterna skall förse varandra med all den information rörande ledningen och ägandeförhållandena i sådana kreditinstitut, som är ägnad att underlätta såväl tillsynen som bedömningen av om auktorisationsvillkoren iakttas, och all information ägnad att underlätta övervakningen av sådana institut, särskilt med avseende på likviditet, soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av stora exponeringar samt rutiner för administration, redovisning och intern kontroll.

ê2000/12/EG Art. 29 (anpassad)

Artikel 43

Inspektion på plats av filialer etablerade i en annan medlemsstat

1.           Om ett kreditinstitut, auktoriserat i en medlemsstat, driver verksamhet genom filial i en annan medlemsstat, skall värdlandet Ö värd­medlems­­staten Õ ge hemlandets Ö hemmedlems­statens Õ behöriga myndigheter rätt att, efter underrättelse till värdlandets Ö värdmedlems­statens Õ behöriga myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer, utföra inspektion på platsen för att skaffa sig sådan information som avses i artikel Ö 42 Õ 28.

2.           Hemlandets Ö Hemmedlemsstatens Õ behöriga myndigheter får också, för kontroll av filialer, tillämpa något av de andra förfaranden som avses i artikel Ö 141 Õ 56.7.

3.           Denna artikel Ö Punkterna 1 och 2 Õ skall inte utgöra hinder för värdlandets Ö värdmedlems­statens Õ behöriga myndigheter att, för fullgörande av tillsynsansvar enligt detta direktiv, utföra inspektion på platsen av filialer etablerade på det egna territoriet.

ê2000/12/EG (anpassad)

Ö Avsnitt 2 Utbyte av information och tystnadsplikt Õ

ê2000/12/EG Art. 30.1–5 (anpassad)

Artikel 44

Utbyte av information och tystnadsplikt

1.           Medlemsstaterna skall föreskriva att alla personer, som arbetar eller som har arbetat för behöriga myndigheter, samt revisorer och experter som är verksamma för behöriga myndigheters räkning skall vara bundna av tystnadsplikt.

ÖIngen Õ Tystnadsplikten skall innebära att ingen förtrolig information som erhålls i tjänsten får röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller i sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda institut Ö kreditinstitut Õ, dock med förbehåll för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning.

Dock får, i fall då ett kreditinstitut har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, förtrolig information som inte berör tredje part, engagerad i försök att rädda institutet, yppas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

2.           Vad som sägs i punkt 1 skall inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter Ö från Õ att utbyta information i enlighet med såväl detta direktiv som andra direktiv som gäller för kreditinstitut. För sådan information skall tystnadsplikt gälla enligt punkt 1.

ê2000/12/EG Art. 30 (anpassad)

Artikel 45

4. Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information enligt Ö artikel 44 Õ vad som sägs i punkt 1 eller 2, får använda den endast i tjänsten och där endast Ö i följande syften: Õ

a)         fFör att kontrollera att villkoren för att kreditinstitut skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn, över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, soliditet, större engagemang och rutiner för administration, redovisning och intern kontroll,.

b)         fFör att ålägga sanktioner,.

c)         vVid överklagande i administrativ ordning av beslut som fattats av den behöriga myndigheten, eller.

d)         vVid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 33 Ö 55 Õ eller enligt särskilda bestämmelser i detta direktiv samt i andra direktiv antagna med avseende på kreditinstitut.

ê2000/12/EG Art. 30.3 (anpassad)

Artikel 46

3.         Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av information med behöriga myndigheter i tredje land samt med myndigheter eller organ i tredje land enligt definitionen i punkt 5 och punkt 6 Öartiklarna 47 och 48.1 Õ endast om den lämnade informationen är föremål för garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga Ö med Õ dem som avses i denna artikel. Detta utbyte av information får endast göras för att de ovan nämnda myndigheterna eller organen skall kunna utföra sin tillsynsuppgift.

Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får den inte lämnas vidare utan uttryckligt medgivande från de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall, endast i det syfte som avsågs när dessa myndigheter gav sitt medgivande.

ê2000/12/EG Art. 30.5 (anpassad)

Artikel 47

5. 5. Vad som sägs i punkterna 1 och 4 Ö Artiklarna 44.1 och 45 Õ skall inte utgöra hinder för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i samma medlemsstat, inte heller mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater i fall då informationen lämnas till

a)         myndigheter med ansvar för tillsyn över andra finansiella organisationer och över försäkringsbolag samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,

b)         organ som har befattning med kreditinstituts konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden,

c)         personer ansvariga för obligatorisk revision av kreditinstituts och andra finansiella instituts räkenskaper,

vid deras fullgörande av tillsynsuppgifter. samt för

ÖDe skall inte heller utgöra hinder för Õ utlämnande till organ för inlåningsskydd av sådan information som de behöver för sin verksamhet.

ÖI båda dessa fall skall den Õ Den information som erhållits av dessa myndigheter, organ och personer skall vara underkastad tystnadsplikt Ö på de villkor som anges i artikel 44.1 Õ enligt punkt 1.

ê2000/12/EG Art. 30.6–7 (anpassad)

Artikel 48

16.         Utan hinder av Ö artiklarna 44–46 Õ punkt 1-4 får medlemsstaterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och Ö följande: Õ

a)      mMyndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med kreditinstituts likvidation, konkurs och liknande förfaranden,.

b)      mMyndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.

ÖI sådana fall skall Õ Mmedlemsstaterna som tillämpar bestämmelsen i första stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:

a)       Informationen skall användas för att utöva den tillsyn som anges i första stycket.

b)      Den information som mottas i detta sammanhang Ö skall Õ omfattas av tystnadsplikt enligt Ö artikel 44.1 Õ punkt 1.

c)      När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de behöriga myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilkaet dessa myndigheter givit sitt tillstånd.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter som har tillåtelse att motta information enligt denna punkt.

27.         Trots Ö artiklarna 44–46 Õ punkt 1-4 får medlemsstaterna, för att stärka stabiliteten och integriteten hos det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som enligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrätten.

ÖI sådana fall skall Õ Mmedlemsstaterna som tillämpar bestämmelsen i första stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:

a)      Informationen skall användas för att utföra den uppgift som anges i första stycket.

b)      Den information som mottas i detta sammanhang Ö skall Õ omfattas av tystnadsplikt enligt Ö artikel 44.1 Õ punkt 1.

c)      När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de behöriga myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilkaet dessa myndigheter givit sitt tillstånd.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, kan möjligheten till det informationsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer enligt de villkor som Ö anges Õ föreskrivs i andra stycket.

För genomförande av andra Ö tredje Õ stycket tredje strecksatsen skall de myndigheter eller organ som avses i första stycket till de behöriga myndigheter som lämnat ut information uppge identitet och exakt ansvarsområde för de personer som får tillgång till denna.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter eller organ som får motta information enligt denna Ö artikel Õ punkt.

Kommissionen skall före den 31 december 2000 upprätta en rapport om tillämpningen av bestämmelserna i denna Ö artikel Õ punkt.

ê2000/12/EG Art. 30.8 (anpassad)

Artikel 49

8. Bestämmelserna i Ö detta avsnitt Õ denna artikel skall inte utgöra hinder för en behörig myndighet att lämna ut information Ö när de fullgör sina uppgifter till följande: Õ

a)         till cCentralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter., och.

b)         iI förekommande fall, till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem.

för att dessa skall kunna fullgöra sina uppgifter, inte Ö Inte Õ heller skall bestämmelserna utgöra hinder för dessa myndigheter eller organ att till de behöriga myndigheterna vidarebefordra sådan information som är nödvändig för att uppfylla de syften som framgår av Ö artikel 45 Õ punkt 4.

Informationen som mottas i detta sammanhang skall vara underkastad tystnadsplikt enligt denna artikel Ö 44.1 Õ.

ê2000/12/EG Art. 30.9 första och andra styckena (anpassad)

Artikel 50

9. Oavsett sådana bestämmelser som avses i Ö artiklarna 44.1 och 45 Õ punkterna 1 och 4 får medlemsstaterna med stöd av bestämmelser i lag eller annan författning tillåta att viss information lämnas ut såväl till andra organ för den centrala regeringsmakten Ö inom deras nationella förvaltningar Õ med ansvar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkringsbolag som till personer som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får dock ske endast då det är nödvändigt för utövande av offentlig tillsyn.

ê2000/12/EG Art. 30.9 tredje stycket (anpassad)

Artikel 51

Vidare skall m Medlemsstaterna Ö skall Õ föreskriva att sådan information som erhållits med stöd av Ö artiklarna 44.2 och 47 Õ punkterna 2 och 5 och sådan som erhållits vid inspektion på platsen i enlighet med artikel Ö 43.1–2 Õ 29.1 och 29.2 aldrig får röjas i de fall som sägs i denna Ö artikel Õ punkt utan uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen, eller av behöriga myndigheter i den medlemsstat i vilken inspektionen verkställts.

ê2000/12/EG Art. 30.10 (anpassad)

Artikel 52

10.ÖDetta avsnitt Õ Denna artikel skall inte hindra de behöriga myndigheterna från att vidarebefordra information enligt Ö artiklarna 44–46 Õ punkt 1-4 till en clearingorganisation eller ett annat liknande organ, som är erkänt enligt nationell lagstiftning för att tillhandahålla clearing- eller avvecklingstjänster åt någon av marknaderna i medlemsstaten, om de anser att detta är nödvändigt för att säkerställa att dessa organ fungerar Ö vid marknadsaktörers fallissemang Õ försummelser eller möjliga Ö fallissemang Õ försummelser från en marknadsaktörs sida. Information som mottas i ett sådant sammanhang skall vara underkastad tystnadsplikt enligt Ö artikel 44.1 Õ punkt 1.

Medlemsstaterna skall dock se till att information som mottagits enligt punkt 2 Ö artikel 44.2 Õ inte får yppas under de omständigheter som avses i denna Ö artikel Õ punkt utan uttryckligt medgivande av de behöriga myndigheter som har lämnat den.

òny

Avsnitt 3

Skyldigheter för personer ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd årsredovisning

ê2000/12/EG Art. 31 (anpassad)

Artikel 53

Skyldigheter för personer ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd årsredovisning

1.           Medlemsstaterna skall Ö minst Õ föreskriva åtminstone a) att varje auktoriserad person, Ö som är auktoriserad Õ i enlighet med rådets Ö åttonde Õ direktiv 84/253/EEG[26] Ö ,och Õ som i ett kreditinstitut utför ett i artikel 51 i rådets Ö fjärde Õ direktiv 78/660/EEG[27], artikel 37 i Ö rådets Õ direktiv 83/349/EEG eller i artikel 31 i rådets direktiv 85/611/EEG[28] angivet uppdrag eller annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta Ö kreditinstitut Õ institut, som han Ö eller hon Õ har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag, Ö och Õ som är ägnade att

a)      utgöra en påtaglig överträdelse av lagar, förordningar eller bestämmelser som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av kreditinstituts verksamhet,

b)      påverkar kreditinstitutets fortsatta drift, eller

c)      leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs,.

ÖMedlemsstaterna skall minst föreskriva Õ att det på samma sätt skall åligga denna person att omgående rapportera alla uppgifter eller beslut som han Ö eller hon Õ har fått kännedom om vid utförandet av sitt Ö i första stycket Õ under a beskrivna uppdrag, i ett företag som har nära förbindelser härrörande från kontroll över det kreditinstitut i vilket han utför det ovan nämnda uppdraget Ö utförs Õ .

2.           Det förhållandet att de personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/EEG till de behöriga myndigheterna i god tro Ö med ärligt uppsåt Õ yppar sådana uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 utgör inte en överträdelse av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag, eller annan bestämmelse, och medför inte något som helst ansvar för dessa personer.

ê2000/12/EG (anpassad)

ÖAvsnitt 4 Befogenheter att vidta sanktioner och rätt till domstolsprövning Õ

ê2000/12/EG Art. 32 (anpassad)

Artikel 54

Behöriga myndigheters befogenheter att vidta sanktioner

Medlemsstaterna skall svara för att deras behöriga myndigheter kan besluta och vidta de åtgärder och sanktioner som behövs för att överträdelser av lagar och andra författningar om verksamhet i kreditinstitut skall upphöra. Sådana åtgärder och sanktioner skall kunna riktas mot kreditinstituten och mot dem som har ett bestämmande inflytande i instituten. Vad som nu sagts skall inte påverka förfaranden för återkallelse av auktorisationer, inte heller tillämpning av straffrättslig lag.

ê2000/12/EG Art. 33 (anpassad)

Artikel 55

Domstolsprövning

Medlemsstaterna skall svara för att beslut, som rör kreditinstitut och som fattats med stöd av lagar och andra författningar, utfärdade i enlighet med detta direktiv, kan prövas av domstol. En möjlighet till domstolsprövning skall finnas också för fall då inget beslut har fattats inom sex månader från det att en auktorisationsansökan, som innehåller alla de uppgifter, som krävs enligt gällande bestämmelser, har givits in.

ê2000/28/EG Art. 1.2 (anpassad)

Artikel 33a

Artikel 3 i direktiv 2000/46/EG skall tillämpas på kreditinstitut.

ê2000/12/EG

KAPITEL 2

TEKNISKA INSTRUMENT FÖR TILLSYN

Avsnitt 1

Kapitalbas

ê2000/12/EG Art. 34.1 (anpassad)

Artikel 56

Allmänna principer

1.Närhelst en medlemsstat i lag eller annan författning, antagen för genomförande av gemenskapslagstiftning avseende tillsyn över verksamma kreditinstitut, använder uttrycket kapitalbas eller hänvisar till begreppet kapitalbas, skall uttrycket eller begreppet stå i överensstämmelse med den definition som ges i Ö artiklarna 57–61 och 63–66 Õ punkterna 2, 3 och 4 och artikel 35-38.

ê2000/12/EG Art. 34.2 första stycket (anpassad)

ðny

Artikel 57

Med iakttagande av de begränsningar som föreskrivs i artikel 38 Ö 66 Õ skall ett kreditinstituts icke-gruppbaserade kapitalbas utgöras av följande:

1a)    Kapital som avses i artikel 22 i direktiv 86/635/EEG, till den del det är inbetalt, samt överkurs vid aktieemission, dock med undantag för kumulativa preferensaktier.

2b)    Reserver som avses i artikel 23 i direktiv 86/635/EEG samt balanserad vinst och förlust från föregående räkenskapsår. Medlemsstaterna får medge kreditinstitut att inräkna interimsöverskott redan innan stämmobeslut föreligger, dock endast om sådant överskott verifierats av de för revision ansvariga och förutsatt att de behöriga myndigheterna finner det styrkt att beloppet räknats fram enligt de principer som anges i direktiv 86/635/EEG och att det beräknats netto, efter avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar.

3c)    Sådana reserveringar för allmänna risker i bankrörelse som avses i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG.

4d)    Uppskrivningsfond enligt artikel 33 i direktiv 78/660/EEG.

5e)    Värderegleringskonton som avses i artikel 37.2 i direktiv 86/635/EEG.

6f)     Övriga poster som aves i artikel 35 Ö 63 Õ .

7g)    Förpliktelser som gäller för medlemmar i kreditinstitut, bildade som kooperativa institut, och solidariska förpliktelser för låntagare hos vissa institut av sådan fondkaraktär som avses i artikel 36 Ö 64 Õ .1.

8h)    Kumulativa preferensaktier med bestämd löptid samt sådana skuldförbindelser med efterställd rätt till betalning som avses i artikel 36 Ö 64 Õ .3.

Avdrag för följande poster skall ske i enlighet med artikel 38 Ö 66 Õ :

9i)     Kreditinstituts innehav av egna aktier till bokföringsvärde.

10j)   Immateriella anläggningstillgångar som avses i artikel 4.9 (Tillgångar) i direktiv 86/635/EEG.

11k)  Reella Ö Väsentliga Õ förluster under löpande räkenskapsår.

ê2002/87/EG Art. 29.4 a (anpassad)

12l)   Sådana ägarposter i andra kreditinstitut och finansiella institut som motsvarar mer än 10 % av deras kapital.

13m) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 Ö 63 Õ och artikel 36 Ö 64 Õ .3 som ett kreditinstitut innehar hos kreditinstitut och finansiella institut, i vilka kreditinstitutet har en ägarandel som i varje enskilt fall motsvarar mer än 10 % av kapitalet.

14n)  Ägarposter i andra kreditinstitut och finansiella institut, motsvarande högst 10 % av deras kapital, fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 Ö 63 Õ och artikel 36 Ö 64 Õ .3 som ett kreditinstitut innehar hos andra kreditinstitut och finansiella institut än de som anges i punkterna 12 och 13 i detta stycke, i den mån dessa ägarposter, fordringar och instrument tillsammans överstiger 10 % av kreditinstitutets kapitalbas beräknad före avdrag för posterna enligt punkterna Ö l–p Õ 12-16 i detta stycke.

15o)  Ägarintresse av det slag som avses i artikel Ö 4.10 Õ 1.9, vilket ett kreditinstitut innehar i

i)       försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 6 i Ö rådets första Õ direktiv 73/239/EEG Ö [29] Õ, artikel 6 i Ö rådets första Õ direktiv 79/267/EEG Ö [30] Õ eller artikel 1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG[31],

ii)      återförsäkringsföretag i den mening som avses i artikel 1 c i direktiv 98/78/EG,

iii)     försäkringsholdingföretag i den mening som avses i artikel 1 led i i direktiv 98/78/EG.

16p)  Var och en av följande poster som ett kreditinstitut innehar i de enheter som definieras i punkt 15 o i vilka det har ägarintresse:

i)       dDe instrument som avses i artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG,.

ii)      dDe instrument som avses i artikel 18.3 i direktiv 79/267/EEG.

òny

q)      För kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt underavsnitt 2 i avsnitt 3, negativa belopp som uppstår vid beräkning enligt del 1 punkt 34 i bilaga VII, och belopp för förväntade förluster beräknade enligt del 1 punkterna 30–31 i bilaga VII.

r)       Beloppet för exponeringar genom värdepapperiserings­positioner som enligt del 4 av bilaga IX åsätts en riskvikt på 1 250 %, beräknat på det sätt som anges i den delen.

ê2000/12/EG Art. 34.2 sista meningen (anpassad)

ðny

ÖVid tillämpningen av punkt b får Õ Mmedlemsstaterna får medge kreditinstitut att inräkna interimsöverskott redan innan stämmobeslut föreligger, dock endast om sådant överskott verifierats av de för revision ansvariga och förutsatt att de behöriga myndigheterna finner det styrkt att beloppet räknats fram enligt de principer som anges i direktiv 86/635/EEG och att det beräknats netto, efter avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar.

ðFör ett kreditinstitut som är originator till en värdepapperisering skall en nettovinst som uppkommer till följd av kapitalisering av framtida inkomster av de värdepapperiserade tillgångarna och som ger en kreditförstärkning till positioner inom värdepapperiseringen undantas från den post som anges i punkt b.ï

ê2002/87/EG Art. 29.4 b (anpassad)

Artikel 58

Om aktier i ett annat kreditinstitut, finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga myndigheten bevilja undantag från bestämmelserna om avdrag i punkterna Ö l–p Õ 12-16.

Artikel 59

Som ett alternativ till avdrag av poster enligt punkterna Ö o–p Õ 15 och 16 får medlemsstaterna tillåta att deras kreditinstitut också tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I i direktiv 2002/87/EG. Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) Ö får Õ skall endast tillämpas om den behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som skall inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen. Den valda metoden skall tillämpas konsekvent över tiden.

Artikel 60

Medlemsstaterna får föreskriva att kreditinstitut som är föremål för gruppbaserad tillsyn enligt Ö avsnitt 1 i Õ kapitel Ö 4 Õ 3 eller extra tillsyn enligt ovan nämnda direktiv 2002/87/EG, vid beräkning av den egna icke gruppbaserade kapitalbasen inte behöver dra ifrån poster enligt punkterna Ö l–p Õ 15 och 16 i de kreditinstitut, finansiella institut eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag som omfattas av den gruppbaserade tillsynen eller av den extra tillsynen.

Denna bestämmelse skall tillämpas på alla försiktighetsregler Ö aktsamhetsregler Õ som är harmoniserade genom Ö gemenskapsrättsakter Õ gemenskapsakten.

ê2000/12/EG Art. 34.3 (anpassad)

Artikel 61

3. Kapitalbasbegreppet så som definierat i punkterna Ö a–h i artikel 57 Õ 2.1-2.8 omfattar de flesta tänkbara poster och gränsbelopp. Medlemsstaterna skall ha frihet att besluta i vad mån dessa poster skall användas, huruvida lägre gränsvärden skall gälla, samt huruvida avdrag skall ske för andra poster än dem som angivits i punkterna Ö i–r i artikel 57 Õ 2.9-2.13. Medlemsstaterna skall dock eftersträva ökad enhetlighet i syfte att åstadkomma en gemensam definition av kapitalbasbegreppet.

För att nå detta mål skall kommissionen senast den 1 januari 1996 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna artikel och artikel 35-39, i förekommande fall kompletterat med sådana förslag till ändringar som kommissionen finner erforderliga. Senast den 1 januari 1998 skall Europaparlamentet och rådet i enlighet med förfarandet i fördragets artikel 251, och efter samråd med Ekonomiska och sociala kommittén, göra en översyn av definitionen av kapitalbasbegreppet, med en enhetligt tillämpad gemensam definition.

ê2000/12/EG Art. 34.4 (anpassad)

4. De poster som anges i punkterna a–e Ö i artikel 57 Õ 2.1- 2.5 skall stå till ett kreditinstituts förfogande för obegränsad och omedelbar användning till täckning av risker eller förluster när sådana uppkommer. Beloppet skall anges netto efter avräkning av varje skattepålaga som kan förutses när beräkningen görs, eller vara vederbörligen justerat i förhållande till hur mycket skatten minskar det belopp som kan användas till täckning av risker eller förluster.

òny

Artikel 62

Medlemsstaterna skall lämna rapporter till kommissionen om utvecklingen mot ökad enhetlighet i syfte att nå fram till en gemensam definition av begreppet ”kapitalbas”. Med stöd av dessa rapporter skall kommissionen, om så krävs, före den 1 januari 2009 överlämna ett förslag till Europaparlamentet och rådet om ändring av denna artikel och artiklarna 35–39.

ê2000/12/EG Art. 35 (anpassad)

Artikel 63

Övriga poster

1.           Det av en medlemsstat använda kapitalbasbegreppet får innefatta även övriga poster, oavsett deras juridiska eller redovisningsmässiga benämningar, förutsatt att dessa har följande egenskaper:

a)      De kan fritt nyttjas av kreditinstitutet till täckning av normala risker i bankrörelse i fall där förlust eller nedgång i kapitalet ännu inte har konstaterats.

b)      De framgår av kreditinstitutets internredovisning.

c)      Deras storlek är fastställd av kreditinstitutets verkställande ledning, är reviderad av fristående revisorer, tillkännagiven för de behöriga myndigheterna och underkastad deras tillsyn.

2.           Värdepapper med obegränsad löptid och andra instrument kan också godtas som övriga poster om de uppfyller följande villkor:

a)      De skall inte kunna återbetalas på innehavarens initiativ eller utan behörig myndighets förhandsgodkännande.

b)      I låneavtalet skall kreditinstitutet tillförsäkras möjlighet att uppskjuta betalning av skuldräntan.

c)      Långivarens fordran på kreditinstitutet skall vara helt efterställd samtliga fordringar vars rätt till betalning ej är efterställd.

d)      De handlingar, i vilka emissionsvillkoren anges, skall innehålla en bestämmelse om att skuld och obetald ränta skall kunna tas i anspråk till täckning av förluster, under det att kreditinstitutet skall medges möjlighet att fortsätta sin verksamhet.

e)      Endast till fullo inbetalt belopp får medräknas.

Härutöver får medräknas andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i Ö artikel 57 h.2 Õ 34.2.8.

òny

3.           När det gäller kreditinstitut som beräknar riskvägda belopp för exponeringar enligt underavsnitt 2 i avsnitt 3, får positiva belopp som uppstår vid beräkning enligt del 1 punkt 37 i bilaga VII godtas som övriga poster i en omfattning som motsvarar 0,6 % av de riskvägda exponerings­belopp som beräknats enligt underavsnitt 2. För sådana kreditinstitut skall värdejusteringar och avsättningar som ingår i den beräkning som avses i avsnitt 3 del 1 punkt 34 bilaga VII och avsättningar för exponeringar enligt artikel 57 e inte räknas in i kapitalbasen på annat sätt än det som anges i denna artikel. I detta avseende skall i beloppen för den riskvägda exponeringen inte medräknas belopp som beräknats för positioner inom värdepapperisering med en riskvikt på 1 250 %.

ê2000/12/EG Art. 36 (anpassad)

Artikel 64

Övriga bestämmelser om kapitalbasen

1.           Förpliktelser som gäller för medlemmar i kreditinstitut, bildade i form av kooperativa institut som avses i artikel Ö 57 g Õ 34.2.7, skall inbegripa ansvarighet för tecknat, ännu ej inbetalt kapital, samt skyldighet att utan rätt till återbetalning tillskjuta ytterligare medel när förlust uppkommit hos kreditinstitutet, i vilket fall det skall kunna krävas omedelbar inbetalning av sådana medel.

Detsamma skall gälla i fråga om solidarisk ansvarighet som åvilar låntagare hos kreditinstitut av fondkaraktär.

Alla sådana poster får medinräknas i kapitalbasen i den utsträckning de enligt nationell lagstiftning kan ingå i kapitalbasen för ifrågavarande institut.

2.           Medlemsstaterna får inte i offentliga kreditinstituts kapitalbas inräkna garantiförbindelser som staten eller lokala myndigheter utställt till sådana institut.

3.           Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna får i kapitalbasen inräkna sådana kumulativa preferensaktier med begränsad löptid, som avses i artikel Ö 57 h Õ 34.2.8, samt sådana skuldförbindelser med efterställd rätt till betalning som avses i samma bestämmelse, förutsatt att det föreligger bindande avtal, enligt vilket sådana förbindelser vid kreditinstitutets konkurs eller likvidation efterställs alla andra borgenärers fordringar och inte återbetalas förrän alla andra samtidigt utestående skulder har reglerats.

Skuldförbindelser med efterställd rätt till betalning måste även uppfylla följande ytterligare villkor:

a)      Endast helt inbetalda medel får beaktas.

b)      Lånen skall ha en ursprunglig löptid av minst fem år, varefter de får återbetalas, om löptiden inte är bestämd skall återbetalning kunna ske först efter fem års uppsägningstid, med mindre lånen inte längre anses ingå i kapitalbasen eller förhandsmedgivande av behöriga myndigheter är särskilt föreskrivet för förtida återbetalning. De behöriga myndigheterna får medge förtida återbetalning av sådana lån, förutsatt att begäran härom görs på emittentens initiativ och att ifrågavarande kreditinstituts soliditet därmed inte påverkas.

c)      Den del till vilken de får inräknas Ö i kapitalbasen Õ som eget kapital skall gradvis minskas under i vart fall de senaste fem åren före förfallodagen.

d)      Låneavtalet får inte innehålla någon bestämmelse om att skulden skall förfalla till betalning före avtalad förfallodag, under några andra särskilda omständigheter än då kreditinstitut är föremål för likvidation.

ê 2000/12/EG Art. 36.3 b utom de första 14 orden (anpassad)

ðny

ðVid tillämpningen av punkt b i andra stycket skall, ï om löptiden inte är bestämd, skall återbetalning kunna ske först efter fem års uppsägningstid, med mindre lånen inte längre anses ingå i kapitalbasen eller förhandsmedgivande av behöriga myndigheter är särskilt föreskrivet för förtida återbetalning. De behöriga myndigheterna får medge förtida återbetalning av sådana lån, förutsatt att begäran härom görs på emittentens initiativ och att ifrågavarande kreditinstituts soliditet därmed inte påverkas.

òny

4.           Kreditinstituten skall inte i sin kapitalbas räkna in vare sig den del av fond för verkligt värde som härrör från vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av finansiella instrument som värderas till upplupet anskaffnings­värde eller eventuella vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas till verkligt värde och som beror på ändringar av kreditinstitutets egna kreditstatus.

ê2000/12/EG Art. 37 (anpassad)

Artikel 65

Beräkning av kapitalbasen på gruppbasis

1.           När kapitalbasen beräknas på gruppbasis, skall gruppbaserade belopp, hänförliga till poster som angivits i artikel 34 Ö 57 Õ.2, användas i enlighet med bestämmelserna i artikel 52-56 Ö avsnitt 1 av kapitel 4 Õ . Dessutom får följande poster, i de fall de är kreditposter (negativa), betraktas som gruppbaserade reserver vid beräkning av kapitalbasen.:

a)      Minoritetsintressen som avses i artikel 21 i direktiv 83/349/EEG, då metoden för global integration tillämpas.

b)      Sådana differenser vid första sammanställning som avses i artiklarna 19, 30 och 31 i direktiv 83/349/EEG.

c)      Sådana omräkningsskillnader som avses i artikel 39.6 i direktiv 86/635/EEG.

d)      Skillnader som uppkommer då vissa ägarintressen beaktas i enlighet med den metod som anges i artikel 33 i direktiv 83/349/EEG.

2.           När ovannämnda poster Ö När de poster som avses i punkt 1 a–d Õ är debetposter (positiva) skall avdrag ske för dem vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen.

ê2000/12/EG Art. 38.1 (anpassad)

ðny

Artikel 66

Avdragsposter och gränsvärden

1. För de poster som avses i artikel Ö 57 d–h Õ 34.2.4-34.2.8 skall följande gränsvärden gälla:

a)      Summan av posterna enligt punkterna Ö d–h Õ 4-8 får inte överstiga 100 % av posterna enligt punkt Ö a plus b och c Õ 1 plus 2 och 3 minus Ö i–k Õ 10 och 11 ð eller 50 % av beloppen i punkt q ï .

b)      Summan av posterna enligt punkterna Ö g–h Õ 7-8 får inte överstiga 50 % av posterna enligt punkt Ö a plus b och c Õ 1 plus 2 och 3 minus i–k 9, 10 och 11 ð eller 50 % av beloppen i punkt q ï.

c)      Summan av posterna enligt punkterna ð l–q ï 12 och 13 skall dras ifrån summan av samtliga poster.

òny

2.           De poster som avses i artikel 57 r skall dras ifrån summan av de poster som anges i punkterna 57 a–h, såvida inte kreditinstitutet tar med de förstnämnda posterna i sin beräkning av de riskvägda exponeringsbeloppen enligt artikel 75 på det sätt som närmare anges i del 4 av bilaga IX.

ê2000/12/EG Art. 38.2

23.         De behöriga myndigheterna får medge kreditinstitut att överskrida gränsvärdet enligt punkt 1 under förhållanden som är exceptionella och av tillfällig natur.

ê2000/12/EG Art. 39 (anpassad)

Artikel 67

Styrkande inför behöriga myndigheter

Det skall nöjaktigt styrkas inför de behöriga myndigheterna att de i Ö detta avsnitt Õ artiklarna 34.2, 34.3, 34.4 och 35-38 angivna villkoren har uppfyllts.

òny

Avsnitt 2

Avsättningar för risker

Underavsnitt 1 – Tillämpningsnivå

Artikel 68

1.           Varje kreditinstitut skall individuellt uppfylla de förpliktelser som anges i artiklarna 22 och 75 samt i avsnitt 5.

2.           Varje kreditinstitut som varken är ett dotterföretag i den medlemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje kreditinstitut som inte omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt artikel 73 skall individuellt uppfylla kraven i artiklarna 120 och 123.

3.           Varje kreditinstitut som varken är moderföretag eller dotterföretag och varje kreditinstitut som inte ingår i en sammanställning enligt artikel 73 skall individuellt uppfylla kraven i kapitel 5.

Artikel 69

1.           Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa artikel 68.1 på dotterföretag till kreditinstitut, om både dotterföretaget och kreditinstitutet omfattas av auktorisation och tillsyn i medlemsstaten i fråga, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade tillsynen för det kreditinstitut som är dess moderföretag och samtliga följande villkor är uppfyllda i syfte att säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad på moderföretag och dotterföretag:

a)      Det finns inte några rådande eller förutsedda materiella eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt skall kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder.

b)      Moderföretaget har åtagit sig en ovillkorlig, uttrycklig och oåterkallelig skyldighet att överföra egna medel till dotterföretaget och reglera dess skulder, eller dotterföretagen löper endast försumbara risker.

c)      Moderföretagets förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risk omfattar även dotterföretaget.

d)      Moderföretaget har rätt att utse eller avsätta en majoritet av ledamöterna i dotterföretagets ledningsorgan.

2.           Medlemsstaterna får utnyttja den möjlighet som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat som kreditinstitutet, förutsatt att det omfattas av samma tillsyn som den som utövas över kreditinstitut och särskilt av de normer som fastställs genom artikel 71.1.

Artikel 70

De behöriga myndigheterna får genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett moderkreditinstitut i en medlemsstat i sin beräkning av kravet enligt artikel 68.1 medräknar dotterföretag inom gemenskapen som uppfyller kraven i punkterna a, c och d i artikel 69.1 och vilkas exponering eller skulder väsentligen avser detta moderkreditinstitut i en medlemsstat.

Artikel 71

1.           Utan att detta påverkar artiklarna 68–70, skall moderkreditinstitut i en medlemsstat, i den omfattning och på det sätt som föreskrivs genom artikel 133, uppfylla de krav som fastställs genom artiklarna 75, 120 och 123 samt avsnitt 5 på grundval av sin finansiella ställning på gruppbasis.

2.           Utan att detta påverkar artiklarna 68–70, skall kreditinstitut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding­företag i en medlemsstat, i den omfattning och på det sätt som föreskrivs genom artikel 133, uppfylla de krav som fastställs genom artiklarna 75, 120 och 123 samt avsnitt 5 på grundval av det finansiella holdingföretagets finansiella ställning på gruppbasis.

Om fler än ett kreditinstitut kontrolleras av ett finansiellt moderholding­företag i en medlems­stat, skall det föregående stycket endast tillämpas på det kreditinstitut som skall omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt artiklarna 125 och 126.

Artikel 72

1.           Varje moderkreditinstitut inom EU skall uppfylla kraven i kapitel 5 på grundval av sin finansiella ställning på gruppbasis.

När det gäller betydande dotterföretag skall de dock offentliggöra de uppgifter som anges i del 1 punkt 5 i bilaga XII, individuellt eller på undergruppsbasis.

2.           Kreditinstitut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU skall uppfylla kraven i kapitel 5 på grundval av det finansiella holdingföretagets finansiella ställning på gruppbasis.

När det gäller betydande dotterföretag skall de dock offentliggöra de uppgifter som anges i del 1 punkt 5 i bilaga XII, individuellt eller på undergruppsbasis.

3.           De behöriga myndigheter som ansvarar för gruppbaserad tillsyn enligt artiklarna 125–131 får besluta att helt eller delvis inte tillämpa punkterna 1 och 2 på kreditinstitut som omfattas av jämförbara offentlig­göranden som lämnats på gruppbasis av ett moderföretag som är etablerat i tredje land.

ê2000/12/EG Art. 52.3 (anpassad)

Artikel 73

61.         Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheter som enligt artikellarna 53 Ö 125–131 Õ har till uppgift att utöva den gruppbaserade tillsynen Ö i följande fall Õ får besluta att undanta ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag som tillhandahåller Ö anknutna Õ tjänster knutna till bankverksamhet från reglerna om gruppbaserad tillsyn när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett företag i vilket ägarintresse innehas:

a)      oOm företaget Ö i fråga Õ är beläget i ett tredjeland där rättsliga hinder föreligger för överföring av nödvändig information,.

b)      oOm företaget Ö i fråga Õ enligt de behöriga myndigheternas bedömning endast är av mindre betydelse med hänsyn till syftet med övervakningen av kreditinstitut och i samtliga fall om företagets totala balansomslutning uppgår till mindre än det lägsta av följande belopp:

i)       10 miljoner euro.

ii)      eller 1 % av den totala balansomslutningen i moderföretaget eller i det företag som innehar ägarintresse;.

även om flera företag var för sig uppfyller dessa kriterier skall de omfattas av bestämmelserna om sammanställd redovisning om de tillsammans är av icke oväsentlig betydelse med hänsyn till det ovan nämnda syftet,

c)      oOm de behöriga myndigheter som har ansvar för den gruppbaserade tillsynen bedömer att sammanställning av den finansiella ställningen i företaget Ö i fråga Õ skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med den gruppbaserade tillsynen.

ê2000/12/EG Art. 52.3 sista meningen i andra strecksatsen (anpassad)

äÄven om Ö , i de fall som avses i punkt 1 b, Õ flera företag var för sig uppfyller dessa kriterier Ö som där anges Õ skall de omfattas av bestämmelserna om sammanställd redovisning om de tillsammans är av icke oväsentlig betydelse med hänsyn till det Ö angivna Õ ovan nämnda syftet,

òny

2.           De behöriga myndigheterna skall kräva att dotterkreditinstitut tillämpar kraven i artiklarna 75, 120 och 123 samt avsnitt 5 på undergruppsbasis, om sådana kreditinstitut, eller deras moderföretag, om det är ett finansiellt holdingföretag, som dotterföretag i tredje land har ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett kapitalförvaltnings­bolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

3.           De behöriga myndigheterna skall kräva att moder‑ och dotterföretag som omfattas av detta direktiv uppfyller kraven i artikel 22 på grupp‑ eller undergrupps­basis för att säkerställa att deras styrformer, metoder och rutiner är enhetliga och väl integrerade och att alla uppgifter och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan tas fram.

Underavsnitt 2 – Beräkning av kapitalkrav

Artikel 74

1.           Om inte annat föreskrivs, skall värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen utföras i enlighet med de redovisnings­ramar som gäller för kreditinstitutet i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 och direktiv 86/635/EEG.

2.           Trots kraven i artiklarna 68–72 skall de behöriga myndigheterna säkerställa att beräkningar i syfte att kontrollera att kreditinstituten uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 75 görs minst två gånger varje år.

Beräkningarna skall utföras antingen av kreditinstituten själva, och dessa skall då meddela resultaten och övrig begärd information till de behöriga myndigheterna, eller av de behöriga myndigheterna med stöd av uppgifter som lämnats av kreditinstituten.

Underavsnitt 3 – Miniminivå för kapitalbasen

Artikel 75

Utan att detta påverkar artikel 136, skall medlemsstaterna kräva att kreditinstitut kan redovisa en kapitalbas som vid varje tillfälle är minst lika med det sammanlagda beloppet av följande kapitalkrav:

a)         För kreditrisk och utspädningsrisk i samband med all affärsverksamhet i institutet med undantag av verksamhet med handelslagret och icke-likvida tillgångar om dessa dragits från kapitalbasen i enlighet med [artikel 13.2 d i direktiv 93/6/EEG]: 8 % av beloppet för de samlade riskvägda exponeringarna, beräknade i enlighet med avsnitt 3.

b)         För positionsrisk, avvecklingsrisk och motpartsrisk samt, om auktorisation har givits att överskrida de gränser som anges i artiklarna 111–117, stora exponeringar utöver dessa gränser i samband med institutets verksamhet med handelslagret: kapitalkrav som bestäms i enlighet med [avsnitt 4 av kapitel V i direktiv 93/6/EEG].

c)         För valutarisk och råvarurisk i samband med all affärsverksamhet i institutet: kapitalkrav som bestäms i enlighet med [artikel 18 i direktiv 93/6/EEG].

d)         För operativa risker i samband med all affärsverksamhet i institutet: kapitalkrav som fastställs i enlighet med avsnitt 4.

ê2000/12/EG

Avsnitt 2

Kapitaltäckningsgrad

Artikel 40

Allmänna principer

1. Kapitaltäckningsgraden uttrycker kapitalbasen, definierad i artikel 41, som en andel av samtliga tillgångar och poster utanför balansräkningen, riskjusterade i enlighet med artikel 42.

2. Kapitaltäckningsgraden för kreditinstitut, som är varken moderföretag, enligt artikel i direktiv 83/349/EEG, eller dotterföretag till sådana företag, skall beräknas individuellt.

3. Kapitaltäckningsgraden för kreditinstitut, som är moderföretag, skall beräknas på gruppbasis i enlighet med de metoder som anges i detta direktiv samt i direktiv 86/635/EEG.

4. Behöriga myndigheter med ansvar för auktorisation och tillsyn av kreditinstitut som är moderföretag, får kräva även underkonsoliderad eller okonsoliderad kapitaltäckning för moderföretaget och för vart och ett av dess dotterföretag som är föremål för auktorisation och tillsyn av myndigheten. Om en sådan övervakning beträffande den godtagbara fördelningen av kapital inom en bankkoncern inte sker, skall andra åtgärder vidtas för ändamålet.

5. Om kreditinstitutens tillämpning av punkterna 2, 3 och 4 och artikel 52.8 och 52.9 inte föranleder något annat, skall behöriga myndigheter se till att kapitaltäckningsgraden beräknas minst två gånger per år, antingen självständigt av kreditinstitutet, som då skall till myndigheterna översända uppgifterna tillsammans med övrig begärd information, eller av de behöriga myndigheterna, med användning av uppgifter som tillhandahållits av kreditinstituten.

6. Värdering av tillgångar och poster utanför balansräkningen skall ske i enlighet med direktiv 86/635/EEG.

Artikel 41

Täljaren: kapitalbasen

Täljaren i kapitaltäckningsgraden skall utgöras av kapitalbasen, som den definieras i detta direktiv.

Artikel 42

Nämnaren: riskjusterade tillgångar och poster utanför balansräkningen

1. Kreditrisken för tillgångsposter skall graderas efter en procentuell viktning, i enlighet med artiklarna 43 och 44, samt i undantagsfall artiklarna 45, 62 och 63. Balansräkningsvärdet skall sedan multipliceras med det relevanta vikttalet, varvid det riskjusterade värdet erhålls.

2. I fråga om sådana poster utanför balansräkningen som är uppräknade i bilaga II skall en beräkning i två steg företas, så som föreskrivs i artikel 43.2.

3. I fråga om sådana ränte- och valutakursreleterade poster utanför balansräkningen som avses i artikel 43.3 skall de potentiella kostnaderna för att ersätta ett kontrakt i händelse av motpartens oförmåga till prestation beräknas med tillämpning av en av de två metoder som anges i bilaga III. Dessa kostnader skall multipliceras med de för motparten relevanta vikttal som anges i artikel 43.1 förutom att vikttalet 100 % skall ersättas med vikttalet 50 % för att riskjusterade värden skall erhållas.

4. De sammantagna riskjusterade värdena för tillgångarna och de poster utanför balansräkningen som anges i punkterna 2 och 3, skall utgöra nämnaren i kapitaltäckningsgraden.

Artikel 43

Riskviktning

1. Följande vikttal skall åsättas olika kategorier av tillgångsposter, ehuru behöriga myndigheter får bestämma de högre vikttal som de anser lämpliga:

a)         Nollvikt

(1)     Inneliggande kassa och likvärdiga poster.

(2)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar på centralregeringar och centralbanker i zon A.

(3)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar på Europeiska gemenskaperna.

(4)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar som direkt garanterats av centralregeringar och centralbanker i zon A eller av Europeiska gemenskaperna.

(5)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar på centralregeringar och centralbanker i zon B, gällande och refinansierade i låntagarens nationella valuta.

(6)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar som direkt garanterats av centralregeringar och centralbanker i zon B, gällande och refinansierade i den nationella valuta som är gemensam för garantigivaren och låntagaren.

(7)     Tillgångsposter för vilka det enligt behöriga myndigheters bedömning finns betryggande säkerhet i form av värdepapper, utgivna av centralregeringar eller centralbanker i zon A, eller av värdepapper utgivna av Europeiska gemenskaperna, eller genom insättning av kontanta medel hos det långivande institutet, eller genom depositionsbevis eller liknande instrument, utgivna och förvarade av detta institut.

b)         20% vikt

(1)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar på EIB.

(2)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar på multilaterala utvecklingsbanker.

(3)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar som direkt garanterats av EIB.

(4)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar som direkt garanterats av multilaterala utvecklingsbanker.

(5)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar på regionregeringar och lokala myndigheter i zon A, om annat inte följer av artikel 44.

(6)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar som direkt garanterats av regionregeringar eller lokala myndigheter i zon A, om annat inte följer av artikel 44.

(7)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar på kreditinstitut i zon A men som inte ingår i dessa instituts kapitalbas.

(8)     Tillgångsposter som utgörs av fordringar med en löptid av högst ett år på kreditinstitut i zon B, dock inte värdepapper som utgivits av sådana institut och som får ingå i deras kapitalbas.

(9)     Tillgångsposter som direkt garanterats av kreditinstitut i zon A.

(10)   Tillgångsposter som utgörs av fordringar med en löptid av högst ett år och som direkt garanterats av kreditinstitut i zon B.

(11)   Tillgångsposter för vilka det enligt behöriga myndigheters bedömning finns betryggande säkerhet i form av värdepapper, utgivna av Europeiska investeringsbanken eller av multilaterala utvecklingsbanker.

(12)   Likvida medel på väg att inflyta.

c)         50 % vikt

(1)     Lån som i enlighet med de behöriga myndigheternas bedömning är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet som är eller kommer att bli bebodd eller uthyrd av låntagaren. Lån som i enlighet med de behöriga myndigheternas bedömning är fullt ut säkrade genom aktier i sådana finska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll, i fall då bostäderna är eller kommer att bli bebodda eller uthyrda av låntagarna.

         ”Värdepapper baserade på panträtt i fast egendom” vilka kan likställas med de lån som avses i första stycket i denna punkt eller i artikel 62.1, om de behöriga myndigheterna, med beaktande av gällande rätt i varje medlemsstat, anser att de är likvärdiga med hänsyn till graden av kreditrisk. Utan att detta påverkar de typer av värdepapper som kan omfattas av och uppfylla villkoren i detta stycke kan «värdepapper baserade på panträtt i fast egendom» omfatta instrument som avses i avsnitt B.1 a och b i bilagan till rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet[32]. De behöriga myndigheterna skall särskilt försäkra sig om

i)       att dessa värdepapper är fullt ut och direkt säkrade genom ett antal panträtter av samma typ som de som anges i första stycket eller i artikel 62.1 och som är helt säkra när dessa värdepapper utfärdas.

ii)      att antingen investerare i värdepapper baserade på panträtt i fast egendom direkt eller i deras ställe en förvaltare eller befullmäktigad företrädare har en godtagbart prioriterad förmånsrätt i de underliggande pantförskrivna tillgångsposterna i proportion till deras innehav av värdepapper.

(2)     Förskottsbetalningar och upplupna intäkter. Dessa tillgångar skall, om kreditinstitut kan identifiera motparten i enlighet med direktiv 86/635/EEG, ges en för denne motsvarande vikt. Om han inte kan identifieras skall 50% vikt tillämpas.

d)         100% vikt

1)      Tillgångsposter som utgörs av andra fordringar på centralregeringar och centralbanker i zon B än som är gällande och refinansierade i låntagarens nationella valuta.

2)      Tillgångsposter som utgörs av fordringar på regionregeringar eller lokala myndigheter i zon B.

3)      Tillgångsposter som utgörs av fordringar med en löptid överstigande ett år på kreditinstitut i zon B.

4)      Tillgångsposter som utgörs av fordringar på icke-banksektorn i zon A och zon B.

5)      Materiella anläggningstillgångar som avses i artikel 4.10 (Tillgångar) i direktiv 86/635/EEG.

6)      Innehav av aktier, andelar och andra tillgångar som ingår i kapitalbasen för andra kreditinstitut och som inte har räknats av från det långivande institutets egen kapitalbas.

7)      Alla övriga tillgångar utom sådana som har räknats av från kapitalbasen.

2. Poster utanför balansräkningen som inte omfattas av punkt 3 skall behandlas enligt följande. De skall först indelas i riskgrupper enligt bilaga II. Högriskposter skall tas upp till fulla värdet, medelriskposter till 50 % och medellågriskposter till 20 % medan lågriskposter skall tas upp till noll. I ett andra steg skall de på så sätt riskjusterade värdena för poster utanför balansräkningen multipliceras med de vikttal som skall tillämpas för respektive motparter, i enlighet med vad som sägs i punkt 1 och artikel 44. I fråga om avtal om försäljning och återköp och om rena terminsköp skall användas de vikttal som hänför sig till tillgångarna i fråga, och inte de som gäller för motparten. Den andel av kapitalet i Europeiska investeringsfonden som har tecknats men inte betalats in får tilldelas ett vikttal på 20 %.

3. De metoder som anges i bilaga III skall tillämpas på sådana poster utanför balansräkningen som är uppräknade i bilaga IV med undantag av

– kontrakt som handlas på erkända börser,

– valutakontrakt (utom kontrakt som gäller guld) med en ursprunglig löptid på fjorton kalenderdagar eller mindre.

Till och med den 31 december 2006 får medlemsstaternas behöriga myndigheter från tillämpningen av metoderna enligt bilaga III undanta OTC-kontrakt som clearats av clearingorganisationer som utgör rättslig motpart och vars deltagare alla dagligen ställer full säkerhet för den exponering de utsätter clearingsorganisationen för, vilken säkerhet täcker både löpande exponering och eventuell framtida exponering. Berörda myndigheter måste vara övertygade om att den ställda säkerheten ger samma grad av skydd som säkerheter som uppfyller bestämmelserna i punkt 1 a.7 och att risken för att clearingorganisationens exponering överstiger marknadsvärdet på ställda säkerheter elimineras. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om hur de använder sig av denna möjlighet.

4. När poster utanför balansräkningen har direkt garanterats, skall posterna viktas så som om åtagandena gjorts för garantigivarens räkning och inte för motpartens. Ifall potentiella risker som uppkommit genom åtaganden utanför balansräkningen, enligt de behöriga myndigheternas bedömning har fullt ut säkrats genom någon av de tillgångsposter som godtagits som säkerhet i punkt 1 a.7 eller b.11, skall 0 eller 20% vikt tillämpas, beroende på säkerhetens beskaffenhet.

Medlemsstaterna får tillämpa ett vikttal på 50 % på poster utanför balansräkningen som utgör borgensåtaganden eller garantiförbindelser med karaktären av kreditsubstitut och som enligt behöriga myndigheters bedömning fullt ut säkras genom panträtt i fast egendom som uppfyller villkoren i punkt 1 c.1, under förutsättning att garanten har en direkt rätt till denna säkerhet.

5. När tillgångsposter och poster utanför balansräkningen har givits en lägre vikt till följd av att det ställts sådana direkta garantier eller säkerheter, som de behöriga myndigheterna finner betryggande, skall den lägre vikten gälla endast för den del som är garanterad eller fullt ut täckt av säkerheten.

Artikel 44

Viktning av fordringar på medlemsstaternas regionregeringar och lokala myndigheter

1. Trots vad som föreskrivs i artikel 43.1 b får medlemsstaterna fastställa 0% vikt för egna regionregeringar och lokala myndigheter, om det i fråga om risker inte föreligger någon skillnad mellan fordringar på de senare och fordringar på centralregeringen, och detta på grund av att regionregeringarna och de lokala myndigheterna har befogenheter att inkräva offentlig uppbörd och att särskilda institutionella ordningar gäller med ändamål att minska risken för att någondera skall brista i fullgörande. En nollvikt som fastställts efter dessa kriterier skall tillämpas för fordringar på regionregeringarna och de lokala myndigheterna och på åtaganden utanför balansräkningen som gjorts för deras räkning, samt för fordringar på andra och åtaganden utanför balansräkningen som gjorts för andras räkning, då posterna garanterats av de nämnda regionregeringarna respektive myndigheterna, eller som enligt de behöriga myndigheternas bedömning, på ett betryggande sätt garanteras av säkerhet i form av värdepapper som har getts ut av dessa regionregeringar eller lokala myndigheter.

2. Medlemsstaterna skall göra anmälan till kommissionen, om de finner en nollviktning befogad efter de kriterier som anges i punkt 1. Kommissionen skall vidarebefordra denna information. Övriga medlemsstater får ge kreditinstitut, som står under tillsyn av den egna statens behöriga myndigheter, möjlighet att tillämpa en nollvikt i fall då de företar affärer med regionregeringarna och de lokala myndigheterna i fråga eller då de innehar fordringar som är garanterade av de senare däri inbegripet säkerhet i form av värdepapper.

Artikel 45

Övriga viktningar

1. Medlemsstaterna får, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 44.1, tillämpa ett vikttal på 20% för tillgångsposter som, enligt de berörda behöriga myndigheternas bedömning, på ett betryggande sätt garanteras av säkerhet i form av värdepapper som har utgivits av regionregeringar eller lokala myndigheter i zon A, eller genom medel som har satts in hos andra kreditinstitut i zon A än det långivande institutet, eller genom depositionsbevis eller liknande instrument som dessa kreditinstitut har givit ut.

2. Medlemsstaterna får tillämpa 10% vikt beträffande fordringar på institut som har specialiserat sig på verksamhet inom interbank- och statslånemarknader i hemlandsmedlemsstaten och som är föremål för ingående tillsyn av behöriga myndigheter, under förutsättning att det för sådana tillgångsposter, enligt den bedömning som hemlandets behöriga myndigheter gör, finns fullgod säkerhet i form av en kombination av sådana tillgångar som anges i artikel 43.1 a och b som av myndigheterna godtagits som betryggande säkerhet.

3. Medlemsstaterna skall göra anmälan till kommissionen om alla föreskrifter som utfärdas med stöd av punkterna 1 och 2 och om skälen för sådana föreskrifter. Kommissionen skall vidarebefordra informationen till medlemsstaterna. Kommissionen skall periodvis undersöka effekterna av sådana föreskrifter för att säkerställa att de inte leder till några konkurrensstörningar.

Artikel 46

Icke-kommersiella administrativa institutioner och företag

Vid tillämpning av artikel 43.1 b får de behöriga myndigheterna med regionregeringar och lokala myndigheter jämställa icke-kommersiella administrativa institutioner, som är ansvariga inför regionregeringar eller lokala myndigheter, samt icke-kommersiella företag som ägs av centralregeringar, regionregeringar eller lokala myndigheter eller av myndigheter som, enligt behöriga myndigheters bedömning, utövar samma myndighet som regionala och lokala myndigheter.

Behöriga myndigheter får i begreppet regionregeringar och lokala myndigheter även räkna in kyrkor och religiösa samfund som har bildats som juridiska personer enligt offentlig rätt, om de har laglig rätt att uppbära skatt. I detta fall gäller emellertid inte den möjlighet som anges i artikel 44.

Artikel 47

Kapitaltäckningsgradens nivå

1. Kreditinstituten skall alltid ha en kapitaltäckningsgrad, så som definieras i artikel 40, om minst 8%.

2. Bestämmelser i punkt 1 hindrar inte behöriga myndigheter från att föreskriva den högre minsta kapitaltäckningsgrad som de finner lämplig.

3. Om kapitaltäckningsgraden går ned under 8% skall de behöriga myndigheterna se till att kreditinstitutet i fråga vidtar erforderliga åtgärder för att så snart som möjligt återställa kapitaltäckningsgraden till den lägsta nivå som föreskrivs.

òny

AVSNITT 3

Minimikrav på kapitalbas för kreditrisker

Artikel 76

Kreditinstitut skall antingen använda den schablonmetod som föreskrivs i artiklarna 78–83 eller, om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande i enlighet med artikel 84, den metod baserad på intern riskklassificering (”internmetoden”) som föreskrivs i artiklarna 84–89 vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 75 a.

Artikel 77

I detta avsnitt avses med ”exponering” en tillgång eller en post utanför balansräkningen.

Underavsnitt 1 – Schablonmetoden

Artikel 78

1. Med förbehåll för punkt 2 skall exponeringsvärdet för en tillgångspost vara dess värde i balansräkningen, och exponeringsvärdet för en post utanför balansräkningen som tas upp i bilaga II skall vara lika med följande procentandelar av dess värde: 100 % om det är en högriskpost, 50 % om det är en medelriskpost, 20 % om det är en medel-lågriskpost och 0 % om det är en lågriskpost. De poster utanför balansräkningen som avses i föregående mening skall indelas i riskkategorier enligt bilaga II.

2. Exponeringsvärdet för ett derivatinstrument som tas upp i bilaga IV skall fastställas enligt någon av de båda metoder som anges i bilaga III, varvid effekterna av avtal om novation och andra nettnings­överenskommelser skall beaktas i enlighet med bilaga III vid tillämpningen av metoderna.

3. Om en exponering är föremål för förbetalt kreditriskskydd får det tillämpliga exponerings­värdet för denna post ändras i enlighet med underavsnitt 3.

4. För kreditinstitut som använder den fullständiga metoden för finansiella säkerheter enligt del 3 i bilaga VIII skall, då en exponering uppkommer genom att värdepapper eller råvaror säljs, ställs som säkerhet eller lånas ut inom ramen för en repa eller ett värdepappers‑ eller råvarulån, exponeringens värde vara lika med värdet av värdepapperen eller råvarorna, fastställt enligt artikel 74.1, med tillägg av en justering för volatilitet som är anpassad till värdepapperen eller råvarorna enligt del 3 punkterna 35–60 i bilaga VIII.

Artikel 79

1.           Varje exponering skall hänföras till någon av följande exponeringsklasser:

a)      Fordringar eller villkorade fordringar på nationella regeringar eller centralbanker.

b)      Fordringar eller villkorade fordringar på delstatliga eller lokala själv­styrelseorgan och myndigheter.

c)      Fordringar eller villkorade fordringar på administrativa organ och icke-kommersiella företag.

d)      Fordringar eller villkorade fordringar på multilaterala utvecklingsbanker.

e)      Fordringar eller villkorade fordringar på internationella organisationer.

f)       Fordringar eller villkorade fordringar på institut.

g)      Fordringar eller villkorade fordringar på företag.

h)      Fordringar eller villkorade fordringar på hushåll.

i)       Fordringar eller villkorade fordringar mot säkerhet i fastighet.

j)       Oreglerade poster.

k)      Poster som tillhör kategorier som enligt reglering präglas av hög risk.

l)       Fordringar i form av täckta obligationer.

m)     Positioner i värdepapperisering.

n)      Kortfristiga fordringar på institut och andra företag.

o)      Fordringar i form av andelar i företag för kollektiva investeringar (fondföretag).

p)      Övriga poster.

2.           För att kunna hänföras till klassen för hushållsexponeringar som avses i punkt 1 h måste en exponering uppfylla följande villkor:

a)      Exponeringen skall gälla antingen en eller flera enskilda personer eller en liten eller medelstor juridisk person.

b)      Exponeringen skall vara en av ett betydande antal exponeringar med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med sådan utlåning minskas väsentligt.

c)      Det totala beloppet för skulden till kreditinstitutet och eventuella moder‑ och syskon­företag, inklusive eventuella förfallna exponeringar, för den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenär får inte enligt kreditinstitutets kännedom överstiga en miljon euro. Kreditinstitutet skall vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.

Värdepapper får inte hänföras till klassen för hushållsexponeringar.

Artikel 80

1.           För beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp skall riskvikter tillämpas på alla exponeringar, som inte dras från kapitalbasen, i enlighet med del 1 av bilaga VI. Riskvikterna skall bygga på den exponeringsklass som exponeringen hänförts till och, i den utsträckning som anges i del 1 av bilaga VI, på dess kreditkvalitet. Kreditkvaliteten får fastställas med hänvisning till externa ratinginstituts kredit­värderingar i enlighet med artiklarna 81–83 eller till kreditvärderingar som gjorts av sådana exportkreditorgan som beskrivs i del 1 av bilaga VI.

2.           Vid riskvägning enligt punkt 1 skall exponeringsvärdet multipliceras med den riskvikt som anges i, eller som fastställts enligt, detta underavsnitt.

3.           När det gäller beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar mot institut, skall de behöriga myndigheterna besluta om man skall införa den metod som bygger på kreditkvaliteten hos den stat enligt vars rätt kreditinstitutet är etablerat eller den metod som bygger på kreditkvaliteten hos motpartsinstitutet i enlighet med bilaga VI.

4.           Trots punkt 1 får, om en exponering är föremål för förbetalt kreditriskskydd, den tillämpliga riskvikten för denna post ändras i enlighet med underavsnitt 3.

5.           Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperiseringar skall beräknas i enlighet med underavsnitt 4.

6.           Exponeringar, för vilka inga andra föreskrifter om beräkningen av de riskvägda exponerings­beloppen ges i detta underavsnitt, skall tilldelas riskvikten 100 %.

7.           Under förutsättning att det inte gäller exponeringar som ger upphov till sådana poster som avses i artikel 57.1.1–8 får de behöriga myndigheterna medge undantag från kraven i punkt 1 i denna artikel för ett kreditinstituts exponeringar mot en motpart som är dess moder‑, dotter‑ eller syskon­företag, om följande villkor är uppfyllda:

a)      Motparten är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut, ett kapitalförvaltnings­bolag eller ett företag för anknutna tjänster som omfattas av tillfredsställande tillsynskrav.

b)      Motparten ingår utan förbehåll i samma företagsgrupp som kreditinstitutet.

c)      Samma förfaranden för riskbedömning, riskmätning och kontroll gäller för motparten som för kreditinstitutet.

d)      Motparten är etablerad i samma medlemsstat som kreditinstitutet.

e)      Det finns inte några rådande eller förutsedda materiella eller rättsliga hinder för att motparten snabbt skall kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till kreditinstitutet.

I sådana fall skall riskvikten 0 % tillämpas.

Artikel 81

1.           En extern kreditvärdering får inte användas för att fastställa riskvikten för en exponering enligt artikel 80 om inte det ratinginstitut som tillhandahållit den av de behöriga myndigheterna förklarats valbart för detta ändamål (nedan: ”valbart rating­institut”).

2.           De behöriga myndigheterna får inte förklara ett rating­institut valbart för det ändamål som avses i artikel 80 om de inte är övertygade om att dess värderingsmetoder uppfyller kraven på objektivitet och oberoende samt fortlöpande översyn och öppenhet, och att de kreditvärderingar de leder till uppfyller kraven på trovärdighet och öppenhet. Därvid skall de behöriga myndigheterna beakta de tekniska kriterier som anges i del 2 av bilaga VI.

3.           Om ett ratinginstitut har förklarats valbart av de behöriga myndigheterna i en medlems­stat, får de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater förklara institutet valbart utan att genomföra något eget bedömnings­förfarande.

4.           De behöriga myndigheterna skall offentliggöra en förklaring av förfarandet för att förklara ratinginstitut valbara och en förteckning över valbara ratinginstitut.

Artikel 82

1.           De behöriga myndigheterna skall med beaktande av de tekniska kriterierna i del 2 av bilaga VI i fråga om varje valbart ratinginstitut avgöra vilka av de kreditkvalitetssteg som anges i del 1 av samma bilaga som rating­institutets olika kreditvärderings­betyg skall anses motsvara. Dessa avgöranden skall vara objektiva och konsekventa.

2.           När de behöriga myndigheterna i en medlemsstat har fattat ett avgörande enligt punkt 1, får de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater erkänna detta avgörande utan att genomföra något eget förfarande för ett avgörande i frågan.

Artikel 83

1.           Ratinginstituts kreditvärderingar skall vid beräkningen av ett kreditinstituts riskvägda exponerings­belopp användas på ett konsekvent sätt och i enlighet med del 3 i bilaga VI. Kreditvärderingar får inte användas selektivt.

2.           Kreditinstituten skall använda sådana kreditvärderingar som rating­institut har utfärdat på begäran av en låntagare eller annan intressent. Med tillstånd av den ansvariga behöriga myndigheten får de dock även använda kreditvärderingar som ratinginstitutet utfärdat på eget initiativ.

Underavsnitt 2 – Internmetoden

Artikel 84

1.           I enlighet med detta underavsnitt får de behöriga myndigheterna tillåta kreditinstitut att beräkna sina riskvägda exponerings­belopp med en metod som bygger på intern riskklassificering (”internmetoden”). Uttryckligt tillstånd skall krävas för varje kreditinstitut.

2.           Tillstånd får endast ges om den behöriga myndigheten har övertygat sig om att kreditinstitutets system för hantering och klassificering av exponeringar för kreditrisk är sunda och genomförs med integritet samt att instituten uppfyller följande normer i enlighet med del 4 i bilaga VII:

a)      Kreditinstitutets riskklassificeringssystem skall ge förutsättningar för en tillfreds­ställande bedömning av gäldenärer och transaktioner, lämplig riskdifferentiering samt träffsäkra och konsekventa kvantitativa skattningar av risker.

b)      De interna riskklassificeringar och skattningar av sannolik­heten för fallissemang och förluster, som används vid beräkningen av kapitalkrav och inom därmed sammanhängande system och förfaranden, skall vara av central betydelse för kreditinstitutets riskhantering och beslutsfattande samt för dess funktioner för godkännande av krediter, intern kapitalallokering och företagsstyrning.

c)      Kreditinstitutet skall ha en enhet för kontroll av kreditrisker som ansvarar för dess risk­klassificeringssystem och som har en tillfredsställande grad av oberoende och är fri från otillbörlig påverkan.

d)      Kreditinstitutet skall samla in och bevara alla relevanta uppgifter som kan ge effektivt stöd för dess förfaranden för mätning och hantering av kreditrisker.

e)      Kreditinstitutet skall dokumentera sina ­system för riskklassificering och motiven för deras utformning samt validera dessa system.

Om ett moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderinstitut inom EU och dess dotterföretag tillämpar intern­metoden enhetligt för både moder‑ och dotterföretag, får de behöriga myndigheterna tillåta att moderföretaget och dess dotterföretag betraktas som en enhet när det gäller minimikraven i del 4 i bilaga VII.

3.           Ett kreditinstitut som ansöker om att få använda internmetoden skall styrka att det för exponerings­klasserna i fråga har använt riskklassificerings­system som i stort uppfyller minimikraven i bilagan inom ramen för sin interna riskmätning och riskhantering under minst tre år innan det kan förklaras kvalificerat att tillämpa intern­metoden. Detta krav skall gälla från och med den 31 december 2010.

4.           Ett kreditinstitut som ansöker om att få använda egna skattningar av LGD-värden och/eller konverterings­faktorer skall styrka att det har genomfört och använt egna skattningar av LGD-värden och/eller konverterings­faktorer på ett sätt som i stort överensstämmer med de minimikrav för användning av egna skattningar av dessa parametrar som anges i bilagan under minst tre år, innan det kan förklaras kvalificerat att använda egna skattningar av LGD-värden och/eller konverterings­faktorer. Detta krav skall gälla från och med den 31 december 2010.

5.           Om ett kreditinstitut inte längre uppfyller kraven i detta underavsnitt, skall det antingen redovisa en plan för den behöriga myndigheten för hur det inom skälig tid åter skall kunna uppfylla kraven eller styrka att effekterna av det bristande uppfyllandet är oväsentliga.

6.           När ett moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller ett finansiellt moder­holdingföretag inom EU och dess dotterföretag avser att tillämpa internmetoden, skall de behöriga myndigheterna för de olika juridiska personerna samarbeta nära enligt föreskrifterna i artiklarna 129–132.

Artikel 85

1.           Utan att detta påverkar artikel 89, skall kreditinstitut samt eventuella moderföretag och syskonföretag tillämpa internmetoden på alla exponeringar.

Förutsatt att de behöriga myndigheterna godkänner detta, får genomförandet ske stegvis per exponerings­klass enligt artikel 86 inom samma affärsenhet, inom olika affärsenheter i samma företagsgrupp eller för användning av egna skattningar av LGD-värden eller konverterings­faktorer för beräkning av riskvikter för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker.

När det gäller den klass för hushållsexponeringar som avses i artikel 86 får genomförandet ske stegvis per undergrupp av exponeringar som motsvarar de olika korrelationerna i del 1 punkterna 9–11 i bilaga VII.

2.           Det genomförande som avses i punkt 1 skall fullföljas under en skälig tidsperiod som skall överenskommas med de behöriga myndigheterna. För genomförandet skall strikta villkor gälla som skall fastställas av de behöriga myndigheterna. Dessa villkor skall utformas så att de säkerställer att den flexibilitet som erbjuds genom punkt 1 inte utnyttjas selektivt i syfte att uppnå minskningar av kapitalkraven för de exponeringsklasser eller affärsenheter som ännu inte omfattas av internmetoden eller vid användningen av egna skattningar av LGD och konverteringsfaktorer.

3.           Kreditinstitut som använder internmetoden för någon exponeringsklass skall även använda denna metod för klassen för aktieexponeringar.

4.           Med förbehåll för punkterna 1–3 och artikel 89 får kreditinstitut som har erhållit tillstånd enligt artikel 84 att använda internmetoden inte återgå till att tillämpa underavsnitt 1 vid beräkningen av riskvägda exponerings­belopp, såvida de inte kan styrka att det finns goda skäl för detta och har fått de behöriga myndigheternas godkännande.

5.           Med förbehåll för punkterna 1–2 och artikel 89 får kreditinstitut som har erhållit tillstånd enligt artikel 87.9 att använda egna skattningar av LGD-värden och konverterings­faktorer inte återgå till att tillämpa de LGD-värden och konverteringsfaktorer som avses i artikel 87.8, såvida de inte kan styrka att det finns goda skäl för detta och har fått de behöriga myndigheternas godkännande

Artikel 86

1.         Varje exponering skall hänföras till någon av följande exponeringsklasser:

a)      Fordringar eller villkorade fordringar på nationella regeringar och centralbanker.

b)      Fordringar eller villkorade fordringar på institut.

c)      Fordringar eller villkorade fordringar på företag.

d)      Fordringar eller villkorade fordringar på hushåll.

e)      Aktieexponeringar.

f)       Positioner i värdepapperisering.

g)      Övriga motpartslösa tillgångar.

2.         Följande exponeringar skall behandlas som exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker:

a)      Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelse­organ och myndigheter som skall behandlas som exponeringar mot nationella regeringar enligt underavsnitt 1.

b)      Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer som får 0 % riskvikt enligt underavsnitt 1.

3.         Följande exponeringar skall behandlas som exponeringar mot institut:

a)      Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelse­organ och myndigheter som inte skall behandlas som exponeringar mot nationella regeringar enligt underavsnitt 1.

b)      Exponeringar mot offentliga organ som skall behandlas som exponeringar mot institut enligt underavsnitt 1.

c)      Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte får 0 % riskvikt enligt underavsnitt 1.

4.         För att kunna hänföras till klassen för hushållsexponeringar (punkt 1 d) måste exponeringarna uppfylla följande kriterier:

a)      Exponeringen skall gälla antingen en eller flera fysiska personer eller en liten eller medelstor juridisk person – i det senare fallet under förutsättning att det totala beloppet för skulden till kreditinstitutet samt i förekommande fall dess moderföretag och syskonföretag för den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenär inte, enligt kreditinstitutets kännedom, överstiger en miljon euro, vilket kreditinstitutet skall ha vidtagit rimliga åtgärder för att förvissa sig om.

b)      Kreditinstitutet skall i sin riskhantering behandla dem på ett konsekvent och likartat sätt.

c)      De skall inte förvaltas individuellt på ett sätt som är jämförbart med behandlingen av klassen för företags­exponeringar.

d)      De skall i samtliga fall ingå i en betydande grupp av exponeringar som förvaltas på likartat sätt.

5.         Följande exponeringar skall klassificeras som aktieexponeringar:

a)      Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

b)      Räntebärande exponeringar som till sin ekonomiska substans är likartade med de exponeringar som avses i punkt a.

6.         Inom klassen för företagsexponeringar skall kreditinstituten separat som specialutlåning särskilja exponeringar med följande egenskaper:

a)      Exponeringen är mot en juridisk person som bildats särskilt för att finansiera och/eller förvalta realtillgångar.

b)      Avtalsbestämmelserna ger utlånaren en väsentlig grad av kontroll över tillgångarna och den inkomst dessa ger upphov till.

c)      Den huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av lånet är den inkomst som de finansierade tillgångarna ger upphov till och inte den generella betalnings­kapaciteten i ett kommersiellt företag med mer omfattande verksamhet.

7.         Varje fordran som inte hänförs till någon av de exponerings­klasser som anges i punkterna 1 a–b och d–f skall hänföras till den exponerings­klass som anges i punkt 1 c.

8.         I den exponeringsklass som avses i punkt 1 g skall restvärdet av leasade tillgångar ingå, om det inte omfattas av andra bestämmelser i detta direktiv.

9.         De metoder som kreditinstitutet använder vid fördelningen av exponeringar på de olika exponerings­klasserna skall vara lämpliga för ändamålet och tillämpas konsekvent.

Artikel 87

1.         De riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisker som ingår i någon av de exponeringsklasser som anges i artikel 86.1 a–e och g skall, såvida de inte dras från kapitalbasen, beräknas i enlighet med del 1 punkterna 1–25 i bilaga VII.

2.         De riskvägda exponeringsbeloppen för utspädningsrisk avseende övertagna fordringar skall beräknas enligt del 1 punkt 26 i bilaga VII.

3.         Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk och utspädningsrisk skall bygga på de relevanta parametrar som gäller för exponeringen i fråga. Dessa skall bl.a. omfatta sannolikhet för fallissemang (PD), förlust vid fallissemang (LGD), löptid (M) och exponeringsvärde för exponeringen. PD och LGD kan tas upp separat eller tillsammans i enlighet med del 2 av bilaga VII.

4.         Trots punkt 3 skall beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk för alla exponeringar som ingår i den exponeringsklass som avses i artikel 86.1 e ske i enlighet med del 1 punkterna 15–24 i bilaga VII under förutsättning att de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande. De behöriga myndigheterna får inte tillåta att ett kreditinstitut använder den metod som anges i del 1 punkterna 24–25 i bilaga VII om det inte uppfyller minimikraven i del 4 punkterna 114–122 i bilaga VII.

5.         Trots punkt 3 får beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk i samband med exponeringar för specialutlåning ske i enlighet med del 1 punkt 5 i bilaga VII. De behöriga myndigheterna skall offentliggöra vägledningar om hur instituten skall fastställa riskvikter för exponeringar för specialutlåning enligt del 1 punkt 5 i bilaga VII och godkänna institutens metoder för att fastställa dessa.

6.         För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som anges i punkterna a–d i artikel 86.1 skall instituten tillhandahålla egna PD-skattningar i enlighet med artikel 84 och del 4 av bilaga VII.

7.         För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som avses i artikel 86.1 d skall instituten tillhandahålla egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 84 och del 4 av bilaga VII.

8.         För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i punkterna a–c i artikel 86.1 skall kreditinstituten tillämpa de LGD-värden som anges i del 2 punkt 8 i bilaga VII och de konverterings­faktorer som anges i del 3 punkterna 11 a–c i bilaga VII.

9.         Trots punkt 8 får de behöriga myndigheterna för alla exponeringar som tillhör den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 d tillåta att kreditinstituten använder egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 84 och del 4 av bilaga VII.

10.       De riskvägda exponerings­beloppen för värdepapperiserade exponeringar och för exponeringar som tillhör den exponeringsklass som avses i punkt f i artikel 86.1 skall beräknas i enlighet med underavsnitt 4.

11.       Om exponeringar mot ett företag för kollektiva investeringar (fondföretag) uppfyller de kriterier som anges i punkterna 74–75 i del 1 i bilaga VI och kreditinstitutet har kännedom om fondföretagets samtliga underliggande exponeringar, skall kreditinstitutet granska dessa underliggande exponeringar i syfte att beräkna riskvägda exponerings­belopp och belopp för förväntade förluster enligt de metoder som anges i detta underavsnitt.

Om kreditinstitutet inte uppfyller villkoren för att använda de metoder som anges i detta underavsnitt, skall de riskvägda exponeringsbeloppen och beloppen för förväntade förluster beräknas i enlighet med följande metoder:

a)      För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som anges i punkt e i artikel 86.1: den metod som redovisas i del 1 punkterna 17–19 i bilaga VII. Om kreditinstitutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i venture-capital­företag och liknande, börsnoterade aktier och övriga aktieexponeringar, skall det behandla aktierna i fråga som övriga aktieexponeringar.

b)      För alla andra underliggande exponeringar: den metod som anges i underavsnitt 1 med följande ändringar:

i)       Exponeringarna skall hänföras till tillämplig exponeringsklass och ges riskvikten för den kreditkvalitets­nivå som ligger närmast över den nivå som normalt skulle ha tillämpats på exponeringen.

ii)      Exponeringar som hänförs till högre kreditkvalitets­nivåer och som normalt skulle ha tilldelats en riskvikt på 150 % skall tilldelas riskvikten 200 %.

12.       Om exponeringar mot ett fondföretag inte uppfyller de kriterier som anges i del 1 punkterna 74–75 i bilaga VI, eller om kreditinstitutet inte har kännedom om alla de exponeringar som ingår i fonden, skall kreditinstitutet granska dessa exponeringar i syfte att beräkna riskvägda exponerings­belopp och belopp för förväntade förluster enligt den metod som anges i del 1 punkterna 17–19 i bilaga VII. Om kreditinstitutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i venture-capital­företag eller liknande, börsnoterade aktier och övriga aktier, skall det behandla exponeringarna i fråga som exponeringar i övriga aktier. Därvid skall exponeringar i andra värdepapper än aktier hänföras till någon av de klasser (investeringar i venture-capital­företag eller liknande, börsnoterade aktier eller övriga aktier) som anges i del 1 punkt 17 i bilaga VII, och okända exponeringar skall hänföras till klassen övriga aktier.

Som alternativ till den nu beskrivna metoden får kreditinstituten utnyttja en tredje part för beräkningen och rapporteringen av de genomsnittliga riskvägda exponeringsbeloppen utifrån fondföretagets underliggande exponeringar, varvid beräkningen skall ske i enlighet med följande metoder, under förutsättning att beräkningens och rapportens korrekt kan säkerställas på ett tillfreds­ställande sätt:

a)      För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 e: den metod som anges i del 1 punkterna 17–19 i bilaga VII. Om kreditinstitutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i venture-capital­företag eller liknande, börsnoterade aktier och övriga aktieexponeringar, skall det behandla aktierna i fråga som övriga aktieexponeringar.

b)      För alla andra underliggande exponeringar: den metod som anges i underavsnitt 1 med följande ändringar:

i)       Exponeringarna skall hänföras till tillämplig exponeringsklass och ges riskvikten för det kreditkvalitets­­steg som följer närmast efter det steg som normalt skulle ha gällt för exponeringen.

ii)      Exponeringar som hänförs till kreditkvalitets­steg som normalt skulle ha tilldelats en riskvikt på 150 % skall tilldelas riskvikten 200 %.

Artikel 88

1.         Beloppen för förväntade förluster på exponeringar som tillhör någon av de exponeringsklasser som anges i punkterna a–e i artikel 86.1 skall beräknas enligt de metoder som anges i del 1 punkterna 27–33 i bilaga VII.

2.         Beräkningen av beloppen för förväntade förluster i enlighet med del 1 punkterna 27–33 i bilaga VII skall bygga på samma ingångsvärden för PD och LGD och samma exponerings­värden för varje exponering som de som används för beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 87.

3.         Förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar skall beräknas i enlighet med underavsnitt 4.

4.         Beloppet för förväntad förlust för exponeringar inom den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 g skall vara noll.

5.         De förväntade förlustbeloppen för utspädningsrisk för övertagna fordringar skall beräknas i enlighet med de metoder som anges i del 1 punkt 33 i bilaga VII.

6.         De förväntade förlustbeloppen för de exponeringar som anges i artikel 87.11–12 skall beräknas i enlighet med de metoder som redovisas i del 1 punkterna 27–33 i bilaga VII.

Artikel 89

1.         Om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande får kreditinstitut, som har tillstånd att använda internmetoden för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för en eller flera exponerings­klasser, tillämpa underavsnitt 1 på följande:

a)      Den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 a, om antalet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att kreditinstitutet skulle införa ett risk­klassificerings­system för dessa motparter.

b)      Den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 b, om antalet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att kreditinstitutet skulle införa ett risk­klassificerings­system för dessa motparter.

c)      Exponeringar i icke väsentliga affärsenheter samt exponeringsklasser som med hänsyn till sin storlek och den riskprofil de företer är av mindre betydelse.

d)      Exponeringar mot hemmedlemsstaternas nationella regeringar och deras delstatliga och lokala självstyrelse­organ och myndigheter samt administrativa organ, förutsatt att

i)       det inte finns någon skillnad mellan riskerna vid exponeringar mot den nationella regeringen och vid de övriga nämnda exponeringarna på grund av riktade offentliga åtgärder, och att

ii)      kreditbetyget för exponeringarna mot den nationella regeringen motsvarar nivå 1 enligt underavsnitt 1.

e)      Ett kreditinstituts exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dotterföretag eller syskonföretag, förutsatt att motparten är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag, finansiellt institut, kapitalförvaltnings­bolag eller ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster och att motparten omfattas av tillfreds­ställande tillsynskrav.

f)       Exponeringar i värdepapper mot juridiska personer vilkas kreditåtaganden uppfyller kraven för riskvikt noll enligt underavsnitt 1 (däribland offentligt stödda enheter som riskvikten noll kan tillämpas på).

g)      Aktieexponeringar som genomförs inom ramen för lagstiftade program för främjande av särskilda sektorer av näringslivet som i betydande grad subventionerar kreditinstitutets investering och som är förenade med någon form av offentlig tillsyn och begränsningar av investeringarna i värdepapper. Detta undantag får tillämpas på högst totalt 10 % av den ursprungliga kapitalbasen plus tilläggskapital.

Denna punkt skall inte hindra de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater från att tillåta att bestämmelserna i underavsnitt 1 tillämpas på exponeringar i värdepapper för vilka sådan behandling har tillåtits i andra medlems­stater.

2.         Vid tillämpningen av punkt c skall ett kreditinstituts exponeringsklass avseende värdepapper inte betraktas som mindre betydande om det sammanlagda värdet av exponeringarna, med undantag av sådana exponeringar i värdepapper som gjorts inom ramen för lagstiftade program enligt punkt g, genomsnittligt under det föregående året överstiger 10 % av kreditinstitutets kapitalbas. Om dessa exponeringar till antalet uppgår till mindre än tio enskilda innehav, skall tröskelvärdet i stället vara 5 % av kreditinstitutets kapitalbas.

Underavsnitt 3 – Reducering av kreditrisk

Artikel 90

I detta underavsnitt avses med ”utlånande kreditinstitut” det kreditinstitut som har exponeringen i fråga, oavsett om den härrör från ett lån eller ej.

Artikel 91

Kreditinstitut som använder schablonmetoden enligt artiklarna 78–83 eller internmetoden enligt artiklarna 84–89 utan att använda egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer enligt artiklarna 87–88, får ta hänsyn till kreditriskreducerande åtgärder enligt detta underavsnitt vid beräkning av riskvägda exponerings­belopp i enlighet med artikel 75 a eller som relevanta belopp för förväntade förluster vid den beräkning som avses i artikel 57 q och artikel 63.3.

Artikel 92

1.           Den teknik som används för att skapa kreditrisk­skyddet skall, liksom de åtgärder det utlånande kreditinstitutet vidtar och de förfaranden och den policy det genomför, vara sådana att de resulterar i en ordning för kreditriskskydd som har rättsverkan och kan genomdrivas i alla relevanta jurisdiktioner.

2.           Det utlånande kreditinstitutet skall vidta alla behövliga åtgärder för att säkerställa att ordningen för kreditriskskydd är effektiv och för att hantera risker i samband med den.

3.           När det gäller förbetalt kreditriskskydd skall de tillgångar som tas i anspråk, om de skall kunna beaktas, vara tillräckligt likvida och ha ett tillräckligt stabilt värde på sikt för att kunna ge tillfredsställande säkerhet för det kreditriskskydd som skapats med beaktande av den metod som använts för att beräkna riskvägda exponerings­belopp och av i vilken utsträckning skyddet godkänts för att beaktas i dessa beräkningar. Endast sådana tillgångar som anges i del 1 av bilaga VIII får beaktas.

4.           När det gäller förbetalt kreditriskskydd skall det utlånande kreditinstitutet ha rätt att vid fallissemang, insolvens eller konkurs för gäldenären, eller i tillämpliga fall för det förvaringsinstitut som innehar säkerheten – eller någon annan kredithändelse som anges i de handlingar som rör transaktionen – utan dröjsmål likvidera eller behålla de tillgångar som ligger till grund för säkerheten,. Korrelationsgraden mellan värdet av de tillgångar som ligger till grund för skyddet och låntagarens kreditkvalitet får inte vara oskäligt hög.

5.           För att obetalt kreditriskskydd skall kunna beaktas skall den part som gör åtagandet vara tillräckligt tillförlitlig och avtalet om skyddet ha rättsverkan i de relevanta jurisdiktionerna, så att tillfredsställande säkerhet skapas i fråga om det uppnådda kreditriskskyddet med beaktande av den metod som används för att beräkna riskvägda exponerings­belopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyddet. För att beaktas skall skyddet vara utfärdat av sådana parter som anges i del 1 av bilaga VIII i någon av de former som anges i samma del av bilagan.

6.           De minimikrav som anges i del 2 av bilaga VIII skall uppfyllas.

Artikel 93

1.           Om kraven i artikel 92 är uppfyllda, får beräkningen av de riskvägda exponeringsbeloppen och, i tillämpliga fall, de förväntade förlustbeloppen ändras i enlighet med delarna 3–6 av bilaga VIII.

2.           Ingen exponering, för vilken kreditriskskydd har erhållits, får ge ett högre riskvägt exponerings­belopp eller förväntat förlustbelopp än en i övrigt identisk exponering, för vilken inga kreditriskreducerande åtgärder har vidtagits.

3.           Om kreditriskskydd enligt artiklarna 78–83 eller 84–93, beroende på vad som är tillämpligt, redan har beaktats i det riskvägda exponerings­beloppet, får inte någon ytterligare beräkning av kreditriskskydd göras enligt detta underavsnitt.

Underavsnitt 4 – Värdepapperisering

Artikel 94

Om ett kreditinstitut använder den schablonmetod som redovisas i underavsnitt 1 för beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för den exponerings­klass som de värdepapperiserade exponeringarna skulle hänföras till enligt artikel 79, skall det beräkna det riskvägda exponerings­beloppet för en position i värdepapperisering i enlighet med del 4 punkterna 6–35 i bilaga IX.

I samtliga andra fall skall det beräkna det riskvägda exponerings­beloppet i enlighet med del 4 punkterna 36–74 i bilaga IX.

Artikel 95

1.         Om ett inte obetydligt mått av kreditrisk som har samband med värdepapperiserade exponeringar har överförts i enlighet med villkoren i del 2 av bilaga IX från det kreditinstitut som är originator, får detta kreditinstitut

a)      vid traditionell värdepapperisering: från beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och, i tillämpliga fall, förväntade förlustbelopp undanta de exponeringar som det har värdepapperiserat, och

b)      vid syntetisk värdepapperisering: beräkna riskvägda exponerings­belopp och, i tillämpliga fall, förväntade förlustbelopp för de värdepapperiserade exponeringarna i enlighet med del 2 av bilaga IX.

2.         När punkt 1 är tillämplig skall det kreditinstitut som är originator beräkna de riskvägda exponerings­belopp som föreskrivs i bilaga IX för de eventuella positioner som det innehar i värdepapperiseringen.

Om det kreditinstitut som är originator inte överför någon väsentlig kreditrisk i enlighet med punkt 1, behöver det inte beräkna riskvägda exponerings­belopp för de eventuella positioner det innehar i värdepapperiseringen i fråga.

Artikel 96

1.         Vid beräkningen av det riskvägda exponerings­beloppet för en position i värdepapperisering skall riskvikter tillämpas på positionens exponerings­värde i enlighet med bilaga IX med utgångspunkt i positionens kreditkvalitet fastställd med hänvisning till ett rating­instituts kredit­värdering eller på annat sätt, så som anges i bilaga IX.

2.         Om exponeringen gäller olika trancher i en värdepapperisering skall exponeringen för varje tranch betraktas som en separat position i värdepapperiseringen. De som tillhandahåller kreditriskskydd för positioner i en värdepapperisering skall anses inneha positioner i värdepapperiseringen i fråga. Med positioner i värdepapperisering skall även avses exponeringar som uppkommer genom ränte‑ eller valuta­derivat­instrument.

3.         Om en position i värdepapperisering omfattas av kreditriskskydd, förbetalt eller ej, får den riskvikt som skall åsättas positionen ändras i enlighet med artiklarna 90–93, jämförda med bilaga IX.

4.         Med förbehåll för artikel 57 r och artikel 66.2 skall det riskvägda exponerings­beloppet räknas in i det totala riskvägda beloppet för kreditinstitutets exponeringar vid tillämpningen av artikel 75 a.

Artikel 97

1.         En kreditvärdering som utförts av ett ratinginstitut får användas för att fastställa riskvikten för en position i värdepapperisering enligt artikel 96 endast om ratinginstitutet har förklarats valbart för denna uppgift (nedan: ”valbart ratinginstitut”).

2.         De behöriga myndigheterna får inte förklara ett ratinginstitut valbart enligt punkt 1 utan att ha övertygat sig om att det uppfyller kraven i artikel 81 med beaktande av de tekniska kriterierna i del 2 av bilaga VI och att det har visat prov på förmåga inom området för värdepapperisering, vilket kan styrkas genom en stark ställning på marknaden.

3.         Om ett ratinginstitut har förklarats valbart av de behöriga myndigheterna i en medlems­stat enligt punkt 1, får de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater förklara institutet valbart för samma syften utan att genomföra något eget bedömnings­förfarande.

4.         De behöriga myndigheterna skall offentliggöra en förteckning över valbara ratinginstitut och en förklaring av förfarandet för erkännande .

5.         En kreditvärdering, som utförts av ett valbart ratinginstitut, skall, för att kunna användas i detta sammanhang, uppfylla de principer för trovärdighet och öppenhet som närmare beskrivs i del 3 av bilaga IX.

Artikel 98

1.         För tillämpningen av riskvikter på positioner inom värdepapperisering skall de behöriga myndigheterna avgöra vilka av de kreditkvalitets­nivåer som anges i bilaga IX som ett valbart ratinginstituts olika kreditbetyg skall anses motsvara. Dessa avgöranden skall vara objektiva och konsekventa.

2.         När de behöriga myndigheterna i en medlemsstat har fattat ett avgörande enligt punkt 1, får de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater erkänna detta avgörande utan att genomföra något eget förfarande för ett avgörande i frågan.

Artikel 99

Användning av ratinginstituts kreditvärderingar för beräkning av ett kreditinstituts riskvägda exponerings­belopp enligt artikel 96 skall ske konsekvent och i enlighet med del 3 i bilaga IX. Kreditvärderingar får inte användas selektivt.

Artikel 100

1.           När en värdepapperisering av rullande exponeringar omfattas av en bestämmelse om förtida amortering, skall det kreditinstitut som är originator eller medverkande institut i enlighet med bilaga IX beräkna ett ytterligare riskvägt exponerings­belopp som gäller risken för att nivåerna på de kreditrisker som kreditinstitutet är exponerat för kan öka till följd av att bestämmelsen om förtida amortering tillämpas.

2.           I detta sammanhang skall med ”rullande exponering” avses en exponering vid vilken en kund inom överenskomna gränser kan variera det dragna beloppet, och med ”bestämmelse om förtida amortering” avses en avtalsklausul, enligt vilken det krävs att investerarnas positioner skall lösas in före den förfallodag som ursprungligen angetts för de emitterade värdepapperen, om vissa särskilt angivna händelser inträffar.

3.           Vid värdepapperiseringar av hushållsexponeringar som är oförbindliga och villkorslöst återkalleliga utan förhandsavisering får de behöriga myndigheterna, om den förtida amorteringen utlöses av ett kvantitativt värde som gäller något annat än den genomsnittliga överskotts­marginalen under en tremånaderesperiod, tillämpa en behandling som nära ansluter sig till den som föreskrivs i del 4 punkterna 27–30 i bilaga IX för att bestämma det angivna konverterings­värdet.

4.           När en behörig myndighet avser att behandla en värdepapperisering i enlighet med punkt 3, skall den först av allt underrätta de relevanta behöriga myndigheterna i alla övriga medlemsstater. Innan den behöriga myndigheten väljer att generellt tillämpa en sådan behandling på värdepapperiseringar som omfattas av bestämmelser om förtida amortering av detta slag, skall den samråda med de relevanta behöriga myndigheterna i alla övriga medlems­stater och beakta de synpunkter som dessa framför. Den behöriga myndigheten i fråga skall offentlig­göra de synpunkter som ¨framförts under samrådet och den behandling som valts.

Artikel 101

1.         Ett kreditinstitut som är originator eller ett medverkande kreditinstitut får inte, i syfte att minska möjliga eller faktiska förluster för investerare, ge stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser.

2.         Om ett kreditinstitut som är originator eller ett medverkande institut inte uppfyller kravet i punkt 1 i fråga om en värdepapperisering, skall den behöriga myndigheten minst kräva att det minst beräknar ett kapitalkrav för de värdepapperiserade exponeringarna som om ingen värdepapperisering skett. Kreditinstitutet skall offentligt tillkännage att det har tillhandahållit stöd utöver avtals­bestämmelserna och följderna av detta för dess lagstadgade kapitalkrav.

Avsnitt 4

Minimikrav på kapitalbas för operativa risker

Artikel 102

1.         De behöriga myndigheterna skall kräva att kreditinstitut innehar en tillräcklig kapitalbas för att täcka kapitalkravet för operativa risker i enlighet med de metoder som anges i artiklarna 103–105.

2.         Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, får kreditinstitut som tillämpar den metod som anges i artikel 104 inte återgå till att använda den metod som anges i artikel 103, såvida de inte kan styrka att det finns goda skäl för detta och de behöriga myndigheterna medger det.

3.         Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, får kreditinstitut som tillämpar den metod som anges i artikel 105 inte återgå till att använda de metoder som anges i artikel 103 eller 104, såvida de inte kan styrka att det finns goda skäl för detta och de behöriga myndigheterna medger det.

