52002IE0682

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "En framtidsstrategi för Europeiska unionens yttersta randområden"

(2002/C 221/10)

Den 31 maj 2001 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 23.3 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om "En framtidsstrategi för Europeiska unionens yttersta randområden."

Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 7 maj 2002. Föredragande var Margarita López Almendáriz.

Vid sin 391:a plenarsession den 29-30 maj 2002 (sammanträdet den 29 maj) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 103 röster för och 3 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. EU:s yttersta randområden, det vill säga de franska utomeuropeiska departementen, Azorerna, Madeira och Kanarieöarna, är fullvärdiga EU-regioner men präglas samtidigt av särskilda förhållanden.

1.2. Dessa förhållanden är likartade i dessa regioner som utmärks av en rad geografiska, fysiska och historiska faktorer som har ett avgörande inflytande på deras ekonomiska och sociala utveckling.

1.3. I artikel 299.2 i fördraget(1) konstateras att dessa områden utmärks av en rad faktorer av bestånde karaktär och med sammanlagd verkan, däribland avlägsen belägenhet, ökaraktär och ringa storlek (förutom Guyana), besvärliga terrängförhållanden, hög befolkningstäthet och ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter.

1.4. EU:s yttersta randområden tvingas därför bära högre kostnader jämfört med resten av EU:s territorium, vilket i sin tur förhindrar dem från att fullt ut dra fördel av den inre marknadens dynamik. Förhoppningsvis kan den framgångsrika lanseringen av euron bidra till att dessa områden integreras med varandra och med EU:s övriga regioner.

1.5. Utvecklingen i de yttersta randområdena präglas av en betydande eftersläpning jämfört med EU:s andra regioner. Denna klyfta har med åren minskat på vissa områden, i hög grad tack vare stöd från gemenskapen, men den är fortfarande betydande eftersom deras avlägsna belägenhet medför strukturella, bestående och allvarliga handikapp.

1.6. Dessa randområdens strategiska geografiska belägenhet i närheten av andra kontinenter innebär dessutom att de utgör EU:s mest avlägsna yttre gränser, vilket skapar många möjligheter men också osäkerhet på många områden.

2. Rättsligt och administrativt ramverk för gemenskapsåtgärder i de yttersta randområdena

2.1. EU erkände redan från början de speciella villkoren i de yttersta randområdena, och de omfattas i dag av artikel 299.2 i Amsterdamfördraget.

2.2. År 1986 inrättade Europeiska kommissionen en kontaktgrupp för de yttersta randområdena bestående av företrädare för olika generaldirektorat. Gruppen, som är knuten till kommissionens generalsekretariat och underställd kommissionens ordförande, har till uppgift att samordna gemenskapens insatser i dessa regioner och fungera som länk mellan berörda nationella och regionala myndigheter.

2.3. Kommissionen beslutade att utforma en samlad strategi för dessa områden genom de särskilda programmen för de yttersta randområdena på grund av deras avlägsna geografiska läge och ökaraktär (Posei): Poseidom för de franska utomeuropeiska departementen (Martinique, Guadeloupe, Guyana och Réunion), Poseican för Kanarieöarna och Poseima för Madeira och Azorerna.

2.3.1. Posei-programmen bygger på den dubbla principen att de yttersta randområdena är en del av gemenskapen men också har regionala särdrag. Programmen har gjort det möjligt att anpassa gemenskapens olika politikinsatser och vidta särskilda åtgärder för dessa regioner, utan att undergräva integriteten och enhetligheten i gemenskapsrätten. Programmens mål är att uppnå ekonomisk och social sammanhållning.

2.4. Kommissionen tillstod dock själv i en rapport från mars 2000(2) att denna strategi är ofullständig och bristfällig och måste förstärkas.

2.5. Kommissionen konstaterar att gemenskapens insatser i de yttersta randområdena bör bli mer målinriktade, flexibla och effektiva med tanke på de stora förändringarna i samband med utvidgningen och globaliseringen.

2.5.1. Anslutningen av nya medlemsstater med en BNP per capita som ligger långt under genomsnittet i EU kommer att medföra att de yttersta randområdenas eftersläpning i EU kommer att minska påtagligt relativt sett, vilket skulle kunna leda till att gemenskapsstöd förs över till de nya medlemsstaterna i Östeuropa.

