52000PC0281(01)

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om bistånd till Republiken Albanien, Bosnien och Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Republiken Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och om ändring av förordning (EEG) nr 3906/89

(framlagda av kommissionen)

MOTIVERING

INLEDNING

Denna motivering gäller två förslag till förordningar som överlämnas till rådet för antagande:

- Förslag till förordning om bistånd till Republiken Albanien, Bosnien och Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Republiken Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

- Förslag till förordning om Europeiska byrån för återuppbyggnad.

Förslag till förordning om bistånd till Republiken Albanien, Bosnien och Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Republiken Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien

1. EN ENHETLIG RÄTTSLIG RAM

I december 1999 antog kommissionen ett meddelande [1] om det framtida biståndet till länderna i västra Balkan. I meddelandet tillkännagav kommissionen sin avsikt att föreslå rådet att anta en ny rättslig grund för biståndet till västra Balkan [2].

[1] KOM(1999) 661 slutlig.

[2] Med "västra Balkan" förstås Albanien, Bosnien och Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

Ett av målen för detta förslag är att skapa enhetliga regler för biståndet till regionen. För närvarande gäller Obnova-förordningen för biståndet till vissa av dessa länder medan andra länder omfattas av PHARE-förordningen. I vissa fall är båda förordningarna tillämpliga på ett och samma land.

Förekomsten av två rättsliga grunder, PHARE- och Obnova-förordningarna, med olika bestämmelser för administration och genomförande, har givit upphov till ett stort antal praktiska problem som med rätta påpekats av Europaparlamentet och revisionsrätten. Dessutom har nya riktlinjer utarbetats för att anpassa PHARE-programmet till de nya prioriteringar som följer av utvidgningen. Programmet är därför inte längre anpassat för biståndet till västra Balkan.

Den föreslagna förordningen skulle utgöra en enhetlig rättslig ram för biståndet till de fem berörda länderna. Förslaget skulle också innebära upphävandet av förordning (EG) nr 1628/96 (Obnova) och av de bestämmelser i bilagan till förordning (EEG) nr 3906/89 (PHARE) som gäller de berörda länderna i regionen.

Det bistånd som gemenskapen lämnar på andra områden och i enlighet med andra förordningar kommer att komplettera det bistånd som avses i denna förordning och måste kombineras med detta bistånd. Detta gäller följande typer av bistånd som inte omfattas av den föreslagna förordningen: humanitärt bistånd, vissa åtgärder till stöd för demokratin inom ramen för förordning (EG) nr 976/1999 av den 29 april 1999 samt exceptionellt makroekonomiskt bistånd.

2. DE VIKTIGASTE INSLAGEN I FÖRSLAGET

- Målen för biståndet

"Stabiliserings- och associeringsprocessen, som erbjuder varje land i regionen en 'väg till Europa', är en grundsten för EU:s politik på Balkan. Processen, som leder till formella avtalsbundna förbindelser med EU genom ett stabiliserings- och associeringsavtal, innefattar ekonomiskt och finansiellt bistånd och samarbete, politisk dialog, förbättrad handel inbegripet inrättandet av ett frihandelsområde, tillnärmning till EU:s lagstiftning och praxis samt samarbete på områden som rättsliga och inrikes frågor." [3]

[3] Rapport om västra Balkan till Europeiska rådet från generalsekreteraren/den höge representanten och kommissionen.

Vid sitt möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 bekräftade Europeiska rådet att dess övergripande mål är att länderna i regionen i så hög grad som möjligt skall integreras i den politiska och ekonomiska huvudfåran i Europa. Europeiska rådet bekräftade också att stabiliserings- och associeringsprocessen är det viktigaste inslaget i dess Balkanpolitik.

Enligt den föreslagna förordningen skall biståndets främsta mål vara att främja mottagarländernas deltagande i stabiliserings- och associeringsprocessen och ett nära samarbete mellan länderna i regionen.

I denna process bör mottagarländerna inrikta sin politiska, ekonomiska och institutionella utveckling på de värderingar och förebilder som ligger till grund för Europeiska unionen, det vill säga demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter, rättsstat och marknadsekonomi.