4.         De behöriga myndigheterna får tillåta att kreditinstitut använder en kombination av metoder i enlighet med del 4 av bilaga X.

Artikel 103

Enligt basmetoden skall kapitalkravet för operativ risk vara en viss procentandel av en relevant indikator i enlighet med de parametrar som anges i del 1 av bilaga X.

Artikel 104

1.           Enligt schablonmetoden skall kreditinstituten dela in sina verksamheter i ett antal affärsområden så som anges i del 2 av bilaga X.

2.           För varje affärsområde skall kreditinstituten beräkna ett kapitalkrav för operativ risk som en viss procentandel av en relevant indikator i enlighet med de parametrar som anges i del 2 av bilaga X

3.           För vissa affärsområden får de behöriga myndigheterna på vissa villkor tillåta att ett kreditinstitut använder en alternativ indikator för att fastställa sitt kapitalkrav för operativ risk.

4.           Enligt schablonmetoden skall kapitalkravet för operativ risk vara lika med summan av kapitalkraven för operativ risk för samtliga enskilda affärsområden.

5.           Parametrarna för schablonmetoden återfinns i del 2 av bilaga X.

6.           För att få använda schablonmetoden skall kreditinstituten uppfylla kriterierna i del 2 av bilaga X.

Artikel 105

1.         Kreditinstitut får använda internmätnings­metoder som bygger på deras egna interna riskmätnings­system, under förutsättning att den behöriga myndigheten uttryckligen ger sitt godkännande till att modellerna i fråga används för att beräkna kravet på kapitalbas.

2.         Kreditinstituten skall inför de behöriga myndigheterna styrka att de uppfyller kvalifikations­kriterierna i del 3 av bilaga X.

3.         När ett moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller dotterföretagen till ett finansiellt holdingföretag inom EU avser att tillämpa någon internmätnings­metod, skall de behöriga myndigheterna för de olika juridiska personerna samarbeta nära enligt föreskrifterna i artiklarna 128–132. Ansökan skall innehålla de uppgifter som anges i del 3 i bilaga X.

4.         Om ett moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller ett finansiellt moderinstitut inom EU och dess dotterföretag tillämpar någon internmätnings­metod enhetligt för både moder‑ och dotterföretag, får de behöriga myndigheterna tillåta att moderföretaget och dess dotterföretag betraktas som en enhet när det gäller kvalifikations­kraven i del 3 i bilaga X.

ê2000/12/EG

Avsnitt 35

Stora exponeringar

ê2000/12/EG Art. 1.24 (anpassad)

ð ny

Artikel 106

1.           Ö Med Õ exponeringar vid tillämpningen av artiklarna 48, 49 och 50: Ö avses i detta avsnitt varje Õ de tillgångsposter och poster utanför balansräkningen som avses i Ö underavsnitt 1 av avsnitt 3 Õ artikel 43 och i bilagorna 2 och 4 utan tillämpning av de Ö riskvikter Õ vikttal eller risknivåer som anges där.

Sådana risker Ö Exponeringar som uppkommer till följd av poster Õ som avses i bilaga IV Ö skall Õ beräknas enligt någon av de metoder som anges i bilaga III,.

utan tillämpning av viktning för motpartsrisk. Alla poster Ö vars samlade belopp Õ som i sin helhet täcks av Ö kapitalbasen Õ eget kapital får med de behöriga myndigheternas Ö godkännande Õ medgivande undantas från Ö bestämningen Õ definitionen av exponeringar under förutsättning att detta Ö belopp Õ egna kapital inte Ö räknas in Õ ingår i ð kreditinstitutets kapitalbas ï beräkningen av kapitaltäckningsgraden ð vid tillämpningen av artikel 75 ï eller i ð vid beräkningen av ï andra Ö nyckeltal Õ beräkningskvoter för övervakning som fastställts i detta direktiv samt i annan gemenskapslagstiftning.

2.           Exponeringar omfattar inte följande poster:

a)      Vid valutatransaktioner: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under två dygn efter betalning,.

b)      vVid köp eller försäljning av värdepapper: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem vardagar efter den Ö tidigare av de Õ tidpunkter då antingen betalning Ö sker Õ har skett eller Ö och då Õ värdepapperen Ö levereras Õ har levererats.

ê2000/12/EG Art. 1.1 tredje stycket (anpassad)

Artikel 107

Vid tillämpningen av tillsyn och kontroll av stora exponeringar Ö detta avsnitt Õ skall Ö med ”kreditinstitut” avses följande: Õ

a)           Ö Ett Õ kreditinstitut enligt första stycket samt Ö dess Õ filialer till ett sådant kreditinstitut i tredje land,.

b)           pPrivata och offentliga företag samt deras filialer, som motsvarar definitionen i första stycket Ö av kreditinstitut Õ och som är auktoriserade i ett tredje land betraktas som kreditinstitut.

ê2000/12/EG Art. 48.1 (anpassad)

ðny

Artikel 108

Rapportering av stora exponeringar

1.         Ett kreditinstituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning skall anses som en större Ö stor Õ exponering när värdet uppgår till Ö minst Õ eller överstiger 10 procent av kreditinstitutets kapitalbas.

ðAvsnitt 1 får därvid läsas utan beaktande av artiklarna 57 q och 63.3 och skall läsas utan beaktande av artikel 66.2. ï

ê2000/12/EG Art. 48.4 första stycket (anpassad)

Artikel 109

De behöriga myndigheterna skall kräva att varje kreditinstitut har sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt lämpliga interna kontrollrutiner för att kunna identifiera och registrera alla stora exponeringar och senare ändringar av dessa i enlighet med definitionerna och kraven i detta direktiv och för att kunna övervaka dessa exponeringar mot bakgrund av kreditinstitutets egen strategi vad gäller exponeringar.

ê2000/12/EG Art. 48.2 (anpassad)

Artikel 110

Rapportering av stora exponeringar

21.       Ett kreditinstitut skall rapportera alla sådana stora exponeringar som avses i punkt 1 till de behöriga myndigheterna.

Medlemsstaterna skall föreskriva att rapporteringen skall ske enligt en av följande metoder. De får bestämma vilken av metoderna som skall tillämpas.

a)           Rapportering av alla stora exponeringar minst en gång om året samt rapportering under året av alla nya stora exponeringar och alla ökningar av befintliga exponeringar som uppgår till minst 20 procent i förhållande till den senaste rapporten.

b)           Rapportering av alla stora exponeringar minst fyra gånger om året.

ê2000/12/EG Art. 48.3 (anpassad)

ðny

3.2 ð Såvida det inte gäller kreditinstitut som tillämpar artikel 114 i fråga om erkännande av säkerheter vid beräkningen av exponeringarnas värde enligt artikel 111.1–3 behöver ï Eexponeringar som har undantagits enligt artikel 49.7 Ö 111.3 Õ a–h behöver dock inte rapporteras på det sätt som föreskrivs i punkt ð 1 ï 2. För sådana exponeringar som avses i artikel Ö 111.3 Õ 49.7 e och i-s samt i artikel 49.8-49.10 ð artiklarna 115 och 116 ï får rapporteringen enligt ð punkt 1 b ï inskränkas till två gånger om året.

ê2000/12/EG Art. 48.4 andra stycket (anpassad)

När ett kreditinstitut åberopar punkt Ö 2 Õ 3, skall institutet Ö det Õ bevara uppgifter om de skäl som åberopats i minst ett år efter det att det förhållande som föranledde undantaget inträffade, så att de behöriga myndigheterna kan fastställa om undantaget alltjämt är motiverat.

òny

3. Medlemsstaterna får kräva att kreditinstitut skall rapportera koncentrerade exponeringar mot emittenter av säkerheter som de tagit emot.

ê2000/12/EG Art. 49.1–5 (anpassad)

è1 Direktiv 2004/xx/EG Art. 3.7

ðny

Artikel 111

Begränsningar av stora exponeringar

1.           Ett kreditinstitut får inte exponera sig gentemot en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning om värdet överstiger 25 procent av institutets kapitalbas. ð Avsnitt 1 får vid tillämpning av detta och av andra bestämmelser i denna artikel läsas utan beaktande av artiklarna 57 q och 63.3 och skall läsas utan beaktande av artikel 66.2. ï

2.           När en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning är moderföretag eller dotterföretag till kreditinstitutet eller ett eller flera Ö syskonföretag Õ dotterföretag till moderföretaget, skall den procentsats som anges i punkt 1 minskas till 20 procent. Medlemsstaterna får dock undanta exponeringar gentemot sådana kunder från 20-procentsgränsen om de föreskriver särskild övervakning av sådana exponeringar genom andra åtgärder eller förfaranden. De skall i så fall underrätta kommissionen och è1 Europeiska bankkommitténç om de åtgärderna eller förfarandena.

3.           Ett kreditinstitut får inte göra stora exponeringar som sammanlagt överstiger 800 procent av institutets kapitalbas.

ê2000/12/EG Art. 49.4 (anpassad)

4. Medlemsstaterna får sätta lägre gränser än dem som anges i punkt 1-3.

ê2000/12/EG Art. 49.1–5

54.         Ett kreditinstitut skall vid varje tidpunkt iaktta de i punkterna 1–3 föreskrivna gränserna för sina exponeringar. Om exponeringarna i undantagsfall överstiger dessa gränser skall detta förhållande utan dröjsmål anmälas till de behöriga myndigheterna som, när omständigheterna föranleder det, får medge kreditinstitutet en viss tidsfrist inom vilken det skall se till att gränsvärdena iakttas.

òny

Artikel 112

1.           Vid tillämpningen av artiklarna 113–117 skall med ”garanti” även avses andra kreditderivat än kreditlänkade obligationer som erkänns enligt artiklarna 90–93.

2.           Med förbehåll för punkt 3 skall en förutsättning för att kreditriskskydd (förbetalt eller ej) skall kunna erkännas, i de fall då detta får tillåtas enligt artiklarna 113–117, vara att detta sker i enlighet med de krav för godkännande och andra minimikrav som anges i artiklarna 90–93 för beräkningen av riskvägda exponerings­belopp enligt artiklarna 78–83.

3.           Om ett kreditinstitut stöder sig på artikel 114.2, skall det för att kreditriskskydd skall erkännas krävas att de relevanta kraven i artiklarna 84–89 är uppfyllda.

ê2000/12/EG Art. 49.4 och 49.6 (anpassad)

Artikel 113

1.         Medlemsstaterna får sätta lägre gränser än dem som anges i Ö artikel 111 Õ punkt 1-3.

62.       Medlemsstaterna får från tillämpningen av Ö artikel 111.1–3 Õ punkt 1-3 helt eller delvis undanta exponeringar gentemot kreditinstitutets moderföretag, Ö syskonföretag Õ gentemot andra dotterföretag till moderföretaget eller gentemot egna dotterföretag under förutsättning att dessa företag omfattas av sådan gruppbaserad tillsyn som kreditinstitutet självt är underkastat enligt detta direktiv eller av motsvarande regler i tredje land.

ê2000/12/EG Art. 49.7 (anpassad)

ðny

73.

Medlemsstaterna får helt eller delvis undanta följande exponeringar från tillämpningen av punkt 1-3 Ö artikel 111 Õ :

(a) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på centralregeringar och centralbanker i zon A ð nationella regeringar eller centralbanker som utan ställande av säkerhet skulle ges riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83 ï .

(b) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på Europeiska gemenskaperna ð internationella organisationer eller multilaterala utvecklings­banker som utan ställande av säkerhet skulle ges riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83 ï .

(c) Tillgångsposter som utgörs av fordringar för vilka centralregeringar eller centralbanker i zon A eller Europeiska gemenskaperna ð nationella regeringar, centralbanker, internationella organisationer eller multilaterala utvecklingsbanker ï har lämnat uttryckliga garantier ð , om fordringar utan säkerhet på den enhet som ställt garantin skulle ges riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83 ï .

(d) Andra exponeringar gentemot centralregeringar eller centralbanker i zon A eller gentemot Europeiska gemenskaperna ð nationella regeringar, centralbanker, internationella organisationer eller multilaterala utvecklingsbanker ï, eller exponeringar garanterade av dessa,ð om fordringar utan säkerhet på den enhet som exponeringen gäller eller som ställt garantin skulle ges riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83 ï .

(e) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot Ö nationella Õ centralregeringar eller centralbanker i zon B ð som inte omfattas av punkt a ï om de är angivna i, och i förekommande fall finansierade i, låntagarnas nationella valuta.

(f) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av ð räntebärande ï värdepapper utgivna av Ö nationella Õ centralregeringar eller centralbanker, i zon A eller av Europeiska gemenskaperna eller av en medlemsstats regionala eller lokala myndigheter för vilka 0 procents vikt gäller beträffande soliditet enligt artikel 44 ð internationella organisationer, multilaterala utvecklingsbanker eller delstatliga eller lokala självstyrelse­organ eller myndigheter i medlems­staterna, som utgör fordringar på emittenten och skulle ges riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83 ï .

(g) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av kontanta medel insatta hos det Ö utlånande kreditinstitutet Õ långivande institutet eller hos ett kreditinstitut som är moderföretag eller dotterföretag till Ö detta Õ det långivande institutet.

(h) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av depositionsbevis, utgivna av det Ö utlånande kredit­institutet Õ långivande institutet eller av ett kreditinstitut som är moderföretag eller dotterföretag till detta och förvarade hos något av dem.

(i) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot kreditinstitut med en löptid av högst ett år och som inte ingår i institutens kapitalbas.

(j) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot institut som inte är kreditinstitut men som uppfyller villkoren i artikel 45.2 ð del 1 punkt 82 i bilaga VI ï och som har en löptid av högst ett år och för vilka det finns säkerhet enligt samma punkt.

(k) Växlar och andra liknande skuldebrev med en löptid av högst ett år och med underskrift av andra kreditinstitut.

(l) Sådana räntebärande värdepapper som avses i artikel 22.4 i direktiv 85/611/EEG ð Täckta obligationer enligt definitionen i artiklarna 78––83. ï

ê2000/12/EG (anpassad)

(m) I avvaktan på en senare samordning, innehav i sådana Ö försäkrings­företag Õ försäkringsbolag som avses i artikel 51.3 Ö 122.1 Õ upp till 40 procent av kapitalbasen i det kreditinstitut som förvärvar innehavet.

(n) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på regionala eller centrala kreditinstitut till vilka det Ö utlånande kreditinstitutet Õ långivande institutet är knutet genom en sammanslutning enligt bestämmelser i lag, bolagsordning eller motsvarande och som enligt dessa bestämmelser är ansvariga för likviditetsutjämningar inom sammanslutningen.

ê2000/12/EG (anpassad)

(o) Exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av andra värdepapper än sådana som avses i f, under förutsättning att dessa värdepapper inte är utgivna av kreditinstitutet självt, dess moderföretag eller något av deras dotterföretag eller av den kund eller grupp av kunder exponeringen avser. De värdepapper som används som säkerhet skall värderas till marknadspris, ha ett värde som överstiger de exponeringar för vilka de utgör säkerhet och vara föremål för börshandel eller för omsättning och regelbunden notering på en marknad som upprätthålls genom erkänt yrkesmässiga aktörer. Vidare skall det enligt de behöriga myndigheternas bedömning, i den medlemsstat som utgör kreditinstitutets hemland vara möjligt att fastställa ett objektivt pris så att värdepapperens övervärde vid varje tidpunkt kan fastställas. Det övervärde som erfordras skall utgöra 100 procent. Det skall dock utgöra 150 procent i fråga om aktier och 50 procent i fråga om räntebärande värdepapper utgivna av kreditinstitut, av regionala eller lokala myndigheter hos medlemsstaterna med undantag för dem som avses i artikel 44; och i fråga om räntebärande värdepapper av EIB och multilaterala utvecklingsbanker. Värdepapper som används som säkerhet får inte ingå i ett kreditinstituts kapitalbas.

ê2000/12/EG (anpassad)

(p) Lån som i enlighet med de behöriga myndigheternas bedömning är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter eller genom aktier i finska bostadsaktiebolag, som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll, och leasingavtal där uthyraren behåller full äganderätt till den uthyrda bostaden så länge förhyraren inte har utnyttjat sin köpoption, i bägge fallen upp till 50 procent av bostadsfastighetens värde. Värdet av egendomen skall beräknas på ett sätt som kan godtas av de behöriga myndigheterna på grundval av stränga värderingsnormer som fastställts i lagar eller andra författningar. Värdering skall genomföras minst en gång om året. Vid tillämpningen av denna punkt skall med bostadsfastighet avses en fastighet som är eller kommer att bli bebodd eller uthyrd av låntagaren.

òny

(q) Följande poster, om de skulle ges riskvikten 50 % enligt artiklarna 78–83, dock endast med upp till 50 % av värdet på fastigheten i fråga:

i)       Exponeringar som är säkrade genom panträtt i kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter eller genom aktier i finska bostadsaktiebolag, som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll, och som avser kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter.

ii)      Exponeringar som avser transaktioner med fastighetsleasing i fråga om kontors­fastig­heter och andra kommersiella fastigheter.

Vid tillämpningen av punkt ii får medlemsstaternas behöriga myndigheter fram till den 31 december 2011 tillåta att kreditinstitut godkänner 100 % av värdet på fastigheten i fråga. Vid utgången av denna period skall behandlingen ses över. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om hur de tillämpar denna förmånliga behandling.

ê2000/12/EG (anpassad)

qr)     50 procent av de medel- och lågriskposter utanför balansräkningen som avses i bilaga II.

rs)      Efter godkännande av de behöriga myndigheterna, andra garantier än kreditgarantier som grundas på bestämmelser i lag eller föreskrifter och som av ömsesidiga garantifonder med ställning som kreditinstitut ställs ut till medlemmar, varvid 20 procents vikt skall tillämpas på beloppet.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om denna möjlighet tas i anspråk för att säkerställa att den inte leder till snedvridning av konkurrensen.

st)      De lågriskposter utanför balansräkningen som avses i bilaga II, om avtal har träffats med kunden eller kundgruppen i fråga om att exponeringar kan göras endast om det har konstaterats att det inte medför att de gränsvärden som är tillämpliga enligt Ö artikel 111.1–3 Õ punkt 1-3 överskrids.

òny

Kontanta medel som tas emot för en kreditlänkad obligation som utfärdats av kreditinstitutet samt insättningar eller mottagna lån från en motpart till kreditinstitutet, som omfattas av ett avtal om nettning av poster i balansräkningen som godkänts enligt artiklarna 90–93 skall anses hänförliga till punkt g.

ê2000/12/EG Art. 49 o andra och tredje meningarna (anpassad)

ð ny

ÖVid tillämpning av punkt o skall Õ Dde värdepapper som används som säkerhet skall värderas till marknadspris, ha ett värde som överstiger de exponeringar för vilka de utgör säkerhet och vara föremål för börshandel eller för omsättning och regelbunden notering på en marknad som upprätthålls genom erkänt yrkesmässiga aktörer. Vidare skall det enligt de behöriga myndigheternas bedömning, i den medlemsstat som utgör kreditinstitutets Ö hemmedlemsstat Õ hemland vara möjligt att fastställa ett objektivt pris så att värdepapperens övervärde vid varje tidpunkt kan fastställas. Det övervärde som erfordras skall utgöra 100 procent. Det skall dock utgöra 150 procent i fråga om aktier och 50 procent i fråga om räntebärande värdepapper utgivna av institut, av regionala eller lokala Ö självstyrelse­organ och Õ myndigheter hos medlemsstaterna med undantag för dem som avses i artikel 44; Ö punkt f Õ och i fråga om räntebärande värdepapper av EIB och Ö utfärdade av Õ multilaterala utvecklingsbanker ð utom sådana som skall ges riskvikten 0 % enligt schablonmetoden. Om det föreligger löptidsobalans mellan exponeringen och kreditriskskyddet skall säkerheten inte godkännas. ï Ö Värdepapper som används som säkerhet får inte räknas in i ett kreditinstituts kapitalbas. Õ

ÖVid tillämpning av punkt p skall Õ Vvärdet av egendomen skall beräknas på ett sätt som kan godtas av de behöriga myndigheterna på grundval av stränga värderingsnormer som fastställts i lagar eller andra författningar. Värdering skall genomföras minst en gång om året. Vid tillämpningen av denna punkt Ö p Õ skall med bostadsfastighet avses en fastighet som är eller kommer att bli bebodd eller uthyrd av låntagaren.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om Ö alla undantag som beviljas enligt punkt s Õ denna möjlighet tas i anspråk för att säkerställa att den inte leder till snedvridning av konkurrensen.

òny

Artikel 114

1.         Med förbehåll för punkt 3 får medlemsstaterna i fråga om beräkningen av exponeringars värde enligt artikel 111.1–3, när det gäller kreditinstitut som tillämpar den fullständiga metoden för finansiella säkerheter enligt artiklarna 90–93, som alternativ till att helt eller delvis bevilja sådana undantag som tillåts enligt artikel 113.3 f–h och 113.3 o tillåta att sådana kreditinstitut använder ett värde som är lägre än värdet på exponeringen, men inte lägre än summan av de fullständigt justerade exponeringsvärdena för deras exponeringar mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning.

I detta sammanhang skall med ”fullständigt justerat exponeringsvärde” avses det värde som beräknats enligt artiklarna 90–93 med beaktande av kreditriskreducerande åtgärder, volatilitets­justeringar och eventuell löptidsobalans (E*).

Om denna punkt tillämpas på ett kreditinstitut får artikel 113.3 f–h och 113.3 o inte tillämpas på kreditinstitutet i fråga.

2.         Med förbehåll för punkt 3 får ett kreditinstitut, som har tillstånd att använda egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer för en exponeringsklass enligt artiklarna 84–89, om det enligt de behöriga myndigheternas bedömning kan skatta de finansiella säkerheternas effekter på dess exponeringar separat från andra LGD-relaterade aspekter, tillämpa dessa skattade effekter vid beräkningen av exponeringsvärden enligt artikel 113.3.

De behöriga myndigheterna skall ha övertygat sig om att de skattningar som kreditinstitutet gör är lämpliga att utnyttja för reducering av exponeringsvärdet när detta skall användas för att avgöra efterlevnaden av bestämmelserna i artikel 111.

Om ett kreditinstitut har tillstånd att använda egna skattningar av effekterna av finansiella säkerheter skall det styrkas för de behöriga myndigheternas att detta sker konsekvent. Metoden skall särskilt användas för alla stora exponeringar.

Kreditinstitut som har tillstånd att använda egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer för en exponeringsklass enligt artiklarna 84–89 och som inte beräknar värdet på sina exponeringar enligt den metod som avses i första stycket får ges tillstånd att använda den metod som anges i punkt 9.1 ovan eller den som anges i artikel 113.3 för beräkningen av exponeringarnas värde. Ett kreditinstitut får endast tillämpa en av dessa båda metoder.

3.         Ett kreditinstitut som har tillstånd att använda de metoder som beskrivs i punkterna 1 och 2 vid beräkning av exponeringsvärden enligt artikel 111.1–3 skall genomföra återkommande stresstester av sina kreditrisk­koncentrationer, även i fråga om det realiserbara värdet av eventuellt mottagen säkerhet.

Dessa tester skall gälla risker som kan orsakas av potentiella förändringar av förhållandena på marknaden som kan få negativa konsekvenser för kreditinstitutets kapitaltäckning och risker vid brådskande realisering av säkerheter.

Kreditinstitutet skall förvissa de behöriga myndigheterna om att de stresstester som genomförs är tillräckliga och lämpliga för bedömningen av dessa risker.

Om ett sådant stresstest visar på ett lägre realiserbart värde av en mottagen säkerhet än vad som skulle få beaktas enligt punkt 2 respektive 3, skall värdet av den säkerhet som får tas med i beräkningen av exponeringsvärden enligt artikel 111.1–3 minskas i motsvarande grad.

I sådana kreditinstituts strategier för att bemöta koncentrationsrisker skall följande ingå:

a)           Strategier och förfaranden för att bemöta risker till följd av löptidsobalanser mellan exponeringar och det eventuella kreditriskskyddet för dessa.

b)           Strategier och förfaranden för koncentrationsrisker till följd av tillämpningen av tekniker för reducering av kreditrisker, särskilt vid stora indirekta kreditexponeringar (t.ex. mot en enskild emittent av värdepapper som tagits emot som säkerhet).

4.         När effekterna av säkerheter beaktas enligt punkterna 1 eller 2 i denna artikel, får medlemsstaterna behandla varje täckt del av exponeringen som om den gäller emittenten av säkerheten och inte kunden.

ê2000/12/EG Art. 49.8–9 (anpassad)

ðny

Artikel 115

81.       Vid tillämpning av Ö artikel 111.1–3 Õ punkterna 1, 2 och 3 får medlemsstaterna tillämpa 20 procents vikt beträffande tillgångsposter som utgörs av fordringar på Ö en Õ medlemsstats regionala och lokala Ö självstyrelse­organ och Õ myndigheter ð , om dessa fordringar skulle ges riskvikten 20 % enligt artiklarna 78–83 och beträffande andra exponeringar gentemot eller garanterade av sådana självstyrelse­organ och myndigheter vars skulder ges riskvikten 20 % enligt artiklarna 78–83. ï och beträffande andra exponeringar gentemot eller garanterade av sådana myndigheter. Medlemsstaterna får dock reducera detta vikttal till 0 procent enligt de villkor som fastställs i artikel 44.

ðMedlemsstaterna får dock reducera detta vikttal till 0 % för tillgångsposter som utgör fordringar på medlemsstaternas delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter, om dessa fordringar skulle ges riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83 och för andra exponeringar gentemot eller garanterade av sådana själv­styrelse­organ och myndigheter vars skulder ges riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83. ï

9.2.      Vid tillämpning av Ö artikel 111.1–3 Õ punkterna 1, 2 och 3 får medlemsstaterna tillämpa 20 procents vikt beträffande tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot kreditinstitut, som har en löptid av mer än ett men högst tre år, och 50 procents vikt beträffande tillgångsposter som utgörs av fordringar på kreditinstitut, som har en löptid av mer än tre år, Ö i det senare fallet Õ under förutsättning att obligationerna har utgivits av ett kreditinstitut för de sist nämnda tillgångsposterna, och att Ö de Õ dessa obligationer enligt de behöriga myndigheternas bedömning är föremål för omsättning på en marknad bestående av Ö professionella Õ yrkesmässiga aktörer och dagligen noteras på denna marknad eller att de behöriga myndigheterna i Ö de emitterande institutens hemmedlemsstat Õ det kreditinstituts hemland som har utgivit obligationerna har lämnat tillstånd till Ö emissionen Õ utgivandet. Dessa poster får inte under några omständigheter utgöra kapitalbas.

ê2000/12/EG Art. 49.10 (anpassad)

Artikel 116

10. Med avvikelse från punkterna 7 i och 9 Ö artikel 113.3 i och artikel 115.2 Õ får medlemsstaterna tillämpa 20 procents vikt på tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot kreditinstitut, oavsett löptid.

ê2000/12/EG Art. 49.11 (anpassad)

Artikel 117

111.       När en exponering gentemot en kund garanterats av en tredje part eller genom säkerhet i form av värdepapper utgivna av en tredje part på de villkor som har fastställts i punkt 7 Ö artikel 113.3 Õ o får medlemsstaterna behandla exponeringen

a)      som om den hade ingåtts med Ö garantigivaren Õ denna tredje part i stället för med kunden om denna tredje part enligt de behöriga myndigheternas bedömning lämnat betryggande direkta och ovillkorliga garantier, Ö eller Õ

b)      som om den hade ingåtts med denna tredje part i stället för med kunden, om det för exponeringar som definierats i punkt 7 Ö artikel 113.3 Õ o finns säkerhet på villkor som där anges.

òny

2.           När medlemsstaterna tillämpar en behandling enligt punkt 1 a

a)      skall, om garantin är uttryckt i en annan valuta än den som gäller för exponeringen, det belopp av exponeringen som skall betraktas som täckt beräknas enligt bestämmelserna om behandlingen av valutaobalanser för ej förbetalt skydd i bilaga VIII,

b)      skall en obalans mellan löptiderna för exponeringen respektive skyddet behandlas enligt bestämmelserna om behandling av löptidsobalanser i bilaga VIII, och

c)      kan partiell täckning få beaktas genom den behandling som anges i bilaga VIII.

ê2000/12/EG Art. 49.2 (anpassad)

12. Senast den 1 januari 1999 skall rådet på grundval av en rapport från kommissionen granska den behandling av interbankexponeringar som har föreskrivits i punkterna 7 i, 9 och 10. Rådet skall på förslag från kommissionen besluta om eventuella ändringar.

ê2000/12/EG Art. 50 (anpassad)

ðny

Artikel 118

Tillsyn av stora exponeringar på gruppnivå och företagsnivå

1. Om ett kreditinstitut varken är moder- eller dotterföretag skall övervakningen av att de förpliktelser som följer av artiklarna 48 och 49 eller av någon annan gemenskapsbestämmelse inom detta område efterlevs utövas på företagsnivå.

2. I övriga fall skall övervakningen av att de förpliktelser som följer av artiklarna 48 och 49 eller av någon gemenskapsbestämmelse inom detta område efterlevs utövas på gruppnivå i enlighet med artikel 52-56.

3. Medlemsstaterna får avstå från att övervaka, individuellt eller på grundval av delsammanställning, att de förpliktelser som följer av artikel 48 och 49 eller av någon annan gemenskapsbestämmelse som är tillämplig inom detta område efterlevs av ett kreditinstitut som i egenskap av moderföretag är underkastat övervakning på grundval av sammanställning och av varje dotterföretag till ett sådant kreditinstitut som är föremål för deras tillståndsgivning och tillsyn och ingår i övervakning på grundval av sammanställning.

Medlemsstaterna får även avstå från sådan övervakning om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat som kreditinstitutet, under förutsättning att detta företag är underkastat samma övervakning som gäller för kreditinstitut.

I de fall som avses i första och andra stycket

ðOm förpliktelserna för kreditinstitut, individuellt eller på undergrupps­basis, enligt detta avsnitt inte tillämpas med stöd av artikel 69.1, eller om bestämmelserna i artikel 70 tillämpas på moderkreditinstitut i en medlemsstat, ï skall åtgärder vidtas för att säkerställa en lämplig riskfördelning inom gruppen.

òny

Artikel 119

Kommissionen skall senast den 31 december 2007 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta avsnitt, vid behov åtföljd av lämpliga förslag.”

ê2000/12/EG (anpassad)

Avsnitt 6

Kvalificerat Ö Kvalificerade Õ innehav i företag utanför finansområdet

ê2000/12/EG Art. 51.1–2 (anpassad)

Artikel 120

Begränsningar av kvalificerat innehav i icke-finansiella företag

1.         Inget kreditinstitut får ha ett kvalificerat innehav, som motsvarar mer än 15 % av institutets kapitalbas, i ett företag som är varken ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut eller som driver sådan verksamhet som avses i artikel 43.2 f Ö andra stycket Õ i direktiv 86/635/EEG.

2.         Ett kreditinstituts sammantagna kvalificerade innehav i andra företag än kreditinstitut, finansiella institut och företag som driver sådan verksamhet som avses i artikel 43.2 f Ö andra stycket Õ i direktiv 86/635/EEG, får inte överstiga 60% av institutets kapitalbas.

ê2002/87/EG Art. 29.5 (anpassad)

5. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa begränsningarna enligt punkterna 1 och 2 för ägarposter i försäkringsföretag enligt definitionen i direktiv 73/239/EEG och direktiv 79/267/EEG eller i återförsäkringsföretag enligt definitionen i direktiv 98/78/EG.

ê2000/12/EG Art. 51.4 (anpassad)

4. Aktier eller andelar som tillfälligt innehas under tiden för finansiell rekonstruktion eller till skydd för verksamhet eller som ett normalt led i emissionsverksamhet eller i ett instituts namn för annans räkning skall inte räknas som kvalificerade innehav vid beräkning av de i punkterna 1 och 2 angivna gränstalen. Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggningstillgångar enligt definitionen i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG skall inte medräknas.

ê2000/12/EG Art. 51.5

53.       De gränstal som föreskrivits i punkterna 1 och 2 får överskridas endast under exceptionella förhållanden. I sådana fall skall behöriga myndigheter förelägga kreditinstitutet att antingen öka sin kapitalbas eller vidta andra likvärdiga åtgärder.

ê2000/12/EG Art. 51.6 (anpassad)

6. Medlemsstaterna får föreskriva att behöriga myndigheter inte skall tillämpa de i punkterna 1 och 2 angivna gränstalen, om det föreskrivs att 100% av de belopp varmed kreditinstitutens kvalificerade innehav överskrider dessa gränstal måste täckas av egen kapitalbas och att avdrag för motsvarande del av kapitalbasen skall ske vid beräkning av kapitaltäckningsgraden. Om båda de gränstal som angivits i punkterna 1 och 2 överskridits, skall det större av de överskridna beloppen täckas av egen kapitalbas.

ê2000/12/EG Art. 51.4

Artikel 121

4. Aktier eller andelar som tillfälligt innehas under tiden för finansiell rekonstruktion eller till skydd för verksamhet eller som ett normalt led i emissionsverksamhet eller i ett instituts namn för annans räkning skall inte räknas som kvalificerade innehav vid beräkning av de i punkterna 1 och 2 angivna gränstalen. Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggningstillgångar enligt definitionen i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG skall inte medräknas.

ê2002/87/EG Art. 29.5

Artikel 122

31.         Medlemsstaterna behöver inte tillämpa begränsningarna enligt punkterna 1 och 2 för ägarposter i försäkringsföretag enligt definitionen i direktiv 73/239/EEG och direktiv 79/267/EEG eller i återförsäkringsföretag enligt definitionen i direktiv 98/78/EG.

ê2000/12/EG Art. 51.6 (anpassad)

62.         Medlemsstaterna får föreskriva att behöriga myndigheter inte skall tillämpa de i Ö artikel 120.1–2 Õ punkterna 1 och 2 angivna gränstalen, om det föreskrivs att 100 % av de belopp varmed kreditinstitutens kvalificerade innehav överskrider dessa gränstal måste täckas av egen kapitalbas och att avdrag för motsvarande del av kapitalbasen skall ske vid beräkning av kapitaltäckningsgraden. Om båda de gränstal som angivits i Ö artikel 120.1–2 Õ punkterna 1 och 2 överskridits, skall det större av de överskridna beloppen täckas av egen kapitalbas.

òny

KAPITEL 3

KREDITINSTITUTENS VÄRDERINGSMETODER

Artikel 123

Kreditinstituten skall ha infört sunda, effektiva och heltäckande strategier och metoder för att fortlöpande värdera och upprätthålla internt kapital som till belopp, slag och fördelning enligt deras uppfattning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som de är, eller kan komma att bli, exponerade för.

Dessa strategier och metoder skall regelbundet utvärderas internt för att säkerställa att de fortfarande är heltäckande och står i proportion till arten och omfattningen av kreditinstitutets verksamheter och till dessas komplexitets­grad.

ê2000/12/EG (anpassad)

KAPITEL 34

GRUPPBASERAD Ö DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNAS Õ TILLSYN Ö OCH UPPLYSNINGSPLIKTÕ

ê 2000/12/EG (ny)

è1 1 2002/87/EG Art. 29.6

Artikel 52

Gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut

1. Ett kreditinstitut som är moderföretag till ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut eller som har ett ägarintresse i ett sådant institut skall, i den omfattning och på det sätt som föreskrivs i artikel 54, stå under tillsyn utövad på grundval av sammanställning av institutens finansiella ställning. Tillsynen skall minst omfatta de områden som anges i punkterna 5 och 6.

2. Ett kreditinstitut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag skall, i den omfattning och på det sätt som föreskrivs i artikel 54, stå under tillsyn på grundval av sammanställning av institutets finansiella ställning med den som gäller för det finansiella holdingföretaget. Tillsynen skall minst omfatta de områden som anges i punkterna 5 och 6. è1 Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 54a skall sammanställningen inte på något sätt anses innebära att de behöriga myndigheterna har skyldighet att utöva tillsyn i förhållande till det enskilda finansiella holdingföretaget. ç

ê2000/12/EG Art. 52.3

3. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheter som enligt artikel 53 har till uppgift att utöva den gruppbaserade tillsynen får besluta att undanta ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag som tillhandahåller tjänster knutna till bankverksamhet från reglerna om gruppbaserad tillsyn när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett företag i vilket ägarintresse innehas

– om företaget är beläget i ett tredje land där rättsliga hinder föreligger för överföring av nödvändig information,

– om företaget enligt de behöriga myndigheternas bedömning endast är av mindre betydelse med hänsyn till syftet med övervakningen av kreditinstitut och i samtliga fall om företagets totala balansomslutning uppgår till mindre än det lägsta av följande belopp: 10 miljoner euro eller 1% av den totala balansomslutningen i moderföretaget eller i det företag som innehar ägarintresse, även om flera företag var för sig uppfyller dessa kriterier skall de omfattas av bestämmelserna om sammanställd redovisning om de tillsammans är av icke oväsentlig betydelse med hänsyn till det ovan nämnda syftet,

– om de behöriga myndigheter som har ansvar för den gruppbaserade tillsynen bedömer att sammanställning av den finansiella ställningen i företaget skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med den gruppbaserade tillsynen.

ê2000/12/EG Art. 52.5–8

5. Tillsyn vad gäller soliditet och uppfyllande av kapitaltäckningskrav för marknadsrisker samt kontroll av stora exponeringar skall utövas på grundval av sammanställning i enlighet med denna artikel och artikel 53-56. Medlemsstaterna skall när det är lämpligt besluta om de åtgärder som behövs för att finansiella holdingföretag skall omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn i enlighet med punkt 2.

Kontrollen av att de gränser som anges i artikel 51.1 och 51.2 inte överskrids skall utövas genom tillsyn och övervakning på grundval av sammanställning eller kvotsammanställning av kreditinstituts finansiella ställning.

6. De behöriga myndigheterna skall se till att det i alla företag, som omfattas av sådan gruppbaserad tillsyn som utövas över ett kreditinstitut med tillämpning av punkterna 1 och 2, finns tillfredsställande interna kontrollrutiner för att ta fram den information som kan vara av betydelse för att uppnå syftet med gruppbaserad tillsyn.

7. Utan att detta påverkar tillämpningen av speciella bestämmelser i andra direktiv får medlemsstaterna avstå från att tillämpa reglerna i punkt 5, genom kvotsammanställning eller individuellt, på ett kreditinstitut som i egenskap av moderföretag är underkastat gruppbaserad tillsyn och på varje dotterföretag till ett sådant kreditinstitut, under förutsättning att dotterföretaget är föremål för deras auktorisation och står under deras tillsyn samt ingår i den gruppbaserade tillsynen över moderföretaget. Samma möjlighet till undantag gäller när moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag som har huvudkontor i samma medlemsstat som kreditinstitutet, under förutsättning att det är underkastat samma tillsyn som den som gäller för kreditinstitutet, i synnerhet såvitt avser reglerna i punkt 5.

I båda de fall som avses i första stycket måste åtgärder vidtas för att säkerställa en lämplig fördelning av kapitalet inom bankgruppen.

Om de behöriga myndigheterna tillämpar dessa regler individuellt på ett sådant kreditinstitut får de tillämpa bestämmelsen i artikel 34.2 sista stycket vid beräkning av kapitalbasen.

8. Om ett kreditinstitut vars moderföretag är ett kreditinstitut är beläget i en annan medlemsstat och har beviljats auktorisation där, skall de behöriga myndigheter som har beviljat auktorisationen tillämpa reglerna i punkt 5 individuellt på kreditinstitutet, eller i förekommande fall på grundval av delsammanställning.

ê2000/12/EG Art. 52.9 (anpassad)

è1 2004/xx/EG Art. 3.9

9. Trots vad som föreskrivs i punkt 8 får de behöriga myndigheter som auktoriserat ett dotterföretag vars moderföretag är ett kreditinstitut, genom bilaterala avtal delegera ansvaret för tillsynen till de behöriga myndigheter som beviljat moderföretaget auktorisation och utövar tillsyn över detta, så att dessa myndigheter ikläder sig ansvar för tillsynen över dotterföretaget i enlighet med detta direktiv. Kommissionen skall hållas underrättad om förekomsten av sådana avtal och om deras innehåll. è1 Den skall vidarebefordra sådan information till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater. ç

òny

Avsnitt 1 – Tillsyn

Artikel 124

1.           De behöriga myndigheterna skall med beaktande av de tekniska kriterier som anges i bilaga XI granska de styrformer, strategier, metoder och mekanismer som kreditinstituten infört för att följa detta direktiv och utvärdera de risker som kreditinstituten är, eller kan komma att bli, exponerade för.

2.           Omfattningen av den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 skall motsvara kraven i detta direktiv.

3.           Med stöd av den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 skall de behöriga myndigheterna fastställa om de styrformer, strategier, metoder och mekanismer som kreditinstituten infört för att följa detta direktiv och den kapitalbas de förfogar över är tillräckliga för att säkerställa en sund hantering och täckning av de risker de är exponerade för.

4.           De behöriga myndigheterna skall fastställa hur ofta och hur ingående översyn och utvärdering enligt punkt 1 skall genomföras med beaktande av betydelsen för banksystemet som helhet, arten, omfattningen och komplexitetsgraden hos verksamheterna i varje enskilt kreditinstitut. Förnyad översyn och utvärdering skall ske minst en gång årligen.

5.           De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering skall även omfatta kreditinstitutens exponering för ränterisker i samband med andra verksamheter än handel. Det skall krävas att åtgärder vidtas beträffande institut vilkas ekonomiska värde minskar med mer än motsvarande 20 % av deras kapitalbas till följd av en plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna, vars omfattning de behöriga myndigheterna skall föreskriva och som inte skall skilja sig åt mellan olika kreditinstitut.

ê2000/12/EG Art. 53.1–2 första stycket (anpassad)

ðny

Artikel 125

Behöriga myndigheter med ansvar för gruppbaserad tillsyn

1.           Om moderföretaget är ett ð moderkreditinstitut ï kreditinstitut ð i en medlemsstat eller ett moderkreditinstitut inom EU ï skall den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som beviljat moderföretaget auktorisation enligt artikel 4 Ö 6 Õ.

2.           Om moderföretaget till ett kreditinstitut är ett finansiellt ð moderholdingföretag ï holdingföretag ð i en medlemsstat eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU ï skall den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som beviljat kreditinstitutet auktorisation enligt artikel 4 Ö 6 Õ .

ê2000/12/EG Art. 53.2 andra och tredje styckena samt 53.3 (anpassad)

ðny

Artikel 126

3.1.        När kreditinstitut som beviljats auktorisation i två eller flera medlemsstater har samma finansiella ð moderholdingföretag ï holdingföretag ð i en medlemsstat eller samma finansiella moderholdingföretag inom EU ï som moderföretag, skall dock den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget etablerades.

Om det finansiella holdingföretaget inte har något dotterkreditinstitut som beviljats auktorisation i den medlemsstat där holdingföretaget etablerades, skall de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater (inklusive de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget etablerades) söka träffa överenskommelse om vilken av dessa myndigheter som skall utöva den gruppbaserade tillsynen. I avsaknad av sådan överenskommelse skall den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som beviljat det kreditinstitut som har den största balansomslutningen auktorisation.

3. De behöriga myndigheter som berörs får efter gemensam överenskommelse avstå från att tillämpa reglerna i punkt 2 första och andra styckena.

òny

När kreditinstitut som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater som moderföretag har mer än ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor i olika medlemsstater som i var och en av dessa medlemsstater även har kreditinstitut, skall den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndigheten för det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen.

2.           När mer än ett kreditinstitut, som är auktoriserat inom gemenskapen, har samma finansiella holdingföretag som moderföretag, och inget av dessa kreditinstitut har auktoriserats i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget är etablerat, skall den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen, och detta kreditinstitut skall vid tillämpningen av detta direktiv betraktas som det kreditinstitut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU.

ê2000/12/EG Art. 53.4

4. De överenskommelser som avses i punkt 2 tredje stycket och punkt 3 skall innehålla bestämmelser om samarbete och överföring av sådan information som behövs för att syftet med den gruppbaserade tillsynen skall kunna uppnås.

òny

3.           I särskilda fall får de behöriga myndigheterna genom ömsesidig överenskommelse bortse från kriterierna i punkterna 1 och 2, om det skulle vara olämpligt att tillämpa dem med hänsyn till de kreditinstitut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, och i stället utse en annan behörig myndighet för att ansvara för den gruppbaserade tillsynen. I sådana fall skall de behöriga myndigheterna, innan de fattar sitt beslut, ge moderkreditinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom EU eller det kreditinstitut som har den största balans­omslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig om beslutet.

4.           De behöriga myndigheterna skall underrätta kommissionen om alla överenskommelser inom ramen för punkt 3.

ê2000/12/EG Art. 52.2 sista meningen

ðny

Artikel 127

1.           ðMedlemsstaterna skall när det är lämpligt besluta om de åtgärder som behövs för att finansiella holdingföretag skall omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 135, ï skall sammanställningen inte på något sätt anses innebära att de behöriga myndigheterna har skyldighet att utöva tillsyn i förhållande till det enskilda finansiella holdingföretaget.

ê2000/12/EG Art. 52.4 (anpassad)

42.         När en medlemsstats behöriga myndigheter beslutat undanta ett dotterkreditinstitut från reglerna om gruppbaserad tillsyn i något av de fall som avses i punkt 3 andra och tredje strecksatsen Ö artikel 73.1 b–c Õ, får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där dotterkreditinstitutet är beläget begära information från moderföretaget som kan underlätta tillsynen över detta kreditinstitut.

ê2000/12/EG Art. 52.10 (anpassad)

103.       Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheter som har ansvaret för den gruppbaserade tillsynen kan inhämta sådan information som avses i artikel 55 Ö 137 Õ, från dotterföretag till ett kreditinstitut eller ett finansiellt holdingföretag som inte omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. I sådana fall skall reglerna i samma artikel om överföring och kontroll av information gälla.

ê2000/12/EG Art. 53.5

Artikel 128

5. Om en medlemsstat har mer än en behörig myndighet som har befogenhet att utöva tillsyn över kreditinstitut och finansiella institut, skall medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att en samordning mellan dessa myndigheter skall etableras.

òny

Artikel 129

1.           Den behöriga myndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen över moderkreditinstitut inom EU och kreditinstitut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EU skall utföra följande uppgifter:

a)      Övervakning och bedömning av huruvida kraven i artiklarna 71 och 72.1–3 uppfylls.

b)      Samordning när det gäller att samla in och sprida relevant information på löpande basis och i kris­situationer.

c)      Planering och samordning av tillsynsverksamheterna på löpande basis och i kris­situationer, däribland även när det gäller de verksamheter som avses i artikel 124, i samarbete med berörda behöriga myndigheter, och de verksamheter som avses i artiklarna 43 och 141.

2.           När det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i artiklarna 84.1, 87.9 respektive 105, som inlämnas av ett moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt holdingföretag inom EU, skall de behöriga myndigheterna arbeta gemensamt under fullt utvecklat samråd för att fastställa om det begärda tillståndet bör beviljas eller ej samt eventuella villkor och bestämmelser som skall gälla för tillståndet.

Ansökan enligt första stycket får endast riktas till den behöriga myndighet som avses i punkt 1.

De behöriga myndigheterna skall inom högst sex månader genom ett enda dokument överenskomma om ett gemensamt beslut om ansökan. Detta dokument skall tillhandahållas sökanden. Om inget beslut har fattats inom sex månader, skall den behöriga myndighet som avses i punkt 1 själv besluta om ansökan.

Artikel 130

1.           Om en kritisk situation uppstår, som kan sätta det finansiella systemets stabilitet och integritet i fara, skall de behöriga myndigheter som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen med iakttagande av andra avsnittet av kapitel 1 i avdelning V snarast möjligt underrätta de myndigheter som avses i artikel 49 a och artikel 50. Denna skyldighet skall gälla för alla de behöriga myndigheter som anges i artiklarna 125–126 för en viss företagsgrupp och för den behöriga myndighet som anges i artikel 129.1.

2.           Den behöriga myndighet som ansvarar för gruppbaserad tillsyn skall, då den har behov av uppgifter som redan lämnats till en annan behörig myndighet, alltid när så är möjligt vända sig till den myndigheten för att undvika dubbel rapportering till de olika myndigheter som medverkar i tillsynen.

Artikel 131

För att skapa goda förutsättningar för att upprätta en effektiv tillsyn skall den behöriga myndighet som ansvarar för gruppbaserad tillsyn och de övriga behöriga myndigheterna skriftligen ha fastställt en ordning för samordningen och samarbetet.

Inom ramen för sådana ordningar får ytterligare uppgifter anförtros den behöriga myndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen, och förfaranden kan anges för beslutsprocessen och för samarbetet med andra behöriga myndigheter.

ê2000/12/EG Art. 52 (anpassad)

Trots vad som föreskrivs i punkt 8 får de Ö De Õ behöriga myndigheter som auktoriserat ett dotterföretag vars moderföretag är ett kreditinstitut, Ö får Õ genom bilaterala avtal delegera ansvaret för tillsynen till de behöriga myndigheter som beviljat moderföretaget auktorisation och utövar tillsyn över detta, så att dessa myndigheter ikläder sig ansvar för tillsynen över dotterföretaget i enlighet med detta direktiv. Kommissionen skall hållas underrättad om förekomsten av sådana avtal och om deras innehåll. Den skall vidarebefordra sådan information till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater och till rådgivande bankrörelsekommittén.

òny

Artikel 132

1.           De behöriga myndigheterna skall ha ett nära samarbete med varandra. De skall ömsesidigt tillhandahålla alla upplysningar som är väsentliga och relevanta för övriga myndigheter när de utför sina tillsyns­uppgifter enligt detta direktiv. Härvid skall de behöriga myndigheterna på begäran överlämna alla relevanta upplysningar och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upplysningar.

De behöriga myndigheter som ansvarar för gruppbaserad tillsyn över företag inom EU skall särskilt säkerställa att relevanta upplysningar lämnas till behöriga myndigheter i andra medlemsstater som utövar tillsyn över dotterföretag till dessa moderföretag. När man fastställer hur omfattande de relevanta upplysningarna skall vara, skall hänsyn tas till dotterföretagens betydelse inom det finansiella systemet i respektive medlems­stat.

De väsentliga upplysningar som avses i första stycket skall bl.a. omfatta följande:

a)      Redovisning av gruppstrukturen för alla större kreditinstitut inom en grupp och av de behöriga myndigheterna för kreditinstituten inom företagsgruppen.

b)      Förfaranden för att inhämta upplysningar från de kreditinstitut som ingår i en företagsgrupp samt för kontroll av dessa upplysningar.

c)      Negativ utveckling i kreditinstitut eller andra enheter inom en företagsgrupp som kan få allvarliga följder för kreditinstituten.

d)      Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de behöriga myndigheterna genomfört i enlighet med detta direktiv, däribland åläggande av ytterligare kapitalkrav enligt artikel 136 och av begränsningar i användningen av internmätningsmetoder för beräkningen av kravet på kapitalbas enligt artikel 105.

2.           De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut som kontrolleras av ett moderkreditinstitut inom EU skall vända sig till den behöriga myndighet som avses i artikel 129.1 när de behöver upplysningar om genomförandet av metoder och strategier som fastställs genom detta direktiv, och som den myndigheten redan kan ha tillgång till.

3.           De behöriga myndigheterna skall, innan de fattar beslut, rådfråga varandra om följande förhållanden, i den utsträckning som besluten är av betydelse för andra behöriga myndigheters tillsynsuppgifter:

a)      Förändringar av ägar‑, organisations‑ eller lednings­strukturen i kreditinstitut inom en grupp, för vilka behöriga myndigheters godkännande eller tillstånd krävs.

b)      Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de behöriga myndigheterna genomfört, däribland åläggande av ytterligare kapitalkrav enligt artikel 136 och av begränsningar i användningen av internmätningsmetoder för beräkningen av kravet på kapitalbas enligt artikel 105.

I fall enligt b skall den behöriga myndighet som ansvarar för gruppbaserad tillsyn alltid rådfrågas.

En behörig myndighet får dock besluta att inte rådfråga den myndigheten i brådskande fall eller om ett sådant samråd skulle kunna äventyra verkan av besluten. I sådana fall skall den behöriga myndigheten utan dröjsmål underrätta de övriga behöriga myndigheterna.

ê2000/12/EG Art. 54.1 (anpassad)

Artikel 133

Sammanställningens form och omfattning

1.           De behöriga myndigheter som är ansvariga för den gruppbaserade tillsynen skall för att utöva tillsynen kräva fullständig sammanställning av alla kreditinstitut och finansiella institut som är dotterföretag.

Dock får Ö de behöriga myndigheterna kräva enbart Õ sammanställning på proportionell grund föreskrivas i de fall där, enligt Ö deras Õ de behöriga myndigheternas bedömning, moderföretagets ansvar är begränsat till moderföretagets andel av kapitalet i dotterföretaget med hänsyn till det ansvar som åvilar andra aktieägare, andelsägare eller medlemmar med tillfredsställande soliditet. Övriga aktieägares, andelsägares och medlemmars ansvar skall klart fastställas, om så erfordras genom formella, undertecknade förbindelser.

ê2002/87/EG Art. 29.7 a

Om företagen står i ett sådant samband som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG skall de behöriga myndigheterna bestämma hur sammanställningen skall ske.

ê2000/12/EG Art. 54.2–3 (anpassad)

2.           De behöriga myndigheter som är ansvariga för utövandet av den gruppbaserade tillsynen skall för detta ändamål kräva sammanställning på proportionell grund av ägarintressen i kreditinstitut och finansiella institut, som leds av ett företag som omfattas av sammanställningen jämte ett eller flera företag som inte omfattas av sammanställningen när dessa företags ansvar är begränsat till den andel av kapital som de innehar.

3.           Om det finns andra ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som anges i punkterna 1 och 2, skall de behöriga myndigheterna bestämma om och hur sammanställning skall ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden används. Tillämpning av denna metod skall dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

ê2000/12/EG Art. 54.4 första stycket (anpassad)

Artikel 134

41.       Utan att detta påverkar tillämpningen av Ö artikel 133 Õ punkterna 1, 2 och 3, skall de behöriga myndigheterna bestämma om och hur sammanställning skall ske i följande fall:

a)      - De behöriga myndigheterna bedömer att ett kreditinstitut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar, utövar ett väsentligt inflytande över ett eller flera kreditinstitut eller finansiella institut.

b)      Två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmelser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

ê2002/87/EG Art. 29.7 b

---------

ê2000/12/EG Art. 54.4 andra stycket

De behöriga myndigheterna får tillåta eller kräva att den metod som föreskrivs i artikel 12 i direktiv 83/349/EEG skall användas. Tillämpning av denna metod skall dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

ê2000/12/EG Art. 54.5 (anpassad)

ðny

52        När gruppbaserad tillsyn skall utövas enligt artikel 52.1 och 52.2 Ö artiklarna 125–126 Õ skall företag som tillhandahåller Ö anknutna Õ tjänster anknutna till bankverksamhet ð och kapitalförvaltnings­bolag enligt definitionen i direktiv 2002/87/EG ï tas med i sammanställningen i de fall och i enlighet med de metoder som anges i Ö artikel 133 och i Õ punkt 1-4 i denna artikel.

ê2002/87/EG Art. 29.8 (anpassad)

Artikel 135

Ledningsorgan för finansiella holdingföretag

Medlemsstaterna skall kräva att de personer som faktiskt leder affärsverksamheten i ett finansiellt holdingföretag har ett tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet för att kunna fullgöra dessa åligganden.

òny

Artikel 136

1.         De behöriga myndigheterna skall kräva att varje kreditinstitut som inte uppfyller kraven i detta direktiv på ett tidigt stadium vidtar nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med denna situation.

I detta syfte skall de behöriga myndigheterna ha befogenhet till bl.a. följande åtgärder:

a)           Att ålägga kreditinstitut att hålla en kapitalbas som överstiger den miniminivå som fastställs genom artikel 75.

b)           Att förstärka de styrformer och strategier som genomförts för att följa artiklarna 22 och 123.

c)           Att kräva att kreditinstitut i samband med kravet på kapitalbas tillämpar en särskild reserveringspolitik eller behandlar tillgångar på särskilt sätt.

d)           Att införa restriktioner eller begränsningar för kreditinstitutens verksamhet, transaktioner eller nätverk.

e)           Att reducera den inneboende risken i kreditinstitutens verksamheter, produkter och system.

Sådana åtgärder skall antas under iakttagande av avsnitt 2 av kapitel 1 i avdelning V.

2.         De behöriga myndigheterna skall ålägga åtminstone de kreditinstitut som har otillräckliga styrformer, metoder, mekanismer och strategier för hantering och täckning av sina risker ett särskilt krav på kapitalbas utöver den miniminivå som fastställs genom artikel 75, om det inte är troligt att en förstärkning i dessa avseenden skulle kunna åstadkommas inom rimlig tid endast genom tillämpning av andra åtgärder.

ê2000/12/EG Art. 55. (anpassad)

Artikel 137

Information som skall tillhandahållas av holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag

1.           I avvaktan på vidare samordning av metoderna för sammanställd redovisning, skall medlemsstaterna föreskriva att de behöriga myndigheter som har ansvar för auktorisation och tillsyn över ett eller flera kreditinstitut vars moderföretag är ett holdingföretag med blandad verksamhet, skall kräva att moderföretaget och dotterföretagen lämnar sådan information som kan vara av betydelse för tillsynen över dotterkreditinstituten. De behöriga myndigheterna kan inhämta informationen antingen direkt från moderföretaget och dotterföretagen eller via dotterkreditinstituten.

ê2000/12/EG Art. 55.2 (anpassad)

2.           Medlemsstaterna skall föreskriva att deras behöriga myndigheter antingen själva eller genom externa granskare, kan företa inspektion på platsen för att kontrollera de uppgifter som lämnats av holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett av dess dotterföretag är ett försäkringsföretag, får också det förfarande som avses i artikel 56.4 Ö 140.1 Õ användas. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett av dess dotterföretag är beläget i en annan medlemsstat än dotterkreditinstitutet, skall kontroll av uppgifter företas på platsen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 56.7 Ö 140.1 Õ.

ê2002/87/EG Art. 29.9 (anpassad)

Artikel 138

Transaktioner inom det finansiella konglomeratet med holdingföretag med blandad verksamhet

1.         Utan att detta påverkar bestämmelserna i avdelning V kapitel 2 avsnitt 3 Ö 5 Õ i detta direktiv skall medlemsstaterna, då moderföretaget till ett eller flera kreditinstitut är ett holdingföretag med blandad verksamhet, se till att de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över dessa kreditinstitut utövar allmän tillsyn över transaktioner mellan kreditinstitutet och holdingföretaget med blandad verksamhet samt dess dotterföretag.

2.         De behöriga myndigheterna skall kräva att kreditinstituten följer adekvata metoder för riskhantering och rutiner för intern kontroll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaranden, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta, övervaka och kontrollera transaktionerna med det holdingföretag med blandad verksamhet som är moderföretag och dess dotterföretag. De behöriga myndigheterna skall kräva att kreditinstituten rapporterar varje annan betydande transaktion med dessa enheter än den som avses i artikel 48 Ö 110 Õ. Dessa förfaranden och betydande transaktioner skall övervakas av de behöriga myndigheterna.

Om ovannämnda transaktioner inom det finansiella konglomeratet utgör ett hot mot kreditinstitutets finansiella ställning, skall den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över institutet vidta lämpliga åtgärder.

ê2000/12/EG Art. 56.1–3 (anpassad)

Artikel 139

Åtgärder för att underlätta den gruppbaserade tillsynen

1.         Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att det inte finns några rättsliga hinder för Ö utbyte mellan Õ företag som omfattas av den gruppbaserade tillsynen, holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag samt dotterföretag som avses i artikel 52.10 Ö 127.3 Õ att sinsemellan utbyta information som är av betydelse för tillsyn i enlighet med artiklarnael 52-55 Ö 124–138 Õ och denna artikel.

2.         När ett moderföretag och något av dess dotterkreditinstitut är belägna i olika medlemsstater skall de behöriga myndigheterna i de olika medlemsstaterna utbyta information som är av betydelse för att möjliggöra eller underlätta gruppbaserad tillsyn.

Om de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där moderföretaget är beläget inte själva utövar gruppbaserad tillsyn enligt artikel 53 Ö artiklarna 125–126 Õ kan de anmodas av de behöriga myndigheter som har ansvar för sådan tillsyn att från moderföretaget begära information som är av betydelse för den gruppbaserade tillsynen och att överföra informationen till myndigheterna i fråga.

3.         Medlemsstaterna skall tillåta sina behöriga myndigheter att utbyta sådan information som anges i punkt 2, varvid skall gälla att inhämtande av eller förfogande över information avseende finansiella holdingföretag, finansiella institut eller företag som tillhandahåller Ö anknutna Õ tjänster anknutna till bankverksamhet, inte på något sätt skall anses innebära att de behöriga myndigheterna har någon skyldighet att ha en tillsynsfunktion i förhållande till dessa enskilda institut eller företag.

På liknande sätt skall medlemsstaterna tillåta sina behöriga myndigheter att utbyta sådan information som anges i artikel 55 Ö 137 Õ, varvid skall gälla att inhämtande av eller förfogande över information inte på något sätt skall anses innebära att de behöriga myndigheterna har någon tillsynsfunktion i förhållande till holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag som inte är kreditinstitut eller till sådana dotterföretag som avses i artikel 52.10 Ö 127.3 Õ .

ê2000/12/EG Art. 56.4–6 (anpassad)

Artikel 140

41.       Om ett kreditinstitut, ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet kontrollerar ett eller flera dotterföretag som är försäkringsföretag eller andra företag som tillhandahåller investeringstjänster som fordrar auktorisation, skall de behöriga myndigheterna och de myndigheter som bemyndigats att utöva den offentliga tillsynen över försäkringsföretag eller över andra företag som tillhandahåller investeringstjänster ha ett nära samarbete. Utan att detta påverkar respektive myndighets ansvar skall dessa myndigheter förse varandra med all information som är ägnad att underlätta deras uppgift och tillåta tillsyn över verksamheten och den finansiella ställningen i de företag över vilka de utövar tillsyn.

52.       Beträffande information som erhålls inom ramen för gruppbaserad tillsyn och i synnerhet beträffande sådant utbyte av information mellan behöriga myndigheter som föreskrivs i detta direktiv skall tystnadsplikt gälla i enlighet med Ö avsnitt 2 i kapitel 1 av avdelning V Õ artikel 30.

63.       De behöriga myndigheter som har ansvar för gruppbaserad tillsyn skall upprätta förteckningar över sådana finansiella holdingföretag som anges i artikel 52.2 Ö 71.2 Õ . Dessa förteckningar skall överlämnas till de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater och till kommissionen.

ê2000/12/EG Art. 56.7 (anpassad)

è1 1 2002/87/EG Art. 29.10

Artikel 141

7. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämpning av detta direktiv i ett särskilt fall önskar kontrollera uppgifter om ett kreditinstitut, ett finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut, ett företag som tillhandahåller Ö anknutna Õ tjänster anknutna till bankverksamhet, ett holdingföretag med blandad verksamhet, ett dotterföretag som avses i artikel 55 eller ett dotterföretag som avses i artikel 52.10 Ö 127.3 Õ och institutet eller företaget är beläget i en annan medlemsstat, skall de hos de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten begära att sådan kontroll företas. De myndigheter som erhållit en sådan framställning skall inom ramen för sina befogenheter efterkomma denna, antingen genom att själva utföra kontrollen eller genom att tillåta att de myndigheter som begärt kontrollen utför den, eller genom att tillåta en revisor eller expert att utföra den. è1 Den behöriga myndighet som har framställt begäran får, om den så önskar, delta i kontrollen, om den inte själv utför den. ç

ê2000/12/EG Art. 56.8 (anpassad)

Artikel 142

8. Utan att detta påverkar tillämpningen av medlemsstaternas straffrättsliga bestämmelser skall medlemsstaterna se till att sanktioner eller andra åtgärder, som syftar till att stoppa konstaterade överträdelser eller avlägsna orsakerna till sådana överträdelser, kan vidtas mot finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet eller mot deras ansvariga ledning för överträdelser av lagar eller andra författningar som antagits för genomförandet av artikel 52-55 Ö artiklarna 124–141 Õ och denna artikel. I vissa fall kan sådana åtgärder kräva domstolsprövning.

De behöriga myndigheterna skall ha ett nära samarbete för att säkerställa att Ö dessa sanktioner och andra Õ åtgärderna leder till önskat resultat, särskilt när den centrala förvaltningen eller den centrala ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet inte är placerad vid företagets huvudkontor.

ê2002/87/EG Art. 29.11 (anpassad)

è1 2004/xx/EG Art. 3.10

Artikel 143

Moderföretag i tredje land

1.         1.         Om ett kreditinstitut, vars moderföretag är ett kreditinstitut eller ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor Ö i tredje land Õ utanför gemenskapen, inte är föremål för gruppbaserad tillsyn enligt artikel 52 Ö artiklarna 125–126 Õ, skall de behöriga myndigheterna kontrollera huruvida kreditinstitutet är föremål för gruppbaserad tillsyn av en behörig myndighet i tredje land, vilken är likvärdig med den som styrs av de principer som anges i artikel 52 Ö detta direktiv Õ.

Kontrollen skall utföras av den behöriga myndighet som skulle vara ansvarig för den extra tillsynen om fjärde stycket Ö punkt 3 Õ hade varit tillämpligt, på begäran av moderföretaget eller av någon av de reglerade enheter som auktoriserats i gemenskapen eller på eget initiativ. Denna behöriga myndighet skall samråda med de andra berörda behöriga myndigheterna.

2.         è1Kommissionen får begära att Europeiska bankkommittén skallç ge allmän vägledning om huruvida det är sannolikt att de system för gruppbaserad tillsyn som tillämpas av behöriga myndigheter i tredje land kommer att uppfylla de mål för den gruppbaserade tillsynen som ställs upp i detta kapitel, när det gäller kreditinstitut vars moderföretag har sitt huvudkontor Ö i tredje land Õ utanför gemenskapen. Kommittén skall fortsätta att se över all sådan vägledning och beakta varje förändring i de system för den gruppbaserade tillsynen som tillämpas av sådana behöriga myndigheter.

Den behöriga myndighet som utför den kontroll som anges i Ö första Õ andra stycket Ö i punkt 1 Õ skall beakta all sådan vägledning. Den behöriga myndigheten skall i detta syfte samråda med kommittén innan beslut fattas.

3.         I brist på sådan likvärdig tillsyn skall medlemsstaterna även tillämpa bestämmelserna i artikel 52 Ö detta direktiv Õ Ö analogt Õ på kreditinstitutet Ö eller tillåta sina behöriga myndigheter att använda andra lämpliga metoder för tillsyn vilka uppfyller målen för den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitut Õ.

Alternativt skall medlemsstaterna tillåta sina behöriga myndigheter att använda andra lämpliga metoder för tillsyn vilka uppfyller målen för den gruppbaserade tillsynen över kreditinstitut.

Den behöriga myndigheter som skulle vara ansvariga för gruppbaserad tillsyn måste Ö , efter att ha samrått med andra berörda behöriga myndigheter, godkänna Õ enas om dessa Ö tillsynstekniker Õ metoder efter att ha samrått med andra berörda behöriga myndigheter.

De behöriga myndigheterna kan särskilt kräva att det inrättas ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom gemenskapen och tillämpa bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn på det finansiella holdingföretagets ställning på gruppnivå.

Ö Tillsynsteknikerna Õ Metoderna måste Ö utformas så att de Õ uppfyllera de mål för den gruppbaserade tillsynen som ställs upp i detta kapitel och rapporteras till de andra berörda behöriga myndigheterna och kommissionen.

òny

avsnitt 2

De behöriga myndigheternas upplysningsplikt

Artikel 144

1.         De behöriga myndigheterna skall offentliggöra upplysningar om följande:

a)           Texterna till de lagar och andra författningar samt den allmänna vägledning som antas i deras medlemsstater på området för stabilitetstillsyn.

b)           Hur de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom gemenskaps­lagstiftningen har utnyttjats.

c)           De allmänna kriterier och metoder som de tillämpar vid den översyn och utvärdering som avses i artikel 124.

d)           Utan att det påverkar bestämmelserna i avsnitt 2 i kapitel 1 av avdelning V, aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av genomförandet av tillsyns­regelverket i varje medlemsstat.

De upplysningar som avses i första stycket skall vara tillräckliga för att göra det möjligt att på ett meningsfullt sätt jämföra de tillvägagångs­sätt som de behöriga myndigheterna i de olika medlemsstaterna har valt.

KAPITEL 5

KREDITINSTITUTENS UPPLYSNINGSPLIKT

Artikel 145

1.         Vid tillämpningen av detta direktiv skall kreditinstituten offentliggöra de upplysningar som fastställs genom del 2 av bilaga XII med förbehåll för bestämmelserna i artikel 146.

2.         För de behöriga myndigheternas erkännande enligt underavsnitt 2–3 av avsnitt 3 i kapitel 2 och enligt artikel 105 av de instrument och metoder som avses i bilaga XII del 3 skall det krävas att kreditinstituten offentliggör de upplysningar som fastställs där.

3.         Kreditinstituten skall anta en formell policy för uppfyllandet av upplysnings­kraven i punkterna 1–2 och ha utarbetade riktlinjer för bedömningen av huruvida deras information är tillfredsställande, även i fråga om kontroll och frekvens.

Artikel 146

1.         Trots artikel 145 skall de behöriga myndigheterna tillåta att ett kreditinstitut inte offentliggör en eller flera av de upplysningar som anges i del 2 av bilaga XII, om kreditinstitutet i fråga anser att den information som skulle ges genom offentliggörandet inte kan betraktas som väsentlig med tillämpning av det kriterium som anges i del 1 punkt 1 i bilaga XII.

2.         Trots artikel 145 skall de behöriga myndigheterna tillåta att ett kreditinstitut underlåter att lämna viss information som omfattas av de upplysningskrav som anges i del 2 och 3 av bilaga XII, om kreditinstitutet i fråga anser att det i dessa ingår information som skall anses vara företagshemligheter eller konfidentiell information med tillämpning av de kriterier som anges i punkterna 2 och 3 i bilaga XII.

3.         I de undantagsfall som avses i punkt 2 skall kreditinstituten i fråga i sin information ange att specifik information inte offentliggörs och skälet till detta samt offentliggöra mer allmänna upplysningar om det som informationskravet gäller.

Artikel 147

1.         Kreditinstituten skall offentliggöra den information som krävs enligt artikel 145 minst en gång varje år. Informationen skall offentliggöras så snart som det är praktiskt möjligt.

2.         Kreditinstituten skall också avgöra om det med hänsyn till det kriterium som anges i del 1 punkt 4 i bilaga XII är nödvändigt att information ges oftare än vad som föreskrivs i punkt 1.

Artikel 148

1.         De behöriga myndigheterna skall tillåta att kreditinstituten själva fastställer informationsmedium, publiceringsplats och kontrollmetoder som är lämpliga för att effektivt uppfylla upplysningskraven i artikel 145. Alla upplysningar skall så långt möjligt lämnas via samma medium eller på samma plats.

2.         Likvärdig information som kreditinstituten offentliggör för att uppfylla redovisningskrav, krav för börsnotering eller andra krav får anses även uppfylla kravet i artikel 145. Om information inte återfinns i årsredovisningen skall kreditinstituten ange var man kan finna den.

Artikel 149

Trots artiklarna 146–148 skall medlemsstaterna ge de behöriga myndigheterna befogenhet att kräva att kreditinstitut

a)           offentliggör en eller flera av de upplysningar som avses i del 2 och 3 av bilaga XII,

b)           offentliggör en eller flera upplysningar oftare än en gång per år, och att de iakttar de tidsfrister för offentliggörandet som myndigheterna kan fastställa,

c)           använder specifika medier och platser för att lämna upplysningar som går utöver årsredovisningen, och

d)           använder specifika kontrollmetoder för upplysningar som inte omfattas av lagstadgad revision.

ê2004/xx/EG Art. 3.11

-----

ê2000/12/EG

AVDELNING VI

VERKSTÄLLANDE BEFOGENHETER

ê2000/12/EG Art. 60 (anpassad)

ðny

Artikel 150

Tekniska anpassningar

1.           Utan att det påverkar tillämpningen, vad gäller kapitalbasen, av den rapport som avses i artikel 34.3, andra stycket ð det förslag som kommissionen skall överlämna enligt artikel 62 ï, skall tekniska anpassningar ð ändringar ï i följande avseenden antas i den ordning som Ö avses Õ föreskrivs i Ö artikel 151 Õ punkt 2:

a)       Förtydligande av definitionerna i syfte att, vid tillämpningen av detta direktiv, beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna.

b)      Förtydligande av definitionernan för att Ö säkerställa Õ en enhetlig tillämpning inom hela gemenskapen av detta direktiv skall säkerställas.

c)       Anpassning av terminologin och definitionerna till senare rättsakter angående kreditinstitut och därmed sammanhängande frågor.

Definitionen av zon A i artikel 1.14.

Definitionen av multilaterala utvecklingsbanker i artikel 1.19.

d)      Ändringar av förteckningen i artikel 2.

e)       Ändringar av storleken på startkapital som anges i artikel Ö 9 Õ 5, betingade av utvecklingen på de ekonomiska och monetära områdena.

f)       Utvidgning av innehållet i den förteckning som avses i artiklarna Ö 23 och 24 Õ 18 och 19 och som är intagen i bilaga I, eller anpassningar av den terminologi som använts i förteckningen, allt i den mån detta är motiverat av utvecklingen inom de finansiella marknaderna.

g)      Områden inom vilka behöriga myndigheter skall utbyta information som uppges i artikel Ö 42 Õ 28.

h)      ðÄndringar av artiklarna 56–67 för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisnings­standarderna och av kraven i gemenskaps­lagstiftningen i gemenskapslagstiftningen. ï

i)       Ändringar av definitioner av tillgångar uppräknade i artikel 43 Ö förteckningen över exponerings­klasser i artiklarna 79 och 86 Õ, för att utvecklingen Ö på de finansiella marknaderna Õ inom kapitalmarknaderna skall kunna beaktas.

j)       ðDet belopp som anges i artikel 79.2 c och i artikel 86.4 a för att beakta inflations­effekter. ï

k)      Förteckningarna över och klassificeringen av poster utanför balansräkningen i bilagorna 2 Ö II Õ och 4 Ö IV Õ, samt behandlingen av dem vid beräkning av kapitaltäckningsgrad som uppges i artiklarna 42, 43 och 44 och i bilaga III ð fastställande av exponeringsvärden med tillämpning av avsnitt 3 i kapitel 2 av avdelning Vï.

l)       ðAnpassningar av bestämmelserna i bilagorna V–XII för att ta hänsyn till utvecklingen på de finansiella marknaderna, bl.a. i fråga om nya finansiella produkter, samt utvecklingen av redovisnings­standarder och krav i gemenskaps­lagstiftningen. ï

Ö 2.     Kommissionen får anta följande slag av tillämpnings­bestämmelser i enlighet med förfarandet i artikel 151: Õ

a)       ðNärmare specifikation av omfattningen av en sådan plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna som avses i artikel 124.5. ï

b)      En tidsbegränsad minskning av den minsta kapitaltäckningsgrad Ö nivå på kapitalbasen Õ som Ö fastställs genom Õ föreskrivs i artikel 47 Ö 75 Õ eller av viktningar som föreskrivs i artikel 43 Ö riskvikter som fastställs genom avsnitt 3 i kapitel 2 av avdelning V Õ, för att särskilda omständigheter skall kunna beaktas.

c)       ðUtan att detta påverkar den rapport som avses i artikel 119 ï, Fförtydligande av de undantag som föreskrivs i artiklarnael 49.5-49.10 Ö 111.4, 113, 115 och 116 Õ .

d)      ðNärmare specifikation av de aspekter för vilka aggregerade statistiska uppgifter skall offentliggöras enligt artikel 144.1 d. ï

e)       ðNärmare specifikation av format, struktur, innehålls­förteckning och årligt publiceringsdatum för den information som föreskrivs genom artikel 114. ï

ê 2004/xx/EG Art. 3.12 (anpassad)

Artikel 151

1.           Kommissionen skall biträdas av Europeiska bankkommittén, inrättad genom kommissionens beslut 2004/10/EG (nedan: ”kommittén”) och bestående av företrädare för medlems staterna med en företrädare för kommissionen som ordförande.

2.           När det hänvisas till denna punkt Ö artikel Õ skall det kommittéförfarande som fastställs genom artikel 5 i beslut 1999/468/EG tillämpas i överensstämmelse med artikel 7.3 och artikel 8 i detta.

Den period som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

ê2000/12/EG

AVDELNING VII

ÖVERGÅNGS‑ OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL 1

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

ê2000/12/EG Art. 60.2 (anpassad)

Artikel 61

Övergångsbestämmelser vad beträffar artikel 36

Danmark får medge hypotekskreditinstitut, som före den 1 januari 1990 var organiserade som kooperativa institut eller fonder och som har ombildats till aktiebolag, att fortsätta att i kapitalbasen med nedan angivna begränsningar, inräkna sådana solidariska förpliktelser från medlemmar eller från låntagare som avses i artikel 36.1, när anspråk mot dem behandlas som solidariska förpliktelser:

a)         Beräkningsunderlaget för låntagares solidariska förpliktelser skall utgöra summan av de poster som anges i artikel 354.2.1 och 354.2.2, med avdrag för de poster som anges i artikel 354.2.9, 354.2.10 och 354.2.11.

b)         Beräkningsunderlaget den 1 januari 1991 eller, om ombildning sker senare, vid tidpunkten för ombildningen, skall utgöra det maximala beräkningsunderlaget. Beräkningsunderlaget får aldrig överstiga det maximala beräkningsunderlaget.

c)         Det maximala beräkningsunderlaget skall från och med den 1 januari 1997 minskas med hälften av det nya kapital som inflyter vid nya emissioner och som är sådant kapital som avses i artikel 354.2.1 och har tecknats och inbetalats efter den dagen.

d)         Det högsta belopp i kapitalbasen för förpliktelser med solidarisk ansvarighet får aldrig överstiga

            50 % år 1991 och år 1992,

            45 % år 1993 och år 1994,

            40 % år 1995 och år 1996,

            35 % år 1997,

            30 % år 1998,

            20 % år 1999,

            10 % år 2000 och

            0 % efter den 1 januari år 2001, av beräkningsunderlaget.

ê2000/12/EG

Artikel 62

Övergångsbestämmelser vad beträffar artikel 43

1. Till och med den 31 december 2006 får medlemsstaternas behöriga myndigheter tillåta sina kreditinstitut att tillämpa 50% riskvikt i fråga om lån som enligt dessa myndigheters bedömning är fullt ut säkrade genom panträtt i kontorsbyggnader eller företagslokaler för olika ändamål belägna på de medlemsstaters territorier inom vilka 50% riskvikt tillåts, under förutsättning av följande:

i)          50% riskvikt skall tillämpas på den del av lånet som inte överstiger en gräns som beräknas enligt antingen a eller b nedan.

a)      50 % av ifrågavarande fastighets marknadsvärde.

         Fastighetens marknadsvärde skall beräknas av två oberoende värderingsmän som gör självständiga bedömningar vid tiden för lånets beviljande. Lånet skall baseras på det lägre av de båda värderingarna.

         Fastigheten skall omvärderas minst en gång om året av en värderingsman. För lån som inte överstiger 1 miljon euro och 5 % av kreditinstitutets kapitalbas skall fastigheten omvärderas av en värderingsman minst vart tredje år.

b)      50 % av fastighetens marknadsvärde eller 60 % av pantlånevärdet beroende på vilket av dem som är lägst, i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter.

         Pantlånevärdet skall definieras som fastighetens värde som det har fastställts av en värderingsman som gjort en försiktig bedömning av möjligheterna av en framtida försäljning av fastigheten genom att beakta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och annan lämplig användning av fastigheten. Spekulativa faktorer skall inte tas med i bedömningen av pantlånevärdet. Pantlånevärdet skall dokumenteras på ett klart och tydligt sätt.

         Minst vart tredje år, eller om marknaden faller mer än 10 %, skall pantlånevärdet och särskilt de underliggande antagandena om utvecklingen av den relevanta marknaden bedömas på nytt.

            I både fall a och fall b skall ”marknadsvärde” definieras som det pris som fastigheten skulle kunna säljas till genom ett privaträttsligt kontrakt mellan en villig säljare och en i förhållande till honom oberoende köpare på värderingsdagen under antagandet att fastigheten kan bjudas ut till försäljning på den öppna marknaden, att marknadsförhållandena medger en överlåtelse i god ordning och att, med tanke på fastighetens beskaffenhet, en normal tidsperiod kan avsättas för att förhandla om försäljningen.

ii)         100 % riskvikt skall tillämpas på den del av lånet som överstiger de gränser som fastställts i i.

iii)        Fastigheten måste antingen användas eller uthyras av ägaren.

Det första stycket skall inte hindra en medlemsstats behöriga myndigheter som tillämpar en högre riskvikt inom sitt territorium att, på ovanstående villkor, tillåta att 50 % riskvikt tillämpas på detta slag av utlåning på de medlemsstaters territorier där 50 % riskvikt är tillåten.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter får tillåta sina kreditinstitut att tillämpa 50 % riskvikt på de lån som är utestående den 21 juli 2000 under förutsättning att villkoren i denna artikel är uppfyllda. I detta fall skall fastigheten värderas enligt ovan fastställda bedömningskriterier senast den 21 juli 2003.

För lån som beviljas före den 31 december 2006 skall 50 % riskvikt tillämpas tills lånet löper ut om kreditinstitut är skyldigt att iaktta avtalsvillkoren.

Till och med den 31 december 2006 får medlemsstaternas behöriga myndigheter även tillåta sina kreditinstitut att tillämpa 50 % riskvikt på den del av lånen som enligt dessa myndigheters bedömning är fullt ut säkrade genom aktier i finländska bostadsbolag vars verksamhet regleras av den finländska bostadsaktiebolagslagen från 1991 eller motsvarande lagstiftning som senare kan komma att antas, under förutsättning att villkoren i denna punkt är uppfyllda.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om hur de tillämpar denna punkt.

2. Medlemsstaterna får tillämpa 50 % riskvikt för transaktioner om leasing av fast egendom som ingås före den 31 december 2006 och gäller egendom som skall användas för näringsändamål i det land där huvudkontoret finns, och då tillämpliga lagar och andra författningar tillförsäkrar leasegivaren full äganderätt till den uthyrda egendomen fram till dess leasetagaren utnyttjar sin rätt att köpa den. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om hur de tillämpar denna punkt.

3. Artikel 43.3 skall inte påverka de behöriga myndigheternas godkännande av bilaterala avtal om novation vilka har ingåtts vad beträffar

– Belgien, före den 23 april 1996

– Danmark, före den 1 juni 1996

– Tyskland, före den 30 oktober 1996

– Grekland, före den 27 mars 1997

– Spanien, före den 7 januari 1997

– Frankrike, före den 30 maj 1996

– Irland, före den 27 juni 1996

– Italien, före den 30 juli 1996

– Luxemburg, före den 29 maj 1996

– Nederländerna, före den 1 juli 1996

– Österrike, före den 30 december 1996

– Portugal, före den 15 januari 1997

– Finland, före den 21 augusti 1996

– Sverige, före den 1 juni 1996

– Förenade kungariket, före den 30 april 1996

Artikel 63

Övergångsbestämmelser vad beträffar artikel 47

1. Ett kreditinstitut, vars lägsta kapitaltäckningsgrad den 1 januari 1991 inte nått upp till 8% så som föreskrivs i artikel 47.1, skall göra en stegvis anpassning till den nivån. Innan detta mål har nåtts får institutet inte låta kapitaltäckningsgraden gå ned under redan uppnådd nivå. De variationer som likväl uppstår bör vara tillfälliga och de behöriga myndigheterna bör underrättas om orsakerna.

ê2000/12/EG Art. 62.2–3 (anpassad)

2. För en tid av högst fem år, räknat från den 1 januari 1993, får medlemsstaterna bestämma en vikt om 10 % för sådana obligationer som definieras i artikel 22.4 i direktiv 85/611/EEG, och tillämpa denna vikt för kreditinstitut när och om staterna anser det nödvändigt för att undvika allvarliga störningar i sina marknader. Sådana undantag skall inrapporteras till kommissionen.

3. För en tid av högst sju år räknat från den 1 januari 1993 skall artikel 47.1 inte gälla för ”Agricultural Bank of Greece”. Denna skall dock, med tillämpning av den metod som angivits i punkt 1, göra en stegvis anpassning till den nivå som föreskrivs i artikel 47.1.

ê2000/12/EG (anpassad)

è1 2004/xx/EG Art. 3.13

Artikel 64

Övergångsbestämmelser vad beträffar artikel 49

1. Har ett kreditinstitut den 5 februari 1993 redan gjort en eller flera exponeringar som antingen överstiger gränsvärdena för stora exponeringar eller för de sammanlagda stora exponeringar som fastställs i artikel 49, skall de behöriga myndigheterna kräva att kreditinstitutet vidtar åtgärder för att nedbringa exponeringarna så att de ryms inom de gränser som fastställs i artikel 49.

2. Det förfarande varigenom exponeringen eller exponeringarna på så sätt nedbringas skall utformas, antas, tillämpas och slutföras inom en tidsfrist som de behöriga myndigheterna finner vara förenlig med principen om sund förvaltning och rättvis konkurrens. De behöriga myndigheterna skall underrätta kommissionen ochè1Europeiska bankkommitténç om den tidsplan som bestämts för det allmänna förfarandet.

3. Ett kreditinstitut får inte vidta några åtgärder som skulle medföra att de exponeringar som avses i punkt 1 överskrider den nivå de hade den 5 februari 1993.

4. Den tidsfrist som är tillämplig enligt punkt 2 skall löpa ut senast den 31 december 2001. Exponeringar med längre löptid och för kreditinstitutet bindande avtalsvillkor får bibehållas till förfallodagen.

ê 2000/12/EG Art. 64.5–7 (ny)

è1 2004/xx/EG Art. 3.13

5. Till och med den 31 december 1998 får medlemsstaterna höja den gräns som fastställts i artikel 49.1 till 40 procent och den som fastställts i artikel 49.2 till 30 procent. I sådana fall skall, med förbehåll för vad som föreskrivs i punkt 1-4, tidsfristen för att reducera befintliga exponeringar vid slutet av denna period till de nivåer som föreskrivs i artikel 49 löpa ut den 31 december 2001.

6. I fråga om kreditinstitut vars kapitalbas inte överstiger 7 miljoner euro, och endast i fråga om dessa, får medlemsstaterna förlänga de tidsfrister som har fastställts i punkt 5 med fem år. Medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet skall vidta åtgärder för att förhindra snedvridning av konkurrensen och underrätta kommissionen och è1Europeiska bankkommittén çom detta.

7. I de fall som avses i punkterna 5 och 6 får ett engagemang anses som större exponering om dess värde uppgår till eller överstiger 15 procent av kapitalbasen.

ê2000/12/EG Art. 64.8 (anpassad)

8. Till och med 31 december 2001 får medlemsstaterna i stället för den rapportering som föreskrivs i artikel 48.2 andra strecksatsen föreskriva rapportering minst två gånger om året.

ê2000/12/EG Art. 64.9

9. Medlemsstaterna får helt eller delvis avstå från att tillämpa artikel 49.1, 49.2 och 49.3 på exponeringar som utgörs av sådana lån säkrade genom panträtt som avses i artikel 62.1 och som har lämnats före den 12 januari 2002 samt på sådana avtal om leasing av fast egendom som avses i artikel 62.2 och som har ingåtts före den 1 januari 2002, i båda fallen upp till 50 procent av värdet av egendomen i fråga.

Detsamma gäller lån som i enlighet med behöriga myndigheters godkännande är säkrade genom aktier i sådana finska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll, i fall då lånen liknar de lån mot panträtt i fast egendom som avses i första stycket.

ê2000/12/EG Art. 65 (anpassad)

Artikel 65

Övergångsbestämmelser vad beträffar artikel 51

Kreditinstitut som den 1 januari 1993 överskred de i artikel 51.1 och 51.2 föreskrivna gränstalen skall senast den 1 januari 2003 anpassa sitt ägande till gränstalen.

òny

Artikel 152

1.         Kreditinstitut, som beräknar riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med artiklarna 84–89 eller använder sådana internmätningsmetoder som anges i artikel 105 vid beräkning av sina kapitalkrav för operativ risk, skall under de första, andra och tredje tolvmånaders­perioderna efter det datum som anges i artikel 157 kunna redovisa en kapitalbas som vid varje tillfälle är minst lika med de belopp som anges i punkterna 2, 3 och 4.

2.         För den första av de tolvmånaders­perioder som avses i punkt 1 skall beloppet för kapitalbasen vara 95 % av det totala minimi­belopp för kapitalbasen som kreditinstitutet skulle ha varit skyldigt att inneha under den perioden enligt artikel 4 i direktiv 93/6/EEG enligt den lydelse det direktivet och direktiv 2000/12/EG hade före det datum som anges i artikel 157 i det här direktivet.

3.         För den andra av de tolvmånaders­perioder som avses i punkt 1 skall beloppet för kapitalbasen vara 90 % av det totala minimi­belopp för kapitalbasen som kreditinstitutet skulle ha varit skyldigt att inneha under den perioden enligt artikel 4 i direktiv 93/6/EEG enligt den lydelse det direktivet och direktiv 2000/12/EG hade före det datum som anges i artikel 157 i det här direktivet.

4.         För den tredje av de tolvmånaders­perioder som avses i punkt 1 skall beloppet för kapitalbasen vara 80 % av det totala minimi­belopp för kapitalbasen som kreditinstitutet skulle ha varit skyldigt att inneha under den perioden enligt artikel 4 i direktiv 93/6/EEG enligt den lydelse det direktivet och direktiv 2000/12/EG hade före det datum som anges i artikel 157 i det här direktivet.

5.         Kraven i punkterna 1–4 skall uppfyllas med delbelopp i kapitalbasen som anpassats för att fullständigt avspegla skillnaderna mellan beräkningen av kapitalbasen enligt direktiv 2000/12/EG och direktiv 93/6/EEG i deras lydelse före det datum som anges i artikel 157 i det här direktivet och beräkningen av kapitalbasen enligt det här direktivet till följd av att förväntade och ej förväntade förluster behandlas separat enligt artiklarna 84–89 i det här direktivet.

6.         Artiklarna 68–73 skall gälla vid tillämpningen av punkterna 1–5 i denna artikel.

7.         Fram till och med den 31 december 2007 får kreditinstituten behandla de artiklar som behandlar schablonmetoden i underavsnitt 1 av avsnitt 3 i kapitel 2 av avdelning V som om de hade ersatts med artiklarna 42–46 i direktiv 2000/12/EG i den lydelse dessa artiklar hade före det datum som avses i artikel 157.

8.         När det alternativ som anges i punkt 7 väljs skall följande gälla i fråga om bestämmelserna i direktiv 2000/12/EG:

a)       Bestämmelserna i direktivets artiklar 42–46 skall tillämpas enligt deras lydelse före det datum som anges i artikel 157.

b)      I artikel 42.1 i direktivet skall med ”det riskjusterade värdet” avses ”det riskvägda exponeringsbeloppet.

c)       De belopp som erhålls enligt artikel 42.2 i direktivet skall betraktas som riskvägda exponeringsbelopp.

d)      ”Kreditderivat” skall ingå i förteckningen över poster med ”hög risk” i bilaga II till direktivet.

e)       Den behandling som anges i artikel 43.3 i direktivet skall tillämpas på derivatinstrument som förtecknas i bilaga IV till direktivet oavsett om det gäller poster i eller utanför balansräkningen, och de belopp som erhålls genom den beräkning som anges i den bilagan skall betraktas som riskvägda exponeringsbelopp.

9.         När det alternativ som anges i punkt 7 väljs skall följande gälla för behandlingen av exponeringar på vilka schablonmetoden tillämpas:

a)       Underavsnitt 3 av avsnitt 3 i kapitel 2 av avdelning V om beaktande av kreditriskreducerande åtgärder skall inte tillämpas.

b)      De behöriga myndigheterna får föreskriva att underavsnitt 4 av avsnitt 3 i kapitel 2 av avdelning V om behandlingen av värdepapperisering inte skall tillämpas.

b)      Följande bestämmelser i bilaga XII om upplysningskrav för kreditinstitut skall inte tillämpas:

i)       Punkt 4 b i del 2.

ii)      Punkt 6 i del 2.

iii)     Punkt 10 i del 2.

10.       När det alternativ som anges i punkt 7 väljs skall kapitalkravet för operativa risker enligt artikel 75 e minskas med den procentuella andel som motsvarar kvoten mellan värdet på de exponeringar för vilka kreditinstitutet beräknar riskvägda exponerings­belopp i enlighet med den valmöjlighet som avses i punkt 7 och det totala värdet på kreditinstitutets exponeringar.

11.       Om ett kreditinstitut beräknar riskvägda exponeringsbelopp för alla sina exponeringar i enlighet med det alternativ som avses i punkt 7, får artiklarna 48–50 i direktiv 2000/12/EG tillämpas enligt deras lydelse före det datum som avses i artikel 157.

12.         Om det alternativ som anges i punkt 7 väljs, skall hänvisningarna till artiklarna 46–52 i detta direktiv läsas som hänvisningar till artiklarna 42–46 i direktiv 2000/12/EG i deras lydelse före det datum som avses i artikel 157.

Artikel 153

Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar till följd av transaktioner med uthyrning av kontors­fastigheter eller andra kommersiella lokaler belägna inom deras territorier som uppfyller kriterierna i del 1 punkt 51 i bilaga VI får de behöriga myndigheterna fram till och med den 31 december 2012 medge att en riskvikt på 50 % tillämpas utan att tillämpa del 1 punkterna 55–56 i bilaga VI.