2.6. I ovannämnda rapport visar kommissionen klart och tydligt att artikel 299.2 inleder en ny etapp i gemenskapens perspektiv på de yttersta randområdena och att den jämfört med det tidigare perspektivet innebär ett kvalitativt språng som bör utmynna i en hållbar utvecklingsstrategi för dessa regioner.

I slutsatserna från Europeiska rådets möten i Lissabon, Feira, Nice, Göteborg och Laeken uppmanades ministerrådet att snarast granska de konkreta förslagen om särskilda åtgärder i de yttersta randområdena.

2.7. Förutom kommissionen önskade också Europaparlamentet och Regionkommittén uttrycka sina synpunkter på hur artikel 299.2 skall tillämpas för att uppfylla målen och bidra till att minska skillnaderna mellan EU:s yttersta randområden och övriga regioner för att de förstnämnda skall kunna få del av av den inre marknadens fördelar på samma villkor som de sistnämnda.

2.8. Även Europeiska ekonomiska och sociala kommittén vill bidra till att fastställa de åtgärder som skall genomföras enligt artikel 299.2 för att de skall ingå i en genuin strategi för en hållbar utveckling i de yttersta randområdena och göra det möjligt för dem att fullt ut integreras i EU.

3. Skäl till att vidta konkreta åtgärder

3.1. Situationen i EU:s yttersta randområden beskrivs i artikel 299.2 i fördraget. I sin rapport från mars 2000 konstaterar kommissionen att denna artikel ger en enhetlig och gemensam rättslig grund för åtgärder för dessa regioner.

3.1.1. Kommissionen påpekar i rapporten att förteckningen över de områden på vilka rådet kan anta särskilda åtgärder för de yttersta randområdena inte är uttömmande. De olika åtgärdsområden som nämns kan således påverkas av framtida förändringar av gemenskapspolitiken.

3.2. Artikel 299.2 utgör en nya etapp i gemenskapens strategi för de yttersta randområdena. Denna etapp är frikopplad från den övergångsperiod som några av dessa regioner befinner sig i för att integreras fullt ut i EU, och de särskilda åtgärder som vidtas i framtiden kommer därför att utgå från denna etapp. Detta innebär ett verkligt kvalitativt språng i EU:s perspektiv på dessa randområden så till vida att detta perspektiv i framtiden måste anta formen av en övergripande strategi för de yttersta randområdena.

3.3. Gemenskapspolitiken måste anpassas till de yttersta randområdenas strukturella och bestående särdrag, vilket lämpligen bör ske med artikel 299.2 som rättslig grund. Denna rättsliga grund kan leda till en särskild ordning som inte inverkar negativt på gemenskapsrättens och den inre marknadens enhetlighet.

3.3.1. Det bör påpekas att Posei-programmen gjorde det möjligt att anpassa gemenskapens olika politiska insatser och vidta särskilda åtgärder för dessa regioner, men det undergrävde aldrig gemenskapsrättens och den inre marknadens enhetlighet.

3.3.2. De yttersta randområdena är utsatta regioner som har stora permanenta svårigheter i form av en betydande underutveckling, mycket hög arbetslöshet och stor brist på olika yrkesmöjligheter. De särskilda åtgärderna i dessa regioner har därför inte på något sätt inverkat negativt på den inre marknadens funktionssätt, utan de har som mål att dessa regioner skall ha samma möjligheter som EU:s övriga regioner och att öka sammanhållningen.

3.4. Kommissionen påpekar själv i sin rapport att den inte helt enkelt har för avsikt att behandla förslag om punktinsatser i dessa regioner, utan att den innan någon ny gemenskapslagstiftning börjar utarbetas skall undersöka om det finns aspekter på de yttersta randområdena som bör studeras.

3.4.1. I framtiden, och mer konkret i samband med utvidgningen, måste gemenskapens insatser i de yttersta randområdena inte bara fortsätta utan också förstärkas eftersom dessa regioner fortfarande kommer att vara missgynnade på grund av sin avlägsna belägenhet.

4. Särskilda kommentarer

4.1. Kommittén beklagar att de nya strukturfondsbestämmelserna för perioden 2000-2006 inte inbegriper kriteriet "belägenhet i yttersta randområde" så att dessa regioner hade kunnat ingå i mål 1.

4.2. Kommittén anser att vid definitionen av strukturfondernas stödkriterier efter 2006 utgör artikel 299.2 en tillräckligt solid rättslig grund för att använda kriterier som bättre avspeglar situationen i de yttersta randområdena än enbart det statistiska kriteriet BNP per capita.

4.3. Kommittén ser med oro på att kommissionen, trots sina föresatser i rapporten från mars 2000, i praktiken inte utnyttjar alla latenta möjligheter i artikel 299.2, särskilt på vissa gemenskapspolitiska områden, vilket de stora utvecklingsproblemen i dessa regioner kräver.

4.4. Kommittén ser med oro på att kommissionen verkar ovillig att utnyttja denna artikel när kommissionen framför konkreta åtgärdsförslag om dessa regioner till rådet. Kommissionen inskränker därmed artikelns tillämpningsområde och utnyttjar den som en sekundär bestämmelse.

4.5. Artikel 299.2 är inte på något sätt en sekundär bestämmelse utan en rättslig grund som är specifik för EU:s yttersta randområden och som har som huvudmål att främja utvecklingen i dessa områden.

5. Förslag och rekommendationer

5.1. Kommittén anser att kommissionen måste uppfylla sina åtaganden i rapporten från mars 2000 och ge artikel 299.2 den betydelse som den förtjänar som en rättslig grund för att fastställa undantag från den allmänna gemenskapsrätten och uppväga de yttersta randområdenas nackdelar och främja deras utveckling.

5.2. Kommittén anser att

- EU ovillkorligen måste utforma en övergripande strategi för de yttersta randområdena och fastställa dess principer, mål, tillgängliga medel och en tidsplan för planerade åtgärder,

- denna uppgift framstår som än mer angelägen mot bakgrund av globaliseringen och utvidgningen, som kommer att förskjuta EU:s uppmärksamhet österut,

- man bör inleda en ny fas i EU:s strategi för de yttersta randområdena som utgör ett kvalitativt språng i förhållande till den traditionella strategin och en rättslig grund som medger undantag från och anpassning av gemenskapsrätten för att stödja dessa randområden och lägga grunden till en verklig gemenskapspolitik för dessa regioner,

- "avlägsen belägenhet" bör vara ett kriterium för gemenskapsåtgärder på alla nivåer.

5.3. Kommittén anser därför att det är nödvändigt att upprätta en preliminär förteckning över åtgärder som kan komma att kompletteras. Kommittén föreslår således följande:

5.3.1. Kommissionen bör utifrån artikel 299.2 föreslå särskilda åtgärder för de yttersta randområdena. Eftersom randområdenas särdrag är bestående och strukturella får de särskilda åtgärderna inte vara tidsbegränsade, men de måste dock kontrolleras regelbundet.

5.3.2. När kommissionen utarbetar gemenskapslagstiftning bör den ta hänsyn till de yttersta randområdenas särdrag och behov och bedöma lagstiftningens konsekvenser för dessa regioner. "Avlägsen belägenhet" bör också vara ett kriterium för gemenskapsåtgärder på alla nivåer.

5.3.3. Kommissionen bör betrakta "avlägsen belägenhet" som ett tillräckligt kriterium för att randområdena skall omfattas av artikel 87.3 a i EG-fördraget, framför allt när det gäller tillämpningsbestämmelserna för statligt regionalstöd.

5.3.4. Kommissionen bör underlätta de yttersta randområdenas möjlighet att delta i gemenskapsprogrammen och förmånsbehandla deras projekt.

5.3.5. Inför reformen av regionalpolitiken efter 2006 bör kommissionen redan nu göra en studie av de yttersta randområdenas ställning i den nya regionalpolitiken och utgå från bestämmelserna i artikel 299.2. I sin andra sammanhållningsrapport påpekar kommissionen att de yttersta randområdena är särskilt känsliga och prioriterade insatsområden i gemenskapen. Kommittén uppmanar kommissionen att i denna studie och vid definitionen av stödkriterier för strukturfonderna i den nya regionalpolitiken dessutom ta hänsyn till andra kriterier än BNP per capita, som är bättre anpassade till villkoren i randområdena.

5.3.6. Vid reformen av den gemensamma fiskeripolitiken bör kommissionen vidta bland annat följande särskilda åtgärder för randområdena: EU bör under obegränsad tid behålla systemen för kompensation av extrakostnaderna för försäljning av vissa fiskeriprodukter, med regelbundna uppdateringar avseende arter, import och kvoter; införa särskilda bestämmelser för dessa regioners fiskeflotta inom ramen för Fonden för fiskets utveckling (FFU); föra en politik som syftar till att bevara, förvalta och bedriva forskning om fiskeresurserna i dessa regioner; utöka och förlänga de särskilda ordningarna för import av fiskeriprodukter som inte finns i dessa regioner; anslå stödmedel till en regelbunden analys av fiskeresurserna, erkännande av nya fiskarter på gemenskapsnivå och av särskilda stöd, till exempel stöd till privat lagring, till överföring av kvoter och till branschorganisationer.

5.3.7. Kommissionen bör inom jordbrukspolitiken anpassa de gemensamma marknadsorganisationerna (GOM) till särdragen hos randområdenas jordbruksprodukter, särskilt de marknadsordningar som får störst direkt effekt på dessa produkter (bananer, frukt och grönsaker, blommor och växter, mjölkprodukter, nötkött, får- och get kött, socker, vin, ris osv.), antingen via Posei-programmen eller genom att de särskilt omnämns i de gemensamma marknadsorganisationerna. För att inte riskera att de yttersta randområdenas traditionella jordbruksprodukter konkurreras ut bör kommissionen också vid planeringen av den framtida reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ta hänsyn till särdragen hos dessa regioners jordbruk, som framför allt kännetecknas av ett beroende av få produkter och avsaknad av reella diversifieringsmöjligheter.

5.3.8. Kommissionen måste garantera likvärdiga villkor för importerade produkter och lokala produkter, och överväga att bland annat konsolidera och stärka jordbrukskapitlet i Posei för att garantera att det finns tillräckliga budgetmedel, förbättra villkoren för vidareexport och vidareleverans av produkter som bearbetats utifrån råvaror samt garantera stödens stabilitet genom att fastställa en lägsta stödnivå.

5.3.9. Kommissionen bör förstärka och konsolidera den gemensamma organisationen av marknaden för bananer för att man skall kunna upprätthålla inkomstgarantierna för gemenskapsproducenterna. Kommissionen bör också bevara kvotsystemet, avstå från att införa ett schablontullsystem 2006 och göra en grundlig studie av konsekvenserna för producenterna i de yttersta randområdena före omfattande förändringar av den nuvarande ordningen.

5.3.10. Kommissionen bör med hänsyn till jordbrukets höga specialisering i de yttersta randområdena vidta nya åtgärder för att främja deras jordbruksprodukters konkurrenskraft, exempelvis tomater, blommor, växter och frukt som konkurrerar med liknande produkter från närliggande länder som har associeringsavtal med EU (t.ex. Marocko) eller som har sina egna preferenssystem (t.ex. AVS-länderna). Det krävs också tullåtgärder för att säkerställa att man strikt respekterar de kvoter som fastställts i dessa bilaterala avtal för att bibehålla den balans som avtalen syftar till när det gäller den mängd produkter som tredje land får exportera till EU utan att förorsaka marknadsstörningar.

5.3.11. Kommissionen bör verka för införandet av skyddsklausuler som gör det möjligt att skydda marknaden i de yttersta randområdena om deras ekonomiska utveckling hotas av import av vissa produkter som omfattas av tullpreferenser eller samarbetsavtal.

5.3.12. På skatteområdet bör kommissionen tillåta att de yttersta randområdena även i fortsättningen omfattas av differentierade skattesystem, som är nödvändiga för dessa regioners ekonomiska utveckling.

5.3.13. På tullområdet bör kommissionen bibehålla tullbefrielser på import av vissa produkter som är viktiga för de yttersta randområdenas ekonomi och införa tullbefrielse och fri rörlighet för alla produkter från dessa regioner som har producerats med en viss mängd råmaterial från tredje land för att kompensera för EU:s tullpreferenser för tredje land, avsaknaden av stordriftsfördelar och dessa randområdens avlägsenhet från betydande industricentrum.

