52003AE0931

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om en övervakningsmekanism för utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och genomförande av Kyotoprotokollet"

(KOM(2003) 51 slutlig - 2003/0029 (COD))

(2003/C 234/14)

Den 19 februari 2003 beslutade rådet att i enlighet med artikel 175.1 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 juni 2003. Föredragande var An Le Nouail Marlière.

Vid sin 401:a plenarsession den 16 och 17 juli 2003 (sammanträdet den 16 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 106 röster för och 8 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Det finns vetenskapliga bevis(1) på att det redan sker klimatförändringar och att den uppvärmning som iakttagits under de senaste 50 åren huvudsakligen beror på mänsklig verksamhet. Koncentrationen av koldioxid i atmosfären har ökat med 31 % de senaste 25 åren, jordens genomsnittstemperatur har ökat med 0,6 grader Celsius sedan 1861 och ökningstakten kommer att accelerera om det inte vidtas åtgärder för att förhindra utsläppen. Genomsnittstemperaturen kommer att stiga med ytterligare 1,4 till 5,8 grader Celsius under de kommande 100 åren, och havsnivån väntas därigenom höjas med mellan 0,1 och 0,9 meter(2).

Klimatförändringarna kommer att medföra ekonomiska förluster på grund av allt oftare förekommande tropiska cykloner, markförlust till följd av stigande havsnivåer och skador på fiskbestånd, jordbruk och vattentillgångar. En höjning av havsnivån med mindre än en meter på hundra år är tillräckligt för att utplåna flera ö-stater från kartan, för att kustområdena skall översvämmas och för att 150 miljoner människor skall tvingas flytta fram till år 2050.

Tryggheten i livsmedelsförsörjningen i tropiska eller subtropiska länder med stark landsbygdsprägel kommer att försämras på grund av klimatförändringarna. Dessa kommer att drabbas av en generell minskning av skördepotentialen och de löper särskild risk att drabbas av hungersnöd, social oro och politisk instabilitet.

Antalet människor som lever i länder som är utsatta för "vattenstress" kommer att öka från 1,7 miljarder människor (en tredjedel av jordens befolkning) till ca 5 miljarder fram till år 2025. Den potentiella smittorisken för malaria och denguefeber, som redan drabbar 40-50 % av jordens befolkning, kommer att få större geografisk spridning.

I samtliga modeller understryks det att det på grund av den termiska trögheten kommer att ta decennier att påtagligt minska uppvärmningen även om man beslutar att agera kraftfullt.

1.2. Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar undertecknades av 154 länder vid Världstoppmötet i Rio i juni 1992. Den trädde i kraft den 21 mars 1994 och utgör en samlad insats för att ta itu med den globala uppvärmningen till följd av klimatförändringar som beror på mänsklig verksamhet (antropogena förändringar). Konventionens slutmål är att "koncentrationen av växthusgaser i atmosfären skall stabiliseras på en nivå som förhindrar farlig antropogen inverkan på klimatsystemet. Denna nivå bör uppnås inom en tidsram som är tillräcklig för att säkerställa att ekosystemen naturligt kan anpassa sig till klimatförändringarna och att livsmedelsproduktionen inte hotas samt att den ekonomiska utvecklingen kan fortsätta på hållbar grund"(3).

1.3. Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändringar antogs vid den tredje partskonferensen i Kyoto i Japan i december 1997. Hittills har 76 länder samt EU och dess medlemsstater ratificerat protokollet liksom flertalet kandidatländer.

För att Kyotoprotokollet skall träda i kraft krävs det att det ratificeras av 55 länder som tillsammans svarade för mer än 55 % av utsläppen av koldioxid (CO2) år 1990. USA valde 1998 att stå utanför protokollet. Trots alla ansträngningar för att uppnå målsättningarna före toppmötet i Johannesburg i augusti 2002 har protokollet fortfarande inte trätt i kraft.

1.4. EU har åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 8 % under perioden 2008-2012 i jämförelse med 1990 års nivå. De sammanlagda utsläppen av växthusgaser i EU förväntas dock minska med 4,7 % från år 1990 till år 2010, förutsatt att de nuvarande åtgärderna antas och genomförs. Detta innebär att 3,3 % fortfarande kvarstår till målet om en minskning på 8 %. Om EU skall kunna uppnå det mål som fastställdes i Kyoto krävs konkreta åtgärder och nya strategier(4). EU:s medlemsstater antog i juni 1998 "överenskommelsen om delad börda", där de enades om en intern omfördelning av EU:s samlade skyldighet att minska utsläppen. Europeiska unionen ratificerade Kyotoprotokollet vid rådets möte den 4 mars 2002, i enlighet med rådets beslut 2002/358/EG(5)Medlemsstaterna avslutade ratificeringsprocessen den 31 maj 2002.

1.5. För att kunna förenkla och understödja det praktiska arbetet för att minska utsläppen kan de parter som finns uppräknade i bilaga I till Kyotoprotokollet utnyttja vissa mekanismer, som i praktiken ger dem en viss flexibilitet så att de kan minska utsläppen och fortfarande uppvisa ett "positivt" förhållande mellan kostnad och effektivitet. Dessa flexibla mekanismer består av handel med utsläppsrätter, gemensamt genomförande och mekanismer för ren utveckling (uppmuntra hållbar utveckling och samarbete mellan utvecklingsländerna och de utvecklade länderna).

Vid den sjunde partskonferensen till FN:s ramkonvention om klimatförändringar, som hölls i Marrakech i november 2001, antog parterna också ministerdeklarationen från Marrakech som bekräftelse på att världstoppmötet om hållbar utveckling är ett viktigt tillfälle att diskutera sambanden mellan klimatförändringar och hållbar utveckling.(6)

2. Förslagets innehåll

2.1. Det nuvarande förslaget ersätter rådets beslut nr 389/93/EEG om en övervakningsmekanism för utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser i gemenskapen(7), som inrättades för att kunna övervaka antropogena utsläpp av växthusgaser och utvärdera framstegen mot att fullgöra åtaganden avseende dessa utsläpp.

2.2. Målen för detta förslag är följande:

- Att se till att övervakningsmekanismen utformas med hänsyn till de rapporteringskrav och riktlinjer för genomförandet av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och Kyotoprotokollet som man enades och fattade rättsliga beslut om vid den sjunde konferensen för parterna till Förenta nationernas ramkonvention i Marrakech.

- Att säkerställa ytterligare information om utsläppsprognoser i medlemsstaterna och på gemenskapsnivå och se till att dessa utsläppsprognoser harmoniseras, mot bakgrund av erfarenheterna från dagens övervakningsmekanism.

- Att ta hänsyn till rapporteringskrav och genomförande med avseende på den "fördelning av börderna" som gemenskapen och medlemsstaterna enats om.

2.3. Erfarenheterna av den befintliga övervakningsmekanismen har visat att medlemsstaternas rapportering om strategier, åtgärder och prognoser behöver harmoniseras ytterligare. Hittills har det varit svårt att göra en riktig bedömning av medlemsstaternas strategier och prognoser på grund av de stora metodologiska skillnaderna inom dagens system. Tillförlitliga utsläppsprognoser kommer att bli avgörande för ett system för tidig varning och för åtgärder för att förhindra bristande efterlevnad.

2.4. Ett inventeringssystem för växthusgaser planeras i enlighet med Kyotoprotokollet. En förutsättning för att gemenskapen skall kunna följa Kyotoprotokollets riktlinjer och för en hög kvalitet på gemenskapens inventering av växthusgaser är att nationella inventeringssystem införs i medlemsstaterna och att dessa inventeringar är av hög kvalitet.

2.5. För att bedöma om gemenskapen och medlemsstaterna är på rätt väg för att uppnå sina mål enligt Kyotoprotokollet, dvs. gör faktiska framsteg och framstegsprognoser, måste den årliga rapporteringen till rådet och Europaparlamentet fortsätta.

2.6. I riktlinjerna enligt artikel 7.4 i Kyotoprotokollet föreskrivs att alla parter i bilaga I skall upprätta och underhålla ett nationellt register för att säkerställa en korrekt redovisning av utfärdande, innehav, överföring, förvärv, annullering och återlösen av utsläppsrätter, utsläppsreduktionsenheter, certifierade utsläppsminskningar och sänkkrediter. Som parter till Kyotoprotokollet skall gemenskapen och medlemsstaterna därför upprätta nationella register.

3. Allmänna kommentarer

3.1. Kyotoprotokollet, som tillkom 1997 för att begränsa utsläppen av växthusgaser, motsvarar endast 3 % av de nödvändiga insatser som krävs för att stoppa uppvärmningen. Vissa kan kanske tycka att detta är en helt otillräcklig eller till och med kontraproduktiv insats eftersom de hellre skulle inrikta sig på andra områden med andra risker, exempelvis kärnkraften eller den ökande kollagringen som kan innebära osäkra sekundäreffekter. EESK ställer sig dock positiv till de förändringar som gör det möjligt för medlemsstaterna att förenkla den årliga eller regelbundna rapporteringsprocessen i en utvidgad union och att fullfölja sin informationsskyldighet gentemot konventets sekretariat.

3.2. EESK uppmuntrar kommissionens ansträngningar att presentera projekt och framtidsanalyser, exempelvis genom studien om framtida globala strategier inom områdena energi, teknik och klimat (WETO - "World Energy, technology, and Climate Policy Outlook")(8), som handlar om prioriterade områden inom gemenskapens sjätte ramprogram för forskning åren 2003-2006, som de kommande fyra åren kommer att avsätta 2,12 miljarder euro för forskning om hållbar utveckling, global förändring och ekosystem. Denna studie omfattar prognoser för den globala energin, framstegen inom energiteknik, vilka konsekvenser detta får för klimatförändringspolitiken och möjliga tekniker.

3.2.1. Om det kommer fram nya energikällor kan det bli enklare att uppfylla målsättningarna om utsläpp i Kyotoprotokollet. Enligt WETO-studien beräknas kostnaderna för att förverkliga dessa målsättningar kunna minska med upp till 30 % om man kan utnyttja förnybara energikällor eller kärnenergi i stor skala. Det skulle också vara möjligt att minska utsläppen märkbart genom att öka energieffektiviteten och energisparandet, vilket skulle kunna leda till en minskning av såväl efterfrågan på energi som kolförbrukningens andel av energiförbrukningen. I WETO-studien uppges även att det troligen är industrin som gör de största ansträngningarna för att minska efterfrågan på energi. Om den kolintensiva energikonsumtionen skall minskas måste det antagligen ske genom en övergång till i första hand gas och biomassa och i andra hand till olja. Detta scenario skulle också inbegripa en avsevärd ökning av energiproduktionen genom utnyttjande av olika förnybara energikällor, såsom solkraft och vindkraft. Kommittén anser att all mänsklig verksamhet bör bidra till insatserna för att minska energiförbrukningen.

3.3. Inom Europeiska klimatförändringsprogrammet (ECCP) har man bekräftat att det går att göra stora utsläppsminskningar, men att det på grund av hinder som begränsar den aktuella teknikens marknadspenetration inte varit möjligt att utnyttja dess fulla potential. Inom ECCP har man därför undersökt ett antal olika hinder och vilka åtgärder som kan vidtas för att undanröja dem(9).