Fram till och med den 31 december 2010 får de behöriga myndigheterna vid fastställandet av den del av ett förfallet lån som omfattas av säkerheter med tillämpning av artikel VI beakta andra säkerheter än godtagbara säkerheter enligt artiklarna 90–93.

Artikel 154

1.           Kraven i artikel 84.3–4 skall gälla från och med den 31 december 2009.

2.           Fram till och med den 31 december 2010 får det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla hushållsexponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan statliga garantier inte understiga 10 %.

3.           Fram till och med den 31 december 2017 får medlems­staternas behöriga myndigheter från behandling enligt intern­metoden undanta vissa exponeringar i värdepapper som förelåg den 31 december 2007.

Undantagna positioner skall mätas som antalet aktier vid detta datum plus eventuellt ytterligare aktier som förvärvas som en direkt följd av detta innehav, förutsatt att de inte ökar den procentuella andelen av ägandet i ett investmentbolag.

Om ett förvärv ökar den proportionella andelen av ägandet i ett visst investmentbolag, skall den överskjutande delen av innehavet inte omfattas av undantaget. Undantaget skall inte heller gälla för innehav som ursprungligen omfattades av undantag, men som därefter har sålts och sedan återköpts.

För aktieexponeringar som omfattas av denna övergångsbestämmelse skall kapitalkrav gälla som beräknas i enlighet med underavsnitt 1 av avsnitt 3 i kapitel 2 av avdelning V.

4.           Fram till och med den 31 december 2011 får de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat fastställa det antal dagar efter förfallodagen som alla kreditinstitut inom dess jurisdiktion skall rätta sig efter i samband med definitionen av fallissemang i del 4 punkt 44 i bilaga VII, när det gäller exponeringar mot sådana motparter inom samma medlemsstat. Det exakta antalet skall ligga inom intervallet 90–180 dagar, om så är lämpligt med hänsyn till de lokala förhållandena. För exponeringar mot sådana motparter i andra medlemsstaters territorier skall de behöriga myndigheterna fastställa ett antal dagar efter förfallodagen som inte är högre än det antal som fastställts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat det gäller.

5.           I fråga om den observationsperiod som avses i del 4 punkt 66 i bilaga VII får medlemsstaterna tillåta att kreditinstitut som inte har tillstånd att använda egna skattningar av LGD-värden eller konverteringsfaktorer, när de tillämpar intern­metoden, dock längst till och med den 31 december 2007, förfogar över relevanta uppgifter för en period av två år. Fram till och med den 31 december 2010 skall den period som täcks ökas med ett år varje år.

6.           I fråga om den observationsperiod som avses i del 4 punkterna 71, 85 och 94 i bilaga VII får medlemsstaterna tillåta att kreditinstitut, när de tillämpar internmetoden, dock längst till och med den 31 december 2007, förfogar över relevanta uppgifter för en period av två år. Fram till och med den 31 december 2010 skall den period som täcks ökas med ett år årligen.

Artikel 155

Fram till och med den 31 december 2012 får medlemsstaterna tillämpa en procentsats på 15 % på verksamhetsgrenen ”handel och försäljning” på kreditinstitut, vilkas relevanta indikator för denna verksamhetsgren uppgår till minst 50 % av summan av de relevanta indikatorerna för samtliga deras verksamhetsgrenar i enlighet med del 2 punkterna 1–8 i bilaga X .

ê2000/12/EG

KAPITEL 2

SLUTBESTÄMMELSER

òny

Artikel 156

Kommissionen skall, i samarbete med medlemsstaterna och med beaktande av Europeiska centralbankens synpunkter regelbundet kontrollera om detta direktiv i sin helhet tillsammans med direktiv [93/6/EEG] väsentligt påverkar konjunkturcykeln och med stöd av denna granskning överväga om eventuella åtgärder för att komma till rätta med situationen är motiverade.

Med stöd av denna analys och med beaktande av Europeiska centralbankens synpunkter skall kommissionen vartannat år upprätta en rapport som skall överlämnas till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag.

Artikel 157

1.         Medlemsstaterna skall senast den 31 december 2006 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 4, 22, 57, 61, 62, 63, 64, 66, 68–106, 108, 110–115, 117–119, 123–127, 129–132, 133, 136, 144–149 och 152–155 samt bilagorna II, III och V–XII. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen samt en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

Trots punkt 2 skall de tillämpa dessa bestämmelser från och med den 31 december 2006.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De skall också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom detta direktiv skall tolkas som hänvisningar till direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras och om hur uttalandet skall formuleras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

2.         Medlemsstaterna skall senast den 31 december 2007 och inte tidigare tillämpa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 87.9 och 105.

ê2000/12/EG Art. 66 (anpassad)

Artikel 66

Information till kommissionen

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de viktigaste lagar och andra författningar Ö bestämmelser i nationell lagstiftning Õ som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

ê2000/12/EG Art. 67 (anpassad)

Artikel 158

1. Direktiven 73/183/EEG, 77/780/EEG, 89/299/EEG, 89/646/EEG, 89/647/EEG, 92/30/EEG och 92/121/EEG, Direktiv 2000/12/EG i Ö dess Õ deras genom direktiven i Ö del A av Õ bilaga V Ö XV Õ, del A ändrade lydelse, upphävs utan att det påverkar medlemsstaternas förpliktelser vad gäller de tidsfrister för genomförande som anges i Ö del B av Õ bilaga V Ö XV Õ del B.

2. Hänvisningar till de upphävda direktiven skall tolkas som hänvisningar till detta direktiv och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VI Ö XVI Õ.

ê2000/12/EG Art. 68 (anpassad)

Artikel 159

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska Ö unionens Õ gemenskapernas officiella tidning.

ê2000/12/EG Art. 69 (anpassad)

Artikel 160

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den […].

                                                                       På Europaparlamentets vägnar

                                                                       Ordförande

                                                                      

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

                                                                      

ê2000/12/EG (anpassad)

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM SKALL VARA FÖREMÅL FÖR ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE

1. Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel.

2. Utlåning, omfattande bland annat konsumentkrediter, hypotekskrediter, factoring, med eller utan regress och finansiering av handelskrediter (inklusive ”forfeiting”)[33].

3. Finansiell leasing.

4. Betalningsförmedling.

5. Utställande och administration av betalningsmedel (t.ex. kreditkort, resecheckar och bankväxlar).

6. Garantiförbindelser och ställande av säkerhet.

7. Handel för egen eller kunders räkning med

a)         penningmarknadsinstrument (checkar, växlar, Ö insättningsbevis Õ depåbevis m.m.),

b)         utländsk valuta,

c)         finansiella terminer och optioner,

d)         valuta- och ränteinstrument,

e)         överlåtbara värdepapper.

8. Medverkan i värdepappersemissioner och tillhandahållande av tjänster i samband därmed.

9. Rådgivning till företag angående kapitalstruktur, industriell strategi och liknande angelägenheter samt tjänster knutna till fusioner och företagsförvärv.

10. Penningmarknadsmäkling.

11. Portföljförvaltning och rådgivning.

12. Förvaring och förvaltning av värdepapper.

13. Kreditupplysningstjänster.

14. Bankfackstjänster.

ê2004/39/EG Art. 68 (anpassad)

För dDe tjänster och sådan verksamhet som anges i avsnitt A och B i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument[34] Ö skall, när de gäller sådana Õ när hänvisning till de finansiella instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till det direktivet Ö, omfattas av Õ gäller ömsesidigt erkännande i enlighet med detta direktiv.

ê2000/12/EG

BILAGA II

ê2000/12/EG (anpassad)

ðny

KLASSIFICERING AV POSTER UTANFÖR BALANSRÄKNINGEN

Högrisk:

– Garantier knutna till kreditgivning.

– ðKreditderivat. ï

– Egna accepter.

– Endosserade växlar, för vilka inget annat kreditinstitut bär växelansvar.

– Transaktioner med regress.

– Oåterkalleliga kreditlöften med karaktär av kreditsubstitut.

– Tillgångar som förvärvats genom rena terminskontrakt.

– Avtalad utlåning på termin (forward forward deposits).

– Obetald del av betalning för aktier och andra värdepapper.

– ðSådana avtal om försäljning och återköp som definieras i artikel 12.3 och 12.5 i direktiv 86/635/EEG. ï

– Andra poster av högrisktyp.

Medelrisk:

– Remburser, öppnade och bekräftade (se även medel-lågrisk).

– Garanti- och ansvarsförbindelser (däribland anbuds-, fullgörande-, tull- och skattegarantier) samt garantiförbindelser som inte har karaktär av kreditsubstitut.

– Sådana avtal om försäljning och återköp som definierats i artikel 12.3 och 12.5 direktiv 86/635/EEG.

– Oåterkalleliga kreditlöften som inte har karaktär av kreditsubstitut.

– Outnyttjade kreditmöjligheter (åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper, eller att utfärda garantier eller accepter) med en ursprunglig giltighetstid av mer än ett år.

– ”nNote issuance facilities” (NIF:s) och ”revolving underwriting facilities” (RUF:s).

– Andra poster av medelrisktyp ð så som de meddelats till kommissionen ï .

Medel-lågrisk:

– Remburser för vilka levererade varor utgör säkerhet samt andra självlikviderande transaktioner.

– ðOutnyttjade kreditmöjligheter (åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier eller accepter) med en ursprunglig giltighetstid av högst ett år som inte kan återtas villkorslöst vid något tillfälle utan avisering eller som inte omfattas av effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande om låntagarens kreditvärdighet försämras ï .

– Andra poster av medelrisktyp ð så som de meddelats till kommissionen ï .

Lågrisk:

– Outnyttjade kreditmöjligheter (åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier eller accepter) med en ursprunglig giltighetstid av högst ett år, eller som när som helst kan återtas utan föregående avisering. ð Outnyttjade kreditmöjligheter (åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier eller accepter) som kan återtas när som helst utan föregående avisering eller som omfattas av effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande om låntagarens kreditvärdighet försämras. Kontokrediter till hushåll får betraktas som villkorslöst återtagbara om avtalsvillkoren medger att kreditinstituten återtar dem i hela den utsträckning som tillåts enligt konsumentskydds­lagstiftningen och därmed sammanhängande lagstiftning. ï

– Andra poster av lågrisktyp ð så som de meddelats till kommissionen ï .

Medlemsstaterna förbinder sig att underrätta kommissionen så snart de har beslutat att hänföra en ny post utanför balansräkningen till någon av de sista grupperna i respektive riskklass. Sådana poster kommer att bli slutgiltigt klassificerade på gemenskapsnivå när det förfarande som föreskrivs i artikel 59 har slutförts.

ê2000/12/EG

BILAGA III

ê2000/12/EG (anpassad)

ðny

BEHANDLING AV POSTER UTANFÖR BALANSRÄKNINGEN ð DERIVATINSTRUMENT ï

1. VAL AV METOD

För att mäta kreditriskerna i samband med ð fastställa exponeringsvärdet för ï de kontrakt som är uppräknade i punkterna 1 och 2 i bilaga IV får kreditinstituten, under förutsättning att de behöriga myndigheterna samtycker, välja en av de metoder som beskrivs Ö i denna bilaga Õ nedan. Kreditinstitut som skall följa artikel 6.1 Ö 33.1–2 Õ i direktiv 93/6/EEG[35] skall använda metod 1. För att mäta kreditriskerna i samband med ð fastställa exponeringsvärdet för ï de kontrakt som är uppräknade i punkt 3 i bilaga IV skall alla kreditinstitut använda metod 1.

òny

Kontrakt som handlas på erkända börser och valutakontrakt (utom kontrakt som avser guld) med en ursprunglig löptid på högst 14 kalenderdagar skall undantas från tillämpning av de metoder som anges i denna bilaga och åsättas exponeringsvärdet noll.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter får från tillämpningen av metoderna enligt denna bilaga undanta OTC-kontrakt som clearats av clearingorganisationer som utgör rättslig motpart och vars deltagare alla dagligen ställer full säkerhet för den exponering de utsätter clearingorganisationen för, vilken säkerhet täcker både löpande exponering och eventuell framtida exponering. Kontrakten skall i sådana fall ges exponeringsvärdet noll.

De ställda säkerheterna skall

a)       uppfylla kraven för riskvikten noll,

b)      vara kontanta medel insatta hos det utlånande institutet, eller

c)       vara insättningsbevis eller liknande instrument som utfärdats av och deponerats hos detta institut.

De behöriga myndigheterna måste ha övertygat sig om att risken för att clearing­organisationens exponeringar kommer att överstiga de ställda säkerheternas marknadsvärde har undanröjts.

ê2000/12/EG (anpassad)

2. METODER

Metod 1: ”marknadsvärderingsmetoden”

Steg a):            Genom att åsätta Ö kontrakten Õ gällande marknadsvärde (”mark to market”) till kontrakten erhålls de aktuella ersättningskostnaderna för alla kontrakt med positivt värde.

Steg b):            För att erhålla ett tal för den möjliga framtida kreditrisken[36], Ö utom i fall av ”single-currency floating/floating interest rate swaps”, då endast de aktuella ersättningskostnaderna beaktas Õ multipliceras de nominella beloppen eller underliggande värdena med följande procenttalen Ö i följande tabell 1 Õ :

TABELL 1[37] [38]

Återstående löptid[39] || Räntekontrakt || Kontrakt som gäller valutakurser och guld || Kontrakt baserade på aktier || Kontrakt baserade på ädelmetaller utom guld || Kontrakt baserade på råvaror utom ädelmetaller

Ett år eller mindre || 0% || 1% || 6% || 7% || 10%

Över ett år till och med fem år || 0,5% || 5% || 8% || 7% || 12%

Över fem år || 1,5% || 7,5% || 10% || 8% || 15%

För att mäta den eventuella framtida exponeringen i samband med steg b får de behöriga myndigheterna tillåta kreditinstituten att fram till och med den 31 december 2006 tillämpa följande procentsatser i stället för dem som förtecknas i tabell 1 förutsatt att instituten utnyttjar det alternativ som anges i artikel 11a i direktiv 93/6/EEG för kontrakt enligt punkt 3 b och 3 c i bilaga IV:

TABELL 1a

Återstående löptid || Ädelmetaller (utom guld) || Basmetaller || Jordbruksprodukter || Övrigt, inkl. energiprodukter

Ett år eller mindre || 2% || 2,5% || 3% || 4%

Över ett år till och med fem år || 5% || 4% || 5% || 6%

Över fem år || 7,5% || 8% || 9% || 10%

ê2000/12/EG (anpassad)

Steg c):            Summan av den aktuella ersättningskostnaden och den möjliga framtida kreditrisken multipliceras med de riskvikttal som enligt artikel 43 gäller för respektive motpart Ö är lika med exponeringsvärdet Õ .

ê2000/12/EG (anpassad)

Metod 2: ”Ursprungligta åtagande-metoden”

Steg a):            Varje instruments nominella belopp multipliceras med följande procenttalen Ö i följande tabell 2 Õ :

TABELL 2

Ursprunglig löptid[40] || Räntekontrakt || Kontrakt som gäller valutakurser och guld

Ett år eller mindre || 0,5% || 2%

Över ett år men högst två år || 1% || 5%

Tillägg för varje ytterligare år || 1% || 3%

ê2000/12/EG (anpassad)

ðny

Steg b):           

De på så sätt erhållna talen för ursprungliga åtaganden multipliceras med de riskvikttal som enligt artikel 43 gäller för respektive motpart ð skall betraktas som exponeringsvärdet ï .

För metoderna 1 och 2 skall de behöriga myndigheterna säkerställa att de nominella belopp som skall beaktas är en lämplig måttstock för den risk kontraktet medför. Om kontraktet till exempel tillåter en multiplicering av betalningsflöden, skall det nominella beloppet anpassas för att beakta effekterna av multipliceringen på det kontraktets riskstruktur.

ê2000/12/EG (anpassad)

3. AVTALSNETTNING (AVTAL OM NOVATION OCH ANDRA NETTNINGSÖVERENSKOMMELSER)

a) Slag av nettning som de behöriga myndigheterna kan godkänna

I Ö detta avsnitt Õ denna punkt 3 skall med motpart avses varje juridisk eller fysisk person som har rätt att ingå avtal om nettning.

De behöriga myndigheterna får som riskreducerande godkänna följande slag av avtal om nettning:

i)            Bilaterala avtal om novation mellan ett kreditinstitut och dess motpart enligt vilka avtal ömsesidiga fordringar och förpliktelser automatiskt avräknas på så sätt att det vid novation fastställs ett enda nettobelopp varje gång novation tillämpas, och det därvid skapas ett enda nytt juridiskt bindande avtal som ersätter tidigare avtal.

ii)           Andra bilaterala nettningsöverenskommelser mellan ett kreditinstitut och dess motpart.

b) Villkor för godkännande

De behöriga myndigheterna får som riskreducerande endast godkänna avtal om nettning om följande villkor är uppfyllda:

i)            Kreditinstitutet skall med sin motpart ha en överenskommelse om avtalsnettning som ger upphov till en enda juridisk förpliktelse och omfattar alla ingående transaktioner, så att, om en motpart inte fullgör sina skyldigheter på grund av försumlighet Ö fallissemang Õ , konkurs, likvidation eller någon annan liknande omständighet, kreditinstitutet kan fordra eller har en förpliktelse att betala endast nettosumman av de positiva och negativa marknadsvärdena av de ingående individuella transaktionerna.

ii)           Kreditinstitutet skall för den behöriga myndigheten hålla tillgängligt skriftliga och motiverade rättsutlåtanden med en sådan innebörd att de behöriga domstolarna och förvaltningsmyndigheterna vid en rättslig prövning av de fall som avses i i, skulle anse att kreditinstitutets fordringar och förpliktelser begränsas till nettosumman, såsom anges i i, enligt

– gällande lag inom den jurisdiktion där motparten har sitt säte och, om det gäller en utländsk filial till ett företag, även enligt lagen inom den jurisdiktion där filialen är belägen,

– den lag som reglerar de individuella transaktioner som ingår, och

– den lag som reglerar varje avtal eller överenskommelse som är nödvändig för att genomföra avtalet om nettning.

iii)          Kreditinstitutet skall ha antagit förfaranden för att säkerställa att det löpande kontrolleras, att dess avtal om nettning är rättsligt giltiga, mot bakgrund av möjliga lagändringar.

De behöriga myndigheterna skall, vid behov efter samråd med andra berörda behöriga myndigheter, försäkra sig om att avtalet om nettning är juridiskt giltigt enligt lagen i alla berörda jurisdiktioner. Om någon av de behöriga myndigheterna inte är Ö övertygad om Õ nöjd med detta, skall avtalet om nettning inte godkännas som en metod för riskreducering för någon av parterna.

De behöriga myndigheterna får godta motiverade rättsutlåtanden upprättade med avseende på olika slag av avtal om nettning.

Avtal som innehåller bestämmelser om att en icke försumlig motpart endast behöver betala delvis eller inte alls till den försumliga partens bo, även om den försumliga parten är en nettofordringsägare (walkaway-klausul), skall inte godkännas som riskreducerande.

De behöriga myndigheterna får som riskreducerande nettningsöverenskommelser som omfattar valutakurskontrakt med en ursprunglig löptid på fjorton kalenderdagar eller mindre godkänna utställda optioner eller liknande poster utanför balansräkningen på vilken denna bilaga inte är tillämplig därför att den kreditrisk de för med sig är försumbar eller obefintlig. Om det förhållandet att dessa kontrakt medtas i en annan nettningsöverenskommelse kan leda till en ökning eller minskning av kapitalkraven, beroende på deras positiva eller negativa marknadsvärde, skall de behöriga myndigheterna ålägga sina kreditinstitut att behandla dem på ett konsekvent sätt.

c) Effekter av godkännande

i) Avtal om novation

De enskilda nettobeloppen, som fastställs genom avtal om novation, kan viktas i stället för bruttobeloppen. På så sätt kan med tillämpning av metod 1

– steg a): de aktuella ersättningskostnaderna, och

– steg b): de nominella beloppen eller underliggande värdena

erhållas genom att avtalet om novation beaktas. Vid tillämpningen av metod 2 för steg a kan det nominella beloppet beräknas med beaktande av avtalet om novation, varvid procentsatserna i tabell 2 skall användas.

ii) Andra nettningsöverenskommelser

Vid tillämpning av metod 1 kan

– i steg a de aktuella ersättningskostnaderna för de kontrakt som ingår i en nettningsöverenskommelse beräknas med beaktande av den faktiska hypotetiska nettoersättningskostnad som avtalet medför; om nettningen leder till en nettoskuld för det kreditinstitut som beräknar nettoersättningskostnaden, beräknas den aktuella ersättningskostnaden till ”0”,

– i steg b talet för eventuell framtida exponering för kreditrisk för alla kontrakt som ingår i en nettningsöverenskommelse reduceras i enlighet med följande ekvation: PCEred = 0,4 * PCEbrutto + 0,6 * NGR * PCEbrutto

där:

— || PCEred || = || Det reducerade talet för eventuell framtida exponering för kreditrisk för alla kontrakt med en given motpart som ingår i en rättsligt giltig bilateral nettningsöverenskommelse.

— || PCEbrutto || = || Summan av talen för eventuell framtida exponering för kreditrisk för alla kontrakt med en given motpart som ingår i en rättsligt giltig bilateral nettningsöverenskommelse och som är beräknade genom att deras nominella kapitalbelopp multipliceras med de procenttal som fastställs i tabell 1.

— || NGR || = || ”Netto-bruttokvot”: Enligt de behöriga myndigheternas val antingen i)            separat beräkning: kvoten mellan nettoersättningskostnaden för alla kontrakt som ingår i en rättsligt giltig bilateral nettningsöverenskommelse med en given motpart (täljare) och bruttoersättningskostnaden för alla kontrakt som ingår i en rättsligt giltig bilateral nettningsöverenskommelse med den motparten (nämnaren), eller ii)           aggregerad beräkning: kvoten av summan av den nettoersättningskostnad som beräknats på bilateral grund för alla motparter med beaktande av de kontrakt som ingår i rättsligt giltiga nettnings­överenskommelser (täljare) och brutto­ersättnings­kostnader för alla kontrakt som ingår i rättsligt giltiga nettnings­överens­kommelser (nämnare).               Om en medlemsstat tillåter kreditinstituten att välja metod, skall den valda metoden användas konsekvent.

För beräkning av den eventuella framtida exponeringen för kreditrisk enligt formeln ovan får kontrakt som tar ut varandra helt och hållet och ingår i nettningsöverenskommelsen beaktas som ett enda kontrakt med ett nominellt belopp som motsvarar nettointäkterna. Kontrakt som helt och hållet tar ut varandra är valutaterminer eller liknande kontrakt, för vilka det nominella beloppet är lika med betalningsflödena om de förfaller på samma förfallodag och helt eller delvis i samma valuta.

Vid tillämpning av metod 2 i steg a

– får kontrakt som helt tar ut varandra och ingår i nettningsöverenskommelsen beaktas som ett enda kontrakt med ett nominellt belopp som är lika med nettointäkterna. De nominella beloppen multipliceras med de procenttal som anges i tabell 2.

– fFör alla andra kontrakt som ingår i en nettningsöverenskommelse kan de tillämpliga procentsatserna minskas enligt tabell 3.

TABELL 3

Ursprunglig löptid[41] || Räntekontrakt || Valutakurskontrakt

Ett år eller mindre || 0.35% || 1.50%

Över ett år men högst två år || 0.75% || 3.75%

Tillägg för varje ytterligare år || 0.75% || 2.25%

ê2000/12/EG

BILAGA IV

ê2000/12/EG (anpassad)

ðny

TYPER AV POSTER UTANFÖR BALANSRÄKNINGEN ð DERIVAT ï

ê2000/12/EG (anpassad)

1. Räntebaserade kontrakt:

a)         Ränteswappar i en valuta.

b)         Basswappar.

c)         Icke standardiserade ränteterminer.

d)         Standardiserade ränteterminer.

e)         Köpta ränteoptioner.

f)         Andra kontrakt av liknande slag.

2. Kontrakt som rör valuta eller guld:

a)         Valutaränteswappar (ränteswappar i mer än en valuta).

b)         Icke standardiserade valutaterminer.

c)         Standardiserade valutaterminer.

d)         Köpta valutaoptioner.

e)         Andra kontrakt av liknande slag.

f)         Kontrakt avseende guld av liknande slag som de i punkterna a-e.

3. Kontrakt liknande dem i punkterna 1 a–e och 2 a–d rörande andra referensposter eller index baserade på följande:

a)         Aktier.

b)         Ädelmetaller utom guld.

c)         Råvaror utom ädelmetaller.

d)         Andra kontrakt av liknande slag. Steg b):      För att erhålla ett tal för den möjliga framtida kreditrisken[42], multipliceras de nominella beloppen eller underliggande värdena med följande procenttal:

é

òny

BILAGORNA V–XII

[UTELÄMNADE]

ò ny

BILAGA XIII

DEL A

UPPHÄVDA DIREKTIV OCH SENARE ÄNDRINGAR AV DESSA

(i enlighet med artikel 158)

Europaparlamentets och Rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/28/EG av den 18 september 2000 om ändring av direktiv 2000/12/EG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG

(Endast artiklarna 29.1 a–b, 29.2, 29.4 a–b, 29.5, 29.6, 29.7 a–b, 29.8, 29.9, 29.10 och. 29.11.)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG.

(Endast art. 68)

Kommissionens direktiv 2004/69/EG av den 27 april 2004 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG vad beträffar definitionen av multilaterala utvecklingsbanker (Text av betydelse för EES)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 85/611/EEG, 91/675/EEG, 92/49/EEG, 93/6/EEG och 94/19/EG samt direktiv 98/78/EG, 2000/12/EG, 2001/34/EG, 2002/83/EG och 2002/87/EG i syfte att skapa en ny organisationsstruktur för kommittéer på området för finansiella tjänster

(Endast artikel 3)

EJ UPPHÄVDA ÄNDRINGAR

Anslutningsakten 2003

DEL B

TIDSGRÄNSER FÖR GENOMFÖRANDE I NATIONELL LAGSTIFTNING

(i enlighet med artikel 158)

Direktiv || || Tidsgräns för genomförande

Direktiv 2000/12/EG || || -----

Direktiv 2000/28/EG || || 27.4.2002

Direktiv 2002/87/EG || || 11.8.2004

Direktiv 2004/39/EG || || Ännu ej tillgänglig

Direktiv 2004/69/EG || || 30.6.2004

Direktiv 2004/xx/EG || || Ännu ej tillgänglig

BILAGA XIV

JÄMFÖRELSETABELL

Detta direktiv || Direktiv 2000/12/EG || Direktiv 2000/28/EG || Direktiv 2001/87/EG || Direktiv 2004/69/EG || Direktiv 2004/xx/EG

Artikel 1 || Artikel 2.1–2 || || || ||

Artikel 2.1 || Artikel 2.3 Anslutningsakten || || || ||

Artikel 2.2 || Artikel 2.4 || || || ||

Artikel 3 || Artikel 2.5–6 || || || ||

Artikel 3.1 sista meningen || || || || || Artikel 3.2

Artikel 4.1.1 || Artikel 1.1 || || || ||

Artikel 4.1.2–5 || || Artikel 1.2–5 || || ||

Artikel 4.1.7–9 || || Artikel 1.6–8 || || ||

Artikel 4.1.10 || || || Artikel 29.1 a || ||

Artikel 4.1.11–14 || Artikel 1.10, 1.12 och 1.13 || || || ||

Artikel 4.1.21–22 || || || Artikel 29.1 b || ||

Artikel 4.1.23 || Artikel 1.23 || || || ||

Artikel 4.1.45–47 || Artikel 1.25–27 || || || ||

Artikel 4.2 || Artikel 1.1 andra stycket || || || ||

Artikel 5 || Artikel 3 || || || ||

Artikel 6 || Artikel 4 || || || ||

Artikel 7 || Artikel 8 || || || ||

Artikel 8 || Artikel 9 || || || ||

Artikel 9.1 || Artiklarna 5.1 och 1.11 || || || ||

Artikel 9.2 || Artikel 5.2 || || || ||

Artikel 10 || Artikel 5.3–7 || || || ||

Artikel 11 || Artikel 6 || || || ||

Artikel 12 || Artikel 7 || || || ||

Artikel 13 || Artikel 10 || || || ||

Artikel 14 || Artikel 11 || || || ||

Artikel 15.1 || Artikel 12 || || || ||

Artikel 15.2–3 || || || Artikel 29.2 || ||

Artikel 16 || Artikel 13 || || || ||

Artikel 17 || Artikel 14 || || || ||

Artikel 18 || Artikel 15 || || || ||

Artikel 19.1 || Artikel 16.1 || || || ||

Artikel 19.2 || || || Artikel 29.3 || ||

Artikel 20 || Artikel 16.3 || || || ||

Artikel 21 || Artikel 16.4–6 || || || ||

Artikel 22 || Artikel 17 || || || ||

Artikel 23 || Artikel 18 || || || ||

Artikel 24.1 || (Artikel 19.1–3) || || || ||

Artikel 24.2 || Artikel 19.6 || || || ||

Artikel 24.3 || Artikel 19.4 || || || ||

Artikel 25.1–3 || Artikel 20.1–2 och 20.3 första och andra styckena || || || ||

Artikel 25.3 || Artikel 19.5 || || || ||

Artikel 25.4 || Artikel 20.3 tredje stycket || || || ||

Artikel 26 || Artikel 20.4–7 || || || ||

Artikel 27 || Artikel 1.3 sista stycket || || || ||

Artikel 28 || Artikel 21 || || || ||

Artikel 29 || Artikel 22 || || || ||

Artikel 30 || Artikel 22.2–4 || || || ||

Artikel 31 || Artikel 22.5 || || || ||

Artikel 32 || Artikel 22.6 || || || ||

Artikel 33 || Artikel 22.7 || || || ||

Artikel 34 || Artikel 22.8 || || || ||

Artikel 35 || Artikel 22.9 || || || ||

Artikel 36 || Artikel 22.10 || || || ||

Artikel 37 || Artikel 22.11 || || || ||

Artikel 38 || Artikel 24 || || || ||

Artikel 39.1–2 || Artikel 25 || || || ||

Artikel 39.2 || || || || || Artikel 3.8

Artikel 40 || Artikel 26 || || || ||

Artikel 41 || Artikel 27 || || || ||

Artikel 42 || Artikel 28 || || || ||

Artikel 43 || Artikel 29 || || || ||

Artikel 44 || Artikel 30.1–3 || || || ||

Artikel 45 || Artikel 30.4 || || || ||

Artikel 46 || Artikel 30.3 || || || ||

Artikel 47 || Artikel 30.5 || || || ||

Artikel 48 || Artikel 30.6–7 || || || ||

Artikel 49 || Artikel 30.8 || || || ||

Artikel 50 || Artikel 30.9 första och andra styckena || || || ||

Artikel 51 || Artikel 30.9 tredje stycket || || || ||

Artikel 52 || Artikel 30.10 || || || ||

Artikel 53 || Artikel 31 || || || ||

Artikel 54 || Artikel 32 || || || ||

Artikel 55 || Artikel 33 || || || ||

Artikel 56 || Artikel 34.1 || || || ||

Artikel 57 || Artikel 34.2 första stycket Artikel 34.1 punkt 2 sista meningen || || Artikel 29.4 a || ||

Artikel 58 || || || Artikel 29.4 b || ||

Artikel 59 || || || Artikel 29.4 b || ||

Artikel 60 || || || Artikel 29.4 b || ||

Artikel 61 || Artikel 34.3–4 || || || ||

Artikel 63 || Artikel 35 || || || ||

Artikel 64 || Artikel 36 || || || ||

Artikel 65 || Artikel 37 || || || ||

Artikel 66.1–2 || Artikel 38.1–2 || || || ||

Artikel 67 || Artikel 39 || || || ||

Artikel 73 || Artikel 52.3 || || || ||

Artikel 106 || Artikel 1.24 || || || ||

Artikel 107 || Artikel 1.1 tredje stycket || || || ||

Artikel 108 || Artikel 48.1 || || || ||

Artikel 109 || Artikel 48.4 första stycket || || || ||

Artikel 110 || Artikel 48.2, 48.3 och 48.4 första och andra styckena || || || ||

Artikel 111 || Artikel 49.1–5 || || || ||

Artikel 113.1–3 || Artikel 49.4, 49.6 och 49.7 || || || ||

Artikel 115.1–2 || Artikel 49.8–9 || || || ||

Artikel 116 || Artikel 49.10 || || || ||

Artikel 117 || Artikel 49.11 || || || ||

Artikel 118 || Artikel 50 || || || ||

Artikel 120 || Artikel 51.1, 51.2 och 51.5 || || || ||

Artikel 121 || Artikel 51.4 || || || ||

Artikel 122.1–2 || Artikel 51.6 || || Artikel 29.5 || ||

Artikel 125 || Artikel 53.1–2 || || || ||

Artikel 126 || Artikel 53.3 || || || ||

Artikel 128 || Artikel 53.5 || || || ||

Artikel 133.1 || Artikel 54.1 || || Artikel 29.7 a || ||

Artikel 133.2–3 || Artikel 54.2–3 || || || ||

Artikel 134.1 || Artikel 54.4 första stycket || || || ||

Artikel 134.2 || Artikel 54.4 andra stycket || || || ||

Artikel 135 || || || Artikel 29.8 || ||

Artikel 137 || Artikel 55.1–2 || || || ||

Artikel 138 || || || Artikel 29.9 || ||

Artikel 139 || Artikel 56.1–3 || || || ||

Artikel 140 || Artikel 56.4–6 || || || ||

Artikel 141 || Artikel 56.7 || || Artikel 29.10 || ||

Artikel 142 || Artikel 56.8 || || || ||

Artikel 143 || || || Artikel 29.11 || || Artikel.3.10

Artikel 150 || Artikel 60.1 || || || ||

Artikel 151 || Artikel 60.2 || || || || Artikel 3.10

Artikel 158 || Art. 67 || || || ||

Artikel 159 || Art. 68 || || || ||

Artikel 160 || Artikel 69 || || || ||

Bilaga I || Bilaga I || || || ||

Bilaga I sista stycket || || || || Artikel 68 ||

Bilaga II || Bilaga II || || || ||

Bilaga III || Bilaga III || || || ||

Bilaga IV || Bilaga IV || || || ||

[1]               Baselkommittén för banktillsyn inrättades av centralbanks­cheferna i G 10-länderna. Den består av företrädare för de myndigheter som ansvarar för stabilitets­tillsynen över banker i följande länder: Belgien, Frankrike, Förenade kungariket, Förenta staterna, Italien, Japan, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Sverige och Tyskland. Europeiska kommissionen deltar som observatör tillsammans med Europeiska centralbanken.

[2]               Även om 1988 års avtal formellt överenskoms av industriländerna i G 10-gruppen för att tillämpas på internationellt verksamma banker, har det kommit att tillämpas i hela världen på banker av olika storlek och komplexitetsgrad.

[3]               EGT S 167, 29.8.2002.

[4]               Tillgänglig på kommissionens webbplats:      http://europa.eu.int/comm/internal_market/regcapital/index_en.htm

[5]               EUT C 157, 25.5.1998, s. 13 Ö […] Õ .

[6]               Europaparlamentets yttrande av den 18 januari 2000 (ännu ej offentliggjort i EGT) Ö […] Õ och rådets beslut av den 13 mars 2000 (ännu ej offentliggjort i EGT) Ö […] Õ .

[7]               EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast ändrat gtenom anslutningsakten 2003.

[8]               EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast ändrat genom anslutningsakten 2003.

[9]               EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast ändrat genom anslutningsakten 2003.

[10]             EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast ändrat genom anslutningsakten 2003.

[11]             EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast ändrat genom anslutningsakten 2003.

[12]             EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast ändrat genom anslutningsakten 2003.

[13]             EGT L 126, 26.5.2000, s.1, senast ändrat genom anslutningsakten 2003.

[14]             EGT L 126, 26.5.2000, s. 1, senast ändrat genom direktiv 2004/xx/EG (EUT L […]).

[15]             EUT L 3, 7.1.2004, s. 28.

[16]             EGT L 372, 31.12.1986, s. 1.

[17]             EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv Ö 2003/51/EG (EUT L 178, 17.7.2003, s. 16). Õ

[18]             EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

[19]             Ö EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Õ

[20]             EGT L 275, 27.10.2000, s. 39.

[21]             EGT L 141, 11.6.1993, s. 1.

[22]             EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

[23]             EGT L 35, 11.2.2003, s. 1.

[24]             Rådets direktiv 88/627/EEG av den 12 december 1988 om sådana uppgifter som skall offentliggöras vid förvärv eller avyttring av ett större innehav i ett börsnoterat bolag (EGT L 348, 17.12.1988, s. 62).

[25]             EGT L 184, 6.7.2001, s. 1.

[26]             EGT L 126, 31.12.1986, s. 20.

[27]             EGT L 222, 14.8.1978, s. 11, senast ändrat genom direktiv 1999/60/EEG (EGT L 62, 26.6.1999, s. 65).

[28]             EGT L 375, 14.8.1978, s. 3, senast ändrat genom direktiv 95/26/EEG (EGT L 168, 26.6.1999, s. 7).

[29]             Ö EGT L 228, 16.8.1973, s. 3. Õ

[30]             Ö EGT L 63, 13.3.1979, s. 1. Õ

[31]             EGT L 330, 5.12.1998, s. 1.

[32]             Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet (EGT L 141, 11.6.1993, s. 27). Direktivet senast ändrat genom direktiv 97/9/EG (EGT L 84, 26.3.1997, s. 22).

[33]             Omfattande bland annat konsumentkrediter, hypotekskrediter, factoring, med eller utan regress och finansiering av handelskrediter (inklusive ”forfeiting”).

[34]             EGT L 145, 30.4.2004, s. 1.

[35]             Rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EGT L 141, 11.6.1993, s. 1.) Direktivet ändrat genom direktiv 98/33/EG (EGT L 204, 21.7.1998, s. 29).

[36]             Utom i fall av single-currency floating/floating interest rate swaps, då endast de aktuella ersättningskostnaderna beaktas.

[37]             Kontrakt som inte omfattas av en av de fem kategorier som anges i denna tabell skall behandlas som kontrakt baserade på råvaror utom ädelmetaller.

[38]             För kontrakt där huvudstolen utbetalas i flera omgångar, skall procenttalen multipliceras med det antal betalningar som enligt kontraktet återstår.

[39]             För kontrakt som syftar till att eliminera utestående exponeringar som uppstår efter särskilt angivna betalningsdagar och där villkoren återställs så att marknadsvärdet på kontraktet är noll på dessa särskilt angivna betalningsdagar, blir den återstående löptiden lika med tiden fram till nästa återställningsdag. Vid räntebaserade kontrakt som uppfyller dessa villkor och har en återstående löptid på mer än ett år, skall procenttalen inte vara lägre än 0,5 %.

[40]             I fråga om räntekontrakt får kreditinstituten, under förutsättning av de behöriga myndigheternas samtycke, välja antingen ursprunglig eller återstående löptid.

[41]             I fråga om räntekontrakt får kreditinstituten, under förutsättning av de behöriga myndigheternas samtycke, välja antingen ursprunglig eller återstående löptid.

[42]             Utom i fall av single-currency floating/floating interest rate swaps, då endast de aktuella ersättningskostnaderna beaktas.

SV

|| EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Bryssel den 14.7.2004

KOM(2004) 486 slutlig

2004/0155 (COD) 2004/0159 (COD) Volym II

 

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut.

(framlagt av kommissionen) {SEC(2004) 921}

ê 93/6/EEC (anpassad)

2004/0159 (COD)

Förslag till

RÅDETSÖ EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS Õ DIREKTIV

om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut

(omarbetning)

ÖEUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV, Õ

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 57 Ö 47 Õ .2 första och tredje meningen i detta,

med beaktande av kommissionens förslag[1],

i samarbete med Europaparlamentet[2],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[3],

Ö med beaktande av Regionkommitténs yttrande[4], Õ

Ö i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget[5], och Õ

av följande skäl:

ò ny

(1) Kommissionens direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut[6] har ändrats väsentligt flera gånger. Med anledning av nya ändringar bör det av tydlighetsskäl omarbetas.

ê 93/6/EEG Skäl 1 (anpassad)

(2) Huvudsyftet Ö Ett syfte Õ med Ö Europaparlamentets och rådets Õ direktiv 93/22/EEG den 10 maj 1993 om investeringstjänster på värdepappersområdet[7] Ö 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och direktiv 2000/12/EG om att starta och driva verksamhet i kreditinstitut[8] samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG[9] Õ är att göra det möjligt för värdepappersföretag som är auktoriserade av de behöriga myndigheterna i hemlandet och övervakade av dessa myndigheter, att grunda filialer och fritt tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater. Det direktivet ger sålunda bestämmelser om samordning av de regler som styr auktorisation av och verksamhet i värdepappersföretag.

ê 93/6/EEG Skäl 2 (anpassad)

(3) Det angivna direktivet sätter dock inga gemensamma normer för kapitalbasen i värdepappersföretag och fastställer inte heller storleken av startkapitalet i sådana företag. Det Ö Inte heller Õ fastställer Ö det någon Õ ingen gemensam ram för övervakning av de risker sådana företag utsätter sig för.. Direktivet hänvisar i flera av bestämmelserna till andra gemenskapsinitiativ vilkas syfte skulle vara att vidta samordnade åtgärder inom dessa områden.

ê 93/6/EEG Skäl 3 (anpassad)

(4) Den hållning som har intagits är Ö Det är lämpligt Õ att genomföra endast den harmonisering som är väsentlig, nödvändig och tillräcklig för att säkerställa ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och av systemen för övervakning av försiktigheten (prudential supervision systems). Antagandet av Ö För att uppnå ett ömsesidigt erkännande inom ramen för en inre finansmarknad Õ Ö bör det fastställas Õ regler om samordning för att definiera kapitalbasen i värdepappersföretag, fastställande av dettas och startkapitalets belopp och fastställande av en gemensam ram för övervakning av de risker värdepappersföretag utsätter sig för. är väsentliga drag i den harmonisering som är nödvändig för att uppnå ett ömsesidigt erkännande inom ramen för en inre finansmarknad.

ò ny

(5) Eftersom målet för den föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål och går inte utöver vad som är nödvändigt för detta.

ê 93/6/EEG Skäl 4

(6) Det är lämpligt att fastställa olika belopp för grundkapitalet beroende på omfattningen av den verksamhet ett värdepappersföretag har godkännande för.

ê 93/6/EEG Skäl 5 (anpassad)

(7) De värdepappersföretag som redan finns bör på vissa villkor tillåtas att fortsätta sin verksamhet även om de inte uppfyller de minimikrav för startkapital som fastställts för nya Ö värdepappersföretag Õ.

ê 93/6/EEG Skäl 6 (anpassad)

(8) Medlemsstaterna kan Ö bör Õ också Ö kunna Õ fastställa strängare regler än vad detta direktiv anger.

ê 93/6/EEG Skäl 7 (anpassad)

Detta direktiv utgör en del av en större internationell ansträngning för att åstadkomma en tillnärmning av gällande regler avseende övervakning av värdepappersföretag och kreditinstitut (här nedan sammanfattande benämnda «institut»).

ò ny

(9) En väl fungerande inre marknad kräver inte endast lagstiftning utan även ett nära och regelbundet samarbete och avsevärt förbättrad konvergens mellan lagstiftnings- och tillsynsmetoderna hos medlemsstaternas behöriga myndigheter.

ê 93/6/EEG Skäl 8 (anpassad)

De gemensamma grundnormerna för institutens kapitalbas är ett av huvuddragen i den inre marknaden i investeringstjänstesektorn eftersom kapitalbasen tjänar syftet att säkerställa institutens fortlevnad och att skydda investerarna.

ò ny

(10) Eftersom riskerna för värdepappersföretagen är de samma som för kreditinstituten i fråga om handelslagret är det lämpligt att låta de relevanta bestämmelserna i direktiv 2000/12/EG gälla även för värdepappersföretag.

ê 93/6/EEG Skäl 9 (anpassad)

ð ny

(11) På en gemensam finansmarknad konkurrerar instituten, antingen de är ð Kapitalbasen i ï värdepappersföretag eller kreditinstitut ð (nedan sammanfattningsvis kallade ”institut”) kan täcka förluster som inte motsvaras av tillräckligt stora vinster för att säkra institutens fortlevnad och skydda investerarna. Kapitalbasen tjänar också som ett viktigt mätinstrument för de behöriga myndigheterna, särskilt när det gäller bedömningen av kreditinstitutens soliditet samt för andra tillsynsändamål. På en gemensam finansmarknad konkurrerar dessutom instituten, antingen de är värdepappersföretag eller kreditinstitut ï, direkt med varandra. ðFör att stärka gemenskapens finansiella system och förhindra snedvridning av konkurrensen är det således lämpligt att fastställa gemensamma grundnormer för kapitalbaser. ï

ê 93/6/EG Skäl 10 (anpassad)

Det är därför önskvärt att göra behandlingen av kreditinstitut och värdepappersföretag likvärdig.

ò ny

(12) Det är lämpligt att definitionen av kapitalbaser i direktiv 2000/12/EG får utgöra grunden och att det föreskrivs särskilda tilläggsbestämmelser som beaktar de marknadsriskrelaterade kapitalkravens olika omfattning.

ê 93/6/EEG Skäl 11 (anpassad)

(13) I fråga om kreditinstitut har redan gemensamma normer upprättats för övervakning och tillsyn av Ö olika typer av risker Õ kreditrisker genom rådets direktiv 89/647/EEG den 18 december 1989 om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut[10] Ö genom direktiv 2000/12/EG Õ .

ò ny

(14) Således bör bestämmelserna rörande minimikapitalkrav ses som ett av flera instrument för harmonisering av de grundläggande principerna för tillsyn av institut.

ê 93/6/EEG Skäl 12

(15) Det är nödvändigt att utveckla gemensamma normer för de marknadsrisker som ett kreditinstitut utsätter sig för och att ge en kompletterande ram för övervakningen av dessa risker, särskilt marknadsrisker såsom positionsrisker, motparts/avvecklingsrisker och valutakursrisker.

ê 93/6/EG Skäl 13 (anpassad)

(16) Det är nödvändigt att införa Ö föreskriva Õ en modell med «handelslager» som anger innehaven av värdepapper och andra finansiella instrument som innehas för omsättningsändamål och som är utsatta huvudsakligen för marknadsrisker och risker hänförliga till vissa finansiella tjänster som erbjuds kunderna.

ê 93/6/EEG Skäl 14 (anpassad)

(17) Det är önskvärt att Ö I syfte att minska den administrativa bördan för Õ institut med en i såväl absoluta som relativa tal obetydlig egen handel skall Ö sådana institut Õ kunna tillämpa direktiv 89/647/EEG Ö [2000/12/EG] Õ snarare än de krav som uppställs i bilaga 1 och 2 till detta direktiv.

ê 93/6/EG Skäl 15

(18) Det är viktigt att övervakning av avvecklings- och leveransrisker beaktar tillgängligheten av system som erbjuder lämpligt skydd för att minska dessa risker.

ê 93/6/EEG Skäl 16 (anpassad)

(19) Under alla omständigheter måste Ö bör Õ instituten följa detta direktiv vad gäller täckning av valutakursrisker i sin samlade verksamhet. Lägre kapitalkrav bör uppställas för innehav av valutor med ett nära inbördes samband som antingen bekräftats statistiskt eller som härrör från överenskommelser mellan regeringar, med beaktande särskilt av tillskapandet av den europeiska valutaunionen.

ê 93/6/EG Skäl 17 (anpassad)

(20) Tillgängligheten i alla institut till system för intern övervakning och styrning av räntenivårisker avseende Ö institutens Õ hela verksamheten är särskilt viktig för att minimera sådana risker. De behöriga myndigheterna bör följaktligen ha överblick över Ö övervaka Õ sådana system.

ê 93/6/EEG Skäl 18 (anpassad)

(21) Rådets direktiv 92/121/EEG av den 21 december 1992 om övervakning och kontroll av kreditinstituts[11] större engagemang Ö Eftersom det i direktiv [2000/12/EG] Õ syftar inte till att fastställa Ö inte fastställs Õ gemensamma regler för övervakning Ö och kontroll av Õ större engagemang för verksamhet som huvudsakligen är föremål för marknadsrisker. Ö är det lämpligt att föreskriva sådana. Õ I det direktivet hänvisas till annat i gemenskapen pågående arbete där avsikten är att införa samordnade regler inom detta område.

ê 93/6/EEG Skäl 19 (anpassad)

Det är nödvändigt att anta gemensamma regler för övervakning och styrning av stora exponeringar som värdepappersföretag utsätter sig för.

ò ny

(22) Den operativa risken är en betydande risk för instituten, som måste täckas av en kapitalbas. Det är viktigt att beakta olikheterna mellan instituten inom EU och tillhandahålla alternativa metoder.

ê 93/6/EEG Skäl 20 till 22 (anpassad)

Kreditinstitutens kapitalbas har redan definierats i rådets direktiv 89/299/EEG av den 17 april 1989 om kapitalbasen i kreditinstitut[12].

Nyss nämnda definition bör utgöra grunden för definitionen av institutens kapitalbas.

Det finns dock anledning att låta definitionen av institutens kapitalbas enligt detta direktiv skilja sig från definitionen i nyss nämnda direktiv så att särdragen i verksamheten beaktas hos de institut som huvudsakligen är utsatta för marknadsrisker.

ê 93/6/EEG Skäl 23 (anpassad)

(23) Rådets direktiv 92/30/EEG av den 6 april 1992 om gruppbaserad tillsyn av kreditinstitut[13] Ö Direktiv [2000/12/EG] Õ uppställer konsolideringsprincipen. I direktivet fastställs inte några gemensamma regler för sammanställd redovisning i finansiella institut som huvudsakligen sysslar med verksamhet utsatt för marknadsrisker. I det direktivet hänvisas till annat i gemenskapen pågående arbete där avsikten är att införa samordnade regler inom detta område.

ò ny

(24) För att garantera en tillräcklig solvensmarginal inom en företagsgrupp är det av största vikt att minimikapitalkraven gäller på grundval av gruppens finansiella ställning som helhet. För att kapitalbasen ska fördelas på ett riktigt sätt inom gruppen och finnas tillgänglig för att vid behov skydda investeringar bör minimikapitalkraven gälla för individuella institut inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås effektivt på något annat sätt.

ê 93/6/EEG Skäl 24 (anpassad)

(25) Direktiv 92/30/EEG Ö [2000/12/EG] Õ är inte tillämpligt på koncerner som omfattar en eller flera värdepappersföretag men som inte omfattar några kreditinstitut.      Det framstod dock som önskvärt att tillhandahålla en En gemensam modell för gruppbaserad tillsyn av värdepappersföretag skall införas Ö bör därför fastställas. Õ .

ò ny

(26) Instituten bör säkerställa att de har internt kapital som är tillfredsställande i fråga om kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till de risker som de är, eller kan komma att bli, exponerade för. De bör därför ha inrättat strategier och förfaranden för att bedöma om det interna kapitalet är tillräckligt och för att fortlöpande hålla det på en tillräcklig nivå.

(27) De behöriga myndigheterna bör utvärdera om institutens kapitalbas är tillräcklig i förhållande till de risker som instituten är utsatta för.

(28) För att den inre marknaden skall kunna fungera effektivt är det viktigt med avsevärt förbättrad enhetlighet i genomförandet och tillämpningen av bestämmelserna i den harmoniserade gemenskapslagstiftningen.

(29) Av samma skäl och för att säkerställa att institut inom gemenskapen som är verksamma i flera medlemsstater inte utsätts för oproportionerliga krav till följd av att medlemsstaternas behöriga auktorisations och tillsynsmyndigheter behåller sitt ansvar är det av avgörande betydelse att väsentligt öka samarbetet mellan de behöriga myndigheterna. I detta sammanhang bör den samordnande tillsynsmyndighetens roll stärkas.

(30) För att den inre marknaden skall kunna fungera effektivare och för att gemenskapsmedborgarna skall ges tillfredsställande insyn är det nödvändigt att de behöriga myndigheterna offentligt och på ett sätt som möjliggör meningsfulla jämförelser informerar om på vilket sätt detta direktiv genomförs .

(31) För att förbättra stärka marknadsdisciplinen och ge instituten incitament till att förbättra marknadsstrategi, riskkontroll och intern ledningsorganisation bör lämpliga föreskrifter ges om offentlig information från företagen.

ê 93/6/EEG Skäl 25 (anpassad)

ð ny

(32) Tekniska anpassningar av de närmare regler som fastställs i detta direktiv kan från tid till annan behövas för att beakta ny utveckling inom området för investeringstjänster. Kommissionen kommer sålunda att föreslå de ändringar som är nödvändiga Ö De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna i detta direktiv skall antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[14]. Õ

ê 93/6/EEG Skäl 26 (anpassad)

Rådet bör vid ett senare tillfälle besluta om anpassning av detta direktiv till den tekniska utvecklingen i enlighet med rådets direktiv 87/373 av den 13 juli 1987 med fastställande av förfaranden för utövandet av de befogenheter det tillagt kommissionen[15]. Under mellantiden bör rådet på förslag från kommissionen själv genomföra sådan anpassning.

ê 93/6/EEG Skäl 27

Det bör bestämmas att detta direktiv inom tre år från den dag då det börjar tillämpas skall ses över i belysning av erfarenheter, utvecklingen på finansmarknaden och arbetet i internationella fora för tillsynsmyndigheter. En sådan översyn bör också omfatta en eventuell översyn av den förteckning över områden som kan göras till föremål för teknisk anpassning.

ê 93/6/EEG Skäl 28

Detta direktiv och direktiv 93/22/EEG om investeringstjänster på värdepappersområdet är så nära besläktade att det kunde leda till snedvridning av konkurrensen om de träder i kraft på olika dagar.

ò ny

(33) För att undvika störningar på marknaderna och säkerställa kontinuitet i de totala kapitalbasnivåerna är det lämpligt att besluta om särskilda övergångsbestämmelser.

(34) Denna rättsakt respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(35) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(36) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktiven som anges i bilaga VIII, del B.

ê 93/6/EEG (anpassad)

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

ÖKAPITEL I Õ

ÖInnehåll, tillämpningsområde och definitioner Õ

ÖAvsnitt 1 Õ

ÖInnehåll och tillämpningsområdeÕ

ê 93/6/EEG (anpassad)

Artikel 1

1.         ÖI detta direktiv fastställs de kapitalkrav som skall gälla för värdepappersföretag och kreditinstitut, reglerna för hur de skall beräknas och för tillsynen. Õ Medlemsstaterna skall tillämpa kraven i detta direktiv på värdepappersföretag och kreditinstitut enligt definitionen i artikel 2.

2.         En medlemsstat får ålägga värdepappersföretag och kreditinstitut som den har auktoriserat ytterligare eller strängare krav.

ò ny

Artikel 2

1.         Om inte annat följer av artiklarna 18, 20, 28–32, 34 och 39 i detta direktiv skall artiklarna 68–73 i direktiv [2000/12/EG] gälla i tillämpliga delar för värdepappersföretag.

Dessutom skall artikel 71–73 i direktiv [2000/12/EG] gälla i följande fall:

a)      När ett värdepappersföretag har ett moderföretag som är moderkreditinstitut i en medlemsstat.

b)      När ett kreditinstitut har ett moderföretag som är modervärdepappersföretag i en medlemsstat.

När ett finansiellt holdingföretag har både ett kreditinstitut och ett värdepappersföretag som dotterföretag beräknas kraven för kreditinstitutet utifrån det finansiella holdingföretagets samlade finansiella ställning.

ê 93/6/EEG Art. 7.1 och 7.2 (anpassad)

Artikel 7

Allmänna principer

1.         De kapitalkrav som uppställs i artikel 4 och 5 för institut som varken är moderbolag eller dotterbolag till sådana bolag skall tillämpas på institutet ensamt.

2.         De krav som i artiklarna 4 och 5 uppställs för

– ett institut som såsom dotterföretag har ett kreditinstitut i den mening som avses i direktiv 92/30/EEG, ett värdepappersföretag eller annat finansiellt institut eller som har en ägarandel i ett sådant institut, och

– ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingbolag,

skall tillämpas på gruppnivå enligt de metoder som har fastställts i ovannämnda direktiv och i punkterna 7 - 14 i denna artikel.

ê 93/6/EEG Art. 7.3 (anpassad)

è1 2004/xx/EG Art. 1

ð ny

2.         Om en företagsgrupp som omfattas av punkt 2 Ö punkt 1 Õ inte innehåller något kreditinstitut, skall direktiv 92/30/EEG Ö [2000/12/EC] Õ tillämpas enligt med följande anpassningar:

– finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag antingen uteslutande eller huvudsakligen är värdepappersföretag eller andra finansiella institut av vilka åtminstone ett är ett värdepappersföretag, vilket inte är ett finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat[16].

– holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte utgör ett finansiellt holdingföretag, ett värdepappersföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direktiv 2002/87/EG, bland vars dotterföretag det finns minst ett värdepappersföretag.

– -         de behöriga myndigheterna avser de nationella myndigheter som enligt lag eller förordning erhållit befogenhet att övervaka värdepappersföretag.

– artikel 3.5 andra stycket i direktiv 92/30/EEG skall inte gälla.

ða)   alla hänvisningar till kreditinstitut betraktas som hänvisningar till värdepappersföretag. ï

b)      i artikel artiklarna 4.1 och 4.2 Ö 125 Õ och 7.5 Ö 140.2 Õ i direktiv 92/30/EEG Ö [2000/12/EG] Õ ersätts skall alla hänvisningar till Ö andra artiklar i Õ direktiv 77/780/EEG Ö [2000/12/EG] Õ Ö betraktas som Õ med hänvisningar till direktiv 93/22/EEG Ö 2004/39/EG Õ.

c)      Vid tillämpning av artikel 3.9 och 8 Ö 39.3 Õ i direktiv 92/30/EEG Ö [2000/12/EG] Õ ersätts skall hänvisningar till è1 Europeiska bankkommittén ç Ö betraktas som Õ med hänvisningar till rådet och kommissionen.

d)      ÖMed avvikelse från artikel 140.1 i direktiv [2000/12/EG], skall, om en grupp inte omfattar kreditinstitut Õ, första meningen i Ö den artikeln Õ ersättas med följande: ”Om ett värdepappersföretag, ett finansiellt holdingbolagföretag eller ett holdingbolagföretag med blandad verksamhet äger ett eller flera dotterbolagföretag som är försäkringsbolag, skall de behöriga myndigheterna och de myndigheter som har anförtrotts uppdraget att utöva den offentliga tillsynen av försäkringsföretag nära samarbeta».

ê 93/6/EEG Art. 7.4

4. De behöriga myndigheter som har ålagts eller fått befogenhet att utöva gruppbaserad tillsyn av sådana företagsgrupper som omfattas i punkt 3 får i avvaktan på närmare samordning av övervakningen av sådana företagsgrupper på gruppnivå och när omständigheterna ger anledning därtill efterge denna skyldighet under förutsättning att varje värdepappersföretag i företagsgruppen

i)            använder den definition av kapitalbas som anges i punkt 9 i bilaga 5,

ii)           individuellt motsvarar de krav som uppställs i artikel 4 och 5, och

iii)          inrättar system för att övervaka och kontrollera kapitalkällorna för alla övriga finansiella institut inom gruppen.

ê 93/6/EG Art. 7.5 och 7.6 (anpassad)

5. De behöriga myndigheterna skall kräva att värdepappersföretag i en företagsgrupp som har beviljats ett sådant undantag som bestämts i punkt 4 skall underrätta dem om sådana risker som skulle kunna undergräva deras ekonomiska ställning, däribland sådana som sammanhänger med sammansättningen av och källorna till kapitalet. Om de behöriga myndigheterna då finner att tillgångarna inte är skyddade på lämpligt sätt, skall de kräva att värdepappersföretagen vidtar åtgärder inbegripande om så är nödvändigt begränsning av kapitalöverföringar till andra enheter inom gruppen.

6. Om de behöriga myndigheterna efterger den skyldighet att utöva gruppbaserad tillsyn som bestäms i punkt 4, skall de vidta andra lämpliga åtgärder för att övervaka riskerna, i synnerhet stora exponeringar för gruppen som helhet, inklusive företag som inte är belägna i en medlemsstat.

ê 93/6/EEG (anpassad)

ÖAvsnitt 2 Õ

DEFINITIONER

ê 93/6/EEG Art. 2.1 (anpassad)

ð ny

Artikel 3

1.         I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

(a)1.  kreditinstitut: Ö kreditinstitut såsom de har definierats i artikel 4.1 i direktiv [2000/12/EG] Õ. institut som motsvarar definitionen i rådets första direktiv (77/780/EEG) av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, artikel 1, första strecksatsen[17] och som är underkastat de krav som åläggs genom direktiv 89/647/EEG.

ê2004/39/EG Art. 67.2 (anpassad)

ð ny

b)      värdepappersföretag: institut som motsvarar definitionen i direktiv 93/22/EEG, artikel 1 punkt 2 Ö såsom de har definierats i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG Õ och som är underkastade de krav som åläggs genom nyss nämnda Ö det Õ direktivet, utom:

a) i)   kKreditinstitut.

b) ii)  lLokala företag såsom de definierats under punkt 20 Ö punkt 1 p i denna artikel. Õ

c) iii) fFöretag som endast ð är auktoriserade att tillhandahålla investeringsrådgivning och/ellerï mottar ta emot och vidarebefordrar kundorder utan att inneha kontanter eller värdepapper som tillhör företagets klienter och som därför aldrig står i skuld gentemot sina klienter.

ê93/6/EEG Art. 2.3 och 2.4 (anpassad)

3. c)  institut: kreditinstitut och värdepappersföretag.

4. d)  erkänt värdepappersföretag i tredje land: företag Ö som uppfyller följande villkor Õ :

Öi)  Företag Õ som om det vore upprättat inom gemenskapen skulle omfattas av definitionen av värdepappersföretag.

Öii) Företag Õ i punkt 2 som är auktoriserat i ett tredje land.

Öiii)   Företag Õ samt som är underkastat och uppfyller försiktighetsregler som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst lika stränga som de som fastställts i detta direktiv.

ê 93/6/EEG (anpassad)

ð ny

5. e)  finansiella instrument: instrument som förtecknats i avsnitt B i bilagan till direktiv 93/22/EEG ð varje avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis. ï

ê 93/6/EEG Art. 2.6 och 2.7 (anpassad)

6.           handelslagret i ett kreditinstitut skall bestå av:

a)      Det egna innehavet av finansiella instrument, råvaror och råvaruderivat som innehas för försäljning eller har anskaffats av institutet i avsikt att på kort sikt dra nytta av faktiska eller förväntade skillnader mellan inköps- och försäljningspriserna eller andra förändringar av priser eller räntesatser samt innehav av finansiella instrument, råvaror och råvaruderivat som härrör från föredling av avstämda huvudfordringar eller innehav som har anskaffats för att skydda andra delar av innehållet i handelslagret.

b)      Exponeringar till följd av ej avslutade affärer, ej fullgjorda leveranser och derivatinstrument vilka handlas på OTC-marknaden som avses i punkterna 1-3 och 5 i bilaga II, exponeringar till följd av repor och värdepappers- och råvarubaserade lån som baseras på värdepapper eller råvaror vilka ingår i handelslagret som definierats under a och som avses i bilaga II, punkt 4, sådana exponeringar som avser omvända repor och värdepappers- och råvarubaserade lån som beskrivs i samma punkt, under förutsättning att de behöriga myndigheterna godkänner detta, om exponeringarna svarar antingen mot villkoren i, ii, iii och v nedan eller mot villkoren iv och v nedan:

i)       Exponeringarna marknadsvärderas dagligen i enlighet med de förfaranden som fastställs i bilaga II.

ii)      Lånesäkerheten justeras för att beakta väsentliga förändringar i värdet av berörda värdepapper eller råvaror som ingår i ifrågavarande avtal eller affär i enlighet med en regel som kan godtas av de behöriga myndigheterna.

iii)     Avtalet eller affären omfattar att institutets anspråk automatiskt och omedelbart skall avräknas mot motpartens anspråk, om denne inte fullgör sina förpliktelser.

iv)     Ifrågavarande avtal eller affär sker mellan personer som yrkesmässigt bedriver handel med värdepapper.

v)      Avtalen och affärerna har endast sitt gängse och godtagbara innehåll och artificiella transaktioner, särskilt sådana som inte är av kortfristig beskaffenhet, utesluts.

c)      Sådana åtaganden i form av avgifter, provisioner, räntor, utdelningar och marginalsäkerhet avseende i börshandel omsatta derivatinstrument som är direkt relaterade till de poster som ingår i handelslagret och som avses i bilaga 2 punkt 6.

              Enskilda poster skall föras in i eller utgå ur handelslagret i enlighet med objektiva förfaranden som där så är lämpligt skall omfatta redovisningsnormerna i det berörda institutet. De behöriga myndigheterna skall ha överblick över sådana förfaranden och deras likformiga tillämpning.

ê 93/6/EEG Art. 2.7 (anpassad)

7.           moderföretag, dotterföretag och finansiella institut definieras i enlighet med direktiv 92/30/EEG artikel 1.

ê 93/6/EEG Art. 2.8 (anpassad)

8.           finansiellt holdingbolag: finansiella institut vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen är kreditinstitut, värdepappersföretag eller andra finansiella institut av vilka minst ett är kreditinstitut eller värdepappersföretag.

ò ny

f)       modervärdepappersföretag i en medlemsstat: ett värdepappersföretag som såsom dotterföretag har ett institut eller ett annat finansiellt institut, eller som har en ägarandel i sådana institut, och som inte självt är dotterföretag till ett annat institut som är auktoriserat i samma medlemsstat, eller till något finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat, och som inget annat institut som är auktoriserat i samma medlemsstat har en ägarandel i.

g.      modervärdepappersföretag inom EU: modervärdepappersföretag i en medlemsstat som inte är dotterföretag till ett annat institut som är auktoriserat i någon medlemsstat, eller till något finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat, och som inget annat institut som är auktoriserat i någon medlemsstat har en ägarandel i.

ê 93/6/EEG Art. 2.9 (anpassad)

9.           riskviktning: storleken av den kreditrisk som gäller för berörda motparter enligt direktiv 89/647/EEG. Dock skall tillgångar som utgörs av fordringar mot och andra exponeringar i förhållande till värdepappersföretag eller erkända värdepappersföretag i tredje land och exponeringar gentemot erkända finansiella institut eller börser ges samma vikt som den som ges när berörd motpart är ett kreditinstitut.

ê98/33/EG Art. 3.1 (anpassad)

10 h) over-the-counter (OTC)-derivat: sådana poster utanför balansräkningen Ö som ingår i förteckningen i bilaga IV till direktiv [2000/12/EG] utom de poster som ges exponeringsvärdet noll i enlighet med punkt 2 i bilaga III i det direktivet Õ. på vilka, enligt det första stycket i artikel 6.3 i direktiv 89/647/EEG, metoderna i bilaga II till det direktivet skall tillämpas.

ê 93/6/EEG (anpassad)

11 i)  reglerad marknad: marknad som motsvarar den definition som givits i direktiv 93/22/EEG artikel 1.13 såsom den har definierats i artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG.

ê 93/6/EEG (anpassad)

12.         kvalificerade poster: långa eller korta positioner i sådana tillgångar som avses i artikel 6.1 b i direktiv 89/647/EEG och av skuldinstrument som är utfärdade av värdepappersföretag eller av erkända värdepappersföretag i tredje land och dessutom långa eller korta innehav av andra räntebärande instrument under förutsättning för det första att sådana räntebärande instrument noterats på åtminstone en reglerad marknad i någon medlemsstat eller vid en börs i ett tredje land som är erkänd av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, och för det andra att instrumenten dels av det berörda institutet betraktas som tillräckligt likvida och som med hänsyn till utfärdarens solvens, är förknippade med en grad av risk för bristande fullgörelse som motsvarar eller understiger den som gäller för sådana tillgångar som avses i artikel 6.1 b i direktiv 89/647/EEG. Det sätt på vilket instrumenten värderas skall granskas av de behöriga myndigheterna vilka skall undanröja institutets bedömning om de anser att instrumenten har en alltför hög risk för bristande fullgörelse för att utgöra kvalificerade poster.

              Utan hinder av vad som sägs i föregående stycke och i avvaktan på ytterligare samordning skall de behöriga myndigheterna enligt egen bedömning kunna som kvalificerade poster godkänna instrument som är tillräckligt likvida och som med hänsyn till utfärdarens solvens är förknippade med en grad av risk för bristande fullgörelse som motsvarar eller understiger den som gäller för sådana tillgångar som avses i artikel 6.1 b i direktiv 89/647/EEG. Den normalrisk som beräknas för sådana måste vara värderad till en sådan nivå av åtminstone två kreditbedömningsinstitut som är erkända av de behöriga myndigheterna eller av endast ett sådant kreditbedömningsinstitut om den inte värderas under denna nivå av något annat kreditbedömningsinstitut som är erkänt av de behöriga myndigheterna.

              De behöriga myndigheterna får emellertid avstå från villkoret i föregående stycke om de bedömer det vara olämpligt i belysning av exempelvis marknadens särdrag, utfärdaren, det utställda beloppet eller någon kombination av dessa omständigheter.

              Dessutom skall de behöriga myndigheterna kräva att instituten tillämpar den maximala viktning som framgår av tabell 1 i punkt 14 i bilaga 1 på sådana instrument som utgör en särskild risk på grund av utfärdarens otillräckliga solvens eller likviditet.

              De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall regelbundet tillställa rådet och kommissionen upplysningar om vilka metoder som används för att värdera kvalificerade poster, särskilt de metoder som används för värdering av dokumentens likviditetsgrad och utfärdarens solvens.

13.         fordringar på centralregeringar: långa eller korta innehav av sådana tillgångar som avses i artikel 6.1 a i direktiv 89/647/EEG och sådana som åsätts nollvikt i artikel 7 i det direktivet.

ê 93/6/EEG Art. 2.14 (anpassad)

14 j)  konvertibel: värdepapper som enligt innehavarens val kan utbytas mot ett annat värdepapper, vanligen en aktie i det bolag som har utfärdat det förstavärdepapperet.

ê98/31/EG Art. 1.1 b (anpassad)

15 k) köpoption: värdepapper som ger innehavaren rätt att till och med dagen för köpoptionens utgång köpa det underliggande till fastställt pris Ö och som Õ kan infrias genom leverans av det underliggande eller av motsvarande kontantbelopp.

16. l) lagerfinansiering: position där lager har sålts på termin och finansieringskostnaden är låst till avslutsdatum.

ê98/31/EG Art. 1.1 c

17 m)   repa och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller dess motpart överför värdepapper eller råvaror eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin har utfärdats av en erkänd börs som innehar rätten till värdepapperen eller råvarorna och avtalet inte ger institutet möjlighet att överföra eller pantsätta ett enskilt värdepapper eller en enskild råvara till mer än en motpart vid varje tidpunkt, och som har förpliktat sig att återköpa dem (eller värdepapper eller råvaror av motsvarande slag) till ett fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som är fastställd eller skall fastställas av den som överför instrumentet; avtalet är en repa för det institut som säljer värdepapperen eller råvarorna och en omvänd repa för det institut som köper dem.

ê 93/6/EEG Art. 2.17 andra stycket

              En omvänd repa skall anses vara en affär mellan personer som yrkesmässigt bedriver handel med värdepapper om motparten är föremål för samordnade sundhetsåtgärder på gemenskapsnivå eller är ett kreditinstitut i zon A sådant det definierats i direktiv 89/647/EEG eller är ett erkänt värdepappersföretag i tredje land eller om avtalet har slutits med en erkänd clearingorganisation eller en erkänd börs.

ê98/31/EG Art. 1.1 d

18 n) värdepappers- eller råvarulån: affär där ett institut eller dess motpart överför värdepapper eller råvaror mot lämplig säkerhet under förutsättning att låntagaren åtar sig att återlämna likvärdiga värdepapper eller råvaror vid någon framtida tidpunkt eller vid anfordran från den som gör överföringen. Affären är utlåning av värdepapper eller råvaror för det institut som överför värdepapperen och inlåning av värdepapper eller råvaror för det institut till vilka de överförs.

ê98/31/EG Art. 1.1 d

              Inlåning av värdepapper eller råvaror skall anses vara en affär mellan personer som yrkesmässigt handlar med värdepapper om motparten är föremål för samordnad övervakning av sundheten på gemenskapsnivå eller är ett kreditinstitut i zon A såsom det definierats i direktiv 89/647/EEG eller är ett erkänt värdepappersföretag i tredje land eller om avtalet har slutits med en erkänd clearingorganisation eller en erkänd börs.

ê 93/6/EEG Art. 2.19 (anpassad)

19 o) clearingmedlem: medlem vid den börs eller den clearingorganisation som står i direkt kontraktsförhållande med den centrala motparten (marknadsgaranten). Icke clearingmedlemmar måste avveckla sina affärer genom en clearingmedlem.

ê 93/6/EEG Art. 2.20 (anpassad)

ð ny

20 p) lokalt företag: företag som handlar endast för egen räkning på ð marknader ï börs för finansiella terminer eller optioner ð eller andra derivatinstrument och på kontantmarknader enbart i syfte att säkra positioner på derivatmarknader, eller som handlar ï för eller ställer priser för andra medlemmar på ð de marknaderna ï samma börs och ð som är ï garanterade av en clearingmedlemmar på samma börs ð marknader, där ï Aansvaret för att säkerställa efterlevnaden av avtal som ingås av ett sådanat företag måste bäras Ö bärs Õ av en clearingmedlemmar på samma börs ð marknader ï , och sådana avtal måste beaktas vid beräkning av det totala kapitalkravet för clearingmedlemmen så länge det lokala företagets innehav hålls helt åtskilda från clearingmedlemmens.

ê 93/6/EEG Art. 2.21

21. q) delta: den väntade förändringen i priset för en option i förhållande till en liten förändring i priset för det underliggande instrumentet.

ê 93/6/EEG Art. 2.22 (anpassad)

22.         Vid tillämpning av punkt 4 i bilaga 1 avser lång position ett innehav för vilket ett institut har fastställt den räntesats det skall erhålla vid någon tidpunkt i framtiden och kort position ett innehav för vilket det har fastställt den räntesats det skall betala vid någon tidpunkt i framtiden.

ê 93/6/EEG Art. 2.23 (anpassad)

23 r) kapitalbas: kapitalbas såsom denna har definierats i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ. Denna definition kan emellertid utvidgas under sådana förhållanden som beskrivs i bilaga 5.

ê 93/6/EG Art. 2.24 och 2.25 (anpassad)

24.       startkapital: posterna 1 och 2 enligt artikel 2.1 i direktiv 89/299/EEG.

25        ursprunglig kapitalbas: summan av posterna 1, 2 och 3 minus summan av posterna 9, 10 och 11 i artikel 2.1 i direktiv 89/299/EEG.

ê 93/6/EEG Art. 2.26

26 s)  kapital: kapitalbas.

ê 93/6/EEG Art. 2.27 (anpassad)

27.     justerad löptid beräknas med användande av den formel som anges i punkt 26 i bilaga 1.

ò ny

Vid tillämpning av gruppbaserad tillsyn skall begreppet värdepappersföretag omfatta erkända värdepappersföretag i tredje land.

I punkt e första stycket skall finansiella instrument omfatta både primära finansiella instrument eller likvida instrument och finansiella derivatinstrument vilkas värde är beroende av priset för ett underliggande finansiellt instrument eller av räntesats, index eller pris för någon annan underliggande faktor och åtminstone omfattar de instrument som anges i avsnitt C i bilaga 1 i direktiv 2004/39/EG.

ê 93/6/EEG Art. 2.7 och 2.8 (anpassad)

2.         ÖBegreppen Õ moderföretag, dotterföretag, Ö kapitalförvaltningsbolag Õ och finansiella institut definieras i enlighet med i artikel 4 i direktiv Ö [2000/12/EG] Õ 92/30/EEG artikel 1.

ÖBegreppet Õ finansiellt holdingbolagföretag, finansiellt moderholdingbolagföretag i en medlemsstat, finansiellt moderholdingbolagföretag i EU och företag som tillhandahåller verksamhetsanknutna tjänster: finansiella institut vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen är kreditinstitut, värdepappersföretag eller andra finansiella institut av vilka minst ett är kreditinstitut eller värdepappersföretag. Ö skall omfatta företag som definierats som sådana i artikel 4 i direktiv [2000/12/EG] förutom att alla hänvisningar till kreditinstitut skall läsas som en hänvisning till institut Õ .

ò ny

3.         Vid tillämpning av direktiv [2000/12/EG] på grupper som omfattas av artikel 2.1, som inte inbegriper kreditinstitut, används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

ê2002/87/EG Art. 26 (anpassad)

1 a)   finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag antingen uteslutande eller huvudsakligen är värdepappersföretag eller andra finansiella institut av vilka åtminstone ett är ett värdepappersföretag, vilket inte är ett finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG[18].

2. b)  holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte utgör ett finansiellt holdingföretag, ett värdepappersföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direktiv 2002/87/EG, bland vars dotterföretag det finns minst ett värdepappersföretag.

3. c)  debehöriga myndigheter:na avser de nationella myndigheter som enligt lag eller förordning erhållit befogenhet att övervaka värdepappersföretag.

ê 93/6/EEG (anpassad)

Ö KAPITEL II Õ

STARTKAPITAL

ê 93/6/EEG Art. 2.24 (anpassad)

Artikel 4

1. Startkapital: Ö punkterna a och b Õ posterna 1 och 2 enligt i artikel Ö 57 Õ 2.1 i direktiv 89/299/EEG Ö[2000/12/EG]Õ.

ê 93/6/EEG Art. 3.1 och 3.2 (anpassad)

Artikel 5

1.         Värdepappersföretag Ö som inte handlar med finansiella instrument för egen räkning eller garanterar emissioner av finansiella instrument, men Õ innehar kontanter eller värdepapper för kunders räkning och som tillhandahåller någon av följande tjänster, skall ha ett startkapital på 125 000 ecu Ö euro Õ:

a)      mMottagande och vidarebefordran av kundorder som avser finansiella instrument.

b)      fFullgörande av kundorder som avser finansiella instrument.

c)      iIndividuell portföljförvaltning bestående av finansiella instrument.

Denna regel gäller under förutsättning att de inte handlar med finansiella instrument för egen räkning eller garanterar emissioner av finansiella instrument.

Innehav av poster av finansiella instrument utanför handelslagret i syfte att investera kapitalbasen betraktas inte som sådan handel som avses i första stycket eller i punkt 2.

2.         De behöriga myndigheterna får emellertid tillåta att ett värdepappersföretag som utför investerarens order av finansiella instrument innehar sådana instrument för egen räkning Ö om följande villkor är uppfyllda: Õ

a)      sådana iInnehavet uppstår endast som är en följd av att företaget inte lyckas anpassa sina inköp exakt till investerarens order,.

b)      dDet samlade marknadsvärdet av alla sådana poster har ett tak på 15 procent av företagets startkapital,.

c)      fFöretaget motsvarar de krav som åläggs Ö fastställs Õ i artikel 4 Ö 18, 20 och 28 Õ 5, och .

d)      sådana iInnehavet är av tillfällig och provisorisk beskaffenhet och begränsas till den tid som åtgår för att genomföra ifrågavarande affär.

Innehav av poster av finansiella instrument utanför handelslagret i syfte att investera kapitalbasen betraktas inte som sådan handel som avses i punkt 1 eller i punkt 3.

3.2       Medlemsstaterna får nedsätta det belopp som avses i punkt 1 till 50 000 ecu Ö euro Õ om ett företag inte har godkännande för att inneha kontanter eller värdepapper för uppdragsgivarens räkning eller att handla för egen räkning eller att lämna emissionsgarantier.

ê 93/6/EEG Art. 3.3 (anpassad)

3. Alla övriga värdepappersföretag skall ha ett startkapital på 730 000 ecu.

ê 2004/39/EEG Art. 67.2 (anpassad)

Artikel 6

4. De företag som avses i artikel 2.2 andra och tredje strecksatserna Ö Lokala företag Õ skall ha ett startkapital på 50 000 ecu euro om de utnyttjar etableringsfriheten eller tillhandahåller tjänster som Ö anges i Õ enligt artikel 14 eller 15 i direktiv 93/22/EEG Ö 2004/39/EG Õ .

ê 2004/39/EEG Art. 67.3 (anpassad)

Artikel 7

I avvaktan på översyn av direktiv 93/6/EEG skall tTäckningen för de företag som anges i artikel 2 Ö 3 Õ.1 b iii skall utformas på något av följande sätt:

a)           Startkapital på 50 000 euro.

b)           En ansvarsförsäkring som gäller gemenskapens hela territorium, eller någon annan form av jämförbar garanti mot skadeståndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamheten, som uppgår till minst 1 000 000 euro för varje skadeståndskrav och till minst 1 500 000 euro per år för samtliga skadeståndskrav.

c)           En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en form som ger ett skydd motsvarande punkterna a eller b.

Beloppen i punkt 2 i denna punkt första stycket skall regelbundet ses över av kommissionen i enlighet, och samtidigt, med den översyn som skall göras enligt artikel 4.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG, så att hänsyn kan tas till förändringar i det europeiska konsumentprisindex som offentliggörs av Eurostat[19]. (*)

Ö Artikel 8 Õ

När ett värdepappersföretag som avses i artikel 2.2 b iii Ö 3.1 Õ också är registrerat enligt direktiv 2002/92/EG skall det uppfylla det krav som fastställs i artikel 4.3 i det direktivet och ha täckning på något av följande sätt:

a)           Startkapital på 25 000 euro.

b)           En ansvarsförsäkring som gäller gemenskapens hela territorium, eller någon annan form av jämförbar garanti mot skadeståndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamheten, som uppgår till minst 500 000 euro för varje skadeståndskrav och till minst 750 000 euro per år för samtliga skadeståndskrav.

c)           En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en form som ger ett skydd motsvarande punkterna a eller b.

ê 93/6/EEG Art. 3.3 (anpassad)

Artikel 9

Alla övriga värdepappersföretag skall ha ett startkapital på 730 000 ecu Ö euro Õ .

ê 93/6/EEG Art. 3.5 och 3.8 (anpassad)

Artikel 10

1.         ÖMed avvikelse från artiklarna 5.1, 5.3, 6 och 9 Õ Utan hinder av innehållet i punkt 1 - 4 får medlemsstaterna förlänga auktorisationen för värdepappersföretag och företag som omfattas av Ö artikel 6 Õ punkt 4 och som har grundats före innan Ö den 31 december 1995 Õ detta direktiv börjar gälla och vilkas kapitalbas är mindre än det startkapital som anges för dem i Ö artiklarna 5.1, 5.3, 6 och 9 Õ punkt 1 - 4.

Sådana företags kapitalbas får inte sjunka under den högsta referensnivå som beräknas efter dagen för anmälan av detta direktiv Ö 1993/6/EEG Õ. Denna referensnivå utgörs av det dagliga genomsnittet av nivån på kapitalbasen beräknad under den sexmånadersperiod som föregår beräkningsdagen. Den skall beräknas var sjätte månad för närmast föregående period.

2.         Om ägandet till av ett företag som omfattas av punkt 5 Ö 1 Õ övertas av annan fysisk eller juridisk person än den som tidigare kontrollerade företaget, skall kapitalbasen i företaget uppgå minst till den nivå som har fastställts för det i Ö artiklarna 5.1, 5.3, 6 och 9 Õ punkt 1 - 4 utom i följande fall: Vvid ett första övertagande genom arv efter Ö den 31 december 1995 Õ det att detta direktiv börjat tillämpas under förutsättning av de behöriga myndigheternas godkännande. Den lägre gränsen för kapitalbasen får gälla under högst tio år efter detta övertagande.

ii)           Vid förändring i sammansättningen av delägarkretsen så länge minst en av delägarna vid den tidpunkt detta direktiv börjar tillämpats finns kvar i kretsen under högst tio år efter det att detta direktiv har börjat tillämpas.

3.         Under vissa särskilda omständigheter och med de behöriga myndigheternas samtycke behöver dock vid fusion mellan två eller flera värdepappersföretag eller sådana företag som omfattas av punkterna 1 - 4 Ö artikel 6 Õ kapitalbasen för det företag som uppstår genom fusionen inte uppgå till den nivå som fastställts i punkt 1 – 4 Ö artiklarna 5.1, 5.3, 6 och 9 Õ. Dock får vid sådan tidpunkt då de nivåer som där anges inte har uppnåtts kapitalbasen inte sjunka under de fusionerade företagens sammanlagda kapitalbas vid tidpunkten för fusionen.

4.         Kapitalbasen i värdepappersföretag och företag som omfattas av punkt 4 Ö artikel 6 Õ får inte sjunka under den nivå som anges i punkt 1 - 5 och 7 Ö artiklarna 5.1, 5.3, 6, 9, 10.1 och 10.3 Õ .

Om kapitalet sjunker under dessa nivåer får de behöriga myndigheterna dock när omständigheterna ger anledning till det medge sådana företag en begränsad tid inom vilken kapitalet skall återställas eller verksamheten upphöra.

ò ny

KAPITEL III

HANDELSLAGER

Artikel 11

1.         Handelslagret i ett institut skall bestå av alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas antingen i avsikt att bedriva handel eller för att säkra andra delar av handelslagret, som antingen måste vara fria från alla villkor som inskränker möjligheten att handla med dem eller måste kunna säkras.

2.         Positioner som innehas i avsikt att bedriva handel är sådana som avsiktligt innehas för försäljning på kort sikt och/eller i avsikt att på kort sikt dra nytta av faktiska eller förväntade skillnader mellan inköps- och försäljningspriserna eller andra förändringar av priser eller räntesatser. I begreppet positioner skall ingå egna positioner och positioner som härrör från verksamhet för kunders räkning eller som marknadsgarant.

3.         Avsikt att bedriva handel skall styrkas av de strategier, riktlinjer och förfaranden som institutet satt upp för att hantera positionen eller portföljen i enlighet med del A i bilaga VII.

4.         Instituten skall bygga upp och upprätthålla system och kontroller för att hantera handelslagret i enlighet med del B i bilaga VII.

5.         Interna säkringar får ingå i handelslagret och i sådana fall är del C i bilaga VII tillämplig.

ò ny

KAPITEL IV

KAPITALBAS

ê 93/6/EEG Art. 2.25 (anpassad)

Artikel 12

Ursprunglig kapitalbas: summan av posterna 1, 2 och Ö punkterna a–c Õ minus summan av posterna 9, 10 och 11 Ö punkterna i–k Õ i artikel 2.1 Ö 57 Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ.

ò ny

Kommissionen skall senast den 1 januari 2009 lämna in lämpliga förslag till ändring av detta kapitel till Europaparlamentet och rådet.

ê93/6/EEG Bilaga V första och andra stycket (anpassad)

ð ny

Artikel 13

1.         ð Om inte annat följer av punkterna 1–5 i denna artikel och av artiklarna 14–17 ï skall värdepappersföretags och kreditinstituts kapitalbas skall definieras i enlighet med direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EC] Õ .

Dessutom gäller första stycket för värdepappersföretag som inte har någon av de juridiska former som avses i artikel 1.1 i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG.

ê 93/6/EEG Bilaga V punkterna 2–5 (anpassad)

è1 1 98/31/EG Art. 1.7 och bilaga 4 a och b

ð ny

2.         è1 Utan hinder av Ö Med avvikelse från Õ punkt 1 får de behöriga myndigheterna tillåta sådana institut som är skyldiga att uppfylla de krav på kapitalbas kapitalkrav som beräknas i enlighet med Ö artikel 21 och artiklarna 28–32 och Õ uppställts i bilagorna I, II, III, IV, VI, VII och VIII Ö och III–IV Õ att använda en annan Ö beräkning av kapitalkraven Õ definition när endast de kraven skall uppfyllas. ç Ingen del av den kapitalbas som sålunda bestäms får samtidigt användas för att svara mot andra krav på kapitalbas kapitalkrav.

Denna alternativa definition Ö beräkning Õ skall vara summan av posterna i punkterna a–c nedan, minus posten i punkt d nedan, omfattar följande poster a, b och c minus post d, varvid det lämnas till de behöriga myndigheternas avgörande om den sista posten skall dras av avdragas:

a)      Kapitalbas såsom denna definierats i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ med undantag för posterna 12 Ö punkterna l–p Õ och 13 i artikel 2.1 57 i det direktivet för sådana värdepappersföretag som är skyldiga att dra av post d i denna punkt från summan av posterna a, b och c.

b)      Nettovinsten i institutets handelslager efter varje förutsägbar avgift eller utdelning minskad med nettoförlusten på institutets övriga verksamhet under förutsättning att inget av dessa belopp redan har inkluderats i post a i denna punkt enligt post 2 eller 11 Ö punkterna b eller k Õ i artikel 2.1 i direktiv 89/299/EEG Ö 57 i direktiv [2000/12/EG] Õ .

c)      Förlagslån eller sådana poster som avses i punkt 5 under de förutsättningar som anges i punkterna 3–7 Ö och 4 och artikel 14 Õ .

d)      Icke-likvida tillgångar enligt Ö specifikationen Õ definitionen i Ö artikel 15 Õ .

3.         De förlagslån som avses i punkt 2 c skall ha en ursprunglig löptid på minst två år. De skall vara till fullo inbetalade och låneavtalet får inte innehålla någon bestämmelse om att lånet under några andra omständigheter än institutets upplösning kan återbetalas före den överenskomna återbetalningsdagen annat än om de behöriga myndigheterna godkänner återbetalningen. Varken huvudfordran eller räntan på sådana förlagslån får återbetalas om återbetalningen skulle medföra att ifrågavarande instituts kapitalbas därefter inte skulle uppgå till mindre än 100 % av Ö det Õ institutets sammanlagda kapitalkrav.

Dessutom skall institutet underrätta de behöriga myndigheterna om alla återbetalningar av sådana förlagslån så snart dess kapitalbas sjunker under 120 % av den ursprungliga kapitalbasen.

4.         De förlagslån som avses i punkt 2 c får inte överstiga 150 % av den ursprungliga kapitalbas som återstår för att täcka de krav Ö som beräknas i enlighet med artiklarna 21 och 28–32 och Õ som fastställs i bilagorna I, II, III, IV, VI, VII och VIII Ö–VI Õ och får uppgå till detta högsta belopp endast under särskilda omständigheter som kan godtas av de behöriga myndigheterna.

5.         De behöriga myndigheterna får medge att institut ersätter de förlagslån som avses i Ö punkt 2 c Õ punkterna 3 och 4 med posterna 3 och 5-8 i artikel 2.1 i direktiv 89/299/EEG Ö 57 d–h i direktiv [2000/12/EG] Õ.

ê98/31/EG Bilaga . 4 c (anpassad)

Artikel 14

1.         De behöriga myndigheterna får tillåta att värdepappersföretag överskrider det tak för förlagslån som Ö anges Õ föreskrivs i punkt 4 Ö artikel 13.4 Õ om de efter prövning finner detta förnuftigt och under förutsättning att summan av sådana förlagslån och de poster som avses i punkt 5 Ö artikel 13.5 Õ inte överstiger 200 % av den ursprungliga kapitalbas som återstår till täckande av de krav som beräknas i enlighet med Ö artiklarna 21 och 28–32 och Õ åläggs i bilagorna I, II, III, IV, VI, VII och VIII Ö och III–IV Õ eller 250 % av det beloppet, om värdepappersföretagen vid beräkning av kapitalbasen drar av post d i punkt 2 Ö artikel 13.2 Õ .

2.         De behöriga myndigheterna får tillåta att det tak för förlagslån som anges föreskrivs i punkt 4 Öartikel 13.4 Õ överskrids av ett kreditinstitut om de efter prövning bedömer detta förnuftigt och under förutsättning att summan av sådana förlagslån och de poster Ö artikel 57 d–h Õ i direktiv [2000/12/EG] som avses i punkt 5 inte överstiger 250 % av den ursprungliga kapitalbas som återstår till täckande av de kraven som uppställs i Ö artiklarna 28–32 och Õ bilagorna I, II, III, VI, VII och VIII Ö och III–IV Õ.

ê 93/6/EEG Bilaga V 8 (anpassad)

Artikel 15

Icke-likvida Ö tillgångar som avses i artikel 12.2 d skall omfatta följande: Õ

a)      mMateriella anläggningstillgångar (utom i den utsträckning som mark och byggnader får användas vid avräkning mot de lån för vilka de är säkerhet).

b)      iInnehav inklusive förlagslån i kredit- eller finansiella institut som får räknas av i dessas kapitalbas om de inte har dragits av under posterna 12 och 13 Ö punkterna l–p Õ enligt artikel 2.1 Ö 57 Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ eller under punkt 9.4 i denna bilaga Ö artikel 15.d i detta direktiv Õ.

c)      iInnehav och andra investeringar, i andra företag än kreditinstitut och andra finansiella institut, som inte är lätta att avyttra.

d)      uUnderskott i dotterföretag.

e)      iInsättningar, med undantag för sådana som är tillgängliga för återbetalning inom 90 dagar och för betalningar i samband med terminer och optioner för vilka krävs marginalsäkerhet.

f)       lLånefordringar och andra fordringar utom sådana som skall betalas inom 90 dagar.

g       vVarulager utom om de Ö redan Õ är underkastade de kapitalkrav som uppställs i artikel 4.2 och under förutsättning att dessa krav inte är mindre stränga än de som uppställts i artikel 4.1 iii Ö är minst lika stränga som dem som anges i artiklarna 18–20 Õ .

