23.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 74/1

1.1

I ordförandeskapets slutsatser från Lissabon 2000 och i den europeiska stadgan för småföretag framhölls att företagande är viktigt för en hållbar utveckling i Europa och att det bör skapas en politisk miljö som gynnar företagandet.

1.2

Senare meddelade Europeiska kommissionens ordförande Romano Prodi vid rådets vårmöte 2002 i Barcelona att kommissionen skulle offentliggöra en grönbok om entreprenörskap före rådets vårmöte 2003. Grönboken kom ut i januari 2003, vilket gav upphov till en noggrann och öppen remissrunda bland intressegrupperna månaderna därpå. Vid rådets vårmöte 2003 uppmanades kommissionen att lägga fram en handlingsplan för entreprenörskap till rådets vårmöte 2004.

1.3

Kommitténs yttrande om grönboken antogs vid plenarsessionen i september 2003 (1).

1.4

Därefter antog kommissionen handlingsplanen ”En europeisk dagordning för entreprenörskap” i februari 2004 (2).

2.1

I likhet med kommitténs tidigare yttrande om grönboken om entreprenörskap i Europa är avsikten med yttrandet att bidra till den pågående processen för ökad förståelse och stimulans av företagsamheten. Syftet är att bidra med allmänna kommentarer samt en mer detaljerad analys av handlingsplanen. Därefter presenterar yttrandet en rad konstruktiva rekommendationer från kommittén om hur helhetsinitiativet kan ta sig uttryck i realistiska, påtagliga initiativ som kan vara till nytta för nuvarande och kommande generationer av europeiska företagare.

3.1

Grönboken om entreprenörskap i Europa visade på en klar förståelse för dessa frågor och en lång rad utmaningar när det gäller att öka företagandet i EU. I kommitténs yttrande påpekades detta, samtidigt som EESK uttryckte sin uppskattning över kommissionens grönbok och över det påföljande öppna och noggranna rådfrågningsförfarandet.

3.2

Handlingsplanen bygger på grönboken men erbjuder en djupare analys av vilka utmaningarna är för företagsamheten i Europa. Handlingsplanens syften är med rätta ambitiösa men kombineras med obestämbara målsättningar. Det allmänna intrycket av dokumentet är att det är vagt och återhållsamt. I handlingsplanen återspeglas mycket litet av det nydanande som förebådades i grönboken och vid den offentliga hearingen. I stället finns det en tendens att citera redan nu existerande initiativ. I handlingsplanen föreslås mycket få mekanismer för genomförande och det finns brister både i delegeringen av ansvaret för genomförande och när det gäller att fastställa hur uppföljningen och utvärderingen skall ske.

3.3

Ett av de viktigaste resultat som diskussionerna kring utkastet till grönboken och den därpå följande rådfrågningen lade i dagen var den mångfald politikområden som återverkar på företagare, och därmed behovet av en övergripande syn för att de klarlagda problemen skall kunna lösas. Handlingsplanen misslyckas således med att övertyga intressegrupperna om att initiativet har fått mer än ett symboliskt stöd från kommissionen, utöver GD Näringsliv och myndigheterna i medlemsstaterna. Utan ett sådant stöd kommer handlingsplanen att få ytterst begränsad effekt.

3.4

Kommissionen fick in 250 svar i remissrundan. Kommittén ger visserligen kommissionen erkänsla för att den tillåter insyn genom att publicera alla erhållna bidrag på sin webbplats, men handlingsplanen innehåller mycket få uttryckliga hänvisningar till de kommentarer som kommit in och det är oklart för läsaren huruvida svaren har analyserats och beaktats i texten. Med tanke på förfarandets omfattning och det intresse det har rönt runtom i EU vore det olyckligt om dessa svar inte blev noggrant beaktade. Om de har beaktats bör detta återspeglas i handlingsplanen.