Detta innebär att biståndet (investeringar och institutionell uppbyggnad) bör inriktas på att utveckla och modernisera institutionerna och förvaltningen i syfte att stärka demokratin, rättsstaten, respekten för de mänskliga rättigheterna och för minoriteternas rättigheter.

Biståndet skall också syfta till att ge de berörda institutionerna och förvaltningsorganen den kompetens som de behöver för att inleda och utveckla ekonomiska och sociala politiska åtgärder som bygger på marknadsekonomiska reformer.

Biståndet kan också användas för att främja anpassningen av de berörda ländernas lagar till Europeiska gemenskapens lagstiftning. Detta är viktigt för ett framtida närmande mellan dessa länder och Europeiska unionen.

Återuppbyggnaden och frågan om flyktingars återvändande kommer att fortsätta att prioriteras i de fall då sådana behov kvarstår. Detta bistånd kan dock inte ses åtskilt från mottagarländernas ekonomiska och institutionella utveckling.

- Programplaneringen

Biståndet kommer som regel att genomföras inom ramen för nationella program och program med flera mottagare.

De nationella programmen

I största möjliga utsträckning kommer mottagarländerna att delta i programplaneringen inom ramen för en dialog och ett partnerskap.

Partnerskapet kommer att innebära en möjlighet att diskutera med mottagarländerna om reformprogrammen på prioriterade områden. Biståndet är ovillkorligen förbundet med reformerna och programmen måste planeras så att biståndet utgör ett stöd för dessa reformer.

Program med flera mottagare

Vissa frågor såsom tullsamarbete, handel eller rättsliga och inrikes frågor (särskilt vad gäller frågor med anknytning till gränsöverskridande brottslighet och brottsförebyggande verksamhet) kan komma att behandlas i program som bidrar till att samla regionens länder kring initiativ som är av betydelse för hela regionen.

- Kommittéförfaranden

Kommissionen kommer i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG att biträdas av en förvaltningskommitté. Det är en kommitté av samma typ som den kommitté som för närvarande biträder kommissionen vid genomförandet av programmen PHARE och Obnova.

För närvarande gäller inom Obnova-programmet att förvaltningskommittén skall yttra sig om finansieringsbeslut som gäller mer är 5 miljoner euro. Detta belopp fastställdes 1998 vid en av ändringarna av förordning (EG) nr 1628/96 "för att aktiviteten skall öka". För att åtgärderna skall kunna genomföras ännu snabbare kommer detta belopp att höjas till 10 miljoner euro.

Detta belopp kan komma att ses över i framtiden om, till exempel, det sker en harmonisering av de olika programmen för yttre bistånd.

Genom kommittéförfarandet kommer dessutom att antas allmänna riktlinjer av praktisk art för genomförandet av denna förordning.

- Villkorlighet

Enligt artikel 3 i förordningsförslaget utgör "respekten för de demokratiska principerna och rättsstatens principer, liksom respekten för de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter och för de grundläggande friheterna (...) en förutsättning för att kunna erhålla bistånd." Vid bristande respekt för dessa principer får rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om lämpliga åtgärder.

Utöver detta villkor kommer andra villkor av politisk karaktär att uppställas, bland annat de som fastställdes av rådet i dess slutsatser av den 29 april 1997, rörande bland annat vissa typer av bistånd (åtaganden om demokratiska reformer och ekonomiska reformer mm.).

Frågan i vilken utsträckning dessa villkor respekteras kommer att behandlas i en dialog med de berörda myndigheterna. Denna dialog kommer att göra det möjligt att redogöra för Europeiska unionens förväntningar vad avser dessa frågor, att bedöma de berörda myndigheternas engagemang och att uppmuntra dem att utveckla åtgärder som syftar till uppfyllandet av dessa villkor. Efterlevnaden av villkoren kommer att utvärderas och denna utvärdering kommer att påverka det bistånd som kan ges med stöd av förordningen.

Stödets villkorlighet bör i en dialog med de berörda myndigheterna fungera som ett incitament att söka uppnå målen för den integrationsfrämjande stabiliserings- och associeringsprocessen.