5.3.14. På transportområdet bör kommissionen utforma mekanismer och förfaranden som kan göra det möjligt för de yttersta randområdena att omfatta alla aspekter av den gemensamma transportpolitiken som påverkar utvecklingen i dessa regioner. Kommissionen bör redan nu påbörja en konsekvensstudie om vilka effekter liberaliseringen av transportmarknaden kan få i dessa randområden, och fortsätta sin strävan att projekt i dessa regioner skall ingå i de transeuropeiska nätverken. Kommittén uppmanar också kommissionen att ingående undersöka möjligheten att införa ett särskilt ramverk för statligt stöd och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse när det gäller transportsektorn och transporterna till och inom de yttersta randområdena.

5.3.15. Kommissionen bör särskilt i transportsektorn se till att direktivet om avreglering av hamntjänster tillämpas i större utsträckning, eftersom de yttersta randområdenas kostnader för produktförsörjning måste minskas. I enlighet med de åtaganden som kommissionen gjorde i sin rapport från mars 2000 måste de yttersta randområdena beaktas i all den gemensamma transportpolitik som påverkar utvecklingen i dessa områden.

5.3.16. Kommissionen bör överväga att inrätta system som tryggar offentlig finansiering av de yttersta randområdenas transportinfrastruktur, att anta särskilda program för offentliga transporter samt att införa kriterier som gör skyldigheten till allmänna tjänster flexibel i dessa områden. För att motarbeta en dubbel isolering måste hänsyn kunna tas till svårigheter i anknytning till rutter, turtäthet, tjänsternas kvalitet, tidtabeller och kostnader för sjö- och flygtransporter.

5.3.17. Att tillvarata möjligheterna med förnybara energikällor och anlägga nät för energidistribution i de yttersta randområdena är något som dels bidrar till ekonomisk trygghet och energieffektivitet, dels gör det möjligt att uppfylla målen om hållbar utveckling. Det är emellertid kostsamt att genomföra detta i dessa randområden, och därför bör det ges möjlighet att ta hjälp av flera olika former av EU-stöd utan att dessa utesluter varandra.

5.3.18. Kommissionen bör driva på avregleringen av energimarknaden, vidta försiktighetsåtgärder som tryggar att energiavgifterna hålls lika låga eller lägre än i EU:s fastlandsområden samt se till att de yttersta randområdena får förtur till de övergripande energiprogrammen.

5.3.19. På miljöområdet bör kommissionen erbjuda möjligheter till EU-finansiering av infrastruktur för miljöförvaltning, samt fastställa anpassningar och undantag i den övergripande miljölagstiftningen. I samband med detta måste de yttersta randområdenas värde som naturområden beaktas.

5.3.20. När det gäller små och medelstora företag och att utveckla ny verksamhet inom tillverknings- och tjänstesektorerna bör kommissionen överväga flera åtgärder. Det gäller att uppmuntra insatser som skapar ett bra företagarklimat i de yttersta randområdena och att stärka finansieringsinstrumenten genom att utnyttja finansieringstekniska metoder och program (riskkapital, ömsesidiga garantisystem osv.). Genom att underlätta de små och medelstora företagens tillgång till denna finansiering avskaffar man hinder för att starta och utveckla sådana företag. Kommissionen bör också sprida information om lån från Europeiska investeringsbanken och operationer som rör riskkapital, så att dessa möjligheter utnyttjas mer. Dessutom bör kommissionen förbättra utbytet av erfarenheter och välfungerande metoder när det gäller politik och stödåtgärder för små och medelstora företag.

5.3.21. Kommissionen bör beakta artikel 299.2 när man fastställer kriterierna för deltagande i de övergripande EU-programmen. Många gånger har randområdena inte kunnat delta i dessa program, som har utformats för att passa fastlandsområdenas särdrag och behov, vilka skiljer sig kraftigt från dem hos randområdena.

5.3.22. Kommissionen bör bidra till att utveckla de mänskliga resurserna i de yttersta randområdena, särskilt genom stöd till allmän utbildning och yrkesutbildning av företagare och arbetstagare. Strukturfondernas medel för sysselsättning måste göras tillgängliga.

5.3.23. Kommissionen bör överväga att vidta ett åtgärdspaket för att komma till rätta med följderna av den illegala invandringen till de yttersta randområdena, som ju utgör EU:s yttre gränser.

5.3.24. Informationssamhället och innovativ teknik utgör för randområdena en verklig möjlighet att motverka en del av de nackdelar som deras läge medför. Därför bör kommissionen prioritera dessa regioner när insatser görs på detta fält. En rad regionala strategier för forskning, utveckling och innovationer behövs i de yttersta randområdena för att öka deras deltagande i EU:s ramprogram för forskning och utveckling. Kommissionen bör också stärka forskningen inom de yttersta randområdenas viktigaste ekonomiska sektorer med hjälp av projekt och insatser för tekniköverföring med hänsyn till dessa randområdens särdrag. Också särskild infrastruktur för forskning och utveckling bör stärkas, såsom infrastruktur för utnyttjande av naturtillgångar och för forskning inom astronomi. Det gäller att ta till vara randområdenas särskilda geografi och klimat.

5.3.25. När det gäller telekommunikationer bör de nya rättsliga ramarna tillämpas fullt ut på de yttersta randområdena, särskilt i fråga om tillgång till infrastruktur (internationella, nationella och lokala nät). Accessnätet bör avregleras, och diskriminerande avgifter bör undvikas.

5.3.26. Kommissionen bör vidta de åtgärder som krävs för att göra det praktiskt möjligt för de yttersta randområdena att samarbeta med intilliggande tredje länder. Inom ramen för gemenskapsinitiativet Interreg III är sådant samarbete i princip omöjligt eftersom det saknas system för samordning mellan finansieringsinstrumentet för medlemsstater (Feder) och finansieringsinstrumenten för samarbete med tredje länder (Meda och EUF). Åtgärderna bör också omfatta handelsaspekter, som strategier för att ta sig in på marknaderna i närliggande tredje länder. Därigenom skulle de yttersta randområdena delvis kunna uppväga de små regionala marknadernas brist på stordriftsfördelar.

5.3.27. Kommissionen bör varje år utarbeta en detaljerad tidsplan för de åtgärder som skall vidtas för att genomföra artikel 299.2, samt vart annat år lägga fram en rapport där man utvärderar resultaten under den föregående tidsperioden.

5.3.28. Kommissionens kontaktgrupp bör förses med de mänskliga och ekonomiska resurser som skapar bästa möjliga förutsättningar för att fortsätta arbetet med samordning, uppföljning och nya initiativ. Kontaktgruppen, och särskilt dess ordförande, skulle därigenom få ökade möjligheter att arbeta med de olika kommissionsavdelningar som ansvarar för frågor som berör de yttersta randområdena.

Bryssel den 29 maj 2002.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) Artikel 299.2

Bestämmelserna i detta fördrag skall gälla för de franska utomeuropeiska departementen, Azorerna, Madeira och Kanarieöarna.

Rådet skall dock med beaktande av den strukturella, sociala och ekonomiska situationen i de franska utomeuropeiska departementen och på Azorerna, Madeira och Kanarieöarna, vilken förvärras av dessas avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, vilka faktorer på grund av sin bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar områdenas utveckling, med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet besluta om specifika åtgärder för att särskilt fastställa villkoren för hur detta fördrag skall tillämpas beträffande dessa områden, inklusive den gemensamma politiken.

Rådet skall, när det beslutar om de relevanta åtgärder som avses i andra stycket, beakta sådana områden som tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, jordbruks- och fiskepolitik, villkor för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror, statligt stöd samt villkor för tillgång till strukturfonder och övergripande gemenskapsprogram.

Rådet skall besluta om de åtgärder som avses i andra stycket med beaktande av de yttersta randområdenas särdrag och särskilda begränsningar, utan att undergräva integriteten och sammanhanget hos gemenskapsrätten, inklusive den inre marknaden och den gemensamma politiken.

(2) KOM(2000) 147 slutlig: Kommissionens rapport om åtgärder för genomförande av artikel 299.2: Europeiska unionens yttersta randområden.