ê93/6/EEG Bilaga V 8 första strecksatsen andra stycket (anpassad)

ÖVid tillämpning av punkt b Õ får de behöriga myndigheterna efterge denna bestämmelse Oom aktier i kredit- eller finansiella institut innehas tillfälligt i syfte att ge ekonomiskt stöd avsett för rekonstruktion och räddning av det institutet. De får också efterge den i fråga om sådana aktier som ingår i värdepappersföretagets handelslager.

ê 93/6/EEG Bilaga V 9 (anpassad)

Artikel 16

9. Värdepappersföretag som ingår i en företagsgrupp skall om sådant avstående som anges i artikel 7.4 Ö22Õ har gjorts Ö beviljats Õ beräkna sin kapitalbas i enlighet med punkterna 1-8 Ö artiklarna 13–15 Õ med följande ändringar:

a) i)   dDe icke-likvida tillgångar som avses i punkt 2 Ö artikel 13.2 d Õ skall dras av.

b) ii)  dDet undantag som avses i punkt 2 Ö artikel 12.2 a Õ omfattar inte de beståndsdelar i posterna 12 och 13 i artikel 2.1 57 l–p i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ som ett värdepappersföretag har gentemot de företag som omfattas av en sådan företagsgrupp som har definierats i artikel 7.2 Ö 2.1 Õ i det här direktivet.

dDe begränsningar som avses i artiklarna 6.1 a och 6.1 b Ö artikel 66.1 a–b Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ beräknas med avseende på den ursprungliga kapitalbasen med de i posterna 12 och 13 Ö punkterna l–p Õ i artikel 2.1 Ö 57 Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ ingående innehav som anges under ii Ö som avses i punkt b Õ ovan och som ingår i de ifrågavarande företagens ursprungliga kapitalbas.

d) iv) dDe i posterna 12 och 13 Ö punkterna l–p Õ i artikel 2.1 Ö 57 Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ ingående innehav som avses i iii c ovan dras från den ursprungliga kapitalbasen i stället för från summan av alla poster enligt som föreskrivs i artikel 6.1 c Ö 66.1 Õ i det direktivet i synnerhet vid tillämpning av punkterna 4 - 7 Ö artiklarna 13.4, 13.5 och 14 Õ i denna bilaga Ö detta direktiv Õ.

ò ny

Artikel 17

1.         Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt bilaga II i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 84–89 i direktiv [2000/12/EG], skall följande gälla för den beräkning som avses i underavsnitt 4 i del 1 av bilaga VII i direktiv [2000/12/EG]:

a)      Värderegleringar som görs med hänsyn till motpartens kreditvärdighet får räknas in i summan av värderegleringar och åtgärder för de exponeringar som anges i bilaga II.

b)      Med förbehåll för de behöriga myndigheternas godkännande, och om det har tagits tillräcklig hänsyn till kreditrisken för motparten i värderingen av en position i handelslagret, skall det förväntade förlustbeloppet i motpartens riskexponering vara lika med noll.

Vid tillämpning av punkt a får sådana värderegleringar för sådana institut inte räknas in i kapitalbasen annat än i enlighet med detta stycke.

2.         Vid tillämpning av denna artikel gäller artikel 153 och 154 i direktiv [2000/12/EG].

ê 93/6/EEG (anpassad)

ÖKAPITEL V Õ

ÖAvsnitt 1 Õ

AVSÄTTNINGAR FÖR RISKER

ê 93/6/EEG Art. 4.1 första stycket (anpassad)

ð ny

Artikel 18

1.         De behöriga myndigheterna skall kräva att iInstituten ð skall ha ï har en kapitalbas som alltid uppgår till eller överstiger summan av Ö följande Õ :

ê98/31/EG Art. 1.2 (anpassad)

i) a)   För verksamhet som hänför sig till handelslagret, de kapitalkrav som beräknas i enlighet med Ö de metoder och alternativ som anges i artikel 28–32 Õ och bilagorna I, II och VI och tillämpliga delar av bilaga VIII.

ii) b)  För all övrig verksamhet, de kapitalkrav som beräknas i enlighet med Ö de metoder och alternativ som anges i Õ bilagorna III och VII Ö IV Õ och tillämpliga delar av bilaga VIII.

ê 93/6/EEG Art. 2.1 (anpassad)

(iii)         För all verksamhet utom verksamhet som hänför sig till handelslagret och utom icke-likvida tillgångar om de har dragits från kapitalbasen enligt punkt 2 d i bilaga 5, de kapitalkrav som uppställts i direktiv 89/647/EEG.

iv)          De kapitalkrav som uppställts i punkt 2.

ê 93/6/EEG Art. 4.1 iii–iv, andra strecksatsen

Oavsett storleken av de kapitalkrav som avses i i-iv får kravet på kapitalbas för värdepappersföretag aldrig vara lägre än det belopp som föreskrivs i bilaga 4.

ê 93/6/EEG Art. 4.2–4.5

2. De behöriga myndigheterna skall kräva att instituten med tillräcklig kapitalbas täcker sådana risker som uppkommer i samband med verksamhet som ligger utanför räckvidden för detta direktiv och direktiv 89/647/EEG men som kan anses vara likartade med de risker som omfattas av dessa direktiv.

3. Om den kapitalbas som ett institut innehar sjunker under det belopp för kapitalbas som krävs i punkt 1, skall de behöriga myndigheterna se till att institutet vidtar lämpliga åtgärder för att rätta till förhållandena så snart som möjligt.

4. De behöriga myndigheterna skall kräva att instituten inrättar övervaknings- och tillsynssystem för ränterisken för hela sin verksamhet, och de behöriga myndigheterna skall ha överblick över sådana system.

5. Det skall krävas att instituten inför de behöriga myndigheterna visar att de använder system som vid varje tidpunkt kan beräkna de ekonomiska tillgångarna med rimlig noggrannhet.

ê 93/6/EEG Art. 4.6 (anpassad)

2.         Utan hinder av Ö Med avvikelse från Õ innehållet i punkt 1 får de behöriga myndigheterna medge att institut beräknar kapitalkraven för sådan verksamhet som hänför sig till handelslagret i enlighet med direktiv 89/647/EEG Ö artikel 75 a i direktiv [2000/12/EG] och punkterna 6–8 och 10 i bilaga II till det här direktivet Õ i stället för att göra det enligt bilaga I och II till det här direktivet om volymen för handelslagerverksamheten under uppfyller följande förutsättningar:

i) a)   Omsättningen av verksamhet som hänför sig till handelslagret för sådana institut överstiger normalt inte 5 procent av den sammanlagda omsättningen.

ii) b)  Det sammanlagda innehav som förtecknats i handelslagret överstiger normalt inte 15 miljoner ecu, Ö euro Õ .

iii) c) Omsättningen av verksamhet som hänför sig till handelslagret för sådana institut överstiger aldrig 6 procent av den sammanlagda omsättningen och det sammanlagda innehavet som förtecknats i handelslagret överstiger aldrig 20 miljoner ecu Ö euro Õ .

ê 93/6/EEG Art. 4.7 (anpassad)

3.         För att beräkna andelen av verksamhet som hänför sig till handelslagret i förhållande till hela verksamheten såsom angivits i punkt 6 Ö 2 a och 2 cÕ i och iii får de behöriga myndigheterna beakta antingen verksamhetens sammanlagda omfattning inom och utanför balansräkningen, resultaträkningen eller kapitalbasen i berörda institut eller en kombination av dessa mått. När storleken av verksamheten inom och utom balansräkningen bedöms, värderas skuldinstrument till sitt marknadspris eller till värdet av huvudfordran, aktier till sitt marknadspris och derivatinstrument till nominella värdet eller marknadsvärdet för underliggande instrument. Långa positioner och korta positioner adderas oavsett om värdena är positiva eller negativa.

ê 93/6/EEG Art. 4.8 (anpassad)

4.         Om ett institut skulle överskrida någon eller båda av de gränser som gäller enligt punkt 6 Ö 2 a–b Õ i och ii mera än under en kort tid eller någon eller båda av de gränser som gäller enligt punkt 6 Ö 2 c Õ iii skall det krävas att det i fråga om verksamhet som hänför sig till handelslagret uppfyller de krav som åläggs det enligt artikel Ö punkt 1 a Õ 4.1 i stället för dem som följer av Ö artikel 75 a i Õ direktiv 89/647/EEG Ö [2000/12/EG] Õ och att institutet underrättar den behöriga myndigheten.

ò ny

Artikel 19

1.         Vid tillämpning av punkt 14 i bilaga I kan de nationella myndigheterna efter eget gottfinnande ge 0 % viktning till räntebärande värdepapper som utfärdats av samma institut och som är uttryckta och refinansierade i nationell valuta.

ê 93/6/EEG Art. 11.2 (anpassad)

2.         Utan hinder av vad som sägs i Ö Med avvikelse från Õ punkt Ö 13 och Õ 14 i bilaga 1 får medlemsstaterna fastställa ett krav avseende specifik risk för sådana obligationer som åsatts en vikt om 10 % enligt artikel 11.2 i direktiv 89/647/EEG Ö som avses punkt 65–67 i del 1 av bilaga VI i direktiv [2000/12/EG] Õ som motsvarar hälften av det krav avseende specifik risk för en kvalificerad post med samma återstående löptid som en sådan obligation Ö , minskat i enlighet med de procentsatser som anges i punkt 65–67i del 1 i bilaga VI i direktiv [2000/12/EG] Õ .

ò ny

3.         Om en behörig myndighet i enlighet med punkt 52 i bilaga I godkänner ett fondföretag i tredje land kan en behörig myndighet i en annan medlemsstat använda detta godkännande utan att behöva göra en egen bedömning.

Artikel 20

1.         Om inte annat följer av punkt 2–4 i denna artikel och artikel 34 i detta direktiv skall kraven i artikel 75 i direktiv [2000/12/EG] gälla för värdepappersföretag.

2.         Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna tillåta värdepappersföretag som inte är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster som anges i punkterna 3 och 6 i del A i bilaga I i direktiv 2004/39/EG, att ha en kapitalbas som alltid skall uppgå till eller överstiga summan av följande poster:

a)      Summan av kapitalkraven i artikel 75 a–c i direktiv [2000/12/EG].

b)      Det belopp som anges i artikel 21 i detta direktiv.

3.         Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna tillåta värdepappersföretag som innehar ett startkapital i enlighet med artikel 9 att ha en kapitalbas som alltid överstiger eller är lika med summan av de kapitalkrav som beräknas i enlighet med kraven i artikel 75 a–c i [2000/12/EG] och det belopp som föreskrivs i artikel 21 i detta direktiv, om värdepappersföretagen faller inom följande kategorier:

a)      Värdepappersföretag som handlar för egen räkning i syfte att utföra en order för kunds räkning eller att få tillträde till system för clearing och avveckling eller en erkänd börs när de uppträder som agent eller utför en kundorder.

b)      Värdepappersföretag

i)       som inte innehar klienters pengar eller värdepapper,

ii)      som enbart handlar för egen räkning,

iii)     som inte har några externa kunder, och

iv)     för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras av samma clearinginstitut.

4.         Värdepappersföretag som avses i punkterna 2 och 3 omfattas av alla andra bestämmelser som rör operativa risker enligt bilaga V i direktiv [2000/12/EG].

ê 93/6/EEG Bilaga IV

Artikel 21

Det skall krävas att värdepappersföretag har en kapitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under föregående år.

De behöriga myndigheterna får justera detta krav för den händelse det har inträffat en väsentlig förändring i verksamheten hos ett företag sedan det föregående året.

Om ett företag inte har avslutat ett års verksamhet, inräknat den dag då verksamheten inleddes, är kapitalkravet en fjärdedel av det belopp för fasta omkostnader som anges i verksamhetsplanen såvida inte myndigheterna kräver att planen justeras.

ê 93/6/EEG (anpassad)

ÖAvsnitt 2 gruppbaserad tillämpning av kapitalkrav Õ

ò ny

Artikel 22

1.         De behöriga myndigheter som har ålagts eller fått befogenhet att utöva gruppbaserad tillsyn av sådana företagsgrupper som omfattas av artikel 2 kan från fall till fall besluta att frångå gruppbaserad tillämpning av kapitalkraven under förutsättning att

a)      varje värdepappersföretag i en sådan grupp använder den definition av kapitalbas som finns i artikel 16,

b)      alla värdepappersföretag i en sådan grupp faller in under kategorierna i artikel 20.2 och 20.3,

c)      vart och ett av värdepappersföretagen i en sådan grupp uppfyller kraven i artiklarna 18 och 20 och samtidigt ifrån sin kapitalbas drar alla ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och företag som tillhandhåller verksamhetsanknutna tjänster som annars skulle omfattas, och

(d)     varje finansiellt holdingföretag som är moderföretag för något värdepappersföretag i en sådan grupp har minst lika mycket kapital, här definierat som summan av artikel 57 a–h i direktiv [2000/12/EG], som summan av det fulla bokförda värdet av innehav, företagslån och instrument som avses i artikel 57 i direktiv [2000/12/EG] i värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt företag som tillhandahåller verksamhetsanknutna tjänster som annars skulle omfattas, och det totala beloppet av ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt företag som tillhandahåller verksamhetsanknutna tjänster som annars skulle omfattas.

Om kriterierna i det första stycket är uppfyllda skall varje värdepappersföretag ha system för att övervaka och kontrollera kapitalkällorna för alla finansiella holdingföretag, värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt företag som tillhandahåller verksamhetsanknutna tjänster inom företagsgruppen.

2.         Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna tillåta finansiella holdingföretag som är moderföretag för ett värdepappersföretag i en sådan grupp att använda ett värde som är lägre än det som beräknas i enlighet med punkt 1 d, men inte lägre än summan av de krav som i enlighet med artiklarna 18 och 20 åläggs vart och ett värdepappersföretag, finansiellt institut, kapitalförvaltningsbolag och företag som tillhandahåller verksamhetsanknutna tjänster som annars skulle omfattas, och det totala beloppet av ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt företag som tillhandahåller verksamhetsanknutna tjänster som annars skulle omfattas. I detta stycke är kapitalkraven för finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och företag som tillhandahåller verksamhetsanknutna tjänster ett nominellt kapitalkrav.

ê 93/6/EEG Art.7.5 och 7.6 (anpassad)

Artikel 23

De behöriga myndigheterna skall kräva att värdepappersföretag i en företagsgrupp som har beviljats ett sådant undantag som bestämts i artikel 20 Ö 22 Õ skall underrätta dem om sådana risker som skulle kunna undergräva deras ekonomiska ställning, däribland sådana som sammanhänger med sammansättningen av och källorna till kapitalet. Om de behöriga myndigheterna då finner att tillgångarna inte är skyddade på lämpligt sätt, skall de kräva att värdepappersföretagen vidtar åtgärder inbegripande om så är nödvändigt begränsning av kapitalöverföringar till andra enheter inom gruppen.

Om de behöriga myndigheterna efterger den skyldighet att utöva gruppbaserad tillsyn som bestäms i Ö artikel 22 Õ punkt 4, skall de vidta andra lämpliga åtgärder för att övervaka riskerna, i synnerhet stora exponeringar för gruppen som helhet, inklusive företag som inte är belägna i en medlemsstat.

ò ny

Om de behöriga myndigheterna beslutar att i frångå skyldigheten att utöva gruppbaserad tillsyn enligt artikel 22 skall kraven i avdelning V, kapitel 5 i direktiv [2000/12/EG] fortsätta att gälla på individuell basis och kraven i artikel 124 i direktiv [2000/12/EG] fortsätta att gälla övervakningen av värdepappersföretag på individuell basis.

ê93/6/EG Art. 7.7–7.9

7. 7. Medlemsstaterna får underlåta att tillämpa de krav som har uppställts i artikel 4 och 5 på individuell eller delgruppsnivå gentemot ett institut som såsom moderföretag är underkastat gruppbaserad tillsyn och gentemot dotterföretag till ett sådant institut som är underkastat myndigheternas skyldighet att utöva gruppbaserad tillsyn och som ingår i tillsynen på gruppnivå av moderföretaget.

Samma möjlighet till underlåtelse skall finnas när moderföretaget är ett finansiellt holdingbolag som har huvudkontor i samma medlemsstat som institutet under förutsättning att det är underkastat samma tillsyn som den som utövas över kreditinstitut eller värdepappersföretag och uppfyller de krav som har uppställts i artikel 4 och 5.

I båda fallen måste, om möjligheten till underlåtelse utnyttjas, en lämplig fördelning av kapitalbasen inom gruppen säkerställas.

8. 8. Om ett institut har ett moderföretag som är auktoriserat och beläget i en annan medlemsstat skall de behöriga myndigheter som har beviljat auktorisationen tillämpa de regler som har fastställts i artikel 4 och 5 på institutet på individuell nivå eller där så är lämpligt på delgruppsnivå.

9. 9. Utan hinder av innehållet i punkt 8 får de behöriga myndigheter som har ansvar för auktorisation av dotterföretaget till ett moderföretag som är ett institut genom bilateral överenskommelse delegera sitt ansvar för tillsyn av dotterföretagets kapitaltäckning och stora exponeringar till de behöriga myndigheter som har auktoriserat och utövar tillsyn över moderföretaget. Kommissionen skall hållas underrättad om sådana överenskommelser och deras innehåll. Den skall vidarebefordra sådan information till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater och till Rådgivande bankrörelsekommittén samt till rådet utom i fråga om företagsgrupper som omfattas av punkt 3.

ò ny

Artikel 24

Med avvikelse från artikel 2.2 får de behöriga myndigheterna undanta värdepappersföretag från de gruppbaserade kapitalkrav som anges där, under förutsättning att alla värdepappersföretag i gruppen är sådana värdepappersföretag som avses i artikel 20.2 och gruppen inte omfattar kreditinstitut.

Om kraven i första stycket är uppfyllda skall modervärdepappersföretaget ha en kapitalbas som alltid är större än eller lika med det högre av de följande sammanställda kapitalkraven, beräknade i enlighet med avsnitt 2 i detta kapitel:

(a) Summan av de kapitalkrav som finns i artikel 75 a–c i direktiv [2000/12/EG].

(b) Beloppet som föreskrivs i artikel 21.

Artikel 25

Med avvikelse från artikel 2.2 får de behöriga myndigheterna undanta värdepappersföretag från de gruppbaserade kapitalkrav som anges där, under förutsättning att alla värdepappersföretag i gruppen är sådana värdepappersföretag som avses i artikel 20.2 och 20.3 och gruppen inte omfattar kreditinstitut.

Om kraven i första stycket är uppfyllda måste modervärdepappersföretaget ha en kapitalbas som alltid är större än eller lika med summan av de gruppbaserade kapitalkraven beräknade i enlighet med avsnitt 3 i detta kapitel, kraven i artikel 75 a–c i direktiv [2000/12/EG] och det belopp som anges i artikel 21 i det här direktivet.

ê 93/6/EEG (anpassad)

ÖAvsnitt 3 Õ

Beräkning av sammanställd kapitalbas

ê98/31/EG Art. 1.4 (anpassad)

Artikel 26

1.         Om de möjligheter till avstående som anges i artikel 20 Ö 22 Õ inte tas i anspråk, får de behöriga myndigheterna vid beräkning av de kapitalkrav som anges i bilaga I och VIII och de exponeringar gentemot kunder som anges Ö i artiklarna 28–32 Õ i bilaga VI på gruppnivå, medge att innehav i handelslagret för ett institut avräknas mot innehav i handelslagret för ett annat institut i enlighet med de regler som anges Ö i artiklarna 28–32 Õ i bilagorna I, VI och VIII.

Dessutom får de medge att valutapositioner i ett institut avräknas mot valutapositioner i ett annat institut i enlighet med de regler som anges i bilaga III och/eller bilaga VIII. De får också tillåta att råvarupositioner i ett institut avräknas mot råvarupositioner i ett annat institut i enlighet med reglerna i bilaga VII Ö IV Õ och/eller bilaga VIII.

ê 93/6/EEG Art. 7.11 (anpassad)

2.         De behöriga myndigheterna får också medge avräkning i handelslagret och valuta- respektive råvarupositionerna i företag belägna i tredje land under förutsättning att följande villkor samtidigt är uppfyllda:

i) a)   fFöretagen har auktoriserats i ett tredje land och uppfyller antingen den definition av kreditinstitut som anges i artikel 1 första strecksatsen Ö 4.1 Õ i direktiv 77/780/EEG Ö [2000/12/EG] Õ, eller är erkända värdepappersföretag i tredje land.

ii) b)  fFöretagen uppfyller var för sig kapitaltäckningskrav som motsvarar dem som har fastställts i detta direktiv.

iii) c) i I de berörda länderna saknas lagregler föreskrifter som väsentligen påverkar kapitalöverföringen inom företagsgruppen.

ê 93/6/EEG Art. 7.12 (anpassad)

3.         De behöriga myndigheterna får också medge sådan avräkning som angivits i punkt 10 Ö 1 Õ mellan institut inom en företagsgrupp som har auktorisation i ifrågavarande medlemsstat under förutsättning att

i) a)   det finns en tillfredsställande kapitalfördelning inom företagsgruppen, och

ii) b)  de ramar för institutens verksamhet som bestäms av regleringar, lag eller avtal är sådana att ömsesidigt ekonomiskt stöd inom gruppen säkerställs.

ê 93/6/EEG Art. 7.13 (anpassad)

4.         Dessutom får de behöriga myndigheterna medge sådan avräkning som har angivits i punkt 10 Ö 1 Õ mellan institut som uppfyller de villkor som har uppställts i punkt 12 Ö 3 Õ och ett institut som ingår i samma företagsgrupp och har auktoriserats i en annan medlemsstat under förutsättning att institutet är skyldigt att individuellt uppfylla de kapitalkrav som har uppställts i artiklarna 4 och 5 Ö 18, 20 och 28 Õ .

ê 93/6/EEG Art. 7.14 och 7.15 (anpassad)

Artikel 27

1.         Vid beräkning av sammanställd kapitalbas är artikel 5 Ö 65 Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG]Õ tillämplig.

2.         De behöriga myndigheter som har ansvar för att utöva gruppbaserad tillsyn får erkänna giltigheten av de särskilda definitioner av kapitalbas som vid beräkningen av institutens sammanställda kapitalbas kan vara tillämpliga enligt kapitel IV.

ê 93/6/EEG (anpassad)

ÖAvsnitt 4 Õ

ÖÖVERVAKNING OCH KONTROLL AV STORA EXPONERINGAR Õ

ê 93/6/EEG Art. 5.1 (anpassad)

Artikel 28

1.         Instituten skall övervaka och kontrollera sina stora exponeringar i enlighet med direktiv 92/121/EEG Ö artiklarna 106–118 i direktiv [2000/12/EG] Õ .

ê98/31/EG Art. 1.3 (anpassad)

2.         ÖMed avvikelse från punkt 1 Õ Utan hinder av innehållet i punkt 1 skall de institut som beräknar kapitalkraven för den verksamhet som hänför sig till handelslagret i enlighet med bilagorna I och II och tillämpliga delar av bilaga VIII övervaka och kontrollera sina stora exponeringar i enlighet med direktiv 92/121/EEG Ö artiklarna 106–118 i direktiv [2000/12/EG] Õ med de förändringar som fastställs i bilaga VI Ö artiklarna Õ 27–30 Ö 29–32 Õ till det här direktivet.

ò ny

3.         Kommissionen skall före den 31 december 2007 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta avsnitt, vid behov åtföljd av lämpliga förslag.

ê 93/6/EEG Bilaga VI 2 (anpassad)

ð ny

Artikel 29

1.         De exponeringar i förhållande till enskilda kunder som uppkommer i handelslagret skall beräknas genom sammanräkning av posterna i, ii och iii nedan:

i) a)   Överskottet – om det är positivt – av ett instituts långa positioner över dess korta positioner i alla de finansiella instrument som har utgivits av ifrågavarande kund Ö med Õ (nettopositionen i varje instrument beräknads enligt de metoder som fastställts i bilaga 1).

ii) b)  Nettoexponeringen i fall av garantigivning vid emissioner av ränte- eller aktieinstrument skall institutets exponering vara dess nettoexponering (som beräknas genom avdrag av sådana positioner på grund av emissionsgarantier som är tecknade eller garanterade av tredje man på grundval av ett uttryckligt avtal) minskat med de faktorer som anges i punkt 39 i bilaga 1.

iii) c) Exponeringar till följd av sådana transaktioner, överenskommelser och avtal som avses i bilaga II med ifrågavarande kund varvid exponeringarna beräknas på det sätt som har fastställts i den bilagan, ð beträffande beräkning av exponeringsvärden ï utan viktning för motpartsrisk.

ÖVid tillämpning av punkt b beräknas nettoexponeringen genom avdrag av de positioner som tecknats eller garanterats av tredje man på grund av uttryckligt avtal, minskat med de faktorer som anges i punkt 41 i bilaga I. Õ

ÖSåvitt avser punkt b Õ skall Ii avvaktan på närmare samordning skall de behöriga myndigheterna kräva att instituten inrättar system för övervakning och kontroll av sina exponeringar på grund av emissionsgarantier för tiden mellan tidpunkten för ursprungligt åtagande och arbetsdag 1 i ljuset av arten av de risker som uppstår på ifrågavarande marknader.

ðVid tillämpning av punkt c skall artiklarna 84–89 i direktiv [2000/12/EG] undantas från hänvisningen i punkt 5 i bilaga II till detta direktiv. ï

ê 93/6/EEG Bilaga VI 3 (anpassad)

2.         Därefter beräknas e Exponeringarna som hänför sig till handelslagret med grupper av förbundna kunder beräknas genom sammanläggning av exponeringarna med enskilda kunder inom en grupp beräknat enligt punkt 12.

ê 93/6/EEG Bilaga VI 4 (anpassad)

Artikel 30

1.         De sammanlagda exponeringarna gentemot enskilda kunder eller grupper av förbundna kunder skall beräknas genom sammanläggning av de exponeringar som uppkommer i handelslagret och de exponeringar som uppkommer utanför handelslagret med beaktande av artiklarna 4.6-4.12 Ö artiklarna 112–117 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ .

För att beräkna exponeringar utanför handelslagret skall instituten sätta till 0 de exponeringar som härrör från tillgångar som har dragits från kapitalbasen till följd av Ö artikel 13.2 d Õ punkt 2 d i bilaga 5.

ê 93/6/EEG Bilaga VI 5 (anpassad)

ð ny

2.         Institutens sammanlagda exponeringar gentemot enskilda kunder och grupper av förbundna kunder beräknade enligt punkt 4 skall anmälas i enlighet med artikel 3 Ö 110 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ.

ðUtom i fråga om repor, värdepapperslån eller råvarulån skall beräkningen vid rapportering av stora exponeringar mot en enskild kund eller grupper av förbundna kunder inte omfatta erkännande av riskreducerande åtgärder.ï

ê 93/6/EEG Bilaga VI 6 (anpassad)

3.         Denna sÖ Summan Õ av sammanhängande exponeringar gentemot en enskild kund eller en grupp av förbundna kunder enligt punkt 1 skall begränsas i enlighet med artikel 4 Ö artiklarna 111–117 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ med förbehåll för de övergångsbestämmelser som anges i artikel 6 i det direktivet.

ê 93/6/EEG Bilaga VI 7 (anpassad)

4.         ÖMed avvikelse från Õ Utan hinder av punkt Ö 3 Õ 6 får de behöriga myndigheterna medge att tillgångar som utgörs av krav mot och andra exponeringar gentemot värdepappersföretag, mot erkända värdepappersföretag i tredje land och erkända clearingorganisationer och börser som handlar med finansiella instrument underkastas samma behandling som gäller för exponeringar mot kreditinstitut enligt artiklarna Ö 113.2 i, 115.2 och 116 Õ 4.7 i, 4.9 och 4.10 i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ .

ê 93/6/EEG Bilaga VI 8 (anpassad)

Artikel 31

De behöriga myndigheterna får godkänna att de gränser som har fastställts i artiklarna 4 Ö 111–117 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ överskrids under förutsättning att Ö om Õ följande villkor är uppfyllda: samtidigt.

1. a)       Exponeringar utanför handelslagret gentemot kunden eller gruppen av kunder i fråga får inte överskrida de gränser som har fastställts i direktiv 92/121/EEG Ö artiklarna 111–117 i [direktiv 2000/12/EG] Õ beräknade med avseende på kapitalbasen såsom denna har definierats Ö anges Õ i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ så att överskottet till sin helhet härrör från handelslagret.

b)           Ö Institutet Õ Företaget uppfyller ett ytterligare kapitalkrav för överskottet i förhållande till begränsningar som fastställts i artiklarna 4.1 och 4.2 artikel Ö 111.1–2 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG], beräknat i enlighet med bilaga VI i det här direktivet Õ .

c)           Om tio eller färre dagar har förflutit efter det att överskottet uppkom, får inte de exponeringar som härrör från handelslagret för kunden eller gruppen av förbundna kunder i fråga överstiga 500 % av institutets kapitalbas.

d)           Överskott som har förelegat i mer än tio dagar får inte sammanlagt överstiga 600 % av institutets kapitalbas.

e)           Institutet måste till de behöriga myndigheterna var tredje månad anmäla alla fall där de gränser som fastställts i artiklarna 4.1 och 4.2 artikel Ö 111.1–2 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ har överskridits under de föregående tre månaderna.

I varje fall där gränserna har överskridits skall storleken av överskridandet och namnet på berörd kund anmälas.

ê 93/6/EEG Bilaga VI 9 & 12 (anpassad)

Artikel 32

1.         De behöriga myndigheterna skall upprätta rutiner och underrätta rådet och kommissionen därom för att förhindra att instituten avsiktligt undviker de ytterligare kapitalkrav de annars skulle ådra sig för sådana exponeringar som överskrider de gränser som har fastställts i artiklarna 4.1 och 4.2 artikel Ö 111.1–2 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ så snart sådana exponeringar har förelegat i mer än tio dagar genom att tillfälligt överföra exponeringarna i fråga till ett annat bolag inom eller utom samma företagsgrupp och/eller genom att företa skentransaktioner för att dölja exponeringen under tiodagarsperioden och skapa en ny exponering i stället. Instituten skall ha system som säkerställer att varje överföring som har denna verkan omedelbart anmäls till de behöriga myndigheterna.

De behöriga myndigheterna skall underrätta Ö rådet och Õ kommissionen om dessa rutiner.

Instituten skall ha system som säkerställer att varje överföring som har denna verkan som avses i första stycket omedelbart anmäls till de behöriga myndigheterna.

2.         De behöriga myndigheterna får medge sådana institut som har tillstånd att använda den alternativa definition Ö beräkning Õ av kapitalbas som anges i punkt 2 i bilaga 5 Ö artikel 13.2 Õ att använda den definitionen Ö beräkningen Õ vid tillämpning av punkterna 5, 6 och 8 i den här bilagan Ö artiklarna 30.2. 30.3 och 31 Õ under förutsättning att de berörda instituten samtidigt åläggs att uppfylla alla de förpliktelser som anges i artiklarna 3 och 4 Ö artiklarna 110–117 Õ i direktiv 92/121/EEG Ö [2000/12/EG] Õ i fråga om de exponeringar som uppkommer utanför handelslagret genom att använda den definition av kapitalbas som anges i direktiv 89/299/EEG Ö [2000/12/EG] Õ.

ê 93/6/EEG (anpassad)

ÖAvsnitt 5 Õ

VÄRDERING AV POSITIONER FÖR RAPPORTERING

Artikel 33

ò ny

1.         Allt innehav som förtecknats i handelslagret skall underkastas försiktiga värderingsregler i enlighet med del B i bilaga VII. Dessa regler skall göra det obligatoriskt för instituten att se till att värdet som anges för vart och ett av innehaven i handelslagret korrekt avspeglar det aktuella marknadsvärdet. Detta värde skall ha en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till innehavens dynamiska karaktär, till kraven på finansiell stabilitet och till kapitalkravens funktion och syfte i fråga om positioner i handelslagret.

2.         Innehaven skall omvärderas minst en gång om dagen.

ê93/6/EEG Art. 6 (anpassad)

1. Instituten skall dagligen marknadsvärdera innehållet i handelslagret på marknaden om inte artikel 4.6 gäller för dem.

23.       Om det inte finns omedelbar tillgång till marknadspriser, t.ex. vid handel med nyutgivna värdepapper på primärmarknaderna, får de behöriga myndigheterna efterge det krav som uppställts i punkterna 1 Ö och 2 Õ och kräva att instituten använder alternativa värderingsmetoder under förutsättning att sådana metoder är tillräckligt försiktiga och har godkänts av de behöriga myndigheterna.

ê93/6/EEG

TILLSYN PÅ GRUPPNIVÅ

ò ny

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

ê96/3/EEG (anpassad)

Artikel 7

Allmänna principer

ê 98/6/EG Art. 7.10

10. Om de möjligheter till avstående som anges i punkterna 7 och 9 inte tas i anspråk, får de behöriga myndigheterna vid beräkning av de kapitalkrav som anges i bilaga I och VIII och de exponeringar gentemot kunder som anges i bilaga VI på gruppnivå medge att innehav i handelslagret för ett institut avräknas mot innehav i handelslagret för ett annat institut i enlighet med de regler som anges i bilagorna I, VI och VIII.

Dessutom får de medge att valutapositioner i ett institut avräknas mot valutapositioner i ett annat institut i enlighet med de regler som anges i bilaga III och/eller bilaga VIII. De får också tillåta att råvarupositioner i ett institut avräknas mot råvarupositioner i ett annat institut i enlighet med reglerna i bilaga VII och/eller bilaga VIII.

ò ny

Avsnitt 6

Riskhantering och värdering av kapital

Artikel 34

De behöriga myndigheterna skall kräva att alla värdepappersföretag inte bara uppfyller kraven i artikel 13 i direktiv 2004/EG utan även kraven i artiklarna 22 och 123 i direktiv [2000/12/EG].

ê 93/6/EEG (anpassad)

ÖAvsnitt 7 Õ

RAPPORTERINGSKRAV

ê93/6/EEG Art. 8 (anpassad)

Artikel 35

1.         Medlemsstaterna skall kräva att värdepappersföretag och kreditinstitut till de behöriga myndigheterna i hemlandet tillhandahåller alla uppgifter som behövs för att bedöma hur de uppfyller de regler som har införts i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaterna skall även se till att institutens interna styrmedel och förvaltnings- och redovisningsförfaranden möjliggör kontroll av att de vid varje tidpunkt uppfyller dessa regler.

2.         Värdepappersföretag skall är skyldiga att rapportera till de behöriga myndigheterna på det sätt dessa myndigheter anger åtminstone månatligen i fråga om sådana företag som omfattas av artikel 3.3 Ö 9 Õ, åtminstone var tredje månad i fråga om företag som avses i artikel 3.1 Ö 5.1 Õ och åtminstone var sjätte månad i fråga om företag som omfattas av artikel 3.2 Ö 5.2 Õ.

3.         Utan hinder av innehållet i punkt 2 skall krävas att värdepappersföretag som omfattas av artikel 3.1 Ö 5.1 Õ och 3.3 Ö 9 Õ inte behöver lämna uppgifter på sammanställd eller delsammanställd nivå mer än var sjätte månad.

4.         Kreditinstituten är skyldiga att lämna rapport på det sätt som anges av de behöriga myndigheterna så ofta som de är skyldiga att lämna rapport enligt direktiv 89/647/EEG Ö [2000/12/EG] Õ

ê98/31/EG Art. 1.5

5.         De behöriga myndigheterna skall förplikta instituten att omedelbart rapportera varje gång en motpart vid repor och omvända repor eller affärer som rör utlåning och lån av värdepapper och råvaror inte uppfyller sina förpliktelser. Kommissionen skall till rådet göra anmälan om sådana fall och deras inverkan på sådana avtal och transaktioner enligt detta direktiv inom tre år efter den dag som avses i artikel 12. En sådan anmälan skall också beskriva på vilket sätt instituten uppfyller de av kraven i artikel 2.6 b i-v som är tillämpliga på dem, särskilt krav v. Dessutom skall kommissionen lämna närmare upplysningar om förändringar i den relativa volymen av institutens traditionella utlåning och deras utlåning genom omvända repor och affärer med värdepappers- eller råvarulån. Om kommissionen på grundval av denna anmälan och övriga upplysningar finner att ytterligare säkerhetsåtgärder behövs för att förhindra missbruk så skall den lägga fram lämpliga förslag.

ê 93/6/EEG (anpassad)

ÖKapitel VI Õ

ÖAvsnitt 1 Õ

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

ê93/6/EEG Art. 9 (anpassad)

Artikel 36

1.         Medlemsstaterna skall utse de myndigheter som skall Ö är behöriga att Õ utföra de åligganden som har bestämts i detta direktiv. De skall underrätta kommissionen om detta och i förekommande fall om hur ansvaret fördelats.

2.         Dessa Ö behöriga Õ myndigheter som avses i punkt 1 skall vara offentliga myndigheter eller organ som offentligt har erkänts i nationell lagstiftning eller av offentliga myndigheter såsom en del av det fungerande tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten.

3.         De berörda Ö behöriga Õ myndigheterna skall erhålla alla befogenheter som behövs för att utföra sina uppgifter och särskilt för att ha överinseende över sammansättningen av handelslagret.

1. 4. De behöriga myndigheterna i de olika medlemsstaterna skall nära samarbeta vid utförande av de åligganden som har angivits i detta direktiv, särskilt när investeringstjänster tillhandahålls genom fritt tillhandahållande av tjänster, eller genom etablering av filial i en eller flera medlemsstater. Myndigheterna skall på begäran förse varandra med alla upplysningar som kan underlätta tillsynen av kapitaltäckningen i värdepappersföretag och kreditinstitut och särskilt kontrollen av att de regler som fastställts i detta direktiv efterlevs. Alla upplysningar som utväxlas mellan behöriga myndigheter enligt detta direktiv är i fråga om värdepappersföretag underkastade den tystnadsplikt som åläggs i artikel 25 i direktiv 93/22/EEG och i fråga om kreditinstitut den förpliktelse som åläggs i artikel 12 i direktiv 77/780/EEG med ändring i direktiv 89/646/EEG.

ò ny

AVSNITT 2

Tillsyn

Artikel 37

1.         Artiklarna 124–132, 136 och 144 i direktiv [2000/12/EG] skall i tillämpliga delar gälla för tillsynen av värdepappersföretag enligt följande:

a)      Hänvisningar till artikel 6 i direktiv [2000/12/EG] skall betraktas som hänvisningar till artikel 5 i direktiv 2004/39/EG.

b)      Hänvisningar till artikel 22 och 123 i direktiv [2000/12/EG] skall betraktas som hänvisningar till artikel 34 i det här direktivet.

c)      Hänvisningar till artiklarna 44–52 i direktiv [2000/12/EG] skall betraktas som hänvisningar till artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG.

Om ett finansiellt moderholdingföretag i EU har både ett kreditinstitut och ett värdepappersföretag som dotterbolag, skall en behörig myndighet med ansvar för tillsyn av kreditinstitutet utses till att ansvara för den gruppbaserade tillsynen av de enheter som kontrolleras av det moderföretaget.

2.         Kraven enligt artikel 129.2 i direktiv [2000/12/EG] skall även gälla erkännande av institutens egna modeller i enlighet med bilaga V i detta direktiv.

Perioden för erkännande enligt första stycket skall vara sex månader.

ê 93/6/EEG Art. 9.4 (anpassad)

Artikel 38

1.         De behöriga myndigheterna i de olika medlemsstaterna skall nära samarbeta vid utförande av de åligganden som har angivits i detta direktiv, särskilt när investeringstjänster tillhandahålls genom fritt tillhandahållande av tjänster, eller genom etablering av filialer i en eller flera medlemsstater.

Myndigheterna skall på begäran förse varandra med alla upplysningar som kan underlätta tillsynen av kapitaltäckningen i värdepappersföretag och kreditinstitut och särskilt kontrollen av att de regler som fastställts i detta direktiv efterlevs.

2.         Alla upplysningar som utväxlas mellan behöriga myndigheter enligt detta direktiv är i fråga om värdepappersföretag underkastade den tystnadsplikt Ö enligt följande: Õ

a)      ÖFör värdepappersföretag sådan tystnadsplikt Õ som åläggs i artikel artiklarna 25 Ö 54 och 58 Õ i direktiv 93/22/EEG Ö 2004/39/EG Õ.

b)      och i fråga om Ö För Õ kreditinstitut den förpliktelse Ö sådan tystnadsplikt Õ som åläggs i artiklarna Ö 44–52 Õ 12 i direktiv 77/780/EEG med ändring i direktiv 89/646/EEG Ö i direktiv [2000/12/EG] Õ.

ò ny

Kapitel VII

Information

Artikel 39

De krav som anges i kapitel 5 i avdelning V i direktiv [2000/12/EG] skall gälla för värdepappersföretag.

ê 93/6/EEG (anpassad)

ÖKapitel VIII Õ

ÖAvsnitt 1 Õ

ò ny

Artikel 40

Vid beräkning av minimikapitalkraven för motpartsrisk enligt detta direktiv och för kreditrisk enligt direktiv [2000/12/EG], och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 1–6 i bilaga III i direktiv [2000/12/EG], skall exponeringar mot erkända värdepappersföretag i tredje land och exponeringar mot erkända finansiella institut eller börser behandlas som exponeringar mot institut.

Artikel 41

Senast den 31 december 2008 skall kommissionen granska och om så behövs se över behandlingen av motpartsrisk enligt bilaga II.

ê 93/6/EEG (anpassad)

ÖAvsnitt 2 Õ

ÖVerkställande befogenheter Õ

ê93/6/EEG Art. 10 (anpassad)

ð ny

Artikel 42

1.         I avvaktan på att ett ytterligare direktiv antas med bestämmelser som anpassar detta direktiv till den tekniska utvecklingen på nedan angivna områden skall rådet på förslag av kommissionen i enlighet med beslut 87/373/EEG med kvalificerad majoritet fatta beslut om de anpassningar som kan behövas enligt följande Ö Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 43.2 besluta i fråga om ändringar på följande områden: Õ

a)      Förtydligande av definitioner i artikel 2 Ö 3 Õ för att säkerställa likformig tillämpning av detta direktiv inom hela gemenskapen.

b)      Förtydligande av definitionerna i artikel 2 Ö 3 Õ för att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna.

c)      Ändring av de belopp för startkapital som föreskrivs i artiklarna 3 Ö 5–9 Õ och det belopp som avses i artikel 4.6 Ö 18.2 Õ för att ta hänsyn till utvecklingen på det ekonomiska och monetära området.

ðd)  Ändring av de kategorier av värdepappersföretag som anges i artikel 20.2 och 20.3 för att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna.ï

ðe)   Förtydligande av kraven i artikel 21 för att säkerställa likformig tillämpning av detta direktiv inom hela gemenskapen. ï

f)       Sammanjämkning av terminologin och formuleringen av definitioner i enlighet med kommande rättsakter om instituten och dithörande frågor.

ðg)   Ändring av de tekniska bestämmelserna i bilaga I–VII för att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna, riskberäkning, redovisningsnormer eller krav som anges i gemenskapslagstiftningen ï .

ò ny

Artikel 43

1.         Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2.         När det hänvisas till denna punkt skall kommittéförfarandet i artikel 5 i beslut 1999/468/EG tillämpas i enlighet med bestämmelserna i artikel 7.3 och artikel 8 i beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

ê 93/6/EEG (anpassad)

ÖAvsnitt 3 Õ

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

ê93/6/EEG Art. 11 (anpassad)

Artikel 11

1. Medlemsstaterna får auktorisera värdepappersföretag för vilka artikel 30.1 i direktiv 93/22/EEG gäller även om deras kapitalbas den dag detta direktiv börjar tillämpas ligger under de nivåer som anges i artikel 3.1 - 3.3 i det här direktivet. Därefter skall dock kapitalbasen i sådana värdepappersföretag uppfylla de villkor som har fastställts i artikel 3.5 - 3.8 i detta direktiv.

2. Utan hinder av vad som sägs i punkt 14 i bilaga 1 får medlemsstaterna fastställa ett krav avseende specifik risk för sådana obligationer som åsatts en vikt om 10 % enligt artikel 11.2 i direktiv 89/647/EEG som motsvarar hälften av det krav avseende specifik risk för en kvalificerad post med samma återstående löptid som en sådan obligation.

2. 98/31/EG Art. 1.6 (anpassad)

Artikel 1

Till och med den 31 december 2006 får medlemsstaterna bemyndiga sina institut att använda de minimifaktorer som anges i tabellen nedan i stället för de faktorer som anges i punkterna 13, 14, 17 och 18 i bilaga VII under förutsättning att instituten, enligt deras behöriga myndigheter

i)            har en betydande handel med råvaror och

ii)           har en diversifierad råvaruportfölj och

iii)          ännu inte har möjlighet att utnyttja egna modeller för att beräkna kapitalkrav för råvarurisk enligt bilaga VIII.

Tabell

|| Ädelmetaller (utom guld) || Basmetaller || Jordbruksprodukter || Övriga inbegripet energiprodukter

Grundfaktor (%) || 1.0 || 1.2 || 1.5 || 1.5

Överföringsfaktor (%) || 0.3 || 0.5 || 0.6 || 0.6

Restfaktor (%) || 8 || 10 || 12 || 15

Medlemsstaterna skall informera kommissionen om hur de använder denna artikel.

ò ny

Artikel 44

Artikel 152.1–6 i direktiv [2000/12/EG] skall i enlighet med artikel 2 och avsnitt 2 och 3 i kapitel V i det här direktivet gälla för värdepappersföretag som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt bilaga II i det här direktivet i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 84–89 i direktiv [2000/12/EG], eller som använder internmätningsmetoder enligt specifikationerna i artikel 105 i det direktivet för beräkning av kapitalkraven för operativ risk.

Artikel 45

Fram till och med den 31 december 2012 får medlemsstaterna tillämpa en procentsats på 15 % på verksamhetsgrenen ”handel och försäljning” på värdepappersföretag, vilkas relevanta indikator för denna verksamhetsgren uppgår till minst 50 % av summan av de relevanta indikatorerna för samtliga deras verksamhetsgrenar i enlighet med artikel 20 i detta direktiv och punkterna 2–8 i del 2 av bilaga X i direktiv [2000/12/EG].

ê93/6/EEG Art. 12 (anpassad)

ð ny

ÖAvsnitt 4 Õ

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 46

1.         Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom den tid som fastställts i direktiv 93/22/EEG artikel 31 andra stycket. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

1.         Medlemsstaterna skall senast den 31 december 2006 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2, 3, 11, 13, 17, 18, 19, 20, 22, 23, 24, 25, 29, 30, 33, 34, 35, 37, 39, 40, 42, 44, 45 och 47 samt bilagorna I, II, III, V och VII. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen samt en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 31 december 2006.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. ÖDe skall även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävts genom detta direktiv skall anses som hänvisningar till detta direktiv. Õ Närmare föreskrifter om hur sådana hänvisningar skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.         Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

ò ny

Artikel 47

1.         Artikel 152.7–12 i direktiv [2000/12/EG] skall i tillämpliga delar gälla i det här direktivet om inte annat följer av följande bestämmelser som skall gälla om valmöjligheten som avses i artikel 152.7 i direktiv [2000/12/EG] utnyttjas:

a)      Hänvisningar i punkt 6 i bilaga II till direktiv [2000/12/EG] skall ses som hänvisningar till direktiv 2000/12/EG i dess lydelse före det datum som anges i artikel 46.

b)      Punkt 4.1 i bilaga II skall tillämpas i dess lydelse före det datum som anges i artikel 46.

2.         Artikel 152.7 i direktiv [2000/12/EG] skall vid tillämpning av artiklarna 18 och 20 gälla i tillämpliga delar.

ê93/6/EEG Art. 13 (anpassad)

Artikel 13

Kommissionen skall så snart som möjligt tillställa rådet förslag till kapitalkrav i fråga om handel med råvaror, råvaruderivat och andelar i företag för kollektiva investeringar.

Rådet skall fatta beslut på grundval av kommissionens förslag senast sex månader innan detta direktiv börjar tillämpas.

ò ny

Artikel 48

Direktiv 93/6/EEG, ändrat genom de direktiv som anges i del A i bilaga VIII, skall upphöra att gälla, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B i bilaga VIII.

Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IX.

Artikel 49

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

ê93/6/EEG Art. 14 (anpassad)

ÖVERSYNSREGEL

Artikel 14

Inom tre år från den dag som avses i artikel 12 skall rådet på förslag av kommissionen granska och om så behövs se över detta direktiv i ljuset av de erfarenheter som har vunnits vid dess tillämpning och med beaktande av nyheter på marknaden och särskilt utvecklingen på internationella fora för tillsynsmyndigheter.

ê93/6/EEG Art. 15

Artikel 50

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den […]

På Europaparlamentets vägnar                     På rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

[…]                                                                […]

ê 93/6/EEG (anpassad)

ð ny

BILAGA I

ð BERÄKNING AV KAPITALKRAV FÖR ï POSITIONSRISK

INLEDNING Ö ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Õ

Nettning

1. Överskottet av ett instituts långa (korta) positioner i förhållande till dess korta (långa) positioner i samma aktie, skuldinstrument och konvertibla värdepapper och identiska finansiella terminer, optioner, köpoptioner och täckta köpoptioner skall utgöra dess nettopositioner i vart och ett av de olika instrumenten. Vid beräkning av nettopositionen skall de behöriga myndigheterna medge att positioner i derivatinstrument behandlas som positioner i det underliggande (eller uppgivna) värdepapperet eller värdepapperen i enlighet med vad som fastställts i punkt 4 och 7. Ett instituts innehav av egna skuldinstrument beaktas inte vid beräkning av den specifika risken i enlighet med punkt 14 Ö 14 Õ.

2. Nettning skall inte tillåtas mellan en konvertibel och en motstående position i det underliggande instrumentet om inte de behöriga myndigheterna använder en sådan metod att sannolikheten för att en viss konvertibel växlas in beaktas eller ställer kapitalkrav som motsvarar den förlust inväxlingen kan medföra.

3. Alla nettopositioner, oavsett om de är positiva eller negativa, måste dagligen räknas om till institutets rapportvaluta till rådande dagskurs innan de sammanräknas.

Särskilda instrument

ê 93/6/EG (anpassad)

è1 1 98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .1 a

4. Ränteterminer, FRAs och andra terminsåtaganden att köpa eller sälja räntebärande instrument skall behandlas som kombinerade långa och korta positioner. Positioner i långa ränteterminer behandlas sålunda som en kombination av ett lån med förfallodag den dag terminen skall fullgöras och ett innehav av en tillgång med en förfallodag som motsvarar den som gäller för det instrument eller det innehav som svarar mot ifrågavarande termin. På motsvarande sätt behandlas ett åtagande i fråga om framtida räntesatser (såld FRA) som en lång position med förfallodag som motsvarar avvecklingsdagen plus kontraktets löptid och en kort position med en förfallodag som motsvarar avvecklingsdagen. Både lånet och innehavet av tillgången skall tas upp i kolumnen för innehav av värdepapper utfärdade av centralregeringar Ö den första kategorin som anges Õ i tabell 1 i punkt 14 Ö 14 Õ för att kapitalkravet skall kunna beräknas mot bakgrund av den specifika risken för ränteterminer och FRAs. Ett terminsåtagande att köpa ett räntebärande instrument behandlas som en kombination av ett lån med förfallodag på fullgörandedagen och en lång (spot) position i det räntebärande instrumentet som sådant. Lånet förs i kolumnen för innehav av värdepapper utfärdade av centralregeringar Ö skall tas upp i den första kategorin som anges Õ i tabell 1 Ö i punkt 14 Õ i fråga om specifika risker och det räntebärande instrumentet under den kolumn i tabellen som är tillämplig för det. è1 --- ç

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .1 a (anpassad)

De behöriga myndigheterna får medge att kapitalkravet för en termin som omsätts på börsen sätts lika med den marginalsäkerhet som börsen kräver om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med terminen och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den termin som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga VIII.

Till och med den 31 december 2006 kan d De behöriga myndigheterna kan också medge att kapitalkravet för OTC-derivatkontrakt av den typ som avses i detta stycke och som är clearad av en av myndigheterna erkänd clearingsorganisation får sättas lika med den marginalsäkerhet som krävs av clearingorganisationen om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med derivatkontraktet, och att det är minst likvärdigt med det kapitalkrav för ifrågavarande kontrakt som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga VIII.

ê 93/6/EEG Art. 2.22

Vid tillämpning av denna punkt avser lång position ett innehav för vilket ett institut har fastställt den räntesats det skall erhålla vid någon tidpunkt i framtiden och kort position ett innehav för vilket det har fastställt den räntesats det skall betala vid någon tidpunkt i framtiden.

ê93/6/EEG

5. Optioner på räntesatser, räntebärande instrument, aktier, aktieindex, finansiella terminer, svappar och utländska valutor behandlas som om de vore positioner som till värdet motsvarade värdet av det underliggande instrument till vilken optionen hänvisar multiplicerat med optionens delta på det sätt som anges i denna bilaga. Nyssnämnda position får nettas mot motstående positioner i samma slag av underliggande värdepapper eller derivatinstrument. Det delta som används skall vara det som gäller för berörd börs, det som beräknats av de behöriga myndigheterna eller där sådant inte finns att tillgå eller vid optioner i OTC-handel det som beräknats av institutet självt under förutsättning att de behöriga myndigheterna är övertygade om att den beräkningsmetod institutet använder är rimlig.

De behöriga myndigheterna får emellertid även föreskriva att instituten skall beräkna sina delta med metoder som anges av de behöriga myndigheterna.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .1 b (anpassad)

De behöriga myndigheterna skall kräva att sSkyddsåtgärder Ö skall Õ vidtas mot övriga risker, förutom deltarisken, som sammanhänger med optioner. De behöriga myndigheterna får medge att kravet på säkerhet för en utfärdad, på börsen omsatt option sätts lika med den marginalsäkerhet som börsen kräver om de är helt övertygade att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med optionen och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den option som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga VIII. Till och med den 31 december 2006 kan dDe behöriga myndigheterna kan också medge att kapitalkravet för en OTC-option, som är clearad av en av myndigheterna erkänd clearingsorganisation får sättas lika med den marginalsäkerhet som krävs av clearingsorganisationen om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med optionen, och att den är minst likvärdig med det kapitalkrav för en OTC-option som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga VIII. Dessutom får de medge att kravet för en köpt option som omsätts på börsen eller en OTC-option är detsamma som det som gäller för det underliggande instrumentet dock med den begränsningen att därav härrörande krav inte överstiger optionens marknadsvärde. Kravet avseende en utfärdat OTC-option skall bestämmas i förhållande till det underliggande instrumentet.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .1 c

6. Köpoptioner som gäller skuldebrev och aktier skall behandlas på samma sätt som optioner enligt punkt 5.

ê93/6/EEG

7. Svappar behandlas vid beaktande av ränterisken på samma sätt som instrument i balansräkningen. En räntesvapp enligt vilken ett institut erhåller en rörlig ränta och betalar en fast ränta behandlas som likvärdig med en lång position i ett instrument med rörlig ränta med en löptid som motsvarar tiden till nästa gång räntan fastställs och en kort position i ett instrument med fast räntesats med samma löptid som den som gäller för svappen.

ò ny

8. För kreditderivat skall det nominella beloppet i kreditderivatavtalet användas, såvida inget annat uttryckligen anges. Vid beräkning av kapitalkraven för marknadsrisken för den part som tar på sig kreditrisken (“säljaren av skydd”), bestäms positionerna enligt följande:

En totalavkastningsswapp medför en lång position när det gäller den allmänna marknadsrisken för referensförpliktelsen och en kort position när det gäller den allmänna marknadsrisken för en statsobligation som tilldelas en riskvikt på 0 % i enlighet med bilaga VI i direktiv [2000/12/EG]. Det medför även en lång position när det gäller den specifika risken för referensförpliktelsen.

En kreditswapp medför inte någon position när det gäller den allmänna marknadsrisken. Vad gäller specifik risk skall institutet registrera en syntetisk lång position i en förpliktelse för referensenheten. Om premier eller räntor skall betalas inom ramen för produkten, skall dessa betalningsflöden framställas som nominella positioner i en statsobligation med den relevanta fasta eller rörliga räntesatsen.

En kreditlänkad obligation medför en lång position när det gäller den allmänna marknadsrisken för själva obligationen, i form av en ränteprodukt. Vad gäller specifik risk skapas en syntetisk lång position i en förpliktelse för referensenheten. Därutöver skapas en lång position när det gäller den specifika risken för emittenten.

En korg enligt principen om först att fallera ger upphov till en position motsvarande det nominella beloppet i en skuldförbindelse från varje referensgäldenär. Om det maximala belopp som kan utbetalas vid en kredithändelse understiger det kapitalkrav som framkommer enligt första meningen, får kapitalkravet för specifik risk sättas lika med detta maximibelopp.

En korg enligt principen om andra att fallera ger upphov till en position motsvarande det nominella beloppet i en skuldförbindelse från varje referensgäldenär utom en (den med det minsta kapitalkravet för specifik risk). Om det maximala belopp som kan utbetalas vid en kredithändelse understiger det kapitalkrav som framkommer enligt första meningen, får kapitalkravet för specifik risk sättas lika med detta belopp.

När en produkt i en kreditlänkad obligationskorg har ett kreditbetyg och uppfyller villkoren för en kvalificerad skuldpost, kan en enstaka lång position med emittentens specifika risk registreras istället för de specifika riskpositionerna för alla referensenheter.

En korgprodukt som ger proportionellt skydd medför en position i var och en av referensenheterna vad gäller den specifika risken, medan det samlade nominella kontraktsbeloppet fördelas på de olika positionerna efter hur stor del av det samlade nominella beloppet som varje exponering i referensenheten utgör. Om mer än en förpliktelse i en referensenhet kan väljas bestäms den specifika risken av den förpliktelse som har högst riskvikt. Kreditderivatkontraktets löptid används i stället för förpliktelsens löptid.

För den part som överför kreditrisken (köpare av skydd) fastställs positionerna som de omvända för säljaren av skydd, med undantag för en kreditlänkad obligation (som inte medför någon kort position vad gäller emittenten). Om det vid en viss tidpunkt föreligger en köpoption tillsammans med en step-up skall den tidpunkten betraktas som skyddets förfallodag. I fråga om kreditderivat av typen “n:te att fallera”, får köpare av skydd kvitta specifik risk mot n-1 av de underliggande tillgångarna (dvs. n-1 tillgångarna med den lägsta specifika risken).

ê 93/6/EEG (anpassad)

89. Dock får iInstitut som marknadsvärderar och beräknar ränterisken för sådana derivatinstrument som behandlas i punkterna 4–7 på grundval av nutidsvärdet på framtida betalningar får använda känslighetsmodellen för att beräkna de positioner som avses här ovan och får använda dem för obligationer, som amorteras under den återstående löptiden och inte genom en slutlig återbetalning av huvudfordran. Både modellen och institutets användning av den måste godkännas av de behöriga myndigheterna. Dessa modeller bör leda till positioner som har samma känslighet mot förändringar i räntenivån som det underliggande kassaflödet. Denna känslighet måste bedömas med beaktande av oberoende rörelser i de utvalda räntorna utmed avkastningskurvan med åtminstone en känslighetspunkt för var och en av de löptidsband som anges i tabell 2 i punkt 18 Ö 20 Õ. Positionerna ingår vid beräkning av kapitalkraven i enlighet med de bestämmelser som fastställts i punkterna 15-30 Ö 17–32 Õ .

910. Institut som inte använder modeller enligt punkt 8 Ö 9 Õ får i stället med de behöriga myndigheternas godkännande behandla såsom fullt avräkningsbara sådana positioner i derivatinstrument som omfattas av punkterna 4-7 och som åtminstone uppfyller följande villkor:

ia)     Positionerna har samma värde och är angivna i samma valuta.

iib)    Referensräntan (för positioner med rörlig ränta) respektive kupongen (för positioner med fast ränta) svarar väl mot varandra.

iiic)   Nästa tidpunkt för fastställande av ränta eller - vid positioner med fast räntekupong - återstående löptid överensstämmer enligt följande:

i)       Mindre än en månad framåt: samma dag,.

ii)      Mellan en månad och ett år framåt: skillnaden är högst sju dagar,.

iii)     Mer än ett år framåt: skillnaden är högst 30 dagar.

1011. Den som överför värdepapper eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till värdepapper i en repa och den som lånar ut värdepapper i ett värdepapperslån skall ta med dessa värdepapper vid beräkningen av sitt kapitalkrav enligt denna bilaga under förutsättning att sådana värdepapper uppfyller de villkor som fastställts i artikel 2.6.a Ö 11 Õ .

ê 93/6/EEG (anpassad)

11. Positioner i andelar i företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) är underkastade kapitalkraven i direktiv 89/647/EEG i stället för kraven för positionsrisker enligt denna bilaga.

Specifika och allmänna risker

12. Positionsrisken avseende ett omsatt räntebärande instrument eller en aktie (eller ett ränte- eller aktiederivat) skall delas upp i två komponenter vid beräkningen av kapitalkravet. Den första komponenten är den specifika riskdelen, som utgörs av risken för en prisförändring för instrumentet som beror på omständigheter hänförliga till den som utfärdat instrumentet eller, i fråga om ett derivatinstrument, den som utfärdat det underliggande instrumentet. Den andra komponenten skall täcka den allmänna risken, som utgörs av risken för en prisförändring som när det gäller ett omsatt räntebärande instrument eller räntederivat, beror på ändrad räntenivå, eller när det gäller en aktie eller ett aktiederivat, beror på en allmän rörelse på aktiemarknaden som inte är kopplad till någon särskild egenskap hos ett enskilt värdepapper.

OMSATTA RÄNTEBÄRANDE INSTRUMENT

13.       Institutet skall klassificera sina nNettopositioner Ö skall klassificeras Õ efter vilken valuta de är tecknade i och för varje valuta skall separat beräkna kapitalkravet beräknas separat mot allmänna och specifika risker.

Specifik risk

ê 93/6/EG (anpassad)

ð ny

14. Institutet skall föra in sina nettopositioner beräknade i enlighet med punkt 1 i respektive kategori i tabell 1 på grundval av deras återstående löptid och därefter multiplicera beloppen med angivna vikttal. Det skall addera de vägda positionerna (oavsett om de är långa eller korta) för att beräkna kapitalkravet mot specifika risker. ði handelslagret, beräknade i enlighet med punkt 1 i respektive kategori i tabell 1 på grundval av emittenten/gäldenären, extern eller intern kreditvärdering samt återstående löptid och därefter multiplicera beloppen med angivna vikttal. Det skall addera de vägda positionerna (oavsett om de är långa eller korta) för att beräkna kapitalkravet mot specifika risker. ï

ê93/6/EEG

Tabell 1

Värdepapper utfärdade av centralregeringar || Kvalificerade poster || Övriga poster

|| Upp till 6 månader || Mer än 6 upp till 24 månader || Över 24 månader ||

0,00 % || 0,25 % || 1,00 % || 1,60 % || 8,00 %

ò ny

Tabell 1

Värdepapper || Kapitalkrav för den specifika risken

Räntebärande värdepapper utfärdade eller garanterade av centralregeringar, utfärdade av centralbanker, internationella organisationer, multilaterala utvecklingsbanker eller medlemsstaters delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter som skulle få 0 % riskvikt enligt den reviderade schablonmetoden eller internmetoden. || 0 %

Räntebärande värdepapper utfärdade eller garanterade av centralregeringar, utfärdade av centralbanker, internationella organisationer, multilaterala utvecklingsbanker eller medlemsstaters delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter som skulle få 20 % eller 50 % riskvikt enligt den reviderade schablonmetoden. Andra kvalificerade värdepapper enligt definitionen i punkt 15 nedan. || 0,25 % (återstående löptid högst sex månader) 1,00 % (återstående löptid mer än sex månader och upp till 24 månader) 1,60 % (återstående löptid mer än 24 månader)

Övriga || 8.00%

15.       I punkt 14 avses följande med kvalificerade poster:

a)      Långa och korta positioner i tillgångar som är placerade på en nivå på kreditkvalitetsskalan som motsvarar ”investment grade” i det rangordningsförfarande som beskrivs i del 1, avsnitt 3, kapitel 2, avdelning V i direktiv [2000/12/EG].

b)      Långa och korta positioner i tillgångar som på grund av emittentens solvens har en sannolikhet för fallissemang som inte är högre än den för tillgångarna under a, enligt den metod som beskrivs i del 2, avsnitt 3, kapitel 2, avdelning V i direktiv [2000/12/EG].

c)      Långa och korta positioner i tillgångar för vilka det inte finns någon tillgänglig kreditvärdering av något utsett ratinginstitut och som uppfyller följande krav:

i)       De betraktas av det berörda institutet som tillräckligt likvida.

ii)      Deras placeringskvalitet är enligt institutets egen bedömning minst likvärdig med placeringskvaliteten för tillgångarna som anges under a.

iii)     De har noterats på åtminstone en reglerad marknad i någon medlemsstat eller vid en börs i ett tredje land som är erkänd av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten.

d)      De är, enligt de berörda myndigheternas bedömning, långa eller korta positioner i tillgångar som är emitterade av institut som omfattas av kapitalkraven i direktiv [2000/12/EG].

Det sätt på vilket instrumenten värderas skall granskas av de behöriga myndigheterna, som skall undanröja institutets bedömning om de anser att instrumenten har en alltför hög specifik risk för att utgöra kvalificerade poster.

16. De behöriga myndigheterna skall kräva att instituten tillämpar den maximala vikt som framgår av tabell 1 på sådana instrument som utgör en särskild risk på grund av emittentens otillräckliga solvens eller likviditet.

ê93/6/EEG

Allmän risk

a Löptidsgrundad

ê 93/6/EEG (anpassad)

1517. Förfarandet vid beräkning av det kapital som krävs för att täcka allmänna risker omfattar två grundläggande steg. Först viktas alla positioner med hänsyn till deras löptid på det sätt som förklaras i punkt 16 Ö 18 Õ för att beräkna det kapital som krävs för att täcka riskerna. Därefter får detta belopp minskas med den viktade positionen i motstående position om en sådan finns jämsides inom samma löptidsband. En nedsättning av kapitalkravet är också tillåten om de motstående viktade positionerna faller inom olika löptidsband varvid nedsättningens storlek skall bero dels på om de två positionerna hör till samma zon eller inte och dels på vilka zoner de hör till. Det finns sammanlagt tre zoner (grupper av löptidsband).

1618. Institutet skall hänföra sina nettopositioner till respektive löptidsband i kolumn två respektive tre i tabell 2, som anges i punkt 18 Ö 20 Õ. Det skall göra detta på grundval av återstående löptid i fråga om instrument med fast räntesats och på grundval av den tid som återstår till dess att räntesatsen nästa gång skall fastställas i fråga om de instrument för vilka räntesatsen kan ändras före den slutliga förfallodagen. Det skall även göra åtskillnad mellan skuldinstrument med en räntekupong på 3 procent eller mer och sådana med en räntekupong på mindre än 3 procent och hänföra dem till kolumn två respektive kolumn tre i tabell 2. Det skall därefter multiplicera var och en av dem med det vikttal som för löptidsbandet i fråga anges i kolumn fyra i tabell 2.

ê93/6/EEG

1719. Institutet skall därefter beräkna summan av de viktade långa positionerna och summan av de viktade korta positionerna i varje löptidsgrupp. Summan av viktade långa positioner som motsvaras av viktade korta positioner i en viss löptidsgrupp utgör den avstämda viktade positionen i den gruppen medan återstående långa eller korta positioner utgör den icke avstämda viktade positionen i samma grupp. Summan av avstämda viktade positioner i alla grupper beräknas sedan.

1820. Institutet skall beräkna summan av icke avstämda viktade långa positioner för de grupper som ingår i var och en av zonerna i tabell 2 för att erhålla den icke avstämda viktade långa positionen för varje zon. På motsvarande sätt beräknas den icke avstämda viktade korta positionen i den zonen som summan av de icke avstämda viktade korta positionerna för varje grupp i zonen. Den del av den icke avstämda viktade långa positionen för en viss zon som motsvaras av de icke avstämda viktade korta positionerna i samma zon utgör den avstämda viktade positionen i den zonen. Den del av den icke avstämda viktade långa eller icke avstämda viktade korta positionen för en zon som inte på angivet sätt kan avstämmas helt utgör den icke avstämda viktade positionen i den zonen.

Tabell 2

Zon || Löptidsband || Vikttal (i %) || Antagen ränteförändring (i %)

Kupong med 3 % eller mer ränta || Kupong med mindre än 3 % ränta

Ett || 0 ≤ 1 månad || 0 ≤ 1 månad || 0,00 || —

> 1 ≤ 3 månader || > 1 ≤ 3 månader || 0,20 || 1,00

> 3 ≤ 6 månader || > 3 ≤ 6 månader || 0,40 || 1,00

> 6 ≤ 12 månader || > 6 ≤ 12 månader || 0,70 || 1,00

Två || > 1 ≤ 2 år || > 1,0 ≤ 1,9 år || 1,25 || 0,90

> 2 ≤ 3 år || > 1,9 ≤ 2,8 år || 1,75 || 0,80

> 3 ≤ 4 år || > 2,8 ≤ 3,6 år || 2,25 || 0,75

Tre || > 4 ≤ 5 år || > 3,6 ≤ 4,3 år || 2,75 || 0,75

> 5 ≤ 7 år || > 4,3 ≤ 5,7 år || 3,25 || 0,70

> 7 ≤ 10 år || > 5,7 ≤ 7,3 år || 3,75 || 0,65

> 10 ≤ 15 år || > 7,3 ≤ 9,3 år || 4,50 || 0,60

> 15 ≤ 20 år || > 9,3 ≤ 10,6 år || 5,25 || 0,60

> 20 år || > 10,6 ≤ 12,0 år || 6,00 || 0,60

|| > 12,0 ≤ 20,0 år || 8,00 || 0,60

|| > 20 år || 12,50 || 0,60

ê 93/6/EG (anpassad)

1921. Beloppet av den icke avstämda viktade långa respektive korta positionen i zon 1 som motsvaras av den icke avstämda viktade korta respektive långa positionen i zon 2 beräknas därefter. Detta belopp benämns i punkt 23 Ö 25 Õ den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och 2. Motsvarande beräkning görs därefter med avseende på den del av den icke avstämda viktade positionen i zon 2 som återstår och den icke avstämda viktade positionen i zon 3 för att beräkna den avstämda viktade positionen mellan zon 2 och 3.

2022. Institutet får om det så önskar vända på beräkningsordningen i punkt 19 Ö 21 Õ så att det beräknar den avstämda viktade positionen mellan zon 2 och zon 3 innan det beräknar motsvarande position mellan zon 1 och zon 2.

ê 93/6/EEG (anpassad)

2123. Återstoden av den icke avstämda viktade positionen i zon 1 avstäms därefter mot det som återstår av sådan i zon 3 sedan denna avstämts mot zon 2 för att erhålla den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och 3.

2224. Återstående positioner efter de tre avstämningsberäkningar som anges i punkt 19-21 Ö 21–23 Õ läggs därefter samman.

2325. Institutets kapitalkrav beräknas som summan av följande belopp:

a)           10 % av de avstämda viktade positionerna i alla löptidsgrupper

b)           40 % av den avstämda viktade positionen i zon 1.

c)           30 % av den avstämda viktade positionen i zon 2.

d)           30 % av den avstämda viktade positionen i zon 3.

e)           40 % av den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och 2 och mellan zon 2 och 3 (se punkt 19 Ö 21 Õ).

f)            150 % av den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och 3.

g)           100 % av återstående icke avstämda viktade positioner.

b Durationsgrundad

2426. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får medge att ett institut i allmänhet eller ett visst institut använder ett system för beräkning av kapitalkravet mot allmän risk avseende omsatta skuldinstrument som återspeglar instrumentets löptid i stället för det system som anges i punkt 15-23 Ö 17–25 Õ under förutsättning att institutet gör detta konsekvent.

ê 93/6/EG (anpassad)

2527. I ett sådant system Ö som avses i punkt 26 Õ skall institutet utgå från marknadsvärdet för varje instrument med fast räntesats och därefter beräkna dess avkastning fram till förfallodagen vilket ger den underförstådda diskonteringsräntan för instrumentet i fråga. I fråga om instrument med rörlig räntesats skall institutet utgå från marknadsvärdet för varje instrument och därefter beräkna dess avkastning under antagande att huvudfordran förfaller vid den tidpunkt då räntesatsen nästa gång kan ändras.

ê93/6/EEG

2628. Institutet skall därefter beräkna den modifierade löptiden för varje skuldinstrument på grundval av följande formel modifierad löptid = ((löptid (D))/(1 + r))

D || = || ((∑t = 1m((t Ct)/((1 + r)t)))/(∑t = 1m((Ct)/((1 + r)t))))

där

R || = || avkastning fram till förfallodagen (se punkt 25)

Ct || = || kontantbetalning vid tidpunkt t

M || = || total förfallotid (se punkt 25).

2729. Institutet skall därefter föra varje skuldinstrument till respektive zon i tabell 3 med ledning av den modifierade löptiden för varje instrument.

Tabell 3

Zon || Modifierad löptid (år) || Antagen ränteförändring (i %)

Ett || > 0 ≤ 1,0 || 1,0

Två || > 1,0 ≤ 3,6 || 0,85

Tre || > 3,6 || 0,7

2830. Institutet skall därefter beräkna den löptidsviktade positionen för varje instrument genom att multiplicera dess marknadspris med dess modifierade löptid och den antagna förändringen av räntesatsen för instrument med just den modifierade löptiden (se kolumn tre i tabell 3).

2931. Institutet skall beräkna sina löptidsviktade långa och sina löptidsviktade korta positioner inom varje zon. Summan av de förra avstämda mot de senare inom varje zon utgör den avstämda löptidsviktade positionen i den zonen.

ê 93/6/EEG (anpassad)

Institutet skall därefter beräkna den icke avstämda löptidsviktade positionen för varje zon. Det skall därefter tillämpa det förfarande som har fastställts för icke avstämd viktad position i punkt 19–22 Ö 21–24 Õ.

ê 93/6/EG

3032. Institutets kapitalkrav beräknas som summan av följande belopp:

a)           2 % av den avstämda löptidsviktade positionen i varje zon.

b)           40 % av den avstämda löptidsviktade positionen mellan zon 1 och zon 2 och mellan zon 2 och zon 3.

c)           150 % av den avstämda löptidsviktade positionen mellan zon 1 och 3.

d)           100 % av återstående icke avstämda löptidsviktade positioner.

AKTIER

3133. Institutet skall beräkna summan av alla sina långa nettopositioner och av alla sina korta nettopositioner enligt punkt 1. Summan av dessa två belopp utgör institutets totala bruttoposition. Skillnaden mellan dem utgör dess totala nettoposition.

Specifik risk

ê93/6/EEG

ð ny

32.34ðInstitutet skall beräkna summan av alla sina långa nettopositioner och av alla sina korta nettopositioner enligt punkt 1.ï Det Institutet skall multiplicera sin totala bruttoposition med 4 % för att beräkna sitt kapitalkrav till täckande av specifika risker.

ê 93/6/EG (anpassad)

3335. Utan hinder av innehållet i punkt 35 Ö Med avvikelse från punkt 34 Õ får de behöriga myndigheterna medge att kapitalkravet till täckande av specifika risker är 2 % i stället för 4 % för aktieportföljer som uppfyller följande villkor:

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .1 b (anpassad)

ia)          Aktierna får inte ha utgivits av en emittent som enbart utgivit omsatta skuldinstrument som för tillfället är föremål för 8-procentskravet i tabell 1 i punkt 14 eller är föremål för ett lägre krav enbart på grund av att de är garanterade eller på grund av att säkerhet har ställts.

ê93/6/EEG

iib)         Aktierna måste ha bedömts såsom mycket likvida av de behöriga myndigheterna enligt objektiva bedömningsgrunder.

ê 93/6/EEG (anpassad)

iiic)        Ingen enskild position får utgöra mer än 5 % av värdet av institutets hela aktieportfölj.

Dock ÖSåvitt avser c Õ får de behöriga myndigheterna godkänna enskilda positioner upp till 10 % under förutsättning att summan av sådana positioner inte överstiger 50 % av portföljen.

ê93/6/EEG

Allmän risk

3436. Kapitalkravet för ett institut till täckande av allmän risk utgörs av dess totala nettoposition multiplicerat med 8 %.

Aktieindexterminer

ê 93/6/EEG (anpassad)

3537. Aktieindexterminer, deltaviktade motsvarigheter till optioner och aktieindex benämns här nedan sammanfattningsvis aktieindexterminer. Dessa kan fördelas på positioner i vart och ett av däri ingående aktier. Dessa positioner får behandlas som underliggande positioner av aktierna i fråga. De får sålunda Ö och får Õ under förutsättning av de behöriga myndigheternas godkännande nettas mot motstående positioner i de underliggande instrumenten som sådana, förutsatt att de behöriga myndigheterna godkänner det.

ê93/6/EEG

3638. De behöriga myndigheterna skall se till att alla institut som nettat sina positioner i ett eller flera av de aktieslag som utgör en aktieindextermin mot en eller flera positioner i aktieindexterminen som sådan har tillräckligt kapital för att täcka den förlustrisk som beror på att terminens värde inte varierar på precis samma sätt som värdena på däri ingående aktier. De skall göra detta även om ett institut har motstående positioner i aktieindexterminer som inte är identiska med avseende på förfallotidpunkt eller sammansättning eller bäggedera.

ê 93/6/EEG (anpassad)

3739. Utan hinder av Ö Med avvikelse från Õ innehållet i punkterna 35 och 36 Ö 37 och 38 Õ skall aktieindexterminer som omsätts på börsen och – enligt de behöriga myndigheternas uppfattning – utgör brett diversifierade index, åläggas ett kapitalkrav mot allmän risk på 8 % men inget kapitalkrav mot specifik risk. Sådana aktieindexterminer ingår i beräkningen av den totala nettopositionen enligt punkt 31 Ö 33 Õ men beaktas inte vid beräkningen av den totala nettopositionen enligt samma punkt.

ê93/6/EEG

3840. Om en aktieindextermin inte fördelas på underliggande positioner behandlas den som om den vore en enskild aktie. Dock kan den specifika risken för en sådan aktie lämnas utan avseende om aktieterminen i fråga omsätts på en börs och enligt de behöriga myndigheternas uppfattning utgör ett brett diversifierat index.

GARANTIGIVNING VID EMISSIONER

ê 93/6/EEG (anpassad)

3941. I fall av garantigivning vid emissioner av aktier och räntebärande instrument får de behöriga myndigheterna medge ett institut rätt att använda följande förfarande vid beräkning av kapitalkravet. För det första skall det beräkna sina nettopositioner genom att göra avdrag med de positioner som tecknats eller garanterats av tredje man på grund av uttryckligt avtal. För det andra skall det reducera sina nettopositioner med följande reduktionsfaktorer Ö reduktionsfaktorerna i tabell 4. Õ

Tabell 4

– arbetsdag 0: || 100 %

– arbetsdag 1: || 90 %

– arbetsdag 2 till 3: || 75 %

– arbetsdag 4: || 50 %

– arbetsdag 5: || 25 %

– efter arbetsdag 5: || 0 %.

ê93/6/EEG

Arbetsdag 0 är den arbetsdag då institutet blir ovillkorligen bundet att motta en viss kvantitet av värdepapper till ett överenskommet pris.

För det tredje skall det beräkna sitt kapitalkrav med ledning av de sålunda reducerade, garanterade positionerna.

De behöriga myndigheterna skall se till att institutet har tillräckligt kapital för täckande av den förlustrisk som föreligger mellan tidpunkten för ursprungligt åtagande och arbetsdag 1.

ò ny

KAPITALKRAV FÖR SPECIFIK RISK AVSEENDE POSITIONER I HANDELSLAGRET SOM ÄR SÄKRADE GENOM KREDITDERIVAT

42. Skydd genom kreditderivat skall medges enligt principerna i punkt 43–46.

43. Fullt medgivande skall ges när värdet av de två elementen alltid utvecklas i motsatt riktning och i ungefär samma omfattning. Detta är fallet i någon av följande två situationer:

a)      De två elementen består av helt identiska instrument.

b)      En lång avistaposition är säkrad genom en totalavkastningsswapp (eller omvänt) där referensförpliktelsen exakt matchar de underliggande exponeringarna (dvs. avistapositionen). Själva swappen kan ha en annan löptid än den underliggande exponeringen.

I dessa fall bör det inte tillämpas kapitalkrav för specifik risk på någon sida av positionen.

44. En avräkning på 80 % tillämpas när värdet av de två elementen alltid utvecklas i motsatt riktning och det finns en exakt överensstämmelse mellan referensinstrumentet, löptiden för såväl referensinstrumentet som kreditderivatet och valutan som använts för den underliggande exponeringen. Dessutom bör kreditderivatkontraktets huvudegenskaper inte medföra att kreditderivatets prisförändring väsentligt skiljer sig från avistapositionens prisförändring. I den mån transaktionen medför en risktransferering tillämpas en avräkning på 80 % av den specifika risken på den sida av transaktionen som har högst kapitalkrav, medan kraven för specifika risker på den andra sidan skall vara noll.

45. Partiellt medgivande skall ges när värdet av de två elementen vanligen utvecklas i motsatt riktning. Detta är fallet i följande situationer:

a)      Positionen täcks av punkt 43 b men det råder obalans i tillgångar mellan referensfordran och den underliggande exponeringen. Positionerna uppfyller dock följande krav:

i)       Referensfordran rankas jämsides eller efter den underliggande skulden.

ii)      Den underliggande fordran och referensfordran avser samma gäldenär och det finns rättsligt bindande korsvisa klausuler om förfall eller påskyndad återbetalning.

b)      Positionen täcks av punkt 43 a eller 44 men det råder obalans i valuta eller löptid mellan kreditriskskyddet och den underliggande tillgången (valutaobalanser bör ingå i den normala redovisningen av valutakursrisken enligt bilaga III).

c)      Positionen täcks av punkt 44 men det råder obalans i tillgångar mellan avistapositionen och kreditderivatet. I kreditderivatdokumentationen ingår dock den underliggande tillgången bland fordringarna (som kan levereras).

I vart och ett av dessa fall skall kapitalkraven för den specifika risken inte läggas till på varje sida av transaktionen. I stället skall enbart det högre av de två kapitalkraven användas.

46. I samtliga fall som inte omfattas av punkt 45 skall kapitalkrav för specifik risk fastställas mot båda sidor av positionen.

Kapitalkostnader i handelslagret för företag för kollektiva investeringar (fondföretag)

47. Kapitalkraven för positioner i företag för kollektiva investeringar (fondföretag) som uppfyller villkoren i artikel 11 för behandling av kapital i handelslagret skall beräknas i enlighet med metoderna i punkterna 48–56.

48. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i detta avsnitt skall positionerna i fondföretag omfattas av ett kapitalkrav för positionsrisk (allmän och specifik) på 32 %. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkt 3 i i bilaga III eller punkt 13 v i bilaga skall positionerna i fondföretagen omfattas av ett kapitalkrav för positionsrisk (allmän och specifik) och valutakursrisk på högst 40 % i fall där den modifierade guldbehandling som beskrivs i de punkterna används.

49. Instituten får fastställa kapitalkraven för positioner i fondföretag som uppfyller kraven i punkt 51 med hjälp av metoderna i punkterna 53–56.

50. Om inget annat anges skall nettning inte tillåtas mellan ett fondföretags underliggande investeringar och andra positioner som innehas av institutet.

ALLMÄNNA KRITERIER

51. De allmänna godtagbara urvalskriterierna för användning av metoderna i punkterna 53–56 för fondföretag, utarbetade av företag som är övervakade eller har sitt säte inom gemenskapen, är följande:

a)      Fondföretagets prospekt eller motsvarande dokument skall innefatta

i)       de kategorier av tillgångar som fondföretaget har tillstånd att investera i,

ii)      om investeringsbegränsningar tillämpas, relevanta gränsvärden och metoder för att beräkna dem,

iii)     om hävstångsmetoder är tillåtna, den maximala hävstångsnivån, och

iv)     om OTC-finansderivat eller transaktioner av repotyp är tillåtna, en policy för att begränsa motpartsrisken som uppstår till följd av dessa transaktioner.

b)      Verksamheten i fondföretaget skall rapporteras i en halvårs- och en helårsrapport för att göra det möjligt att bedöma tillgångar och skulder, inkomster och transaktioner under rapporteringsperioden.

c)      Andelarna/aktierna i fondföretagen kan lösas in i kontanter, från företagets tillgångar, dagligen och på begäran av innehavaren.

d)      Investeringarna i fondföretaget skall vara skilda från tillgångarna som tillhör företagets ledning.

e)      Det investerande institutet skall göra en tillfredsställande riskbedömning av fondföretaget.

52. Fondföretag från tredje land kan komma ifråga om kraven i punkt 51 a–e i uppfylls, under förutsättning att institutets behöriga myndighet godkänner detta.

SPECIFIKA METODER

53. Om institutet dagligen får kännedom om de underliggande investeringarna i fondföretaget, kan institutet granska dessa underliggande investeringar för att beräkna kapitalkraven för positionsrisker (allmänna och specifika) för dessa positioner i enlighet med metoderna i denna bilaga, eller om tillstånd har beviljats, i enlighet med metoderna i bilaga V. Enligt denna metod skall positioner i fondföretaget behandlas som positioner i fondföretagets underliggande investeringar. Nettning är tillåten mellan positioner i de underliggande investeringarna i fondföretagen och andra positioner som innehas av institutet så länge institutet har tillräckligt många enheter så att inlösen/upprättande kan ske i utbyte mot de underliggande investeringarna.

54. Instituten får beräkna kapitalkraven för positionsrisken (allmän och specifik) för positioner i fondföretag i enlighet med metoderna i denna bilaga, eller i enlighet med metoderna i bilaga V om tillstånd har beviljats, för hypotetiska positioner som motsvarar de positioner som är nödvändiga för att reproducera sammansättning och resultat av det externt genererade indexet eller den fasta korgen av aktier eller räntebärande värdepapper som avses i a, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)      Syftet med det fondföretagets mandat är att reproducera sammansättningen och resultaten av ett externt genererat index eller en fast korg av aktier eller räntebärande värdepapper.

b)      Det kan under en period på minst sex månader klart fastställas en korrelation på minst 0,9 mellan fondföretagets dagliga prisförändring och det index eller den aktiekorg eller de räntebärande värdepapper det följer. Korrelation betyder i detta sammanhang korrelationskoefficienterna mellan den dagliga avkastningen av den börsnoterade fonden och det index eller den aktiekorg eller de räntebärande värdepapper som den följer.

55. Om institutet inte dagligen får kännedom om de underliggande investeringarna i fondföretaget, får institutet beräkna kapitalkraven för positionsrisker (allmänna och specifika) i enlighet med metoderna i denna bilaga, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)      Det antas att fondföretaget först investerar i exponeringsklasserna med de högsta kapitalkraven för positionsrisker (allmänna och specifika) tills dess att den maximala gränsen är nådd, och därefter fortsätter att i fallande ordning investera i de efterföljande exponeringsklasserna tills dess att den maximala totala investeringsgränsen är nådd. Positionen i fondföretaget behandlas som direkt ägande i den hypotetiska positionen.

b)      Instituten tar hänsyn till den maximala indirekta exponering de kan uppnå genom att ta in positioner med hävstångseffekt genom fondföretaget när de beräknar sina kapitalkrav för positionsrisken. Detta görs genom att positionen i fondföretaget ökas proportionellt upp till den maximala exponeringen mot de underliggande investeringarna, som kommer från investeringsmandatet.

c)      Skulle kapitalkravet för positionsrisker (allmänna och specifika) enligt denna metod överskrida det som anges i punkt 48 skall taket för kapitalkravet läggas på den nivån.

56. Institut får använda sig av en tredje part för att enligt de metoder som anges i denna bilaga beräkna och rapportera kapitalkravet för positionsrisker (allmänna och specifika) för positioner i fondföretag som faller inom ramen för punkterna 53 och 55, förutsatt att beräkningens och rapportens riktighet kan säkerställas på lämpligt sätt.

ê 93/6/EEG (anpassad)

BILAGA II

ÖBERÄKNING AV KAPITALKRAV FÖRÕ AVVECKLINGS- OCH MOTPARTSRISK

AVVECKLING/LEVERANSRISK

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .2 a

1. Vid transaktioner i vilka räntebärande instrument, aktier och råvaror (utom repor och omvända repor och utlåning och lån av värdepapper eller råvaror) inte är avvecklade efter den överenskomna leveransdagen skall ett institut beräkna den prisskillnad det riskerar. Denna utgörs av skillnaden mellan överenskommet pris för det räntebärande instrumentet, aktien eller råvaran ifråga och dess aktuella marknadsvärde om skillnaden skulle kunna medföra en förlust för institutet. Prisskillnaden skall multipliceras med tillämplig faktor i kolumn A i tabellen i punkt 2 för att beräkna kapitalkravet.

ê 93/6/EEG (anpassad)

2. Utan hinder av innehållet i Ö Med avvikelse från Õ punkt 1 får ett institut efter de behöriga myndigheternas prövning beräkna sitt kapitalkrav genom att multiplicera det överenskomna priset för varje affär som inte är avvecklad mellan fem och fyrtiofem arbetsdagar efter förfallodagen med respektive faktor i kolumn B i tabell 1 en nedan. Från och med 46:e arbetsdagen efter förfallodagen skall kapitalkravet sättas till 100 % av den prisskillnad institutet riskerar att drabbas av i enlighet med kolumn A Ö i tabell 1 Õ .

Ö Tabell 1 Õ

Antal arbetsdagar efter avtalad avvecklingsdag || Kolumn A (%) || Kolumn B (%)

5 — 15 || 8 || 0.5

16 — 30 || 50 || 4.0

31 — 45 || 75 || 9.0

46 eller fler || 100 || se punkt 2

MOTPARTSRISK

òny

3. Ett institut skall vara skyldigt att reservera kapital för motpartsrisker som uppstår av exponeringar på grund av följande:

a)      Ofullständiga transaktioner (free deliveries)

b)      OTC-derivat och kreditderivat.

c)      Repor, omvända repor, utlåning eller lån av värdepapper eller råvaror som grundas på värdepapper eller råvaror i handelslagret.

d)      Risker i form av avgifter, provision, ränta, utdelning och marginalsäkerhet på börsomsatta derivatkontrakt som varken omfattas i denna bilaga eller i bilaga 1 eller dras från kapitalbasen enligt artikel 13.2 d och som är direkt hänförliga till de poster som ingår i handelslagret.

4. För detta ändamål skall ofullständiga transaktioner anses ha skett om institutet har erlagt betalning för värdepapper eller råvaror innan det har erhållit dem, eller om det har levererat värdepapper eller råvaror innan det har erhållit betalning för dem samt, vid gränsöverskridande handel, om en dag eller flera dagar har förflutit efter det att betalningen eller leveransen ägde rum.

5. Med förbehåll för punkterna 6–9 skall exponeringsvärden och riskvägda exponeringsbelopp för sådana exponeringar beräknas i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 3, kapitel 2, avdelning V i direktiv [2000/12/EG], varvid hänvisningar till kreditinstitut i det avsnittet skall anses som hänvisningar till institut, hänvisningar till moderkreditinstitut som hänvisningar till moderinstitut och tillhörande begrepp tolkas i överensstämmelse därmed.

6. Vid tillämpning av punkt 5 gäller följande:

Bilaga IV till direktiv [2000/12/EG] skall anses vara ändrad så att orden "och kreditderivat” läggs till efter punkt 3 d.

Bilaga III till direktiv [2000/12/EG] skall anses vara ändrad så att följande läggs till efter tabell 1a:

För att beräkna den eventuella framtida exponeringen för kreditrisk när det gäller kreditderivat i form av totalavkastningsswappar och kreditswappar skall instrumentets nominella belopp multipliceras med följande procentsatser:

Om referensskulden är sådan att den skulle vara en kvalificerad post enligt bilaga I om den gav upphov till direkt exponering för institutet: 5 % _

Om referensskulden är sådan att den inte skulle vara en kvalificerad post enligt bilaga I om den gav upphov till direkt exponering för institutet: 10 %.

När det gäller en kreditswapp kan emellertid ett institut, vars exponering på grund av denna swapp är en lång position i den underliggande posten, använda en sats på 0 % för den eventuella framtida exponeringen för kreditrisk, såvida denna kreditswapp inte omfattas av en likvidationsklausul vid insolvens i den enhet vars exponering till följd av swappen utgör en kort position i den underliggande posten, även om den underliggande posten inte drabbats av fallissemang.”

När kreditderivatet ger skydd enligt principen n:te att fallera i en korg av underliggande skulder, är frågan om vilken av de ovan föreskrivna procentsatserna som ska tillämpas avhängig av om den skuld i korgen som har den n:te sämsta kreditkvaliteten skulle anses vara kvalificerad eller ej i den betydelse som avses i Annex I om den innehades av institutet.

7. Vid tillämpning av punkt 5 får instituten vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp inte använda den fullständiga metoden för finansiella säkerheter enligt del 3, punkterna 25–30 i bilaga VIII till direktiv [2000/12/EG] i fråga om godkännande av effekterna av finansiella säkerheter.

8. Vid tillämpning av punkt 5 får, när det gäller repor och värdepappers- eller råvarulån, alla finansiella instrument och råvaror som kan ingå i handelslagret godkännas som godtagbar säkerhet. För exponeringar till följd av OTC-derivat som förtecknats i handelslagret får råvaror som kan ingå i handelslagret också godkännas som godtagbar säkerhet. När sådana finansiella instrument eller råvaror lånas ut, säljs eller tillhandahålls respektive lånas, köps eller tas emot som säkerhet eller på något annat sätt inom ramen för en sådan transaktion, skall vid beräkning av volatilitetsjusteringar sådana instrument och råvaror behandlas på samma sätt som aktier utanför huvudindexet på en erkänd börs.

9. Vid tillämpning av punkt 5 gäller i samband med godkännande av ramavtal om nettning som täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsdrivna transaktioner, kommer nettning fördelad på positionerna i eller utanför handelslagret endast att erkännas när nettade transaktionerna uppfyller följande villkor:

a)      Alla transaktioner marknadsvärderas dagligen.

b)      Alla poster som lånas ut, säljs eller tillhandahålls respektive lånas, köps eller tas emot som led i transaktionerna kan erkännas som godtagbara finansiella säkerheter enligt del 3, avsnitt 3, kapitel 2 i avdelning V i direktiv [2000/12/EG] utan tillämpning av punkt 8 i denna bilaga.

10. När ett kreditderivat i handelslagret utgör en del av en intern säkring och kreditriskskyddet är erkänt enligt direktiv [2000/12/EG], skall ingen motpartsrisk anses uppstå på grund av positionen i kreditderivatet.

11. Kapitalkravet skall vara 8 % av de sammanlagda riskvägda exponeringsbeloppen.

ê93/6/EEG

Ofullständiga transaktioner (Free deliveries)

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .2 b

3.1. 3.1 Ett institut skall vara skyldigt att reservera kapital för motpartsrisker om

i)            det har erlagt betalning för värdepapper eller råvaror innan det har erhållit dem eller det har levererat värdepapper eller råvaror innan det har erhållit betalning för dem, och

              ii)

ii)           vid gränsöverskridande handel en dag eller fler har förflutit efter det att betalningen eller leveransen ägde rum.

3.2. Kapitalkravet utgör 8 % av värdet av de värdepapper, råvaror eller kontanta medel institutet har att fordra multiplicerat med det riskvikttal som är tillämpligt för ifrågavarande motpart.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .2 c

Repor och omvända repor och utlåning och lån av värdepapper eller råvaror

4.1. Vad gäller repor och utlåning av värdepapper eller råvaror som grundas på sådana värdepapper eller råvaror som ingår i handelslagret skall institutet beräkna skillnaden mellan marknadsvärdet för värdepapperen eller råvarorna och det belopp institutet har lånat respektive marknadsvärdet för den erhållna säkerheten om denna skillnad är positiv. Vad gäller omvända repor och lån av värdepapper eller råvaror skall institutet beräkna skillnaden mellan det belopp som institutet lånat ut eller säkerhetens marknadsvärde och marknadsvärdet av de värdepapper eller råvaror det har mottagit, om denna skillnad är positiv.

ê93/6/EEG

De behöriga myndigheterna skall vidta åtgärder för att se till att överskjutande säkerhet är godtagbar.

Dessutom får de behöriga myndigheterna medge att instituten inte låter summan av överskjutande säkerhet ingå i de beräkningar som beskrivs i de första två meningarna i denna punkt om värdet av den överskjutande säkerheten garanteras på ett sådant sätt att den som gör överföringen alltid kan vara säker på att den överskjutande säkerheten kommer att återställas till denne om hans motpart inte kan fullgöra sina förpliktelser.

Upplupen ränta ingår i beräkningen av marknadsvärdet av belopp som har lånats ut eller lånats och av säkerheten.

4.2. Kapitalkravet är 8 % av det belopp som har framräknats i enlighet med punkt 4.1 multiplicerat med det riskvikttal som är tillämpligt för ifrågavarande motpart.

OTC-derivat

ê98/33/EG Art. 3.2

5. För att beräkna kapitalkravet för sina OTC-derivat skall instituten tillämpa bilaga II till direktiv 89/647/EEG. Den riskviktning som skall gälla för de berörda motparterna bestäms i enlighet med artikel 2.9 det här direktivet.

Till och med den 31 december 2006 får medlemsstaternas behöriga myndigheter från tillämpningen av metoderna i bilaga II undanta OTC-kontrakt som clearats av clearingorganisationer som utgör rättslig motpart och alla deltagare som dagligen ställer full säkerhet för den exponering de utsätter clearingorganisationen för, vilken täcker både löpande exponering och eventuell framtida exponering. Berörda myndigheter måste vara övertygade om att den ställda säkerheten ger samma grad av skydd som säkerheter som uppfyller bestämmelserna i artikel 6.1 a.7 i direktiv 89/647/EEG och att risken för att clearingorganisationens exponering överstiger marknadsvärdet på ställda säkerheter elimineras. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om hur de använder sig av denna möjlighet.

ê93/6/EEG

ÖVRIGT

6. Kapitalkraven i direktiv 89/647/EEG skall gälla för sådana risker i form av avgifter, provision, ränta, utdelning och marginalsäkerhet på börsomsatta terminer eller optioner som varken omfattas i denna bilaga eller i bilaga 1 eller dras från kapitalbasen enligt punkt 2 d i bilaga 5 och som är direkt hänförliga till de poster som ingår i handelslagret.

De riskvikttal som skall tillämpas för de berörda motparterna bestäms i enlighet med artikel 2.9 i det här direktivet.

ê 93/6/EEG (anpassad)

BILAGA III

Ö BERÄKNING AV KAPITALKRAV FÖR Õ VALUTAKURSRISK

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .3 a (anpassad)

1. Om summan av den totala nettopositionen i valuta och nettopositionen i guld hos ett institut beräknade i enlighet med förfarandet nedan Ö i punkt 2 Õ överstiger 2 % av dess sammanlagda kapitalbas skall summan av dess nettoposition i valuta och dess nettoposition i guld multipliceras med 8 % för att beräkna kapitalbaskravet mot valutakursrisk.

Till och med den 31 december 2004 kan de behöriga myndigheterna tillåta instituten att beräkna sina kapitalbaskrav genom att multiplicera det belopp med vilket summan av den totala nettopositionen i valuta och nettopositionen i guld överstiger 2 % av dess sammanlagda kapitalbas med 8 %.

ê 93/6/EEG (anpassad)

2. En tvåstegsmetod skall tillämpas för Ö beräkning av kapitalkrav för valutakursrisker Õ .

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .3 b (anpassad)

32.1. För det första beräknas institutets öppna nettoposition i varje valutaslag (inklusive rapportvalutan) och i guld.

Denna Ö öppna nettoposition Õ position består av summan av följande (positiva eller negativa) poster:

-a)     Nettopositionen avista (dvs. alla tillgångsposter minus alla skuldposter inklusive upplupen ränta i ifrågavarande valuta eller, vad gäller guld, nettopositionen avista i guld).

-b)     Nettoterminspositionen (dvs. alla tillgodohavanden minus alla belopp som skall betalas på grundval av terminsaffärer med valuta och guld inklusive valuta- och guldterminer och kapitalbeloppet i valutaswappar som inte inberäknas i avistapositionen).

-c)     Oåterkalleliga garantier (och jämförbara instrument) som med visshet kommer att behöva infrias och för vilken sannolikt återbetalning inte kommer att ske.

-d)     Framtida nettointäkter och nettoutgifter som ännu inte har uppstått men som är helt säkrade (enligt det rapporterande institutets bedömning och med förhandsgodkännande av de behöriga myndigheterna; nettointäkter och nettoutgifter som ännu inte bokförts men som redan är helt säkrade genom terminsaffärer i utländsk valuta får inräknas här). Bedömningen skall göras konsekvent.

-e)     Motsvarigheten till nettodeltat (eller deltabaserat) för det samlade innehavet av optioner i utländsk valuta och i guld.

-f)     Marknadsvärdet av övriga optioner (dvs. inte avser utländsk valuta eller guld).

Positioner som ett institut avsiktligt har skaffat för att säkra sig mot kursförändringars negativa påverkan på kapitalbasen får undantas från beräkningen av öppna nettopositioner i valuta. Sådana positioner bör vara av en art som inte är avsedd att omsättas eller av strukturell beskaffenhet och uteslutandet av dem och varje förändring av villkoren för att utesluta dem kräver de behöriga myndigheternas medgivande. Samma behandling får på samma villkor som ovan tillämpas på ett instituts positioner som är hänförliga till poster som redan har dragits av vid beräkningen av kapitalbasen.

òny

Vid sådan beräkning som avses i första stycket skall i fråga om fondföretag de aktuella valutapositionerna för fondföretaget tas med i beräkningen. Instituten får använda sig av tredje parts rapporter om valutapositionerna i fondföretaget i de fall rapportens riktighet kan säkerställas på lämpligt sätt. Om ett institut inte är medvetet om valutapositionerna i fondföretaget skall man utgå ifrån att fondföretaget har investerat i valuta upp till den högsta tillåtna gränsen och instituten skall, för positioner i handelslagret, ta hänsyn till den maximala indirekta exponeringen de kan uppnå genom att ta in positioner med hävstångseffekt genom fondföretaget när de beräknar sina kapitalkrav för valutakursrisken. Detta görs genom att positionen i fondföretaget ökas proportionellt upp till den maximala exponeringen mot de underliggande investeringarna, som kommer från investeringsmandatet. Fondföretagets antagna valutaposition skall behandlas som en separat valuta i enlighet med behandlingen av investeringar i guld, dock med den skillnaden att om inriktningen på fondföretagets investeringar är känd, kan den samlade långa positionen läggas till den samlade, långa öppna valutapositionen och den samlade korta positionen läggas till den samlade, korta öppna valutapositionen. Ingen nettning mellan sådana positioner är tillåten före beräkningen.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .3 b

3.2 De behöriga myndigheterna har frihet att medge ett institut rätt att använda nettodagsvärdet vid beräkning av den öppna nettopositionen i varje valuta och i guld.

ê93/6/EEG

è1 1 98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .3 c

è1 42.2. För det andra omräknas korta och långa nettopositioner i varje valuta förutom rapportvalutan och den långa eller korta nettopositionen i guld till rapportvalutan efter avistakursen. ç De adderas därefter var för sig för att ge summan av korta positioner respektive summan av långa nettopositioner. Den högre av dessa två belopp utgör institutets totala nettoposition i utländsk valuta.

ê 93/6/EEG (anpassad)

53. Utan hinder av Ö Med avvikelse från Õ punkterna 1-4 Ö och 2 Õ och i avvaktan på ytterligare samordning får de behöriga myndigheterna föreskriva eller tillåta att instituten i stället använder andra Ö följande Õ förfaranden vid tillämpningen av denna bilaga.

ê 93/6/EEG (anpassad)

63.1. För det första får dDe behöriga myndigheterna får medge instituten lägre kapitalkrav till täckande av positioner i nära sammanhängande valutor än de krav som skulle bli följden av tillämpning av punkterna 1-4 Ö och 2 Õ . De behöriga myndigheterna får därvid behandla två valutor som nära sammanhängande endast om sannolikheten för att en förlust – beräknad på basis av dagliga växelkursuppgifter för de föregående tre eller fem åren – kommer att uppstå på lika stora motstående positioner i de båda valutorna under de närmast följande tio arbetsdagarna och som är 4 % eller mindre av värdet av den avstämda positionen i fråga (värderad i rapportvalutan) är åtminstone 99 % om en observationsperiod på 3 år används eller 95 % om en observationsperiod på 5 år används. Kapitalbaskravet för den avstämda positionen i två nära sammanhängande valutor är 4 % multiplicerat med värdet av den avstämda positionen. Kapitalkravet för ej avstämda positioner i nära sammanhängande valutor och alla positioner i övriga valutor är 8 % multiplicerat med det högre beloppet av antingen nettosumman avkorta eller nettosumman av långa positioner i dessa valutor efter det att den avstämda positionen i nära sammanhängande valutor undantagits.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .3 d (anpassad)

7. För det andra får de behöriga myndigheterna till och med den 31 december 2004 medge att instituten tillämpar en annan metod i stället för den som beskrivits i punkterna 1-6 vid tillämpningen av denna bilaga. Det kapitalkrav som följer av denna metod måste vara tillräckligt för att överstiga 2 % av den öppna nettopositionen som den beräknas i punkt 4 och, på grundval av en analys av växelkursförändringar under alla rullande perioder om tio arbetsdagar under de föregående tre åren, överstiga den sannolika förlusten minst 99 % av tiden.

Den andra metod som beskrivs i denna punkt får användas endast på följande villkor:

i)            Beräkningsformeln och korrelationskoefficienterna skall fastställas av behöriga myndigheter på grundval av deras analys av växelkursförändringar.

ii)           De behöriga myndigheterna skall regelbundet se över korrelationskoefficienterna mot bakgrund av utvecklingen på valutamarknaderna.

ê 93/6/EEG (anpassad)

83.2. För det tredje får dDe behöriga myndigheterna får medge att instituten undantar positioner i valutor som är föremål för juridiskt bindande överenskommelser mellan regeringar för begränsning av förändringar i förhållande till andra valutor som omfattas av samma överenskommelse från tillämpningen av de metoder som beskrivs i punkterna 1 – 7 Ö1, 2 och 3.1 Õ . Instituten skall beräkna sin avstämda position i sådana valutor och underkasta dem ett kapitalkrav som inte är lägre än hälften av den högsta tillåtna kursvariation som fastställts i ifrågavarande avtal mellan regeringar i fråga om de berörda valutorna. Icke avstämda positioner i sådana valutor behandlas på samma sätt som andra valutor.

Utan hinder av innehållet i Ö Med avvikelse från Õ första stycket får de behöriga myndigheterna tillåta att kapitalkravet för avstämda positioner i sådana medlemsstaters valutor som deltar i andra etappen i den europeiska monetära unionen sätts till 1,6 % av värdet av sådana avstämda positioner.

ê 93/6/EEG (anpassad)

9. De behöriga myndigheterna skall underrätta rådet och kommissionen om de metoder de eventuellt föreskriver eller tillåter i fråga om punkterna 6 - 8.

10. Kommissionen skall till rådet lämna en rapport om de metoder som avses i punkt 9 och där så behövs med beaktande av den internationella utvecklingen föreslå en mer harmoniserad behandling av valutakursrisken.

ê93/6/EEG

114. Nettopositioner för sammansatta valutor får fördelas på däri ingående valutor efter gällande kvoter.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 (anpassad)

BILAGA VIII Ö IV Õ

Ö BERÄKNING AV KAPITALKRAV FÖR Õ RÅVARURISK

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5

1. Varje position i råvaror eller råvaruderivat skall uttryckas i termer av standardiserade måttenheter. Avistapriset på varje råvara skall uttryckas i rapportvalutan.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 (anpassad)

2. Positioner i guld eller guldderivat skall anses vara föremål för valutakursrisk och behandlas i enlighet med bilaga III eller bilaga VIII, i tillämpliga delar, för att beräkna marknadsrisk.

3. Såvitt avser denna bilaga får positioner som innebär ren lagerfinanisering uteslutas endast vid beräkningen av råvarurisk.

4. De ränte- och valutakursrisker som inte omfattas av andra bestämmelser i denna bilaga skall ingå i beräkningen av allmän risk för omsatta räntebärande instrument och i beräkningen av valutakursrisk.

5. När den korta positionen förfaller före den långa positionen skall instituten också gardera sig mot den risk för likviditetsbrist som kan förekomma på vissa marknader.

6. Såvitt avser punkt 19 skall ett instituts nettoposition i varje råvara vara lika med överskottet av ett instituts långa (korta) positioner i förhållande till dess korta (långa) positioner i samma råvara och i identiska råvaruterminer och optioner.

De behöriga myndigheterna skall medge att positioner i derivatinstrument behandlas som positioner i den underliggande råvaran enligt punkterna 8-10.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5

7. De behöriga myndigheterna kan anse följande positioner som positioner i samma råvara:

-a)          Positioner i olika underkategorier av råvaror i de fall där underkategorierna kan levereras istället för varandra.

              och

-b)          Positioner i likartade råvaror om det klart kan fastställas att korrelationen i prisrörlighet, över en period om minst ett år, mellan dessa år är minst 0,9.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5

Särskilda instrument

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 (anpassad)

8. Råvaruterminer och andra terminsåtaganden att köpa eller sälja enskilda råvaror skall inordnas i måttsystemet som nominella belopp uttryckta i den gängse måttenheten och åsätts en löptid med hänvisning till förfallodagen.

De behöriga myndigheterna får medge att kapitalkravet för en termin som omsätts på börsen sätts lika med den marginalsäkerhet som börsen kräver om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med terminen och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den termin som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod egna modeller som beskrivs i bilaga VIII.

Till och med den 31 december 2006 kan dDe behöriga myndigheterna kan också medge att kapitalkravet för ett råvaruderivat grundat på OTC-kontrakt av den typ som avses i detta stycke och som är clearad av en av myndigheterna erkänd clearingsorganisation får sättas lika med den marginalsäkerhet som krävs av clearingorganisationen om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med derivatkontraktet, och att det är minst likvärdigt med det kapitalkrav för ifrågavarande kontrakt som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga VIII.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 (anpassad)

9. Råvaruswappar där transaktionens ena sida är ett fast pris och den andra är det löpande marknadspriset skall inordnas i löptidsmetoden Ö enligt punkterna 13–18 Õ som en serie positioner lika med värdet på kontraktets tänkta nominella belopp, där varje position motsvarar en betalning på swappen och placeras in i en löptidsgrupp i tabellen i punkt 13 i överensstämmelse med detta Ö 1 Õ . Positionerna är långa positioner om institutet betalar ett fast pris och erhåller rörligt pris och korta positioner om institutet erhåller ett fast pris och betalar ett rörligt pris.

Råvaruswappar där transaktionens båda sidor är i olika råvaror placeras i relevanta kategorier i löptidsmetoden.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 (anpassad)

10. Optioner på råvaror eller på råvaruderivat skall behandlas som om de vore positioner vars värde motsvarar det underliggande värdet som optionen hänför sig till multiplicerat med dess delta vid tillämpning av denna bilaga. De senare nämnda positionerna får nettas mot motstående positioner i samma slag av underliggande råvara eller råvaruderivat. Det delta som används skall vara det som gäller för berörd börs, det som beräknats av de behöriga myndigheterna eller, där inget av dessa finns att tillgå eller vid OTC-optioner, det som beräknats av institutet självt, under förutsättning att de behöriga myndigheterna är övertygade om att den beräkningsmetod institutet använder är rimlig.

De behöriga myndigheterna får emellertid även föreskriva att instituten skall beräkna sina delta med metoder som anges av de behöriga myndigheterna.

De behöriga myndigheterna skall kräva att sSkyddsåtgärder Ö skall Õ vidtas mot övriga risker, förutom deltarisken, som sammanhänger med råvaruoptioner.

De behöriga myndigheterna får medge att kravet för en utfärdad, på börsen omsatt råvaruoption sätts lika med den marginalsäkerhet som börsen kräver, om de är helt övertygade att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med optionen och att den är minst likvärdig med kapitalkravet för den option som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga VIII.

Till och med den 31 december 2006 kan dDe behöriga myndigheterna kan också medge att kapitalkravet för en OTC-råvaruoption, som är clearad av en av myndigheterna erkänd clearingsorganisation får sättas lika med den marginalsäkerhet som krävs av clearingsorganisationen om de är helt övertygade om att denna marginalsäkerhet ger ett riktigt mått på den risk som är förenad med optionen, och att den är minst likvärdig med det kapitalkrav för en OTC-option som följer av en beräkning enligt den metod som anges nedan i denna bilaga eller enligt den metod med egna modeller som beskrivs i bilaga VIII.

Dessutom får de medge att kravet för en köpt råvaruoption som omsätts på börsen eller en OTC-råvaruoption är detsamma som det som gäller för den underliggande råvaran, dock med den begränsningen att därav härrörande krav inte överstiger optionens marknadsvärde. Kravet avseende en utfärdad OTC-option skall bestämmas i förhållande till den underliggande råvaran.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 (anpassad)

11. Köpoptioner baserade på råvaror skall behandlas på samma sätt som sådana råvaruoptioner enligt Ö som avses i Õ punkt 10.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5

12. De som överför råvaror eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror i en repa och den som lånar ut råvaror i ett avtal om råvarulån skall ta med sådana råvaror vid beräkningen av sitt kapitalkrav enligt denna bilaga.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 (anpassad)

a) Löptidsmetoden

13. Institutet skall använda en särskild löptidsmetod för varje råvara i överensstämmelse med följande tabell 1. Alla positioner i en viss råvara och alla positioner som betraktas som positioner i samma råvara enligt punkt 7 ovan skall föras till respektive löptidsband. Fysiska lager skall föras till första löptidsbandet.

Ö Tabell 1 Õ

Löptidsband (1) || Spridningsfaktor (i %) (2)

0 ≤ 1 månad || 1,50

> 1 ≤ 3 månader || 1,50

> 3 ≤ 6 månader || 1,50

> 6 ≤ 12 månader || 1,50

> 1 ≤ 2 år || 1,50

> 2 ≤ 3 år || 1,50

> 3 år || 1,50

14. Behöriga myndigheter får tillåta att positioner som enligt punkt 7 ovan är eller betraktas som positioner i samma råvara avräknas och förs till respektive löptidsband på nettobasis för Ö följande: Õ

-a)        pPositioner i kontrakt som förfaller samma dag.

och

-b)          pPositioner i kontrakt som förfaller inom tio dagar från varandra, om kontrakten omsätts på marknader som har dagliga leverenstidpunkter.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5

15. Institutet skall därefter beräkna summan av de långa positionerna och summan av de korta positionerna i varje löptidsband. Summan av långa (korta) positioner som motsvaras av korta (långa) positioner i ett visst löptidsband utgör den avstämda positionen i den gruppen medan återstående långa eller korta positioner utgör den icke avstämda positionen i samma band.

16. Den del av den icke avstämda långa (korta) positionen i ett visst löptidsband som motsvaras av den icke avstämda korta (långa) positionen i ett högre löptidsband utgör den avstämda positionen mellan två löptidsband. Den del av den icke avstämda långa eller icke avstämda korta positionen som inte kan avstämmas på detta sätt utgör den icke avstämda positionen.

17. Institutets kapitalkrav för varje råvara skall beräknas på grundval av den relevanta löptidsmetoden som summan av följande:

ia)          Summan av de avstämda långa och korta positionerna, multiplicerad med relevant grundfaktor enligt kolumn 2 i tabellen i punkt 13 för varje löptidsband och med råvarans avistapris.

iib)         Den avstämda positionen mellan två löptidsband för varje löptidsband dit en icke avstämd position överförs, multiplicerad med 0,6 % (överföringsfaktor) och med råvarans avistapris.

iiic)        Återstående icke avstämda positioner multiplicerade med 15 % (restfaktor) och med råvarans avistapris.

18. Institutets totala kapitalkrav för råvarurisker skall beräknas som summan av de kapitalkrav som beräknas för varje råvara enligt punkt 17.

b) Förenklad metod

19. Institutets kapitalkrav för varje råvara beräknas som summan av:

ia)          15% av nettopositionen, lång eller kort, multiplicerad med råvarans avistapris, och

iib)         3% av bruttopositionen, lång samt kort, multiplicerad med råvarans avistapris.

20. Institutets totala kapitalkrav för råvarurisker skall beräknas som summan av de kapitalkrav som beräknas för varje råvara enligt punkt 19.

ê 93/6/EEG Art. 11a (anpassad)

Öc) Utökad löptidsmetod Õ

Till och med den 31 december 2006 får medlemsstaterna Ö De behöriga myndigheterna får Õ bemyndiga sina instituten att använda de minimifaktorer som anges i tabellen nedan i stället för de faktorer som anges i punkterna 13, 14, 17 och 18 i bilaga VII under förutsättning att instituten, enligt deras behöriga myndigheterna

a)      har en betydande handel med råvaror,

b)      har en diversifierad råvaruportfölj, och

c)      ännu inte har möjlighet att utnyttja egna modeller för att beräkna kapitalkrav för råvarurisk enligt bilaga Ö V Õ VIII.

Tabell 2

|| Ädelmetaller (utom guld) || Bas­metaller || Jordbruksprodukter || Övriga inbegripet energiprodukter

Grundfaktor (%) || 1,0 || 1,2 || 1,5 || 1,5

Överförings­faktor (%) || 0,3 || 0,5 || 0,6 || 0,6

Restfaktor (%) || 8 || 10 || 12 || 15

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 (anpassad)

è1 98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 ändrad genom rättelse i EGT L 248, 8.9.1998, s. 20

BILAGA VIII

ÖANVÄNDNING AV Õ EGNA MODELLER Ö FÖR BERÄKNING AV KAPITALKRAV Õ

1. De behöriga myndigheterna får, om inte annat följer av villkoren i denna bilaga, medge att institut vid beräkning av sina kapitalkrav för positionsrisk, valutakursrisk och/eller råvarurisk använder sina egna riskhanteringsmodeller i stället för, eller tillsammans med, de metoder som beskrivs i bilagorna I, III och VII Ö IV Õ. I varje enskilt fall krävs ett uttryckligt godkännande från den behöriga myndigheten för användning av modeller för övervakning av kapitalsituationen.

2. Den behöriga myndigheten skall ge sitt godkännande endast om den är övertygad om att institutets riskhanteringssystem är sunt och genomförs med integritet och att i synnerhet följande kvalitativa normer uppfylls:

ia)     Den egna riskberäkningsmodellen skall vara väl integrerad i institutets dagliga riskhanteringsprocess och utgöra grunden för rapportering om institutets riskexponering till institutets högsta ledning.

iib)    Institutet skall ha en enhet för riskkontroll som är fristående från de affärsdrivande handelsenheterna och rapporterar direkt till institutets högsta ledning. Enheten skall vara ansvarig för att utforma och genomföra institutets riskhanteringssystem. Den skall utarbeta och analysera dagliga rapporter om resultaten av riskberäkningsmodellen och om lämpliga åtgärder som skall vidtas avseende begränsningar i handeln.

iiic)   Institutets styrelse och högsta ledning skall ta aktiv del i riskkontrollprocessen, och de dagliga rapporter som utarbetas av riskkontrollenheten skall ses över på en ledningsnivå med tillräckliga befogenheter för att kunna genomdriva minskningar såväl i de positioner som enskilda handlare tar som i institutets totala riskexponering.

ivd)   Institutet skall ha tillräckligt många anställda som har kunskaper i användningen av avancerade modeller inom områdena handel, riskkontroll, revision och affärsadministration (back-office).

ve)    Institutet skall ha fastställt förfaranden för övervakning och säkerställande av att en rad skriftligt fastlagda interna riktlinjer för och kontroller av om riskberäkningssystemets funktion i sin helhet efterlevs.

vif)    Institutets modell skall ha en dokumenterad historia av rimlig noggrannhet i sina riskberäkningar.

viig)  Institutet skall ofta genomföra ett rigoröst påfrestningstest och resultaten därav skall ses över av högsta ledningen och återspeglas i de riktlinjer och limiter som den fastställer.

viiih) Institutet skall, som ett led i sin regelbundna interna revision, genomföra en fristående översyn av sitt riskberäkningssystem.

Denna översyn Ö Översynen Õ Ö som avses i punkt h i första stycket Õ skall inbegripa både de affärsdrivande handelsenheternas och den fristående riskkontrollenhetens verksamhet. Åtminstone en gång om året skall institutet se över sin riskhanteringsprocess i dess helhet.

Vid denna översyn skall man beakta följande:

-a)     Hur ändamålsenlig dokumentationen från riskhanteringssystemet och ‑processen är samt riskkontrollenhetens organisation.

-b)     Integreringen av marknadsriskberäkningen i den dagliga riskhanteringen och integriteten i informationssystemet för riskhanteringen.

-c)     Vilket förfarande institutet använder för att godkänna riskvärderingsmodeller och värderingssystem som används av personalen inom handelsavdelningar och affärsadministrationsavdelningar.

-d)     Omfattningen av de marknadsrisker som kan iakttas genom riskberäkningsmodellen och valideringen av betydande förändringar i riskberäkningsprocessen.

-e)     Graden av riktighet och fullständighet i positionsuppgifter, graden av riktighet och lämplighet i antaganden om volatilitet och korrelation samt riktigheten i värdering och beräkningar av riskkänslighet.

-f)     Vilken kontrollmetod som institutet använder för att utvärdera konsistens, aktualitet och tillförlitlighet i informationskällor som används för egna modeller, inbegripet dessa informationskällors oberoende.

         och

- g)    Vilken kontrollmetod som institutet använder för att utvärdera «back-testing» som utförs för att bedöma modellens riktighet.

3. Institutet skall övervaka modellens riktighet och prestanda genom att använda ett program för «back-testing». Denna kontroll skall för varje bankdag ge en jämförelse mellan det värde på risk (value-at-risk) som genereras è1 av institutets modell för portföljens positioner vid dagens slut och dagsförändringen av portföljens värde ç vid slutet av påföljande bankdag.

De behöriga myndigheterna skall granska institutets förmåga att företa sådan «back-testing» med avseende på både faktiska och hypotetiska förändringar i portföljens värde. «Back-testing» med avseende på hypotetiska förändringar är baserad på en jämförelse mellan portföljens värde vid dagens slut och, under antagande om oförändrade positioner, dess värde vid slutet av påföljande dag. De behöriga myndigheterna skall kräva att institutet vidtar lämpliga åtgärder för att förbättra sitt «back-testing»-program i de fall det anses bristfälligt.

4. För att beräkna kapitalkraven för den specifika risk som finns i innehav av räntebärande instrument och aktier i handelslagret får de behöriga myndigheterna medge att ett instituts egna modell används, om modellen uppfyller villkoren nedan i denna bilaga och dessutom Ö uppfyller följande krav: Õ

-a)     Den förklarar den historiska prisvariationen i portföljen.

-b)     Den fångar upp koncentrationen i fråga om omfattning och förändring av portföljens sammansättning.

-c)     Den är robust mot ogynnsamma marknadsbetingelser.

-d)     Den utvärderas genom «back-testing» i syfte att uppskatta om den specifika risken fångas upp på ett riktigt sätt. Om de behöriga myndigheterna medger att denna «back-testing» utförs på grundval av relevanta underportföljer måste dessa väljas på ett konsekvent sätt.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5

5. Institut som använder egna modeller som inte erkänns enligt punkt 4 skall åläggas ett särskilt kapitalkrav för den specifika risken beräknad enligt bilaga I.

6. Vid tillämpning av punkt 10 ii skall resultatet av institutets egna beräkningar ökas genom att multipliceras med en faktor på minst 3.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 (anpassad)

7. Multiplikationsfaktorn skall ökas med en plusfaktor mellan 0 och 1 i överensstämmelse med följande tabell Ö 1 Õ beroende på det antal överskridanden som konstaterats genom institutets «back-testing» under de närmast föregående 250 bankdagarna. De behöriga myndigheterna skall kräva att instituten på ett konsekvent sätt beräknar överskridanden på grundval av «back-testing» av antingen faktiska eller hypotetiska förändringar i portföljens värde. Ett överskridande är den en-dags-förändring i portföljens värde som överskrider det motsvarande en-dags-värde på risk (value-at-risk)-mått som genererats av institutets modell. För att bestämma plusfaktorn skall antalet överskridanden bedömas åtminstone kvartalsvis.

Ö Tabell 1 Õ

Antal överskridanden || Plusfaktor

Färre än 5 || 0,00

5 || 0,40

6 || 0,50

7 || 0,65

8 || 0,75

9 || 0,85

10 eller fler || 1,00

De behöriga myndigheterna kan i enskilda fall och på grund av en speciell situation avstå från kravet på att öka multiplikationsfaktorn med plusfaktorn enligt tabellen ovan Ö 1 Õ om institutet på ett tillfredsställande sätt för de behöriga myndigheterna har påvisat att en sådan ökning är omotiverad och att modellen i grunden är sund.

Om det genom upprepade överskridanden påvisas att modellen inte är tillräckligt exakt skall de behöriga myndigheterna återkalla godkännandet av modellen eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen snarast förbättras.

För att ge de behöriga myndigheterna möjlighet att kontinuerligt övervaka plusfaktorns lämplighet skall institution snarast och under alla omständigheter senast inom fem arbetsdagar underrätta de behöriga myndigheterna om alla överskridanden som konstateras med deras «back-testing»-program och som i enlighet med ovanstående tabell skulle medföra en ökning av en plusfaktor.

8. Om institutionens modell godkänns av de behöriga myndigheterna i enlighet med punkt 4 för att beräkna kapitalkraven för en specifik risk skall institutet öka sitt kapitalkrav som beräknas i enlighet med punkterna 6, 7 och 10 genom ett extra kapitalkrav som antingen motsvarar

ia)          andelen specifik risk i «value-at-risk»-måttet som urskilts i enlighet med riktlinjerna för tillsyn, eller, enligt institutets val,

iib)         «value-at-risk»-måtten för underportföljer med positioner i räntebärande instrument och aktier som innehåller en specifik risk.

Institut som använder valmöjlighet ii Ö b Õ måste redovisa hur deras underportfölj är uppbyggd på förhand och bör inte förändra den utan de behöriga myndigheternas medgivande.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5

9. De behöriga myndigheterna får avstå från kravet på extra kapitalkrav enligt punkt 8, om institutet kan visa att dess modell i linje med överenskommen internationell standard på ett riktigt sätt fångar upp också risken för oförutsedda händelser och risken för fallissemang («event risk and default risk») i fråga om innehavet av räntebärande instrument och aktier i handelslagret.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 (anpassad)

10. Alla institut skall uppfylla ett kapitalkrav som uppgår till det som är högst av

ia)          föregående dags «value-at-risk»-värde som beräknats enligt de riktlinjer som anges i denna bilaga, och

iib)         medelvärdet av de dagliga «value-at-risk»-måtten beräknat på de närmast föregående 60 bankdagarna multiplicerat med de faktorer som omnämns i punkt 6 justerade med den faktor som omnämns Ö avses Õ i punkt 7.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5

11. Följande miniminorm skall gälla vid beräkning av riskerat värde, «value-at-risk»:

ia)          Åtminstone daglig beräkning av riskerat värde, «value-at-risk».

iib)         Ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall.

iiic)        En innehavsperiod motsvarande tio dagar.

ivd)        En faktisk historisk observationsperiod på minst ett år utom då en kortare observationsperiod är motiverad på grund av en betydande ökning i prisvolatiliteten.

ve)         Uppdatering av dataunderlaget var tredje månad.

12. De behöriga myndigheterna skall kräva att modellen på ett korrekt sätt tar med alla väsentliga prisrisker på optioner eller på optionsliknande positioner och att andra risker som inte tas med i modellen täcks tillräckligt av kapitalbasen.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 (anpassad)

13. De behöriga myndigheterna skall kräva att rRiskberäkningsmodellen Ö skall Õ fångar upp tillräckligt antal riskfaktorer, beroende på institutets aktivitetsnivå på respektive marknad, Ö och i synnerhet följande: Õ

Åtminstone följande bestämmelser skall följas:

ÖRänterisk Õ

i)          I fråga om ränterisk skall rRiskberäkningssystemet skall inneomfatta en uppsättning riskfaktorer som motsvarar räntorna i varje valuta i vilken institutet har räntekänsliga positioner, vare sig dessa är i eller utanför balansräkningen. Institutet skall basera sina avkastningskurvor på någon vedertagen metod. När det gäller väsentlig ränteriskexponering i de viktigaste valutorna och på de viktigaste marknaderna skall avkastningskurvan delas upp i minst sex löptidssegment för att fånga upp variationer i räntornas volatilitet utmed avkastningskurvan. Riskberäkningssystemet måste även fånga upp den risk som är förknippad med ej fullständigt korrelerade rörelser mellan olika avkastningskurvor.

ÖValutakursrisk Õ

ii)         I fråga om valutakursrisk skall rRiskberäkningssystemet skall omfatta riskfaktorer som hänför sig till guld och de enskilda utländska valutorna som institutets positioner är denominerade i.

òny

I fråga om fondföretag skall de aktuella valutapositionerna för fondföretaget tas med i beräkningen. Instituten får använda sig av tredje parts rapporter om valutapositionerna i fondföretaget när rapportens riktighet kan säkerställas på lämpligt sätt. Om ett institut inte är medvetet om valutapositionerna i fondföretaget skall man utgå ifrån att fondföretaget har investerat upp till den högsta tillåtna gränsen och instituten skall, för positioner i handelslagret, ta hänsyn till den maximala indirekta exponeringen de kan uppnå genom att ta in positioner med hävstångseffekt genom fondföretaget när de beräknar sina kapitalkrav för valutakursrisken. Detta görs genom att positionen i fondföretaget ökas proportionellt upp till den maximala exponeringen mot de underliggande investeringarna från investeringsmandatet. Fondföretagets antagna valutaposition skall behandlas som en separat valuta i enlighet med behandlingen av investeringar i guld. Om inriktningen på fondföretagets investeringar är känd, kan dock den samlade långa positionen läggas till den samlade, långa öppna valutapositionen och den samlade korta positionen läggas till den samlade, korta öppna valutapositionen. Ingen nettning mellan sådana positioner är tillåten före beräkningen.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5 (anpassad)

Ö Aktierisk Õ

(iii)       För aktierisk skall rRiskberäkningssystemet skall tillämpa en särskild riskfaktor åtminstone för var och en av de aktiemarknader där institutet har väsentliga positioner.

ÖRåvarurisk Õ

iv)        För råvarurisk skall rRiskberäkningssystemet skall tillämpa en särskild riskfaktor åtminstone för var och en av de råvaror där institutet har väsentliga positioner. Riskberäkningssystemet skall dessutom fånga upp risken i ej fullständigt korrelerade rörelser mellan likartade men ej identiska råvaror och även exponering för förändringar i terminspriser som uppstår till följd av bristande överensstämmelse mellan löptider. Det skall också beakta marknadssärdrag, särskilt leveransdagar och handlares möjligheter att stänga positioner.

ê98/31/EG Art. 1.7 och bilaga .5

14. De behöriga myndigheterna får tillåta institut att använda empiriska korrelationer inom riskkategorier och mellan olika riskkategorier om de är övertygade om att institutets system för att mäta korrelationer är sunt och genomförs med integritet.

ê 93/6/EEG Bilaga VI 8 2 andra meningen (anpassad)

BILAGA VI

ÖBERÄKNING AV KAPITALKRAV FÖR Õ STORA EXPONERINGAR

1. Ö Det överskjutande belopp som avses i artikel 31 Õ b beräknas genom val av de beståndsdelar i den samlade exponeringen på grund av transaktioner med kunden eller gruppen av kunder i fråga som har det högsta kapitalkravet mot specifik risk enligt bilaga I och/eller krav enligt bilaga II varvid summan är lika med det överskjutande belopp som avses i artikel 29 Ö 31 Õ a.       

2. Om överskottet inte har funnits i mer än tio dagar skall det ytterligare kapitalkravet vara 200 % av de krav som avses i föregående mening Ö punkt 1 Õ för däri ingående beståndsdelar.

3. Från och med tionde dagen efter det att överskottet har uppkommit hänförs beståndsdelarna i överskottet utvalda i enlighet med punkt 1 till respektive rad i kolumn 1 i tabell I i den ordning kraven mot specifik risk enligt bilaga 1 och/eller kraven enligt bilaga 2 stiger. Institutet skall därefter uppfylla ett Det ytterligare kapitalkravet skall som motsvarar beloppet av kravet mot specifik risk i bilaga I och/eller kraven i bilaga II för dessa beståndsdelar multiplicerade med respektive faktor i kolumn 2.

Ö Tabell 1 Õ

Överskott utöver gränsvärdena (grundat på procentandelen av kapitalbasen) || Faktor

upp till 40 % || 200 %

från 40 % till 60 % || 300 %

från 60 % till 80 % || 400 %

från 80 % till 100 % || 500 %

från 100 % till 250 % || 600 %

över 250 % || 900 %

é

òny

BILAGA VII

HANDEL

Del A – Avsikt att bedriva handel

1. Positioner/portföljer som innehas i avsikt att bedriva handel skall uppfylla följande krav:

a)      Det måste finnas en tydligt dokumenterad handelsstrategi för positionen/instrumentet eller portföljerna som godkänts av den högsta ledningen och som innefattar förväntad innehavsperiod.

b)      Det skall finnas klart definierade riktlinjer och förfaranden för aktiv hantering av positionerna, som ska innefatta följande:

i)       Positionerna ingås genom ett handlarbord.

ii)      Positionsgränserna fastställs och deras lämplighet övervakas.

iii)     Handlare är fria att ingå/förvalta positioner inom överenskomna ramar och enligt den överenskomna strategin.

iv)     Positionsrapportering till den högsta ledningen ingår i institutets riskhantering.

v)      Positioner övervakas aktivt med avseende på marknadsinformationskällor och möjligheten att marknadsföra eller säkra positionen eller dess komponentrisker bedöms. Häri ingår särskilt kvalitets- och tillgänglighetsbedömning av marknadsbidragen till värderingsprocessen, marknadens omsättningsnivå och storleken på de positioner som det handlas med på marknaden.

c)      Det skall finnas klart definierade riktlinjer och förfaranden för att övervaka positionen mot institutets handelsstrategi, däribland övervakning av omsättning och försäljningspositioner i institutets handelslager.

Del B - System och kontroller

1. Instituten skall bygga upp och upprätthålla system och kontroller som är tillräckliga för att ge försiktiga och tillförlitliga värderingsskattningar.

2. Systemen och kontrollerna skall omfatta åtminstone följande element:

a)      Skriftliga riktlinjer och förfaranden för värderingsprocessen. Häri ingår klart definierat ansvar för de olika områden som ingår i fastställandet av värdering, marknadsinformationskällor och översyn av deras lämplighet, intervall för oberoende värdering, tidpunkt för slutkurser, förfaranden för värderingsjusteringar, verifikationsförfaranden vid månadsslut och vid särskilda tillfällen.

b)      Tydliga och oberoende rapporteringskanaler (dvs. oberoende av handelsavdelningarna) för de avdelningar som är ansvariga för värderingsförfarandet.

Rapporteringsvägen skall sluta hos en styrelseledamot anställd av företaget.

Metoder för försiktig värdering

3. Med marknadsvärdering förstås att det minst en gång om dagen görs en värdering av positionerna mot lättillgängliga slutkurser från oberoende källor. Exempel på sådana är växelkurser, elektroniska börsnoteringar eller noteringar från flera oberoende och ansedda mäklare.

4. Vid marknadsvärdering skall den mer försiktiga delen av budet/erbjudandet användas såvida institutet inte är en betydande marknadsgarant för den speciella typen av finansiellt instrument eller råvaran i fråga och kan göra avslut till mittkurs.

5. När en marknadsvärdering inte är möjlig måste instituten göra en modellvärdering (mark to model) av sina positioner/portföljer innan de genomför en behandling av kapital i handelslagret. Som modellvärdering definieras varje typ av värdering som måste jämföras med, extrapoleras från eller på något annat sätt beräknas utifrån ett marknadsvärde.

6. Följande krav måste uppfyllas vid modellvärdering:

a)           Den högsta ledningen måste veta för vilka delar av handelslagret en modellvärdering görs och skall förstå i vilken grad detta skapar osäkerhet i verksamhetens risk/resultatrapportering.

b)           Marknadsvärdet skall i möjligaste mån härledas ur samma källa som marknadspriserna. Dessutom skall marknadsvärdets lämplighet för den särskilda positionen värderas och modellens parametrar bedömas dagligen.

c)           I möjligaste mån skall värderingsmetoder som är allmänt vedertagna för särskilda finansiella instrument eller råvaror användas.

d)           Om modellen utvecklas av institutet skall den baseras på väl valda antaganden som har bedömts och kritiskt granskats av parter med lämpliga kvalifikationer och som inte är iblandade i utvecklingsprocessen.

e)           Det skall finnas formella förfaranden för ändringskontroller. En säkerhetskopia av modellen skall bevaras och med jämna mellanrum användas för att kontrollera värderingarna.

f)            De riskhanteringsansvariga skall vara medvetna om modellens svagheter och om hur de bäst återspeglas i värderingsresultaten.

g)           Modellen skall regelbundet ses över så att resultatens riktighet kan fastställas (t.ex. bedömning av om antagandena fortfarande gäller, analys av resultaten kontra riskfaktorer, jämförelse mellan faktiska slutpriser och modellresultat).

Vid tillämpning av punkt d skall modellen utvecklas eller godkännas oberoende av handelsavdelningarna. Den skall prövas med oberoende tester. Häri ingår validering av de matematiska grunderna, antagandena och programanvändningen.

7. Oberoende priskontroller bör göras utöver den dagliga marknadsvärderingen eller modellvärderingen. Vid detta förfarande kontrolleras regelbundet att marknadspriser eller modelluppgifter är korrekta och oberoende. Daglig marknadsvärdering får göras av handlare medan kontrollen av marknadspriser och modelluppgifter bör genomföras av en enhet som är fristående från marknadsrummet minst en gång i månaden (eller oftare, allt efter marknadens eller handelsverksamhetens art). Om inga oberoende prissättningskällor finns eller om källorna är mer subjektiva kan det vara lämpligt med försiktighetsåtgärder som exempelvis prisjusteringar.

Prisjusteringar eller avsättning till värderingsreserver

8. Instituten skall fastställa och underhålla förfaranden för hur prisjusteringar eller avsättning till värderingsreserver skall beaktas.

Allmänna standarder

9. De behöriga myndigheterna skall kräva att instituten explicit prövar behovet av prisjusteringar eller avsättning till en värderingsreserv för att ta hänsyn till följande faktorer: ej intjänade räntemarginaler, stängningskostnader för öppna positioner, operativa risker, kostnader för förtida avbrott, finansieringskostnader, framtida administrativa kostnader och – där detta är relevant – modellrisk.

Standarder för mindre likvida poster

10. Mindre likvida positioner kan härröra från såväl marknadsstörningar som institutsbetingade situationer, exempelvis koncentrerade positioner och/eller inaktuella positioner.

11. Instituten skall beakta flera olika faktorer innan de avgör om en värderingsreserv är nödvändig för mindre likvida poster, bland annat hur lång tid det skulle ta att säkra positionen/riskerna inom positionen, köp- och själmarginalernas volatilitet och genomsnitt, tillgången till marknadsnoteringar (marknadsgaranternas antal och identitet) och handelsvolymernas volatilitet och genomsnitt.

12. Om instituten använder värderingar av tredje part eller modellvärderingar skall de överväga om en prisjustering skall göras eller ej. Instituten skall dessutom överväga behovet av att upprätta reserver för mindre likvida positioner och regelbundet undersöka om de är ändamålsenliga.

13. När prisjusteringar eller avsättning till värderingsreserver ger upphov till väsentliga förluster under det innevarande räkenskapsåret skall dessa dras av från institutets ursprungliga kapitalbas enligt artikel 57 k i direktiv [2000/12/EG]

14. Andra vinster/förluster på grund av prisjusteringar eller avsättning till värderingsreserver skall ingå i beräkningen av den ”nettovinst i institutets handelslager” som nämns i artikel 13.2 b och läggas till eller dras av från den övriga kapitalbas som kan täcka marknadsriskskrav enligt dessa bestämmelser.

Del C – Interna säkringar

1. En intern säkring är en position som helt eller i väsentlig grad täcker komponentriskdelen av ett innehav utanför handelslagret eller en rad innehav. Innehav som stammar från interna säkringar kan komma i fråga för behandling av kapital i handelslagret, förutsatt att de innehas i avsikt att bedriva handel och att de allmänna kriterierna för avsikt att bedriva handel och för försiktig värdering i delarna A och B är uppfyllda, i synnerhet följande:

a)      Avsikten med interna säkringar skall inte i första hand vara att undgå eller minska kapitalkraven.

b)      Interna säkringar skall dokumenteras korrekt och underkastas särskilda interna förfaranden för godkännande och revision.

c)      Den interna transaktionen skall ske till marknadsvillkor.

d)      Större delen av den marknadsrisk som genereras av den interna säkringen skall förvaltas dynamisk i handelslagret inom de tillåtna gränserna.

e)      Interna transaktioner skall noga övervakas.

Övervakningen måste garanteras genom fullgoda förfaranden.

2. Behandlingen som avses i punkt 1 gäller utan att det påverkar tillämpningen av kapitalkraven för elementet utanför handelslagret i den interna säkringen.

BILAGA VIII

UPPHÄVDA DIREKTIV

DEL A

UPPHÄVDA DIREKTIV OCH SENARE ÄNDRINGAR

(hänvisning i artikel 48)

Rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/31/EG av den 22 juni 1998 om ändring av rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/33/EG av den 22 juni 1998 om ändring av artikel 12 i rådets direktiv 77/780/EEG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, artiklarna 2, 5, 6, 7 och 8 och bilagorna II och III till rådets direktiv 89/647/EEG om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut och artikel 2 och bilaga II till rådets direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG,

Endast artikel 26

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG

Endast artikel 67

DEL B

TIDSPLAN FÖR GENOMFÖRANDE

(hänvisning i artikel 48)

Direktiv || || Tidsplan för genomförande

Rådets direktiv 93/6/EEG || || 1.7.1995

Direktiv 98/31/EG || || 21.7.2000

Direktiv 98/33/EG || || 21.7.2000

Direktiv 2002/87/EG || || 11.8.2004

Direktiv 2004/39/EG || || Ännu inte tillgängligt

Direktiv 2004/xx/EG || || Ännu inte tillgängligt

ò new

BILAGA IX

JÄMFÖRELSETABELL

Detta direktiv || Direktiv 93/6/EEG || Direktiv 98/31/EG || Direktiv 98/33/EG || Direktiv 2002/87/EG || Direktiv 2004/39/EG

Artikel 1.1 första meningen || || || || ||

Artikel 1.1 andra meningen samt punkt 2 || Artikel 1 || || || ||

Artikel 2.1 || || || || ||

Artikel 2.2 || Artikel 7.3 || || || ||

Artikel 3.1 a || Artikel 2.1 || || || ||

Artikel 3.1 b || Artikel 2.2 || || || || Artikel 67.1

Artikel 3.1 c–e || Artikel 2.3–5 || || || ||

Artikel 3.1 f och g || || || || ||

Artikel 3.1 h || Artikel 2.10 || || || ||

Artikel 3.1 i || Artikel 2.11 || || Artikel 3.1 || ||

Artikel 3.1 j || Artikel 2.14 || || || ||

Artikel 3.1 k och l || Artikel 2.15 och 16 || Artikel 1.1 b || || ||

Artikel 3.1 m || Artikel 2.17 || Artikel 1.1 c || || ||

Artikel 3.1 n || Artikel 2.18 || Artikel 1.1 d || || ||

Artikel 3.1 o–q || Artikel 2.19–21 || || || ||

|| || || || ||

Artikel 3.1 r || Artikel 2.23 || || || ||

Artikel 3.1 s || Artikel 2.26 || || || ||

Artikel 3.2 || Artikel 2.7 och 8 || || || ||

Artikel 3.3 a och b || Artikel 7.3 || || || Artikel 26 ||

Artikel 3.3 c || Artikel 7.3 || || || ||

Artikel 4 || Artikel 2.24 || || || ||

Artikel 5 || Artikel 3.1 och 2 || || || ||

Artikel 6 || Artikel 3.4 || || || || Artikel 67.2

Artikel 7 || Artikel 3.4 a || || || || Artikel 67.3

Artikel 8 || Artikel 3.4 b || || || || Artikel 67.3

Artikel 9 || Artikel 3.3 || || || ||

Artikel 10 || Artikel 3.5–8 || || || ||

Artikel 11 || Artikel 2.6 || || || ||

Artikel 12 första stycket || Artikel 2.25 || || || ||

Artikel 12 andra stycket || || || || ||

Artikel 13.1 första stycket || Bilaga V punkt 1 första stycket || || || ||

Artikel 13.1 andra stycket samt punkt 13.2–5 || Bilaga V punkt 1 andra stycket samt punkt 2–5 || Artikel 1.7 och bilaga 4 a b || || ||

Artikel 14 || Bilaga V punkt 6 och 7 || Bilaga 4 c || || ||

Artikel 15 || Bilaga V punkt 8 || || || ||

Artikel 16 || Bilaga V punkt 9 || || || ||

Artikel 17 || || || || ||

Artikel 18.1 första stycket || Artikel 4.1 första stycket || || || ||

Artikel 18.1 a och b || Artikel 4.1 i och ii || Artikel 1.2 || || ||

Artikel 18.2–4 || Artikel 4.6–8 || || || ||

Artikel 19.1 || || || || ||

Artikel 19.2 || Artikel 11.2 || || || ||

Artikel 19.3 || || || || ||

Artikel 20 || || || || ||

Artikel 21 || Bilaga IV || || || ||

Artikel 22 || || || || ||

Artikel 23 första och andra stycket || Artikel 7.5 och 6 || || || ||

Artikel 23 tredje stycket || || || || ||

Artikel 24 || || || || ||

Artikel 25 || || || || ||

Artikel 26.1 || Artikel 7.10 || Artikel 1.4 || || ||

Artikel 26.2–4 || Artikel 7.11–13 || || || ||

Artikel 27 || Artikel 7.14 och 15 || || || ||

Artikel 28.1 || Artikel 5.1 || || || ||

Artikel 28.2 || Artikel 5.2 || Artikel 1.3 || || ||

Artikel 28.3 || || || || ||

Artikel 29.1 a–c samt de två följande styckena || Bilaga VI punkt 2 || || || ||

Artikel 29.1 sista stycket || || || || ||

Artikel 29.2 || Bilaga VI punkt 3 || || || ||

Artikel 30.1 och 2 första stycket || Bilaga VI punkt 4 och 5 || || || ||

Artikel 30.2 andra stycket || || || || ||

Artikel 30.3 och 4 || Bilaga VI punkt 6 och 7 || || || ||

Artikel 31 || Bilaga VI punkt 8.1, 2 första meningen samt 3–5 || || || ||

Artikel 32 || Bilaga VI punkt 9 och 10 || || || ||

Artikel 33.1 och 2 || || || || ||

Artikel 33.3 || Artikel 6.2 || || || ||

Artikel 34 || || || || ||

Artikel 35.1–4 || Artikel 8.1–4 || || || ||

Artikel 35.5 || Artikel 8.5 första meningen || Artikel 1.5 || || ||

Artikel 36 || Artikel 9.1–3 || || || ||

Artikel 37 || || || || ||

Artikel 38 || Artikel 9.4 || || || ||

Artikel 39 || || || || ||

Artikel 40 || Artikel 2.9 || || || ||

Artikel 41 || || || || ||

Artikel 42.1 a–c || Artikel 10 första, andra och tredje strecksatsen || || || ||

Artikel 42.1 d och e || || || || ||

Artikel 42.1 f || Artikel 10 fjärde strecksatsen || || || ||

Artikel 42.1 g || || || || ||

Artikel 43 || || || || ||

Artikel 44 || || || || ||

Artikel 45 || || || || ||

Artikel 46 || Artikel 12 || || || ||

Artikel 47 || || || || ||

Artikel 48 || || || || ||

Artikel 49 || || || || ||

Artikel 50 || Artikel 15 || || || ||

|| || || || ||

Bilaga I punkterna 1– 4 || Bilaga I punkterna 1–4 || || || ||

Bilaga I punkt 4 sista stycket || Artikel 2.22 || || || ||

Bilaga I punkt 5–7 || Bilaga I punkterna 5–7 || || || ||

Bilaga I punkt 8 || || || || ||

Bilaga I punkterna 9–11 || Bilaga I punkterna 8–10 || || || ||

Bilaga I punkterna 12–14 || Bilaga I punkterna 12–14 || || || ||

Bilaga I punkterna 15 och 16 || Artikel 2.12 || || || ||

Bilaga I punkterna 17–41 || Bilaga I punkterna 15–39 || || || ||

Bilaga I punkterna 42–56 || || || || ||

Bilaga II punkterna 1 och 2 || Bilaga II punkterna 1 och 2 || || || ||

Bilaga II punkterna 3–11 || || || || ||

Bilaga III punkt 1 || Bilaga III punkt 1 första stycket || Artikel 1.7 och bilaga 3 a || || ||

Bilaga III punkt 2 || Bilaga III punkt 2 || || || ||

Bilaga III.2.1 första till tredje stycket || Bilaga III punkt 3.1 || Artikel 1.7 och bilaga 3 b || || ||

Bilaga III punkt 2.1 fjärde stycket || || || || ||

Bilaga III punkt 2.1 femte stycket || Bilaga III punkt 3.2 || Artikel 1.7 och bilaga 3 b || || ||

Bilaga III punkt 2.2, 3, 3.1 || Bilaga III punkt 4–6 || Artikel 17 och bilaga 3 c || || ||

Bilaga III punkt 3.2 || Bilaga III punkt 8 || || || ||

Bilaga III punkt 4 || Bilaga III punkt 11 || || || ||

Bilaga IV punkterna 1–20 || Bilaga VII punkterna 1–20 || Artikel 1.7 och bilaga 5 || || ||

Bilaga IV punkt 21 || Artikel 11 a || Artikel 1.6 || || ||

Bilaga V punkterna 1–13 tredje stycket || Bilaga VIII punkterna 1–13 ii || Artikel 1.7 och bilaga 5 || || ||

Bilaga V punkt 13 fjärde stycket || || || || ||

Bilaga V punkt 13 femte stycket, till 14 || Bilaga VIII 13 iii, till 14 || Artikel 1.7 och bilaga 5 || || ||

Bilaga VI || Bilaga VI punkt 8.2 efter första meningen || || || ||

Bilaga VII || || || || ||

Bilaga VIII || || || || ||

Bilaga IX || || || || ||

[1]               EGT C […], […], s. […].

[2]               EGT C

[3]               EGT C […], […], s. […].

[4]               EGT C […], […], s. […].

[5]               EGT C […], […], s. […].

[6]               EGT L nr 141, 11.6.1993 s.1, senast ändrat genom direktiv 2004/xx/EG, EGT […]

[7]               EGT L nr 141, 11.6.1993 s.1, senast ändrat genom direktiv 2004/xx/EG, EGT […]

[8]               EGT L 126, 26.5.2000, s.1

[9]               EGT L 145, 30.4.2004, s. 1

[10]             EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 14. Direktivet ändrat genom direktiv 92/30/EEG (EGT nr L 110, 28.4.1992, s. 52).

[11]             EGT nr L 29, 5.2.1993, s. 1.

[12]             EGT nr L 124, 5.5.1989, s. 16. Direktivet senast ändrat genom direktiv 92/30//EEG (EGT nr L 110, 24.9.1992, s. 52).

[13]             EGT nr L 110, 28.4.1992, s. 52.

[14]             EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

[15]             EGT nr L 197, 18.7.1987, s. 33.

[16]             EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.

[17]             EGT nr L 322, 17.12.1977, s. 30. Direktivet ändrat genom direktiv 89/646/EEG (EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 1).

[18]             EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.

[19]             EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.

SV

|| EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Bryssel den 14 juli 2004

KOM(2004) 486 slutlig

2004/0155 (COD) 2004/0159 (COD) Tekniska bilagor

 

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut

(framlagt av kommissionen) {SEK(2004) 921}

MOTIVERING

-

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om […]

THE COUNCIL OF THE EUROPEAN UNION,

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel […] i detta,

med beaktande av kommissionens förslag[1],

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[2],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[3],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[4], och

av följande skäl:

(1) [Inledande versal…].

(2) [Inledande versal…].

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

[…]

Artikel […]

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den […]. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel […]

Detta direktiv träder i kraft den […] dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel […]

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Done at Brussels, [...]

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

                                                                       […]

BILAGA

òny

Bilaga V – Tekniska kriterier för organisation och riskhantering

1. Styrning

1. Den ansvariga ledning som avses i artikel 11 skall ange formerna för uppdelning av ansvar inom organisationen och förebyggande av intressekonflikter.

2. Riskhantering

2. Den ansvariga ledning som avses i artikel 11 skall godkänna och periodiskt se över strategier och riktlinjer för att ta på sig, hantera, övervaka och reducera de risker som kreditinstituten är exponerade, eller kan exponeras för, däribland de risker som skapas av den makroekonomiska miljön där de verkar med hänsyn till konjunkturcykelns olika faser.

3. Kredit- och motpartsrisker

3. Kreditgivning skall baseras på sunda och väldefinierade kriterier. Förfarandet för att godkänna, ändra, förnya och återfinansiera krediter skall fastställas klart.

4. Löpande förvaltning och övervakning av de olika kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna, bland annat för att identifiera och hantera problemkrediter och genomföra behövliga värderegleringar och avsättningar, skall bedrivas genom effektiva system.

5. Kreditportföljerna skall ha en lämplig diversifiering med hänsyn till kreditinstitutets målmarknader och övergripande kreditstrategi.

4. Kvarstående risk

6. Risken för att kreditinstitutets erkända kreditriskreducerande tekniker visar sig vara mindre effektiva än förväntat skall åtgärdas och kontrolleras genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.

5. Koncentrationsrisk

7. Koncentrationsrisker som uppstår till följd av exponering mot motparter, grupper av motparter med inbördes anknytning och motparter inom samma ekonomiska sektor, geografiska region eller exponeringar som avser samma verksamhet eller råvara, och vid tillämpning av metoder för kreditriskreducering, däribland särskilt risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar (till exempel för en enskild emittent av säkerheter) skall åtgärdas och kontrolleras genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.

6. Risker vid värdepapperisering

8. Risker som uppstår till följd av värdepapperisering där kreditinstituten är originator eller medverkande institut skall utvärderas och åtgärdas genom lämpliga riktlinjer och förfaranden för att bland annat säkerställa att transaktionens ekonomiska innehåll avspeglas fullständigt i riskbedömningen och förvaltningsbesluten.

9. Likviditetsplaner för att åtgärda effekterna av både planerad och förtida amortering skall finnas på de kreditinstitut som initierar rullande värdepapperisering med bestämmelser om förtida amortering.

7. Ränterisk till följd av andra verksamheter än handel

10. Det skall inrättas system för att utvärdera och hantera risker till följd av potentiella ränteförändringar, i den utsträckning som de påverkar kreditinstitutets icke-handelsrelaterade verksamhet.

8. Operativ risk

11. Riktlinjer och förfaranden för att utvärdera och hantera exponering för operativ risk, inbegripet extrema händelser med stor inverkan på institutets verksamhet, skall upprättas. Utan att det påverkar definitionen i artikel 4.22 skall kreditinstituten ange vad som utgör operativ risk vid tillämpningen av dessa riktlinjer och förfaranden.

12. Det skall finnas beredskaps- och kontinuitetsplaner för att säkerställa ett kreditinstituts förmåga att verka löpande och begränsa förlusterna vid en allvarlig störning i verksamheten.

9. Likviditetsrisk

13. Det skall finnas riktlinjer och förfaranden för kontinuerlig och framåtblickande mätning och hantering av institutets nettofinansieringsposition och finansieringsbehov. Alternativscenarion skall övervägas och de antaganden som ligger till grund för besluten om nettofinansieringspositionen skall ses över regelbundet.

14. Det skall finnas beredskapsplaner för att hantera likviditetskriser.

BILAGA VI Schablonmetoden Del 1 - Riskvikter

1. EXPONERINGAR MOT NATIONELLA REGERINGAR ELLER CENTRALBANKER 1.1. Behandling

1. Utan att det påverkar punkterna 2–8 skall exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker ges 100 % riskvikt.

2. Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker, för vilka det föreligger en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut, skall ges riskvikt enligt tabell 1 varvid de valbara ratinginstitutens kreditbetyg rangordnas av de behöriga myndigheterna på en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.

Tabell 1

Kreditkva-litetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6

Riskvikt || 0% || 20% || 50% || 100% || 100% || 150%

3. Exponeringar mot Europeiska centralbanken skall ges 0 % riskvikt.

1.2. Exponeringar i låntagarens nationella valuta

4. De behöriga myndigheterna får själva bestämma om exponeringar mot den egna nationella regeringen och centralbanken som är uttryckta och refinansierade i den nationella valutan skall ges en riskvikt som är lägre än vad som anges i punkt 2.

5. När de behöriga myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten under punkt 4 får de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat också tillåta sina kreditinstitut att tillämpa samma riskvikt för exponeringar mot den nationella regeringen eller centralbanken som är uttryckta och refinansierade i den valutan.

6. Om de behöriga myndigheterna i ett tredje land, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i gemenskapen, ger en riskvikt som är lägre än den som anges i punkterna 1–2 för exponeringar mot den egna nationella regeringen och centralbanken som är uttryckta och refinansierade i den nationella valutan får medlemsstaterna tillåta sina kreditinstitut att ge sådana exponeringar samma riskvikt.

1.3. Användning av kreditvärderingar som gjorts av ett exportkreditorgan

7. En kreditvärdering från ett exportkreditorgan skall bara godkännas om något av följande villkor är uppfyllda:

a)      Kreditvärderingen uttrycker en konsensusklassificering från ett exportkreditorgan som godkänt OECD:s ”överenskommelse om riktlinjer för statsstödda exportkrediter”

b)      Exportkreditorganet offentliggör sina kreditvärderingar, använder OECD:s metod och kreditvärderingen är bunden till en av de sju minimipremierna för exportförsäkring som fastställts enligt OECD:s metod.

8. Exponeringar för vilka ett exportkreditorgan kreditvärdering har godkänts för riskvägning skall ges riskvikt enligt tabell 2.

Tabell 2

Minimi-premie för export-försäk-ring || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6 || 7

Riskvikt || 0% || 20% || 50% || 100% || 100% || 100% || 150%

2. EXPONERINGAR MOT DELSTATLIGA ELLER LOKALA SJÄLVSTYRELSEORGAN ELLER MYNDIGHETER

9. Utan att det påverkar punkterna 10–12 skall exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter ges samma riskvikt som exponeringar mot institut. Utnyttjande av denna möjlighet är oberoende av om de behöriga myndigheterna har utnyttjat möjligheten enligt artikel 80. Förmånsbehandlingen av kortfristiga exponeringar som anges i punkterna 30, 31 och 36 skall inte tillämpas.

10. Medlemsstaterna får själva bestämma om exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter skall behandlas på samma sätt som exponeringar mot den nationella regering inom vars territorium de är belägna om det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala självstyrelseorganens eller myndigheternas särskilda beskattningsrätt, och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang.

11. När de behöriga myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten enligt punkt 10 får de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat också tillåta sina kreditinstitut att tillämpa samma riskvikt för exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.

12. Om behöriga myndigheter i tredje land, som enligt sin nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i gemenskapen, behandlar exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter på samma sätt som exponeringar mot den egna nationella regeringen, får medlemsstaterna tillåta sina kreditinstitut att ge exponeringar mot sådana delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter samma riskvikt.

3. EXPONERINGAR MOT ADMINISTRATIVA ORGAN OCH ICKE-KOMMERSIELLA FÖRETAG 3.1. Behandling

13. Utan att det påverkar punkterna 14–18 skall exponeringar mot administrativa organ och icke-kommersiella företag ges 100 % riskvikt.

3.2. Offentliga organ

14. Utan att det påverkar punkterna 15–17 skall exponeringar mot offentliga organ ges 100 % riskvikt.

15. De behöriga myndigheterna får själva bestämma om exponeringar mot offentliga organ skall behandlas som exponeringar mot institut. Utnyttjande av denna möjlighet är oberoende av hur de behöriga myndigheterna har utnyttjat möjligheten i artikel 80. Förmånsbehandlingen av kortfristiga exponeringar som anges i punkterna 30, 31 och 36 skall inte tillämpas.

16. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten att behandla exponeringar mot offentliga organ på samma sätt som exponeringar mot institut får myndigheterna i en annan medlemsstat tillåta sina kreditinstitut att ge exponeringar mot sådana offentliga organ samma riskvikt.

17. Om behöriga myndigheter i tredje land som enligt sin nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i gemenskapen behandlar exponeringar mot offentliga organ på samma sätt som exponeringar mot institutioner, får medlemsstaterna tillåta sina kreditinstitut att ge exponeringar mot sådana offentliga organ samma riskvikt.

3.3. Kyrkor och religiösa samfund

18. Exponeringar mot kyrkor och religiösa samfund som har bildats som juridiska personer enligt offentlig rätt och som har laglig rätt att uppbära skatt skall behandlas som exponeringar mot offentliga organ.

4. EXPONERINGAR MOT MULTILATERALA UTVECKLINGSBANKER 4.1. Räckvidd

19. Vid tillämpningen av artiklarna 78–83 skall Inter-American Investment Corporation betraktas som en multilateral utvecklingsbank.

4.2. Behandling

20. Utan att det påverkar punkterna 21 och 22 skall exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker behandlas på samma sätt som exponeringar mot institutioner i enlighet med punkterna 28–31. Förmånsbehandling av kortfristiga exponeringar som anges i punkterna 30, 31 och 36 skall inte tillämpas.

21. Exponeringar mot följande multilaterala utvecklingsbanker skall ges 0 % riskvikt:

a) Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling

b) Internationella finansieringsbolaget (IFC).

c) Interamerikanska utvecklingsbanken.

d) Asiatiska utvecklingsbanken.

e) Afrikanska utvecklingsbanken.

f) Europarådets utvecklingsbank.

g) Nordiska investeringsbanken.

h) Karibiska utvecklingsbanken.

a) Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

j) Europeiska investeringsbanken.

k) Europeiska investeringsfonden.

l) Organisationen för multilaterala investeringsgarantier.

22. En andel av kapitalet i Europeiska investeringsfonden som tecknats men inte betalts skall ges riskvikt 20 %.

5. EXPONERINGAR MOT INTERNATIONELLA ORGANISATIONER

23. Exponeringar mot följande internationella organisationer skall ges 0 % riskvikt:

a) Europeiska gemenskapen.

b) Internationella valutafonden.

c) Banken för internationell betalningsutjämning (BIS).

6. EXPONERINGAR MOT INSTITUT 6.1. Behandling

24. En av de två metoder som beskrivs i punkterna 26–27 och 28–31skall tillämpas vid fastställande av riskvikt för exponeringar mot institut.

6.2. Lägsta riskvikt för exponeringar mot institut utan rating

25. Exponeringar mot institut utan rating skall inte ges en riskvikt som är lägre än den riskvikt som ges till exponeringar mot dess nationella regering.

6.3. Metod baserad på hemstatens riskvikt

26. Exponeringar mot institut skall ges en riskvikt som motsvarar det kreditkvalitetssteg som exponeringar mot den stat enligt vars rätt institutet är etablerat tilldelas enligt tabell 3.

Tabell 3

Kreditkvalitetssteg för hemstaten || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6

Riskvikt för exponering || 20% || 50% || 100% || 100% || 100% || 150%

27. För exponeringar mot institut som är etablerade i stater utan rating skall riskvikten inte vara mer än 100 %.

6.4. Kreditbetygsbaserad metod

28. Exponeringar mot institut med en ursprunglig effektiv löptid på mer än tre månader, för vilka det föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett ratinginstitut, skall ges riskvikt enligt tabell 4 varvid de valbara ratinginstitutens kreditbetyg rangordnas av de behöriga myndigheterna enligt en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.

Tabell 4

Kreditkvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6

Riskvikt || 20% || 50% || 50% || 100% || 100% || 150%

29. Exponeringar mot institut utan rating skall ges riskvikt 50 %.

30. Exponeringar mot ett institut med en ursprunglig effektiv löptid på tre månader eller mindre, för vilka det föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett ratinginstitut, skall ges riskvikt enligt tabell 4 varvid de valbara ratinginstitutens kreditbetyg rangordnas av de behöriga myndigheterna enligt en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.

Tabell 5

Kreditkvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6

Riskvikt || 20% || 20% || 20% || 50% || 50% || 150%

31. Exponeringar mot institutioner utan rating som har en ursprunglig effektiv löptid på tre månader eller mindre skall ges riskvikt 20 %.

6.5. Förhållande till kortfristiga kreditvärderingar

32. Om den metod som anges i punkterna 28–31 tillämpas på exponeringar mot institut skall förhållandet till särskilda kortfristiga värderingar vara följande:

33. Om det inte föreligger någon kortfristig värdering av exponeringen skall den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar i punkt 30 tillämpas på alla exponeringar mot institut med upp till tre månaders ursprunglig löptid.

34. Om det föreligger en kortfristig värdering som utmynnar i ett kreditbetyg som leder till tillämpning av en mer förmånlig eller identisk riskvikt än tillämpning av den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 30, skall den kortfristiga värderingen bara användas för den särskilda exponeringen. Andra kortfristiga exponeringar skall följa den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 30.

35. Om det föreligger en kortfristig värdering och den värderingen leder till en mindre förmånlig riskvikt än om den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 30, tillämpas skall inte den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar tillämpas och alla kortfristiga fordringar utan rating skall ges samma riskvikt som den som tilldelas genom den särskilda kortfristiga värderingen.

6.6. Kortfristiga exponeringar i låntagarens nationella valuta

36. Om de behöriga myndigheterna för exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker har antagit den metod som beskrivs i punkterna 4–6 kan de själva besluta att exponeringar mot institut som är uttryckta och refinansierade i den nationella valutan med en ursprunglig effektiv löptid på tre månader eller mindre enligt båda de metoder som beskrivs i punkterna 26–27 och 28–31 kan ges en riskvikt som är ett steg mindre förmånlig än den förmånliga riskvikt som i enlighet med punkterna 4–6 ges till exponeringar mot den egna nationella regeringen.

37. Inga exponeringar, som är uttryckta och refinansierade i låntagarens nationella valuta, med en ursprunglig effektiv löptid på tre månader eller mindre skall ges en riskvikt mindre än 20 %.

6.7. Placeringar i instrument som kan räknas in i kapitalbasen

38. Placeringar i av andra institut utgivna aktier eller andra instrument som kan räknas in i kapitalbasen skall ha riskvikten 100 %, om positionen inte har dragits av från kapitalbasen.

7. EXPONERINGAR MOT FÖRETAG 7.1. Behandling

39. Exponeringar, för vilka det föreligger en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut, skall erhålla riskvikt enligt tabell 5 varvid de valbara ratinginstitutens kreditvärderingar rangordnas av de behöriga myndigheterna på en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.

Tabell 5

Kreditkvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6

Riskvikt || 20% || 50% || 100% || 100% || 150% || 150%

40. Exponeringar för vilka ingen sådan kreditvärdering finns tillgänglig skall ges 100 % riskvikt eller den egna nationella regeringens riskvikt, varvid det högsta värdet skall ges.

8. HUSHÅLLSEXPONERING

41. De behöriga myndigheterna får själva besluta om exponeringar som uppfyller kriterierna i artikel 79.2 skall ges riskvikt 75 %.

9. EXPONERINGAR SOM ÄR SÄKRADE GENOM FAST EGENDOM

42. Utan att det påverkar punkterna 43–57 skall exponeringar som säkrats fullt ut genom fast egendom ges riskvikt 100 %.

9.1. Exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastighet

43. Exponeringar som enligt de behöriga myndigheternas bedömning är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet, som är eller skall bli bebodd eller uthyrd av ägaren, skall ges riskvärde 35 %.

44. Exponeringar som enligt de behöriga myndigheternas bedömning är fullt ut säkrade genom aktier i sådana finska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll skall, i fall då bostäderna är eller skall bli bebodda eller uthyrda av ägaren, ges riskvikt 35 %.

45. De berörda myndigheterna skall betrakta säkerheten som fullständig endast om följande villkor är uppfyllda:

a)      Fastighetens värde påverkas inte i väsentlig mån av gäldenärens kreditkvalitet. Detta krav utesluter inte situationer när rent makroekonomiska faktorer påverkar både fastighetens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser.

b)      Låntagarens risk påverkas inte i väsentlig mån av den underliggande fastighetens eller projektets resultat, utan snarare av låntagarens underliggande förmåga att återbetala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten beror därför inte i väsentlig grad av betalningsflöden som härrör från den underliggande fastighet som ställts som säkerhet.

c)      Minimikraven i bilaga VIII, del 2, punkt 8 och värderingsreglerna i bilaga VIII, del 3, punkterna 63–66 är uppfyllda.

d)      Fastighetens värde överstiger exponeringen med avsevärd marginal.

46. De behöriga myndigheterna får göra undantag från villkoret i punkt 45 b för exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet som är belägen inom deras territorium om de har belägg för att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för bostadsfastigheter finns inom deras territorium med förlustnivåer som är tillräckligt låga för att motivera en sådan behandling.

47. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten i punkt 46 får de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat tillåta sina kreditinstitut att ge riskvikt 35 % för sådana exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet.

9.2. Exponeringar som är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter

48. De behöriga myndigheterna får själva besluta om exponeringar, som enligt deras bedömning är fullt ut säkrade genom panträtt i kontor eller andra kommersiella fastigheter som är belägna inom deras territorium, kan ges riskvikt 50 %.

49. De behöriga myndigheterna får själva besluta om exponeringar som enligt deras bedömning är fullt ut säkrade genom aktier i sådana finska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll kan ges riskvikt 50 % om dessa aktier avser kontor eller andra kommersiella fastigheter.

50. De behöriga myndigheterna får själva besluta om exponeringar med avseende på avtal om leasing av fast egendom som gäller kontorslokaler eller andra kommersiella fastigheter som är belägna inom deras territorium kan ges riskvikt 50 % i de fall då tillämpliga lagar och andra författningar tillförsäkrar uthyraren full äganderätt till de förhyrda tillgångarna tills dess att hyresgästen utnyttjar sin rätt att köpa dem.

51. För att punkterna 48–50 skall kunna tillämpas måste följande villkor vara uppfyllda:

a)      Fastighetens värde får inte i väsentlig mån påverkas av gäldenärens kreditkvalitet. Detta krav utesluter inte situationer när rent makroekonomiska faktorer påverkar både fastighetens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser.

b)      Låntagarens risk får inte i väsentlig mån påverkas av den underliggande fastighetens eller projektets resultat, utan snarare av låntagarens underliggande kapacitet att återbetala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten som sådan får inte i väsentlig mån påverkas av betalningsflöden som genererats av den underliggande fastigheten som ställts som säkerhet.

c)      Minimikraven i bilaga VIII, del 2, punkt 8 och värderingsreglerna i bilaga VIII, del 3, punkterna 63–66 är uppfyllda.

52. 50 % riskvikt skall tillämpas på den del av lånet som inte överstiger en gräns som beräknas enligt ett av följande villkor:

a)      50% av ifrågavarande fastighets marknadsvärde.

b)      50% av fastighetens marknadsvärde eller 60 % av pantlånevärdet, beroende på vilket av dem som är lägst, i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter.

53. 100% riskvikt skall tillämpas på den del av lånet som överstiger de gränser som fastställs i punkt 52.

54. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten i punkterna 48–50 får de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat tillåta sina kreditinstitut att ge riskvikt 50% för sådana exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter.

55. De behöriga myndigheterna får göra undantag från villkoret i punkt 51 b för exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter som är belägna inom deras territorium om de har bevis för att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för kommersiella fastigheter finns inom deras territorium med förlustnivåer som inte överstiger följande gränser:

a)      De förluster som uppkommer på 50 % av marknadsvärdet (eller i tillämpliga fall 60 % av pantlånevärdet om detta värde är lägre) får inte under något år överstiga 0,3 % av de utestående lånen under ett visst år.

b)      De totala förlusterna på kommersiell fastighetsutlåning får inte överskrida 0,5 % av de utestående lånen under något år.

56. Om någon av gränserna i punkt 55 inte iakttas ett visst år skall rätten att använda denna behandling upphöra och det andra villkoret i punkt 51 b måste uppfyllas igen innan det på nytt kan tillämpas.

57. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten i punkt 55 får de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat tillåta sina kreditinstitut att ge riskvikt 50% för sådana exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter.

10. OREGLERADE POSTER

58. Utan att det påverkar bestämmelserna i punkterna 59–62 skall den andel av någon post som är utan säkerhet och som är oreglerad sedan mer än 90 dagar ges följande riskvikt:

a)      150 % om värderegleringarna är mindre än 20 % av den andel av exponeringen som är utan säkerhet före avdrag för värderegleringen.

b)      100 % om värderegleringarna är minst 20 % av den andel av exponeringen som är utan säkerhet före avdrag för värderegleringen.

c)      De behöriga myndigheterna får själva besluta om 50 % riskvikt om värderegleringarna är minst 50 % av den andel av exponeringen som är utan säkerhet före avdrag för värderegleringen.

59. För definition av den andel av den förfallna posten som är utan säkerhet skall sådana säkerheter och garantier beaktas som godkänns för kreditriskreducerande ändamål.

60. Om en oreglerad post täcks fullt ut genom andra slag av säkerheter än de som får användas för kreditriskreducering och värderegleringen uppgår till minst 15 % av exponeringsvärdet före avdrag för värderegleringen, får dock de behöriga myndigheterna föreskriva en riskvikt på 100 % på grundval av strikta operativa kriterier som syftar till att garantera att säkerheterna är av god kvalitet.

61. De exponeringar som anges i punkterna 43–47 skall ges riskvikt 100 % efter avdrag av värderegleringarna om de är oreglerade sedan mer än 90 dagar. Om värderegleringarna är minst 20 % av exponeringarna före avdrag för värderegleringar får de behöriga myndigheterna själva besluta om den tillämpliga riskvikten för den återstående exponeringen skall minskas till 50 %.

62. De exponeringar som anges i punkterna 48–57 skall ges riskvikt 100 % om de är oreglerade sedan mer än 90 dagar.

11. HÖGRISKPOSTER

63. Det behöriga myndigheterna kan själva besluta om exponeringar i samband med särskilt höga risker såsom investeringar i venture-capitalföretag och andra former av riskkapitalengagemang skall ges riskvikt 150 %.

64. De behöriga myndigheterna kan tillåta att ej oreglerade poster som getts 150 % riskvikt enligt bestämmelserna i de tidigare avsnitten och för vilka värderegleringar har fastställts ges följande riskvikt:

a)      100 % om värderegleringarna är minst 20 % av exponeringens värde före avdrag för värderegleringar.

b)      50% om värderegleringarna är minst 50% av exponeringens värde före avdrag för värderegleringar.

12. EXPONERINGAR I FORM AV TÄCKTA OBLIGATIONER

65. Med ”täckta obligationer” avses obligationer enligt definitionen i artikel 22.4 i direktiv 85/611/EEG med säkerhet i någon av följande tillgångar:

a)      Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar, centralbanker, multilaterala utvecklingsbanker, internationella organisationer som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt denna bilaga.

b)      Exponeringar mot eller garanterade av offentliga organ, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter som getts riskvikt som exponeringar mot institut eller nationella regeringar och centralbanker enligt punkterna 15, 9 eller 10 och som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt denna bilaga.

c)      Exponeringar mot institut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt denna bilaga. Den totala exponeringen av detta slag får inte överstiga 10 % av det nominella beloppet av det emitterande kreditinstitutets utestående täckta obligationer. Exponeringar som uppstår på grund av betalningar som överförs från gäldenärerna för lån med fastighetspant till innehavarna av täckta obligationer omfattas inte av tioprocentsgränsen.

d)      Lån mot säkerhet i bostadsfastighet eller aktier i finska bostadsaktiebolag enligt punkt 44 om panträtterna tillsammans med eventuella panter med bättre rätt uppgår till högst 80 % av värdet av den intecknade fastigheten.

e)      Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter eller genom aktier i finska bostadsaktiebolag enligt punkt 49 om panträtterna tillsammans med eventuella panter med bättre rätt uppgår till högst 60% av värdet av den intecknade fastigheten. De behöriga myndigheterna får godkänna lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter där belåningsgraden överskrider 60 %, upp till maximalt 70 %, om värdet av de totala tillgångar som ställts som säkerhet för de täckta obligationerna överstiger det nominella utestående beloppet på den täckta obligationen med minst 10 % och obligationsinnehavarnas fordran uppfyller de krav på rättslig förutsebarhet som anges i bilaga VIII. Obligationsinnehavarnas fordran måste prioriteras före alla andra fordringar på den ställda säkerheten.

66. Kreditinstitut skall när det gäller fastigheter som ställts som säkerhet för täckta obligationer uppfylla minimikraven under punkt 8 i del 2 i bilaga VIII och värderingsreglerna under punkterna 63–66 i del 3 i bilaga VIII.

67. Trots vad som föreskrivs i punkterna 65–66 är täckta obligationer som motsvarar definitionen i artikel 22.4 i direktiv 86/611/EEG och som emitterats före den 31 december 2007 också berättigade till förmånsbehandling till och med förfallodagen.

68. Täckta obligationer skall ges riskvikt på grundval av den riskvikt som getts till oprioriterade fordringar på det kreditinstitut som utfärdat dem. Riskvikterna skall ha följande samband:

a)      Om exponeringen mot institutet ges riskvikt 20 % skall den täckta obligationen ges riskvikt 10 %.

b)      Om exponeringen mot institutet ges riskvikt 50% skall den täckta obligationen ges riskvikt 20%.

c)      Om exponeringen mot institutet ges riskvikt 100% skall den täckta obligationen ges riskvikt 50%.

d)      Om exponeringen mot institutet ges riskvikt 150% skall den täckta obligationen ges riskvikt 100%.

13. POSTER SOM UTGÖR POSITIONER I VÄRDEPAPPERISERING

69. Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering skall fastställas enligt bestämmelserna i artiklarna 94–101.

14. KORTFRISTIGA EXPONERINGAR MOT KREDITINSTITUT OCH FÖRETAG

70. Kortfristiga exponeringar mot kreditinstitut eller företag, för vilka det föreligger en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut, skall erhålla riskvikt enligt tabell 6 varvid de valbara ratinginstitutens kreditvärderingar rangordnas av de behöriga myndigheterna på en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.

Tabell 6

Kreditkvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6

Riskvikt || 20% || 50% || 100% || 150% || 150% || 150%

15. EXPONERINGAR MOT FÖRETAG FÖR KOLLEKTIVA INVESTERINGAR (FONDFÖRETAG)

71. Utan att det påverkar punkterna 72–78 skall exponeringar mot företag för kollektiva investeringar (fondföretag) ges riskvikt 100 %.

72. Exponeringar mot fondföretag, för vilka det föreligger en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut, skall erhålla riskvikt enligt tabell 7 varvid de valbara ratinginstitutens kreditvärderingar rangordnas av de behöriga myndigheterna på en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.

Tabell 7

Kreditkvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 || 6

Riskvikt || 20% || 50 || 100% || 100% || 150% || 150%

73. Om de behöriga myndigheterna anser att en position i ett fondföretag är förenat med särskilt hög risk skall de kräva att den positionen ges riskvikt 150 %.

74. Kreditinstitut kan fastställa riskvikt för ett fondföretag enligt punkterna 76–78 om följande kriterier är uppfyllda:

a)      Fondföretaget förvaltas av ett företag som står under tillsyn i en medlemsstat eller, efter godkännande av kreditinstitutets behöriga myndighet,

i)       kan det förvaltas av ett företag som omfattas av tillsyn som anses motsvara de krav som anges i gemenskapslagstiftningen, och

ii)      samarbete mellan de behöriga myndigheterna är tillräckligt säkerställt.

b)      Fondföretagets prospekt eller motsvarande dokument innefattar

– de kategorier av tillgångar som fondföretaget har tillstånd att investera i, och

– om investeringsbegränsningar tillämpas, gränsvärdena i fråga och metoderna för att beräkna dem.

c)      Fondföretagets verksamhet skall rapporteras minst en gång om året för att göra det möjligt att bedöma tillgångar och skulder, inkomster och verksamhet under rapporteringsperioden.

75. Om en behörig myndighet godkänner ett fondföretag i ett tredje land enligt vad som anges i punkt 74 a kan en behörig myndighet i en annan medlemsstat utnyttja detta godkännande utan att göra en egen bedömning.

76. Om kreditinstitutet känner till fondföretagets underliggande exponeringar kan det gå igenom dessa underliggande exponeringar för att beräkna en genomsnittlig riskvikt för fondföretaget med hjälp av de metoder som anges i artikel 78–83.

77. Om kreditinstitutet inte känner till fondföretagets underliggande exponeringar får det beräkna en genomsnittlig riskvikt för fondföretaget enligt de metoder som anges i artiklarna 78–83 med beaktande av följande regler: det skall antas att företaget för kollektiva investeringar först investerar i exponeringsklasserna med de högsta kapitalkraven till dess att den maximala gräns som företagets regler medger för denna kategori är uppnådd, och att det därefter fortsätter att i fallande ordning investera i de efterföljande exponeringsklasserna till dess att den maximala totala investeringsgränsen är nådd.

78. Kreditinstitut får använda sig av en tredje part för att enligt de metoder som anges i punkterna 76–77 beräkna och rapportera riskvikt för fondföretaget förutsatt att beräkningens och rapportens riktighet kan säkerställas tillfredsställande.

16. ÖVRIGA POSTER 16.1. Behandling

79. Materiella anläggningstillgångar i den mening som avses i artikel 4.10 i direktiv 86/635/EEG skall ges riskvikt 100 %.

80. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter för vilka ett institut inte kan fastställa någon motpart enligt direktiv 86/635/EEG skall ges riskvikt 100 %.

81. Kontanta poster som håller på att uppbäras skall ges 20 % riskvikt. Kassabehållning och likvärdiga poster skall ges 0 % riskvikt.

82. Medlemsstaterna får tillåta riskvikt 10 % för exponeringar mot institut som har specialiserat sig på verksamhet inom interbank- och statslånemarknader i hemlandet och som är föremål för ingående tillsyn av behöriga myndigheter, under förutsättning att det för sådana tillgångsposter, enligt den bedömning som hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter gör, finns fullgod säkerhet i form av poster som getts 0 % eller 20 % riskvikt och som av myndigheterna godtagits som betryggande säkerhet.

83. Innehav av aktier och andra delägarinstrument, såvitt de inte har dragits av från kapitalbasen, skall ges en riskvikt på minst 100 %.

84. Omyntat guld som förvaras i egna valv eller på tilldelad plats ges riskvikt 0 % i den utsträckning som institutet har förpliktelser i motsvarande form.

85. I fråga om avtal om försäljning och återköp och om rena terminsköp skall den riskvikt ges som hänför sig till tillgångarna i fråga, och inte de som gäller för motparten.

86. Om ett kreditinstitut ger kreditriskskydd för ett antal exponeringar på villkor att det n-te fallissemanget bland exponeringarna skall utlösa betalning och att denna kredithändelse skall avsluta kontraktet skall den riskvikt användas som föreskrivs i artiklarna 78–83, förutsatt att produkten har en kreditvärdering av ett valbart ratinginstitut. Om någon sådan kreditvärdering inte föreligger skall riskvikten för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1 exponeringar, upp till maximalt 1 250 % och multipliceras med det nominella skyddsbeloppet som ges genom kreditderivatet för att bestämma det riskvägda tillgångsbeloppet. De n-1 exponeringar som skall undantas från summeringen skall fastställas på basis av att de skall innefatta de exponeringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för de exponeringar som räknats in i summeringen.

Del 2 – Erkännande av ratinginstitut och inplacering av deras kreditbetyg

1. METOD 1.1. Objektivitet

1. De behöriga myndigheterna skall kontrollera att metoden för att tilldela kreditbetyg är strikt, systematisk, konsekvent och valideras på grundval av historiska erfarenheter.

1.2. Oberoende

2. De behöriga myndigheterna skall kontrollera att metodiken inte är föremål för yttre politisk påverkan eller tvång, eller av ekonomiska påtryckningar som kan inverka på kreditvärderingen.

3. De behöriga myndigheterna skall bedöma om ratinginstitutets metodik är oberoende med hänsyn till följande faktorer:

a)      Ratinginstitutets ägar- och organisationsstruktur.

b)      Ratinginstitutets ekonomiska resurser.

c)      Ratinginstitutets personalstyrka och sakkunskap.

d)      Ratinginstitutets företagsstyrning.

1.3. Fortlöpande översyn

4. De behöriga myndigheterna skall verifiera att ratinginstitutens kreditvärderingar är föremål för fortlöpande översyn och beaktar förändringar av de finansiella villkoren. En översyn skall genomföras efter alla betydande händelser och minst varje år.

5. Innan ratinginstituten erkänns skall de behöriga myndigheterna verifiera att värderingsmetoden för varje marknadssegment tas fram enligt standarder av följande slag:

a)      Utfallstester måste ha företagits i minst ett år.

b)      De behöriga myndigheterna måste övervaka att ratinginstituten genomför översyner regelbundet.

c)      De behöriga myndigheterna måste kunna kräva information från ett ratinginstitut om i vilken utsträckning det har varit i kontakt med den högsta ledningen i de enheter som det värderar.

6. De behöriga myndigheterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att omgående få information från ratinginstituten om väsentliga förändringar av den metodik för tilldelning av kreditbetyd som instituten använder.

1.4. Öppenhet och information

7. De behöriga myndigheterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att principerna för det ratinginstitutets metodik för tilldelning av kreditbetyg finns offentligt tillgängliga för att alla eventuella användare skall kunna avgöra om de bygger på rimliga grunder.

2. ENSKILDA KREDITVÄRDERINGAR 2.1. Trovärdighet och marknadsacceptans

8. De behöriga myndigheterna skall förvissa sig om att användarna på marknaden godtar ratinginstitutens enskilda kreditbetyg som trovärdiga och tillförlitliga.

9. Trovärdigheten skall bedömas av de behöriga myndigheterna på grundval av faktorer av följande slag:

a)      Ratinginstitutets marknadsandel.

b)      Ratinginstitutets inkomster och mer allmänt dess ekonomiska resurser.

c)      Huruvida det förekommer någon prissättning på grundval av kreditbetygen.

2.2. Öppenhet och information

10. De behöriga myndigheterna skall verifiera att de enskilda kreditvärderingar finns tillgängliga på likvärdiga villkor åtminstone för alla parter som har ett berättigat intresse av dessa.

11. De behöriga myndigheterna skall särskilt verifiera att enskilda kreditvärderingar finns tillgängliga för icke-nationella parter på likvärdiga villkor som för nationella parter som har berättigat intresse av dessa enskilda kreditvärderingar.

3. INPLACERING

12. För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks genom varje kreditbetyg skall de behöriga myndigheterna beakta kvantitativa faktorer såsom den långfristiga andelen fallissemang när det gäller alla poster som getts samma kreditvärdering. När det gäller nyligen etablerade ratinginstitut och sådana som inte har hunnit registrera uppgifter om fallissemang under någon längre tid skall de behöriga myndigheterna begära att det ratinginstitutet uppskattar den långfristiga andelen fallissemang när det gäller alla poster som getts samma kreditbetyg.