4. Särskilda kommentarer

4.1. Genom mekanismen för ren utveckling kan industriländerna också förvärva certifierade utsläppsminskningar genom att finansiera projekt som syftar till att minska utsläppen i utvecklingsländer. Med hjälp av de certifierade utsläppsminskningarna kan sedan industriländerna uppfylla sina egna mål för minskade utsläpp. Följaktligen är mekanismen för ren utveckling av särskild betydelse när det gäller förbindelserna och samarbetet mellan industriländerna och utvecklingsländerna.

4.2. Redan nu, innan Kyotoprotokollet har trätt i kraft, kan projektbaserade aktiviteter väljas ut inom ramen för mekanismen för ren utveckling och generera utsläppsrätter. Dessa utsläppsrätter kommer att vara värdefulla eftersom staterna kan förvärva dem för att uppfylla sina mål enligt Kyotoprotokollet. Detta gör mekanismen för ren utveckling till ett ekonomiskt incitament till att miljöinrikta utländska direktinvesteringar. Med hänsyn till det krav på miljömässig additionalitet som fastställs i Kyotoprotokollet väntas mekanismen för ren utveckling i sig bli ett bra verktyg för att överföra ren och modern teknik till utvecklingsländerna samtidigt som den medför verkliga utvecklingsvinster(10).

5. Slutsatser

5.1. EESK understryker hur viktigt det är att Europeiska unionen moderniserar övervakningsmekanismen för utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och att Kyotoprotokollet genomförs. Detta är en förutsättning för att aktivt kunna verka för en uppslutning kring och ratificering av Kyotoprotokollet inom ramen för det alleuropeiska samarbetet på miljöområdet och efter miljökonferensen i Kiev.(11).

Bryssel den 16 juli 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) IPCC:s (mellanstatliga expertgruppen för klimatutvärdering) tredje översiktsrapport 2001 och Europeiska kommissionens studie om framtida globala strategier inom områdena energi, teknik och klimat (World Energy, Technology and Climate Policy Outlook).

(2) Europeiska miljöbyråns tredje rapport om miljösituationen i Europa, Köpenhamn, 2003, s. 91.

(3) Artikel 2 i FN:s ramkonvention om klimatförändringar.

(4) Europeiska miljöbyråns tredje rapport om miljösituationen i Europa, Köpenhamn, 2003, s. 102.

(5) Beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta, EGT L 130, 15.5.2002, s. 1, som omfattar protokollet och bilagorna.

Europaparlamentets betänkande A5-0025/2002 om rådets förslag om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar osv.

(6) Kommissionens meddelande till parlamentet och rådet om klimatförändringar inom ramen för utvecklingssamarbetet. KOM(2003) 85 slutlig.

(7) EGT L 167, 9.7.1993, s. 31, ändrad genom beslut nr 296/99/EG (EGT L 117, 5.5.1999, s. 35).

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om förslag till rådets beslut om en övervakningsmekanism för utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser inom gemenskapen, EGT C 73, s. 73 (1993).

Europaparlamentets betänkande, en behandling, EGT C 115, s. 246 (1993).

Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om "Förslag till rådets beslut nr 389/93/EEG om en övervakningsmekanism för utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser i gemenskapen"EGT C 89, 19.3.1997, s. 7.

Europaparlamentets beslut, andra behandlingen, PE T4-0079/1999, 9.2.1999, EGT C 150, 28.5.1999.

(8) "Energi, teknik och klimatpolitik: internationella perspektiv fram till år 2030". Man bör också framhålla två nyligen utkomna meddelanden från kommissionen: "Klimatförändringar inom ramen för utvecklingssamarbetet", KOM(2003) 85 slutlig och "Utarbetande av en handlingsplan för miljöteknik" KOM(2003) 131 slutlig av den 11.3.2003 respektive 25.3.2003.

(9) Samma källa (KOM(2003) 131 slutlig).

(10) KOM(2003) 85 slutlig.

(11) Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet "Alleuropeiskt miljösamarbete efter Kievkonferensen 2003", KOM(2003) 62 slutlig.