Om en stat inte respekterar villkoren i artikel 3 i förslaget, eller när de politiska villkoren för stödet (april 1999) inte iakttas i godtagbar utsträckning kommer stödet att kunna ges direkt till lokala eller regionala myndigheter liksom till federala eller andra enheter.

Förslag till förordning beträffande Europeiska byrån för återuppbyggnad

Europeiska byrån för återuppbyggnad inrättades genom rådets förordning (EG) nr 2454/1999 av den 15 november 1999 beträffande ändring av förordning (EG) nr 1628/96 som är den rättsliga grunden för genomförandet av Obnova-stödet.

Enligt förslaget till förordning om bistånd till Albanien, Bosnien och Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien skall förordning (EG) nr 1628/96 upphävas.

Bestämmelserna om inrättandet av och verksamheten vid Europeiska byrån för återuppbyggnad bör därför införas i en ny förordning, med de smärre ändringar som behövs för att anpassa dessa bestämmelser till den nya biståndsförordningen.

2000/0111 (CNS)

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om bistånd till Republiken Albanien, Bosnien och Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Republiken Kroatien och f. d. jugoslaviska republiken Makedonien och om ändring av förordning (EEG) nr 3906/89

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 308 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [4],

[4] EGT C...

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [5], och

[5] EGT C...

av följande skäl:

1. Gemenskapen lämnar bistånd till Albanien, Bosnien och Hercegovina, Jugoslavien, Kroatien och f. d. jugoslaviska republiken Makedonien.

2. Biståndet till dessa länder tillhandahålls för närvarande till största delen inom ramen för två förordningar, nämligen rådets förordning (EG) nr 1628/96 av den 25 juli 1996 om stöd till Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Federala republiken Jugoslavien och den tidigare jugoslaviska republiken Makedonien [6] (den s.k. Obnova-förordningen), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2454/1999 [7] och rådets förordning (EEG) nr 3906/89 av den 18 december 1989 om ekonomiskt stöd till vissa länder i centrala och östra Europa [8], senast ändrad genom förordning (EG) nr 1266/1999 [9] (den s.k. Phare-förordningen). På grund av detta gäller olika förfaranden för gemenskapsbiståndet, vilket försvårar dess förvaltning. En enhetlig rättslig ram för detta bistånd bör av effektivitetsskäl därför skapas. Förordning (EG) nr 1628/96 bör därför upphävas och förordning (EEG) nr 3906/89 bör ändras. För att säkerställa att Europeiska byrån för återuppbyggnad kan fortsätta sin verksamhet bör de bestämmelser i förordning (EG) nr 1628/96 som har avseende på bildandet av byrån tas in i en annan förordning som bör träda i kraft samtidigt som det nämnda upphävandet.

[6] EGT L 204, 14.8.1996, s. 1.

[7] EGT L 299, 20.11.1999, s. 1.

[8] EGT L 375, 23.12.1989, s.11.

[9] EGT L 161, 26.6.1999, s. 68.

3. Vid sitt möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 bekräftade Europeiska rådet att dess övergripande mål fortfarande är att länderna i regionen i så hög grad som möjligt skall integreras i den politiska och ekonomiska huvudfåran i Europa och att stabiliserings- och associeringsprocessen är det viktigaste inslaget i dess Balkanpolitik.

4. Det ekonomiska biståndet bör utvecklas och omorienteras för att anpassas till Europeiska unionens politiska mål i denna region och, särskilt, för att bidra till att utveckla stabiliserings- och associeringsprocessen.

5. Biståndet bör i detta syfte särskilt användas för att utveckla den institutionella, rättsliga och ekonomiska ramen i riktning mot de värderingar och förebilder som ligger till grund för Europeiska unionen.

6. Respekt för de demokratiska principerna, de mänskliga rättigheterna, minoriteternas rättigheter och de grundläggande friheterna bör vara ett villkor för att kunna komma i åtnjutande av biståndet.