13. För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks genom varje kreditbetyg skall de behöriga myndigheterna beakta kvalitativa faktorer såsom den emittentgrupp som ratinginstitutet täcker, den kreditbetygsskala som ratinginstitutet tillämpar, varje kreditbetygs betydelse och det ratinginstitutets definition av fallissemang.

14. De behöriga myndigheterna skall jämföra andelen fallissemang för varje kreditbetyg från ett enskilt ratinginstitut och ställa den i förhållande till ett referensvärde som bygger på den andel fallissemang som andra ratinginstitut registrerat för en emittentpopulation som de behöriga myndigheterna anser ligga på en likvärdig kreditrisknivå.

15. Om de behöriga myndigheterna anser att andelen registrerade fallissemang när det gäller ett enskilt ratinginstituts kreditbetyg är avsevärt och systematiskt högre än referensvärdet skall de behöriga myndigheterna placera ratinginstitutets kreditbetyg på ett steg i kreditkvalitetsskalan som innebär högre risk.

16. När de behöriga myndigheterna har höjt den tilldelade riskvikten för ett visst kreditbetyg från ett enskilt ratinginstitut får de, om ratinginstitutet visar att andelen fallissemang när det gäller det aktuella kreditbetyget inte längre är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet, besluta att åter placera ratinginstitutets kreditbetyg på det ursprungliga steget i kreditkvalitetsskalan.

Del 3 – Användning av ratinginstituts kreditvärderingar för att fastställa riskvikt

1. Behandling

1. Ett institut kan utse ett eller flera valbara ratinginstitut för att fastställa riskvikt för tillgångsposter och poster utanför balansräkningen.

2. Ett kreditinstitut som beslutar att använda kreditvärderingar från ett valbart ratinginstitut för en viss kategori poster måste använda dessa kreditvärderingar genomgående för alla exponeringar som tillhör denna kategori.

3. Ett institut som beslutar att använda de kreditvärderingar från ett ratinginstitut måste använda dem fortlöpande och konsekvent.

4. Ett kreditinstitut får bara använda kreditvärderingar från ratinginstitut som beaktar alla belopp, dvs. både kapital- och räntebelopp, som det har fordringar på.

5. Om det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett utsett ratinginstitut för en post skall den kreditvärderingen användas för att fastställa riskvikt för den posten.

6. Om det finns två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda ratinginstitut och de ger två olika riskvikter för en post skall den högre riskvikten tillämpas.

7. Om fler än två kreditvärderingar finns tillgängliga från utsedda ratinginstitut för en post skall de båda värderingarna som ger lägst riskvikt beaktas. Om de två lägsta riskvikterna skiljer sig åt skall den högre av dessa tillämpas. Om de två lägsta riskvikterna är samma skall den riskvikten tillämpas.

8. Kreditinstituten skall använda begärda kreditvärderingar. De behöriga myndigheterna får tillåta kreditinstituten att använda icke-begärda kreditvärderingar.

2. Kreditvärderingar av emittenter och emissioner

9. Om det föreligger en kreditvärdering för ett särskilt emissionsprogram eller facilitet som posten som utgör exponeringen tillhör, skall denna kreditvärdering användas för att fastställa den tillämpliga riskvikten för denna post.

10. Om det inte föreligger någon direkt tillämplig kreditvärdering för en viss post, men däremot en kreditvärdering för ett specifikt emissionsprogram eller facilitet som posten som utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän kreditvärdering för emittenten skall den kreditvärderingen användas om den ger en högre riskvikt än vad som annars vore fallet eller om den ger en lägre riskvikt och den berörda exponeringen rankas jämsides eller före i alla avseenden i förhållande till emissionsprogrammet, faciliteten eller till oprioriterade fordringar på emittenten.

11. Punkterna 9 och 10 skall inte hindra tillämpningen av punkterna 65–68 i del 1 i denna bilaga.

12. Kreditvärderingar för emittenter inom en företagsgrupp får inte användas som kreditvärdering för en annan emittent inom samma företagsgrupp.

3. Långfristiga och kortfristiga kreditvärderingar

13. Kortfristiga kreditvärderingar får bara användas för kortfristiga tillgångar och poster utanför balansräkningen som utgör exponeringar mot institut och företag.

14. En kortfristig kreditvärdering skall bara tillämpas på den post som den avser, och den skall inte användas för att härleda riskvikt för andra poster.

15. Om en facilitet med kortfristig kreditvärdering ges riskvikten 150 % skall, trots vad som anges i punkt 14, alla exponeringar utan rating och säkerhet mot den gäldenären oberoende av om de är kortfristiga eller långfristiga, också ges 150 % riskvikt.

16. Om en kortfristig facilitet ges 50 % riskvikt skall, trots vad som anges i punkt 14, ingen kortfristig exponering utan säkerhet ges en riskvikt som är lägre än 100 %.

4. Poster i nationell och utländsk valuta

17. En kreditvärdering som avser en post som är tecknad i gäldenärens nationella valuta kan inte användas för att härleda riskvikt för en annan exponering mot samma gäldenär som är tecknad i utländsk valuta.

18. Om en exponering uppstår genom en banks deltagande i ett lån som har utvidgats av en multilateral utvecklingsbank vars status som prioriterad borgenär är erkänd på marknaden kan de behöriga myndigheterna, trots vad som anges i punkt 17, tillåta att kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta används för att fastställa riskvikt.

BILAGA VII Internmetoden Del 1 ­– Riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp

1. Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk

1. Såvida inte något annat anges skall riskparametrarna sannolikhet för fallissemang (PD), förlust vid fallissemang (LGD) och löptid (M) fastställas enligt del 2 och exponeringsvärdet skall fastställas enligt del 3.

2. Det riskvägda exponeringsbeloppet för varje exponering skall beräknas enligt följande formler:

1.1. Riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker

3. Om inte annat följer av punkterna 4–8 skall de riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar mot företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker beräknas enligt följande formler:

Korrelation (R) =     

Löptidsfaktor (b) =

Riskvikt (RW) =

N() betecknar den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika med x).  betecknar den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att = z).

Riskvägt exponeringsbelopp =         RW * exponeringsbelopp

4. När det gäller exponeringar mot företag där den totala årliga försäljningen för den koncern som företaget tillhör inte överstiger 50 miljoner euro får kreditinstituten använda följande korrelationsformel för beräkning av riskvikt för exponeringar mot företag. I denna formel uttrycks S som total omsättning per år i miljoner euro med 5 miljoner euro <= S <= 50 miljoner euro. Rapporterad omsättning som understiger 5 miljoner euro skall behandlas som om den motsvarade 5 miljoner euro. När det gäller en grupp av köpta fordringar skall den totala årliga omsättningen vara ett vägt genomsnitt av gruppens enskilda exponeringar.

Korrelation (R) =

Kreditinstituten skall ersätta total omsättning per år med koncernens totala tillgångar om den totala omsättningen per år inte är ett lämpligt mått på företagets storlek och totala tillgångar är ett lämpligare mått än total omsättning per år.

5. För exponeringar som utgör specialutlåning och där kreditinstitutet inte kan visa att dess PD-skattningar uppfyller minimikraven i del 4 skall riskvikt ges enligt tabell 1.

Tabell 1:

Resterande löptid || Kategori 1 || Kategori 2 || Kategori 3 || Kategori 4 || Kategori 5

Mindre än 2,5 år || 50 % || 70 % || 115 % || 250 % || 0 %

Lika med eller mer än 2,5 år || 70 % || 90 % || 115 % || 250 % || 0 %

De behöriga myndigheterna får tillåta att ett kreditinstitut genomgående ger förmånliga riskvikter på 50 % till exponeringar i kategori 1 och 70 % till exponeringar i kategori 2 förutsatt att kreditinstitutets krav för att bevilja krediter och kraven med avseende på andra riskpåverkande faktorer framstår som högt ställda för den aktuella kategorin.

När kreditinstituten åsätter exponeringar som utgör specialutlåning riskvikt skall de beakta följande faktorer: finansiell styrka, politiskt och rättsligt klimat, transaktionernas och/eller tillgångarnas särdrag, de medverkande och utvecklande parternas styrka, däribland eventuella inkomster från offentliga och privata partnerskap och förekomsten av säkerheter.

6. För att vara berättigade till företagsbehandling skall köpta företagsfordringar uppfylla minimikraven i punkterna 104–108 i del 4. I fråga om köpta företagsfordringar som dessutom uppfyller villkoren i punkt 12, och där det skulle vara onödigt betungande för ett kreditinstitut att tillämpa standarder för riskbedömning för exponeringar mot företag enligt del 4, får standarder för riskbedömning för hushållsexponeringar enligt del 4 användas.

7. I fråga om köpta företagsfordringar gäller att sådana åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på värdepapperisering.

8. Om ett kreditinstitut ger kreditriskskydd för ett antal exponeringar på villkor att det n-te fallissemanget bland exponeringarna skall utlösa betalning och att denna kredithändelse skall avsluta kontraktet skall den riskvikt användas som föreskrivs i artiklarna 94–101, förutsatt att produkten har en kreditvärdering av ett valbart ratinginstitut. Om någon sådan kreditvärdering inte föreligger skall riskvikten för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1 exponeringar, där summan av det förväntade förlustbeloppet multiplicerat med 12,5 och det riskvägda exponeringsbeloppet inte skall överstiga det nominella beloppet på det skydd som ges av kreditderivatet multiplicerat med 12,5. De n-1 exponeringar som skall undantas från summeringen skall fastställas på basis av att de skall innefatta de exponeringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för någon av de exponeringar som räknats in i summeringen.

1.2. Riskvägda exponeringsbelopp för hushållsexponeringar

9. Om inte annat följer av punkterna 10 och 11 skall riskvägda exponeringsbelopp för hushållsexponeringar beräknas enligt följande formler:

Korrelation (R) =

Riskvikt (RW):

N() betecknar den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika med x).  betecknar den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att = z).

Riskvägt exponeringsbelopp =         RW * exponeringsbelopp

10. När det gäller hushållsexponeringar där säkerhet ställts i form av fastighetspant skall en korrelation (R) på 0,15 ersätta det värde som erhålls enligt korrelationsformeln i punkt 9.

11. När det gäller kvalificerade rullande hushållsexponeringar enligt definitionen i a till e skall en korrelation (R) på 0,04 ersätta det värde som erhålls enligt korrelationsformeln i punkt 9.

Exponeringar skall betecknas som kvalificerade rullande hushållsexponeringar om de uppfyller följande villkor:

a)      Exponeringarna skall vara mot en eller flera fysiska personer.

b)      Exponeringarna skall vara rullande, utan säkerhet och, så länge de inte tas i anspråk, villkorslöst återkalleliga av kreditinstitutet. (I detta sammanhang definieras rullande exponeringar som exponeringar där kundernas utestående belopp tillåts fluktuera på grundval av deras beslut att låna och betala tillbaka upp till en gräns som fastställts av kreditinstitutet.) Outnyttjade kreditmöjligheter kan betraktas som villkorslöst återkalleliga om villkoren tillåter kreditinstitutet att annullera dem i den utsträckning som lagstiftningen om konsumentskydd och anknutna områden medger.

c)      Exponeringen i underportföljen mot en enskild person får uppgå till maximalt 100 000 euro.

d)      Kreditinstitutet kan visa att korrelationsformeln i denna punkt bara används för portföljer där förlustnivån visat låg volatilitet i förhållande till genomsnittsnivån, särskilt inom de låga PD-intervallen. Tillsynsmyndigheterna skall kontrollera hur volatiliteten i förlustnivån förhåller sig till den genomsnittliga förlustnivån både för den totala portföljen av kvalificerade rullande hushållsexponeringar och för de enskilda delportföljerna, och vara beredda att utbyta information över gränserna om särdragen hos de kvalificerade rullande hushållskrediternas förlustnivåer.

e)      De behöriga myndigheterna delar uppfattningen om att behandling som en kvalificerad rullande hushållsexponering överensstämmer med underportföljens underliggande riskegenskaper.

12. För att vara berättigade till hushållsbehandling skall förvärvade fordringar uppfylla minimikraven i punkterna 104–108 i del 4 och följande villkor:

a)      Kreditinstitutet har förvärvat fordringarna från en eller flera oberoende säljande tredje parter och dess exponering mot fordringarnas gäldenärer innefattar inte någon exponering som direkt eller indirekt har sitt ursprung hos kreditinstitutet.

b)      De förvärvade fordringarna skall ha uppstått på rent marknadsmässiga grunder mellan säljaren och gäldenären. Företagsinterna fordringar och fordringar som balanseras mot motkonton mellan företag som köper och säljer till varandra kan därför inte komma ifråga.

c)      Det förvärvande kreditinstitutet har en fordran på all avkastning från de köpta fordringarna eller proportionell ränta på avkastningen.

d)      Portföljen med köpta fordringar är tillräckligt diversifierad.

13. I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på värdepapperisering.

14. I fråga om hybridgrupper med köpta hushållsfordringar, där de förvärvande kreditinstituten inte kan separera exponeringar mot säkerhet i fastigheter och kvalificerade rullande hushållsexponeringar från andra hushållsexponeringar, skall den hushållsriskviktfunktion som ger det högsta kapitalkravet för dessa exponeringar gälla.

1.3. Riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar

15. Efter godkännande av de behöriga myndigheterna får ett kreditinstitut använda olika metoder för olika portföljer, när kreditinstitutet självt använder olika metoder internt. Om ett kreditinstitut får tillåtelse att använda olika metoder skall det styrka för de behöriga myndigheterna att beslutet är konsekvent och inte styrs av tillsynsarbitrage.

16. Utan hinder av punkt 15 får de behöriga myndigheterna tillåta att riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar mot företag som tillhandahåller anknutna tjänster tilldelas i enlighet med behandlingen av övriga motpartslösa tillgångar.

1.3.1. Förenklad riskviktmetod

17. De riskvägda exponeringsbeloppen skall beräknas enligt följande formel:

Riskvikt (RW) = 190 % för exponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer av andra former av riskkapitalengagemang.

Riskvikt (RW) = 290 % för exponeringar i börsnoterade aktier.

Riskvikt (RW) = 370 % för övriga aktieexponeringar.

Riskvägt exponeringsbelopp =         RW * exponeringsbelopp

18. Korta avistapositioner och derivatinstrument som hålls utanför handelslagret får balansera långa positioner i samma enskilda värdepapper förutsatt att dessa instrument uttryckligen har utpekats som säkringar av bestämda aktieexponeringar och att de tillhandahåller skydd för ytterligare minst ett år. Övriga korta positioner skall behandlas som om de vore långa positioner varvid den relevanta riskvikten tillämpas på varje positions absoluta värde. I fråga om positioner där det finns en löptidsobalans skall metoden för företagsexponeringar tillämpas.

19. Kreditinstituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieexponering enligt de metoder som anges i artiklarna 90–93.

1.3.2. PD/LGD-metod

20. De riskvägda exponeringsbeloppen skall beräknas enligt formlerna i punkt 3. Om kreditinstitutet inte har tillräckligt med information för att kunna använda definitionen på fallissemang i punkterna 44–48 i del 4 skall riskvikterna räknas upp med faktorn 1,5.

21. För varje enskild exponering får summan av den förväntade förlusten multiplicerad med 12,5 och det riskvägda exponeringsbeloppet inte överstiga exponeringsbeloppet multiplicerat med 12,5.

22. Kreditinstituten får godkänna obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieexponering enligt de metoder som anges i artiklarna 90–93. Därvid skall ett LGD-värde på 90 % av exponeringen mot tillhandahållaren av säkringen tillämpas. För icke noterade aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer får ett LGD-värde på 65 % användas. För detta ändamål skall löptiden M vara 5 år.

1.3.3. Metod baserad på egna modeller för riskhantering

23. Det riskvägda exponeringsbeloppet skall motsvara den potentiella förlust på institutets aktieexponeringar som motsvarar ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall i en intern value at risk-modell avseende skillnaden mellan den kvartalsvisa avkastningen och en relevant riskfri räntenivå under en lång jämförelseperiod, multiplicerad med faktorn 12,5. De riskvägda exponeringsbeloppen på den enskilda exponeringsnivån skall minst motsvara det minsta riskvägda exponeringsbelopp som krävs enligt PD/LGD-metoden och de motsvarande förväntade förlustbeloppen multiplicerade med 12,5.

24. Kreditinstituten får godkänna obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieposition.

1.4. Riskvägda exponeringsbelopp för övriga motpartslösa tillgångar

25. De riskvägda exponeringsbeloppen skall beräknas enligt följande formel:

Riskvägt exponeringsbelopp = 100 % * exponeringsvärde

2. Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringars utspädningsrisk

26. Riskvikter för förvärvade företags- och hushållsfordringars utspädningsrisk.

Riskvikterna skall beräknas enligt formeln i punkt 3. Parametrarna PD och LGD skall fastställas enligt del 2, exponeringsvärdet skall fastställas enligt del 3 och M skall vara 1 år. Om ett kreditinstitut kan styrka för de behöriga myndigheterna att utspädningsrisken är försumbar, behöver den inte beaktas.

3. Beräkning av förväntade förlustbelopp

27. Såvida inget annat anges skall parametrarna PD och LGD fastställas enligt del 2 och exponeringsvärdet enligt del 3.

28. Det förväntade förlustbeloppet för exponeringar mot företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker samt hushållsexponeringar skall beräknas enligt följande formler:

Förväntad förlust (EL) =      PD × LGD

Förväntat förlustbelopp =     EL × exponeringsbelopp

Överkursbelopp (som erlagts) för köpta exponeringar skall behandlas som EL.

29. EL-värden för exponeringar som utgör specialutlåning där kreditinstitut bestämmer riskvikt enligt metoderna i punkt 5 skall fastställas enligt tabell 2.

Tabell 2

Resterande löptid || Kategori 1 || Kategori 2 || Kategori 3 || Kategori 4 || Kategori 5

Mindre än 2,5 år || 0 % || 5 % || 35 % || 100 % || 625 %

EL lika med eller mer än 2,5 år || 5 % || 10 % || 35 % || 100 % || 625 %

Om de behöriga myndigheterna har tillåtit ett kreditinstitut att genomgående ge förmånliga riskvikter på 50 % till exponeringar i kategori 1 och 70 % till exponeringar i kategori 2 skall EL-värdet för exponeringar i kategori 1 anges till 0 % och för exponeringar i kategori 2 till 5 %.

30. Det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt metoderna i punkterna 17–19 skall beräknas enligt följande formel:

Förväntat förlustbelopp =     EL × exponeringsbelopp

Följande EL-värden skall användas:

Förväntad förlust (EL) =      10 % för exponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer av andra former av riskkapitalengagemang.

Förväntad förlust (EL) =      10 % för börsnoterade aktieexponeringar.

Förväntad förlust (EL) =      30 % för alla övriga aktieexponeringar.

31. Det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt metoderna i punkterna 20–22 skall beräknas enligt följande formler:

Förväntad förlust (EL) =      PD × LGD

Förväntat förlustbelopp =     EL × exponeringsbelopp

32. Det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt metoderna i punkterna 23–24 skall vara 0 %.

33. Det förväntade förlustbeloppen för förvärvade fordringars utspädningsrisk skall beräknas enligt följande formel:

Förväntad förlust (EL) =      PD × LGD

Förväntat förlustbelopp =     EL × exponeringsbelopp

4. Behandling av förväntade förlustbelopp

34. De förväntade förlustbelopp som beräknats enligt punkterna 28, 29 och 33 skall dras av från summan av värderegleringar och avsättningar som avser dessa exponeringar. Underkursbelopp på förvärvade exponeringar enligt punkt 1 i del 3 skall behandlas på samma sätt som värderegleringar, medan överkursbelopp på förvärvade exponeringar enligt punkt 1 i del 3 skall läggas till det förväntade förlustbeloppet. Förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar samt värderegleringar och avsättningar som avser dessa exponeringar skall inte tas med i denna beräkning.

Del 2 – PD, LGD och löptid

1. Parametrarna sannolikhet för fallissemang (PD), förlust vid fallissemang (LGD) och löptid (M) för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt del 1 skall skattas av kreditinstitutet enligt del 4 med beaktande av följande bestämmelser:

1. Exponeringar mot företag, institut och nationella regeringar och centralbanker 1.1. PD

2. PD-värdet för en exponering mot ett företag eller ett kreditinstitut skall vara minst 0,03 %.

3. För förvärvade företagsfordringar skall PD-värdet om kreditinstitutet inte kan visa att dess PD-skattningar uppfyller minimikraven i del 4, fastställas enligt följande metoder: PD för icke efterställda fordringar på förvärvade företagsfordringar skall motsvara kreditinstitutens skattning av EL dividerat med LGD för dessa fordringar. PD för efterställda fordringar på förvärvade företagsfordringar skall motsvara kreditinstitutens skattning av EL. Om kreditinstitutet får använda egna skattningar av LGD för företagsexponeringar och det kan bryta ner sina EL-skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt får PD-skattningen användas.

4. PD för fallerande gäldenärer skall vara 100 %.

5. Kreditinstitut får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i PD enligt bestämmelserna i artiklarna 90–93.

6. Kreditinstitut som använder egna LGD-skattningar får ta hänsyn till obetalt kreditskydd genom att anpassa PD-värdena enligt punkt 11.

7. När det gäller utspädningsrisk för köpta företagsfordringar skall PD anges till samma värde som EL-skattningen för utspädningsrisk. Om ett kreditinstitut får använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar och det kan bryta ner sina EL-skattningar för utspädningsrisk för köpta fordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt, får PD-skattningen användas.

1.2. LGD

8. Kreditinstitut skall använda följande LGD-värden:

a)      Icke efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 45 %.

b)      Efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 75 %.

c)      Kreditinstitut får ta hänsyn till betalt och obetalt kreditriskskydd vid beräkningen av LGD enligt bestämmelserna i artiklarna 90–93.

d)      Täckta obligationer enligt definitionen i punkterna 65–67 i del 1 i bilaga VI får ges ett LGD-värde på 12,5 %.

e)      För exponeringar i icke efterställda förvärvade företagsfordringar skall 45 % anges, om kreditinstitutet inte kan visa att dess PD-skattningar uppfyller minimikraven i del 4.

f)       För exponeringar i efterställda förvärvade företagsfordringar skall 100 % anges om kreditinstitutet inte kan visa att dess PD-skattningar uppfyller minimikraven i del 4.

g)      För utspädningsrisk för köpta företagsfordringar skall 75 % anges.

9. Om ett kreditinstitut får använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar och det kan bryta ner sina skattningar av EL för förvärvade företagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt, får det för utspädningsrisk och risk för fallissemang, utan hinder av punkt 8, använda LGD-skattningen för förvärvade företagsfordringar.

10. Om ett kreditinstitut får använda egna LGD-skattningar för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker får hänsyn tas till obetalt kreditriskskydd, utan hinder av punkt 8, genom att skattningarna av PD eller LGD anpassas under iakttagande av minimikraven i del 4 och med de behöriga myndigheternas godkännande. Ett kreditinstitut skall inte ge garanterade exponeringar ett justerat PD- eller LGD-värde så att den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.

1.3. Löptid

11. Om inte annat följer av punkt 12 skall kreditinstituten ge exponeringar till följd av repor eller värdepappers- eller råvarulån en löptid (M) på 0,5 år och alla andra exponeringar en löptid (M) på 2,5 år. De behöriga myndigheterna får kräva att alla kreditinstitut inom deras territorium tillämpar ett M-värde enligt punkt 12 för alla exponeringar.

12. Kreditinstitut som får använda egna LGD-värden eller egna konverteringsfaktorer för exponeringar mot företag, kreditinstitut eller nationella regeringar och centralbanker skall beräkna M för varje sådan exponering enligt vad som anges i a-e och med beaktande av vad som anges i punkterna 13–15. Värdet på M får inte i något fall vara högre än 5 år.

a)      För ett instrument med ett fastställt betalningsflödesschema skall M beräknas enligt följande formel:

M = MAX{1; MIN{ ; 5}}

där CFt betecknar betalningsflöden (kapitalbelopp, räntebetalningar och avgifter) som enligt kontraktet skall betalas av gäldenären under perioden t.

b)      För derivat som omfattas av ett ramavtal om nettning skall värdet på M anges till exponeringens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock skall vara minst 1 år. Det nominella beloppet för varje exponering skall användas för att väga löptiden.

c)      För exponeringar till följd av repor eller värdepappers- eller råvarulån som omfattas av ett ramavtal om nettning skall värdet på M anges till transaktionens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock skall vara minst 5 dagar. Det nominella beloppet för varje transaktion skall användas för att väga löptiden.

d)      Om ett kreditinstitut får använda egna PD-skattningar för förvärvade företagsfordringar skall M för belopp som tagits i anspråk motsvara de köpta fordringarnas vägda genomsnittliga löptid, där M skall dock vara minst 1 år. Samma värde på M skall även användas för outnyttjade belopp inom ramen för ett bindande köpåtagande, förutsatt att faciliteten innehåller effektiva sidovillkor, mekanismer som utlöser förtida amortering eller andra inslag som skyddar det köpande kreditinstitutet från en betydande försämring av de framtida fordringar som det måste köpa enligt facilitetens villkor. Om sådant skydd saknas skall M för outnyttjade belopp beräknas som summan av den mest långfristiga potentiella fordringen enligt köpavtalet och den återstående löptiden för köpfaciliteten, där M dock skall vara minst 1 år.

e)      För andra instrument än de som nämns i denna punkt eller om ett kreditinstitut inte kan beräkna M enligt vad som anges i a, skall M sättas till den maximala återstående tiden (i antal år) som gäldenären får ta i anspråk för att uppfylla kontraktsförpliktelserna fullt ut, där M dock skall vara minst 1 år.

13. För av de behöriga myndigheterna särskilt angivna kortfristiga exponeringar med en återstående löptid på mindre än ett år, som inte är en del av kreditinstitutens löpande finansiering av gäldenären, skall M, utan hinder av punkt 12 a, b, d och e, vara minst en dag.

14. Vad gäller exponeringar mot företag som har sitt säte inom gemenskapen och som har en konsoliderad omsättning och konsoliderade tillgångar som uppgår till mindre än 500 miljoner euro får de behöriga myndigheterna tillåta användning av M enligt punkt 11.

15. Löptidsobalanser skall behandlas enligt artiklarna 90–93.

2. Hushållsexponeringar 2.1. PD-värde

16. En exponerings PD-värde skall vara minst 0,03 %.

17. För gäldenärer som har fallerat och – om metoden med skuldtyper används – för skuldtyper där fallissemang föreligger skall PD-värdet vara 100 %.

18. När det gäller utspädningsrisk för förvärvade fordringar skall PD-värdet anges till samma värde som skattningen av EL för utspädningsrisk. Om ett kreditinstitut kan bryta ner sina skattningar av EL för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt får PD-skattningen användas.

19. Hänsyn får tas till obetalt kreditriskskydd genom justering av PD-värden om inget annat följer av punkt 21.

2.2. LGD-värde

20. Kreditinstituten skall ta fram egna skattningar av LGD-värden med iakttagande av minimikraven i del 4 och under förutsättning att de godkänns av de behöriga myndigheterna. För utspädningsrisk för köpta fordringar skall ett LGD-värde på 75 % användas. Om ett kreditinstitut kan bryta ner sina EL-skattningar för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt får PD-skattningen användas.

21. Hänsyn får tas till obetalt kreditriskskydd för en enskild exponering eller grupp av exponeringar genom justering av PD- och LGD-skattningarna med hänsyn till minimikraven i punkt 95–103 i del 4 och de behöriga myndigheternas godkännande. Ett kreditinstitut skall inte ge garanterade exponeringar ett justerat PD- eller LGD-värde så att den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.

3. Aktieexponeringar enligt PD/LGD-metoden 3.1. PD-värde

22. PD-värdena skall fastställas enligt metoderna för företagsexponeringar.

Följande minsta PD-värden skall tillämpas:

a)      0,09 % för exponeringar i börsnoterade aktier, om placeringen är en del av en långfristig kundrelation.

b)      0,09 % för exponeringar i ej börsnoterade aktier, om avkastningen på placeringen är baserad på regelbundna och återkommande kassaflöden som inte härrör från realisationsvinster.

c)      0,40 % för exponeringar i börsnoterade aktier inbegripet övriga korta positioner enligt punkt 17 i del 1.

d)      1,25 % för alla övriga aktieexponeringar, inbegripet övriga korta positioner enligt punkt 17 i del 1.

3.2. LGD-värde

23. Exponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer av andra former av riskkapitalengagemang får ges ett LGD-värde på 65 %.

24. Alla övriga exponeringar skall ges ett LGD-värde på 90 %.

3.3. Löptid

25. Alla exponeringar skall ges ett M-värde på 5 år.

Del 3 – Exponeringsvärde

1. Exponeringar mot företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker samt hushållsexponeringar

1. Om inget annat anges skall exponeringsvärdet för exponeringar i balansräkningen mätas före avdrag för värderegleringar. Denna regel gäller även för tillgångar som köpts för ett pris som skiljer sig från skuldbeloppet. För köpta tillgångar betecknas skillnaden mellan skuldbelopp och registrerat nettovärde i kreditinstitutens balansräkningar som underkurs om skuldbeloppet är större och som överkurs om det är mindre.

2. Om kreditinstituten använder ramavtal om nettning i fråga om repor/utlåning eller lån av värdepapper skall exponeringsvärdet beräknas enligt artiklarna 90–93.

3. Vid nettning i balansräkningen av lån och insättningar skall kreditinstituten använda de metoder som anges i artiklarna 90–93 för beräkning av exponeringsvärdet.

4. Vid hyresavtal skall exponeringsvärdet motsvara nuvärdet av hyresbetalningarna.

5. När det gäller posterna i bilaga IV skall exponeringsvärdet fastställas genom en av de båda metoder som anges i bilaga III.

6. Exponeringsvärdet för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringar skall motsvara det utestående beloppet minus kapitalkraven för utspädningsrisk före kreditriskreducerande åtgärder.

7. Utan hinder av punkt 5 är kontrakt som omsätts på en erkänd börs och kontrakt i utländsk valuta (förutom kontrakt som avser guld) med en ursprunglig löptid på 14 kalenderdagar eller mindre undantagna från tillämpning av de metoder som anges i bilaga III och skall ges exponeringsvärdet noll.

8. Utan hinder av punkt 5 får de behöriga myndigheterna från tillämpningen av metoderna i bilaga III undanta OTC-kontrakt som clearas av clearingorganisationer som utgör rättslig motpart och vars deltagare alla dagligen ställer full säkerhet för den exponering de utsätter clearingorganisationen för, vilket täcker både löpande ersättningskostnader och eventuell framtida exponering. Kontrakten skall då ges exponeringsvärdet noll.

Den säkerhet som ställs skall vara av följande slag:

a)      Säkerheter som får ges riskvikt 0 %.

b)      Kontantinsättningar som gjorts i det utlånande kreditinstitutet.

c)      Insättningsbevis eller liknande instrument som emitterats och förvaras av det utlånande kreditinstitutet.

Den behöriga myndigheten skall särskilt försäkra sig om att det har vidtagits åtgärder för att eliminera risken för att clearingsorganisationens exponeringar kan komma att överstiga marknadsvärdet på ställda säkerheter.

9. Exponeringsvärdet för outnyttjade förvärvade åtaganden avseende rullande förvärvade företagsfordringar skall beräknas som det belopp som inte utnyttjats av åtagandet multiplicerat med 75 %.

10. Om en exponering har formen av värdepapper som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen för en repa eller ett aktie- eller råvarulån skall exponeringsvärdet motsvara värdepapperens eller råvarornas värde som fastställts enligt artikel 74. Om den fullständiga metoden för finansiella säkerheter, som anges i del 3 i bilaga VIII, används skall exponeringsvärdet ökas med den volatilitetsjustering som är tillämplig för dessa värdepapper eller råvaror enligt bilagan.

11. Exponeringsvärdet för följande poster skall beräknas som det belopp som inte utnyttjats av åtagandet multiplicerat med en konverteringsfaktor.

Kreditinstitut skall använda följande konverteringsfaktorer:

a)      För oförbindliga låneramar, som är villkorslöst återkalleliga, eller som kan annulleras när som helst av kreditinstitutet utan förhandsanmälan, skall en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna tillämpa en konverteringsfaktor på 0 % skall kreditinstituten aktivt övervaka gäldenärens finansiella ställning och de interna kontrollsystemen skall göra det möjligt att omedelbart upptäcka en försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Outnyttjade hushållslåneramar kan betraktas som villkorslöst återkalleliga om villkoren tillåter kreditinstitutet att annullera dem i den utsträckning som konsumentskyddet och anknuten lagstiftning tillåter detta.

b)      För kortfristiga remburser där levererade varor utgör säkerhet skall en konverteringsfaktor på 20 % tillämpas för både det öppnande och bekräftande institutet.

c)      För övriga låneramar, note issuance facilities (NIF) och revolving underwriting facilities (RUF) skall en konverteringsfaktor på 75 % tillämpas.

d)      Kreditinstitut som uppfyller minimikraven för användning av egna skattningar av konverteringsfaktorer enligt vad som anges i del 4 får använda sina egna skattningar av konverteringsfaktorer för olika produkttyper under förutsättning att de behöriga myndigheterna godkänner det.

12. Om ett åtagande avser en förpliktelse att ingå ett annat åtagande skall den lägre av de två konverteringsfaktorerna för de enskilda åtagandena användas.

13. För alla övriga poster utanför balansräkningen utom de som nämns i punkterna 1–11 skall exponeringsvärdet fastställas enligt bilaga II.

2. Aktieexponering

14. Exponeringsvärdet skall motsvara det värde som anges i externredovisningen. Följande mått på aktieexponeringar får användas:

a)      För placeringar som tas upp till verkligt värde och där värdeförändringarna går via resultaträkningen och påverkar kapitalbasen skall exponeringsvärdet motsvara det verkliga värde som anges i balansräkningen.

b)      För placeringar som tas upp till verkligt värde men där värdeförändringarna inte går via resultaträkningen utan påverkar en skattejusterad separat del av det egna kapitalet skall exponeringsvärdet motsvara det verkliga värde som anges i balansräkningen.

c)      För placeringar som tas upp till anskaffningskostnad eller till det lägsta av anskaffningskostnaden och marknadsvärdet skall exponeringsvärdet motsvara den anskaffningskostnad eller det marknadsvärde som anges i balansräkningen.

3. Övriga motpartslösa exponeringar

15. Exponeringsvärdet för de andra tillgångar som inte innebär någon form av skuldförbindelse skall motsvara det värde som anges i externredovisningen.

Del 4 – Minimikrav för internmetoden

1. Riskklassificeringssystem

1. Med ”riskklassificeringssystem” skall avses alla metoder, tekniker, kontroller samt datainsamlings- och IT-system som ligger till grund för värdering av kreditrisk, tilldelning av riskklasser (rating) och kvantifiering av fallissemangs- och förlustskattningar för en viss typ av exponering.

2. Om ett kreditinstitut använder flera riskklassificeringssystem skall motiven för valet av system för en viss gäldenär eller en viss transaktion dokumenteras och tillämpas på ett sådant sätt att det avspeglar risknivån på ett tillfredsställande sätt.

3. Kriterier och metoder för riskklassificering skall periodiskt ses över för att fastställa om de fortfarande är lämpliga vad gäller den aktuella portföljen och de yttre förutsättningarna.

1.1. Riskklassificeringssystemens struktur

4. Om ett kreditinstitut använder direkta skattningar av riskparametrar får dessa betraktas som resultat av en tillämpning av en kontinuerlig risknivåskala.

1.1.1. Exponeringar mot företag och kreditinstitut samt nationella regeringar och centralbanker

5. Ett riskklassificeringssystem skall beakta gäldenärens och transaktionens särskilda riskegenskaper.

6. Ett riskklassificeringssystem skall ha en riskklasskala för gäldenärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för gäldenärens fallissemang. Riskklasskalan för gäldenärer skall ha minst sju klasser för ej fallerande gäldenärer och en klass för fallerande gäldenärer.

7. En ”gäldenärsklass” definieras som en riskkategori på systemets riskklasskala som gäldenären hänförts till på grundval av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken PD-skattningar härleds. Kreditinstituten skall dokumentera sambandet mellan gäldenärsklasserna i form av den nivå för fallissemangsrisken som varje klass innebär och de kriterier som använts för att särskilja den nivån för fallissemangsrisken.

8. Kreditinstitut vilkas portföljer är inriktade på ett särskilt marknadssegment och ett visst intervall vad gäller risk för fallissemang skall ha tillräckligt många gäldenärsklasser inom detta intervall för att undvika en alltför stor koncentration av gäldenärer inom en viss klass. Betydande koncentrationer inom en enskild klass skall motiveras genom övertygande empiriska belägg för att gäldenärsklassen täcker ett tillräckligt smalt PD-spann och att alla gäldenärers fallissemangsrisk inom denna klass ligger inom detta spann.

9. För att användning av egna skattningar av LGD-värden för beräkning av kapitalkrav skall kunna godkännas av de behöriga myndigheterna skall institutets riskklassificeringssystem omfatta en särskild klassificering av exponeringarna som enbart tar fasta på LGD-relaterade faktorer.

10. För att användning av egna skattningar av konverteringsfaktorer för beräkning av kapitalkrav skall kunna godkännas av de behöriga myndigheterna skall institutets riskklassificeringssystem omfatta en särskild klassificering av exponeringarna som enbart tar fasta på faktorer som är relaterade till konverteringsfaktorer.

11. En ”produktriskklass” definieras som en riskkategori inom ett riskklassificeringssystems skala för produktrisktyp som exponeringar tilldelas på grundval av en specificerad och separat uppsättning riskklassificeringskriterier från vilka egna skattningar av LGD-värden eller konverteringsfaktorer härleds. Definitionen av varje klass skall innefatta både en beskrivning av hur exponeringar hänförs till klassen i fråga och en beskrivning av de kriterier som används för att fastställa klassernas olika risknivåer.

12. Betydande koncentrationer inom en enskild produktriskklass skall motiveras genom övertygande empiriska bevis om att klassen täcker ett tillräckligt smalt LGD- eller konverteringsfaktorsspann och att risken i fråga om alla exponeringars inom denna klass ligger inom detta spann.

13. Kreditinstitut som använder metoderna i punkt 5 i del 1 för att åsätta riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning är undantagna från kravet på att ha en riskklasskala för gäldenärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för gäldenärens fallissemang avseende dessa exponeringar. Utan hinder av punkt 6 skall dessa institut för sådana exponeringar ha minst fyra klasser för ej fallerande gäldenärer och minst en klass för fallerande gäldenärer.

1.1.2. Hushållsexponeringar

14. Riskklassificeringssystem skall avspegla både gäldenärs- och transaktionsrisk, och de skall beakta alla gäldenärs- och transaktionsspecifika särdrag.

15. Riskdifferentieringen mellan riskklasserna skall säkerställa att antalet exponeringar i en viss riskklass räcker för att göra en ändamålsenlig kvantifiering och validering av förlustens särdrag på riskklassnivå. Exponeringarnas och gäldenärernas fördelning över riskklasserna skall vara sådan att alltför stora koncentrationer undviks.

16. Kreditinstituten skall visa att förfarandet med att hänföra exponeringar till riskklasser ger lämplig riskdifferentiering, grupperar tillräckligt homogena exponeringar och tillåter en exakt och konsekvent uppskattning av förlustkarakteristika på riskklassnivå. För förvärvade fordringar skall grupperingen visa säljarens kravnivå för att ta på sig risk och spridningen av särskilda kundegenskaper.

17. Kreditinstituten skall beakta följande riskfaktorer när de hänför exponeringar till riskklasser:

Gäldenärernas risksärdrag.

a)      Transaktionernas risksärdrag, även beträffande slag av produkt eller säkerhet, eller av båda. Kreditinstitut skall särskilt beakta fall där samma säkerhet ställs för flera exponeringar.

b)      Misskötsel, såvida inte kreditinstitutet kan styrka för den behöriga myndigheten att misskötsel inte är en väsentlig riskfaktor för exponeringen.

c)      Åsättande av riskklasser.

18. Ett kreditinstitut skall ha särskilda definitioner, förfaranden och kriterier för att hänföra exponeringar till riskklasser inom ett riskklassificeringssystem.

a)      Definitionerna och kriterierna för riskklasser skall vara tillräckligt detaljerade för att de som ansvarar för klassificeringar konsekvent skall kunna åsätta gäldenärer eller exponeringar som representerar liknande risk samma riskklass. Konsekvens skall uppnås mellan verksamhetsgrenar, avdelningar och geografiska områden.

b)      Dokumentationen om riskklassificeringsförfarandet skall göra det möjligt för tredje man att förstå varför exponeringar har hänförts till vissa riskklasser, reproducera tilldelningen av riskklass och utvärdera riktigheten av en tilldelning till en riskklass.

c)      Kriterierna skall även överensstämma med kreditinstitutets interna utlåningsnormer och dess policy för behandling av problemtyngda gäldenärer och exponeringar.

19. Ett kreditinstitut skall beakta all relevant information när de hänför gäldenärer och exponeringar till riskklasser. Informationen skall vara löpande och göra det möjligt för kreditinstitutet att förutse exponeringens framtida utveckling. Ju mindre information ett kreditinstitut har desto mer försiktigt skall det vara vid åsättande av riskklasser för exponeringar mot gäldenärer och faciliteter. Om ett kreditinstitut använder en extern rating som primär faktor för att fastställa en intern riskklassificering skall kreditinstitutet säkerställa att det också beaktar övrig relevant information.

1.2. Klassificering av exponeringar 1.2.1. Exponeringar mot företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker

20. Alla gäldenärer skall hänföras till en riskklass inom ramen för förfarandet för godkännande av krediter.

21. Vad gäller de kreditinstitut som har tillåtelse att använda egna skattningar av LGD-värden eller konverteringsfaktorer skall alla exponeringar även åsättas en produktriskklass inom ramen för förfarandet för godkännande av krediter.

22. Kreditinstitut som använder metoderna i punkt 5 i del 1 för att fastställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning skall hänföra dessa exponeringar till riskklasser enligt punkt 13.

23. Alla enskilda juridiska personer som kreditinstitutet är exponerat mot skall bedömas individuellt. Ett kreditinstitut skall visa de behöriga myndigheterna att det har en godtagbar policy för behandling av enskilda gäldenärer och grupper av kunder med inbördes anknytning.

24. Alla exponeringar mot samma gäldenär skall hänföras till samma gäldenärsklass, oavsett om det finns skillnader mellan de särskilda transaktionernas natur. I följande undantagsfall kan förekomsten av särskilda exponeringar leda till att samma gäldenär hänförs till flera klasser:

a)      Transfereringsrisk, som är avhängig av om exponeringen avser belopp i inhemsk eller främmande valuta.

b)      När garantier som ställs för en exponering får beaktas genom anpassning av tilldelningen av gäldenärsklass.

1.2.2. Hushållsexponeringar

25. Alla exponeringar skall hänföras till en riskklass inom ramen för förfarandet för godkännande av krediter.

1.2.3. Ändring av riskklass

26. Kreditinstituten skall skriftligt redovisa de situationer då medarbetare efter eget omdöme får göra avvikelser från in- eller utdata i klassificeringsförfarandet och ange vilka medarbetare som ansvarar för att sådana avvikelser godkänns. Kreditinstituten skall dokumentera sådana avvikelser och ange vilka som är ansvariga för dem. De skall också analysera utvecklingen av de exponeringar som hänförts till en annan riskklass till följd av sådana avvikelser. Analysen skall även innehålla en bedömning, person för person, av utvecklingen av exponeringar vilkas riskklass har ändrats av en viss individ.

1.3. Integritet i riskklassificeringen 1.3.1. Exponeringar mot företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker

27. Riskklassificeringar och återkommande översyner av dem skall utföras eller godkännas av en oberoende part som inte har någon direkt vinning av besluten att lämna krediten.

28. Kreditinstituten skall uppdatera riskklassificeringarna minst en gång per år. Högriskgäldenärer och problemexponeringar ses över oftare. Kreditinstituten skall göra en ny riskklassificering om väsentlig information om gäldenären eller exponeringen blir tillgänglig.

29. Kreditinstituten skall ha ett effektivt förfarande för att skaffa och uppdatera relevant information om riskprofiler för gäldenärer som påverkar PD-värden, och om riskprofiler för transaktioner som påverkar LGD-värden och konverteringsfaktorer.

1.3.2. Hushållsexponeringar

30. Ett kreditinstitut skall minst en gång per år uppdatera gäldenärs- och produktriskklassificeringar eller se över förlustsärdrag och grad av misskötsel när det gäller alla identifierade riskklasser, beroende på vad som är tillämpligt. Ett kreditinstitut skall även minst en gång per år se över tillståndet för ett representativt urval av enskilda exponeringar inom varje riskklass för att säkerställa att de fortfarande ligger i rätt riskklass.

1.4. Användning av modeller

31. Om ett kreditinstitut använder statistiska modeller och andra mekaniska metoder för att hänföra exponeringar till gäldenärs- och riskklasser skall följande villkor vara uppfyllda:

a)      Kreditinstitutet skall styrka för den behöriga myndigheten att modellen har god prognosförmåga och att kapitalkraven inte förvrängs genom modellen. De ingående variablerna skall utgöra en rimlig och effektiv grund för prognoserna. Modellen får inte ha några väsentliga systematiska fel.

b)      Kreditinstitutet skall ha inrättat ett förfarande för prövning av uppgifter som matas in i modellen innefattande en bedömning av uppgifternas riktighet, fullständighet och lämplighet.

c)      Kreditinstitutet skall visa att de uppgifter som ligger till grund för modellen är representativa för populationen av kreditinstitutets faktiska gäldenärer eller exponeringar.

d)      Kreditinstitutet skall regelbundet validera modellen och därvid även övervaka hur modellen fungerar och hur stabil den är, se över modellspecifikationen och testa hur väl modellens resultat överensstämmer med de faktiska utfallen.

e)      Kreditinstitutet skall komplettera den statistiska modellen med bedömningar och övervakning från egna medarbetare för att se över modellbaserade riskklassificeringar och för att säkerställa att modellerna används på lämpligt sätt. Översynsförfarandena skall syfta till att hitta och begränsa fel som hänger samman med svagheter i modellen. Vid bedömningarna skall man beakta all relevant information som inte beaktas i modellen. Kreditinstitutet skall dokumentera hur bedömningar från de egna medarbetarnas sida och modellresultat skall kombineras.

1.5. Dokumentation av riskklassificeringssystem

32. Kreditinstituten skall dokumentera riskklassificeringssystemens utformning och operativa detaljer. Dokumentationen skall styrka riskklassificeringssystemens överensstämmelse med minimikraven i denna del och ta upp områden som portföljdifferentiering, riskklassificeringskriterier, ansvar avseende de parter som värderar gäldenärer och exponeringar, frekvensen av översyner av riskklassificeringar och ledningens övervakning av riskklassificeringsförfarandet.

33. Kreditinstitutet skall dokumentera motiven till och den analys som ligger till grund för dess val av riskklassificeringskriterier. Ett kreditinstitut skall dokumentera alla betydande förändringar av riskklassificeringsförfarandet, och dokumentationen skall möjliggöra identifiering av de förändringar som gjorts av riskklassificeringsförfarandet sedan de behöriga myndigheternas senaste översyn. Riskklassificeringens struktur, inklusive riskklassificeringsförfarandet och den interna kontrollstrukturen, skall också dokumenteras.

34. Kreditinstitutet skall dokumentera de särskilda definitionerna av fallissemang och förlust som används internt och visa att de överensstämmer med definitionerna i detta direktiv.

35. Om kreditinstitutet använder statistiska modeller vid riskklassificeringsförfarandet skall kreditinstitutet dokumentera dessa metoder. Detta material skall

a)      tillhandahålla en detaljerad beskrivning av teori, antaganden och/eller matematisk och empirisk grund för fördelningen av skattningar på riskklasser, enskilda gäldenärer eller exponeringar, och de datakällor som använts för skattning av modellen,

b)      fastställa en strikt process för validering av modellen (som inkluderar utfallstest utanför den datamängd och den period som använts vid kalibreringen), och

c)      ange alla omständigheter under vilka modellen inte fungerar effektivt.

36. Användning av en modell som köpts från tredje part som hävdar att tekniken är en affärshemlighet är inget skäl för undantag från skyldigheten att dokumentera eller från något av de övriga kraven på riskklassificeringssystem. Kreditinstitutet är skyldigt att uppfylla de behöriga myndigheternas krav.

1.6. Bevarande av uppgifter

37. Kreditinstituten skall samla in och lagra uppgifter om sina interna riskklassificeringar enligt vad som krävs i artiklarna 145–149.

1.6.1. Exponeringar mot företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker

38. Kreditinstituten skall samla in och bevara uppgifter om följande:

a)      Gäldenärernas och de godtagna garantigivarnas fullständiga riskklassificeringshistorik.

b)      Datum när riskklassificeringen gjordes.

c)      Viktiga data och metod som använts för att härleda riskklassificeringen.

d)      Namnet på den ansvarige för riskklassificeringen.

e)      I fråga om fallissemang: uppgifter om gäldenärer och exponeringar.

f)       Datum för och omständigheterna kring dessa fallissemang.

g)      Uppgifter om PD-värden och den faktiska inträffade andelen fallissemang inom olika riskklasser och uppgifter om förflyttning mellan riskklasser.

h)      Kreditinstitut som inte använder egna skattningar av LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer skall samla in och bevara uppgifter om jämförelser av faktiska LGD-värden med de värden som anges i punkt 8 i del 2 och av faktiska konverteringsfaktorer med de värden som anges i punkt 11 i del 3.

39. Kreditinstitut som använder egna skattningar av LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer skall samla in och bevara följande:

a)      Fullständig datahistorik avseende produktriskklassificering av exponeringar samt skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer som hänger samman med varje riskklasskala .

b)      De datum då riskklassificeringarna gjordes och skattningarna utfördes.

c)      Nyckeldata och metod för beräkningen av exponeringarnas riskklassificering och skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktor.

d)      Namn på personer som riskklassificerat exponeringar och som utfört skattningarna av LGD-värden och konverteringsfaktorer.

e)      I fråga om fallissemang: uppgifter om skattade och faktiska LGD-värden och konverteringsfaktorer för varje fallerad exponering.

f)       Uppgifter om exponeringens LGD-värde före och efter hänsynstagande till en garanti eller ett kreditderivat för de kreditinstitut som beaktar garantiers och kreditderivats kreditriskreducerande effekter vid beräkning av LGD-värden.

g)      I fråga om fallissemang: uppgifter om förlustkomponenter för alla exponeringar.

1.6.2. Hushållsexponeringar

40. Kreditinstituten skall samla in och bevara uppgifter om följande:

a)      Data som använts under förfarandet för att hänföra exponeringar till riskklasser.

b)      Uppgifter om skattade PD- och LGD-värden och om konverteringsfaktorer i samband med exponeringars riskklasser.

c)      I fråga om fallissemang: uppgifter om gäldenärer och exponeringar.

d)      I fråga om fallissemang: uppgifter om de riskklasser som exponeringen varit hänförd till under året före fallissemanget och om faktiska utfall avseende LGD-värden och konverteringsfaktorer.

e)      Uppgifter om förlustnivåer och marginalintäkt vad gäller kvalificerade rullande hushållsexponeringar.

1.7. Stresstester för bedömning av kapitaltäckningen

41. Kreditinstituten skall inrätta lämpliga stresstester för bedömning av sin kapitaltäckning. Stresstester skall bl.a. syfta till att identifiera eventuella händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållanden som skulle kunna ha ofördelaktiga effekter på kreditinstitutens exponeringar och på bedömningen av kreditinstitutets förmåga att hantera sådana förändringar.

42. Kreditinstituten skall regelbundet utföra kreditriskstresstest för att bedöma effekten av vissa bestämda förhållanden på det totala kapitalkravet för kreditrisk. Kreditinstitutet får välja vilket test som skall användas förutsatt att det godkänns av tillsynsmyndigheten. Testet skall vara lämpligt och tämligen försiktigt, och åtminstone beakta effekterna av lättare konjunkturnedgångar. Kreditinstitut skall inom ramen för stresstestscenariona bedöma övergången mellan riskklasser i sin riskklassificering. Portföljer som utsätts för stresstest skall innehålla den övervägande majoriteten av kreditinstitutets totala exponering.

2. Riskkvantifiering

43. Vid fastställande av de riskparametrar som hänger samman med olika riskklasser skall kreditinstituten iaktta följande krav:

2.1. Definition av fallissemang

44. Ett ”fallissemang” med avseende på en viss gäldenär skall anses föreligga när endera eller båda de följande kriterierna är uppfyllda:

a)      Kreditinstitutet anser att det är osannolikt att gäldenären kommer att betala sina kreditförpliktelser helt och hållet till kreditinstitutet, moderföretaget eller till något av dess dotterföretag, utan att kreditinstitutet tillgriper åtgärder som att realisera säkerheter (om sådana ställts).

b)      Någon av gäldenärens väsentliga kreditförpliktelser gentemot kreditinstitutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag är förfallen till betalning sedan mer än 90 dagar.

När en gäldenär har överskridit en aviserad kreditlimit, har aviserats en lägre kreditlimit än det aktuella utestående beloppet eller har utnyttjat kredit utan tillstånd betraktas detta som att en kreditförpliktelse har förfallit.

Med aviserad kreditlimit avses en kreditlimit som har meddelats gäldenären.

När det gäller hushållsexponeringar och exponeringar mot offentliga organ skall de behöriga myndigheterna fastställa antalet överskjutande dagar efter förfallodagen enligt punkt 48.

När det gäller företagsexponeringar får de behöriga myndigheterna fastställa antalet överskjutande dagar efter förfallodagen enligt artikel 154.4.

När det gäller hushållsexponeringar får kreditinstituten använda denna definition på exponeringsnivå.

45. Följande faktorer skall uppfattas som tecken på osannolikhet för betalning:

a)      Kreditinstitutet intäktsför inte längre upplupen ränta för kreditförpliktelsen.

b)      Kreditinstitutet gör en värdereglering till följd av att en betydande försämring av kreditkvaliteten kunnat konstateras efter det att kreditinstitutet antog exponeringen.

c)      Kreditinstitutet säljer kreditförpliktelsen med en betydande kreditrelaterad ekonomisk förlust.

d)      Kreditinstitutet går med på en omförhandling av kreditförpliktelsen där det är sannolikt att detta kommer att leda till en minskning av skulden genom en betydande eftergift av krediten eller uppskjuten betalning av räntor och amorteringar eller, i förekommande fall, av avgifter. När det gäller aktieexponeringar som bedömts enligt PD/LGD-metoden innefattar detta också omförhandling av aktierna.

e)      Kreditinstitutet har lämnat in konkursansökan mot gäldenären eller en liknande ansökan avseende gäldenärens kreditförpliktelse gentemot kreditinstitutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag.

f)       Gäldenären har begärt att försättas eller försatts i konkurs eller liknande, om detta förhindrar eller försenar betalning av en kreditförpliktelse till kreditinstitutet, moderföretaget eller något av dess dotterbolag.

46. Kreditinstitut som använder externa data som inte överensstämmer med definitionen av fallissemang skall visa de behöriga myndigheterna att lämpliga anpassningar har gjorts för att uppnå grundläggande jämförbarhet med definitionen av fallissemang.

47. Om kreditinstitutet anser att en tidigare fallerad exponering inte längre uppfyller kriterierna för fallissemang skall kreditinstitutet omklassificera gäldenären eller exponeringen och de skall hanteras som om de inte hade fallerat. Om definitionen av fallissemang på nytt skulle uppfyllas skall det anses att ett nytt fallissemang har inträffat.

48. När det gäller exponeringar mot hushåll och offentliga organ skall de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat fastställa det antal dagar efter förfallodagen som alla kreditinstitut inom dess territorium skall iaktta för definitionen av fallissemang i punkt 44 när det gäller exponeringar mot sådana motparter som är belägna inom samma medlemsstat. Antalet dagar skall ligga inom intervallet 90–180 dagar och får skilja sig åt mellan olika produkttyper. I fråga om exponeringar mot motparter som är belägna inom andra medlemsstaters territorier skall de behöriga myndigheterna fastställa ett antal dagar efter förfallodagen som inte är högre än det antal som fastställts av den behöriga myndigheten i den aktuella medlemsstaten.

2.2. Övergripande krav för skattningar

49. Ett kreditinstituts egna skattningar av riskparametrarna PD, LGD, konverteringsfaktor och EL skall inbegripa alla relevanta uppgifter, upplysningar och metoder. Skattningarna skall härledas från historiska erfarenheter och empiriska belägg, och skall inte enbart baseras på subjektiva bedömningar. Skattningarna skall vara rimliga och möjliggöra intuitiv förståelse, och skall baseras på de faktorer som är avgörande för de respektive riskparametrarna. Ju mindre uppgifter ett kreditinstitut har desto försiktigare skall det vara vid sin skattning.

50. Kreditinstitutet skall kunna tillhandahålla en specifikation av sin förlusthistorik med avseende på fallissemangsfrekvens, LGD, konverteringsfaktor eller förlust, om EL-skattningar används, fördelad på de faktorer som det betraktar som avgörande för de respektive parametrarna. Kreditinstitutet skall visa att dess skattningar återspeglar lång erfarenhet.

51. Alla förändringar när det gäller utlåningspraxis eller indrivningsmetoder under de observationsperioder som avses i punkterna 66, 71, 81, 85, 92 och 94 skall beaktas. Ett kreditinstituts skattningar skall avspegla effekterna av tekniska framsteg, nya data och övrig information efter hand som de blir tillgängliga. Kreditinstituten skall se över sina skattningar när ny information framkommer, dock minst en gång om året.

52. Den exponeringspopulation som var representerad i de uppgifter som användes för skattningen, de riktlinjer för utlåning som tillämpades när data togs fram och andra relevanta kriterier skall vara jämförbara med kriterierna för kreditinstitutets exponeringar och standarder. Kreditinstitutet skall även visa att de ekonomiska förutsättningar och de marknadsvillkor som ligger till grund för data är relevanta för de aktuella och överskådliga förhållandena. Antalet exponeringar i urvalet och den period som använts för kvantifieringen skall vara tillräcklig för att kreditinstitutet skall kunna utföra exakta och solida skattningar.

53. När det gäller förvärvade fordringar skall skattningarna avspegla all relevant information som finns tillgänglig för det köpande kreditinstitutet avseende kvaliteten på de underliggande fordringarna, däribland uppgifter om liknande grupper som tillhandahållits av säljaren, det köpande kreditinstitutet eller av externa källor. Det köpande kreditinstitutet skall utvärdera alla uppgifter från säljaren som det tagit hänsyn till.

54. Ett kreditinstitut skall till skattningarna lägga en försiktighetsmarginal som avser olika typer av förväntade beräkningsfel. Om metoderna och uppgifterna är otillfredsställande och de förväntade feltyperna är fler skall försiktighetsmarginalen vara större.

55. Om kreditinstituten använder olika skattningar för beräkning av riskvikter och för interna syften skall detta dokumenteras och kreditinstituten skall styrka för den behöriga myndigheten att skattningarna är rimliga.

56. Om kreditinstituten kan styrka för den berörda myndigheten att det, när det gäller uppgifter som samlats in före dagen för detta direktivs genomförande, har gjorts lämpliga anpassningar för att uppnå grundläggande överensstämmelse med definitionerna av fallissemang eller förlust, får de behöriga myndigheterna tillåta kreditinstituten viss flexibilitet när det gäller tillämpningen av de erforderliga datakraven.

57. Om ett kreditinstitut använder sammanställda uppgifter för flera kreditinstitut skall det visa att

a)      de övriga kreditinstituten i gruppen har liknande ratingsystem och kriterier,

b)      gruppen är representativ för den portfölj för vilken de sammanställda uppgifterna används, och att

c)      kreditinstitutet använder de sammanställda uppgifterna konsekvent för sina permanenta skattningar.

58. Om ett kreditinstitut använder sammanställda uppgifter från flera kreditinstitut är det ändå ansvarigt för de egna riskklassificeringssystemens integritet. Kreditinstitutet skall visa den berörda myndigheten att det besitter tillräcklig egen kunskap när det gäller det egna riskklassificeringssystemet, däribland verklig kapacitet att övervaka och granska riskklassificeringsförfarandet.

2.2.1. Särskilda krav för PD-skattning

Exponeringar mot företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker

59. Kreditinstituten skall skatta PD-värden per gäldenärsklass utifrån långfristiga medelvärden av de årliga andelarna fallissemang.

60. När det gäller förvärvade företagsfordringar får kreditinstituten skatta EL-värden per gäldenärsklass utifrån långfristiga medelvärden på de årliga faktiska andelarna fallissemang.

61. Om ett kreditinstitut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och LGD-värden för köpta företagsfordringar från en skattning av EL och en rimlig skattning av PD eller LGD, skall förfarandet för skattning av totala förluster uppfylla de övergripande kraven för skattning av PD och LGD som anges i denna del, och resultatet skall överensstämma med det LGD-begrepp som anges i punkt 73.

62. Kreditinstituten skall bara använda PD-skattningsförfaranden som kompletteras av stödjande analyser. Kreditinstituten skall beakta att subjektiva bedömningar har stor betydelse när det gäller att kombinera resultat från olika förfaranden och att göra anpassningar på grund av förfarandenas och informationens begränsningar.

63. Om ett kreditinstitut använder uppgifter om interna erfarenheter av fallissemang för skattning av PD-värden skall det visa i sin analys att skattningarna avspeglar kravnivån för att ta på sig en kreditrisk och alla eventuella skillnader mellan det riskklassificeringssystem som ledde till uppgifterna och det befintliga riskklassificeringssystemet. Om kravnivån för att ta på sig kreditrisk eller ratingsystemen har ändrats skall kreditinstitutet tillämpa en större försiktighetsmarginal vid beräkning av PD.

64. Om ett kreditinstitut tilldelar eller rangordnar sina interna riskklasser enligt en skala som används av ett ratinginstitut eller av liknande organisationer och sedan överför den fallissemangsfrekvens som noterats för den externa organisationens klasser till kreditinstitutets klasser skall rangordningen grundas på en jämförelse mellan interna ratingkriterier och de kriterier som används av den externa organisationen och på en jämförelse av interna och externa kreditbetyg för alla gemensamma gäldenärer. Systematiska fel eller inkonsekvenser vad gäller rangordning eller underliggande uppgifter skall undvikas. Den externa organisationens kriterier som ligger till grund för de uppgifter som används för kvantifieringen skall enbart vara inriktade på risk för fallissemang och inte avspegla transaktionens särdrag. Kreditinstitutets analys skall innefatta en jämförelse av de tillämpade definitionerna av fallissemang med iakttagande av kraven i punkterna 44–48. Kreditinstitutet skall dokumentera grunden för rangordningen.

65. Om ett kreditinstitut använder statistiska modeller för att förutsäga fallissemang får det skatta PD-värden som det enkla medelvärdet av skattningar av sannolikheten för fallissemang när det gäller enskilda gäldenärer i en given klass. Kreditinstitutets tillämpning av beräkningsmodeller för sannolikheten för fallissemang i detta syfte skall uppfylla kraven i punkt 31.

66. Oavsett om kreditinstitutet använder externa, interna eller sammanställda uppgiftskällor, eller en kombination av dessa, för sina PD-skattningar skall längden på den underliggande observationsperioden vara minst fem år för åtminstone en källa. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa uppgifter är relevanta skall denna längre period användas. Denna punkt skall även tillämpas på PD/LGD-metoden för aktier.

Hushållsexponeringar

67. Kreditinstituten skall skatta PD-värden per gäldenärsklass utifrån långfristiga medelvärden av de årliga andelarna fallissemang.

68. Utan hinder av punkt 67 får PD-skattningar även härledas från faktiska förluster och rimliga skattningar av LGD-värden.

69. När det gäller att riskklassificera exponeringar skall kreditinstituten beakta interna uppgifter som primär informationskälla för skattning av förlustegenskaper. Kreditinstituten får använda externa uppgifter (däribland sammanställda uppgifter) eller statistiska kvantifieringsmodeller förutsatt att ett starkt samband kan styrkas mellan följande:

a)      Kreditinstitutets förfarande för att riskklassificera exponeringar och det förfarande som använts av den externa datakällan.

b)      Kreditinstitutets interna riskprofil och de externa uppgifternas sammansättning.

När det gäller förvärvade hushållsfordringar får kreditinstituten använda externa och interna referensuppgifter. Kreditinstituten skall använda alla relevanta uppgiftskällor för jämförelser.

70. Om ett kreditinstitut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och LGD-värden för hushåll från en skattning av totala förluster och en lämplig skattning av PD eller LGD, skall förfarandet för skattning av totala förluster uppfylla de övergripande kraven för skattning av PD och LGD som anges i denna del, och resultatet skall överensstämma med det LGD-begrepp som anges i punkt 73.

71. Oavsett om kreditinstitutet använder externa, interna eller sammanställda uppgiftskällor, eller en kombination av dessa, för sina skattningar av förlustegenskaper skall längden på den underliggande observationsperioden vara minst fem år för åtminstone en källa. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa uppgifter är relevanta skall denna längre period användas. Ett kreditinstitut behöver inte fästa lika stor vikt vid historiska uppgifter om det kan övertyga den behöriga myndigheten om att senare uppgifter är en bättre förutsägande variabel när det gäller förlustnivåer.

72. Kreditinstituten skall identifiera och analysera riskparametrarnas förväntade förändringar under exponeringarnas löptid (säsongseffekter).

2.2.2. Särskilda krav för egna LGD-skattningar

73. Kreditinstituten skall skatta LGD-värden per riskklass på grundval av de genomsnittliga faktiska LGD-värdena per riskklass genom att använda alla observerade fallissemang inom datakällorna (vägt genomsnittligt fallissemang).

74. Kreditinstituten skall använda LGD-skattningar som är rimliga för en ekonomisk nedgång om de är försiktigare än det långfristiga genomsnittet. Om ett riskklassificeringssystem förväntas tillhandahålla löpande faktiska LGD-värden per riskklass över tiden skall kreditinstituten anpassa sina skattningar av riskparametrar per klass för att begränsa en ekonomisk nedgångs effekt på kapitalet.

75. Ett kreditinstitut skall beakta omfattningen av eventuella samband mellan gäldenärens risk och den risk som är förenad med säkerheten eller den som tillhandahåller säkerheten. Om det föreligger en betydande grad av samband skall sådana ärenden behandlas försiktigt.

76. Valutaobalanser mellan den underliggande förpliktelsen och säkerheten skall behandlas försiktigt vid kreditinstitutets bedömning av LGD.

77. Om LGD-skattningarna tar hänsyn till förekomsten av säkerhet skall dessa skattningar inte enbart baseras på säkerhetens beräknade marknadsvärde. LGD-skattningarna skall beakta effekten av att kreditinstitutet inte omgående kan förfoga över säkerheten och avveckla den.

78. Om ett kreditinstitut inte uppfyller de minimikrav för säkerheter som anges i bilaga VIII skall de belopp som förväntas kunna återvinnas från sådana säkerheter inte beaktas i institutets LGD-skattningar.

79. När det särskilt gäller exponeringar som redan har fallerat skall kreditinstitutet använda sin bästa skattning av förväntad förlust för varje exponering med hänsyn till de aktuella ekonomiska villkoren och exponeringens status.

80. Om obetalda förseningsavgifter har kapitaliserats i kreditinstitutets resultaträkning skall de läggas till kreditinstitutets redovisning av exponeringar och förluster.

Exponeringar mot företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker

81. De uppgifter som skall ligga till grund för LGD-skattningarna skall vara från minst en sjuårsperiod och från minst en informationskälla. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa uppgifter är relevanta skall denna längre period användas.

Hushållsexponeringar

82. Utan hinder av punkt 73 får LGD-skattningarna härledas från faktiska förluster och rimliga skattningar av PD-värden.

83. Utan hinder av punkt 88 får kreditinstitut beakta framtida ianspråktaganden antingen i sin konverteringsfaktor eller i sina LGD-skattningar.

84. När det gäller köpta hushållsfordringar får kreditinstituten använda externa och interna referensuppgifter för att skatta LGD-värden.

85. LGD-skattningar skall baseras på uppgifter från minst en femårsperiod. Utan hinder av punkt 73 behöver ett kreditinstitut inte fästa lika stor vikt vid historiska uppgifter om det kan styrka för den behöriga myndigheten att senare uppgifter är en bättre förutsägande variabel när det gäller förlustnivåer.

2.2.3. Särskilda krav för egna skattningar av konverteringsfaktorer

86. Kreditinstituten skall skatta konverteringsfaktorer per exponeringsklass på grundval av de genomsnittliga faktiska konverteringsfaktorerna per exponeringsklass genom att använda alla observerade fallissemang i datakällorna (vägt genomsnittligt fallissemang).

87. Kreditinstituten skall använda skattningar av konverteringsfaktorer som är anpassade till en ekonomisk nedgång om de är försiktigare än det långfristiga genomsnittet. Om ett riskklassificeringssystem förväntas ge löpande faktiska konverteringsfaktorer per riskklass över tiden skall kreditinstituten anpassa sina skattningar av riskparametrar per klass för att begränsa en ekonomisk nedgångs effekt på kapitalet.

88. Vid skattningar av konverteringsfaktorer skall kreditinstitutet både före och efter det att den händelse som utlöste fallissemanget inträffade beakta gäldenärens möjligheter till att ytterligare utnyttja sina kreditmöjligheter.

Skattningar av konverteringsfaktor skall innefatta en större försiktighetsmarginal om en större positiv korrelation rimligtvis kan förväntas mellan förekomsten av fallissemang och konverteringsfaktorns storlek.

89. Vid skattning av konverteringsfaktorer skall kreditinstituten beakta de särskilda riktlinjer och strategier som antagits med avseende på övervakning av räkenskaperna och betalningshantering. Kreditinstituten skall även beakta om de har kapacitet och är beredda att förhindra ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter under omständigheter som inte utgör betalningsinställelse, till exempel överträdelser av lånevillkor eller andra tekniskt betingade fallissemang.

90. Kreditinstituten skall ha inrättat lämpliga system och förfaranden för att övervaka exponeringsbelopp, aktuella utestående belopp på kontokrediter och förändringar av utestående belopp per gäldenär och per klass. Kreditinstitutet skall dagligen kunna övervaka utestående belopp.

91. Om kreditinstituten använder olika skattningar av konverteringsfaktorer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för interna syften skall detta dokumenteras, och de skall visa den behöriga myndigheten att uppskattningarna är rimliga.

Exponeringar mot företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker

92. Skattningar av konverteringsfaktorer skall baseras på uppgifter från minst en sjuårsperiod och från minst en informationskälla. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa uppgifter är relevanta skall denna längre period användas.

Hushållsexponeringar

93. Utan hinder av punkt 88 får kreditinstitut beakta ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter antingen i sina konverteringsfaktorer eller i sina LGD-skattningar.

94. Skattningar av konverteringsfaktorer skall baseras på uppgifter från en period av minst fem år. Utan hinder av punkt 86 behöver inte ett kreditinstitut fästa lika stor vikt vid äldre uppgifter om det kan styrka för den behöriga myndigheten att nyare uppgifter är en bättre förutsägande variabel när det gäller utnyttjande av krediter.

2.2.4. Minimikrav för bedömning av garantiers och kreditderivats effekt

Exponeringar mot företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker där egna skattningar av LDG-värden används samt hushållsexponeringar.

95. Kraven i punkterna 96–103 skall inte gälla för garantier som tillhandahålls av kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker om kreditinstitutet har fått godkännande att tillämpa reglerna i artiklarna 78–83 för exponeringar mot sådana enheter. I detta fall skall kraven i artiklarna 90-93 tillämpas.

96. När det gäller hushållsgarantier gäller även dessa krav vid riskklassificering och för skattning av PD-värden.

Godtagna garantigivare och garantier

97. Kreditinstituten skall ha klart specificerade kriterier för de slags garantigivare som de beaktar vid beräkningen av riskvägda exponeringar.

98. Samma regler skall gälla för godtagna garantigivare som för gäldenärer enligt punkterna 18–30.

99. Garantin skall dokumenteras skriftligt, vara oåterkallelig från garantigivarens sida, gälla till dess att förpliktelsen är fullständigt återbetald (upp till beloppet för garantin och inom dess giltighetstid) och vara rättsligt bindande i förhållande till garantigivaren i ett land där garantigivaren förfogar över tillgångar som kan pantsättas genom en verkställd dom. Garantier som är förenade med ej bindande villkor för garantigivaren (villkorade garantier) kan godtas med de behöriga myndigheternas tillstånd. Kreditinstitutet skall visa att kriterierna för riskklassificering på lämpligt sätt beaktar alla eventuella minskningar av kreditreducerande effekter.

Justeringskriterier

100. Ett kreditinstitut skall förfoga över klart definierade kriterier för justering av riskklasser eller LGD-skattningar och, när det gäller hushållsfordringar och kvalificerade förvärvade fordringar, kriterier för förfarandet för riskklassificering för att visa garantiernas effekter på beräkningen av riskvägda tillgångar. Dessa kriterier skall uppfylla minimikraven i punkterna 18–30.

101. Kriterierna skall vara rimliga och möjliggöra intuitiv förståelse. De skall beakta följande: om garantigivaren har kapacitet och är beredd att utföra sina förpliktelser enligt garantin, när garantigivaren förväntas betala, i vilken grad garantigivarens kapacitet att uppfylla sina förpliktelser överensstämmer med gäldenärens kapacitet att återbetala och i vilken utsträckning det finns en kvarstående risk gentemot gäldenären.

Kreditderivat

102. Minimikraven för garantier i denna del skall även gälla för kreditderivat som refererar till ett namn. Vid bristande överensstämmelse mellan det underliggande instrumentet och kreditderivatets referensinstrument eller det instrument som används för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum skall kraven i punkt 20 i del 2 i bilaga VIII tillämpas. När det gäller hushållsexponeringar och kvalificerade förvärvade fordringar gäller denna punkt vid riskklassificering.

103. Kriterierna skall ta hänsyn till kreditderivatets utbetalningsstruktur och försiktigt bedöma dess effekt på storleken på och tidpunkten för återvinningen. Kreditinstitutet skall beakta i vilken utsträckning andra former av kvarstående risk återstår.

2.2.5. Minimikrav för förvärvade fordringar

Rättslig förutsebarhet

104. Exponeringens struktur skall säkerställa att kreditinstitutet under alla förutsebara omständigheter är faktisk ägare och kontrollerar alla kontanta överföringar från fordringarna. Om gäldenären gör direkta betalningar till en säljare eller ett serviceföretag skall kreditinstitutet regelbundet verifiera att betalningarna vidarebefordras fullständigt och enligt avtalsvillkoren. Med serviceföretag avses en enhet som dagligen förvaltar en grupp av förvärvade fordringar eller de underliggande kreditexponeringarna. Kreditinstituten skall genom lämpliga förfaranden säkerställa att ägandet av fordringar och inbetalningar är skyddat mot konkursförfaranden eller andra rättsliga anspråk som skulle kunna medföra betydande förseningar när det gäller långivarens förmåga att avveckla eller överlåta fordringarna eller återta kontrollen över inbetalningarna.

Övervakningssystemens effektivitet

105. Kreditinstitutet skall övervaka både de förvärvade fordringarnas kvalitet och säljarens och serviceföretagets finansiella ställning, i synnerhet följande:

a)      Kreditinstitutet skall bedöma korrelationen mellan kvaliteten på de förvärvade fordringarna och säljarens och serviceföretagets finansiella ställning, och ha inrättat interna riktlinjer och förfaranden som tillhandahåller lämpliga säkerhetsåtgärder för att skydda mot sådana oförutsedda händelser, däribland åsättande av intern rating för varje säljare och serviceföretag.

b)      Kreditinstitutet skall ha klara och effektiva riktlinjer och förfaranden för att fastställa säljares och serviceföretags lämplighet. Kreditinstitutet eller dess ombud skall genomföra återkommande översyner av säljare och serviceföretag för att verifiera om deras rapporter är riktiga, upptäcka bedrägerier eller operativa brister och kontrollera kvaliteten på säljarens kreditpolicy och serviceföretagets urvalspolicy och urvalsförfarande. Resultaten av dessa översyner skall dokumenteras.

c)      Kreditinstitutet skall bedöma de förvärvade fordringsgruppernas särdrag, däribland överutlåning; historik vad gäller säljarens förfallna skulder, osäkra fordringar och reserver för osäkra fordringar, betalningsvillkor och eventuella motkonton.

d)      Kreditinstitutet skall ha effektiva riktlinjer och förfaranden för samlad övervakning av gäldenärskoncentrationer både inom grupper och på gruppöverskridande nivå vad gäller förvärvade fordringar.

e)      Kreditinstitutet skall se till att serviceföretaget tillhandahåller tillräckligt detaljerade rapporter i rätt tid om fordringarnas åldersstruktur och utspädning för att säkerställa överensstämmelse med kreditinstitutets urvalskriterier och utbetalningspolicy för förvärvade fordringar, och tillhandahålla en effektiv metod för att övervaka och bekräfta säljarens försäljningsvillkor och utspädning.

System för hantering av problemengagemang

106. Kreditinstitutet skall ha system och förfaranden för att i ett tidigt skede upptäcka försämringar av säljarens finansiella ställning och de förvärvade fordringarnas kvalitet, och för att aktivt kunna ta itu med aktuella problem. Kreditinstitutet skall i synnerhet ha klara och effektiva riktlinjer, förfaranden och informationsystem för att övervaka överträdelser av lånevillkor, och klara och effektiva riktlinjer och förfaranden för att vidta rättsliga åtgärder och hantera problem i samband med förvärvade fordringar.

Effektivitet vad gäller system för kontroll av säkerheter, kreditmöjligheter och kontanter

107. Kreditinstitutet skall ha klara och effektiva riktlinjer och förfaranden för kontroll av förvärvade fordringar, krediter och kontanter. I de skriftliga interna riktlinjerna skall särskilt specificeras alla betydande delar i programmet för förvärvade fordringar, däribland utbetalningstakten, godtagna säkerheter, nödvändig dokumentation, koncentrationsbegränsningar och hantering av inbetalningar. Dessa delar skall ta lämplig hänsyn till alla relevanta och betydande faktorer, däribland säljarens och serviceföretagets finansiella ställning, riskkoncentrationer och tendenser vad gäller kvaliteten på de förvärvade fordringarna och på säljarens kundbas, och interna system skall säkerställa att medel endast utbetalas mot noga specificerade säkerheter och dokumentation.

Överensstämmelse med kreditinstitutets interna riktlinjer och förfaranden

108. Kreditinstitutet skall ha ett effektivt internt förfarande för att bedöma om alla interna riktlinjer och förfaranden iakttas. Förfarandet skall inbegripa regelbunden revision av alla kritiska moment i kreditinstitutets program för förvärvade fordringar, verifiering av ansvarsfördelningen mellan för det första bedömningen av säljaren och serviceföretaget och bedömningen av gäldenären, och för det andra mellan bedömningen av säljaren och serviceföretaget och revisionen av säljaren och serviceföretaget samt utvärdering av backoffice-transaktioner, med särskild inriktning på kvalifikationer, erfarenhet, bemanning och stödjande automatiska system.

3. Validering av interna skattningar

109. Kreditinstituten skall ha inrättat stabila system för att validera att riskklassificeringssystemen, förfarandena och skattningarna av alla relevanta riskparametrar är korrekta och förenliga inbördes. Varje kreditinstitut skall visa den behöriga myndigheten att det interna valideringsförfarandet gör det möjligt för institutet att genomföra en konsekvent och relevant bedömning av funktionen hos de interna systemen för riskklassificering och riskskattning.

110. Kreditinstituten skall regelbundet jämföra faktiska andelar fallissemang med skattade PD-värden för varje klass, och om de faktiska andelarna fallissemang ligger utanför klassens förväntade räckvidd skall kreditinstitutet särskilt analysera orsakerna till avvikelsen. Kreditinstitut som använder egna skattningar av LGD-värden eller konverteringsfaktorer skall även göra en liknande analys av dessa skattningar. Vid dessa jämförelser skall historiska uppgifter användas som omfattar en så lång period som möjligt. Kreditinstitutet skall dokumentera de metoder och uppgifter som använts vid dessa jämförelser. Analyser och dokumentation skall uppdateras minst en gång per år.

111. Kreditinstituten skall även använda andra kvantitativa valideringsinstrument och jämförelser med relevanta externa datakällor. Analysen skall baseras på uppgifter som är lämpliga för portföljen, uppdateras regelbundet och täcker en relevant observationsperiod. Kreditinstitutens interna bedömningar av funktionen hos deras riskklassificeringssystem skall baseras på en så lång period som möjligt.

112. De metoder och uppgifter som används för kvantitativ validering skall vara konsekventa över tiden. Förändringar i fråga om skattningar, valideringsmetoder och valideringsuppgifter (både datakällor och berörda perioder) skall dokumenteras.

113. Kreditinstituten skall ha sunda interna standarder för sådana fall när de faktiska PD-värdena, LGD-värdena, konverteringsfaktorerna och de totala förlusterna ­– om EL används – avviker i tillräckligt hög grad från förväntningarna för att skattningarnas validitet skall ifrågasättas. Dessa standarder skall beakta konjunkturvariationer och liknande systematiska variationer vad gäller fall av fallissemang. Om de faktiska värdena fortsätter att vara högre än de förväntade värdena skall kreditinstituten justera skattningarna uppåt för att de skall avspegla deras erfarenheter vad gäller fallissemang och förluster.

4. Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar enligt egna modeller 4.1. Kapitalkrav och riskbedömning

114. Vid beräkning av kapitalkrav skall kreditinstituten uppfylla följande krav:

a)      Skattningen av eventuell förlust skall vara stabil gentemot ogynnsamma förändringar av marknadsvillkoren som är relevanta för den långfristiga riskprofilen för kreditinstitutets specifika innehav. De uppgifter som används för att visa avkastningens fördelning skall representera den längsta urvalsperiod för vilken det finns tillgängliga och lämpliga uppgifter för att avspegla kreditinstitutets specifika aktieexponeringars riskprofil. Uppgifterna skall vara tillräckliga för att tillhandahålla försiktiga, statistiskt tillförlitliga och stabila förlustskattningar som inte enbart baseras på subjektiva eller skönsmässiga antaganden. Kreditinstituten skall visa de behöriga myndigheterna att den använda datamängden kan ge en försiktig skattning av eventuella förluster under en relevant långfristig konjunkturcykel. Kreditinstitutet skall kombinera empirisk analys av tillgängliga uppgifter med justeringar på grundval av en mängd faktorer för att uppnå realistiska och försiktiga modellresultat. När value at risk-modeller konstrueras för skattning av potentiella kvartalsförluster får kreditinstituten använda kvartalsuppgifter eller omvandla uppgifter med kortare tidshorisont till motsvarande kvartalsuppgifter med hjälp av en analytiskt och empiriskt styrkt metod och genom välutvecklade och dokumenterade överläggningar och analyser. Denna metod skall tillämpas försiktigt och konsekvent. Om det bara finns begränsade relevanta uppgifter tillgängliga skall kreditinstitutet tillämpa lämpliga försiktighetsmarginaler.

b)      De tillämpade modellerna skall på lämpligt sätt beakta alla betydande risker i samband med aktieavkastning, däribland både kreditinstitutets aktieportföljs allmänna marknadsrisk och dess specifika riskexponering. Den interna modellen skall på lämpligt sätt förklara historiska prisvariationer, omfatta både storleken och förändringen på sammansättningen av potentiella koncentrationer och vara stabil i förhållande till ogynnsamma omständigheter på marknaden. Den population riskexponeringar som förekommer i de uppgifter som använts för skattning skall svara mot, eller åtminstone vara jämförbara med, uppgifterna för kreditinstitutets aktieexponeringar.

c)      Den interna modellen skall vara anpassad för kreditinstitutets riskprofil och komplexitet. Om ett kreditinstitut har betydande innehav av värdepapper som är kraftigt icke-linjära till sin natur skall de interna modellerna utformas med lämplig hänsyn till de risker som hänger samman med dessa instrument.

d)      Rangordning av enskilda positioner när det gäller fullmakter, marknadsindex och riskfaktorer skall vara rimliga, möjliggöra intuitiv förståelse och sunda.

e)      Kreditinstituten skall genom empiriska analyser visa riskfaktorernas lämplighet och kapacitet att omfatta både allmän och specifik risk.

f)       Skattningarna av volatiliteten på aktieexponeringarnas avkastning skall beakta relevanta och tillgängliga data, information och metoder. Interna uppgifter och uppgifter från externa källor (däribland sammanställda uppgifter) som granskats oberoende av varandra skall användas.

g)      Ett rigoröst och heltäckande program för stresstest skall ha inrättats.

4.2. Riskhanteringsförfarande och kontroller

115. Med avseende på utvecklingen och användningen av egna modeller för kapitalkrav skall kreditinstituten upprätta riktlinjer, förfaranden och kontroller för att säkerställa modellens och modellförfarandets integritet. Dessa riktlinjer, förfaranden och kontroller skall innefatta följande:

a)      Fullständig integrering av den egna modellen i kreditinstitutets övergripande informationssystem för riskhantering och i hanteringen av bankportföljens aktieexponeringar. Egna modeller skall integreras fullt ut i kreditinstitutets infrastruktur för riskhantering, särskilt om de används för att mäta och bedöma aktieportföljens resultat (däribland det riskjusterade resultatet), allokera kapital till aktieexponeringar och utvärdera övergripande kapitalkrav och förfarandet för investeringsförvaltning.

b)      Fastställda förvaltningssystem, förfaranden och kontrollfunktioner för att säkerställa återkommande och oberoende översyn av alla element i det interna modellförfarandet, däribland godkännande av modellöversyner, prövning av data i modellen och översyn av modellresultat, till exempel direkt verifiering av riskberäkning. Dessa översyner skall avse en bedömning av om modelluppgifterna och resultaten är riktiga, fullständiga och lämpliga samt vara inriktade på att finna och begränsa potentiella fel i samband med kända svagheter och att identifiera okända svagheter i modellen. Dessa översyner får genomföras av en intern oberoende enhet eller av en oberoende extern tredje part.

c)      Lämpliga system och förfaranden för övervakning av investeringsgränser och riskexponeringar avseende aktier.

d)      De enheter som ansvarar för utformning och tillämpning av modellen skall vara funktionellt oberoende av de enheter som ansvarar för förvaltningen av enskilda investeringar.

e)      De parter som ansvarar för någon del i modellförfarandet skall ha lämpliga kvalifikationer. Ledningen skall tilldela modellfunktionen personal med tillräckliga kvalifikationer och tillräcklig behörighet.

4.3. Validering och dokumentation

116. Kreditinstituten skall ha inrättat ett stabilt system för att validera att de interna modellerna och modellförfarandena är precisa och konsekventa. Alla viktiga delar i de interna modellerna, modellförfarandet och valideringen skall dokumenteras.

117. Kreditinstituten skall tillämpa det interna valideringsförfarandet för att bedöma de interna modellernas och förfarandenas resultat på ett följdriktigt och meningsfullt sätt.

118. De metoder och uppgifter som används för kvantitativ validering skall vara konsekventa. Förändringar i fråga om skattningar, valideringsmetoder och valideringsuppgifter (både datakällor och berörda perioder) skall dokumenteras.

119. Kreditinstituten skall regelbundet jämföra verklig aktieavkastning (som beräknats med hjälp av realiserade och orealiserade vinster och förluster) med modellernas skattningar. Vid dessa jämförelser skall historiska uppgifter användas som täcker en så lång period som möjligt. Kreditinstitutet skall dokumentera de metoder och uppgifter som använts vid dessa jämförelser. Analyser och dokumentation skall uppdateras minst en gång per år.

120. Kreditinstituten skall använda andra kvantitativa valideringsinstrument och jämförelser med externa datakällor. Analysen skall baseras på uppgifter som är lämpliga för portföljen, uppdateras regelbundet och omfatta en relevant observationsperiod. Kreditinstitutens interna bedömningar av modellerna skall baseras på en så lång period som möjligt.

121. Kreditinstituten skall ha sunda interna normer för fall där en jämförelse av den faktiska avkastningen med modellernas skattningar leder till ifrågasättande av skattningarnas giltighet eller modellen som sådan. Dessa normer skall beakta konjunkturvariationer och liknande systematiska variationer vad gäller aktieavkastningar. Alla justeringar av egna modeller som görs till följd av översyner skall dokumenteras och överensstämma med kreditinstitutets normer för modellöversyn.

122. Den egna modellen och modellförfarandet skall dokumenteras, däribland de berörda parternas ansvar för modellförfarandet, godkännandet av modellen och översynen av modellförfarandet.

5. Företagsstyrning och kontroll 5.1. Företagsstyrning

123. Alla betydande delar i riskklassificerings- och skattningsförfarandena skall godkännas av kreditinstitutets styrelse eller en kommitté som utsetts av styrelsen och den verkställande ledningen. Dessa parter skall ha allmänna insikter om kreditinstitutets riskklassificeringssystem och detaljerade kunskaper om de förvaltningsrapporter som hänger samman med dessa.

124. Den verkställande ledningen skall underrätta styrelsen eller en av styrelsen utsedd kommitté om betydande förändringar av eller undantag från fastställda riktlinjer som kan få betydande effekter på riskklassificeringssystemets funktion.

125. Den verkställande ledningen skall ha goda insikter om riskklassificeringssystemens utformning och funktion och löpande säkerställa att riskklassificeringssystemen fungerar korrekt. Kreditriskkontrollenheterna skall regelbundet informera den verkställande ledningen om riskklassificeringsförfarandets genomförande och områden som måste förbättras samt ge lägesrapporter om förbättringar av tidigare identifierade svagheter.

126. En analys enligt internmetoden av kreditinstitutets kreditriskprofil skall vara en viktig del av förvaltningsrapporteringen till dessa parter. Rapporterna skall minst innefatta riskprofil fördelad på klasser, förflyttning mellan klasser, skattning av de relevanta parametrarna per klass och jämförelser av faktisk andel fallissemang, egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer med förväntningar och restultat av stresstest. Hur ofta rapportering skall äga rum beror på hur viktig informationen är och vilket slags information det gäller samt mottagarens nivå.

5.2. Kreditriskkontroll

127. Kreditriskkontrollenheten skall vara oberoende av de personal- och förvaltningsfunktioner som ger upphov till eller förnyar exponeringar och som rapporterar direkt till den verkställande ledningen. Enheten skall ansvara för riskklassificeringssystemets utformning eller urval, genomförande, kontroll och resultat. Den skall regelbundet utarbeta och analysera rapporter om riskklassificeringssystemets resultat.

128. Kreditriskkontrollenhetens ansvarsområden skall innefatta följande:

a)      Testning och övervakning av riskklasser.

b)      Utarbetande och analys av sammanfattande rapporter om kreditinstitutets riskklassificeringssystem.

c)      Genomförandeförfaranden för att verifiera att definitionerna av riskklasser tillämpas konsekvent inom avdelningar och geografiska områden.

d)      Översyn och dokumentation av alla ändringar av riskklassificeringsförfarandet, däribland skälen till dessa ändringar.

e)      Översyn av riskklassificeringskriterierna för att utvärdera om de fortfarande uppfyller kvalifikationerna för att kunna förutsäga risk. Ändringar av riskklassificeringsförfarandet, riskklassificeringskriterier eller enskilda riskklassificeringsparametrar skall dokumenteras och bevaras.

f)       Aktivt deltagande i utformning eller urval, genomförande och validering av modeller som används i riskklassificeringsförfarandet.

g)      Kontroll och övervakning av modeller som används i riskklassificeringsförfarandet.

h)      Löpande översyn och ändringar av modeller som används i riskklassificeringsförfarandet.

129. Utan hinder av punkt 128 får kreditinstitut som använder sammanställda uppgifter enligt punkterna 57 och 58 lägga ut följande uppgifter på entreprenad:

a)      Utarbetande av information som är relevant för testning och övervakning av riskklasser.

b)      Utarbetande av sammanfattande rapporter om kreditinstitutets riskklassificeringssystem.

c)      Utarbetande av information som är relevant för översyn av riskklassificeringskriterier för att utvärdera om de fortfarande uppfyller kraven för att förutsäga risk.

d)      Dokumentation av ändringar av riskklassificeringsförfarandet, riskklassificeringskriterier eller enskilda riskklassificeringsparametrar.

e)      Utarbetande av information som är relevant för löpande översyn och ändringar av modeller som används i riskklassificeringsförfarandet.

Kreditinstitut som utnyttjar denna punkt skall se till att de behöriga myndigheterna har tillgång till all relevant information från den tredje parten som är nödvändig för att kunna undersöka om minimikraven är uppfyllda och att de behöriga myndigheterna får göra undersökningar på plats i samma utsträckning som inom kreditinstitutet.

5.3. Internrevision

130. Internrevision skall genomföras minst en gång per år och denna skall innefatta översyn av kreditinstitutets riskklassificeringssystem och dess transaktioner, däribland kreditavdelningens verksamhet och skattningen av PD-, LGD- och EL-värden samt konverteringsfaktorer. Vid översynen av de olika områdena skall alla tillämpliga minimikrav vara uppfyllda.

BILAGA VIII – Kreditriskskydd Del 1 – Godtagbarhet

1. I denna del anges godtagbara former av kreditriskskydd vid tillämpning av artikel 92.

2. I denna bilaga avses med

utlåning mot säkerhet: alla transaktioner som ger upphov till en exponering med pantsäkerhet, men utan att kreditinstitutet ges någon kortfristig rätt att erhålla marginalsäkerhet.

kapitalmarknadsrelaterad transaktion: alla transaktioner som ger upphov till en exponering med pantsäkerhet, varvid kreditinstitutet ges kortfristig rätt att erhålla marginalsäkerhet.