3.5

Av handlingsplanen bör det framgå att de små och medelstora företagen är mycket olika sinsemellan, och att denna mångfald kräver målinriktade insatser i stället för allmänna politiska lösningar. I ett färskt meddelande från kommissionen om ”främjande av kooperativa föreningar i Europa” (3) fastslås att det är mycket viktigt att främja kooperativ i Europa, och därmed borde en hänvisning till den särskilda roll som den sociala ekonomins företag har ingå i handlingsplanen (4). Likaså skiljer sig egenföretagarnas behov väsentligt från aktiebolagens (5). I handlingsplanen bör man ge erkännande till sådana specifika ägarskapsformer, och dessutom omnämna behovet av målinriktad politik för företag med särskilda behov och strukturer, t.ex. innovativa nyföretag eller etablerade företag som står för mer traditionell produktion.

3.6

Kommittén anser att det även är viktigt att skapa en företagaranda inom den offentliga sektorn. EESK förstår visserligen att handlingsplanen inriktas på entreprenörskap i samband med grundande, drift och utveckling av företag, men man kunde även ha framhållit behovet av att stimulera en företagarmentalitet inom offentlig förvaltning.

3.7.1

I sitt yttrande om grönboken rekommenderade EESK ”att handlingsplanens innehåll delas in i två skilda områden:

3.7.2

Kommittén kan generellt ställa sig bakom de frågor som omfattas av de fem strategiska politikområdena, men är bekymrad över att det saknas specifika åtgärder inom varje enskilt område. Vidare menar EESK att den dualistiska metod som nämns ovan kunde ha varit mer konsekvent, i stället för att man endast hänvisar till dessa fem strategiska politikområden som är något godtyckliga. De fem politikområdena framstår som motstridiga och verkar överlappa varandra. Vidare ingår fyra allmänna utmaningar och endast en enda konkret fråga (förbättrad tillgång till finansiering).

3.7.3

För följdriktighetens skull kommer dock de särskilda kommentarerna om handlingsplanen att indelas i samma fem områden i följande avsnitt av detta yttrande.

3.7.4

Kommittén menar att kommissionsdokumentet skisserar den övergripande dagordningen. Nästa steg måste vara att ta fram specifika åtgärder och särskild politik, och att följa upp och revidera mekanismer samt indikatorer och data avseende företagande som kan leda till framsteg.

4.1

EESK konstaterar en rad särskilda prioriteringar under vart och ett av de fem strategiska prioriterade områdena.

4.1.1.1

Detta måste vara ett mål på lång sikt och involvera en lång rad organ på många olika nivåer. GD Näringsliv behöver stöd från GD Utbildning och kultur, liksom även de nationella och regionala organ som utformar och genomför utbildningspolitik.

4.1.1.2

I likhet med vad som underströks i grönboken motiveras företagarna av ett brett register av ambitioner såsom vinst, självständighet eller arbetstillfredsställelse. Vilken motivationen än är, är det viktigt att potentiella och befintliga företagare erkänner det sociala ansvar som ingår i företagsägandet.

4.1.1.3

Kommittén välkomnar handlingsplanens rekommendationer angående ungdomar, men vill även peka på de demografiska förändringarna genom att Europas befolkning åldras. Det vore försumligt att inte skapa förutsättningar för företagsägande bland den äldre befolkningen, som har kapacitet (kunnande, ledningsförmåga, kapital osv.) att grunda och driva ett företag.

4.1.1.4

Kommittén välkomnar också att man i handlingsplanen lägger tonvikt på kvinnliga företagares särskilda behov. Kvinnor som vill starta och utveckla företag ställs inför specifika praktiska, ekonomiska och kulturella utmaningar vilka varierar väsentligt mellan olika medlemsstater. Tjänstemän skulle bättre kunna bedöma och hantera dessa utmaningar om de engagerade framgångsrika – och icke framgångsrika – kvinnliga företagare i policyprocessen.

4.1.1.5

Det finns gamla traditioner i många medlemsstater när det gäller företagsprogram i skolorna. Det är ingen idé att uppfinna hjulet igen och handlingsplanen bör utgå från att man analyserar, delar med sig av och uppmuntrar användningen av goda metoder. Kommissionen har samordnat en rad värdefulla BEST-projekt på detta område under 1990-talet. Resultaten och rekommendationerna kan visa sig vara ovärderliga i arbetet med att ta fram politik inom ramen för handlingsplanen.

4.1.1.6

Mekanismer för att underlätta att medlemsorganisationer för företag involveras ytterligare i projekt med skolor bör byggas in i kommissionens nya fleråriga program för små och medelstora företag för perioden 2006–2010.

4.1.1.7

Skapandet av ett mer företagarvänligt samhälle i Europa är dock inte endast en fråga om att skapa förutsättningar för framtida företagare. Denna politik kommer inte att vara framgångsrik om Europa inte samtidigt skapar förutsättningar för potentiella företagare att lyckas. Detta innebär att man informerar en vidare krets av aktörer som är engagerade i företagsvärlden, offentliga och privata sektorn samt samhället i stort, i syfte att skapa förståelse och uppskattning för företagande. Entreprenörskap bör följaktligen engagera tjänstemän inom den offentliga sektorn som önskar utföra sitt uppdrag på ett effektivt sätt, i likhet med dem som är involverade i att driva företag.

4.1.1.8

EESK förespråkar att företagspolitiken skall avdramatisera entreprenörskap genom att minska de upplevda och de reella murarna mellan företagare och resten av samhället. Modern arbetsorganisation ger människor möjlighet att pröva på olika sätt att delta i ekonomin och övergå från att vara sysselsatta till att sysselsätta sig själva eller sysselsätta andra, men även göra det omvända, på ett förhållandevis enkelt sätt. Därför bör företagande ses av allt fler som ett alternativ på lång eller kort sikt. Den dubbla fördelen med detta är att fler människor uppmuntras att se på företagsägande som ett intressant alternativ samtidigt som inställningen till företagare blir mer positiv hos en lång rad viktiga intressegrupper. Då dylika förutsättningar skapas måste man även fästa uppmärksamhet vid möjligheterna att registrera och avregistrera ett företag med så lite byråkratiska förfaranden som möjligt. Detta behov är särskilt akut i flera av de nya medlemsstaterna, där administrationen kring en övergång från egenföretagande till att vara anställd rapporteras vara överdrivet tungrodd och där de byråkratiska hindren är stora.

4.1.1.9

Samtidigt måste myndigheter och andra intressenter garantera att möjligheten att lättare byta mellan olika sysselsättningsformer inte missbrukas. För att nå jämvikt är det viktigt att anställda eller arbetslösa inte övertalas eller tvingas till att bli egenföretagare mot sin vilja samt att mindre nogräknade arbetsgivare inte tillåts vältra över sitt ansvar på de anställda (7).

4.1.2.1

I handlingsplanen behandlas den centrala frågan om skälig balans mellan risk och vinst på ett uttömmande sätt.

4.1.2.2

EESK ser fram emot kommissionens kommande meddelande om överlåtelse av företag. Detta meddelande planeras bygga på den värdefulla BEST-rapporten från maj 2002 och skall fullfölja arbetet med att väcka intresse och öka medvetenheten hos medlemsstaternas tjänstemän och den finansiella världen för detta viktiga politikområde. Ett flertal specifika problem måste åtgärdas för att underlätta överlåtelse och ge företag maximala möjligheter att fortsätta sin verksamhet. I nuläget bidrar särskilt skattesystemen, arvsskatterna, arvslagstiftningen och företagslagstiftningen till att avskräcka från övertagande av företagsverksamhet, och därför måste de ses över.

4.1.2.3

I handlingsplanen påpekas mycket riktigt att den stämpel som följer av ett misslyckande utgör ett stort hinder för ökad företagsamhet. Denna utmaning kan delvis åtgärdas genom framgångsrika strategier för att öka kunskapen om entreprenörskap i samhället. En mer direkt uppmärksamhet bör dock ägnas inställningen bland finansiella institutioner, som måste vara mer flexibla i behandlingen av individer som varit inblandade i nedläggningar av företag. EESK rekommenderar att kommissionen riktar sig till finansiella institutioner med belägg för att företagare med tidigare erfarenheter (framgångsrika eller inte) har större möjligheter att lyckas med nya satsningar.

4.1.2.4

I denna process är det viktigt att göra en avvägning mellan att ärliga företagare som misslyckats får en ny chans och att olagliga förfaranden förhindras. Lagstiftningen om konkurser bör därför göras mindre fördömande och mer tydlig.

4.1.2.5

EESK efterlyser mer detaljer om planerade specifika åtgärder, men välkomnar hänvisningen i handlingsplanen till kommissionens och medlemsstaternas fortsatta arbete på att utveckla socialskyddet för företagare.

4.1.3.1

Undersökningar visar att det finns ett behov av utbildning och stöd till företagsledare och ägare, särskilt vad gäller marknadsföring. Stora framsteg har också gjorts inom kunskapsöverföring till små och medelstora företag genom praktikplatser och starkare band mellan forskningsinstitut och små och medelstora företag. Program för mentorskap där unga företag/företagsledare kan lära sig av erfarna företagsledare bör vidareutvecklas och främjas.

4.1.4.1

Kommittén välkomnar förslaget att uppmana medlemsstaterna att utbyta bästa metoder och utarbeta en ny handlingsplan för elektronisk upphandling.

4.1.4.2

Kommittén förordar ett helhetsperspektiv för tillträde till finansiering som går ut på följande:

4.1.5.1

I EESK:s yttrande om grönboken betonades behovet av politikinsatser till stöd för småföretag som skall ”ingå som en övergripande komponent på samtliga relevanta politikområden (sysselsättning, beskattning, miljö, utbildning, etc.) och, vertikalt, på samtliga politiska beslutsnivåer” (9). Trots det ganska lovande paketet ”Bättre lagstiftning” från juni 2002 lyckas flera av kommissionens avdelningar inte tillräckligt väl bedöma effekten av de politiska initiativen som gäller små och medelstora företag eller andra berörda aktörer. Kommittén ställer sig därför bakom nyligen framförda krav på en vice ordförande för kommissionen med mer direkt ansvar för att övervaka reformering av lagstiftningen.

4.1.5.2

Det finns alltjämt ett betydande utrymme för att förbättra förfarandena för konsekvensanalyser av lagstiftningen, inte bara inom kommissionen utan även inom parlamentet och rådet.

4.1.5.3

Kommittén beklagar att man inte längre talar om ”tänk smått först”. Enligt denna devis skall alla bestämmelser eller lagstiftningsförslag utarbetas med hänsyn till de små företagens speciella egenskaper och utmaningar. För detta ändamål är det viktigt att det utförs särskilda konsekvensbedömningar för företag, med inriktning på småföretag och mikroföretag, när det gäller all ny och befintlig lagstiftning. Om detta synsätt omsattes i praktiken inom EU:s policyprocess, skulle det utgöra det största enskilda bidraget från institutionerna för att nå en högre grad av entreprenörskap.

4.1.5.4

I och med anslutningen av 10 nya medlemsstater nyligen har antalet små och medelstora företag ökat. Många av dessa är fullt upptagna med att först ta till dig den befintliga EU-lagstiftningen, innan de kan följa upp eventuella nya lagstiftningsförslag. Kommissionen måste därför utarbeta olika isolerade initiativ där man aktivt beaktar de små och medelstora företagens synpunkter. Än viktigare är att kommissionen också måste visa att den beaktar de reaktioner den får, för att undvika missnöje och att det uppstår en kulturklyfta mellan EU-institutionerna och EU-politiken och de små företagen.

4.1.5.5

Kommittén understryker betydelsen av en aktiv dialog mellan kommissionen och företrädare för de små och medelstora företagen. Samråd med små och medelstora företag via deras representativa organisationer borde vara ett centralt inslag i kommissionens alla samrådsförfaranden. För att underlätta detta och säkerställa att kommissionens samtliga avdelningar får del av de små och medelstora företagens synpunkter, rekommenderar EESK att man funderar vidare på den roll som representanten för små och medelstora företag skall spela genom att utse en kommissionär med ansvar för de små och medelstora företagen i den nya kommissionen. Centralt för denna kommissionärs roll skulle vara att övervaka tillämpningen av ”tänk smått först”-principen inom kommissionen.

4.1.5.6

Samma principer för dialog gäller för arbetsmarknadens parter som handhar många frågor av stor betydelse för framtida och befintliga företagare. Kommittén rekommenderar en översyn av den sociala dialogen – huvudsakligen på EU-nivå men även i vissa fall på nationell nivå – för att studera hur man skall formalisera ett mer proportionellt deltagande av de allt viktigare och alltmer mångskiftande små och medelstora företagen.

4.1.5.7

Med särskild hänvisning till reglerna för statligt stöd är kommittén mycket positiv till ett instrument för att kartlägga stöd som sannolikt inte har någon större effekt på konkurrenskraften. Det är till exempel viktigt att förfarandet för statligt stöd inte är till hinder för utforskning och tillämpning av innovativa metoder för att lösa de små företagens bristande finansiering.

5.1

Kommittén efterlyser följande klarlägganden eller förbättringar i fråga om förfarandena:

5.1.1

Konsekventa grepp inom näringspolitiken: Inom kommissionen har generaldirektoratet för näringsliv en nyckelroll i bevakningen av framstegen. Handlingsplanen berör alla områden av kommissionens näringspolitiska insatser. Som kommittén rekommenderade i sitt yttrande om grönboken (10) måste detta återspeglas i generaldirektoratets enskilda politiska initiativ. Det är speciellt nödvändigt att det fleråriga programmet för småföretag 2006–2010 visar tydliga kopplingar till handlingsplanen för entreprenörskap och i fortsättningen har en mekanism för att agera i linje med ett antal av dess prioriteringar.

5.1.2

Utvärdering: Vissa förbättringar har visserligen gjorts på senare tid, men näringslivet har inte uppskattat det angreppssätt som valts för att utvärdera Europeiska stadgan för småföretag. I dagens läge ger detta tjänstemän på EU-nivå och nationsnivå möjlighet att agera både ”domare och jury”. Det är direkt avgörande att näringslivsföreträdare är närmare knutna till utvärderingen av handlingsplanen.

5.1.3

Det gäller att definiera en ram för framtida efterhandsutvärderingar som lämnar fältet öppet för fortlöpande policyförbättringar. Här bör kommissionens och medlemsstaternas tjänstemän och erkända företrädare för näringslivet på EU- och nationsnivå medverka.

5.1.4

Välvalda resultatindikatorer är ett centralt verktyg för att ange och mäta målvärdena för ökad företagaraktivitet. Detta rekommenderades av kommittén i dess tidigare yttrande (11) och underströks i rådets (konkurrenskraft) slutsatser från den 20 februari. Sådana uppgifter gör det också möjligt med jämförande studier av medlemsstaternas politik och klimat för företagande.

5.1.5

Klart definierade tidsramar: I rådets (konkurrenskraft) slutsatser från den 20 februari uppmanas kommissionen att lägga upp en ambitiösare tidtabell. För att den skall fungera måste målsättningarna också vara välpreciserade och fokuserade. Kommittén har förstått att kommissionen, efter det att handlingsplanen publicerades, har utarbetat ett antal arbetsblad med mer precisa mål och tidtabeller för specifika åtgärder. Vi uppmanar kommissionen att i samma anda som rådde under samrådsprocessen informera om att dessa arbetsblad finns och ställa dem till fritt förfogande för berörda parter.

5.1.6

Processövervakning och delegering av ansvar: Kommissionen varken kan eller bör verkställa någon stor del av de åtgärder som krävs, men den måste noggrant överinse hur genomförandet av handlingsplanen avancerar. Parallellt med detta är det följaktligen av avgörande betydelse att ansvaret för att genomföra olika åtgärder delegeras till rätt nivå och att alla berörda parter informeras om tidtabellen och accepterar den. Detta förutsätter att olika aktörer deltar i ett samarbete, och kommittén rekommenderar följande initiativ för att de skall kunna engageras i det kommande arbetet.

5.1.7

För att bredda kommissionens insatser i processen bör någon form av uppföljningskommitté för handlingsplanen inrättas inom den reviderade kommissionsorganisationen efter november 2004. Denna kommitté skulle innefatta företrädare från alla berörda generaldirektorat som initierar lagstiftningsförslag som berör näringslivet, liksom de generaldirektorat som ansvarar för att bevaka genomförandet av de gemenskapsprogram som utgår från handlingsplanen.

5.1.8

Om man inrättar en arbetsgrupp med berörda tjänstemän från medlemsstaterna skulle deras engagemang i processen förstärkas. Den skulle sammanträda regelbundet och diskutera specifika aspekter av handlingsplanens rekommendationer, kartlägga framstegen och konstatera brister.

5.1.9

Det är direkt avgörande att näringslivet är nära knutet till genomförandet, uppföljningen och utvärderingen av handlingsplanen. Kommittén avser här näringslivet i vidaste bemärkelse: företag i alla former och storlekar, från egenföretagare till multinationella koncerner och från den sociala ekonomins företag till börsnoterade bolag. Om detta breda engagemang inte kan åstadkommas riskerar man att ställa näringslivet vid sidan av den pågående processen, vilket i sin tur skulle ge mycket svagt genomslag. Kommittén rekommenderar därför systematisk uppläggning av samrådet med näringslivet under hela processen via dess erkända företrädare på EU- och medlemsstatsnivåerna.

5.1.10

Som reaktionerna på grönboken visade finns det allt fler aktörer utanför småföretagarnas krets som intresserar sig för företagande. Till exempel erkänner fackförbunden generellt sett näringspolitikens betydelse. Alla sådana intresserade parter bör få bidra till genomförandet av handlingsplanen.

5.1.11

Generellt rekommenderar kommittén att kommissionen gör en samlad insats för att hålla kvar handlingsplanen i centrum för uppmärksamheten, både bland politiska beslutsfattare och på ett bredare plan över hela samhället. Fortlöpande informationsaktiviteter och medvetandehöjande kampanjer i anslutning till specifika mål inom ramen för den övergripande planen kommer att bidra till att driva arbetet framåt och engagera den mångfald av aktörer som behövs för att detta livsviktiga initiativ skall bli en framgång.

6.1

Kommittén uppfattar kommissionens handlingsplan som positiv och framhåller än en gång sin uppskattning av GD Näringslivs insatser sedan denna process inleddes i början av 2002. Vi noterar att en stor del av de nödvändiga pågående insatserna måste genomföras av politiska beslutsfattare utanför GD Näringsliv.

6.2

Handlingsplanen är bara startpunkten för en fortlöpande, långsiktig process. Den kommer bara att lyckas om den ansluts horisontellt över ett brett spektrum av politikområden och vertikalt bland politiska beslutsfattare på många nivåer. Handlingsplanen och andra anknutna kommissionsinitiativ som följer måste utlösa positiva reaktioner bland dessa beslutsfattare. Kommittén uppmanar speciellt andra generaldirektorat inom kommissionen och medlemsstaternas myndigheter att spela en aktiv roll.