7. Särskild uppmärksamhet bör ägnas biståndets regionala aspekt, bland annat vad gäller att stödja Europeiska unionens roll inom stabilitetspakten och ett nära regionalt samarbete.

8. Med hänsyn till det politiska läget i vissa regioner och de olika organ som utövar befogenheter som har betydelse för att genomföra biståndet bör det föreskrivas att biståndet i vissa fall skall kunna ges direkt till andra mottagare än stater.

9. För att göra biståndet mer effektivt och uppställa regler för dess genomförande bör kommissionen anta allmänna riktlinjer genom det förvaltningsförfarande som avses i denna förordning.

10. För att främja samarbetet i regionen bör kandidat- och mottagarländerna ges möjlighet att delta i anbudsförfarandena och upphandlingarna för programmen TACIS och MEDA.

11. System för kontroll och skydd av gemenskapens finansiella intressen, särskilt genom ingripande av kommissionen, revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) inom deras respektive behörighetsområden, bör upprättas enligt rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter [10] och rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen [11].

[10] EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

[11] EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

12. De åtgärder som behövs för genomförandet av denna förordning utgör förvaltningsåtgärder enligt artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [12], och de bör beslutas enligt förvaltningsförfarandet i artikel 4 i det beslutet. För att åtgärderna skall kunna genomföras snabbare bör det belopp som avgör om samråd skall ske med förvaltningskommittén fastställas till 10 miljoner euro.

[12] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

13. I fördraget anges inte några andra befogenheter för att anta denna förordning än de som finns i artikel 308.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Gemenskapen skall lämna ekonomiskt bistånd (nedan kallat "gemenskapsbistånd") till Albanien, Bosnien och Hercegovina, Jugoslavien, Kroatien och f. d. jugoslaviska republiken Makedonien.

2. Gemenskapsbistånd kan lämnas direkt till stater, federala, regionala eller lokala myndigheter och organ, offentliga eller halvoffentliga organ, organisationer som ger stöd till företag, kooperativ, ömsesidiga sammanslutningar, föreningar, stiftelser och icke-statliga organisationer.

3. Vid genomförande av gemenskapsbiståndet till dessa regioner skall samråd i behövlig utsträckning ske med de organ som inrättats av det internationella samfundet för att sörja för den civila förvaltningen av vissa områden, såsom den höge representanten för Bosnien och Hercegovina och Förenta nationernas övergångsadministration i Kosovo. Gemenskapsbistånd enligt denna förordning kan lämnas till program och projekt som genomförs av dessa organ.

Artikel 2

1. Det främsta syftet med gemenskapsbiståndet skall vara att stödja mottagarländernas deltagande i stabiliserings- och associeringsprocessen.

2. Gemenskapsbiståndet syftar särskilt till följande:

a) Återuppbyggnad och stabilitet i regionen.

b) Skapande av en institutionell och rättslig ram till stöd för demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter.

c) Ekonomisk och social utveckling och ekonomiska reformer i marknadsekonomisk riktning.

d) Utveckling av närmare förbindelser mottagarländerna emellan och mellan dessa länder och Europeiska unionen, samt mellan mottagarländerna och de länder som är kandidater för anslutning till Europeiska unionen.

e) Främjande av samarbete över nationella och regionala gränser mellan mottagarländerna samt mellan mottagarländerna och Europeiska unionen.

3. I princip skall en strategi utarbetas för varje enskilt land, om möjligt på flera års sikt.

4. Så långt det är möjligt skall biståndet genomföras inom ramen för nationella program eller inom ramen för program med flera mottagare.

5. Biståndet skall genomföras genom finansiering av projekt och program för investeringar och institutionell uppbyggnad i enlighet med de principer för programplanering som fastställs i de allmänna riktlinjer som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 8.2.

Artikel 3

1. Respekten för de demokratiska principerna och rättsstaten, liksom respekten för de mänskliga rättigheterna, minoriteternas rättigheter och de grundläggande friheterna skall vara av avgörande betydelse för tillämpningen av denna förordning och en förutsättning för att kunna få gemenskapsbistånd. Om dessa principer i något fall åsidosätts kan rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om lämpliga åtgärder.