1. Förbetalt kreditriskskydd 1.1. Nettning inom balansräkningen

3. Nettning inom balansräkningen av ömsesidiga fordringar mellan kreditinstitutet och dess motpart får godkännas.

4. Utan att det påverkar tillämpningen i punkt 5 är godtagbarheten begränsad till det ömsesidiga likviditetssaldot mellan kreditinstitutet och motparten. Det är bara för det utlånande kreditinstitutets lån och insättningar som riskvägda exponeringsbelopp och, i förekommande fall, förväntade förlustbelopp får ändras till följd av ett avtal om nettning inom balansräkningen.

1.2. Ramavtal om nettning som täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

5. När det gäller institut som tillämpar den fullständiga metoden för finansiella säkerheter i del 3 i denna bilaga får effekterna av bilaterala avtal om nettning som täcker repor och värdepappers- och råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner med en motpart godkännas. Utan att det påverkar tillämpningen av bilaga II i direktiv [93/6/EEG] måste antagna säkerheter och värdepapper eller råvaror som lånats inom ramen för sådana avtal uppfylla kraven på godtagbarhet för säkerheter som anges i punkterna 7–11 för att godkännas.

1.3. Säkerheter

6. Om de tillämpade metoderna för kreditriskskydd grundar sig på kreditinstitutets rätt att avveckla eller behålla tillgångar beror godtagbarheten på om riskvägda exponeringsbelopp och, i förekommande fall, om förväntade förlustbelopp beräknas enligt artiklarna 78–83 eller 84–89. Godtagbarheten beror vidare på om den enkla metoden för finansiella säkerheter eller den fullständiga metoden för finansiella säkerheter i del 3 används. När det gäller repor och värdepappers- eller råvarulån beror godtagbarheten även på om transaktionen registreras utanför eller i handelslagret.

1.3.1. Godtagbarhet vid alla metoder

7. Följande finansiella poster får godkännas som godtagbara säkerheter vid alla metoder:

a)      Kontanta medel insatta hos det utlånande kreditinstitutet eller kontantliknande instrument som innehas av detta.

b)      Räntebärande värdepapper som emitterats av nationella regeringar eller centralbanker, om dessa värdepapper av ratinginstitut eller exportkreditorgan som förklarats valbara vid tillämpning av artiklarna 78–83 har tilldelats kreditbetyg som enligt de behöriga myndigheternas bedömning motsvarar steg 4 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker enligt artiklarna 78–83.

c)      Räntebärande värdepapper som emitterats av institut, om dessa värdepapper av ett valbart ratinginstitut har tilldelats ett kreditbetyg som enligt de behöriga myndigheternas bedömning motsvarar steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot kreditinstitut enligt artiklarna 78–83.

d)      Räntebärande värdepapper som emitterats av andra juridiska personer, om dessa värdepapper av ett valbart ratinginstitut har tilldelats ett kreditbetyg som enligt de behöriga myndigheternas bedömning motsvarar steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot företag enligt artiklarna 78–83.

e)      Räntebärande värdepapper som av ett valbart ratinginstitut tilldelats ett kortfristigt kreditbetyg som enligt de behöriga myndigheternas bedömning motsvarar steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt reglerna för riskvägning av kortfristiga exponeringar enligt artiklarna 78–83.

f)       Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt index.

g)      Guld.

Vid tillämpning av punkt b skall ”räntebärande värdepapper som emitterats av nationella regeringar eller centralbanker” anses innefatta följande:

i)       Räntebärande värdepapper som emitterats av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter vars exponeringar behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen inom vars territorium de är etablerade enligt bilaga VI.

ii)      Räntebärande värdepapper som emitterats av multilaterala utvecklingsbanker som ges 0 % riskvikt enligt artiklarna 78–83.

iii)     Räntebärande värdepapper som emitterats av internationella organisationer som ges 0 % riskvikt enligt artiklarna 78–83.

Vid tillämpning av punkt c skall ”räntebärande värdepapper som emitterats av institut” innefatta följande:

i)       Andra räntebärande värdepapper som emitterats av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter vars exponeringar behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen inom vars territorium de är etablerade enligt artiklarna 78–83.

ii)      Räntebärande värdepapper som emitterats av offentliga organ vilkas exponeringar behandlas som exponeringar mot kreditinstitut enligt artiklarna 78–83.

iii)     Andra räntebärande värdepapper som emitterats av multilaterala utvecklingsbanker än de som getts 0 % riskvikt enligt.

8. Räntebärande värdepapper som emitterats av institut, och som inte kreditvärderats av ett valbart ratinginstitut får godkännas som godtagbar säkerhet om de uppfyller följande kriterier:

a)      De är noterade på en erkänd börs.

b)      De är betecknade som prioriterade fordringar.

c)      Alla andra kreditvärderade emissioner med samma förmånsrätt av det emitterande institutet som har kreditbetyg från ett valbart ratinginstitut som av de behöriga myndigheterna har fastställts motsvara kreditkvalitetsgrad 3 eller därutöver enligt bestämmelserna för riskviktning av institutsexponeringar eller kortfristiga exponeringar enligt artiklarna 78–83.

d)      Det utlånande kreditinstitutet har inga uppgifter som tyder på att kreditbetyget borde vara sämre än det som avses i punkt c.

e)      Kreditinstitutet kan visa de behöriga myndigheterna att likviditeten på marknaden för instrumentet är tillräcklig för dessa syften.

9. Andelar i företag för kollektiva investeringar (fondföretag) får godkännas som godtagbar säkerhet om följande villkor är uppfyllda:

a)      De har en daglig offentlig prisnotering.

b)      Fondföretaget investerar bara i instrument som är godtagbara för godkännande enligt punkterna 7 och 8.

Ett fondföretags användning (eller potentiella användning) av derivatinstrument för att säkra tillåtna instrument hindrar inte att andelar i detta företag är kvalificerade.

10. I fråga om punkt 7 b–e skall, när en säkerhet har två kreditbetyg som gjorts av valbara ratinginstitut, den minst fördelaktiga klassificeringen anses gälla. Om säkerheten har mer än två kreditbetyg av godtagbara ratinginstitut skall de två mest fördelaktiga anses gälla. Om de två mest fördelaktiga kreditbetygen skiljer sig åt skall det minst fördelaktiga av de två anses gälla.

1.3.2. Ytterligare godtagbara säkerheter vid den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

11. Utöver de säkerheter som anges i punkterna 7–10 får, där ett kreditinstitut använder den fullständiga metoden för finansiella säkerheter enligt del 3, följande finansiella poster godkännas som godtagbara säkerheter:

a)      Aktier eller konvertibla obligationer som inte ingår i ett centralt index, men som handlas på en erkänd börs.

b)      Andelar i fondföretag, förutsatt att

i)       de har en daglig offentlig prisnotering, och

ii)      fondföretaget begränsar sig till att investera i instrument som är godtagbara för godkännande enligt punkterna 7 och 8 och i sådana poster som nämns i punkt a i detta stycke.

Ett fondföretags användning (eller potentiella användning) av derivatinstrument för att säkra tillåtna instrument hindrar inte andelar i detta företag från att vara godtagbara.

1.3.3. Ytterligare godtagbara säkerheter vad gäller beräkningar enligt artiklarna 84–89

12. Utöver de säkerheter som anges ovan gäller bestämmelserna i punkterna 13–22 följande om ett kreditinstitut beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt den metod som anges i artiklarna 84–89:

a)       Säkerhet i fastighet

13. Bostadsfastigheter som bebos eller kommer att bebos eller hyras ut av ägaren och kommersiella fastigheter, dvs. kontor och andra kommersiella lokaler, får godkännas som godtagbar säkerhet om följande villkor är uppfyllda:

a)      Egendomens värde påverkas inte i väsentlig mån av gäldenärens kreditkvalitet. Detta krav avser inte att utesluta situationer där rent makroekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser.

b)      Låntagarens risk påverkas inte i väsentlig mån av den underliggande egendomens eller det underliggande projektets resultat, utan snarare av låntagarens underliggande kapacitet att återbetala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten som sådan påverkas inte i väsentlig mån av betalningsflöden som genereras av den underliggande egendomen som ställts som säkerhet.

14. Kreditinstitut får även godkänna som godtagbar säkerhet i bostadsfastighet andelar i finska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll, i de fall då bostäderna är eller kommer att bli bebodda eller uthyrda av låntagarna, förutsatt att dessa villkor är uppfyllda.

15. De behöriga myndigheterna kan även ge kreditinstituten tillstånd att som godtagbar säkerhet i kommersiella fastigheter godkänna andelar i finska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll, förutsatt att dessa villkor är uppfyllda.

16. De behöriga myndigheterna får upphäva kravet att kreditinstituten skall uppfylla villkoret i punkt 13 b för exponeringar där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet som är belägen inom medlemsstatens territorium om de behöriga myndigheterna har bevis för att den relevanta marknaden är välutvecklad och sedan länge etablerad med förlustnivåer som är tillräckligt låga för att motivera en sådan behandling. Detta skall inte hindra de behöriga myndigheterna i en medlemsstat som inte utnyttjar denna möjlighet från att erkänna en godtagbar bostadsfastighet som godkänts i en annan medlemsstat i kraft av undantaget. Medlemsstaterna skall offentliggöra hur de tillämpar detta undantag

17. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får upphäva kravet på att deras kreditinstitut skall uppfylla villkoret i punkt 13 b för kommersiella fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om de behöriga myndigheterna har bevis för att den relevanta marknaden är välutvecklad och sedan länge etablerad, och att förlustnivåerna som härrör från utlåning där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter uppfyller följande villkor:

a)      Upp till 50 % av marknadsvärdet (eller i tillämpliga fall 60 % av pantlånevärdet om detta värde är lägre) överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under ett visst år.

b)      De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter överskrider inte 0,5 % av de utestående lånen under ett visst år.

18. Om något av dessa villkor inte är uppfyllda ett visst år skall möjligheten att utnyttja denna hantering upphöra till dess att de är uppfyllda under ett efterföljande år.

19. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat som inte utnyttjar undantaget i punkt 17 får godkänna godtagbara kommersiella fastigheter som godtagits i en annan medlemsstat i kraft av undantaget.

b)       Fordringar

20. De behöriga myndigheterna får som godtagbara säkerheter godkänna fordringar som är anknutna till en kommersiell transaktion eller kommersiella transaktioner med en ursprunglig löptid på mindre än eller lika med ett år. Godtagbara fordringar innefattar inte fordringar i samband med värdepapperiseringar, sekundärt deltagande och kreditderivat eller belopp som närstående parter är skyldiga.

c)       Övriga fysiska säkerheter

21. De behöriga myndigheterna får som godtagbara fysiska säkerheter godkänna andra poster än poster av det slag som anges i punkterna 13–19 om följande villkor är uppfyllda:

a)      Det finns likvida marknader för snabb och ekonomiskt effektiv avveckling av säkerheten.

b)      Säkerheten har väl etablerade offentligt tillgängliga marknadspriser. Institutet skall kunna styrka att det inte finns några bevis för att de nettopriser det erhåller vid avveckling av säkerheten avviker väsentligt från dessa marknadspriser.

d)      Leasing

22. Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 73 i del 3 när kraven i punkt 11 i del 2 är uppfyllda, exponeringar till följd av transaktioner skall där ett kreditinstitut hyr ut egendom till en tredje part behandlas på samma sätt som lån där säkerhet ställts i form av fastighet av samma slag som den uthyrda fastigheten.

1.4. Övrigt förbetalt kreditriskskydd 1.4.1. Kontanta medel hos tredje part eller kontantliknande instrument som innehas av denne.

23. Kontanta medel som är insatta hos eller kontantliknande instrument som innehas av ett tredje institut på annan grund än ett depåförvaringsavtal och som är pantsatta till förmån för det utlånande kreditinstitutet kan utgöra godtagbart kreditriskskydd.

1.4.2. Livförsäkringar som pantsatts hos det långivande kreditinstitutet

24. Livförsäkringar som pantsatts hos det utlånande kreditinstitutet får godkännas som godtagbart kreditriskskydd.

1.4.3. Instrument som återköps på begäran

25. Instrument som emitterats av ett institut som är tredje part och som kommer att återköpas av detta institut får godkännas som godtagbart kreditriskskydd.

2. Obetalt kreditriskskydd 2.1. Tillhandahållare av skydd som är godtagbara vid alla metoder

26. Följande parter får godkännas som godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd:

a)      Nationella regeringar och centralbanker.

b)      Delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.

c)      Multilaterala utvecklingsbanker.

d)      Internationella organisationer, om exponeringar mot dem skall ges 0 % riskvikt enligt artiklarna 78–83.

e)      Fordringar på offentliga organ som behandlas av de behöriga myndigheterna som fordringar på institut enligt artiklarna 78–83.

f)       Institut.

g)      Övriga företagsenheter, däribland moderföretag, dotterföretag och närstående företag till kreditinstitutet, som

i)       har ett kreditbetyg, tilldelat av ett valbart ratinginstitut, som enligt de behöriga myndigheterna motsvarar steg 2 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot företag enligt artiklarna 78–83, eller som,

ii)      när det gäller kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt artiklarna 84–89, inte har kreditvärderats av ett valbart ratinginstitut men som är internt klassificerade med en sannolikhet för fallissemang som motsvarar den kreditklassificering av ratinginstitutet som de behöriga myndigheterna har beslutat att ge steg 2 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot företag enligt artiklarna 78–83.

27. Om riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp beräknas enligt artiklarna 84–89 måste en garantigivare, för att anses kvalificerad, ges en intern klassificering av kreditinstitutet enligt bestämmelserna i del 4 i bilaga VII.

28. Med avvikelse från punkt 26 får medlemsstaterna även som godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd godkänna övriga finansiella institut som har tillstånd från, och som övervakas av, de behöriga myndigheter som är ansvariga för tillståndsgivning och tillsyn över kreditinstitut och som omfattas av stabilitetsskrav som motsvarar de krav som tillämpas på kreditinstitut.

3. Kreditderivat

29. Följande slag av kreditderivat och instrument som kan bestå av sådana kreditderivat eller som har liknande ekonomisk effekt får godtas som kvalificerade:

a)      kreditswappar,

b)      totalavkasningsswappar, och

c)      kreditlänkade obligationer, i den utsträckning som de betalats med kontanter.

30. Om ett kreditinstitut köper kreditriskskydd genom en totalavkastningsswapp och redovisar nettobetalningarna för swappen som nettoinkomst, men inte redovisar en motsvarande försämring av värdet på den tillgång som är skyddad (antingen genom reducering av det verkliga värdet eller genom ett tillägg till reserverna) skall kreditriskskyddet inte godkännas.

3.1. Interna säkringar

31. Om ett kreditinstitut genomför en intern säkring med ett eller flera kreditderivat – dvs. säkrar kreditrisken för en exponering utanför handelslagret med ett kreditderivat som registreras i handelslagret – skall, för att skyddet skall godkännas enligt denna bilaga, den kreditrisk som överförts till handelslagret föras över till en tredje part eller tredje parter. Under sådana omständigheter, och förutsatt att en sådan överföring uppfyller de krav för godkännande av kreditriskskydd som anges i denna bilaga, skall de regler som anges i delarna 3–6 tillämpas för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp då obetalt kreditriskskydd krävs.

Del 2 - Minimikrav

1. Kreditinstitutet skall förvissa de behöriga myndigheterna om att det har lämpliga riskhanteringsförfaranden för att kontrollera de risker som det kan exponeras för vid genomförande av kreditriskreducerande åtgärder.

2. Trots att förekomsten av kreditriskskydd har beaktats vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och, i förekommande fall, förväntade förlustbelopp skall kreditinstituten fortsätta att göra fullständiga kreditriskklassificeringar av den underliggande exponeringen och kunna visa de behöriga myndigheterna att detta krav är uppfyllt. När det gäller repor och/eller värdepappers- eller råvarulån skall den underliggande exponeringen, dock endast vid tillämpningen av denna punkt, anses vara exponeringens nettobelopp.

1. Förbetalt kreditriskskydd 1.1. Nettning inom balansräkningen (som inte är ramavtal om nettning som täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner)

3. För att nettningsöverenskommelser inom balansräkningen – som inte är ramavtal om nettning som täcker repor eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner – skall godkännas enligt artiklarna 90–93 skall följande villkor vara uppfyllda:

a)      De måste ha en stabil rättslig grund och vara rättsligt bindande enligt tillämplig lagstiftning, bland annat om motparten skulle bli insolvent eller gå i konkurs.

b)      Kreditinstitutet måste när som helst kunna fastställa vilka tillgångar och skulder som omfattas av nettningsöverenskommelsen.

c)      Kreditinstitutet måste övervaka och kontrollera riskerna i samband med avslutandet av kreditriskskyddet.

d)      Kreditinstitutet måste övervaka och kontrollera de relevanta exponeringarna på nettobasis.

1.2. Ramavtal om nettning som täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

4. För att ramavtal om nettning som täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner skall godkännas enligt artiklarna 90–93 skall de uppfylla följande:

a)      De måste ha en stabil rättslig grund och vara rättsligt bindande enligt tillämplig lagstiftning, bland annat om motparten skulle bli insolvent eller gå i konkurs.

b)      De skall ge den icke-fallerande parten rätt att i god tid avsluta och slutavräkna alla transaktioner inom ramen för överenskommelsen i händelse av ett fallissemang, till exempel om motparten skulle gå i konkurs eller bli insolvent.

c)      De skall säkerställa nettning av vinster och förluster från transaktioner som sålts ut enligt ett ramavtal så att den ena parten är skyldig den andra ett enda nettobelopp.

5. Dessutom skall minimikraven för erkännande av finansiella säkerheter enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter som anges i punkt 6 vara uppfyllda.

1.3. Finansiella säkerheter 1.3.1. Minimikrav för erkännande av finansiella säkerheter inom ramen för alla metoder

6. För erkännande av finansiella säkerheter och guld skall följande villkor vara uppfyllda:

a)      Låg korrelation

Det får inte finns kraftig positiv korrelation mellan gäldenärens kreditkvalitet och säkerhetens värde.

Värdepapper som emitterats av gäldenären eller någon anknuten koncernenhet får inte godtas.

b)      Rättslig förutsebarhet

Kreditinstituten skall uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstadgade krav och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att säkerhetsordningarna kan genomdrivas enligt den lagstiftning som är tillämplig på deras intresse i säkerheten.

Kreditinstituten skall ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta säkerhetsordningarna kan genomdrivas i alla relevanta territorier. Vid behov skall de göra förnyade utredningar för att möjligheterna till genomdrivande består.

c)      Operativa krav

Säkerhetsordningarna skall dokumenteras väl med ett tydligt och stabilt förfarande för avveckling av säkerheten i rätt tid.

Kreditinstituten skall tillämpa stabila förfaranden för att kontrollera risker som uppstått till följd av användning av säkerheter – däribland risker för att kreditriskskyddet slår fel eller reduceras, värderingsrisker, risker i samband med avslutande av kreditriskskyddet, koncentrationsrisker till följd av användning av säkerheter och förenligheten med kreditinstitutets övergripande riskprofil.

Kreditinstitutet skall ha dokumenterade riktlinjer och praxis för vilka slags säkerheter och vilka belopp som accepteras.

Kreditinstituten skall beräkna marknadsvärdet för säkerheten och omvärdera den minst en gång i halvåret samt när de har anledning att tro att det har förekommit en betydande minskning av säkerhetens marknadsvärde.

Om säkerheten innehas av tredje part måste kreditinstitutionerna vidta rimliga åtgärder för att säkerställa att den tredje parten skiljer säkerheten från sina egna tillgångar.

1.3.2. Ytterligare minimikrav för erkännande av finansiella säkerheter enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter

7. Utöver de krav som anges i punkt 6 ovan för godkännande av finansiella säkerheter enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter måste skyddets resterande löptid vara åtminstone lika lång som exponeringens återstående löptid.

1.4. Minimikrav för erkännande av säkerhet i fastigheter

8. För erkännande av säkerhet i fastigheter skall följande villkor vara uppfyllda:

a)      Rättslig förutsebarhet

Panträtten eller avgiften skall vara rättsligt bindande i alla relevanta territorier och panträtten eller avgiften skall registreras på föreskrivet sätt i rätt tid. Systemet skall omfatta allt som krävs för en fullbordad pantupplånelse (dvs. alla rättsliga krav för att fullborda panten skall vara uppfyllda). Den underliggande skyddsöverenskommelse och det rättsliga förfarandet skall göra det möjligt för kreditinstitutet att realisera skyddets värde inom en rimlig tidsram.

b)      Kontroll av fastighetens värde

Fastighetens värde skall kontrolleras minst en gång per år. Oftare förekommande kontroller skall genomföras om villkoren på marknaden förändras avsevärt. Statistiska metoder får användas för att kontrollera fastighetens värde och identifiera fastigheter som behöver omvärderas. Fastigheten skall värderas av en oberoende värderingsman om uppgifterna visar att fastighetens värde kan ha sjunkit avsevärt i förhållande till de allmänna marknadspriserna. För lån som överstiger tre miljoner euro eller 5 % av kreditinstitutets kapitalbas skall fastigheten värderas av en oberoende värderingsman minst vart tredje år.

Med ”oberoende värderingsman” avses en person som har nödvändiga kvalifikationer, förmåga och erfarenhet att utföra en värdering och som är oberoende i förhållande till kreditbeslutsförfarandet.

c)      Dokumentation

De olika slag av bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter som godtas av kreditinstitutet och dess utlåningspolicy i detta avseende skall dokumenteras klart och tydligt.

d)      Försäkringar

Kreditinstitutet skall ha förfaranden för att övervaka att den fastighet som tagits som säkerhet har lämplig skadeförsäkring.

1.5. Minimikrav för erkännande av fordringar som säkerhet

9. För erkännande av fordringar skall följande villkor vara uppfyllda:

a)      Rättslig förutsebarhet

i)       Den rättsliga mekanism genom vilken säkerheten ställs skall vara stabil och effektiv och säkerställa att långivarens rätt till avkastningen är obestridlig.

ii)      Kreditinstituten måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla alla lokala krav för att en panthavare skall ha möjlighet att tillgodogöra sig värdet av panten. Ramar skall finnas på plats enligt vilka långivarens fordran på den ställda säkerheten prioriteras, med förbehåll för medlemsstaternas valmöjlighet att låta sådana fordringar omfattas av reglerna för prioriterade fordringsägares krav i lagar och genomförandebestämmelser.

iii)     Kreditinstituten skall ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta säkerhetsordningarna kan genomdrivas i alla relevanta territorier.

iv)     Säkerhetsordningarna skall dokumenteras väl med ett tydligt och stabilt förfarande för indrivning av säkerheten i rätt tid. Kreditinstitutens förfaranden skall säkerställa uppfyllandet av alla rättsliga villkor som krävs för att förklara att ett fallissemang har inträffat och driva in säkerheten i rätt tid. Om en låntagare skulle befinna sig i betalningssvårigheter eller fallera skall kreditinstitutet ha laglig rätt att sälja eller åsätta fordringarna till andra parter utan samtycke från fordringarnas gäldenärer.

b)      Riskhantering.

i)       Kreditinstitutet skall ha sunda förfaranden för att fastställa kreditrisken i samband med fordringar. Ett sådant förfarande skall bland annat innefatta analyser av låntagarens verksamhet och bransch samt av de olika slags kunder med vilka låntagaren gör affärer. Om kreditinstitutet förlitar sig på att låntagaren fastställer kundernas kreditrisk skall kreditinstitutet se över låntagarens kreditförfaranden för att fastställa att de är sunda och trovärdiga.

ii)      Marginalen mellan exponeringsbeloppet och fordringarnas värde måste avspegla alla lämpliga faktorer, däribland indrivningskostnaden, koncentrationen inom den fordringsgrupp som pantsatts av en enskild låntagare och eventuella koncentrationsrisker inom kreditinstitutets totala exponeringar, utöver de som kontrolleras genom kreditinstitutets allmänna metoder. Kreditinstitutet måste upprätthålla ett fortlöpande övervakningsförfarande som är anpassat för fordringarna. Det skall övervakas att kreditinstitutet upprätthåller sina övergripande koncentrationsgränser. Dessutom skall överensstämmelse med lånevillkor, miljöbegränsningar och övriga rättsliga krav ses över regelbundet.

iii)     De fordringar som pantsatts av en låntagare skall vara diversifierade och inte vara alltför korrelerade med låntagaren. Om det finns avsevärd positiv korrelation skall riskerna i samband med fastställandet av marginaler för säkerhetsgruppen som helhet beaktas.

iv)     Fordringar från närstående företag till låntagaren (däribland dotterbolag och anställda) skall inte anses vara riskreducerande.

v)      Kreditinstitutet skall ha ett dokumenterat förfarande för indrivning av fordringar i kritiska situationer. Det skall finnas erforderliga instrument för indrivning, även när kreditinstitutet normalt förlitar sig på låntagaren när det gäller indrivningar.

1.6. Minimikrav för erkännande av övriga fysiska säkerheter

10. För erkännande av övriga fysiska säkerheter skall följande villkor vara uppfyllda:

a)      Säkerhetsordningarna skall vara rättsligt bindande enligt all tillämplig lagstiftning och skall göra det möjligt för kreditinstitutet att realisera fastighetens värde inom en rimlig tidsram.

b)      Med undantag endast för sådana prioriterade fordringar med bättre rätt som avses i punkt 9 a ii är bara panter med företrädesrätt eller avgifter när det gäller säkerheter tillåtliga. Ett kreditinstitut skall som sådant ha företrädesrätt framför övriga långivare till den realiserade avkastningen från säkerheten.

c)      Fastighetens värde skall kontrolleras minst en gång per år. Oftare förekommande kontroll krävs om marknadsvillkoren är föremål för omfattande förändringar.

d)      Låneavtalet skall innehålla detaljerade beskrivningar av säkerheten samt detaljerade specifikationer av hur förnyad värdering skall gå till och hur ofta den skall genomföras.

e)      De olika slag av fysisk säkerhet som kreditinstitutet accepterar och riktlinjer och förfaranden i fråga om lämpligt belopp för varje slags säkerhet med avseende på exponeringsbeloppet skall dokumenteras väl i interna riktlinjer och förfaranden som skall finnas tillgängliga för granskning.

f)       Kreditinstitutets riktlinjer med avseende på transaktionsstrukturen skall behandla lämpliga krav på säkerheten med avseende på exponeringsbeloppet, förutsättningarna för snabb avveckling av säkerheten, förutsättningarna för att objektivt fastställa ett pris eller marknadsvärde, hur ofta detta värde snabbt kan erhållas (däribland genom yrkesmässig bedömning eller värdering av expert) och volatiliteten när det gäller värdet på säkerheten.

g)      I såväl den inledande som den förnyade värderingen skall fullt ut beaktas all försämring eller föråldring av säkerheten. Tidsaspekten måste beaktas särskilt vid värdering och omvärdering av säkerhet som är utsatt för modeväxlingar eller som lätt föråldras.

h)      Kreditinstitutet måste ha rätt att inspektera fastigheten på plats. Det skall ha riktlinjer och förfaranden som tar upp institutets rätt att genomföra fysiska kontroller.

i)       Kreditinstitutet skall ha förfaranden för att övervaka att den fastighet som tagits som säkerhet har lämplig skadeförsäkring.

1.7. Minimikrav för att behandla exponeringar genom leasing som utlåning mot pantsäkerhet

11. För att exponeringar som uppstår till följd av leasingtransaktioner skall kunna behandlas som om säkerhet ställts i form av den egendom som hyrs ut skall följande villkor vara uppfyllda:

a)      De villkor som anges i punkt 8 eller 10 skall vara uppfyllda för godkännande av säkerhet som ställts i form av samma egendom som hyrs ut.

b)      Uthyraren skall ha ett stabilt riskhanteringssystem med avseende på tillgångens lokalisering, användningsområde, ålder och beräknad inkurans.

c)      Det skall finnas en stabil rättslig ram som fastställer uthyrarens äganderätt till tillgången och uthyrarens rätt att utöva denna i rätt tid.

d)      Skillnaden mellan den fysiska tillgångens avskrivningstakt och hyresavgifternas amorteringstakt får inte vara så stor att det kreditriskskydd som åsatts de hyrda tillgångarna överdrivs.

1.8. Minimikrav för erkännande av övrigt förbetalt kreditriskskydd 1.8.1. Kontanta medel insatta hos ett institut som är tredje part eller kontantliknande instrument som innehas av detta.

12. För att berättigas till den behandling som anges i punkt 80 i del 3 måste det skydd som avses i punkt 23 i del 1 uppfylla följande villkor:

a)      Låntagarens fordran mot tredje part skall vara pantsatt till förmån för eller överlåten på det långivande kreditinstitutet.

b)      Den tredje parten skall ha underrättats om pantsättningen eller överlåtelsen.

c)      Som en följd av anmälan får den tredje parten enbart betala till det utlånande kreditinstitutet eller, med kreditinstitutets samtycke, till andra parter.

d)      Pantsättningen eller överlåtelsen är ovillkorlig och oåterkallelig.

1.8.2. Livförsäkringar som pantsatts hos det långivande kreditinstitutet

13. För att livförsäkringar som pantsatts hos det långivande kreditinstitutet skall godkännas måste följande villkor vara uppfyllda:

a)      Företaget som tillhandahåller livförsäkringen får erkännas som en godtagbar tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd enligt punkt 26 i del 1.

b)      Livförsäkringen skall vara pantsatt till förmån för eller överlåten på det utlånande kreditinstitutet.

c)      Det företag som tillhandahåller livförsäkringen skall ha underrättats om pantsättningen eller överlåtelsen och som ett resultat av detta får företaget inte häva kontraktet eller betala obetalda belopp enligt kontraktet utan det utlånande kreditinstitutets samtycke.

d)      Försäkringen måste ha ett uppgivet återköpsvärde som inte går att reducera.

e)      Det långivande kreditinstitutet måste ha rätt att annullera försäkringen och erhålla återköpsvärdet i rätt tid om låntagaren skulle fallera.

f)       Försäkringstagaren skall informera det utlånande kreditinstitutet om alla uteblivna betalningar avseende försäkringen.

g)      Kreditriskskyddet måste tillhandahållas för lånets löptid.

h)      Panträtten måste vara rättsligt bindande i alla relevanta territorier.

2. Obetalt kreditriskskydd och kreditlänkade obligationer 2.1. Gemensamma krav för garantier och kreditderivat

14. Om inte annat följer av punkt 16 skall följande villkor vara uppfyllda för att kreditriskskydd som härrör från en garanti eller ett kreditderivat skall erkännas:

a)      Kreditriskskyddet skall vara direkt.

b)      Kreditriskskyddets omfattning skall vara klart definierad och obestridlig.

c)      Avtalet om kreditriskskydd skall inte innehålla någon klausul vars uppfyllande ligger utanför långivarens direkta kontroll, och som

i)       skulle göra det möjligt för tillhandahållaren av skyddet att ensidigt upphäva detta,

ii)      skulle öka skyddets faktiska kostnader till följd av den skyddade exponeringens försämrade kreditkvalitet,

iii)     skulle kunna befria tillhandahållaren av skyddet från skyldigheten att betala i rätt tid om den ursprunglige gäldenären inte fullgör någon av betalningarna, eller

iv)     skulle kunna göra det möjligt för tillhandahållaren av skyddet att minska kreditriskskyddets löptid.

d)      Kreditriskskyddet måste vara rättsligt bindande i alla relevanta territorier.

2.1.1. Operativa krav

15. Kreditinstitutet skall förvissa tillsynsmyndigheten om att det har inrättat system för att hantera potentiella riskkoncentrationer till följd av kreditinstitutets användning av garantier eller kreditderivat. Kreditinstitutet måste kunna visa hur dess strategi avseende användning av kreditderivat och garantier samverkar med dess hantering av den övergripande riskprofilen.

2.2. Motgarantier från stater och andra offentliga organ

16. Om en exponering är skyddad genom en garanti som i sin tur är skyddad genom en motgaranti av en nationell regering, en centralbank, ett delstatligt självstyrande organ eller en lokal myndighet för vilka fordringar hanteras som fordringar på den stat inom vars territorium de är etablerade enligt artiklarna 78–83, en multilateral utvecklingsbank som åsatts 0 % riskvikt enligt eller i kraft av artiklarna 78–83 eller den offentliga sektorn för vilken fordringar hanteras som fordringar på kreditinstitut enligt artiklarna 78–83 får exponeringen behandlas som om den vore skyddad genom en garanti som tillhandahållits av enheten i fråga förutsatt att följande villkor är uppfyllda.

a)      Motgarantin täcker fordringens alla kreditriskelement.

b)      Både den ursprungliga garantin och motgarantin uppfyller de krav på garantier som anges i punkterna 14, 15 och 17, bortsett från att motgarantin inte behöver vara direkt.

c)      Den behöriga myndigheten har förvissat sig om att skyddet är stabilt och det inte finns några tidigare belägg för att motgarantins täckning är mindre än den täckning som ges genom en direkt garanti från enheten i fråga.

2.3. Ytterligare krav på garantier

17. För att en garanti skall erkännas skall följande villkor också vara uppfyllda:

a)      Om motparten fallerar eller underlåter att betala så att garantin utlöses skall det långivande kreditinstitutet ha rätt att i rätt tid kräva garantigivaren på förfallna belopp enligt den fordran avseende vilken skyddet är tillhandahållet. Garantigivarens betalning skall inte vara underordnad det faktum att det långivande kreditinstitutet först måste kräva gäldenären.

b)      Garantin skall vara en utförligt dokumenterad förpliktelse som antagits av garantigivaren.

c)      Med förbehåll för följande mening skall garantin täcka alla slags betalningar som gäldenären förväntas utföra avseende den berörda fordran. Om vissa betalningstyper är undantagna från garantin skall garantins erkända värde anpassas för att avspegla den begränsade täckningen.

18. När det gäller garantier som tillhandahållits i samband med ömsesidiga garantifonder som erkänts för dessa syften av de behöriga myndigheterna eller tillhandahållits av eller ställts som motgaranti av sådana enheter som anges i punkt 16 kan kraven i punkt a anses vara uppfyllda om ett av följande villkor är uppfyllt:

a)      De behöriga myndigheterna är förvissade om att det utlånande kreditinstitutet har rätt att i proportion till garantins täckning i rätt tid erhålla en preliminär betalning från garantigivaren som beräknats utgöra en solid skattning av den ekonomiska förlust (däribland förluster till följd av att räntebetalningar och andra slags betalningar som låntagaren är skyldig att göra uteblir) som det utlånande kreditinstitutet kan förväntas göra.

b)      De behöriga myndigheterna är i övrigt förvissade om garantins förlustskyddande effekter, däribland avseende förluster till följd av att räntebetalningar och andra slags betalningar som låntagaren är skyldig att göra uteblir.

2.4. Ytterligare krav på kreditderivat

19. För att ett kreditderivat skall erkännas skall följande villkor också vara uppfyllda:

a)      Om inget annat föreskrivs i punkt b skall de kredithändelser som anges i kreditderivatet minst innefatta följande:

i)       Uteblivna betalningar av förfallna belopp enligt villkoren för det underliggande instrument som gäller vid tidpunkten för försummelsen (med ett betalningsanstånd som nära överensstämmer med eller är kortare än betalningsanståndet för det underliggande instrumentet).

ii)      Gäldenärens konkurs, insolvens eller oförmåga att betala sina skulder eller underlåtenhet eller skriftligt medgivande om dennes allmänna oförmåga att betala sina skulder när de förfaller samt liknande händelser.

iii)     Omstrukturering av det underliggande instrumentet som innebär eftergift eller uppskjuten betalning av amortering, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust (dvs. en värdereglering eller en annan liknande debitering i resultaträkningen)

b)      Om de kredithändelser som specificerats i kreditderivatet inte innefattar omstrukturering av det underliggande instrumentet enligt vad som beskrivs i punkt a iii får kreditriskskyddet ändå erkännas med förbehåll för att det erkända värdet minskas enligt vad som anges i punkt 84 i del 3.

c)      I fråga om kreditderivat som tillåter kontantavveckling skall det finnas ett stabilt värderingsförfarande för att skatta förlust på ett tillförlitligt sätt. Perioden för att erhålla värderingar av det underliggande instrumentet efter en kredithändelse skall vara klart specificerad.

d)      Om skyddsköparens rättighet och kapacitet att överföra det underliggande instrumentet till tillhandahållaren av skyddet krävs för avveckling, skall enligt villkoren för det underliggande instrumentet allt eventuellt samtycke som krävs för en sådan överföring inte få undanhållas utan skälig anledning.

e)      Identiteten på de parter som är ansvariga för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum skall vara klart definierad. Fastställandet av om en kredithändelse har ägt rum skall inte bara vara kreditskyddssäljarens ansvar. Köparen av skyddet skall ha rätt/möjlighet att underrätta tillhandahållaren av skyddet om att en kredithändelse har ägt rum.

20. Obalans mellan det underliggande instrumentet och kreditderivatets referensinstrument (dvs. det instrument som används för att fastställa värdet på kontantavvecklingen eller det instrumentet som skall levereras) eller mellan det underliggande instrumentet och det instrument som används för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum är endast tillåtet om följande villkor är uppfyllda:

a)      Referensinstrumentet eller, i tillämpliga fall, det instrument som används för att fastställa huruvida en kredithändelse har ägt rum likställs med eller är efterställt det underliggande instrumentet.

b)      Det underliggande instrumentet och referensinstrumentet eller, i tillämpliga fall, det instrument som används för att fastställa huruvida en kredithändelse har ägt rum har samma gäldenär (dvs. samma juridiska person) och det finns rättsligt bindande korsvisa klausuler om förfall eller påskyndad betalning.

Del 3 – Beräkning av kreditriskskyddets effekter

1. Om inget annat föreskrivs i delarna 4–6 och om bestämmelserna i delarna 1 och 2 är uppfyllda får beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 i underavsnitt 1 och beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt artiklarna 84–89 ändras enligt bestämmelserna i denna del.

2. Kontanter, värdepapper eller råvaror som köpts, lånats eller mottagits inom ramen för en repa eller ett värdepappers- eller råvarulån skall behandlas som säkerhet.

1. Förbetalt kreditriskskydd 1.1. Kreditlänkade obligationer

3. Investeringar i kreditlänkade obligationer som emitterats av det långivande kreditinstitutet får behandlas som kontant säkerhet.

1.2. Nettning inom balansräkningen

4. Ut- och inlåning hos det långivande kreditinstitutet som är föremål för nettning inom balansräkningen skall behandlas som kontant säkerhet.

1.3. Ramavtal om nettning som täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner 1.3.1. Beräkning av det fullständigt justerade exponeringsvärdet

a)           Enligt schablonmetoden eller internmetoden

5. Om inget annat föreskrivs i punkterna 12–22 när det gäller beräkning av det fullständigt justerade exponeringsvärdet (E*) för de exponeringar som omfattas av ett godtagbart ramavtal om nettning som täcker repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller övriga kapitalmarknadsrelaterade transaktioner, skall de tillämpliga volatilitetsjusteringarna beräknas enligt vad som anges nedan antingen genom metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna skattningar av volatilitetsjusteringar som anges i punkterna 35–60 avseende den fullständiga metoden för finansiella säkerheter. Vid tillämpning av metoden för egna skattningar skall samma villkor och krav gälla som för den fullständiga metoden för finansiella säkerheter.

6. Nettopositionen för varje slag av säkerhet skall beräknas genom att ifrån det totala värdet av de värdepapper av det berörda slaget som lånats ut, sålts eller tillhandahållits enligt ramavtalet om nettning dra det totala värdet av de värdepapper av det berörda slaget som lånats, köpts eller tagits emot enligt avtalet.

7. I punkt 6 avses med slag av säkerhet värdepapper som har emitterats av samma enhet, har samma emissionsdatum, löptid, villkor och bestämmelser och samma avvecklingsperioder som de som anges i punkterna 35–60.

8. Nettopositionen i varje annan valuta än avvecklingsvalutan för ramavtalet om nettning, skall beräknas genom att från det totala värdet av de värdepapper som är noterade i den valutan, som lånats ut, sålts eller tillhandahållits enligt ramavtalet om nettning och det belopp i kontanter i den valutan, som lånats ut eller överförts enligt avtalet dra det totala värdet av de värdepapper som är noterade i den valutan, som har lånats, köpts eller mottagits enligt avtalet och det belopp i kontanter i den valutan, som lånats eller tagits emot enligt avtalet.

9. Den volatilitetsjustering som är lämplig för ett visst slag värdepappers- eller kontantposition skall tillämpas på den positiva eller negativa nettopositionen i värdepapperen av detta slag.

10. Valutakursriskens (fx) volatilitetsjustering skall tillämpas på den positiva eller negativa nettopositionen i varje annan valuta än avvecklingsvalutan för ramavtalet om nettning.

11. E* skall beräknas enligt följande formel:

E* = max {0, [(∑(E) - ∑(C)) + ∑(|nettoposition i varje säkerhet| x Hsec) + + (∑|Efx| x Hfx)]}

Om riskvägda exponeringsbelopp beräknas enligt artiklarna 78–83 är E exponeringsvärdet för varje separat exponering enligt avtalet som skulle gälla i avsaknad av kreditriskskydd.

Om riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp beräknas enligt artiklarna 84–89 är E exponeringsvärdet för varje separat exponering enligt avtalet som skulle gälla i avsaknad av kreditriskskydd.

C är värdet på lånade, köpta eller mottagna värdepapper eller råvaror, eller värdet på lånade eller mottagna kontanter avseende varje sådan exponering.

∑(E) är summan av alla E:n enligt avtalet.

∑(C) är summan av alla C:n enligt avtalet.

Efx är den nettoposition (positiv eller negativ) i en viss valuta, annan än avtalets avvecklingsvaluta, som beräknats enligt punkt 8.

Hsec är den volatilitetsjustering som är lämplig för en viss typ av säkerhet.

Hfx är volatilitetsjusteringen för valutakursen.

E* är det fullständigt justerade exponeringsvärdet.

b)           Enligt metoden som baseras på egna modeller

12. Som ett alternativ till metoderna för schabloniserad volatilitetsjustering eller egna skattningar av volatilitetsjusteringar för beräkning av fullständigt justerat exponeringsvärde (E*) till följd av ett godtagbart ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner än derivattransaktioner får kreditinstituten använda en metod baserad på egna modeller som beaktar korrelationseffekterna mellan värdepapperspositioner som omfattas av ramavtalet om nettning samt de berörda instrumentens likviditet. De egna modeller som används inom denna metod skall tillhandahålla skattningar av den eventuella värdeförändringen när det gäller det exponeringsbelopp som är utan säkerhet (∑E - ∑C).

13. Ett kreditinstitut får välja att använda en metod som är baserad på egna modeller oberoende av vilket val det har gjort mellan schablonmetoden och den grundläggande internmetoden för kreditrisk. Om ett kreditinstitut väljer att använda en metod som är baserad på egna modeller måste denna dock användas för alla motparter och värdepapper, med undantag för mindre väsentliga portföljer där det får använda metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna skattningar av volatilitetsjusteringar som anges i punkterna 5–11.

14. Metoden som är baserad på egna modeller kan utnyttjas av kreditinstitut som har fått godkännande för en intern riskhanteringsmodell enligt bilaga V till direktiv [93/6/EEG].

15. Kreditinstitut som inte har fått tillsynsmyndighetens godkännande att använda en sådan modell enligt direktiv 93/6/EEG får ansöka hos den behöriga myndigheten om godkännande av en intern riskhanteringsmodell vid tillämpningen av dessa punkter.

16. Den behöriga myndigheten skall bara ge sitt godkännande om den är övertygad om att kreditinstitutets system för hantering av risker till följd av transaktioner som täcks av ramavtalet om nettning är sunt och genomförs med integritet, och att i synnerhet följande kvalitativa normer är uppfyllda:

a)      Den interna riskberäkningsmodell som används för beräkning av transaktionernas potentiella prisvolatilitet skall vara väl integrerad i kreditinstitutets dagliga riskhanteringsprocess och utgöra grunden för rapportering om institutets riskexponering till institutets högsta ledning.

b)      Kreditinstitutet skall ha en enhet för riskkontroll som är fristående från de affärsdrivande handelsenheterna och som rapporterar direkt till institutets högsta ledning. Enheten skall vara ansvarig för att utforma och genomföra kreditinstitutets riskhanteringssystem. Den skall utarbeta och analysera dagliga rapporter om resultaten av riskberäkningsmodellen och om lämpliga åtgärder som skall vidtas avseende positionslimiter.

c)      De dagliga rapporter som utarbetas av riskkontrollenheten skall ses över på en ledningsnivå som har tillräckliga befogenheter för att kunna genomdriva minskningar såväl i de positioner som tas som i institutets totala riskexponering.

d)      Kreditinstitutet skall i riskkontrollenheten ha tillräckligt många anställda med erfarenhet av användning av avancerade modeller.

e)      Kreditinstitutet skall ha fastställt förfaranden för övervakning och säkerställande av skriftligt fastlagda interna riktlinjer och kontroller avseende riskberäkningssystemets funktion i dess helhet.

f)       Kreditinstitutets modeller skall ha visat sig ge en rimlig grad av noggrannhet i riskberäkning genom utfallstest av resultaten, vilket kan styrkas för uppgifter omfattande minst ett år.

g)      Kreditinstitutet skall återkommande genomföra ett rigoröst stresstest och resultaten därav skall ses över av högsta ledningen och återspeglas i de riktlinjer och limiter som den fastställer.

h)      Kreditinstitutet skall, som ett led i sin regelbundna internrevision, genomföra en fristående översyn av sitt riskberäkningssystem. Denna översyn skall inbegripa både de affärsdrivande handelsenheternas och den fristående riskkontrollenhetens verksamhet.

i)       Kreditinstitutet skall minst en gång om året se över sitt riskhanteringssystem.

17. Följande minimikrav skall gälla vid beräkning av potentiell värdeförändring:

a)      Åtminstone daglig beräkning av potentiell värdeförändring.

b)      Ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall.

c)      En avvecklingsperiod motsvarande fem dagar, utom när det gäller andra transaktioner än repor eller värdepappers- eller råvarulån där en avvecklingsperiod motsvarande tio dagar skall tillämpas.

d)      En faktisk historisk observationsperiod på minst ett år utom då en kortare observationsperiod är motiverad på grund av en betydande ökning av prisvolatiliteten.

e)      Uppdatering av dataunderlaget var tredje månad.

18. De behöriga myndigheterna skall kräva att den interna riskhanteringsmodellen beaktar ett tillräckligt antal riskfaktorer för att fånga in alla väsentliga prisrisker.

19. De behöriga myndigheterna får tillåta kreditinstitut att använda empiriska korrelationer inom riskkategorier och mellan olika riskkategorier om de är övertygade om att institutets system för att mäta korrelationer är sunt och genomförs med integritet.

20. Ett kreditinstitut som använder en metod som är baserad på egna modeller skall vara skyldigt att göra utfallstest av modellens resultat för ett urval av 20 motparter som fastställs på årsbasis. Urvalet skall innefatta de 10 största motparterna som fastställs av kreditinstitutet enligt dess egen mätmetod för exponeringar och 10 andra slumpmässigt valda motparter. Kreditinstitutet skall för varje dag och motpart jämföra den verkliga förändringen av motpartsexponeringens värde under ett dygn med den skattade förändringen av exponeringsvärdet genom att tillämpa den metod som baseras på egna modeller per den tidpunkt då verksamheten avslutades föregående arbetsdag. Varje observation där exponeringens verkliga förändring överstiger skattningen enligt den egna modellen utgör ett undantag. Beroende på antalet undantag bland observationerna för de 20 motparterna under de senaste 250 bankdagarna (som omfattar 5 000 observationer) skall skattningsresultatet från de egna modellerna ökas med den multiplikator som anges i tabell 1.

Tabell 1

Zon || Antal undantag || Multiplikator

Grön zon ||             0-99 ||             1

||             100-119 ||             1.13

||             120-139 ||             1.17

Gul zon ||             140-159 ||             1.22

||             160-179 ||             1.25

||             180-199 ||             1.28

Röd zon ||             200 eller fler ||             1.33

Som ett led i utfallstesten skall kreditinstitutet bekräfta att undantagen inte är koncentrerade till dess exponeringar mot en eller flera motparter.

21. Det fullständigt justerade exponeringsvärdet (E*) för kreditinstitut som tillämpar metoden som är baserad på egna modeller skall beräknas enligt följande formel:

E* = maximalt {0, [(∑E - ∑C) + (skattat resultat av de egna modellerna x tillämplig multiplikator)]}

Om riskvägda exponeringsbelopp beräknas enligt artiklarna 78–83 i underavsnitt 1 är E exponeringsvärdet för varje separat exponering enligt avtalet som skulle gälla i avsaknad av kreditriskskydd.

Om riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp beräknas enligt artiklarna 84–89 är E exponeringsvärdet för varje separat exponering enligt avtalet som skulle gälla i avsaknad av kreditriskskydd.

C är det nuvarande marknadsvärdet av lånade, köpta eller mottagna värdepapper eller värdet av lånade eller mottagna kontanter avseende varje sådan exponering.

∑(E) är summan av alla E:n enligt avtalet.

∑(C) är summan av alla C:n enligt avtalet.

22. När kreditinstituten beräknar kapitalkraven med hjälp av egna modeller skall de använda modellens resultat från föregående bankdag.

1.3.2. Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för repor och/eller värdepappers- eller råvarulån och/eller andra kapitalmarknadstransaktioner som täcks genom ramavtal om nettning

Schablonmetoden

23. E* beräknat enligt punkterna 5–22 skall antas som exponeringsvärdet för exponeringen mot motparten till följd av de transaktioner som omfattas av ramavtalet om nettning enligt vad som avses i artikel 80.

Den grundläggande internmetoden för kreditrisk

24. E* beräknat enligt punkterna 5–22 skall antas som exponeringsvärdet för exponeringen mot motparten till följd av de transaktioner som omfattas av ramavtalet om nettning enligt vad som avses i bilaga VII.

1.4. Finansiella säkerheter 1.4.1. Förenklad metod för finansiella säkerheter

25. Den förenklade metoden för finansiella säkerheter får bara användas om riskvägda exponeringsbelopp beräknas enligt artiklarna 78–83. Ett kreditinstitut får inte använda både den förenklade och den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

Värdering

26. Enligt denna metod skall erkända finansiella säkerheter åsättas ett värde som motsvarar deras marknadsvärde som fastställts enligt punkt 6 i del 2.

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

27. Den riskvikt som skulle gälla enligt artiklarna 78–83, om långivaren vore direkt exponerad mot säkerhetsinstrumentet, skall gälla för den andel fordringar där säkerhet ställts genom marknadsvärdet på en erkänd säkerhet. Riskvikten avseende den andel där säkerhet ställts skall vara minst 20 %, förutom när det gäller de fall som anges i punkterna 28–30. Resten av exponeringen skall ges den riskvikt som skulle vara tillämplig på en exponering utan säkerhet mot motparten enligt artiklarna 78–83.

Repor samt värdepappers- och råvarulån

28. 0 % riskvikt skall tillämpas på den andel av exponeringen där säkerhet ställts och som uppstår till följd av transaktioner som uppfyller kriterierna i punkterna 59 och 60. Om motparten i transaktionen inte är en central marknadsaktör skall 10 % riskvikt tillämpas.

Transaktioner med OTC-derivat som marknadsvärderas dagligen

29. 0 % riskvikt skall, i den utsträckning som säkerhet ställts, tillämpas på de exponeringsvärden som fastställts enligt bilaga III för de derivatinstrument som anges i bilaga IV, som marknadsvärderas dagligen och för vilka säkerhet ställts i form av kontanter eller kontantliknande instrument om det inte förekommer någon valutaobalans. 10 % riskvikt skall i den utsträckning som säkerhet ställts ges till exponeringsvärden för sådana transaktioner där säkerhet ställts genom räntebärande värdepapper som emitterats av nationella regeringar eller centralbanker och som ges 0 % riskvikt enligt artiklarna 78–83.

Vid tillämpning av denna punkt skall ”räntebärande värdepapper som emitterats av nationella regeringar eller centralbanker” anses innefatta följande:

a)      Räntebärande värdepapper som emitterats av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter vars exponeringar behandlas som exponeringar mot den nationella regering inom vars territorium de är etablerade enligt artiklarna 78–83.

b)      Räntebärande värdepapper som emitterats av multilaterala utvecklingsbanker som ges 0 % riskvikt enligt eller i kraft av artiklarna 78–83.

c)      Räntebärande värdepapper som emitterats av internationella organisationer som ges 0 % riskvikt enligt artiklarna 78–83.

Övriga transaktioner

30. 0 % riskvikt får tillämpas om exponeringen och säkerheten är noterade i samma valuta och ett av följande villkor är uppfyllda:

a)      Säkerheten är banktillgodohavanden eller ett kontantliknande instrument.

b)      Säkerheten är i form av räntebärande värdepapper som emitterats av nationella regeringar eller centralbanker som är berättigade till 0 % riskvikt enligt artiklarna 78–83 och dess marknadsvärde har diskonterats med 20 %.

Vid tillämpning av denna punkt skall ”räntebärande värdepapper som emitterats av nationella regeringar eller centralbanker” anses innefatta sådana värdepapper som anges i föregående punkt.

1.4.2. Fullständig metod för finansiella säkerheter

31. När det gäller värdering av finansiell säkerhet vid tillämpning av den fullständiga metoden för finansiella säkerheter skall ”volatilitetsjusteringar” tillämpas på säkerhetens marknadsvärde, enligt vad som anges i punkterna 35–60 nedan, för att beakta prisvolatiliteten.

32. Med undantag av hantering av valutaobalanser när det gäller sådana transaktioner med OTC-derivat som avses i punkt 33, skall om säkerheten är noterad i en valuta som skiljer sig från den valuta i vilken den underliggande exponeringen är noterad, en justering som visar valutavolatiliteten läggas till den volatilitetsjustering som är tillämplig för säkerheten enligt vad som anges i punkterna 35–60.

33. När det gäller transaktioner med OTC-derivat där säkerhet ställts genom nettningsöverenkommelser som erkänts av de behöriga myndigheterna enligt bilaga III skall en volatilitetsjustering som avspeglar valutavolatilitieten tillämpas om det föreligger en obalans mellan den valuta som säkerheten är noterad i och avvecklingsvalutan. Även i de fall där flera valutor berörs av de transaktioner som täcks genom nettningsöverenskommelsen skall endast en volatilitetsjustering tillämpas.

a)           Beräkning av justerade värden

34. Det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten skall beräknas enligt följande när det gäller alla transaktioner, utom de transaktioner som omfattas av erkända ramavtal om nettning på vilka bestämmelserna i punkterna 5–24 är tillämpliga:

CVA = C x (1-HC-HFX)

Exponeringens volatilitetsjusterade värde skall beräknas enligt följande:

EVA = E x (1+HE), och när det gäller transaktioner med OTC derivat: EVA = E.

Exponeringens fullständigt justerade värde både med hänsyn till volatilitet och säkerhetens riskreducerande effekter beräknas enligt följande:

E* = max {0, [EVA - CVAM]}

där

E är exponeringsvärdet fastställt enligt artiklarna 78–83 eller artiklarna 84–89 om exponeringen inte är täckt av någon säkerhet.

EVA är det volatilitetsjusterade exponeringsbeloppet.

CVA är säkerhetens volatilitetsjusterade värde.

CVAM är CVA som justerats ytterligare med hänsyn till eventuell löptidsobalans enligt bestämmelserna i del 4.

HE är den tillämpliga volatilitetsjusteringen för exponeringen (E), beräknad enligt punkterna 35–60.

HC är den tillämpliga volatilitetsjusteringen för säkerheten, beräknad enligt punkterna 35–60.

HFX är den tillämpliga volatilitetsjusteringen för valutaobalans, beräknad enligt punkterna 35–60.

E* är det fullständigt justerade exponeringsvärdet med hänsyn till volatilitet och säkerhetens riskreducerande effekter.

b)           Beräkning av volatilitetsjusteringar

35. Volatilitetsjusteringar kan beräknas på två sätt: enligt metoden med schabloniserade volatilitetsjusteringar eller enligt metoden med egna skattningar av volatilitetsjusteringar (metoden med egna skattningar).

36. Ett kreditinstitut kan välja metoden med schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden med egna skattningar oberoende av om institutet har valt artiklarna 78–83 eller artiklarna 84–89 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp. Om kreditinstitutet vill använda metoden med egna skattningar måste det tillämpa denna metod på alla slags instrument, med undantag för mindre väsentliga portföljer där de får använda metoden med schabloniserade volatilitetsjusteringar.

Om säkerheten består av ett antal erkända poster skall volatilitetsjusteringen vara , där ai är en posts andel av en säkerhet som helhet och Hi är den volatilitetsjustering som är tillämplig för denna post.

i)            Schabloniserade volatilitetsjusteringar

37. I tabellerna 2–5 anges de volatilitetsjusteringar som skall tillämpas enligt metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar (under förutsättning att dessa uppdateras dagligen).

VOLATILITETSJUSTERINGAR

Tabell 2

Kredit-kvalitetsskala till vilken kreditklassi-ficeringen av räntebärande värdepapper är knuten || Åter-stående löptid || Volatilitetsjusteringar för räntebärande värdepapper som emitterats av enheter som beskrivs i punkt 7 b i del 1 || Volatilitetsjusteringar för räntebärande värdepapper som emitterats av enheter som beskrivs i punkt 7 c och d i del 1

|| || 20 dagars avveck-lings-period (i %) || 10 dagars avveck-lings-period (i %) || 5 dagars avveck-lings-period (i %) || 20 dagars avveck-lings-period (i %) || 10 dagars avveck-lings-period (i %) || 5 dagars avveck-lings-period (i %)

1 || ≤ 1 år || 0,707 || 0.5 || 0,354 || 1,414 || 1 || 0,707

|| >1 ≤ 5 år || 2,828 || 2 || 1,414 || 5,657 || 4 || 2,828

|| >5 år || 5,657 || 4 || 2,828 || 11,314 || 8 || 5,657

2-3 || ≤ 1 år || 1,414 || 1 || 0,707 || 2,828 || 2 || 1,414

|| >1 ≤ 5 år || 4,243 || 3 || 2,121 || 8,485 || 6 || 4,243

|| >5 år || 8,485 || 6 || 4,243 || 16,971 || 12 || 8,485

4 || ≤ 1 år || 21,213 || 15 || 10,607 || e.t. || e.t. || e.t.

|| >1 ≤ 5 år || 21,213 || 15 || 10,607 || e.t. || e.t. || e.t.

|| >5 år || 21,213 || 15 || 10,607 || e.t. || e.t. || e.t.

Tabell 3

Kredit-kvalitetsskala till vilken kreditklassi-ficeringen av kortfristiga räntebärande värdepapper är knuten || Volatilitetsjusteringar för räntebärande värdepapper som emitterats av enheter som beskrivs i punkt 7 b i del 1 med kortfristiga kreditklassificeringar || Volatilitetsjusteringar för räntebärande värdepapper som emitterats av enheter som beskrivs i punkt 7 c och d i del 1 med kortfristiga kreditklassificeringar

|| 20 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 10 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 5 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 20 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 10 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 5 dagars avveck-lingsperiod (i %)

1 || 0,707 || 0.5 || 0,354 || 1,414 || 1 || 0,707

2-3 || 1,414 || 1 || 0,707 || 2,828 || 2 || 1,414

Tabell 4

Övriga slag av säkerheter och exponeringar

|| 20 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 10 dagars avveck-lingsperiod (i %) || 5 dagars avveck-lingsperiod (i %)

Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt index || 21,213 || 15 || 10,607

Övriga aktier eller konvertibla obligationer som är noterade på en erkänd börs || 35,355 || 25 || 17,678

Kontanter || 0 || 0 || 0

Guld || 21,213 || 15 || 10,607

Tabell 5

Volatilitetsjusteringar för valutaobalans

20 dagars avvecklings-period (i %) || 20 dagars avvecklings-period (i %) || 5 dagars avvecklingsperiod (i %)

11,314 || 8 || 5,657

38. När det gäller utlåning mot säkerhet skall avvecklingsperioden vara 20 bankdagar. I fråga om repor (utom i den utsträckning som sådana transaktioner avser överföring av råvaror eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror) och värdepapperslån skall avvecklingsperioden vara 5 bankdagar. När det gäller övriga kapitalmarknadsrelaterade transaktioner skall avvecklingsperioden vara 10 bankdagar.

39. I tabellerna 2–5 och punkterna 40–42 är kreditklassificeringen av det räntebärande värdepapperet knuten till det kreditkvalitetssteg som de behöriga myndigheterna fastställt för det externa kreditbetyget enligt artiklarna 78–83. I detta syfte är även punkt 10 i del 1 tillämplig.

40. När det gäller ej godtagbara värdepapper som lånats ut eller sålts inom ramen för repor eller värdepapperslån skall volatilitetsjusteringen vara samma som för aktier som inte ingår i ett centralt index och som är noterade på en erkänd börs.

41. När det gäller godtagbara andelar i företag för kollektiva investeringar skall volatilitetsjusteringen vara den högsta volatilitetsjustering som skulle gälla med hänsyn till transaktionens avvecklingsperiod enligt punkt 38 för alla de tillgångar i vilka fondföretaget har rätt att investera.

42. När det gäller ej kreditvärderade räntebärande värdepapper som emitterats av institut och som uppfyller kvalificeringskriterierna i punkt 8 i del 1 skall volatilitetsjusteringarna vara samma som för värdepapper som emitterats av institut eller företag med ett externt kreditbetyg som fastställts motsvara steg 2 eller 3 på kreditkvalitetsskalan.

ii)           Egna skattningar av volatilitetsjusteringar

43. De behöriga myndigheterna får tillåta institut som uppfyller kraven i punkterna 48–57 att använda egna skattningar av volatilitet för att beräkna de volatilitetsjusteringar som skall tillämpas på säkerheter och exponeringar.

44. Om räntebärande värdepapper har ett kreditbetyg från ett erkänt ratinginstitut som motsvarar ”investment grade” eller bättre får de behöriga myndigheterna tillåta kreditinstituten att göra en volatilitetsskattning för varje säkerhetskategori.

45. När det gäller att fastställa relevanta kategorier skall kreditinstituten beakta kategorin av värdepappersemittent, extern kreditvärdering av värdepapperen, deras återstående löptid och modifierade duration. Volatilitetsskattningarna måste vara representativa för de värdepapper som kreditinstitutet har tagit upp i en kategori.

46. När det gäller räntebärande värdepapper som ett ratinginstitut har klassificerat under ”investment grade” gett ett högt kreditbetyg och övriga kvalificerade säkerheter måste volatilitetsjusteringarna beräknas för varje enskild post.

47. Kreditinstitut som använder metoden med egna skattningar måste skatta säkerhetens volatilitet eller valutaobalansen utan att beakta eventuella korrelationer mellan exponeringen utan säkerhet, säkerheten och/eller valutakurserna.

Kvantitativa kriterier

48. Vid beräkning av volatilitetsjusteringar skall ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall användas.

49. Avvecklingstiden skall vara 20 bankdagar för utlåning mot säkerhet, 5 bankdagar för repor, utom i den utsträckning som dessa transaktioner avser överföring av råvaror eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror och värdepapperslån, och 10 dagar för övriga kapitalmarknadstransaktioner.

50. Kreditinstitut får använda volatilitetsjusteringar som beräknats med kortare eller längre avvecklingsperioder som ökas eller minskas i enlighet med den avvecklingsperiod som anges i punkt 49 för transaktionen i fråga genom att använda följande formel för kvadratroten av tidsperioden:

Där TM är den relevanta avvecklingsperioden,

HM är volatilitetsjusteringen under den relevanta avvecklingsperioden, och

HN är volatilitetsjusteringen baserad på avvecklingsperioden TN.

51. Kreditinstituten skall beakta att tillgångar med lägre kreditkvalitet har dålig likviditet. Avvecklingsperioden skall justeras uppåt om det råder osäkerhet om säkerhetens likviditet. Kreditinstituten skall även identifiera om historiska uppgifter kan leda till att den potentiella volatiliteten undervärderas, till exempel genom en bunden valuta. Sådana fall skall hanteras med hjälp av ett stresscenario.

52. Den historiska observationsperioden (urvalsperioden) för beräkning av volatilitetsjusteringar skall vara minst ett år. När det gäller kreditinstitut som använder ett viktningssystem eller andra metoder för den historiska observationsperioden skall den faktiska observationsperioden vara minst ett år (dvs. den vägda genomsnittliga tidseftersläpningen avseende de enskilda observationerna får inte vara mindre än 6 månader). De behöriga myndigheterna får även kräva att ett kreditinstitut beräknar sina volatilitetsjusteringar med en kortare observationsperiod om detta, enligt de behöriga myndigheternas uppfattning, är motiverat av en betydande ökning i prisvolatiliteten.

53. Kreditinstituten skall uppdatera dataunderlagen minst en gång var tredje månad och göra en ny bedömning varje gång marknadspriserna är föremål för betydande förändringar. Detta innebär att volatilitetsjusteringar skall beräknas åtminstone var tredje månad.

Kvalitativa kriterier

54. Volatilitetsskattningarna skall användas i kreditinstitutets dagliga riskhanteringsprocess, särskilt avseende institutets interna gränstal för exponeringar.

55. Om den avvecklingsperiod som kreditinstitutet använder i sin dagliga riskhantering är längre än den period som anges i denna del för transaktionstypen i fråga skall kreditinstitutets volatilitetsjusteringar ökas i enlighet med den formel för kvadratroten av tidsperioden som anges i punkt 50.

56. Kreditinstitutet skall ha inrättat förfaranden för att övervaka och säkerställa efterlevnaden av dokumenterade riktlinjer och kontroller för funktionen av systemet för skattning av volatilitetsjusteringar och för integrering av dessa skattningar i riskhanteringsförfarandet.

57. En oberoende översyn av kreditinstitutets system för skattning av volatilitetsjusteringar skall genomföras regelbundet inom kreditinstitutets interna revision. En översyn av det övergripande systemet för skattning av volatilitetsjusteringar och för integrering av dem i kreditinstitutets riskhantering skall göras minst en gång per år och särskilt omfatta minst följande:

a)      Integrering av skattade volatilitetsjusteringar i den dagliga riskhanteringen.

b)      Validering av betydande förändringar i förfarandet för skattning av volatilitetsjusteringar.

c)      Kontroll av konsekvens, aktualitet och tillförlitlighet när det gäller de datakällor som ligger till grund för systemet för skattning av volatilitetsjusteringar, däribland datakällornas oberoende.

d)      Riktighet och lämplighet vad gäller antagandena om volatilitet.

iii)          Ökning av volatilitetsjusteringar

58. I punkterna 37–42 anges de volatilitetsjusteringar som skall tillämpas när dagliga omvärderingar görs. Likaledes måste, om ett kreditinstitut använder sina egna skattningar av volatilitetsjusteringar enligt punkterna 43–57, dessa först och främst beräknas på grundval av daglig omvärdering. Om omvärdering inte sker lika ofta som varje dag skall större volatilitetsjusteringar tillämpas. Dessa skall beräknas genom ökning av de dagliga omvärderingarna av volatilitetsjusteringarna genom följande formel för kvadratroten av tidsperioden:

där

H är den tillämpliga volatilitetsjusteringen,

HM     är volatilitetsjusteringen om det förekommer daglig omvärdering,

NR är det faktiska antalet bankdagar mellan omvärderingarna, och

TM är avvecklingsperioden för transaktionstypen i fråga.

iv)          Villkor för tillämpning av 0 % volatilitetsjustering

59. I fråga om repor och värdepapperslån där ett kreditinstitut tillämpar metoden med schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden med egna skattningar och där villkoren i punkterna a till h är uppfyllda får de behöriga myndigheterna tillåta kreditinstitut att inte tillämpa de volatilitetsjusteringar som beräknats enligt punkterna 35–58 och att i stället tillämpa en volatilitetsjustering på 0 %. Denna möjlighet är inte tillåten för kreditinstitut som använder den metod baserad på egna modeller som anges i punkterna 12–22.

a)      Både exponeringen och säkerheten skall vara kontanter eller värdepapper som avses i punkt 7 b i del 1.

b)      Både exponeringen och säkerheten skall vara noterade i samma valuta.

c)      Transaktionens löptid skall vara kortare än en dag eller både exponeringen och säkerheten har ett dagligt marknadsvärde eller är föremål för daglig marknadsvärdering eller omprövning av marginalsäkerhet.

d)      Tiden mellan det senaste marknadsvärdet före motpartens underlåtenhet att ompröva marginalsäkerheten och avvecklingen av säkerheten får inte vara längre än fyra bankdagar.

e)      Transaktionen skall avvecklas genom ett beprövat avvecklingssystem för den typen av transaktioner.

f)       Den dokumentation som avser avtalet skall vara standarddokument för repor eller värdepapperslån i de berörda värdepapperen.

g)      Transaktionen skall regleras genom dokumentation som anger att om motparten inte lyckas uppfylla en förpliktelse att tillhandahålla kontanter eller värdepapper eller tillhandahålla marginal eller fallerar på annat sätt kan transaktionen omedelbart sägas upp.

h)      De behöriga myndigheterna skall betrakta motparten som en central marknadsaktör. Följande enheter kan betraktas som centrala marknadsaktörer:

– De enheter som nämns i punkt 7 b i del 1 exponeringar som ges riskvikt 0 % enligt artiklarna 78–83.

– Institut.

– Övriga företag inom finanssektorn (däribland försäkringsföretag) mot vilka exponeringar ges riskvikt 20 % enligt artiklarna 78–83 eller som, när det gäller kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt artiklarna 83–89, inte har tilldelats något kreditbetyg av ett kvalificerat ratinginstitut, och som är internt klassificerade med en sannolikhet för fallissemang som motsvarar den kreditklassificering av det ratinginstitut som de behöriga myndigheterna har beslutat att ge steg 2 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot företag enligt artiklarna 78–83.

– Reglerade företag för kollektiva investeringar som är underkastade särskilda kapitalkrav eller begränsningar avseende skuldsättningsgraden.

– Reglerade pensionsfonder.

– Erkända clearingorganisationer.

60. Om en behörig myndighet tillåter att den behandling som anges i punkt 59 tillämpas när det gäller repor eller värdepapperslån som emitterats av den nationella regeringen, kan andra behöriga myndigheter välja att tillåta kreditinstitut som har sitt säte inom deras territorier att tillämpa samma metoder när det gäller sådana transaktioner.

c)           Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp

Schablonmetoden

61. E* beräknat enligt punkt 34 skall antas som exponeringsvärde enligt artikel 80.

Den grundläggande internmetoden för kreditrisk

62. LGD* (effektiv förlust vid fallissemang) beräknat enligt denna punkt skall antas som LGD enligt bilaga VII.

LGD* = max {0, LGD x [(E*/E]}

där

LGD är den förlust vid fallissemang som skulle gälla för exponeringen enligt artiklarna 84–89 om exponeringen inte var täckt av någon säkerhet.

E är exponeringsvärdet enligt artiklarna 84–89.

E* beräknas enligt punkt 34.

1.5. Övriga godtagbara vid tillämpning av artiklarna 84–89 1.5.1. Värdering

a)           Säkerhet i fastighet

63. Fastigheten skall värderas av en oberoende värderingsman till ett värde som överensstämmer med eller är lägre än marknadsvärdet. I de medlemsstater som har fastställt strikta kriterier för bedömning av pantlånevärdet i lagar och andra föreskrifter får fastigheten istället värderas av en oberoende värderingsman till ett värde som överensstämmer med eller är lägre än pantlånevärdet.

64. Marknadsvärde innebär det beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja fastigheten till en i förhållande till honom oberoende köpare på värderingsdagen efter lämplig marknadsföring där båda parterna har varit välinformerade, handlat försiktigt och utan tvång. Marknadsvärdet skall dokumenteras på ett klart och tydligt sätt.

65. Pantlånevärdet definieras som fastighetens värde som det har fastställts genom en försiktig bedömning av möjligheterna till en framtida försäljning av fastigheten genom att beakta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och annan lämplig användning av fastigheten. Spekulativa faktorer skall inte tas med i bedömningen av pantlånevärdet. Pantlånevärdet skall dokumenteras på ett klart och tydligt sätt.

66. Säkerhetens värde skall vara marknadsvärdet eller pantlånevärdet minskat på lämpligt sätt för att avspegla resultaten av den övervakning som krävs enligt punkt 8 i del 2 och för att beakta eventuella fordringar på fastigheten med bättre rätt.

b)           Fordringar

67. Fordringarna skall värderas till de belopp som de uppgår till.

c)           Övriga fysiska säkerheter

68. Egendomen skall värderas till sitt marknadsvärde, dvs. det beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja den till en i förhållande till honom oberoende köpare på värderingsdagen.

1.5.2. Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp

a)           Allmän behandling

69. LGD* (effektiv förlust vid fallissemang) beräknat enligt punkterna 70–73 skall antas som LGD enligt bilaga VII.

70. Om förhållandet mellan säkerhetens värde (C) och exponeringsvärdet (E) ger ett lägre värde än tröskelvärdet för C* (den miniminivå på säkerhet som krävs för exponeringen) enligt tabell 6 skall LGD* sättas till det LGD-värde som fastställs i bilaga VII för exponeringar utan säkerhet mot motparten.

71. Om förhållandet mellan säkerhetens värde och exponeringsvärdet överstiger ett andra, högre tröskelvärde för C** (dvs. den nivå på säkerhet som krävs för att erhålla ett fullständigt erkännande av LGD) enligt tabell 6 skall LGD* vara det värde som anges i följande tabell.

72. Om den nivå på ställd säkerhet C** som krävs inte uppnås avseende exponeringen som helhet skall exponeringen betraktas som två exponeringar, dvs. den del avseende vilken nivån på ställd säkerhet C** är uppfylld och den återstående delen.

73. I tabell 6 anges de tillämpliga LGD*-värdena och de säkerhetsnivåer som krävs för de delar av exponeringarna där säkerhet ställs:

Tabell 6

Minimivärde på LGD för de delar av exponeringar där säkerhet ställs.

|| LGD* vid icke-efterställda fordringar eller villkorade fordringar || LGD* vid efterställda fordringar eller villkorade fordringar || Miniminivå på ställd säkerhet som krävs för exponeringen (C*) || Miniminivå på ställd säkerhet som krävs för exponeringen (C**)

Fordringar || 35 % || 65 % || 0 % || 125 %

Bostadsfastigheter/-kommersiella fastigheter || 35 % || 65 % || 30 % || 140 %

Övriga säkerheter || 40 % || 70 % || 30 % || 140 %

Med avvikelse från detta får de behöriga myndigheterna till och med den 31 december med förbehåll för de angivna nivåerna på ställd säkerhet

a)      tillåta kreditinstituten att sätta ett LGD-värde på 30 % för icke-efterställda exponeringar i form av leasing av kommersiella fastigheter, och

b)      tillåta kreditinstituten att sätta ett LGD-värde på 35 % för icke-efterställda exponeringar i form av leasing av utrustning.

Avvikelsen skall ses över i slutet av perioden.

b)           Alternativ behandling av säkerhet i fastighet

74. Med förbehåll för kraven i denna punkt och i punkt 75 och som ett alternativ till behandlingen i punkterna 69–73 får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat tillåta kreditinstitut att tillämpa 50 % riskvikt på den del av exponeringen där säkerhet är ställd i sin helhet genom bostadsfastighet eller kommersiell fastighet, som är belägen inom medlemsstatens territorium, om de har bevis för att de relevanta marknaderna är välutvecklade och sedan länge etablerade med förlustnivåer från utlåning, där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter, som inte överstiger följande gränser:

a)      Upp till 50 % av marknadsvärdet (eller i tillämpliga fall 60 % av pantlånevärdet om detta värde är lägre) får inte överstiga 0,3 % av de utestående lånen där säkerhet ställts i form av bostadsfastigheter och/eller kommersiella fastigheter under ett visst år.

b)      De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter får inte överstiga 0,5 % av de utestående lånen där säkerhet ställts i form av sådana fastigheter under ett visst år.

75. Om något av villkoren i punkt 74 inte är uppfyllda ett visst år kommer möjligheten att utnyttja denna behandling att upphöra till dess att de är uppfyllda under ett efterföljande år.

76. De behöriga myndigheter som inte tillåter behandling enligt punkt 73 får dock tillåta kreditinstituten att tillämpa riskvikter enligt denna behandling avseende exponeringar där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter, som är belägna inom de medlemsstaters territorium där de behöriga myndigheterna tillåter nämnda behandling. I sådana fall gäller samma villkor som i dessa medlemsstater.

1.6. Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp när det gäller blandade säkerhetstyper

77. Om de riskvägda exponeringsbeloppen och de förväntade förlustbeloppen beräknas enligt artiklarna 84–89 och exponeringen säkrats genom både finansiella och andra godtagbara säkerheter skall LGD* (effektiv förlust vid fallissemang), som skall användas som LGD enligt bilaga VII, beräknas enligt följande:

78. Kreditinstitutet skall dela upp exponeringens volatilitetsjusterade värde (dvs. värdet efter tillämpning av den volatilitetsjustering som anges i punkt 34) på de olika slag av säkerheter som ställts. Kreditinstitutet måste således fördela exponeringen på de olika delar där säkerhet ställts i form av finansiella säkerheter, fordringar, kommersiella fastigheter och/eller bostadsfastigheter, övriga godtagbara säkerheter och den del som inte täcks av någon säkerhet.

79. LGD* för varje exponeringsdel skall beräknas separat enligt de relevanta bestämmelserna i denna bilaga.

1.7. Övrigt förbetalt kreditriskskydd 1.7.1. Insättningar hos institut som är tredje part

80. Om villkoren som anges i punkt 12 i del 2 är uppfyllda får kreditskydd som faller inom ramen för villkoren i punkt 23 i del 1 behandlas som en garanti av det institut som är tredje part.

1.7.2. Livförsäkringar som pantsatts hos det utlånande kreditinstitutet

81. Om villkoren som anges i punkt 13 i del 2 är uppfyllda får kreditskydd som faller inom ramen för villkoren i punkt 24 i del 1 behandlas som en garanti av det företag som tillhandahåller livförsäkringen. Värdet av det erkända kreditskyddet skall vara livförsäkringens återköpsvärde.

1.7.3. Instrument som återköpts på begäran

82. Godtagbara instrument enligt punkt 25 i del 1 får behandlas som en garanti av det emitterande institutet.

83. För detta ändamål skall värdet av det erkända kreditskyddet vara följande:

a)      Om instrumentet skall återköpas till sitt nominella värde gäller detta belopp som värde på skyddet.

b)      Om instrumentet skall återköpas till marknadspris skall värdet av skyddet vara lika med instrumentets värderat på samma sätt som räntebärande värdepapper som anges i punkt 8 i del 1.

2. Obetalt kreditriskskydd 2.1. Värdering

84. Värdet på obetalt kreditriskskydd (G) skall vara det belopp som tillhandahållaren av skyddet har åtagit sig att betala i händelse av låntagarens fallissemang eller utebliven betalning eller vid andra specificerade kredithändelser. Om de kredithändelser som specificerats i kreditderivatet inte innefattar omstrukturering av det underliggande instrumentet som innebär eftergift eller uppskjuten betalning av amortering, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust (till exempel värdereglering, genomförande av en värdereglering eller annan liknande debitering i resultaträkningen) skall värdet på kreditriskskyddet som beräknats enligt den första meningen i denna punkt minskas med 40 %.

85. Om obetalt kreditriskskydd är noterat i en annan valuta än den valuta som exponeringen är noterad i (valutaobalans) skall värdet på kreditriskskyddet minskas genom tillämpning av en volatilitetsjustering HFX enligt följande:

G* = G x (1-HFX)

där

G är det nominella beloppet för kreditriskskyddet,

G* är det justerade värdet på G för all valutakursrisk, och

Hfx är volatilitetsjusteringen för all valutaobalans mellan kreditriskskyddet och det underliggande instrumentet.

Om ingen valutaobalans föreligger är

G* = G

86. De volatilitetsjusteringar som skall tillämpas för all valutaobalans får beräknas på grundval av metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna skattningar enligt vad som anges i punkterna 35–58.

2.2. Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp 2.2.1. Partiellt skydd – uppdelning på trancher

87. Om kreditinstitutet överför en del av lånerisken i en eller flera trancher skall de bestämmelser som anges i artiklarna 94–101 gälla. Tröskelvärden under vilka inga betalningar skall göras i händelse av förlust jämställs med innehållna förstaförlustpositioner och betraktas som risköverföring i trancher.

2.2.2. Schablonmetoden

a)           Fullständigt skydd

88. Vid tillämpning av artikel 80 skall g vara den riskvikt som ges till en exponering som är fullständigt skyddad genom obetalt skydd (GA),

där

g är riskvikten för exponeringar mot tillhandahållaren av skydd enligt artiklarna 78–83, och

GA är det värde på G* som beräknats enligt punkt 85 och som justerats ytterligare för eventuella obalanser i löptiden enligt vad som anges i del 4.

b)           Partiellt skydd – samma förmånsrätt

89. Om ett skyddat belopp är lägre än exponeringsvärdet och de skyddade och oskyddade andelarna har samma förmånsrätt – dvs. kreditinstitutet och tillhandahållaren av skyddet delar förlusterna proportionellt – skall kapitalkravet sättas ned i proportion till detta. Vid tillämpning av artikel 80 skall riskvägda exponeringsbelopp beräknas enligt följande formel:

(E-GA) x r + GA x g

där

E är exponeringsvärdet,

GA är det värde på G* som beräknats enligt punkt 85 och som justerats ytterligare för eventuella obalanser i löptiden enligt vad som anges i del 4,

r är riskvikten för exponeringar mot gäldenären enligt vad som anges i artiklarna 78–83, och

g är riskvikten för exponeringar mot tillhandahållaren av skydd enligt vad som anges i artiklarna 78–83.

c)           Garantier som avser stater

90. De behöriga myndigheterna får utvidga den behandling som anges i punkterna 4–6 i bilaga VI till att omfatta exponeringar eller delar av exponeringar som garanteras av nationella regeringar eller centralbanker om garantin är noterad i låntagarens nationella valuta och exponeringen är förbetald i den valutan.

2.2.3. Den grundläggande internmetoden för kreditrisk

Fullständigt skydd / partiellt skydd – samma förmånsrätt

91. När det gäller den täckta delen av exponeringen (baserat på kreditriskskyddets justerade värde GA) får PD enligt del 2 i bilaga VII anges till skyddstillhandahållarens PD eller ett PD-värde som ligger mellan låntagarens och garantigivarens värde om full ersättning inte anses motiverad. I fråga om efterställda exponeringar och icke-efterställt obetalt skydd får det LGD-värde användas som enligt del 2 i bilaga VII skall tillämpas på icke-efterställda fordringar.

92. För alla delar av exponeringen för vilka ingen säkerhet ställts skall PD anges till låntagarens värde och LGD skall anges till den underliggande exponeringens värde.

93. GA är det värde på G* som beräknats enligt ovanstående punkt 85 och som justerats ytterligare för eventuell löptidsobalans enligt vad som anges i del 4.

Del 4 – Löptidsobalans

1. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp uppstår löptidsobalans när kreditriskskyddets resterande löptid är kortare än den skyddade exponeringens löptid. Skydd med mindre än tre månaders resterande löptid vars löptid är kortare än den underliggande exponeringens löptid skall inte godtas.

2. Om det föreligger en löptidsobalans skall kreditriskskyddet inte godtas, om

a)      skyddets ursprungliga löptid är kortare än 1 år, eller

b)      exponeringen är en kortfristig exponering för vilken de behöriga myndigheterna anger den lägsta gränsen för löptiden (M) enligt punkt 13 i del 2 i bilaga VII till en dag istället för ett år.

1. Definition av löptid

3. Det underliggande exponeringsinstrumentets effektiva löptid skall vara den längsta möjliga resterande tiden, dock högst fem år, innan gäldenären enligt plan skall uppfylla sina förpliktelser. Med förbehåll för punkt 4 skall kreditriskskyddets löptid vara tiden fram till det tidigaste datum då skyddet löper ut eller kan sägas upp.

4. Om tillhandahållaren av skyddet har möjlighet att säga upp skyddet skall skyddets löptid antas löpa fram till det tidigaste datum då denna möjlighet kan utnyttjas. Om köparen av skyddet har möjlighet att säga upp skyddet, och de ursprungliga avtalsvillkoren ger kreditinstitutet möjlighet att säga upp transaktionen innan avtalet har löpt ut skall skyddets löptid anses vara tiden fram till det tidigaste datum när denna möjlighet kan utnyttjas. I annat fall kan det antas att en sådan möjlighet inte påverkar skyddets löptid.

5. Om ingenting hindrar att ett kreditderivat sägs upp innan ett betalningsanstånd löper ut vilket krävs för att det underliggande instrumentet skall fallera till följd av en utebliven betalning skall skyddets löptid minskas med betalningsanståndets belopp.

2. Värdering av skydd 2.1. Transaktioner som avser förbetalt kreditriskskydd – den förenklade metoden för finansiella säkerheter

6. Om det föreligger en obalans mellan exponeringens löptid och skyddets löptid skall säkerheten inte godtas.

2.2. Transaktioner som avser förbetalt kreditriskskydd – den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

7. Kreditriskskyddets och exponeringens löptid måste avspeglas i säkerhetens justerade värde enligt följande formel:

CVAM = CVA x (t-t*)/(T-t*)

där

CVA är det lägsta beloppet av det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten enligt punkt 34 i del 3 eller exponeringsbeloppet,

t är det lägsta värdet av antalet år som återstår av kreditriskskyddets löptid som beräknats enligt punkterna 3–5 eller värdet på T,

T är det lägsta värdet av antalet år som återstår av exponeringens löptid som beräknats enligt punkterna 3–5 eller 5 år, och

t* är 0,25.

CVAM skall antas som CVA ytterligare justerat för löptidsobalans och sättas in i formeln för beräkning av det fullständigt justerade exponeringsvärdet (E*) som anges i punkt 34 i del 3.

2.3. Transaktioner som omfattas av obetalt kreditriskskydd

8. Kreditriskskyddets och exponeringens löptid måste avspeglas i kreditriskskyddets justerade värde enligt följande formel:

GA = G* x (t-t*)/(T-t*)

där

G* är värdet på skyddet justerat med hänsyn till eventuell valutaobalans,

GA är G* justerat med hänsyn till eventuell löptidsobalans,

t är det lägsta värdet av antalet år som återstår av kreditriskskyddets löptid beräknat enligt punkterna 3–5 eller värdet på T,

T är det lägsta värdet av antalet år som återstår av exponeringens löptid beräknat enligt punkterna 3–5 eller 5 år, och

t* är 0,25.

GA antas sedan som värdet på skyddet enligt punkterna 84–93 i del 3.

Del 5 – Kombinerat kreditriskskydd vid schablonmetoden

9. Om ett kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 har mer en form av kreditriskskydd som täcker en enskild exponering (till exempel ett kreditinstitut som täcker en exponering med både säkerhet och garanti) skall kreditinstitutet fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskreducerande instrument (till exempel en andel som täcks av säkerhet och en andel som täcks genom garanti), och det riskvägda exponeringsbeloppet för varje del måste beräknas separat enligt bestämmelserna i artiklarna 78–83 och i denna bilaga.

10. Om kreditriskskydd som tillhandahålls av en enskild tillhandahållare av skydd har olika löptider skall samma metod tillämpas som anges i punkt 1.

Del 6 – Kreditriskskydd för exponeringskorgar

1. Kreditderivat på första förfall

1. Om ett kreditinstitut erhåller kreditriskskydd för ett antal exponeringar på villkor att det första fallissemanget bland exponeringarna skall utlösa betalning och att denna kredithändelse skall avsluta kontraktet får kreditinstitutet ändra beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet och, i förekommande fall, exponeringens förväntade förlustbelopp som i brist på kreditriskskydd skulle leda till det lägsta riskvägda exponeringsbeloppet enligt artiklarna 78–83 eller artiklarna 84–89 i enlighet med denna bilaga, men endast om exponeringsvärdet är lägre än eller lika med kreditriskskyddets värde.

2. Kreditderivat på n-te förfall

2. Om det n-te fallissemanget bland exponeringarna utlöser betalning får det kreditinstitut som köper skyddet bara erkänna skyddet för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och, i förekommande fall, förväntade förlustbelopp om skydd också har erhållits för fallissemangen 1 till n-1 eller när n-1 fallissemang redan har inträffat. I sådana fall skall den metod tillämpas som anges i punkt 1 för kreditderivat på första förfall som anpassats på lämpligt sätt för produkter som avser n-te förfall.

BILAGA IX – Värdepapperisering Del 1 – Definitioner för BILAGA X

1. I denna bilaga används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

– överskottsmarginal: det belopp som inflyter i form av räntor och kreditavgifter eller andra intäkter från de värdepapperiserade exponeringarna minskat med finansieringsutgifter och omkostnader.

– städoption: optionsavtal där originatorn kan återköpa eller upphäva positioner i värdepapperisering innan alla underliggande exponeringar har återbetalats om de utestående exponeringarnas belopp sjunker under en fastställd nivå.

– likviditetsfacilitet: position i värdepapperisering till följd av ett avtal om att tillhandahålla finansiering för att säkerställa att betalningsströmmarna når investerarna i rätt tid.

– kirb: 8 % av de riskvägda exponeringsbeloppen som skulle ha beräknats enligt artiklarna 84–89 avseende värdepapperiserade exponeringar om de inte hade värdepapperiserats plus förväntade förluster som hänger samman med dessa exponeringar och som beräknats enligt dessa artiklar.

– externratingmetod: metod för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering enligt punkterna 45–49 i del 4.

– formelbaserad metod: metod för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering enligt punkterna 50–52 i del 4.

– postition utan rating: en position i värdepapperisering som inte har någon kvalificerad kreditvärdering av ett valbart ratinginstitut enligt definitionen i artikel 97.

– postition med rating: en position i värdepapperisering som har en kvalificerad kreditvärdering av ett valbart ratinginstitut enligt definitionen i artikel 97.

– program för tillgångsbaserade certifikat (ABCP-program): ett värdepapperiseringsprogram genom vilket de emitterade värdepapperen främst förekommer i form av företagscertifikat med en ursprunglig löptid på ett år eller mindre.

Del 2 – Minimikrav för erkännande av betydande kreditrisköverföring och beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar

1. Minimikrav för erkännande av betydande kreditrisköverföring vid en traditionell värdepapperisering

1. Det kreditinstitut som är originator vid en traditionell värdepapperisering får undanta värdepapperiserade exponeringar från beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp om betydande kreditrisk i samband med de värdepapperiserade exponeringarna har överförts till tredje parter och överföringen uppfyller följande villkor:

a)      Transaktionens ekonomiska innebörd framgår av värdepapperiseringens dokumentation.

b)      Det kreditinstitut som är originator och dess fordringsägare skall inte kunna förfoga över de värdepapperiserade exponeringarna, till exempel vid konkurs och rekonstruktion. Detta skall styrkas genom ett utlåtande från en kvalificerad juridisk rådgivare.

c)      De emitterade värdepapperen medför inte någon betalningsförpliktelse för det kreditinstitut som är originator.

d)      Förvärvaren är ett specialföretag för värdepapperisering.

e)      Det kreditinstitut som är originator behåller inte faktisk eller indirekt kontroll över de överförda exponeringarna. En originator skall anses ha behållit faktisk kontroll över de överförda exponeringarna om han har rätt att återköpa de tidigare överförda exponeringarna från förvärvaren för att ta hem vinsterna eller om han är skyldig att återta den överförda risken. Om det kreditinstitut som är originator behåller rättigheter eller förpliktelser avseende förvaltningen av exponeringarna skall detta i sig själv inte utgöra indirekt kontroll över exponeringarna.

f)       Om det föreligger en städoption skall följande villkor vara uppfyllda:

i)       Det kreditinstitut som är originator avgör fritt om städoptionen skall utnyttjas.

ii)      Städoptionen får bara utnyttjas om 10 % eller mindre av det ursprungliga värdet på de värdepapperiserade exponeringarna fortfarande är obetalt.

iii)     Städoptionen får inte vara utformad för att undvika fördelning av förluster på kreditförstärkningspositioner eller andra positioner som hålls av investerare, och inte vara utformad på annat sätt för att tillhandahålla kreditförstärkning.

g)      Värdepapperiseringsdokumentationen innehåller inga klausuler som

i)       i annat fall än vid bestämmelser om förtida amortering, kräver att positioner i värdepapperisering skall förbättras av det kreditinstitut som är originator, vilket inkluderar, men inte begränsar sig till, förändring av de underliggande kreditexponeringarna eller ökning av investerarnas avkastning till följd av en försämring av de värdepapperiserade exponeringarnas kreditkvalitet, eller

ii)      ökar avkastningen till innehavarna av positioner i värdepapperiseringen till följd av en försämring av den underliggande exponeringsgruppens kreditkvalitet.

2. Minimikrav för erkännande av betydande kreditrisköverföring vid syntetisk värdepapperisering

2. Ett kreditinstitut som är originator vid en syntetisk värdepapperisering får beräkna riskvägda exponeringsbelopp och, i förekommande fall, förväntade förlustbelopp för de värdepapperiserade exponeringarna enligt nedanstående punkter 3–4 om betydande kreditrisk har överförts till tredje parter genom betalt eller obetalt kreditriskskydd och överföringen uppfyller följande villkor:

a)      Transaktionens ekonomiska innebörd framgår av värdepapperiseringens dokumentation.

b)      Det kreditriskskydd genom vilket kreditrisken överförs uppfyller kraven på godtagbarhet och övriga krav enligt artiklarna 90–93 för erkännande av sådant kreditriskskydd. Specialföretag skall i detta avseende inte erkännas som valbara tillhandahållare av obetalt skydd.

c)      De instrument som används för att överföra kreditrisk får inte innehålla bestämmelser eller villkor som

i)       fastställer betydande tröskelvärden under vilka kreditriskskydd inte anses kunna utlösas om en kredithändelse uppstår,

ii)      gör det möjligt att avbryta skyddet på grund av att de underliggande exponeringarnas kreditkvalitet har försämrats,

iii)     i annat fall än vid bestämmelser om förtida amortering, kräver att positioner i värdepapperiseringen skall förbättras av det kreditinstitut som är originator, eller

iv)     ökar kreditinstitutens kostnad för kreditriskskydd eller avkastningen till innehavarna av positioner i värdepapperisering till följd av en försämring av den underliggande exponeringsgruppens kreditkvalitet.

d)      Ett utlåtande har inhämtats från en kvalificerad juridisk rådgivare som bekräftar att kreditriskskyddet kan hävdas inom alla relevanta territorier.

3. Originatorers beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för värdepapperiserade exponeringar vid syntetiska värdepapperiseringar

3. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för värdepapperiserade exponeringar när villkoren i punkt 2 är uppfyllda skall det kreditinstitut som är originator vid en syntetisk värdepapperisering, med beaktande av punkterna 5–8, använda de tillämpliga beräkningsmetoder som anges i del 4 och inte de metoder som anges i artiklarna 78–89. För kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt artiklarna 84–89 skall det förväntade förlustbeloppet avseende sådana exponeringar vara noll.

4. För tydlighetens skull avser punkt 3 hela den exponeringsgrupp som är föremål för värdepapperiseringen. Med förbehåll för vad som föreskrivs i punkterna 5–8 skall det kreditinstitut som är originator beräkna riskvägda exponeringsbelopp avseende alla värdepapperiseringstrancher i enlighet med bestämmelserna i del 4, däribland även de som avser erkännande av kreditriskskydd. Om till exempel en tranch överförs genom obetalt kreditriskskydd till en tredje part skall den tredje partens riskvikt tillämpas på tranchen vid beräkning av originatorns riskvägda exponeringsbelopp.

3.1. Behandling av löptidsobalanser vid syntetiska värdepapperiseringar

5. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt punkt 3 skall eventuell löptidsobalans mellan kreditriskskyddet, genom vilket uppdelningen på trancher uppnås, och de värdepapperiserade exponeringarna beaktas enligt punkterna 6–8. De värdepapperiserade exponeringarnas löptid skall antas vara lika med den längsta löptiden för någon av dessa exponeringar, dock maximalt fem år.

6. De värdepapperiserade exponeringarnas löptid skall antas vara lika med den längsta löptiden för någon av dessa exponeringar, dock maximalt fem år. Kreditriskskyddets löptid skall fastställas enligt bilaga VIII.

7. Om ett kreditinstitut som är originator tillämpar punkterna 6–35 i del 4 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp skall det bortse från eventuell löptidsobalans vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för trancher som är utan rating eller som har getts en rating under ”investment grade”. För alla övriga trancher skall den behandling av löptidsobalans som anges i bilaga VIII tillämpas i enlighet med följande formel:

RW* = [RW(SP) x (t-t*)/(T-t*)] + [RW(Ass) x (T-t)/(T-t*)]

där

RW* är riskvägda exponeringsbelopp enligt vad som avses i artikel 75 a,

RW(Ass) är de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha gällt för exponeringarna om de inte hade värdepapperiserats, beräknade på proportionell grund,

RW(SW) är riskvägda exponeringsbelopp som beräknats enligt punkt 3 om det inte förelåg någon löptidsobalans,

T är löptiden för de underliggande exponeringarna uttryckt i år,

t är löptiden för kreditriskskyddet uttryckt i år, och

t* är 0,25.

8. Om ett kreditinstitut som är originator tillämpar punkterna 36–74 i del 4 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp skall det bortse från eventuell löptidsobalans vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för trancher eller delar av trancher som getts riskvikten 1 250 % enligt de punkterna. För alla övriga trancher eller delar av trancher skall den behandling av löptidsobalans som anges i bilaga VIII tillämpas i enlighet med formeln i punkt 7.

Del 3 – Externa kreditvärderingar

1. Krav på ratinginstitutens kreditvärderingar

1. För att kunna ligga till grund för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt del 4 i denna bilaga skall en kreditvärdering från ett valbart ratinginstitut uppfylla följande villkor:

a)      Det skall inte föreligga någon obalans mellan de betalningsslag som avspeglas i kreditvärderingen och de betalningsslag som kreditinstitutet har rätt till inom ramen för det kontrakt som ger upphov till den berörda värdepapperiseringspositionen.

b)      Kreditvärderingen skall finnas offentlig tillgänglig på marknaden. Kreditvärderingar skall endast anses vara offentligt tillgängliga om de har publicerats inom ramen för ett offentligt tillgängligt forum och ingår i ratinginstitutets övergångsmatris. Kreditvärderingar som bara gjorts tillgängliga för ett begränsat antal skall inte betraktas som offentligt tillgängliga.

2. Användning av kreditvärderingar

2. Ett kreditinstitut får utse ett eller flera valbara ratinginstitut vilkas kreditvärderingar skall användas vid beräkning av institutets riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 94–101 (ett utsett ratinginstitut).

3. Om inte annat följer av nedanstående punkter 5–7 måste ett kreditinstitut genomgående använda kreditvärderingar från utsedda ratinginstitut avseende sina positioner i värdepapperisering.

4. Om inte annat följer av punkterna 5–6 får ett kreditinstitut inte använda ett ratinginstituts kreditvärderingar för sina positioner i vissa trancher och ett annat ratinginstituts kreditvärderingar för sina positioner i andra trancher inom ramen för samma struktur, oavsett om de har bedömts eller inte av det första ratinginstitutet.

5. Om en position har två kreditvärderingar av utsedda ratinginstitut skall kreditinstitutet använda den minst fördelaktiga kreditvärderingen.

6. Om en position har mer än två kreditvärderingar av utsedda ratinginstitut skall de två mest fördelaktiga användas. Om de två mest fördelaktiga värderingarna skiljer sig åt skall den minst fördelaktiga av de två användas.

7. Om kreditriskskydd som är godtagbart enligt artiklarna 90–93 tillhandahålls direkt till specialföretaget för värdepapperisering och det skyddet avspeglas i ett utsett ratingföretags kreditvärdering av en position får riskvikten som hör ihop med denna kreditvärdering användas. Om skyddet inte är godtagbart enligt artiklarna 90–93 får kreditvärderingen inte erkännas. I de fall då kreditriskskyddet inte tillhandahålls till specialföretaget för värdepapperisering, utan i stället direkt till en värdepapperiseringsposition, får kreditvärderingen inte erkännas.

3. Inplacering

8. De behöriga myndigheterna skall fastställa på vilket steg på kreditkvalitetsskalan i tabellerna i del 4 varje kreditbetyg från ett valbart ratinginstitut skall placeras in. Vid fastställandet skall de behöriga myndigheterna skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks genom varje betyg. De skall beakta kvantitativa faktorer, till exempel andelen fallissemang och/eller andelen förluster, och kvalitativa faktorer såsom de olika typer av transaktioner som bedömts av ratinginstitutet samt kreditvärderingens innebörd.

9. De berörda myndigheterna skall försöka se till att positioner i värdepapperisering som åsatts samma riskvikt på basis av ett valbart ratinginstituts kreditvärdering är föremål för motsvarande kreditrisknivåer. Detta kan innefatta ändring av beslut om den kreditkvalitetsnivå där ett enskilt kreditbetyg placerats in.

Del 4 – Beräkning

1. Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

1. Vid tillämpningen av artikel 96 skall en värdepapperiseringspositions riskvägda exponeringsbelopp beräknas genom att positionens exponeringsvärde ges den relevanta riskvikt som anges i denna del.

2. Om inte annat följer av punkt 3 skall exponeringsvärdet för en värdepapperiseringsposition inom balansräkningen

a)      vara dess balansräkningsvärde om kreditinstitutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt punkterna 6–35,

b)      mätas brutto före värderegleringar om kreditinstitutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt punkterna 36–74, och

c)      vara dess nominella värde multiplicerat med en konverteringsfaktor enligt vad som föreskrivs i denna bilaga. Konverteringsfaktorn skall vara 100 % om inte annat anges.

3. Exponeringsvärdet för en värdepapperiseringsposition, som uppstår till följd av ett derivatinstrument som anges i bilaga IV, skall fastställas enligt bilaga III.

4. Om en värdepapperiseringsposition är föremål för betalt kreditriskskydd får exponeringsvärdet för den positionen ändras enligt kraven i bilaga VIII med de ytterligare preciseringar som ges i den här bilagan.

5. Om ett kreditinstitut har två eller fler överlappande positioner i en värdepapperisering skall det, i den utsträckning som dessa överlappar varandra, i sin beräkning av riskvägda exponeringsbelopp bara inbegripa den position eller den del av en position som ger det högre riskvägda exponeringsbeloppet. Med ”överlappning” avses att positionerna helt eller delvis innebär en exponering för samma risk på sådant sätt att det inom ramen för överlappningen endast är fråga om en enda exponering.

2. Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden

6. Om inte annat följer av punkterna 8–9 skall riskvägt exponeringsbelopp för bedömd värdepapperiseringsposition med rating beräknas genom att exponeringsvärdet i enlighet med följande tabeller 1–2 ges den riskvikt som åsatts det kreditkvalitetssteg som de behöriga myndigheterna har gett kreditvärderingen i enlighet med artikel 98.

Tabell 1

Andra positioner än de som har kortfristiga kreditvärderingar

Kredit-kvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || 4 || 5 och däröver

Riskvikt || 20 % || 50 % || 100 % || 350 % || 1250 %

Tabell 2

Positioner med kortfristiga kreditvärderingar

Kreditkvalitetssteg || 1 || 2 || 3 || Alla övriga kreditbetyg

Riskvikt || 20 % || 50 % || 100 % || 1250 %

7. Om inte annat följer av punkterna 10–16 skall det riskvägda exponeringsbeloppet för en värdepapperiseringsposition utan rating beräknas med tillämpning av riskvikt 1 250 %.

2.1. Originatorer och medverkande kreditinstitut

8. Originatorer och medverkande kreditinstitut skall tillämpa riskvikt 1 250 % på alla behållna och återköpta positioner i värdepapperisering som har ett kreditbetyg från ett utsett ratinginstitut som de behöriga myndigheterna har fastställt skall motsvara ett värde på kreditkvalitetsskalan som är sämre än 3. Vid fastställande om en position har ett sådant kreditbetyg skall bestämmelserna i punkterna 2–7 i del 3 tillämpas.

9. För originatorer eller medverkande kreditinstitut får de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats avseende institutets positioner i en värdepapperisering begränsas till de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha beräknats för de värdepapperiserade exponeringarna om de inte hade värdepapperiserats. Därvid gäller en antagen tillämpning av 150 % riskvikt på alla oreglerade poster och högriskposter bland de värdepapperiserade exponeringarna.

2.2. Behandling av positioner utan rating

10. De behöriga myndigheterna får tillåta ett kreditinstitut som har en värdepapperiseringsposition utan rating att tillämpa den behandling som anges i punkt 11 för beräkning av riskvägt exponeringsbelopp för den positionen förutsatt att sammansättningen av gruppen av värdepapperiserade exponeringar alltid är känd.

11. Ett kreditinstitut får tillämpa den vägda genomsnittliga riskvikt som skulle ha tillämpats på de värdepapperiserade exponeringarna enligt artiklarna 78–83 av ett kreditinstitut som innehade exponeringarna, multiplicerat med en koncentrationsfaktor. Denna koncentrationsfaktor är lika med summan av de nominella beloppen på alla trancherna dividerad med summan av de nominella beloppen på de trancher som är efterställda eller likställs med den tranch i vilken positionen hålls, inklusive den berörda tranchen. Resultatet får inte vara en riskvikt som överstiger 1 250 % eller som är lägre än någon riskvikt som är tillämplig på en tranch med en bättre rangordning och som har en rating. Om kreditinstitutet inte kan fastställa de riskvikter som skulle tillämpas på de värdepapperiserade exponeringarna enligt artiklarna 78–83 skall det tillämpa riskvikt 1 250 % för positionen.

2.3. Behandling av positioner i värdepapperisering som avser trancher i andra-förlustläge eller bättre i ett program för tillgångsbaserade certifikat (ABCP-program)

12. Med förbehåll för möjligheten att tillämpa en mer fördelaktig behandling i kraft av bestämmelserna avseende likviditetsfaciliteter i punkterna 14–16 får ett kreditinstitut när det gäller positioner i värdepapperisering som uppfyller villkoren i punkt 13 tillämpa en riskvikt som är den högsta av i) 100 % eller ii) den högsta av de riskvikter som ett kreditinstitut som innehar exponeringen skulle tillämpa på någon av de värdepapperiserade exponeringarna enligt artiklarna 78–83.

13. För att behandlingen i punkt 12 skall vara tillåten skall värdepapperiseringspositionen uppfylla följande villkor:

a)      Den skall vara i en tranch som ekonomiskt sett är i ett andra-förlustläge eller är bättre prioriterad i värdepapperiseringen, och första-förlusttranchen måste ge påtaglig kreditförstärkning till tranchen i andra-förlustläge.

b)      Dess kvalitet skall minst motsvara ”investment grade”.

c)      Den skall innehas av ett kreditinstitut som inte innehar någon position i den tranch som är i första-förlustläge.

2.4. Behandling av likviditetsfaciliteter utan rating 2.4.1. Godtagbara likviditetsfaciliteter

14. Om följande villkor är uppfyllda får en konverteringsfaktor på 20 % tillämpas på det nominella beloppet på en likviditetsfacilitet med en ursprunglig löptid på ett år eller mindre för att fastställa en likviditetsfacilitets exponeringsvärde, och en konverteringsfaktor på 50 % får tillämpas på det nominella beloppet på en likviditetsfacilitet med en ursprunglig löptid på mer än ett år:

a)      Likviditetsfacilitetens dokumentation skall klart identifiera och begränsa de omständigheter under vilka faciliteten får tas i anspråk.

b)      Faciliteten får inte kunna tas i anspråk för att tillhandahålla kreditstöd genom att täcka förluster som redan uppstått vid tiden för utnyttjandet, till exempel genom att tillhandahålla likvida medel avseende exponeringar som fallerat vid tiden för utnyttjandet eller genom att förvärva tillgångar till ett pris som är högre än det verkliga värdet.

c)      Faciliteten får inte användas för att tillhandahålla ständig eller regelbunden finansiering av värdepapperiseringen.

d)      Återbetalning av utnyttjande av faciliteten skall inte vara efterställda investerares fordringar, annat än när det gäller fordringar som uppstår avseende ränte- eller valutaderivat eller avgifter eller liknande kostnader. Den får inte heller kunna efterges eller uppskjutas.

e)      Faciliteten får inte längre kunna utnyttjas när alla tillämpliga kreditförstärkningar som den omfattas av är uttömda.

f)       Faciliteten måste omfattas av en bestämmelse som leder till en automatisk minskning av det belopp som kan tas i anspråk med beloppet av de exponeringar som har fallerat, om det föreligger fallissemang i den mening som avses enligt artiklarna 84–89, eller, när gruppen av värdepapperiserade exponeringar består av instrument med rating, som leder till att faciliteten upphävs om gruppens genomsnittliga kvalitet faller under ”investment grade”.

Riskvikten skall vara den högsta riskvikt som ett kreditinstitut som innehaft exponeringarna skulle ha tillämpat på någon av de värdepapperiserade exponeringarna enligt artiklarna 78–83.

2.4.2. Likviditetsfaciliteter som bara får tas i anspråk vid en allmän störning på marknaden

15. För att fastställa exponeringsvärdet på en likviditetsfacilitet som bara får tas i anspråk vid en allmän störning på marknaden (dvs. om mer än ett specialföretag avseende skilda transaktioner inte kan förnya förfallande certifikat och denna oförmåga inte är en följd av en försämring av specialföretagets eller de värdepapperiserade exponeringarnas kreditkvalitet) får en konverteringsfaktor på 0 % användas på det nominella beloppet, förutsatt att villkoren i punkt 14 är uppfyllda.

2.4.3. Förskotteringsarrangemang

16. För att fastställa exponeringsvärdet för en villkorslöst återkallelig likviditetsfacilitet får en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas på det nominella beloppet, förutsatt att villkoren i punkt 14 är uppfyllda och att återbetalning av utnyttjanden av faciliteten inte är efterställda några andra fordringar på kontantflödena från de värdepapperiserade exponeringarna.

2.5. Ytterligare kapitalkrav för värdepapperisering av rullande exponeringar med bestämmelser om förtida amortering

17. Utöver de riskvägda exponeringsbelopp som ett kreditinstitut som är originator beräknar för sina positioner i värdepapperisering skall det beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp enligt den metod som anges i punkterna 18–32 när det säljer rullande exponeringar inom ramen för en värdepapperisering som innehåller bestämmelser om förtida amortering.

18. Kreditinstitutet skall beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp med avseende på summan av originatorns andel och investerarnas andel.

19. För värdepapperiseringsstrukturer där de värdepapperiserade exponeringarna innehåller rullande och icke-rullande exponeringar skall ett kreditinstitut som är originator tillämpa nedanstående behandling på den del av den underliggande gruppen som innehåller rullande exponeringar.

20. I detta sammanhang skall ”originatorns andel” betyda beloppet av den nominella andel av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp som har överförts till en värdepapperisering, som bestämmer den andel av kontantflödena från kapitalåterbetalningar, räntor och andra anknutna belopp som inte är tillgänglig för utbetalningar till innehavare av positioner i värdepapperiseringen.

För att motsvara definitionen får originatorns andel inte vara efterställd investerarnas andel.

Med ”investerarnas andel” avses beloppet av den nominella återstående andelen av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp.

21. Den exponering för originatorn, som är knuten till rättigheterna avseende originatorns andel, skall inte betraktas som en värdepapperiseringsposition, utan som en proportionell exponering mot de värdepapperiserade exponeringarna, som om dessa inte hade värdepapperiserats.

2.5.1. Undantag från behandling av förtida amortering

22. Institut som är originatorer vid följande typer av värdepapperiseringar är undantagna från kapitalkravet i punkt 17:

a)      Värdepapperiseringar av rullande exponeringar där investerarna förblir fullständigt exponerade för låntagarnas alla framtida utnyttjanden, så att de underliggande faciliteternas risk inte ens går tillbaka på det kreditinstitut som är originator efter det att en förtida amortering har utlösts, är undantagna från behandling av förtida amortering.

b)      Värdepapperiseringar där bestämmelser om förtida amortering endast utlöses av händelser som inte är relaterade till de värdepapperiserade tillgångarnas utveckling eller originatorns resultat, exempelvis betydande förändringar av skattelagar och andra författningar.

2.5.2. Maximala kapitalkrav

23. För ett kreditinstitut som är originator och som omfattas av kravet i punkt 17 får summan av de riskvägda exponeringsbeloppen avseende dess positioner i investerarnas andel och de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats enligt punkt 17 inte vara större än det största av

a)      de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats avseende dess positioner i investerarnas andel, eller

b)      de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha beräknats avseende de värdepapperiserade exponeringarna av ett kreditinstitut som innehade exponeringarna, om de inte hade värdepapperiserats till ett belopp som överensstämmer med investerarnas andel.

24. I förekommande fall skall det avdrag för nettovinst, enligt artikel 57, som uppkommer till följd av kapitalisering av framtida inkomster, inte beaktas inom ramen för det maximala belopp som angetts under punkt 23.

2.5.3. Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

25. Det riskvägda exponeringsbelopp, som skall beräknas enligt punkt 17, skall fastställas genom att investerarnas andel multipliceras med produkten av den tillämpliga konverteringsfaktorn enligt punkterna 27–32 och den vägda genomsnittliga riskvikt som skulle gälla för de värdepapperiserade exponeringarna om de inte hade värdepapperiserats.

26. En ordning med förtida amortering skall anses vara kontrollerad om följande villkor är uppfyllda:

a)      Det kreditinstitut som är originator skall ha en lämplig plan för att säkerställa att det har tillgång till tillräckligt kapital och likviditet i händelse av en förtida amortering.

b)      Under transaktionens löptid skall originatorns andel och investerarnas andel av räntebetalningar, kapitalbelopp, utgifter, förluster och återvinningar fördelas proportionellt på grundval av månadens ingående balans av utestående fordringar.

c)      Amorteringsperioden skall bedömas vara tillräcklig för att 90 % av den totala utestående skulden (originatorns och investerarnas andelar) i början av den förtida amorteringsperioden skall hinna betalas tillbaka eller redovisas som fallerad.

d)      Återbetalningstakten inte är snabbare än vad den skulle ha varit vid rak amortering under den period som anges i villkor c).

27. När det gäller värdepapperiseringar av hushållsexponeringar som är oförbindliga och villkorslöst återkalleliga utan förhandsanmälan, och som omfattas av en bestämmelse om förtida amortering, där den förtida amorteringen utlöses av att nivån på överskottsmarginalen hamnar under ett angivet gränsvärde, skall kreditinstituten jämföra tremånadersgenomsnittet av överskottsmarginalen med den nivå där överskottet enligt avtalsvillkoren måste börja innehållas.

28. Om värdepapperiseringen inte kräver att överskottsmarginalen skall innehållas anses punkten där överskottsutbetalningen upphör vara 4,5 procentenheter högre än den nivå på överskottsmarginalen när en förtida amortering utlöses.

29. Konverteringsfaktorn skall fastställas på grundval av nivån på den faktiska genomsnittliga överskottsmarginalen under tre månader enligt tabell 3.

Tabell 3

|| Värdepapperiseringar som omfattas av en bestämmelse om kontrollerad förtida amortering || Värdepapperiseringar som omfattas av en bestämmelse om icke-kontrollerad förtida amortering

Tremånaders genomsnittlig överskottsmarginal || Konverteringsfaktor || Konverteringsfaktor

Över nivå A || 0 % || 0 %

Nivå A || 1 % || 5 %

Nivå B || 2 % || 15 %

Nivå C || 20 % || 50 %

Nivå D || 20 % || 100 %

Nivå E || 40 % || 100 %

30. I tabell 3 avses med ”nivå A” en nivå på överskottsmarginalen som understiger 133,33 % av den nivå där överskott måste börja innehållas, men som inte understiger 100 % av den nivån, med ”nivå B” en nivå på överskottsmarginalen som understiger 100 % av den nivå där överskott måste börja innehållas, men som inte understiger 75 % av den nivån, med ”nivå C” en nivå på överskottsmarginalen som understiger 75 % av den nivå där överskott måste börja innehållas, men som inte understiger 50 % av den nivån, med ”nivå D” en nivå på överskottsmarginalen som understiger 50 % av den nivå där överskott måste börja innehållas, men som inte understiger 25 % av den nivån och med ”nivå E” en nivå på överskottsmarginalen som understiger 25 % av den nivå där överskott måste börja innehållas.

31. För alla övriga värdepapperiseringar som är föremål för en bestämmelse om kontrollerad förtida amortering av rullande exponeringar skall en kreditkonverteringsfaktor på 90 % tillämpas.

32. För alla övriga värdepapperiseringar som är föremål för en bestämmelse om icke-kontrollerad förtida amortering av rullande exponeringar skall en kreditkonverteringsfaktor på 100 % tillämpas.

2.6. Erkännande av kreditriskskydd vid positioner i värdepapperisering

33. Om kreditriskskydd erhålls för en position i värdepapperisering får beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp ändras enligt bilaga VIII.

2.7. Reducering av riskvägda exponeringsbelopp

34. Enligt vad som anges i artikel 66.2 får kreditinstitut, när det gäller en värdepapperiseringsposition för vilken 1 250 % riskvikt skulle tillämpas, som ett alternativ till att inbegripa positionen i sin beräkning av riskvägda exponeringsbelopp, dra av positionens exponeringsvärde från kapitalbasen. I detta syfte får beräkningen av exponeringsvärdet avspegla godtagbart betalt skydd på ett sätt som är förenligt med punkt 33.

35. Om ett kreditinstitut utnyttjar det alternativ som anges i punkt 34 skall 12,5 gånger det belopp som dragits av enligt denna punkt, i enlighet med punkt 9, dras av från det belopp som i den punkten anges som det maximala riskvägda exponeringsbelopp som behöver beräknas av de kreditinstitut som anges där.

3. Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt internmetoden 3.1. Rangordning av metoder

36. Vid tillämpningen av artikel 96 skall en värdepapperiseringspositions riskvägda exponeringsbelopp beräknas enligt punkterna 36–74.

37. När det gäller en position med rating eller en position avseende vilken en härledd rating får användas skall externratingmetoden som anges i punkterna 45–49 användas för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet.

38. När det gäller en position utan rating skall den formelbaserade metoden som anges i punkterna 50–52 användas, utom då internmetoden är tillåten enligt vad som anges i punkterna 42–43.

39. Ett annat kreditinstitut än en originator eller ett medverkande kreditinstitut får bara använda den formelbaserade metoden med de behöriga myndigheternas godkännande.

40. När det gäller en originator eller ett medverkande kreditinstitut som inte kan beräkna Kirb och inte har fått godkännande att använda internmetoden för positioner i ABCP-program, och när det gäller övriga kreditinstitut som inte har fått godkännande att använda den formelbaserade metoden eller internmetoden (i fråga om positioner i ABCP-program) skall riskvikt 1 250 % tillämpas på positioner i värdepapperisering utan rating avseende vilka en härledd rating inte får användas.

3.1.1. Användning av härledd rating

41. Om följande operativa minimikrav är uppfyllda skall ett institut ge en position utan rating en härledd kreditvärdering som motsvarar kreditvärderingen av de positioner med rating (referenspositionerna) som är de bäst prioriterade positioner som i alla avseenden är efterställda den berörda värdepapperiseringspositionen utan rating:

a)      Referenspositionerna måste i alla avseenden vara efterställda värdepapperiseringstranchen utan rating.

b)      Referenspositionernas löptid måsta vara minst lika lång som löptiden för den berörda positionen utan rating.

c)      En härledd rating måste fortlöpande uppdateras för att avspegla alla förändringar vad gäller kreditvärderingen av de positioner i värdepapperisering som använts som referens.

3.1.2. Internmetoden för positioner i ABCP-program

42. Förutsatt att de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande får ett kreditinstitut, om följande villkor är uppfyllda, ge en position utan rating i ett ABCP-program en bedömd rating enligt vad som anges i punkt 43:

a)      Positioner i de certifikat som emitterats inom programmet skall vara positioner med rating.

b)      Kreditinstitutet skall övertyga de behöriga myndigheterna att dess interna bedömning av positionens kreditkvalitet avspeglar ett eller flera valbara ratinginstituts offentligt tillgängliga värderingsmetoder för betygsättning av värdepapper som baseras på exponeringar av det slag som värdepapperiserats.

c)      Bland de ratinginstitut, vilkas metoder skall avspeglas enligt punkt b), skall ingå ratinginstitut som har tillhandahållit en extern rating för de certifikat som emitteras inom programmet. Kvantitativa element – till exempel stressfaktorer – som används för att bedöma att positionen motsvarar en viss kreditkvalitet måste åtminstone vara lika försiktiga som de metoder som används inom det berörda ratinginstitutets relevanta värderingsmetodik.

d)      Vid utvecklingen av sin internmetod skall kreditinstitutet beakta alla offentliggjorda ratingmetoder som används av valbara ratinginstitut för klassificering av värdepapper som baseras på exponeringar av det slag som värdepapperiserats. Detta skall dokumenteras av kreditinstitutet och uppdateras minst en gång om året.

e)      Kreditinstitutets internmetod skall innefatta kreditbetyg. Dessa kreditbetyg skall motsvara de valbara ratinginstitutens kreditbetyg. Detta skall dokumenteras tydligt och klart.

f)       Internmetoden skall användas i kreditinstitutets interna riskhantering, däribland vid beslutsfattande, i information till ledningen och vid förfaranden för kapitalallokering.

g)      Interna eller externa revisorer, ett ratinginstitut eller kreditinstitutets interna kreditöversyns- eller riskhanteringsfunktion skall utföra regelbundna översyner av internbedömningsförfarandet och kvaliteten på de interna bedömningarna av kreditkvaliteten på kreditinstitutets exponeringar mot ABCP-program. Om kreditinstitutets funktioner för internrevision, kreditöversyn eller riskhantering utför översynen skall dessa vara oberoende med hänsyn till affärsområdet ABCP-program samt i förhållande till kunderna.

h)      Kreditinstitutet skall följa upp de interna klassificeringarna över tiden för att utvärdera internbedömningsmetodens resultat och skall vid behov göra anpassningar av metoden när exponeringarnas resultat regelmässigt avviker från det som den interna betygsättningen skulle ge.

i)       ABCP-programmet skall innefatta kravnivåer för att ta på sig kreditrisk i form av riktlinjer för krediter och investeringar. Vid beslut om att köpa en tillgång skall programförvaltaren ta hänsyn till vilket slags tillgång som köps, arten och värdet av de exponeringar som härrör från tillhandahållande av likviditetsfaciliteter och kreditförstärkningar, förlustfördelning och rättsligt och ekonomiskt avskiljande av de överförda tillgångarna från den säljande enheten. En kreditanalys av tillgångssäljarens riskprofil skall utföras, och denna skall innefatta analys av tidigare och förväntat ekonomiskt resultat, nuvarande marknadsställning, förväntad framtida konkurrenskraft, hävstångseffekter, betalningsflöden, räntetäckning och skuldrating. Dessutom skall en översyn av säljarens kravnivåer, administrationsförmåga och uppbördsförfaranden utföras.

j)       I ABCP-programmet skall minimikriterier för tillgångarnas godtagbarhet fastställas, som särskilt

i)       utesluter förvärv av tillgångar som är oreglerade sedan längre tid eller har fallerat,

ii)      begränsar alltför stor inriktning på en enskild gäldenär eller ett geografiskt område, och

iii)     begränsar löptiden hos de tillgångar som skall förvärvas.

k)      ABCP-programmet skall ha riktlinjer och förfaranden för inkassering som tar hänsyn till serviceföretagets operativa kapacitet och kreditkvalitet. Programmet skall minska den risk som beror på säljaren och serviceföretaget genom olika metoder, till exempel genom utlösningsmekanismer baserade på aktuell kreditkvalitet som skulle utesluta att medel tillgodoräknas fel juridisk person.

l)       Den sammanlagda förlustskattningen av en tillgångsgrupp som ABCP-programmet avser köpa måste beakta alla potentiella riskkällor, till exempel kredit- och utspädningsrisk. Om den av säljaren tillhandahållna kreditförstärkningen bara är baserad på de kreditrelaterade förlusternas storlek skall en särskild reserv inrättas för utspädningsrisk, såvida utspädningsrisk är väsentlig för den berörda exponeringsgruppen. Dessutom skall programmet vid bedömning av förstärkningens nivå granska flera års tidigare information, däribland om förluster, misskötsel, utspädningar och fordringarnas omsättningstakt.

m)     ABCP-programmets köp av exponeringar skall vara förenade med strukturella inslag, till exempel utlösningsmekanismer för avveckling, för att minska den underliggande portföljens potentiella kreditförsämring.

De behöriga myndigheterna får frångå kravet på att ratinginstitutets bedömningsmetod skall vara offentligt tillgänglig om de anser att det på grund av värdepapperiseringens särskilda egenskaper – exempelvis dess unika struktur – ännu inte finns någon offentligt tillgänglig värderingsmetod från ett ratinginstitut.

43. Kreditinstitutet skall hänföra positionen utan rating till en av de ratingklasser som beskrivs i punkt 42. Positionen skall ges en bedömd rating som överensstämmer med de kreditvärderingar som motsvarar den ratingklassificeringen enligt vad som anges i punkt 42. Om den bedömda ratingen i början av värdepapperiseringen är i nivå med ”investment grade” eller bättre skall den anses vara samma som ett kreditbetyg från ett valbart ratinginstitut i syfte att beräkna riskvägda exponeringsbelopp.

3.2. Maximala riskvägda exponeringsbelopp

44. Ett kreditinstitut som är originator, ett medverkande kreditinstitut eller ett annat kreditinstitut som kan beräkna KIRB får begränsa de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats avseende positioner i en värdepapperisering till det belopp som, enligt artikel 75 a, skulle medföra ett kapitalkrav som motsvarar 8 % av de riskvägda exponeringsbeloppen om de värdepapperiserade tillgångarna inte hade värdepapperiserats och fanns i kreditinstitutets balansräkning plus dessa exponeringars förväntade förlustbelopp.

3.3. Externratingmetod

45. Enligt externratingmetoden skall det riskvägda exponeringsbeloppet för en värdepapperiseringsposition med rating beräknas genom att på exponeringsvärdet i enlighet med följande tabeller 4–5 tillämpa den riskvikt som åsatts det kreditkvalitetssteg som de behöriga myndigheterna har gett kreditvärderingen i enlighet med artikel 98.

Tabell 4

Andra positioner än de som har kortfristiga kreditvärderingar

Kreditkvalitetssteg || Riskvikt

|| A || B || C

1 || 7 % || 12 % || 20 %

2 || 8 % || 15 % || 25 %

3 || 10 % || 18 % || 35 % 3

4 || 12 % || 20 % || 35 %

5 || 20 % || 35 % || 35 %

6 || 35 % || 50 % || 50 %

7 || 60 % || 75 % || 75 %

8 || 100 % || 100 % || 100 %

9 || 250 % || 250 % || 250 %

10 || 425 % || 425 % || 425 %

11 || 650 % || 650 % || 650 %

Sämre än 11 || 1250 % || 1250 % || 1250 %

Tabell 5

Positioner med kortfristiga kreditvärderingar

Kreditkvalitetssteg || Riskvikt

|| A || B || C

1 || 7 % || 12 % || 20 %

2 || 12 % || 20 % || 35 %

3 || 60 % || 75 % || 75 %

Alla övriga kreditvärderingar || 1250 % || 1250 % || 1250 %

46. Om inte annat föreskrivs i punkt 47 skall riskvikterna i kolumn A i båda tabellerna tillämpas om positionen är i värdepapperiseringens bäst rangordnade tranch. När det fastställs om en tranch är den bäst rangordnade för detta ändamål är det inte nödvändigt att beakta belopp avseende ränte- eller valutaderivat, avgifter eller andra liknande betalningar.

47. Riskvikterna i kolumn C i varje tabell skall tillämpas om positionen är i en värdepapperisering där det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar är lägre än sex. Vid beräkning av det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar måste flera exponeringar mot en gäldenär behandlas som en exponering. Det effektiva antalet exponeringar beräknas enligt följande:

där EADi motsvarar summan av exponeringsvärdena för alla exponeringar mot den i:te gäldenären. Om det är fråga om en värdepapperisering av exponeringar som i sig är positioner i tidigare värdepapperiseringar måste kreditinstitutet beakta antalet värdepapperiserade exponeringar i den aktuella gruppen och inte antalet underliggande exponeringar i de ursprungliga grupperna från vilka den underliggande värdepapperiseringsexponeringarna härrör. Om den andel i portföljen som är förenad den största exponeringen C1 är känd får kreditinstitutet beräkna N som 1/C1.

48. Riskvikterna i kolumn B skall tillämpas på alla övriga positioner.

49. Kreditriskskydd vad gäller positioner i värdepapperisering får beaktas enligt punkterna 58–60.

3.4. Formelbaserad metod

50. Om inte annat föreskrivs i punkterna 56–57 skall riskvikten för en värdepapperiseringsposition enligt den formelbaserade metoden vara den högsta av 7 % eller den riskvikt som skall tillämpas enligt punkt 51.

51. Om inte annat föreskrivs i punkterna 56–57 skall den riskvikt som skall tillämpas på exponeringsbeloppet vara

12,5 x (S[L+T] – S[L]) / T

där

där

t = 1000,

och w = 20.

I dessa uttryck avser Beta [x; a, b] den kumulativa betafördelningen med parametrarna a och b värderade vid x.

T (tjockleken på den tranch där positionen hålls) mäts som förhållandet mellan a) det nominella beloppet på tranchen och b) summan av exponeringsvärdena på de exponeringar som har värdepapperiserats. Därvid skall exponeringsvärdet på ett derivatinstrument som anges i bilaga IV, om den aktuella ersättningskostnaden inte är ett positivt värde, vara den potentiella framtida kreditexponeringen beräknad enligt bilaga III.

Kirbr är förhållandet mellan a) Kirb och b) summan av exponeringsvärdena av de exponeringar som har värdepapperiserats. Kirbr uttrycks i decimalform (Kirb på 15 % av gruppen skulle t.ex. uttryckas som ett värde på 0,15).

L (kreditförstärkningsnivån) beräknas som förhållandet mellan det nominella beloppet för alla trancher som är efterställda den tranch i vilken positionen hålls och summan av exponeringsvärdena på de exponeringar som värdepapperiserats. Kapitaliserad framtida inkomst skall inte inkluderas vid beräkning av L. Fordringar på motparter avseende derivatinstrument som angetts i bilaga IV som utgör trancher som är efterställda än den aktuella tranchen får anges till sin aktuella ersättningskostnad (utan potentiella framtida kreditexponeringar) vid beräkning av förstärkningsnivån.

N är det effektiva antalet exponeringar beräknat enligt punkt 47.

ELGD, exponeringsvägd genomsnittlig förlust vid fallissemang beräknas enligt följande:

där LGDi utgör genomsnittligt LGD-värde avseende alla exponeringar mot den i:te gäldenären, där LGD fastställs enligt artiklarna 84–89. Om det är fråga om en värdepapperisering av exponeringar som i sig är positioner i tidigare värdepapperiseringar skall ett LGD-värde på 100 % tillämpas på de värdepapperiserade positionerna. Om risk för fallissemang och utspädningsrisk för förvärvade fordringar behandlas sammantaget inom ramen för en värdepapperisering (till exempel så att det finns en enda reserv eller säkerhetsmarginal som är tillgänglig för att täcka förluster från endera källan) skall LGD-värdet anges som ett vägt genomsnitt av LGD för kreditrisk och LGD-värdet 75 % för utspädningsrisk. Som vikter skall användas de kapitalkrav för kreditrisk och utspädningsrisk som skulle gälla om respektive risktyp behandlades isolerat utan hänsyn till riskskydd.

Förenklade ingångsvärden

Om exponeringsvärdet på den största värdepapperiserade exponeringen C1 inte är mer än 3 % av de värdepapperiserade exponeringarnas exponeringsvärden får kreditinstitutet vid tillämpning av den formelbaserade metoden ange LGD till 50 % och N till något av följande värden:

 .

eller

N=1/ C1.

Cm är förhållandet mellan summan av de största ”m-exponeringarnas” exponeringsvärden och summan av de värdepapperiserade exponeringarnas exponeringsvärden. Nivån på ”m” får fastställas av kreditinstitutet.

När det gäller värdepapperiseringar som avser hushållsexponeringar får de behöriga myndigheterna tillåta att den formelbaserade metoden tillämpas med förenklingarna h = 0 och v = 0.

52. Kreditriskskydd vad gäller positioner i värdepapperisering får beaktas enligt punkterna 58, 59 och 61–65.

3.5. Likviditetsfaciliteter

53. Bestämmelserna i punkterna 54–55 gäller för att fastställa exponeringsvärdet på positioner i värdepapperisering utan rating i form av vissa typer av likviditetsfaciliteter.

3.5.1. Likviditetsfaciliteter som bara finns tillgängliga vid en allmän störning på marknaden

54. En konverteringsfaktor på 20 % får tillämpas på det nominella värdet på en likviditetsfacilitet som bara får tas i anspråk vid en allmän störning på marknaden och som uppfyller villkoren för en godtagbar likviditetsfacilitet som anges i punkt 14.

3.5.2. Förskotteringsarrangemang

55. En konverteringsfaktor på 0 % får tillämpas på det nominella beloppet på en likviditetsfacilitet som uppfyller villkoren i punkt 16.

Särskild behandling om Kirb inte kan beräknas.

56. Om det inte är genomförbart för kreditinstitutet att beräkna riskvägda exponeringsbelopp för de värdepapperiserade exponeringarna som om de inte hade värdepapperiserats får ett kreditinstitut undantagsvis och under förutsättning att de behöriga myndigheternas samtycker tillfälligtvis tillämpa följande metod för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för en värdepapperiseringsposition utan rating i form av en likviditetsfacilitet.

57. Den högsta riskvikt som skulle ha tillämpats enligt artiklarna 78–83 på någon av de värdepapperiserade exponeringarna om de inte hade värdepapperiserats får tillämpas på värdepapperiseringspositionen som utgörs av likviditetsfaciliteten. En konverteringsfaktor på 50 % får tillämpas på likviditetsfacilitetens nominella belopp för att fastställa positionens exponeringsvärde om faciliteten har en ursprunglig löptid på mindre än ett år. Om likviditetsfaciliteten uppfyller villkoren i punkt 54 får en konverteringsfaktor på 20 % tillämpas.

3.6. Beaktande av kreditriskskydd avseende positioner i värdepapperisering 3.6.1. Förbetalt skydd

58. Godtagbart förbetalt skydd är begränsat till det som är godtagbart för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 så som det anges i artiklarna 90–93, och för att det skall få beaktas måste de relevanta minimikraven som fastställs genom nämnda artiklar vara uppfyllda.

3.6.2. Obetalt skydd

59. Godtagbart obetalt skydd och tillhandahållare av obetalt skydd är begränsade till den krets som är godtagbara enligt artiklarna 90–93, och för att det skall kunna beaktas måste de relevanta minimikraven som fastställs genom nämnda artiklar vara uppfyllda.

3.6.3. Beräkning av kapitalkrav för positioner i värdepapperisering med kreditriskskydd

Externratingmetod

60. Om riskvägda exponeringsbelopp beräknas genom tillämpning av externratingmetoden får exponeringsvärdet och/eller det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i värdepapperisering avseende vilken kreditriskskydd har erhållits ändras enligt bestämmelserna i bilaga VIII såsom de tillämpas för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83.

Formelbaserad metod – fullständigt skydd

61. Om riskvägda exponeringsbelopp beräknas genom tillämpning av den formelbaserade metoden skall kreditinstitutet fastställa positionens ”effektiva riskvikt”. Det skall göra detta genom att dividera positionens riskvägda exponeringsbelopp med positionens exponeringsvärde och multiplicera resultatet med 100.

62. När det gäller förbetalt kreditriskskydd skall värdepapperiseringspositionens riskvägda exponeringsbelopp beräknas genom att multiplicera positionens förbetalda skyddsanpassade exponeringsbelopp (E*, som beräknats enligt artiklarna 90–93 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 med värdepapperiseringspositionens belopp angett till E) med den effektiva riskvikten.

63. När det gäller obetalt kreditriskskydd skall värdepapperiseringspositionens riskvägda exponeringsbelopp beräknas genom att multiplicera GA (skyddsbeloppet justerat med hänsyn till eventuella valutaobalanser och löptidsobalanser i enlighet med bestämmelserna i bilaga VIII) med riskvikten för tillhandahållaren av skyddet. Denna summa skall sedan adderas till det belopp som erhållits genom att multiplicera värdepapperiseringspositionens belopp minus GA med den effektiva riskvikten.

Formelbaserad metod – partiellt skydd

64. Om kreditriskskyddet täcker första-förlust eller förluster på proportionell grund i värdepapperiseringspositionen får kreditinstitutet tillämpa bestämmelserna i punkterna 61–63.

65. I övriga fall skall kreditinstitutet behandla värdepapperiseringspositionen som två eller flera positioner och den andel som saknar skydd skall anses vara den position som har lägst kreditkvalitet. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för denna position skall bestämmelserna i punkterna 50–52 gälla med följande ändringar: ”T” skall ändras till e* när det gäller förbetalt skydd, och efter T-g när det gäller obetalt skydd, där e* anger förhållandet mellan E* och det totala nominella beloppet för den underliggande gruppen, där E* är värdepapperiseringspositionens justerade exponeringsbelopp som beräknats i enlighet med bestämmelserna i bilaga VIII som de tillämpas för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 med värdepapperiseringspositionens belopp angivet till E. g är förhållandet mellan kreditriskskyddets nominella belopp (som justerats med hänsyn till eventuell valutaobalans och löptidsobalans enligt bestämmelserna i bilaga VIII) och summan av de värdepapperiserade exponeringsbeloppen. När det gäller obetalt kreditriskskydd skall riskvikten för tillhandahållaren av skyddet tillämpas på den andel av positionen som inte faller inom ramen för det justerade värdet på ”T”.

3.7. Ytterligare kapitalkrav för värdepapperisering av rullande exponeringar med bestämmelser om förtida amortering

66. Utöver de riskvägda exponeringsbelopp som ett kreditinstitut som är originator beräknar för sina positioner i värdepapperisering skall det beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp enligt den metod som anges i punkterna 17–32 när det säljer rullande exponeringar inom ramen för en värdepapperisering som innehåller bestämmelser om förtida amortering.

67. Vid tillämpning av punkt 66 skall punkterna 68–69 ersätta punkterna 20–21.

68. Vid tillämpning av dessa bestämmelser skall ”originatorns andel” vara summan av

a)      beloppet av den nominella andel av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp som har överförts till en värdepapperisering som bestämmer den andel av kontantflödena från kapitalåterbetalningar, räntor och andra anknutna belopp som inte är tillgängliga för utbetalningar till innehavare av positioner i värdepapperiseringen, och

b)      beloppet av den andel av hela gruppen av outnyttjade kreditlimiter där de motsvarande utnyttjade kreditbeloppen har överförts till en värdepapperisering, som motsvarar den andel som det i punkt a beskrivna beloppet utgör av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp som har överförts till värdepapperisering. Fin

För att motsvara definitionen får originatorns andel inte vara efterställd investerarnas andel.

Med ”investerarnas andel” avses beloppet av den nominella andel av gruppen av utnyttjade belopp som inte faller inom ramen för punkt a plus beloppet av den andel av gruppen av outnyttjade kreditlimiter där de motsvarande utnyttjade kreditbeloppen överförts till värdepapperiseringen, som inte faller inom ramen för punkt b.

69. Den exponering för originatorn som är knuten till dess rättigheter avseende den del av originatorns andel som beskrivs i punkt 68 a skall inte betraktas som en värdepapperiseringsposition, utan som en proportionell exponering mot de värdepapperiserade utnyttjade exponeringsbeloppen som om de inte hade värdepapperiserats till ett belopp som motsvarar det som beskrivs i punkt 68 a. Det kreditinstitut som är originator skall även anses ha en proportionell exponering mot de outnyttjade beloppen av de kreditramar för vilka de utnyttjade beloppen har överförts till värdepapperiseringen till ett belopp som motsvarar det belopp som beskrivs i punkt 68 b.

3.8. Reducering av riskvägda exponeringsbelopp

70. Det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i värdepapperisering för vilken riskvikt 1 250 % skulle tillämpas får reduceras med 12,5 gånger beloppet av alla värderegleringar som gjorts av kreditinstitutet avseende de värdepapperiserade exponeringarna. I den utsträckning som värderegleringar beaktas i detta syfte får de inte beaktas vid den beräkning som anges i punkt 34 i del 1 i bilaga VII.

71. Det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i värdepapperisering får reduceras med 12,5 gånger beloppet av alla värderegleringar som gjorts av kreditinstitutet avseende positionen.

72. Enligt vad som anges i artikel 66.2 får kreditinstitut, när det gäller en värdepapperiseringsposition för vilken 1 250 % riskvikt skulle tillämpas, som ett alternativ till att inbegripa positionen i sin beräkning av riskvägda exponeringsbelopp, dra av positionens exponeringsvärde från kapitalbasen.

73. Vid tillämpningen av punkt 73

a)      får positionens exponeringsvärde härledas från det riskvägda exponeringsbeloppet med hänsyn till eventuella reduceringar som gjorts enligt punkterna 70–71,

b)      får beräkningen av exponeringsvärdet avspegla godtagbart förbetalt skydd på ett sätt som överensstämmer med den metod som föreskrivs i punkterna 58–65, och

c)      om den formelbaserade metoden används för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och L < KIRBR och [L+T] > KIRBR får positionen behandlas som två positioner där L är lika med KIRBR för den av positionerna som har bättre förmånsrätt.

74. Om ett kreditinstitut utnyttjar det alternativ som anges i punkt 72 skall 12,5 gånger det belopp som dragits av enligt denna punkt dras av från det belopp som vid tillämpning av punkt 44 skall anges som det maximala riskvägda exponeringsbelopp som skall beräknas av de kreditinstitut som anges där.

BILAGA X Operativ risk Del 1 – Basmetoden

1. Kapitalkrav

1. Enligt basmetoden motsvarar kapitalkravet för operativ risk 15 % av den relevanta indikator som definieras nedan.

2. Relevant indikator

2. Den relevanta indikatorn är ett treårigt genomsnitt av räntenetto och övriga nettointäkter.

3. Det treåriga genomsnittet beräknas på grundval av de senaste sex tolvmånaderobservationer som gjorts vid räkenskapsårets mitt och dess slut. Om inga reviderade uppgifter finns tillgängliga får företagets egna skattningar användas.

4. Om summan av räntenetto och övriga nettointäkter för en viss observation är negativ eller noll skall denna uppgift inte beaktas vid beräkningen av det treåriga genomsnittet. Den relevanta indikatorn skall beräknas som summan av de positiva talen, dividerad med antalet positiva tal.

2.1. Kreditinstitut som omfattas av direktiv 86/635/EEG

5. På grundval av de redovisningskategorier för kreditinstitutens resultaträkning som anges i artikel 27 i direktiv 86/635/EEG skall den relevanta indikatorn beräknas som summan av de poster som anges i tabell 1. Varje post skall inkluderas i summan oavsett om den har ett positivt eller negativt värde.

6. Dessa poster kan behöva justeras för att uppfylla kvalifikationerna i punkterna 7–8.

Tabell 1:

1          Ränteintäkter och liknande intäkter. 2          Räntekostnader och liknande kostnader.

3          Intäkter från värdepapper: a) Intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig avkastning. b) Intäkter från ägarintressen. c) Intäkter från aktier och andelar i anknutna företag.

4          Provisionsintäkter. 5          Provisionskostnader och avgifter.

6          Nettovinst eller nettoförlust av finansiella transaktioner.

7          Övriga rörelseintäkter.

2.1.1. Kvalifikationer:

7. Indikatorn skall beräknas före avdrag av avsättningar och rörelsekostnader.

8. Följande poster skall inte beaktas vid beräkningen av indikatorn:

a)      Realiserad vinst/förlust från försäljning av poster utanför handelslagret.

b)      Inkomster från extraordinära poster eller poster som inte avser den normala verksamheten.

c)      Försäkringsintäkter.

Om omvärdering av handelsposter ingår i resultaträkningen kan den inkluderas. Om artikel 36.2 i direktiv 86/635/EEG tillämpas skall omvärderingar som tas upp i resultaträkningen inkluderas.

2.2. Kreditinstitut som omfattas av andra redovisningsnormer

9. Om ett kreditinstitut omfattas av andra redovisningsnormer än den som fastställs i direktiv 86/635/EG skall det beräkna den relevanta indikatorn på basis av de uppgifter som bäst avspeglar ovanstående definition.

Del 2 – Schablonmetoden

1. Kapitalkrav

1. Enligt schablonmetoden är kapitalkravet för operativ risk summan av de kapitalkrav som beräknats för vart och ett av affärsområdena i tabell 2.

2. Kapitalkravet för ett visst affärsområde motsvarar en viss procentsats av en relevant indikator.

3. Denna indikator beräknas individuellt för varje affärsområde.

4. För respektive affärsområde skall den relevanta indikatorn beräknas som det treåriga genomsnittet av summan av räntenetto och årliga övriga nettointäkter enligt definitionen i punkterna 5–9 i del 1.

5. Det treåriga genomsnittet beräknas på grundval av de senaste sex tolvmånaderobservationer som gjorts vid räkenskapsårets mitt och dess slut. Om inga reviderade uppgifter finns tillgängliga får företagets egna skattningar användas.

6. Om summan av räntenetto och övriga nettointäkter för en viss observation är negativ skall denna summa ges värdet noll.

Tabell 2:

Affärsområde || Verksamhet || Procentandel

Företagsfinansiering || Garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande. Tjänster i samband med garantigivning. Investeringsrådgivning. Rådgivning till företag i fråga om kapitalstruktur, industriell strategi och närliggande frågor samt råd och tjänster avseende fusioner och företagsförvärv. Investerings- och finansanalys samt andra former av allmänna rekommendationer rörande handel med finansiella instrument. || 18%

Handel och finansförvaltning || Handel för egen räkning. Penningmarknadsmäkling. Mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett eller flera finansiella instrument. Utförande av order för kunds räkning. Placering av finansiella instrument utan fast åtagande. Drift av multilaterala handelsplattformar. || 18%

Privatkundsmäkleri (Verksamhet som avser enskilda fysiska personer eller små och medelstora företag som uppfyller kriterierna i artikel 55 om klassen för hushållsexponeringar.) || Mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett eller flera finansiella instrument. Utförande av order för kunds räkning. Placering av finansiella instrument utan fast åtagande. || 12%

Storkundsbank || Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel. Utlåning. Finansiell leasing. Garantiförbindelser och ställande av säkerhet. || 15%

Hushållsbank (Verksamhet som avser enskilda fysiska personer eller små och medelstora företag som uppfyller kriterierna i artikel 55 om klassen för hushållsexponeringar.) || Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel. Utlåning. Finansiell leasing. Garantiförbindelser och ställande av säkerhet. || 12%

Betalning och avveckling || Betalningsförmedling. Utställande och administration av betalningsmedel. || 18%

Administrationsuppdrag || Förvaring och handhavande av finansiella instrument för kunders räkning, bland annat värdepappersförvaring och liknande tjänster, exempelvis handhavande av kontanta medel/finansiella säkerheter. || 15%

Kapitalförvaltning || Portföljförvaltning. Fondförvaltning. Övrig kapitalförvaltning. || 12%

7. De behöriga myndigheterna har möjlighet att tillåta ett kreditinstitut att beräkna sitt kapitalkrav för operativ risk genom en alternativ schablonmetod, enligt vad som anges i punkterna 9–16.

2. Principerna för fördelning av affärsområden

8. Kreditinstituten måste utveckla och dokumentera särskilda riktlinjer och kriterier för fördelning av indikatorn på berörda affärsområden och verksamheter inom den standardiserade ramen. Kriterierna måste ses över och anpassas i tillämpliga delar till nya eller förändrade affärsverksamheter och risker. Principerna för fördelning på affärsområden är följande:

a)      Alla verksamheter måste fördelas på affärsområden utan överlappning så att de täcker hela affärsområdet.

b)      All verksamhet som inte lätt kan fördelas inom affärsområdesramen, men som utgör en stödjande funktion till en verksamhet inom ramen skall anses tillhöra det affärsområde som verksamheten stöder. Om mer än ett affärsområde stöds av den stödjande verksamheten måste objektiva fördelningskriterier användas.

c)      Om en verksamhet inte kan fördelas på något specifikt affärsområde skall verksamheten anses tillhöra det affärsområde som har den högsta procentsatsen. Detsamma gäller också för en stödjande verksamhet.

d)      Kreditinstitut har möjlighet att använda interna prissättningsmetoder för att fördela indikatorn på olika affärsområden. Kostnader som genererats inom ett affärsområde men som kan tillskrivas ett annat affärsområde får omfördelas till det affärsområde som de tillhör, till exempel med en metod som bygger på interna överföringskostnader mellan de båda affärsområdena.

e)      Fördelningen av verksamheter med avseende på affärsområden för kapitalkrav för operativ risk måste överensstämma med de kategorier som används för kredit- och marknadsrisker.

f)       Den verkställande ledningen ansvarar för fördelningspolitiken under överinseende av kreditinstitutets ledningsorgan.

g)      Förfarandet för fördelning på affärsområden måste vara föremål för oberoende översyn.

3. Alternativa indikatorer för vissa affärsområden 3.1. Närmare bestämmelser

9. De behöriga myndigheterna har möjlighet att tillåta kreditinstitutet att använda en alternativ indikator för affärsområdena hushållsbank och storkundsbank.

10. För dessa affärsområden skall den relevanta indikatorn vara en standardiserad inkomstindikator som motsvarar det treåriga genomsnittet av det totala nominella beloppet av lån och förskott multiplicerat med 0,035.

11. För affärsområdet hushållsbank skall lån och förskott bestå av de totala utnyttjade beloppen i följande kreditportföljer: hushåll, små och medelstora företag som betraktas som hushåll och köpta hushållsfordringar.

12. För affärsområdet storkundsbank skall lån och förskott bestå av de totala utnyttjade beloppen i följande kreditportföljer: större företag, stater, institut, specialutlåning, små och medelstora företag som behandlas på samma sätt som större företag och köpta företagsfordringar. Värdepapper utanför handelslagret skall också inbegripas.

3.2. Villkor

13. Möjligheten att använda alternativa indikatorer skall omfattas av villkoren i punkterna 14–16.

3.2.1. Allmänt villkor

14. Kreditinstitutet skall uppfylla de kvalificeringskriterier som anges i punkt 17.

3.2.2. Särskilda villkor för hushålls- och storkundsbanker

15. Kreditinstitutet skall framför allt vara aktivt inom hushålls- och storkundsbankverksamheterna, som skall svara för minst 90 % av inkomsterna.

16. Kreditinstitutet skall kunna styrka för de behöriga myndigheterna att en väsentlig andel av dess hushålls- och/eller storkundsbanksverksamhet innefattar lån där sannolikheten för fallissemang är hög och att den alternativa standardmetoden ger en förbättrad grund för klassificering av operativ risk.

4. Kvalificeringskriterier

17. Kreditinstitut måste uppfylla följande kvalificeringskriterier utöver de allmänna riskhanteringsstandarder som anges i artikel 22 och bilaga V:

a)      Kreditinstitut skall ha ett väldokumenterat klassificerings- och hanteringssystem för operativ risk med tydlig ansvarsfördelning. De skall identifiera sina exponeringar mot operativ risk och spåra relevanta uppgifter om operativ risk, däribland uppgifter om reella förluster. Detta system skall vara föremål för regelbunden och oberoende översyn.

b)      Klassificeringssystemet för operativ risk skall vara nära integrerat med kreditinstitutets riskhanteringsprocesser. Resultaten skall utnyttjas som en del av förfarandet för övervakning och kontroll av kreditinstitutets riskprofil avseende operativ risk.

c)      Kreditinstitut skall upprätta en rapportstruktur som förser kreditinstitutets relevanta funktioner med rapporter avseende operativ risk. Kreditinstitutet skall ha förfaranden för att kunna vidta lämpliga åtgärder utifrån uppgifterna i rapporterna.

Del 3 – Internmätningsmetoder

1. Kvalificeringskriterier

1. För att få tillämpa en internmätningsmetod måste kreditinstituten visa de behöriga myndigheterna att de uppfyller både nedanstående kvalificeringskriterier och de allmänna riskhanteringsstandarderna i artikel 22 och i bilaga V.

1.1. Kvalitativa standarder

2. Kreditinstitutets interna mätningsmetoder för operativa risker vara nära integrerade med dess dagliga riskhanteringsförfaranden.

3. Kreditinstitutet måste ha en oberoende riskhanteringsfunktion för operativa risker.

4. Det måste utarbetas regelbundna rapporter om exponeringar mot operativa risker och om förluster. Kreditinstitutet skall ha förfaranden för att kunna vidta lämpliga korrigerande åtgärder.

5. Kreditinstitutets riskhanteringssystem måste vara väl dokumenterat. Kreditinstitutet skall ha inrättat rutiner för att säkerställa överensstämmelse med dokumentationen och riktlinjer för hantering av icke-överensstämmelse med dokumentationen.

6. Förfarandena för hantering av operativa risker och mätsystemen skall vara föremål för regelbundna översyner av interna och/eller externa revisorer.

7. De behöriga myndigheternas validering av mätningssystemet för operativa risker skall innefatta följande delar:

a)      Kontroll av att de interna valideringsförfarandena fungerar tillfredsställande.

b)      Säkerställande av att dataflödena och förfarandena i samband med riskmätningssystemen är öppna och tillgängliga.

1.2. Kvantitativa standarder 1.2.1. Förfarande

8. Vid beräkning av kapitalkrav skall kreditinstituten beakta både förväntade och ej förväntade förluster, såvida de inte kan visa att förväntad förlust beaktas på lämpligt sätt i deras interna affärspraxis. Måttet på operativ risk måste fånga upp extrema händelser som kan ge allvarliga följder för att uppnå en statistisk säkerhetsnivå som är jämförbar med ett konfidensintervall på 99,9 % under en ettårsperiod.

9. Ett kreditinstituts mätningssystem för operativa risker måste omfatta vissa grundläggande delar för att uppfylla den statistiska säkerhetsnivå som anges ovan. Dessa delar måste innefatta användning av interna och externa uppgifter, scenarioanalys och faktorer som avspeglar affärsmiljön samt interna kontrollsystem enligt vad som anges i punkterna 13–24 nedan. Ett kreditinstitut skall ha en väldokumenterad metod för att väga in användning av dessa fyra delar i det övergripande mätningssystemet för operativa risker.

10. Riskmätningssystemet skall fånga upp de avgörande riskfaktorer som påverkar formen för fördelningskurvans svansområden i förlustskattningarna.

11. Antaganden om korrelation beträffande förluster för operativa risker som är hänförliga till olika händelsetyper får bara åberopas om kreditinstituten nöjaktigt kan visa de behöriga myndigheterna att deras system för mätning av korrelationer är sunda, genomförda med integritet och beaktar den osäkerhet som omger alla sådana korrelationsskattningar, särskilt under kritiska perioder. Kreditinstitutet måste validera sina korrelationsantaganden genom att använda lämpliga kvantitativa och kvalitativa metoder.

12. Riskmätningssystemet skall vara inbördes konsekvent och undvika dubbelräkning av kvalitativa klassificeringar eller riskreducerande åtgärder som godkänts inom andra områden av kapitalkravsramen.

1.2.2. Interna uppgifter

13. Internt framtagna åtgärder för operativ risk skall baseras på en föregående observationsperiod på minst fem år. När ett kreditinstitut för första gången tillämpar en internmätningsmetod får en observationsperiod på tre år godtas.

14. Kreditinstituten måste kunna fördela sina uppgifter om tidigare interna förluster på de affärsområden som definieras i del 2 och på de typer av händelser som definieras i del 5, och på begäran tillhandahålla dessa uppgifter till den behöriga myndigheterna. Det måste finnas dokumenterade och objektiva kriterier för att knyta förluster till de specificerade affärsområdena och händelsetyperna. De operativa riskförluster som avser kreditrisk och som tidigare har inkluderats i de interna databaserna för kreditrisk måste registreras i databaserna för operativ risk och identifieras separat. Dessa förluster kommer inte att omfattas av kapitalkrav för operativa risker, så länge som de fortsätter att behandlas som kreditrisk vid beräkningen av minimikapitalkrav. Operativa riskförluster som avser marknadsrisker skall innefattas i räckvidden för kapitalkravet för operativ risk.

15. Kreditinstitutets uppgifter om interna förluster måste vara heltäckande så att de fångar in alla väsentliga verksamheter och exponeringar från alla lämpliga undersystem och geografiska områden. Kreditinstituten måste kunna motivera att alla utelämnade verksamheter eller exponeringar, både enskilt och tillsammans, inte skulle ha fått någon väsentlig effekt på de övergripande riskskattningarna. En lämplig minimiförlusttröskel för insamling av interna förlustuppgifter måste definieras.

16. Utöver information om bruttoförlustbelopp skall kreditinstituten samla information om datum för händelserna, eventuella återvinningar av bruttoförlustbelopp, samt en beskrivning av de utlösande faktorerna eller orsakerna till förlusten.

17. Det skall finnas särskilda kriterier för att fördela förlustuppgifter som uppstått till följd av en händelse inom en central funktion eller en verksamhet som omfattar mer än ett affärsområde samt till följd av anknytande händelser under en tidsperiod.

18. Kreditinstitut måste ha dokumenterade förfaranden för klassificering av registrerade förlustuppgifters löpande relevans, däribland situationer då diskretionära bedömningar, översyn av belopp och andra justeringar får tillämpas, i vilken utsträckning de får användas och vem som har tillåtelse att fatta sådana beslut.

1.2.3. Externa uppgifter

19. Kreditinstitutets mätningssystem för operativ risk skall utnyttja relevanta externa uppgifter, särskilt när det finns anledning att tro att kreditinstitutet är utsatt för ovanliga, men potentiellt allvarliga, förluster. Varje kreditinstitut måste ha ett systematiskt förfarande för fastställande av i vilka situationer externa uppgifter skall användas och för att avgöra vilka metoder som skall användas för att föra in uppgifterna i mätningssystemet. Villkor och förfaranden för användning av externa uppgifter måste regelbundet ses över, dokumenteras och vara föremål för återkommande oberoende översyner.

1.2.4. Scenarioanalys

20. Kreditinstitutet skall använda scenarioanalyser som bygger på expertutlåtanden tillsammans med externa uppgifter för att utvärdera exponering mot extrema händelser. Sådana klassificeringar måste valideras och omklassificeras kontinuerligt genom jämförelse med faktiska förluster för att säkerställa att de är rimliga.

1.2.5. Affärsmiljö och interna kontrollfaktorer

21. Kreditinstitutets interna riskklassificeringsmetod måste fånga upp den centrala affärsmiljön och interna kontrollfaktorer som kan förändra institutets operativa riskprofil.

22. Valet av varje faktor skall motiveras av dess karaktär som betydelsefull riskfaktor baserat på erfarenhet och expertutlåtanden om de berörda affärsområdena.

23. Riskskattningarnas känslighet för förändringar av faktorerna och den relativa vikten för de olika faktorerna måste vara väl underbyggd. Utöver att fånga upp riskförändringar till följd av förbättrad riskkontroll måste ramen även fånga upp potentiella riskökningar till följd av verksamhetens ökade komplexitet eller ökad omsättning.

24. Denna ram måste dokumenteras och omfattas av oberoende översyn inom kreditinstitutet och av de behöriga myndigheterna. Förfarandet och resultaten måste valideras och omklassificeras kontinuerligt genom jämförelse med faktiska interna förluster och relevanta externa uppgifter.

2. Försäkringseffekter

25. Kreditinstituten skall kunna erkänna försäkringseffekter på de villkor som anges i punkterna 26–29.

26. Försäkringsgivaren skall vara auktoriserade att tillhandahålla försäkringar eller återförsäkringar.

27. Försäkringsgivaren har ratingen A (eller motsvarande) för sin skaderegleringsförmåga.L’assicuratore possiede un rating sulla sua capacità di pagamento pari almeno ad A (o equivalente)

a)      Försäkringen måste ha en ursprunglig löptid på minst ett år. För försäkringar med en resterande löptid på mindre än ett år måste kreditinstitutet göra lämpliga nedsättningar som avspeglar försäkringens minskande resterande löptid upp till en fullständig hundraprocentig nedsättning för försäkringar med en återstående löptid på 90 dagar eller mindre.

b)      Försäkringen har en uppsägningstid på minst 90 dagar för annullering av kontraktet.

c)      Försäkringen föreskriver inte några undantag eller begränsningar som utlöses av tillsynsåtgärder eller som, om kreditinstitutet skulle gå i konkurs, hindrar kreditinstitutet, konkursförvaltaren eller likvidatorn från att återvinna skador som åsamkats eller kostnader som orsakats av kreditinstitutet, utom i fråga om händelser som inträffat efter inledandet av konkursförvaltningen eller likvidationsförfarandet avseende kreditinstitutet, under förutsättning att försäkringen inte innefattar böter, viten eller skadestånd som ålagts av de behöriga myndigheterna.

d)      I beräkningen av de riskreducerande åtgärdernas effekt måste man väga in försäkringsskyddet på ett sätt som är öppet och som ansluter till den faktiska sannolikhet för förluster och för deras effekter som använts vid den övergripande beräkningen av kapitalkravet för operativa risker.

e)      Försäkringen skall tillhandahållas av tredje part. När det gäller försäkringar genom ”captivebolag” och närstående företag måste exponeringen överföras på en oberoende tredje part, till exempel genom återförsäkring, som uppfyller kvalifikationskriterierna.

f)       Ramen för erkännande av försäkring skall vara är väl motiverad och dokumenterad.

28. Metoden för att erkänna försäkringar skall genom tillämpning av avdrag eller nedsättningar avseende försäkringsbeloppet omfatta följande delar:

a)      Försäkringens återstående löptid, om denna är mindre än ett år, enligt vad som anges ovan.

b)      Försäkringens uppsägningstid, om denna är kortare än ett år.

c)      Osäkerhet i samband med betalning samt obalanser i försäkringsskyddet när det gäller försäkringens täckning.

29. Den lättnad av kapitalkraven som uppstår till följd av erkännande av försäkring får inte överstiga 20 % av kapitalkravet för operativ risk före erkännandet av de riskreducerande åtgärderna.

3. Ansökan om att få använda en internmätningsmetod på koncernnivå

30. Om ett moderkreditinstitut inom EU och dess dotterföretag eller dotterföretagen till ett finansiellt holdingföretag inom EU avser att tillämpa en internmätningsmetod skall ansökan innehålla en beskrivning av den metod som används för att fördela operativt riskkapital på de olika koncernenheterna.

31. I ansökan skall anges om och hur diversifieringseffekter är avsedda att beaktas i riskmätningssystemet.

Del 4 – Kombinerad tillämpning av olika metoder

1. Tillämpning av en internmätningsmetod tillsammans med andra metoder

1. Ett kreditinstitut får tillämpa en internmätningsmetod tillsammans med antingen basmetoden eller schablonmetoden, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)      Alla kreditinstitutets operativa risker skall vara täckta. Den behöriga myndigheten skall ha godkänt den metod som skall tillämpas för att täcka olika verksamheter, geografiska områden, rättsliga strukturer eller andra relevanta indelningar som fastställts internt.

b)      Kvalifikationskriterierna i delarna 2 och 3 skall vara uppfyllda för den del av verksamheterna som omfattas av schablonmetoden respektive internmätningsmetoden.

2. Den behöriga myndigheten får i enskilda fall införa följande tilläggsvillkor:

a)      Den dag då en internmätningsmetod börjar tillämpas skall en betydande del av kreditinstitutets operativa risker kunna fångas upp av denna metod.

b)      Kreditinstitutet skall åta sig att gradvis införa internmätningsmetoden för en väsentlig del av verksamheten enligt en tidsplan som överenskommits med de behöriga myndigheterna.

2. Kombinerad tillämpning av basmetoden och schablonmetoden.

3. Ett kreditinstitut får bara tillämpa en kombination av basmetoden och schablonmetoden under särskilda omständigheter, till exempel vid förvärv av ny verksamhet som kan kräva en övergångsperiod för införandet av schablonmetoden.

4. Kombinerad tillämpning av basmetoden och schablonmetoden kräver ett åtagande från kreditinstitutet om att gradvis övergå till att tillämpa schablonmetoden enligt en tidsplan som överenskommits med de behöriga myndigheterna.

Del 5 – Klassificering av förlusttyper

Tabell 3

Förlustkategori || Definition ||

Interna bedrägerier || Förluster till följd av handlingar som är avsedda att bedra, tillskansa sig egendom eller kringgå bestämmelser, lagstiftning eller företagets policy, med undantag för förluster som orsakats av diskriminering eller som sammanhänger med social eller kulturell mångfald, och som involverar åtminstone en intern part. ||

Externa bedrägerier || Förluster till följd av tredje mans handlingar i syfte att undanhålla, tillskansa sig egendom eller kringgå lagstiftningen. ||

Anställnings-förhållanden och säkerhet på arbetsplatsen || Förluster till följd av handlingar som inte överensstämmer med lagar och avtal om anställning, hälsa och säkerhet, till följd av betalning av skadestånd för personskada, däribland även förluster som orsakats av diskriminering eller som sammanhänger med social eller kulturell mångfald. ||

Kunder, produkter och affärspraxis || Förluster till följd av att en professionell förpliktelse mot vissa kunder (däribland krav på förtroende och lämplighet) inte uppfyllts oavsiktligen eller genom försummelse, eller förluster till följd av en produkternas karaktär eller utformning. ||

Skador på materiella tillgångar || Förluster som uppkommer genom förlust av eller skada på materiella tillgångar till följd av naturkatastrofer eller andra händelser. ||

Avbrott i affärs-verksamhet och systemfel || Förluster till följd av avbrott i affärsverksamheten eller i systemfel. ||

Utförande, leverans och processtyrning || Förluster till följd av misslyckad transaktionsbehandling eller processtyrning i samband med kontakter med handelspartner och säljare. ||

BILAGA XI Tekniska kriterier för de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering

1. Utöver kredit- och marknadsrisk samt operativ risk skall de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering enligt artikel 124 omfatta följande:

a)      Resultaten av det stresstest som genomförts av kreditinstitut som tillämpar internmetoden.

b)      Kreditinstitutens exponering mot och hantering av likviditets- och koncentrationsrisk samt uppgifter om de uppfyller kraven i artiklarna 108–118.

c)      Stabilitet, lämplighet och tillämpningssätt i fråga om de riktlinjer och förfaranden som kreditinstituten genomfört för hantering av kvarstående risk i samband med tillämpning av erkända kreditreducerande metoder.

d)      Uppgifter om i vilken utsträckning ett kreditinstituts kapitalbas avseende tillgångar som det värdepapperiserat är lämplig med hänsyn till transaktionens ekonomiska substans, inklusive den grad av risköverföring som uppnåtts.

2. De behöriga myndigheterna skall övervaka huruvida ett kreditinstitut har tillhandahållit implicit stöd till en värdepapperisering. Om ett kreditinstitut har tillhandahållit implicit stöd vid mer än ett tillfälle skall den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder till följd av den ökade förväntningen om att det kommer att tillhandahålla framtida stöd till sina värdepapperiseringar och således inte lyckas att uppnå någon väsentlig risköverföring.

BILAGA XII Tekniska kriterier för upplysningsplikt Del 1 – Allmänna kriterier

1. Upplysningar skall anses väsentliga vid lämnande av upplysningar om ett utelämnande eller en förvrängning av dem skulle kunna förändra eller påverka en användares bedömning eller beslut om denne förlitar sig på informationen för att fatta ekonomiska beslut.

2. Upplysningar skall betraktas som ett kreditinstituts egendom om spridning av den till allmänheten skulle undergräva kreditinstitutets konkurrensställning. Det kan gälla upplysningar om produkter eller system som, om de spreds till konkurrenterna, skulle göra att kreditinstitutets investeringar i dem blir mindre värdefulla.

3. Upplysningar skall betraktas som konfidentiella om det finns förpliktelser gentemot kunder eller andra motpartsförbindelser som gör att kreditinstitutet måste behandla upplysningarna konfidentiellt.

4. De behöriga myndigheterna skall kräva att kreditinstituten bedömer om det finns anledning att offentliggöra vissa eller alla upplysningar oftare än en gång per år mot bakgrund av verksamhetens särdrag, till exempel verksamhetens omfattning, verksamhetens slag, närvaro i olika länder, engagemang i olika ekonomiska sektorer och deltagande på internationella finansiella marknader och i betalnings-, avvecklings- och clearingsystem. Vid denna bedömning skall det särskilt beaktas om det är nödvändigt att lämna upplysningar oftare enligt punkterna 3 b och e samt i 4 b och f i del 2, och när det gäller riskexponeringar och andra poster som är föremål för snabba förändringar.

5. Upplysningskravet i punkt 4 f i del 2 skall uppfyllas enligt artikel 72.1–2.

Del 2 – Allmänna krav

1. Målen och riktlinjerna för kreditinstitutets riskhantering skall offentliggöras för varje särskild riskkategori, däribland för de risker som avses under punkterna 1–13. I dessa upplysningar skall följande ingå:

a)      Strategier och förfaranden för att hantera riskerna.

b)      Den berörda riskhanteringsfunktionens eller andra lämpliga funktioners struktur och organisation.

c)      Riskrapporteringens och mätsystemens omfattning och karaktär.

d)      Riktlinjerna för risksäkring och riskreducering, och strategierna och förfarandena för övervakning av de risksäkrande och riskreducerande åtgärdernas fortlöpande effektivitet.

2. Följande upplysningar skall lämnas om tillämpningsområdet för kraven i detta direktiv:

a)      Namnet på det kreditinstitut som kraven i detta direktiv skall tillämpas på.

b)      Uppgifter om skillnaderna i konsolideringsgrund i redovisnings- och tillsynssyfte, tillsammans med en kort beskrivning av de enheter som är

i)       fullständigt konsoliderade,

ii)      proportionellt konsoliderade,

iii)     avdragna från kapitalbasen, och

iv)     varken konsoliderade eller avdragna från kapitalbasen.

c)      Alla aktuella eller förutsedda materiella eller rättsliga hinder för snabb överföring av kapitalbasen eller återbetalning av skulder mellan moderföretag och dess dotterbolag.

d)      Det totala belopp med vilket den faktiska kapitalbasen understiger det föreskrivna minimibeloppet i alla de dotterbolag som inte innefattas i konsolideringen, och namnet eller namnen på dessa dotterbolag.

e)      I tillämpliga fall de omständigheter som innebär att bestämmelserna i artiklarna 69–70 skall tillämpas.

3. Följande upplysningar skall offentliggöras av kreditinstitutet om dess kapitalbas:

a)      Sammanfattande information om villkor och bestämmelser vad gäller alla poster och delposter i kapitalbasen.

b)      Beloppet för det primära kapitalet, med separata upplysningar om alla positiva poster och avdrag.

c)      Det totala beloppet för supplementärt kapital och kapitalbas står kvar enligt definitionen i [bilaga V i direktiv 93/6/EEG].

d)      Avdrag från ursprunglig och ytterligare kapitalbas enligt artikel 66.1 c, tillsammans med separata upplysningar om de poster som avses i artikel 57 q.

e)      Total godtagen kapitalbas, nettoavdragsposter och nettogränsvärden enligt artikel 66.

4. Följande information skall lämnas om huruvida kreditinstitutet uppfyller kraven i artiklarna 75 och 123:

a)      En sammanfattning av kreditinstitutets metod för bedömning av om det interna kapitalet är tillräckligt som skall ligga till grund för aktuell och framtida verksamhet.

b)      För kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83, 8 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för alla de exponeringsklasser som specificeras i artikel 79.

c)      För kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 84–89, 8 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för alla de exponeringsklasser som specificeras i artikel 86. För hushållsexponeringsklassen gäller detta krav för de exponeringskategorier som de olika korrelationerna i punkterna 9–11 i del 1 i bilaga VII svarar mot. När det gäller aktieexponeringsklass gäller detta krav för följande:

i)       Alla de metoder som anges i punkterna 15–25 i del 1 i bilaga VII.

ii)      Exponeringar som omsätts på en börs, privata aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer och övriga exponeringar.

iii)     Exponeringar för vilka av tillsynsmyndigheten medgivna övergångsregler gäller i fråga om kapitalkravet.

iv)     Exponeringar för vilka äldre regler får fortsätta att tillämpas i fråga om kapitalkravet.

d)      Minimikapitalkrav som beräknats enligt artikel 75 b och c.

e)      Minimikapitalkrav som beräknats enligt artiklarna 103–105 och som offentliggjorts separat.

f)       Den kapitaltäckningsgrad som beräknats på grundval av total kapitalbas och ursprunglig kapitalbas.

5. Följande information skall lämnas vad gäller kreditinstitutets exponeringar för kreditrisk och utspädningsrisk:

a)      Definitioner för redovisningsändamål av förfallen och osäker.

b)      En beskrivning av de metoder som antagits för att fastställa värderegleringar och reserver.

c)      Det totala beloppet av alla exponeringar, efter tillåten redovisningsmässig kvittning men utan hänsyn till effekterna av de kreditreducerande åtgärderna, och det genomsnittliga exponeringsbeloppet under perioden fördelat på olika typer av exponeringsklasser.

d)      Exponeringarnas geografiska spridning fördelad på viktiga områden och väsentliga exponeringsklasser, och vid behov på mer detaljerad nivå.

e)      Exponeringarnas spridning per bransch eller motpartsslag, fördelad på exponeringsklasser, och vid behov på mer detaljerad nivå.

f)       En uppdelning av alla exponeringars återstående löptid, fördelat på exponeringsklasser och vid behov på mer detaljerad nivå.

g)      Följande belopp fördelade på viktiga branscher och motpartsslag:

i)       Osäkra exponeringar och förfallna exponeringar var för sig.

ii)      Värderegleringar och reserver.

iii)     Avgifter för värderegleringar under perioden.

h)      Summan av osäkra respektive förfallna exponeringar fördelade på viktiga geografiska områden och, om så är möjligt, summan av värderegleringar och reserver för varje geografiskt område.

i)       En avstämning vad gäller förändringar av värderegleringar och reserver för osäkra fordringar var för sig. Informationen skall innefatta följande:

i)       En beskrivning av värderegleringarnas och reservernas slag.

ii)      Ingående balanser.

iii)     De belopp som tagits upp mot reserverna under perioden.

iv)     De belopp som avsatts eller återförts för skattade förmodade förluster avseende exponeringar under perioden, alla övriga regleringar inklusive de som beror på växelkursskillnader, företagssammanslagningar, förvärv och försäljning av dotterbolag och överföringar mellan reserver.

v)      Utgående balanser.

Värderegleringar och återvinningar som registrerats direkt i resultaträkningen skall offentliggöras separat.

6. För kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 skall följande information lämnas för alla de exponeringsklasser som anges i artikel 79:

a)      Namnen på de erkända ratinginstituten och exportkreditorgan och skälen för eventuella ändringar.

b)      De exponeringsklasser för vilka varje externt ratinginstitut och exportkreditorgan används.

c)      En beskrivning av det förfarande som används för att överföra emissioner och kreditbetyg för emissioner till poster som inte är inkluderade i handelslagret.

d)      Sambandet mellan kreditbetyg från utsedda ratinginstitut eller exportkreditorgan och den kreditkvalitetsskala som anges i bilaga VI med beaktande av att denna information inte behöver offentliggöras om kreditinstitutet följer den korrelationsstandard som offentliggjorts av den behöriga myndigheten.

e)      Exponeringsvärden och exponeringsvärden efter kreditriskreducerande åtgärder för varje kreditkvalitetssteg som beskrivs i bilaga VI, samt de exponeringar som dragits av från kapitalbasen.

7. De kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt punkt 5 eller punkterna 17–19 i del 1 i bilaga VII skall lämna upplysningar om de exponeringar som åsatts tabellkategorierna i punkt 5 eller som åsatts de riskvikter som nämns i punkterna 17–19.

8. De kreditinstitut som beräknar kapitalkrav enligt artikel 75 b och c skall lämna separata upplysningar om dessa krav för varje risk som avses i dessa bestämmelser.

9. Följande information skall lämnas av alla kreditinstitut som beräknar kapitalkrav enligt [bilaga VIII till direktiv 93/6/EEG]:

a)      För varje underportfölj

i)       den använda modellens särdrag,

ii)      en beskrivning av det stresstest som tillämpas på underportföljen, och

iii)     en beskrivning av den metod som använts för att göra utfallstester och validera om de interna modellerna och modellförfarandena är riktiga och konsekventa,

b)      Den behöriga myndighetens acceptansspann.

c)      För underportföljerna som omfattas av modellen:

i)       de höga, genomsnittliga och låga value-at-risk-värdena under rapporteringsperioden och vid periodens slut, och

ii)      en jämförelse av value-at-risk-värdena med de faktiska vinster och förluster som kreditinstitutet gjort och med en analys av viktiga avvikande värden i resultat av utfallstest.

10. Kreditinstituten skall lämna följande upplysningar om operativ risk:

a)      Bedömningsmetoderna för de krav på kapitalbasen för operativ risk som tillämpas på kreditinstitutet.

b)      En beskrivning av den metod som anges i artikel 105, om kreditinstitutet tillämpar denna, samt en diskussion om relevanta interna och externa faktorer som beaktas i kreditinstitutets mätmetod. Om metoden bara används delvis skall de olika använda metodernas räckvidd och täckning anges.

11. Följande information skall offentliggöras vad gäller exponeringar i värdepapper som inte ingår i handelslagret:

a)      Exponeringarnas fördelning efter avsikten med innehavet, till exempel vinstsyfte eller strategiska skäl, och en översikt av redovisningstekniken och de värderingsmetoder som tillämpas, inbegripet huvudantaganden och praxis som påverkar värdering och alla betydande förändringar av denna praxis.

b)      Balansräkningsvärdet, det verkliga värdet och, för dem som omsätts på en börs, en jämförelse med marknadspriset om det skiljer sig avsevärt från det verkliga värdet.

c)      Slag, karaktär och belopp vad gäller börsnoterade exponeringar, privata aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer och övriga exponeringar.

d)      Kumulativa faktiska vinster eller förluster till följd av försäljningar och avvecklingar under perioden.

e)      De totala orealiserade vinsterna eller förlusterna, de totala dolda omvärderingsvinsterna eller omvärderingsförlusterna och de av dessa belopp som inbegripits i det primära eller det supplementära kapitalet.

12. Kreditinstituten skall lämna följande information om sina exponeringar för ränterisker avseende positioner som inte ingår i handelslagret:

a)      Ränteriskens och huvudantagandenas karaktär (däribland antaganden avseende förskottsbetalningar av lån och utvecklingen av insättningar utan löptid) och frekvensmätning av ränterisken.

b)      Förändring av resultat, av ekonomiskt värde eller av varje annan relevant variabel som ledningen använder för räntechocker (uppåt eller nedåt) i enlighet med sin metod för att mäta ränterisken, fördelat efter valuta.

13. Kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 94–101 skall lämna följande information:

a)      En analys av kreditinstitutets syfte med värdepapperiseringsverksamheten.

b)      Kreditinstitutets roller i värdepapperiseringsprocessen.

c)      Uppgift om i vilken utsträckning kreditinstitutet är engagerat inom varje område.

d)      De metoder för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp som kreditinstitutet tillämpar för sin värdepapperiseringsverksamhet.

e)      En sammanfattning av kreditinstitutets redovisningspolitik för värdepapperiseringsverksamhet, som skall innefatta följande:

i)       Huruvida transaktionerna behandlas som försäljning eller finansiering.

ii)      Erkännande av försäljningsvinster.

iii)     Huvudantagandena för värdering av innehållna räntor.

iv)     Behandlingen av syntetisk värdepapperisering om detta inte täcks av några andra redovisningsriktlinjer.

f)       Namnen på de ratinginstitut som används för värdepapperiseringar och de olika slag av exponeringar som de olika instituten används till.

g)      Det totala utestående exponeringsbeloppet som värdepapperiserats av kreditinstitutet och som omfattas av värdepapperiseringsramen (fördelat på traditionella och syntetiska värdepapperiseringar) per exponeringsslag.

h)      För exponeringar som värdepapperiserats av kreditinstitutet och som omfattas av värdepapperiseringsramen en fördelning per exponeringsslag av summan av osäkra och oreglerade exponeringar som värdepapperiserats och de förluster som erkänts av kreditinstitutet under perioden.

(i)      Det totala beloppet av värdepapperiserade positioner som behållits eller förvärvats fördelade på exponeringsslag.

j)       Det totala beloppet av positioner i värdepapperisering som innehållits eller förvärvats fördelat på ett lämpligt antal riskviktsgrupper. Positioner som har riskvägts till 1 250 % eller dragits av skall redovisas separat.

k)      Det totala utestående beloppet av värdepapperiserade rullande exponeringar uppdelat på originatorns och investerarnas andelar.

l)       En sammanfattning av värdepapperiseringsverksamheten under perioden, däribland det värdepapperiserade exponeringsbeloppet (per exponeringsslag) och redovisad vinst eller förlust vid försäljning per exponeringsslag.

3. Del 3 – Krav som berättigar till användning av särskilda instrument eller metoder

14. Kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 84–89 skall lämna följande upplysningar:

a)      De behöriga myndigheternas godkännande av metod eller övergångsordning.

b)      En förklaring och översikt av

i)       de interna ratingsystemens struktur och förhållandet mellan intern och extern rating,

ii)      användningen av interna skattningar för andra ändamål än beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 84–89,

iii)     metoden för att förvalta och godkänna kreditriskreducerande åtgärder, och

iv)     kontrollmekanismerna för ratingsystemen, bland annat en beskrivning av deras oberoende, ansvarsfördelningen och översynen av ratingsystemen.

c)      En beskrivning av den interna ratingmetoden skall anges separat för följande exponeringsklasser:

i)       Nationella regeringar och centralbanker.

ii)      Institut.

iii)     Specialiserad utlåning till företag, däribland små och medelstora företag, och förvärvade företagsfordringar.

iv)     Hushåll, för var och en av de exponeringskategorier som de olika korrelationerna i punkterna 9–11 i del 1 i bilaga VII svarar mot.

v)      Aktier.

d)      Exponeringsvärden för var och en av de exponeringsklasser som anges i artikel 86. Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker, kreditinstitut och företag där kreditinstituten använder egna skattningar av LGD-värden eller konverteringsfaktorer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp skall redovisas separat från exponeringar där kreditinstituten inte använder sådana skattningar.

e)      När det gäller exponeringsklasserna nationella regeringar och centralbanker, institut, företag och aktier, och när det gäller ett tillräckligt antal gäldenärsklasser (däribland fallissemang) skall kreditinstitutet för att underlätta en lämplig differentiering av kreditrisk lämna upplysningar om följande:

i)       De totala exponeringsbeloppet (för exponeringsklasserna nationella regeringar och centralbanker, institut och företag, summan av utestående lån och exponeringsvärdet för outnyttjade kreditmöjligheter samt för aktier det utestående beloppet).

ii)      För kreditinstitut som använder egna LGD-skattningar för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp: det exponeringsvägda genomsnittliga LGD-värdet i procent.

iii)     Exponeringsvägd genomsnittlig riskvikt.

iv)     För kreditinstitut som använder egna skattningar av konverteringsfaktorer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp: summan av outnyttjade kreditmöjligheter och exponeringsvägda genomsnittliga exponeringsvärden för alla exponeringsklasser.

f)       För hushållsexponeringsklassen och för de kategorier som anges under c: antingen de upplysningar som anges under e (i tillämpliga fall i sammanfattad form) eller en analys av exponeringar (utestående lån och exponeringsvärden för outnyttjade kreditmöjligheter) i förhållande till ett tillräckligt antal EL-klasser för att underlätta en lämplig differentiering av kreditrisk (i tillämpliga fall i sammanfattad form).

g)      De faktiska värderegleringarna under den närmast föregående perioden för varje exponeringsklass (för hushållsexponeringar för alla kategorier som anges under c) och hur de avviker från tidigare erfarenheter.

h)      En beskrivning av de faktorer som påverkade förlusterna under den närmast föregående perioden (till exempel om kreditinstitutet har haft en högre andel fallissemang än tidigare eller högre än genomsnittliga LGD-värden och konverteringsfaktorer).

i)       Kreditinstitutets skattningar jämfört med faktiska resultat under en längre period. Detta skall minst omfatta information om skattningar av förluster jämfört med faktiska förluster inom varje exponeringsklass (när det gäller hushållsexponeringar för alla de kategorier som anges under c) under en tillräckligt lång period för att kunna göra en lämplig bedömning av de interna ratingförfarandenas resultat för varje exponeringsklass (när det gäller hushåll för alla de kategorier som anges under c). Kreditinstituten skall där så är lämpligt ytterligare bryta ner detta för att tillhandahålla en analys av PD och, för de kreditinstitut som använder egna skattningar av LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer, av LGD och konverteringsfaktorer jämfört med de skattningar som tillhandahållits i ovan nämnda upplysningar om bedömning av kvantitativ risk.}

I enlighet med c skall beskrivningen innehålla de exponeringsslag som ingår i exponeringsklassen, definitioner, metoder och data för skattning och validering av PD och, i tillämpliga fall, LGD och konverteringsfaktorer, däribland de antaganden som använts vid härledningen av dessa variabler, och beskrivning av betydande avvikelser från definitionen av fallissemang enligt punkterna 44–48 i del 4 i bilaga VII, inklusive de breda segment som påverkas av sådana avvikelser.

15. De kreditinstitut som tillämpar kreditreducerande metoder skall lämna följande information:

a)      Riktlinjerna och metoderna för nettning inom och utanför balansräkningen samt uppgift om på i vilken utsträckning enheten utnyttjar sådan nettning.

b)      Riktlinjerna och metoderna för värdering och förvaltning av säkerheter.

c)      En beskrivning av de viktigaste typerna av säkerhet som kreditinstitutet accepterar.

d)      De viktigaste kategorierna av garantigivare och kreditderivatmotparter och deras kreditvärdighet.

e)      Information om koncentrationerna av marknads- eller kreditrisk inom de kreditreducerande åtgärder som vidtagits.

f)       De kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 eller 84–89, men som inte tillhandahåller egna skattningar av LGD-värden eller konverteringsfaktorer med hänsyn till exponeringsklass skall, separat för varje exponeringsklass, ange det totala exponeringsvärdet (där så är lämpligt efter nettning inom och utanför balansräkningen) som täcks – efter tillämpning av volatilitetsjusteringar – genom godtagbara finansiella och andra säkerheter.

g)      Kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78–83 eller 84–89 skall separat för varje exponeringsklass ange det totala exponeringsvärdet (där så är lämpligt efter nettning inom och utanför balansräkningen) som täcks av garantier eller kreditderivat. För aktieexponeringsklassen gäller detta krav för alla de metoder som anges i punkterna 15–24 i del 1 i bilaga VII.

16. Kreditinstitut som använder den metod som anges i artikel 105 för beräkning av kraven på kapitalbasen för operativ risk skall lämna en beskrivning av användning av försäkring för riskreducering.

[1]               EGT C [...], [...], s. [...].

[2]               EGT C [...], [...], s. [...].

[3]               EGT C [...], [...], s. [...].

[4]               EGT C [...], [...], s. [...].