2. För gemenskapsbiståndet skall också gälla de villkor som fastställdes av rådet i dess slutsatser av den 29 april 1997 [13], särskilt vad gäller mottagarländernas förpliktelse att genomföra demokratiska, ekonomiska och institutionella reformer.

[13] Europeiska unionens bulletin 4-1997, punkt 2.2.1.

Artikel 4

1. Gemenskapsbistånd skall lämnas i form av gåvobistånd.

2. Gemenskapens finansiering kan täcka kostnader för förberedelse, genomförande, uppföljning, kontroll och utvärdering av projekt och program samt kostnader för informationsverksamhet.

3. Gemenskapens finansiering kan avse samfinansiering. Vid samfinansiering av investeringsprojekt som finansieras med lån från Europeiska investeringsbanken eller från andra internationella finansiella institut kan gemenskapens finansiering ske i form av räntesubventioner.

4. Om ett mottagarland eller en annan mottagare drabbas eller hotas av en allvarlig politisk och ekonomisk kris kan gemenskapen undantagsvis medge ett budgetstöd för tydligt angivna kostnader.

5. Gemenskapens finansiering får inte användas för betalning av skatter, tullar eller avgifter, ej heller för förvärv av fast egendom.

Artikel 5

1. Kommissionen skall genomföra gemenskapsbiståndet i enlighet med budgetförordningen för Europeiska unionens allmänna budget.

2. Deltagande i anbudsförfarande och upphandlingar skall vara öppet på lika villkor för alla fysiska och juridiska personer i medlemsstaterna och i mottagarländerna samt i kandidatländerna och de länder som omfattas av programmen TACIS och MEDA.

3. Vid samfinansiering kan kommissionen i enskilda fall tillåta att medborgare i andra länder deltar i anbudsförfaranden och upphandlingar.

Artikel 6

1. I beslut om finansiering liksom i därav följande överenskommelser och avtal skall uttryckligen anges att kommissionen eller organ som kommissionen bemyndigat, revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) vid behov får utföra kontroller på plats.

2. Kommissionen får också utföra kontroller på plats och inspektioner i enlighet med förordning (Euratom, EG) nr 2185/96. I de beslut som fattas av kommissionen i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 8.2 skall säkerställas ett adekvat skydd för gemenskapens finansiella intressen i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2988/95.

Artikel 7

1. Beslut om finansiering som avser belopp över 10 miljoner euro skall fattas enligt det förfarande som avses i artikel 8.2. Kommittén skall underrättas om alla andra beslut om finansiering.

2. Beslut som innebär en ändring av beslut som fattats enligt det förfarande som avses i artikel 8.2 skall fattas av kommissionen utan samråd med kommittén om de inte innebär några betydande ändringar vad avser de ursprungliga projektens och åtgärdernas art och, vad gäller det finansiella inslaget, de inte avser mer än högst 20 % av det ursprungliga åtagandebeloppet eller belopp över 8 miljoner euro. Kommittén skall underrättas om alla beslutade ändringar.

Artikel 8

1. Kommissionen skall biträdas av en förvaltningskommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. När hänvisning sker till denna artikel skall förvaltningsförfarandet i artikel 4 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artikel 7.3 i det beslutet skall iakttas.

3. Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till en månad.

4. Kommittén kan behandla alla övriga frågor rörande genomförandet av denna förordning som kan komma att föreläggas den av dess ordförande, även då så sker på begäran av företrädaren för en medlemsstat, inbegripet frågor som rör programplanering av åtgärder, allmänna frågor om åtgärders genomförande och frågor om samfinansiering.

Artikel 9

Kommissionen skall varje år lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur genomförandet av gemenskapsbiståndet fortskrider.

Artikel 10

1. Förordning (EG) nr 1628/96 skall upphöra att gälla.

2. I bilagan till förordning (EEG) nr 3906/89 skall orden "Bosnien och Hercegovina", "Albanien", "Kroatien", "f.d. jugoslaviska republiken Makedonien" och "Jugoslavien" utgå.

Artikel 11

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande