(1)

Den 24 september 2021 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av stål elektrolytiskt överdraget med krom med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina) och Brasilien (tillsammans kallade de berörda länderna) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 13 augusti 2021 av European Steel Association (Eurofer eller klaganden). Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera att en undersökning skulle inledas.

(3)

Klagomålet ingavs på uppdrag av följande unionstillverkare: ArcelorMittal Atlantique et Lorraine (Frankrike), ArcelorMittal Etxebarri SA (Spanien) och ThyssenKrupp Rasselstein GmbH (Tyskland), vilka påstods utgöra 100 % av unionsindustrin. Under undersökningens gång fick kommissionen kännedom om ytterligare en unionstillverkare av den berörda produkten, nämligen Acciaierie d’Italia. Eftersom klagandena ändå stod för [85–95] % av unionsindustrins produktion och försäljning ansågs klagomålet ha ingetts av unionsindustrin i enlighet med artikel 5.4 i grundförordningen.

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen klaganden, kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare och myndigheterna i Kina och Brasilien, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer om inledandet av undersökningen och bjöd in dem att delta.

(5)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen försåg kommissionen den 25 april 2022 parterna med en sammanfattning av de föreslagna tullarna och närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalerna och de marginaler som anses tillräckliga för att undanröja skadan för unionsindustrin fyra veckor innan de provisoriska tullarna infördes (perioden för utlämnande av uppgifter på förhand). Berörda parter uppmanades att inom tre arbetsdagar lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. Såsom förklaras i skälen 29–34 i förordningen om provisorisk tull drog kommissionen slutsatsen att kraven för registrering enligt artikel 14.5a i grundförordningen inte var uppfyllda. Därför har importen från de berörda länderna inte varit föremål för registrering under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(6)

Kommissionen mottog synpunkter från Baoshan Iron & Steel Co., Ltd (Baosteel), Handan Jintai Packing Materials Co., Ltd (Jintai) och Canpack. Baosteels synpunkter ledde till att ett skrivfel i beräkningarna korrigerades. Jintais synpunkter hade koppling till artikel 7.2a i grundförordningen och avsåg därför inte beräkningarnas riktighet. De beaktades därför efter meddelandet om införande av de provisoriska åtgärderna och behandlas i avsnitt 3.1 nedan. Eftersom Canpacks synpunkter avsåg unionens intresse behandlas de i avsnitt 7 nedan.

(7)

Den 23 maj 2022 offentliggjorde kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning genomförandeförordning (EU) 2022/802 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av produkter av stål elektrolytiskt överdraget med krom med ursprung i Folkrepubliken Kina och Brasilien (3) (förordningen om provisorisk tull).

(8)

Efter utlämnandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av provisoriska antidumpningstullar (det preliminära utlämnandet av uppgifter) inkom Eurofer (klagande), Eviosys (unionsanvändare), Canpack, som företräder Canpack Slovakia s.r.o., Can-Pack Food and Industrial Packaging Sp. z o.o. och Tapon France S.A.S. (unionsanvändare), Astir Vitogiannis Bros Single Member SA (Astir Vitogiannis) (unionsanvändare), Baosteel (exporterande tillverkare från Kina), Jintai (exporterande tillverkare från Kina), Companhia Siderúrgica Nacional (CSN) (exporterande tillverkare från Brasilien), China Iron and Steel Association (Cisa), de kinesiska myndigheterna och de brasilianska myndigheterna med skriftliga inlagor som innehöll synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten inom den tidsfrist som anges i artikel 2.1 i förordningen om provisorisk tull.

(9)

De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta. Baosteel, Cisa och Astir Vitogiannis hördes.

(10)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. För att komma fram till sina slutgiltiga undersökningsresultat beaktade kommissionen de berörda parternas synpunkter och ändrade sina preliminära slutsatser när så var lämpligt.

(11)

Den 31 augusti 2022 underrättade kommissionen alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av produkter av stål elektrolytiskt överdraget med krom med ursprung i Folkrepubliken Kina och Brasilien (det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(12)

Efter att ha tagit emot synpunkter från berörda parter underrättade kommissionen den 16 september 2022 berörda parter om vissa förtydliganden och mindre korrigeringar i det slutliga utlämnandet av uppgifter, som dock inte påverkade de slutgiltiga tullarna. Parterna gavs möjlighet att inom en viss tid inkomma med synpunkter, vilket endast Cisa gjorde.

(13)

Parter som begärde att bli hörda gavs även möjlighet till detta. Cisa, Baosteel, Eviosys och Eurofer hördes.

(14)

Såsom förklaras i skälen 6 och 7 i förordningen om provisorisk tull lämnade China Iron and Steel Association (Cisa) in synpunkter efter inledandet av undersökningen och hävdade att man i klagomålet förlitade sig alltför mycket på konfidentiella uppgifter, och att den icke-konfidentiella versionen därför inte var tillräcklig för att få en korrekt förståelse av den bevisning som låg till grund för klagomålet. Cisa upprepade detta påstående efter införandet av de provisoriska åtgärderna.

(15)

Kommissionen bekräftade sin slutsats i skäl 8 i förordningen om provisorisk tull om att den icke-konfidentiella version av klagomålet som ingick i de ärendehandlingar som berörda parter kunde begära att få ta del av innehöll all väsentlig bevisning och icke-konfidentiella sammanfattningar av de konfidentiella uppgifterna, vilket innebär att berörda parter hade möjlighet att utöva sin rätt till försvar, och avvisade därmed påståendet.

(16)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på urvalet av unionstillverkare, importörer och exporterande tillverkare bekräftas skälen 9–17 i förordningen om provisorisk tull.

(17)

Såsom förklaras i skäl 18 i förordningen om provisorisk tull begärde en exporterande tillverkare i Kina, GDH Zhongyue (Zhongshan) Tinplate Industry Co., Ltd, en enskild undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen och lämnade in ett svar på frågeformuläret inom tidsfristen. Denna begäran upprepades efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter. Kommissionen hade preliminärt konstaterat att en granskning av denna begäran skulle ha varit orimligt betungande och gjort det omöjligt att slutföra undersökningen inom den tidsfrist som fastställs i grundförordningen. Kommissionen påminde om att den hade begränsat sitt urval till två företag som stod för den största importvolymen från Kina och som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Båda företagen samarbetade till fullo, vilket inbegrep undersökning och kontroll (genom dubbelkontroller på distans) av de uppgifter som lämnats av flera närstående enheter både i Kina och i unionen, vilket uteslöt att kommissionen skulle undersöka GDH Zhongyue (Zhongshan) Tinplate Industry Co., Ltd, individuellt, utöver de företag som ingick i urvalet. Denna slutsats förblev giltig även under det slutliga skedet. Kommissionen bekräftade därför sitt beslut att inte bevilja detta företag en individuell undersökning.

(18)

Såsom anges i skälen 19–21 i förordningen om provisorisk tull skickade kommissionen frågeformulär till tre unionstillverkare, klaganden, en icke-närstående importör, kända användare och de tre exporterande tillverkarna i de berörda länderna. Den skickade också frågeformulär till de kinesiska myndigheterna om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen och om råvarurelaterade snedvridningar i Kina när det gäller den undersökta produkten.

(19)

Utöver de dubbelkontroller på distans som nämns i skäl 23 i förordningen om provisorisk tull utförde kommissionen dessutom ett kontrollbesök hos följande unionsanvändare:

(20)

Såsom anges i skäl 24 i förordningen om provisorisk tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 juli 2020 till och med den 30 juni 2021 (undersökningsperioden eller UP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2018 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(21)

Kommissionen påminde om att i enlighet med skäl 25 i förordningen om provisorisk tull är den berörda produkten valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, överdragna med kromoxider eller med krom och kromoxider, med ursprung i Kina och Brasilien, som för närvarande klassificeras enligt KN-numren 7210 50 00 och 7212 50 20 (den berörda produkten).

(22)

Stål elektrolytiskt överdraget med krom har en mängd olika användningsområden, framför allt som material i konsumentförpackningar och industriförpackningar. Det används i första hand för livsmedelsförpackningar, till exempel i lock och m.m. Andra användningsområden omfattar externa delar till hushållsapparater, filmburkar, skyddsmaterial till optiska fiberkablar eller andra elektriska och elektroniska delar.

(23)

Eftersom inga relaterade påståenden eller synpunkter har inkommit bekräftas härmed slutsatserna i skälen 27 och 28 i förordningen om provisorisk tull.

(24)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter tog kommissionen emot skriftliga synpunkter från de två exporterande tillverkarna i urvalet, Cisa och de kinesiska myndigheterna, om de preliminära undersökningsresultaten om dumpning.

(25)

Den detaljerade informationen om beräkningen av normalvärdet presenterades i skälen 42–109 i förordningen om provisorisk tull.

(26)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter lämnade Cisa och de kinesiska myndigheterna synpunkter på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen under den aktuella undersökningen. Dessutom stödde Baosteel Cisas synpunkter.

(27)

De kinesiska myndigheterna hävdade att rapporten är sakligt och rättsligt bristfällig och att beslut som grundas på den saknar legitimitet. Faktamässigt är rapporten, enligt de kinesiska myndigheterna, inte representativ, och den är ensidig och verklighetsfrånvänd. Det faktum att kommissionen har utfärdat landsrapporter för ett fåtal utvalda länder ger upphov till farhågor rörande behandlingen av mest gynnad nation. Att kommissionen förlitade sig på beläggen i rapporten är enligt de kinesiska myndigheterna inte heller i linje med en anda av rättvis lagstiftning, eftersom detta ger unionsindustrin orättvisa fördelar och i praktiken innebär att man fattar beslut i målet innan det prövas.

(28)

På liknande sätt menade Cisa att kommissionen förlitade sig alltför mycket på rapporten, som enligt Cisa är ensidig, icke-objektiv, föråldrad och avsiktligt utelämnar fakta för att underlätta ingivandet av klagomål på grundval av tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Cisa instämde inte heller i kommissionens svar i avsnitt 3.1.3 i förordningen om provisorisk tull, där kommissionen hävdade att både de kinesiska myndigheterna och andra parter hade möjlighet att lämna uppgifter som motbevisade de källor som ingick i rapporten genom att specificera att bevisbördan i detta fall åligger den undersökande myndigheten och inte tredjelandsexportörerna. Cisa underströk dessutom att rapporten inte rörde den industri som tillverkar stål elektrolytiskt överdraget med krom, utan att den helt enkelt är ett allmänt dokument som kommissionen använder sig av för olika undersökningar, utan åtskillnad. Dessutom hävdade Cisa att de femårsplaner som kommissionen hänvisar till i sin undersökning för att bevisa förekomsten av betydande snedvridningar endast är vägledande dokument som beskriver politiska åsikter för framtiden, i likhet med sådana dokument som även offentliggörs i Europeiska unionen, och därmed inte snedvrider konkurrensen. Slutligen hävdade Cisa att den trettonde femårsplanen, som det hänvisas till i rapporten, endast omfattar perioden fram till 2020, vilket innebär att den inte var relevant för den andra delen av undersökningsperioden.

(29)

Kommissionen höll inte med. Dessa argument behandlades redan till stor del i förordningen om provisorisk tull, och kommissionen bekräftade därför slutsatserna i skälen 68–70 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen kunde inte se hur exempelvis en hänvisning till gällande kinesisk lagstiftning inte skulle spegla verkligheten. På ett liknande sätt hävdade Cisa att kommissionen utelämnar faktiska omständigheter, faktorer och slutsatser som skulle strida mot rapportens syfte, utan att påpeka vilka specifika faktiska omständigheter eller faktorer som skulle ifrågasätta förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen. När det gäller bevisbördan innebar rapporten och övrig bevisning som lagts fram att kommissionen hade uppfyllt sin bevisbörda och att varken Cisa eller andra berörda parter hade kunnat motbevisa den bevisning som lagts fram. Kommissionen underströk vidare att de femårsplaner som offentliggörs av de kinesiska myndigheterna inte bara är allmänna vägledningsdokument, utan är rättsligt bindande. I detta avseende hänvisade kommissionen till den detaljerade analysen av planerna i kapitel 4 i rapporten, där avsnitt 4.3.1 särskilt tillägnas planernas bindande karaktär.

(30)

När det gäller påståendet att den 13:e femårsplanen var irrelevant för den andra delen av undersökningsperioden (1 januari–30 juni 2021) upprepade kommissionen, såsom redan anges i skäl 69 i förordningen om provisorisk tull, att de 14:e femårsplanerna började offentliggöras först under 2021. Till exempel offentliggjordes den 14:e allmänna femårsplanen den 12 mars, den 14:e femårsplanen för stålskrot den 15 september och den 14:e femårsplanen för utveckling av råmaterial den 21 december 2021. Kommissionen noterade att bestämmelserna i den 13:e femårsplanen fortfarande var tillämpliga under den period som sträcker sig mellan den dag då den 13:e femårsplanen började tillämpas och den 14:e femårsplanen offentliggjordes. Oavsett när exakt de individuella 14:e femårsplanerna offentliggjordes är det faktum att den 13:e femårsplanen var tillämplig under första halvan av undersökningsperioden redan ett tecken på att det förekommer betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen. Detta påstående avvisades därför.

(31)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter framförde de kinesiska myndigheterna på nytt sina påståenden om rapporten, utan några ytterligare uppgifter till stöd för sin argumentation. Kommissionen noterade därför att dessa påståenden redan behandlades i skälen 68–70 i förordningen om provisorisk tull, samt i skäl 29 ovan.

(32)

På samma sätt upprepade Cisa sin kritik mot rapporten efter det slutliga utlämnandet av uppgifter och upprepade att rapporten inte uppfyller normerna för opartisk och objektiv bevisning. Dessutom lyfte Cisa återigen frågan om den 13:e femårsplanen och påpekade att planen å ena sidan inte bör betraktas som bindande lagstiftning utan snarare som ett allmänt policydokument, vilka också finns i EU, och att å andra sidan hälften av undersökningsperioden inte ingår i den period som omfattas av den 13:e femårsplanen. I detta sammanhang uppmanade Cisa kommissionen att förklara hur innehållet i den 13:e femårsplanen kan betraktas som belägg för att det förekommer betydande snedvridningar efter det att den upphört att gälla.

(33)

Kommissionen höll inte med. För det första bedriver Kina, som redan påpekats i skäl 29, en regelbunden femårig planeringscykel. Under den cykeln håller enskilda planeringsdokument för nästföljande cykel på att utarbetas redan under den föregående cykeln, samtidigt som enskilda planeringsdokument för nästföljande cykel formellt kan utfärdas med viss fördröjning efter det att motsvarande planeringsdokument för föregående cykel har upphört att gälla. Det faktum att det formella slutdatumet för den 13:e femårsplanen kan ligga i mitten av undersökningsperioden eller att de relevanta 14:e femårsplanerna offentliggjordes med viss eftersläpning efter det att den föregående planeringsperioden hade löpt ut förändrar inte karaktären hos det kinesiska planeringssystemet, där myndigheterna och företagarna alltid befinner sig i en planeringscykel. Kommissionen höll heller inte med om Cisas argument att den 13:e femårsplanen endast var ett allmänt policydokument om offentliga investeringsprioriteringar. För det första framförde Cisa inga argument som ifrågasatte kommissionens analys i avsnitt 4.3.1 i rapporten (se skäl 29 ovan). Cisas jämförelse mellan kommissionens ”nya industristrategi” och den 13:e femårsplanen är dessutom missriktad på flera olika sätt, till exempel när det gäller typen av dokument (ett meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och andra EU-institutioner jämfört med ett dokument som faktiskt antagits av det högsta lagstiftande organet i Kina) samt deras natur och innehåll (ett förklarande dokument som beskriver politiska prioriteringar jämförs med en bindande vägledning full med mål för den industriella produktionen och uttryckliga genomförandeskyldigheter för alla berörda parter).

(34)

Följaktligen avvisades de kinesiska myndigheternas och Cisas argument, och kommissionen bekräftade sina slutsatser i skälen 68–70 i förordningen om provisorisk tull.

(35)

För det första menade de kinesiska myndigheterna och Cisa att bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen är oförenliga med WTO:s antidumpningsavtal, i synnerhet artikel 2.2 i detta, som innehåller en uttömmande förteckning över situationer där normalvärdet kan konstrueras och där ”betydande snedvridningar” inte anges.

(36)

För det andra anser de kinesiska myndigheterna och Cisa att det faktum att man använder uppgifter från ett lämpligt representativt land är oförenligt med artikel VI.1 b i Gatt och artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet, enligt vilka tillverkningskostnaden i ursprungslandet måste användas när normalvärdet konstrueras. Enligt Cisa bortsåg kommissionen från överprövningsorganets undersökningsresultat i ärendet European Union – Anti-Dumping Measures on Biodiesel from Argentina (DS473) att det faktum att uppgifter från källan utanför exportlandet tillåts ”inte innebär att en undersökande myndighet helt enkelt kan ersätta tillverkningskostnaden i ursprungslandet med kostnaden från en källa utanför ursprungslandet”. Cisa påminde dessutom om att enligt överprövningsorganet i DS473 måste en utredande myndighet, när den förlitar sig på uppgifter från andra länder för att fastställa ”tillverkningskostnaden i ursprungslandet” enligt artikel 2.2 i antidumpningsavtalet, se till att sådana uppgifter används för att komma fram till ”tillverkningskostnaden i ursprungslandet”, och att detta kan kräva att den undersökande myndigheten anpassar dessa uppgifter. Enligt Cisa finns det dock inget som visar att kommissionen har ansträngt sig för att anpassa uppgifterna från det lämpliga representativa landet för att komma fram till tillverkningskostnaden i Kina. Detta tycks i Cisas mening inte vara förenligt med EU:s skyldighet enligt artikel 2.2 i antidumpningsavtalet.

(37)

För det tredje hävdade de kinesiska myndigheterna och Cisa att kommissionens undersökningsförfaranden enligt artikel 2.6a i grundförordningen är oförenliga med WTO:s regler eftersom kommissionen i strid med artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet bortsåg från de kinesiska tillverkarnas bokföring utan att fastställa om denna bokföring är förenlig med allmänt vedertagna redovisningsprinciper i Kina och huruvida de rimligen speglas de kostnader som hör ihop med produktionen och försäljningen. Cisa hävdade i detta sammanhang att det redan hade slagits fast att kommissionens praxis redan var inkonsekvent med WTO-avtalet i DS473. De kinesiska myndigheterna påminde därtill om att överprövningsorganet i ärende DS473 och panelrapporten i ärendet European Union – Cost Adjustment Methodologies II (Russia) (DS494) hävdade att enligt artikel 2.2.1.1 i antidumpningsavtalet, så länge som den bokföring som förs av den exportör eller tillverkare som är föremål för undersökning – inom godtagbara gränser – på ett korrekt och tillförlitligt sätt speglar alla de faktiska kostnader som den berörda tillverkaren eller exportören ådragit sig för den undersökta produkten kan denna anses ”på ett skäligt sätt återspegla kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten”, och den undersökande myndigheten bör använda denna bokföring för att fastställa tillverkningskostnaden för de tillverkare som granskas.

(38)

När det gäller det första påståendet framförde Cisa samma argument redan i sina synpunkter på den första noteringen, och kommissionen behandlade detta i detalj i skäl 66 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen bekräftade därför sina slutsatser i det skälet.

(39)

När det gäller det andra argumentet är det i stor utsträckning en upprepning av det påstående som redan behandlas i skälen 65 och 66 i förordningen om provisorisk tull. Dessutom noterade kommissionen att den vid tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen är skyldig att använda icke snedvridna kostnader i ett lämpligt representativt land för att säkerställa att de tillämpade kostnaderna inte påverkas av snedvridningar och baseras på lätt tillgängliga uppgifter. Utan några specifika uppgifter från Cisa som styrker ytterligare justeringar ansågs de icke snedvridna kostnaderna i det representativa landet på grundval av lätt tillgängliga uppgifter uppfylla kriterierna i artikel 2.6a i grundförordningen. Kommissionen bekräftade därför sina slutsatser i skäl 66 i förordningen om provisorisk tull och avvisade detta påstående.

(40)

När det gäller det tredje argumentet tycks detta – förutom att det är en återupprepning av den ståndpunkt som Cisa redan framfört i sina synpunkter på den första noteringen och vidare gör gällande att kommissionen åter begår de rättsliga misstag som fastställts i DS473 – vara av samma slag som det som redan behandlas i skälen 66 och 67 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen avvisade därför påståendet och bekräftade de provisoriska undersökningsresultaten.

(41)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter framförde de kinesiska myndigheterna på nytt sina påståenden om förenligheten mellan artikel 2.6a i grundförordningen och WTO-reglerna, samt om kommissionens undersökningsmetoder enligt artikel 2.6a i grundförordningen när det gäller användningen av de kinesiska tillverkarnas bokföring, utan att tillföra några ytterligare uppgifter till argumentationen. Kommissionen noterade därför att dessa påståenden redan behandlades i skälen 65–67 i förordningen om provisorisk tull, liksom i skälen 35–37 ovan. Kommissionen avvisade därför även dessa argument och bekräftade sina provisoriska undersökningsresultat.

(42)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen borde vara konsekvent och till fullo undersöka om det finns så kallade marknadssnedvridningar i det representativa landet. Att helt enkelt acceptera det representativa landets uppgifter utan en sådan utvärdering skulle vara ”dubbelmoral”. De kinesiska myndigheterna påpekade att kommissionen enligt EU-rätten är skyldig att använda icke snedvridna priser för att konstruera normalvärdet. De kinesiska myndigheterna anser därför att kommissionen borde ta initiativ till att undersöka och bevisa huruvida snedvridningar förekommer i de representativa länderna eller inte, i stället för att passivt vänta på att de berörda parterna i ärendet ska lägga fram bevisning. De kinesiska myndigheterna hävdade vidare att kommissionen borde undersöka om det förekommer marknadssnedvridningar på EU:s inhemska marknad, inte minst eftersom det påstås finnas många situationer i EU som bör ge upphov till farhågor om ”marknadssnedvridningar”.

(43)

De kinesiska myndigheterna framförde på nytt dessa påståenden, även efter det slutliga utlämnandet av uppgifter, och upprepade sin ståndpunkt att en regerings nödvändiga reglering av den ekonomiska verksamheten inte bör anses snedvrida marknaden och inte heller bör betraktas som en grund för att på ett konstgjort sätt höja dumpningsmarginalen för importerade produkter utan att bedöma inverkan av liknande beteenden på tillverkningskostnaderna på den inhemska marknaden.

(44)

Cisa påpekade att enligt artikel 2.6a i grundförordningen bör bedömningen av betydande snedvridningar göras separat för varje exportör, vilket inte gjordes i den aktuella undersökningen.

(45)

När det gäller de kinesiska myndigheternas argument erinrade kommissionen om att den i enlighet med artikel 2.6a a endast konstruerar normalvärdet på grundval av andra utvalda uppgifter än inhemska priser och kostnader i exportlandet om den fastställer att sådana uppgifter är lämpliga för att återspegla icke snedvridna priser och kostnader. I denna process är kommissionen skyldig att endast använda icke snedvridna uppgifter. I detta avseende gör kommissionen, långt ifrån att passivt vänta på att detta ska ske, sin egen analys och uppmanar också berörda parter att inkomma med synpunkter på de föreslagna källorna för fastställande av normalvärdet i början av undersökningen, nämligen via noteringarna om de icke snedvridna källor som kommissionen avser att använda i ett tidigt skede av förfarandet. I kommissionens slutliga beslut om vilka icke snedvridna uppgifter som ska användas för att beräkna normalvärdet beaktas alla synpunkter som inkommit från berörda parter fullt ut. När det gäller begäran från de kinesiska myndigheterna, om att kommissionen skulle bedöma eventuella snedvridningar på EU:s inre marknad, kunde kommissionen inte se att detta skulle vara relevant för att bedöma förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen.

(46)

Cisas argument diskuterades redan och avvisades i skälen 71 och 72 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen noterade att Cisa verkar ha valt att endast läsa den första meningen i skäl 72 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen hänvisade därför till den andra meningen i det skälet och till den underliggande analysen i avsnitt 3.1.3 i förordningen om provisorisk tull. I avsaknad av ytterligare argument från de berörda parterna bekräftade kommissionen därför slutgiltigt sina slutsatser i ovannämnda skäl i förordningen om provisorisk tull.

(47)

Inga synpunkter som motbevisade lämpligheten av Brasilien som representativt land och av CSN som tillverkare i det representativa landet inkom från de berörda parterna. Slutsatsen i skäl 87 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(48)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull inkom Cisa och Baosteel med synpunkter på vissa av referenspriserna och hävdade att andra, mer representativa, referenspriser borde användas.

(49)

Först och främst ifrågasatte Cisa och Baosteel användningen av de brasilianska inhemska stålpriserna för att fastställa referenspriserna för varmvalsat och kallvalsat stål. Enligt dessa parter var de brasilianska inhemska stålpriserna betydligt högre än priserna i andra större stålproducerande länder, såsom Turkiet och Indien. De ansåg att de brasilianska inhemska stålpriserna var snedvridna under undersökningsperioden och därför inte kunde betraktas som ett representativt referensvärde.

(50)

Kommissionen påpekade att Brasilien valdes ut som ett lämpligt representativt land i enlighet med de objektiva kriterier som fastställs i artikel 2.6a a i grundförordningen. Kommissionen ansåg att de priser på brasilianska inhemska varmvalsade ringar eller rullar i stål och kallvalsade ringar eller rullar i stål som offentliggjorts av Metal Bulletin var lämpliga i detta avseende.

(51)

Kommissionen fann i synnerhet inget som tydde på att dessa inhemska priser var snedvridna och olämpliga att använda som referensvärden. Kommissionen ansåg inte att det fanns några åtgärder i Brasilien som kunde anses snedvrida de inhemska priserna på ringar eller rullar i stål, på ett sätt som innebär att dessa inhemska priser inte borde beaktas.

(52)

Cisa och Baosteel pekade på det begränsade antalet ståltillverkare i Brasilien och den därav följande låga konkurrens. Cisa och Baosteel uppgav att tre företag tillverkade en ”stor majoritet” av allt kallvalsat stål i Brasilien enligt en rapport från Förenta staternas internationella handelskommission (ITC) (5). Cisa och Baosteel pekade också på den senaste tidens utveckling inom den brasilianska industrin för kallvalsat stål, som sammanfattas i samma rapport. Denna utveckling inkluderade förändringar i de tre brasilianska ståltillverkarnas verksamhet, såsom produktionsavbrott, nedläggningar och nedstängningar, tillfälliga produktionsavbrott och expansioner under perioden 2015–2021. Dessutom minskade bruttoproduktionen och bruttoförbrukningen i Brasilien mellan 2018 och 2020. Denna situation påstås ha förvärrats av det minskade värdet på den brasilianska realen. Kommissionen noterade dock att alla dessa påståenden var av allmän karaktär och inte visade att de inhemska priserna påverkades av snedvridningar.

(53)

I detta avseende noterade kommissionen att Brasilien har en betydande tillverkning av stålprodukter och är ett av de tio största stålproducerande länderna i världen, med en produktion på 36,2 miljoner ton råstål och 34,8 miljoner ton stålprodukter 2021 (6). Det finns 31 stålverk i Brasilien som drivs av tolv företagsgrupper (7). En marknad bestående av tre huvudsakliga konkurrenter, enligt beskrivningen i ITC:s rapport, och flera sekundära aktörer, kan inte betraktas som en marknad som inte är konkurrensutsatt utan specifika belägg för att denna marknad inte fungerar som den ska. Påståendet om att de brasilianska priserna var snedvridna på grund av hög koncentration och begränsad konkurrens kan därför inte godtas. Även om den brasilianska marknadsstrukturen skulle betraktas som en koncentrerad marknad kunde kommissionen inte i sig betrakta den påstådda koncentrationsnivån på marknaden som en ”snedvridning” i den mening som avses i artikel 2.6a. Det fanns inga belägg för att de inhemska priserna var en följd av statliga riktlinjer eller ingripanden i normala marknadskrafter. Tvärtom tyder bevisningen på en konkurrensutsatt marknad, och den senaste utvecklingen inom den brasilianska industrin för kallvalsat stål (se skäl 52) motbevisade inte denna slutsats. Detta gör den brasilianska stålmarknaden och dess priser representativa och åtminstone delvis skyddade från verkningarna av valutafluktuationer.

(54)

Cisa och Baosteel nämnde också förekomsten av importtullar på 12 % på varmvalsade och kallvalsade ringar och rullar som ytterligare en snedvridning av priserna. Kommissionen ansåg att enbart förekomsten av importtullar inte i sig kunde leda till slutsatsen att de inhemska priserna var snedvridna, de flesta länder tillämpar någon form av importtull. Såsom anges i skäl 55 låg dessutom de brasilianska priserna nära priserna på andra tillväxtmarknader under större delen av året, och det fanns därför inga tecken på strukturella eller systemiska snedvridningar.

(55)

Cisa och Baosteel hänvisade också till en påstådd obalans på den brasilianska marknaden för plattstål 2020, vilket ledde till ökade priser. Denna prisökning observerades dock globalt. Enligt OECD (8) var priserna på plattstål 47 % högre i januari 2021 jämfört med året innan. Enligt de prisuppgifter som lämnats av Cisa och Baosteel följde de brasilianska priserna dessutom i allmänhet priserna i andra utvecklingsländers ekonomier, med undantag av de två sista månaderna av undersökningsperioden. Under dessa två månader steg dock priserna ungefär till priserna i Europa. Prisutvecklingen i Brasilien verkade därför inte vara frikopplad från de globala tendenserna, vilket skulle göra dessa priser orepresentativa eller snedvridna.

(56)

När det gäller påståendet att de brasilianska priserna var betydligt högre än priserna i andra större stålproducerande länder, såsom Turkiet och Indien, noterade kommissionen att rena prisskillnader mellan olika potentiella representativa länder i sig inte är ett tillräckligt skäl för att avvisa priserna i det representativa landet. Det kommer alltid att förekomma vissa prisskillnader och lokala variationer mellan de olika produktionsfaktorerna i de olika potentiella representativa länderna. Dessa objektiva prisskillnader är inte i sig ett tecken på att snedvridningar förekommer i det valda representativa landet. Om så vore fallet skulle detta leda till en systematisk användning av de lägsta värdena i alla potentiella representativa länder. Detta ligger inte i linje med lydelsen och motiveringen i bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen. I stället anser kommissionen att det är lämpligt att i möjligaste mån (dvs. utan snedvridningar eller onormala situationer) använda de inhemska priserna i samma representativa land som valts för att säkerställa samstämmighet, eftersom marknadsvillkoren är desamma för alla insatsvaror i det landet. Såsom anges i skäl 55 följde de brasilianska priserna i allmänhet priserna i andra utvecklingsländers ekonomier. Ökningen under undersökningsperiodens två sista månader var inte frikopplad från den globala trenden med stigande priser under den perioden, och kommissionen noterade att prisökningen under den perioden under alla omständigheter inte hade någon märkbar inverkan på beräkningen av dumpningsmarginalen. Detta påstående avvisades därför.

(57)

Baosteel bestred också det referensvärde från GTA som användes för varmpressade järnblock. Baosteel hävdade att KN-nummer 7326 90 (”andra varor av järn eller stål”) omfattar ett stort antal produkter, varav de flesta är dyrare än varmpressade järnblock.

(58)

Kommissionen noterade att GTA:s priser på ”andra varor av järn eller stål” som omfattas av HS-nummer 7326 90 var av ett helt annat slag än de priser som i allmänhet noterades för de järnblock och det järnskrot som faktiskt användes för ståltillverkningen i smältverkssteget (dvs. en faktor över 30), och att det värde som var kopplat till detta nummer därmed inte var representativt för den specifika produktionsfaktorn. Kommissionen godtog därför att det referensvärde som användes provisoriskt var olämpligt. Kommissionen konstaterade att den produkt som närmast liknar varmpressade järnblock som används för ståltillverkning och för vilken det fanns ett referenspris tillgängligt var sintrat järn. Enligt Metal Bulletin var priset på sintrat järn inklusive frakt (9)2 464 CNY/ton i genomsnitt under undersökningsperioden. Kommissionen beslutade därför att slutgiltigt använda detta som referenspris.

(59)

För det tredje ifrågasatte Baosteel det referensvärde från GTA som använde för ”extruderade aluminiumprodukter”.

(60)

Efter att ha analyserat den produkt som faktiskt användes av Baosteel fann kommissionen att den råvara som användes i omvandlings- och raffineringsprocessen var aluminiumskrot i stället för ”extruderade aluminiumprodukter”. Kommissionen beslutade därför att ersätta referensvärdet med GTA-priset på skrot och avfall av aluminium som omfattas av HS-numret för denna råvara (7602 00). Det icke snedvridna referenspriset för aluminiumskrot fastställdes till 15 132 CNY/ton.

(61)

Slutligen ifrågasatte Baosteel användningen av GTA:s referensvärde för järnmalmspulver. Enligt Baosteel importerades merparten av denna råvara från länder med marknadsekonomi (främst från Australien och Brasilien) och i US-dollar. Följaktligen begärde Baosteel att kommissionen skulle använda det faktiska importpris som Baosteel rapporterat i stället för referenspriset.

(62)

Kommissionen noterade härvidlag att Baosteel inte importerade direkt, utan via ett närstående företag som var etablerat i Hongkong, och att företaget inte hade inkommit med tillräcklig bevisning som satte kommissionen i stånd att dra en positiv slutsats om att Baosteels slutliga inköpspris inte påverkades av förhållandet mellan de närstående företagen och/eller av de rådande betydande snedvridningarna i Kina i enlighet med artikel 2.6a a tredje strecksatsen i grundförordningen. Därför avvisades påståendet.

(63)

Kommissionen använde därför de referensvärden som anges i skälen 93–102 i förordningen om provisorisk tull för sitt slutliga fastställande av normalvärdet för Baosteel, med undantag för två råvaror, såsom förklaras i skälen 58 och 60.

(64)

På grundval av detta konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp på grundval av priset fritt fabrik. Metoden för beräkning av normalvärdet beskrivs i skälen 103–109 i förordningen om provisorisk tull, som i avsaknad av synpunkter härmed bekräftas.

(65)

Närmare uppgifter om beräkningen av exportpriset anges i skälen 110 och 111 i förordningen om provisorisk tull. Eftersom inga synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de preliminära slutsatserna.

(66)

Närmare uppgifter om jämförelsen av normalvärdet och exportpriset anges i skälen 112 och 113 i förordningen om provisorisk tull. Eftersom inga synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de preliminära slutsatserna.

(67)

Eftersom inga påståenden inkom beträffande den nuvarande dumpningsmarginalens storlek, bekräftas skäl 114 i förordningen om provisorisk tull. Såsom förklaras i skälen 116 och 117 i förordningen om provisorisk tull beräknade kommissionen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet det vägda genomsnittet av dumpningsmarginalerna för de två exporterande tillverkare som ingick i urvalet. För samtliga övriga exporterande tillverkare i Kina fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Eftersom samarbetsviljan i detta ärende var låg beslutade kommissionen att det var lämpligt att fastställa den övriga dumpningsmarginalen för alla övriga företag till samma nivå som den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för produkttyper som sålts i representativa kvantiteter av den samarbetsvilliga exporterande tillverkare i urvalet som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(68)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(69)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter tog kommissionen emot skriftliga synpunkter från den exporterande tillverkare som samarbetade, CSN, om de provisoriska dumpningsmarginalerna.

(70)

Den detaljerade informationen om metoden för beräkningen av normalvärdet presenterades i skälen 119–127 i förordningen om provisorisk tull. Eftersom inga synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de preliminära slutsatserna.

(71)

Närmare uppgifter om beräkningen av exportpriset anges i skäl 128 i förordningen om provisorisk tull. Eftersom inga synpunkter inkommit avseende detta avsnitt bekräftade kommissionen de preliminära slutsatserna.

(72)

Närmare uppgifter om jämförelsen av normalvärdet och exportpriset anges i skälen 129 och 130 i förordningen om provisorisk tull.

(73)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade den exporterande tillverkaren CSN att den i sitt svar på frågeformuläret hade betonat att kommissionen borde beakta problemen med kvalitet, att den hade angett sådana problem i sina uppgifter om inhemsk försäljning och exportförsäljning och att den hade tillhandahållit ytterligare belägg i detta avseende under dubbelkontrollerna på distans. CSN begärde därför att kommissionen i sina dumpningsberäkningar skulle beakta kvalitetsskillnaderna, eftersom sådana skillnader påverkar prisernas jämförbarhet.

(74)

Kommissionen ansåg att även om CSN faktiskt hade lämnat uppgifter om kvalitetsskillnader för den undersökta produkten hade det inte begärt någon justering på denna grund i sitt svar på frågeformuläret, och inte heller under dubbelkontrollen på distans. Mot bakgrund av det påstående som gjordes efter det preliminära utlämnandet av uppgifter undersökte kommissionen emellertid på nytt de uppgifter som lämnats med avseende på kvalitetsskillnader. Förutom begäran om att beakta kvalitetsskillnader lämnade CSN ingen ytterligare information eller några ytterligare uppgifter efter det preliminära utlämnandet av uppgifter.

(75)

En kvalitetsskillnad hos den berörda produkten, i detta fall produkter av stål elektrolytiskt överdraget med krom i först och andra kvalitetsklassen, beror på produktens fysiska egenskaper. Produkter av stål elektrolytiskt överdraget med krom i andra kvalitetsklassen har vissa brister eller defekter som kan förhindra användning att dessa produkter används i den tillämpning som den framställts för. Såsom förklaras av CSN under kompletteringsprocessen och dubbelkontrollen på distans säljs sådana produkter av stål elektrolytiskt överdraget med krom i andra kvalitetsklassen av CSN till kunder i tredjeländer i bulk genom ett litet anbudsliknande förfarande, där produkten säljs till högstbjudande.

(76)

I artikel 2.10 a i grundförordningen anges följande: ”Justering ska göras för olikheter i den berörda produktens fysiska egenskaper. Justeringens belopp ska motsvara en skälig uppskattning av olikhetens marknadsvärde.”

(77)

Kommissionen ansåg att CSN inte tillhandahöll någon skälig uppskattning av marknadsvärdet för skillnaden. Som svar på en av kommissionens frågor under kompletteringsprocessen hade CSN nämnt att produkter av stål elektrolytiskt överdraget med krom i andra kvalitetsklassen vanligtvis är en viss procentandel lägre än den första kvalitetsklassen. Vid granskningen av de uppgifter som företaget lämnat på produkttypsnivå för både exportförsäljning och inhemsk försäljning stod det emellertid klart att inget sådant allmänt uttalande kunde göras om prisskillnaden.

(78)

För det första var den andra kvalitetsklassen inte alltid billigare än den första kvalitetsklassen. Prisskillnaderna mellan den första och den andra kvalitetsklassen under undersökningsperioden varierade mellan en negativ tvåsiffrig procentsats och en positiv tvåsiffrig procentsats. Detta var sant för hela undersökningsperioden, medan skillnaderna var ännu större när de undersöktes varje månad.

(79)

För det andra kan prisskillnaden mellan de två kvaliteterna skilja sig från månad till månad. För en viss produkttyp noterade kommissionen till exempel att produkten i den första kvalitetsklassen faktiskt var något dyrare än den andra kvalitetsklassen en viss månad, men den hade varit betydligt billigare än den andra kvalitetsklassen bara några månader tidigare.

(80)

Det framgick tydligt av analysen att prisskillnaderna uppträdde på månadsbasis, där prisskillnaden mellan produkter av stål elektrolytiskt överdraget med krom i första och andra kvalitetsklassen antingen kunde vara positiv eller negativ, beroende på månaden. När det gäller försäljningen i unionen berodde detta med största sannolikhet på det anbudsförfarande för försäljning av den andra kvalitetsklassen, vilket nämns i skäl 75, där fastställandet av priserna för den andra kvalitetsklassen inte var beroende av priset för den första kvalitetsklassen, utan snarare av tillgång och efterfrågan vid tidpunkten för ett särskilt anbud för den andra kvalitetsklassen. Detta bekräftades genom uttalanden från CSN under dubbelkontrollen på distans.

(81)

Eftersom i) prisskillnaderna mellan den första och den andra kvalitetsklassen var inkonsekventa och oberäkneliga, ii) de inte återspeglade den totala prisskillnad som angavs av CSN i deras svar på skrivelsen om ofullständigt svar och iii) CSN inte lade fram någon ny bevisning till stöd för sitt påstående, ansåg kommissionen att det inte hade visats eller kunde uppskattas något skäligt marknadsvärde för skillnaden i enlighet med artikel 2.10 a. Kommissionen avvisade därför CSN:s begäran om justering för kvalitetsskillnader.

(82)

Eftersom det inte inkommit några påståenden som godtagits på beräkningen av dumpningsmarginalen, bekräftas slutsatserna i skäl 133 i förordningen om provisorisk tull.

(83)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av kostnad, försäkring och frakt (cif) vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(84)

I skäl 135 i förordningen om provisorisk tull förklarade kommissionen att eftersom uppgifterna för skadebedömningen i första hand hämtades från de tre unionstillverkarna i urvalet, varav två ingick i samma företagsgrupp, ges alla siffror i ett indexerat format eller som intervall för att garantera konfidentialiteten för de uppgifter som lämnats.

(85)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Cisa att presentationen av de ekonomiska indikatorerna i form av intervall, särskilt när det gäller förbrukningen i unionen och inbegripet uppgifter från Eurostat om utländska exportörer, med hänvisning till tabellerna 1 och 4 i förordningen om provisorisk tull, hindrade dem från att på ett meningsfullt sätt kunna lämna synpunkter på dessa indikatorer och begärde att kommissionen skulle tillhandahålla korrekta uppgifter. Cisa hävdade vidare att med tanke på att det finns fyra unionstillverkare, som företräder tre oberoende grupper av unionstillverkare, finns det ingen risk för att berörda parter ska kunna rekonstruera information som är specifik för unionstillverkarna.

(86)

Såsom förklaras i skälen 31 och 135 i förordningen om provisorisk tull härleddes uppgifterna för skadebedömningen främst från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet, varav två tillhör samma grupp. Alla uppgifter behövde därför tillhandahållas i indexerad form eller som intervall för att skydda konfidentialiteten för de lämnade uppgifterna. Även om det finns fyra unionstillverkare som företräder tre grupper av unionstillverkare är två av grupperna närstående eftersom ArcelorMittal äger en andel i Acciaierie d’Italia (10). Kommissionen ansåg därför att det finns ett behov av att skydda de inlämnade uppgifternas konfidentialitet och därmed använda intervall.

(87)

Kommissionen ansåg att även uppgifterna om förbrukningen i unionen och uppgifterna om import och marknadsandel i tabellerna 1 och 4 i förordningen om provisorisk tull behövde presenteras i intervall eftersom de absoluta siffrorna skulle göra det möjligt att beräkna unionstillverkarnas totala försäljning och marknadsandel och därmed lämna ut konfidentiella affärsuppgifter som är specifika för enskilda unionstillverkare. Påståendet avvisades därför.

(88)

Därför bekräftas skälen 134–139 samt skälen 144–146 i förordningen om provisorisk tull.

(89)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande förbrukningen i unionen bekräftas skälen 137–139 i förordningen om provisorisk tull.

(90)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande den sammantagna bedömningen av verkningarna av importen från de berörda länderna bekräftas skälen 140–143 i förordningen om provisorisk tull.

(91)

De brasilianska myndigheterna hävdade att de grundläggande parametrarna för att utföra ett prisunderskridandetest enligt antidumpningsavtalet är priserna på den dumpade importen och den likadana produkten i den importerande medlemmen som helhet, och att det inte finns någon grund i artikel 3.1 eller 3.2 i antidumpningsavtalet eller i någon annan bestämmelse i avtalet för att utesluta importen från företag som inte ingår i urvalet av tillverkare/exportörer, eftersom den anses vara dumpad. De brasilianska myndigheterna menar på samma sätt att det för en analys av prisunderskridandet inte finns något i antidumpningsavtalet som tillåter att transaktioner mellan närstående parter eller någon annan typ av försäljning som inte anses ha skett vid normal handel undantas vid beräkningen av priset på en likadan produkt från den importerande medlemmen. De brasilianska myndigheterna hänvisade i detta avseende till panelernas beslut i ärendet EC – Fasteners (China) och Morocco – Definitive anti-dumping measures on exercise books (Tunisia).

(92)

Dessutom hävdade de brasilianska myndigheterna att ordalydelsen i skäl 151 (11) i förordningen om provisorisk tull tyder på att analysen av prisunderskridandet gjordes land för land för Kina och Brasilien, även om kommissionen i enlighet med skäl 33 i förordningen om provisorisk tull ”beslutade […] att lägga ihop importen från de berörda länderna för att kunna utföra den analys som beskrivs i skälen ovan”. De brasilianska myndigheterna anser att när importen väl har lagts ihop för skadeanalysen bör samma förfarande följas för alla undersökningar som krävs enligt artikel 3 i antidumpningsavtalet, även när det gäller priseffekter, och hänvisade i detta avseende till panelens beslut i ärendet EC – Tube or Pipe Fitting.

(93)

De brasilianska myndigheterna begärde att kommissionen skulle klargöra om den hade förstått alla fakta i undersökningen korrekt och i så fall utföra följande justering i beräkningarna:

(94)

Kommissionen betonade att unionsindustrins priser såsom anges i skälen 186 och 194 i förordningen om provisorisk tull under undersökningsperioden hade pressats ner kraftigt av den dumpade importen från både Brasilien och Kina, vilket ledde till ökade ekonomiska förluster under skadeundersökningsperioden. Däremot är de brasilianska myndigheternas argument inriktade på den andra standarden för prisjämförelsen, dvs. prisunderskridandet (se skälen 91–92). Kommissionen vidhöll därför att priserna på unionsmarknaden hade pressats ner från 2018 fram till slutet av undersökningsperioden. Även om de brasilianska myndigheternas argument var avsedda att hänvisa till ett nedåtgående pristryck finns det inga uppgifter i ärendehandlingarna om att priserna för unionstillverkare som inte ingick i urvalet skulle skilja sig väsentligt från priserna för de tillverkare som ingick i urvalet, och att slutsatserna om pristryck därför skulle skilja sig åt. En jämförelse mellan importpriserna och unionspriserna i tabellerna 5 och 6 i förordningen om provisorisk tull visar i själva verket redan att importpriserna var lägre än unionspriserna (se skäl 149 i förordningen om provisorisk tull). Kommissionen tog därför, som en del av sin analys av priseffekterna, hänsyn till priseffekterna av all import på unionsindustrins sammantagna försäljning. I vilket fall som helst noterade kommissionen att det föreskrivs i grundförordningen att ett urval ska göras och i motsvarande bestämmelser i WTO:s antidumpningsavtal när det finns ett stort antal parter, och att undersökningen därför kan begränsas till ett rimligt antal representativa parter för att dra representativa slutsatser. Den rättspraxis som citerades av de brasilianska myndigheterna stödde inte påståendet att representativa slutsatser för de företag som ingick i urvalet inte kunde användas för att dra slutsatser om den resterande försäljningen och importen. Dessa påståenden från de brasilianska myndigheterna avvisades därför.

(95)

När det gäller påståendena om prisunderskridande och den försäljning från unionsindustrins sida som användes för beräkningarna av prisunderskridandet bekräftade kommissionen att importen av stål elektrolytiskt överdraget med krom från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet endast jämfördes med unionsindustrins försäljning av samma produkttyp. I detta avseende beräknade kommissionen prisunderskridandet för all import från de berörda länderna och genomförde analysen av priseffekterna tillsammans. Resultatet var ett prisunderskridande på mellan 1,9 % och 21,8 %, vilket motsvarar ett vägt genomsnitt för båda länderna på 11,2 %.

(96)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade de brasilianska myndigheterna sitt påstående att kommissionen borde ha tagit hänsyn till försäljningstransaktioner mellan närstående parter. De brasilianska myndigheterna hävdade också att försäljningen för de unionstillverkare och exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet också borde ha beaktats vid beräkningen av prisunderskridandet och målprisunderskridandet. De brasilianska myndigheterna hänvisade till en panelrapport där panelen avvisade den undersökande myndighetens strategi för att konstruera den inhemska industrins priser för prisunderskridande, eftersom det konstaterades att priserna inte var lönsamma (12). Kommissionen kunde inte se hur denna rapport är relevant för de brasilianska myndigheternas påstående om att försäljningstransaktionerna mellan närstående parter också borde ha beaktats vid beräkningarna av prisunderskridandet. Hur som helst har den panelrapporten inte antagits. Såsom förklaras i skäl 94 hade kommissionen dessutom rätt att tillämpa ett stickprovsförfarande och använda de representativa undersökningsresultaten för de företag som ingick i urvalet för att dra slutsatser om den resterande försäljningen och importen. Följaktligen avvisade kommissionen påståendet. För att analysera den dumpade importens priseffekter på unionsindustrin ansåg kommissionen att det pristryck som fastställs i skälen 186, 188, 193, 194 och 208 i förordningen om provisorisk tull redan är en tillräcklig indikator. Undersökningsresultaten gällande pristryck på makronivå bekräftades också av undersökningsresultaten gällande ett betydande målprisunderskridande för varje exporterande tillverkare som ingick i urvalet under undersökningsperioden. Såsom anges i skäl 185 varierade marginalerna för målprisunderskridandet från 23,9 % till 53,2 %, dvs. ett vägt genomsnitt för båda länderna på 37,7 %. Såsom anges i tabell 9 i förordningen om provisorisk tull låg dessutom unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris på unionsmarknaden på [780–910] euro/ton under undersökningsperioden, medan tillverkningskostnaden per enhet låg på [840–980] euro/ton. På grund av det pristryck som rådde sålde unionsindustrin till priser som inte ens täckte deras tillverkningskostnader, än mindre en normal vinstmarginal. Undersökningsresultaten gällande pristrycket av den dumpade importen från de berörda länderna bekräftades därför i det slutliga skedet.

(97)

Kommissionen noterade att dessa otvetydiga undersökningsresultat om ett betydande pristryck ur en rättslig synvinkel i sig redan är tillräckliga för att bekräfta att den dumpade importen vållade unionsindustrin betydande skada. Under dessa omständigheter finns det inget rättsligt krav om att utföra en separat analys och dra slutsatser om prisunderskridande, eftersom detta är en alternativ standard för analys av priseffekter enligt artikel 3.3 i grundförordningen. Trots de undersökningsresultat om prisunderskridande som tas upp i förordningen om provisorisk tull och med tanke på undersökningsresultaten ovan om pristryck är analysen av och undersökningsresultaten om prisunderskridande därför inte nödvändiga för undersökningens resultat. I sina senaste domar bekräftade tribunalen dessutom kommissionens analys av ett betydande pristryck som verktyg för att bedöma priseffekterna enligt artikel 3.3 i grundförordningen (13). Mot denna bakgrund saknar parternas synpunkter beträffande prisunderskridande betydelse. För fullständighetens skull beslutade sig kommissionen dock för att undersöka de berörda parternas påståenden.

(98)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte de brasilianska myndigheterna kommissionens påstående att undersökningsresultaten om prisunderskridande inte är nödvändiga för resultatet av undersökningen eftersom skademarginalen, enligt de brasilianska myndigheterna, baserades på prisunderskridande. Såsom förklaras i avsnitt 6.1 och 6.2, och i motsats till vad de brasilianska myndigheterna hävdar, baserades emellertid inte skademarginalen på det konstaterade prisunderskridandet utan snarare på den målprisunderskridandemarginal som fastställts för varje exporterande tillverkare i urvalet, förutom för Jintai, där skademarginalen motsvarade den konstaterade dumpningsmarginalen.

(99)

När det gäller de brasilianska myndigheternas påstående om att kommissionen borde beakta priset på all försäljning av den likadana produkten på unionsmarknaden, inklusive transaktioner mellan närstående parter, noterade kommissionen att den i sina undersökningar samlar in all information, inklusive försäljningspriser mellan närstående parter. I detta sammanhang uppmanar kommissionen även unionstillverkarna att förklara internprissättningspolicyn för försäljningstransaktioner med närstående parter. Om denna försäljning påverkas av förhållandet och deras priser inte är marknadsmässiga beaktas de inte i analysen av prisunderskridandet eftersom de resulterande beräkningarna skulle påverkas negativt av detta förhållande. Om försäljningen mellan närstående parter däremot sker på marknadsmässiga villkor och återspeglar en marknadstransaktion kan den beaktas fullt ut vid beräkningen av prisunderskridandet (förutsatt att inga justeringar görs i fråga om handelsled). Detta tillvägagångssätt är helt i linje med reglerna i grundförordningen och WTO:s rättspraxis som citerats av de brasilianska myndigheterna. Detta påstående avvisades därför.

(100)

Baosteel tog upp en fråga som rörde förfarandet och rätten till försvar med avseende på kommissionens dokument med uppgifter, där unionsindustrins försäljningspriser per enhet och målpris per enhet som används för dessa beräkningar tillhandahålls i breda intervall, och med samma intervall oavsett prisskillnaden mellan olika produktkontrollnummer, vilket hindrade företaget från att lämna meningsfulla synpunkter. Eftersom beloppet för målprisunderskridandet beräknas som en skillnad mellan exportörens cif-värde och unionsindustrins målpris kan exportörerna, utan ett meningsfullt utlämnande av det sistnämnda, inte kontrollera huruvida kommissionens beräkningar av målprisunderskridandemarginalen stämmer. Jintai uttryckte liknande farhågor.

(101)

I detta avseende påpekade kommissionen att det på grund av de konfidentialitetsskäl som förklaras i skäl 86 var nödvändigt att presentera uppgifterna i intervall. Efter Baosteels påstående ändrade kommissionen intervallen med hänsyn tagen till prisskillnaderna mellan de olika produktkontrollnumren.

(102)

Dessutom begärde Baosteel att kommissionen skulle klargöra om den hade jämfört priserna i samma handelsled. Baosteel hävdade särskilt att eftersom kommissionen för exportörernas del har dragit av försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för de närstående handlarna, måste den göra detsamma för unionstillverkarnas del, om de säljer den berörda produkten via närstående handlare på unionsmarknaden.

(103)

Jintai hävdade också att kommissionen inte hade jämfört priserna i samma handelsled när den beräknade prisunderskridandemarginalen. Jintai menade att kommissionen genom att i samband med den prisjämförelse som gjordes med avseende på skadeberäkningarna jämföra de priser som de unionstillverkare som ingick i urvalet tog ut i samband med deras direkta försäljning till oberoende köpare och de priser som dessa tillverkares närstående försäljningsenheter tog ut till sådana köpare, beaktade ett pris för den produkten som var uppblåst och därför ogynnsamt för Jintai. Genom att i förhållande till de i urvalet ingående unionstillverkarnas priser beakta vissa faktorer som rör ett annat handelsled än det som användes för jämförelsen (fritt fabrik), har kommissionen med andra ord inte gjort en rättvis jämförelse vid beräkningen av Jintais prisunderskridandemarginal. Jintai hävdade att om en korrekt och rättvis jämförelse görs i samma handelsled så ligger Jintais prisunderskridandemarginal sannolikt långt under 0 %. Jintai begärde därför att kommissionen skulle göra en korrekt och rättvis jämförelse i rätt handelsled för att fastställa Jintais korrekta prisunderskridandemarginal och hänvisade i detta avseende till domstolsbesluten i målen Jindal Saw och Jindal Saw Italia mot kommissionen (14) och Giant Electric Vehicle Kunshan mot kommissionen (15).

(104)

Kommissionen noterade för det första att analysen av prisunderskridandet kompletteras med separata undersökningsresultat om pristryck enligt skälen 185, 186 och 194 i förordningen om provisorisk tull. Dessa undersökningsresultat om ett betydande pristryck är ur rättslig synvinkel redan tillräckliga för att visa den negativa inverkan på de priser som unionsindustrin tar ut, såsom förklaras i skäl 97. Såsom förklaras i det skälet behandlade kommissionen dock argumenten om prisunderskridande för fullständighetens skull.

(105)

När det gäller Baosteels begäran om en justering för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för unionstillverkarnas närstående handlare bekräftade kommissionen att den i sina beräkningar av prisunderskridandet inte hade gjort någon sådan justering. Såsom anges i skälen 150 och 151 i förordningen om provisorisk tull gjorde kommissionen ett antal andra justeringar för att säkerställa en rättvis jämförelse i samma handelsled. Detta ledde till att unionsindustrins priser justerades tillbaka till nivån fritt fabrik och de exporterande tillverkarnas importpriser till nivån cif vid unionens gräns (16). Kommissionen gjorde dock på motsvarande sätt en simulering genom att beräkna prisunderskridandet både med och utan tillämpning av artikel 2.9 i grundförordningen för Baosteels försäljning och fastställde att prisunderskridandet var betydande för Baosteel i båda fallen, med en lägsta nivå på 7,5 %. I motsats till Baosteel påstående, även om man i enlighet med artikel 2.9 inte drar av försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst från Baosteels närstående handlare, konstaterades följaktligen ett betydande prisunderskridande.

(106)

När det gäller Jintai påpekade kommissionen att eftersom denna exporterande tillverkare inte exporterade den undersökta produkten via närstående försäljningsenheter utfördes ingen justering av dess exportpris på motsvarande sätt genom tillämpning av artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall ansåg kommissionen inte heller att det var lämpligt att justera unionstillverkarnas försäljning. Kommissionen noterade att man för att säkerställa att prisjämförelsen är symmetrisk bör respektive priser i möjligaste mån omfatta samma faktorer och i möjligaste mån även återspegla samma handelsled. När det gäller det förstnämnda återspeglade Jintais exportpris en direkt försäljning från den kinesiska rättsliga enheten till de oberoende kunderna i unionen. I unionen var det en tillverkare i urvalet som bedrev direktförsäljning till slutkunder, och dess pris återspeglade samma faktorer som Jintais pris. De andra två unionstillverkare som ingick i urvalet var en del av ArcelorMittal Group. Båda företagen bedrev ingen direktförsäljning från de tillverkande enheterna, utan sålde via närstående enheter. Kommissionen fann att de tillverkande enheterna inte hade någon egen försäljningsstruktur, utan var tvungna att förlita sig på sina närstående försäljningsenheter för sin försäljning. Med andra ord fördelades kostnaderna för tillverkning och försäljning av den berörda produkten mellan tillverkningsenheterna, som endast stod för tillverkningskostnaderna, och de närstående försäljningsenheterna i olika medlemsstater, som stod för försäljnings- och marknadsföringskostnaderna. Tillverkningsenheten ådrog sig inga försäljningskostnader och ArcelorMittals försäljningsavdelning var helt integrerade i de separata rättsliga försäljningsenheterna. Försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för ArcelorMittal Groups försäljning uppkom för de närstående försäljningsenheterna när de sålde till kunder i unionen. För att säkerställa en rättvis jämförelse tog kommissionen hänsyn till försäljningsenhetens pris till kunderna i unionen eftersom detta pris återspeglade samma tillverknings- och marknadsföringskostnader som återspeglades i Jintais exportpris, som skötte både tillverkning och försäljning genom en enda enhet, precis som den andra unionstillverkaren i urvalet. Att inte beakta priset för ArcelorMittal Groups närstående försäljningsenhet skulle innebära att man underskattade det faktiska priset, eftersom det inte skulle återspegla enhetens nödvändiga försäljningskostnader till oberoende kunder i unionen. Unionsindustrins närstående försäljningsenheter, å ena sidan, och Jintai, å andra sidan, hade liknande försäljningsfunktioner eftersom 1) de båda måste hitta kunder i unionen, 2) underteckna köpeavtal och 3) säkerställa leveranser och betalning av fakturor osv. I linje med domarna i målen Hansol (17), CRIA och CCCMC (18) samt Giant Electric Vehicles (19) återspeglade denna prisjämförelse respektive ekonomiska verklighet och motsvarande roller som spelas av respektive enheter när det gäller både export- och EU-sidan, och vid en tidpunkt då båda enheterna konkurrerar på unionsmarknaden.

(107)

Även om man antar att ett godtagande av Jintais begäran (dvs. att kommissionen justerade unionsindustrins försäljning för beräkningen av prisunderskridandet genom att tillämpa artikel 2.9 i grundförordningen på motsvarande sätt) inte skulle visa något prisunderskridande för denna exporterande tillverkare, skulle detta dock inte ändra kommissionens beslut om prisunderskridande för Kina och båda de berörda länderna som helhet. Jintais export till unionen står endast för 6,3 % av den totala exporten till unionen och endast för 11,6 % av exporten inom urvalet. Även om det inte förekommer något prisunderskridande när det gäller Jintais export bekräftas därmed undersökningsresultaten om prisunderskridande på grundval av den andra exporterande tillverkaren i urvalet för Kina och för båda de berörda länderna. På samma sätt skulle eventuella undersökningsresultat om prisunderskridandenivån för Jintai inte påverka kommissionens slutsatser när det gäller pristryck, vilket redan har påpekats i skälen 97 och 104. Jintais priser uppvisade en hög nivå på målprisunderskridandet (se skäl 185).

(108)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter undrade Cisa om uppgifterna avseende makroekonomiska indikatorer innehöll uppgifter om Acciaierie d’Italia. Kommissionen svarade att så var fallet.

(109)

Skälen 153–157 i förordningen om provisorisk tull bekräftas därför.

(110)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter begärde Cisa att kommissionen skulle bekräfta huruvida den har säkerställt att alla tillverkare, inklusive Acciaierie d’Italia, faktiskt har inkluderats i de relevanta datauppsättningarna för de makroekonomiska indikatorerna och påpekade att Acciaierie d’Italia ensam står för [5–15] % av den totala tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten i unionen, vilket är över den försumbara nivån.

(111)

I detta avseende bekräftade kommissionen att uppgifter om Acciaierie d’Italia har beaktats i de makroekonomiska indikatorerna.

(112)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande bekräftades skälen 158–160 i förordningen om provisorisk tull.

(113)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande försäljningsvolym och marknadsandel bekräftades skälen 161 och 162 i förordningen om provisorisk tull.

(114)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande sysselsättning och produktivitet bekräftades skälen 163 och 164 i förordningen om provisorisk tull.

(115)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande tillväxt bekräftades skälen 165–167 i förordningen om provisorisk tull.

(116)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade de brasilianska myndigheterna att kommissionen i sin bedömning av dumpningsmarginalens storlek helt enkelt upprepade slutsatser som redan nåtts i samband med andra undersökningar. Slutsatsen att dumpningsmarginalerna ligger över miniminivån uttrycks till exempel redan i skäl 141 i förordningen om provisorisk tull när det gäller bedömningen av den sammanslagna importen och kan härledas från tillämpningen av de provisoriska åtgärderna i sig. Analysen av den dumpade importens volym och pris gjordes dessutom i enlighet med artikel 3.1, 3.2 och 3.5 i antidumpningsavtalet och uttrycks i skälen 144–152 i förordningen om provisorisk tull. Därför gjordes ingen särskild analys av dumpningsmarginalens storlek. Därför begärde de brasilianska myndigheterna att kommissionen skulle analysera denna faktor på samma sätt som övriga indikatorer i artikel 3 i antidumpningsavtalet.

(117)

I detta avseende noterade kommissionen att bedömningen av dumpningsmarginalens storlek inbegriper en undersökning av huruvida verkningarna för unionsindustrin, med hänsyn tagen till den dumpade importens volym och pris, inte kan anses vara försumbara.

(118)

Kommissionen erinrade om att alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Importvolymen från de berörda länderna var betydande under skadeundersökningsperioden och undersökningsperioden, samtidigt som priserna på den dumpade importen har inneburit ett prisunderskridande av och ett pristryck på unionsindustrins priser. Med tanke på volymen och priset på den dumpade importen kan verkningarna av de faktiska dumpningsmarginalerna därför inte anses vara försumbara och var till och med betydande, vilket kommissionen konstaterade i skäl 168 i förordningen om provisorisk tull.

(119)

Skälen 168 och 169 i förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(120)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på priser och faktorer som påverkar priserna bekräftades skälen 170–172 i förordningen om provisorisk tull.

(121)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på arbetskraftskostnader bekräftades skälen 173 och 174 i förordningen om provisorisk tull.

(122)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på lagerhållning bekräftades skälen 175 och 176 i förordningen om provisorisk tull.

(123)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga bekräftades skälen 177–182 i förordningen om provisorisk tull.

(124)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Cisa och Eviosys att unionsindustrin inte led någon väsentlig skada och att de eventuella negativa ekonomiska effekter som unionsindustrin drabbats i själva verket berodde på andra faktorer, till exempel covid-19-pandemins konsekvenser. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Cisa sina påståenden.

(125)

För det första påpekade Cisa och Eviosys att unionsindustrins marknadsandel faktiskt ökade under skadeundersökningsperioden, sett mot en minskad förbrukning i unionen.

(126)

För det andra, när det gäller de makroekonomiska indikatorerna, noterade Cisa att ingen av dem kunde leda till undersökningsresultat om att unionsindustrin hade skadats väsentligt. Cisa påpekade att produktionskapaciteten och den inhemska försäljningen har varit konstant mot bakgrund av en minskad förbrukning, vilket förklarar den tydliga ökningen av marknadsandelarna. Dessutom har unionsindustrin uppenbarligen kunnat öka antalet anställda, vilket återigen visar på motsatsen till en väsentligt skadad ställning.

(127)

För det tredje noterade Cisa, när det gäller de mikroekonomiska indikatorerna, att unionens försäljningspris inte minskade mellan skadeundersökningsperioden och undersökningsperioden, och att det under mellantiden bara hade fluktuerat något. Eviosys påpekade också att unionsindustrins försäljningspriser totalt sett förblev stabila och instämde inte i kommissionens slutsats att unionsindustrin ”inte [kunde] höja sina försäljningspriser för att täcka den ökade tillverkningskostnaden” och att detta påstods vara ett resultat av ”pristrycket från importen”. I detta avseende hävdade Eviosys att det var den minskade efterfrågan under skadeundersökningsperioden i kombination med covid-19-pandemins konsekvenser som hindrade unionsindustrin från att höja sina försäljningspriser.

(128)

För det fjärde påpekade Cisa att lönsamhetssiffrorna fluktuerade trots att unionsindustrins marknadsandel hade ökat. Mot denna bakgrund ifrågasatte Cisa unionsindustrins beslut att fortsätta att göra betydande investeringar, trots att förbrukningen i unionen uppenbarligen inte ökade, och bad att kommissionen skulle klargöra de exakta rättsliga kraven för unionsindustrins investeringar och säkerställa att de är relevanta med avseende på den berörda produkten. Cisa noterade också att de ökade tillverkningskostnaderna inte alls har något samband med exporten från Kina och att kommissionen därför bör behandla detta en faktor som bryter sambandet.

(129)

Cisa hävdade vidare att i motsats till de lönsamhetsnivåer som rapporterades i förordningen om provisorisk tull betraktas de relevanta marknadsutsikterna i allmänhet som mycket positiva. Cisa hänvisade till vissa artiklar (20) och påpekade att de tre tillverkare som ingick i urvalet (varav två tillhör samma grupp) alla uttryckligen nämns i dessa artiklar, där det anges att ArcelorMittal ökade sin försäljning med 44 % förra året, och att ThyssenKrupp ökade sina kvartalsintäkter med 39 % i förhållande till föregående år i december 2021.

(130)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Cisa sitt påstående att kommissionen borde bedöma den höga lönsamhet som ArcelorMittal och ThyssenKrupp ska ha uppnått efter undersökningsperioden. Cisa och Canpack hävdade vidare att importpriserna från Kina och Brasilien har ökat betydligt efter undersökningsperioden och att kommissionen bör ta hänsyn till detta.

(131)

Kommissionen tillbakavisade dessa påståenden. Såsom anges i skäl 183 i förordningen om provisorisk tull försämrades de ekonomiska indikatorerna både på makro- och mikronivå under skadeundersökningsperioden. Trots att unionsindustrins försäljningsvolym på det hela taget förblev stabil och den ökade sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden försämrades unionsindustrins ekonomiska situation främst på grund av de ökade tillverkningskostnaderna, vilka inte gick att täcka med en motsvarande ökning av unionsindustrins försäljningspriser. Det betydande pristryck som orsakades av den dumpade importen ledde från och med 2019 till förluster, som sedan ökade ytterligare under undersökningsperioden. Även om antalet anställda ökade under skadeundersökningsperioden skedde denna ökning främst under 2019 och 2020. Under undersökningsperioden sades anställda upp inom unionsindustrin.

(132)

Såsom framgår av skäl 187 i förordningen om provisorisk tull försämrades lönsamheten, kassaflödet och räntabiliteten avsevärt under skadeundersökningsperioden. Detta hade en negativ inverkan på unionsindustrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet, att göra nödvändiga investeringar och att anskaffa kapital, vilket hindrade dess tillväxt och till och med hotade dess existens.

(133)

När det gäller de investeringar som görs för att uppfylla rättsliga krav påpekade kommissionen att dessa investeringar avser miljömässiga och sociala skyldigheter och inte är kopplade till någon ökning av produktionskapaciteten.

(134)

Marknadsutsikterna, prisutvecklingen för importen och unionstillverkarnas påstådda lönsamhet, som Cisa och Canpack hänvisade till efter undersökningsperiodens slut, är irrelevanta för bedömningen av den skada som unionsindustrin lidit under undersökningsperioden.

(135)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter gjorde Cisa en koppling mellan antalet nyanställningar och kommissionens förklaring att investeringarna rörde miljömässiga och sociala normer, och hävdade att investeringar av ett sådant slag inte krävde att man anställde mer personal. Cisa begärde vidare att kommissionen skulle utveckla sig om den exakta omfattningen av och storleken på de investeringar som industrin hade utfört och som behövdes för att uppfylla miljömässiga och sociala skyldigheter.

(136)

Kommissionen såg ingen koppling mellan det ökade antalet anställda och de investeringar som gjordes. Såsom påpekas i skäl 131 ovan ökade sysselsättningen främst under 2019 och 2020, medan den minskade med 8,9 % mellan 2020 och undersökningsperioden. Samtidigt fortsatte investeringarna att öka under undersökningsperioden. Kommissionen påpekade också att den inte kunde avslöja den exakta omfattningen av och storleken på de investeringar som hade gjorts av företagen i urvalet, eftersom det rör sig om konfidentiella uppgifter. Såsom redan anges i skäl 133 ovan var dessa investeringar emellertid inte kopplade till någon ökning av produktionskapaciteten utan snarare till en anpassning och/eller ersättning av redan befintlig kapacitet.

(137)

Kommissionen drog därför slutsatsen att unionsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen. Kommissionen avvisade därför de berörda parternas påståenden om att det inte förelåg någon väsentlig skada och bekräftade skälen 183–188 i förordningen om provisorisk tull.

(138)

Påståendena om andra skadevållande faktorer behandlas i avsnitt 5 nedan.

(139)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Cisa att de berörda ländernas marknadsandelar, som aldrig översteg 18 %, och därefter minskade under undersökningsperioden, inte kan anses vara alltför höga.

(140)

Kommissionen instämde inte i detta påstående. Såsom förklaras i skäl 192 i förordningen om provisorisk tull ökade marknadsandelen för importen från de berörda länderna från 13,1 % 2018 till 15,4 % under undersökningsperioden. Kommissionen ansåg att denna marknadsandel var betydande och, mot bakgrund av de fastställda prisnivåerna, kunde påverka unionsindustrin i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen. Kommissionen avvisade därför påståendet och bekräftade skälen 190–192 i förordningen om provisorisk tull.

(141)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Eviosys att det inte finns några belägg för att importen från de berörda länderna utövar något pristryck och att unionstillverkarnas priser inte verkar ha följt de kinesiska eller brasilianska priserna, vilket tyder på att de inte påverkades av dessa.

(142)

Såsom förklaras i skäl 193 i förordningen om provisorisk tull var det genomsnittliga importpriset från de berörda länderna betydligt lägre än unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser på unionsmarknaden, och denna import underskred unionsindustrins priser med ett vägt genomsnitt på 11,2 %. De betydande importvolymerna till låga priser pressade unionsindustrins priser, som inte kunde täcka tillverkningskostnaderna, vilket på så sätt ledde till förluster.

(143)

Oavsett om unionsindustrins priser har följt de kinesiska och brasilianska priserna eller inte står det dessutom klart att importen från de berörda länderna till låga priser pressade unionsindustrins priser nedåt och därmed hade en negativ priseffekt. Det nedåtgående pristrycket är tillräckligt i samband med analysen av priseffekterna enligt artikel 3.3 i grundförordningen för att dra slutsatsen att de dumpade importpriserna hade en betydande negativ inverkan på unionsindustrins priser. Påståendet avvisades därför och skäl 193 i förordningen om provisorisk tull bekräftades.

(144)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter upprepade Eviosys sitt påstående om att den eventuella skadan inte kunde ha orsakats av importen från de berörda länderna och upprepade att det finns mycket lite konkurrens mellan de produkter som säljs av unionsindustrin och importen från de berörda länderna på grund av faktorer som lägre kvalitet och olämplighet för vissa användningsområden, längre ledtider och högre transportkostnader samt begränsad kundsupport, vilket också förklarar de olika priserna och det faktum att de i allmänhet är lägre än unionsindustrins försäljningspriser.

(145)

Eviosys underlät dock att lägga fram ny bevisning till stöd för sina påståenden. Skälen 194–197 i förordningen om provisorisk tull bekräftas därför.

(146)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter konstaterade de brasilianska myndigheterna att det icke skadevållande pris som beräknades i det provisoriska fastställandet var [850–990] euro/ton. Med tanke på att detta värde är högre än priset på importen från länder som inte omfattas av undersökningen (822 euro/ton), och på att importvolymen från dessa länder är högre än importvolymen från Brasilien och Kina, bör kommissionen erkänna konsekvenserna vid bedömningen av importen från länder som inte omfattas av undersökningen som en möjlig ytterligare skadefaktor. Deras skadevållande verkningar ska därför separeras och särskiljas från dem som uppstår till följd av den påstådda dumpade importen.

(147)

Såsom anges i skäl 199 i förordningen om provisorisk tull minskade importvolymen från övriga tredjeländer och deras marknadsandel under skadeundersökningsperioden med 23 % respektive 21 %. Deras genomsnittliga importpris låg dessutom nära unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris och var betydligt högre än det genomsnittliga importpriset från de berörda länderna. I detta sammanhang stod det klart att den väsentliga skada som unionsindustrin hade lidit orsakades av importen av den berörda produkten, då den höll prisnivåerna nere. Även om det inte kan uteslutas att de andra importkällorna, när väl tullar på importen av den berörda produkten har införts, kan vålla unionsindustrin skada, kunde de uppenbarligen inte försvaga orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som har konstaterats under undersökningsperioden.

(148)

När det gäller det genomsnittliga icke skadevållande priset beräknades detta dessutom på grundval av en särskild produktmix som baserades på den faktiska exporten från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, som jämfördes med priset i land på importen från dessa exporterande tillverkare. Det kunde därför inte jämföras direkt med de genomsnittliga importpriserna cif.

(149)

Påståendet avvisades därför och skälen 198–201 i förordningen om provisorisk tull bekräftas.

(150)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade Cisa, Eviosys och Canpack att covid-19-pandemin och dess ekonomiska konsekvenser bryter orsakssambandet mellan importen och unionsindustrins situation. Cisa hävdade att covid-19-pandemin främst är en kris som påverkar efterfrågesidan och inte leder till ökad import som skadar en industri, där det huvudsakliga resultatet att tillverkningen avbryts och följaktligen leder till en nedgång på unionsmarknaden.

(151)

De brasilianska myndigheterna hänvisade till skälen 203–205 i förordningen om provisorisk tull och hävdade att kommissionen verkade minimera covid-19-pandemins konsekvenser för unionsindustrin med motiveringen att ”[f]örsämringen av unionsindustrins situation […] emellertid [hade] börjat redan före pandemin och fortsatte efter att unionsindustrins produktion återupptagits under undersökningsperioden”. De brasilianska myndigheterna anser att detta argument inte räcker för att mildra covid-19-pandemin eftersom pandemin kan ha påverkat unionsindustrin negativt samtidigt som den påstådda dumpade importen.

(152)

I detta avseende hänvisade kommissionen till skäl 203 i förordningen om provisorisk tull, där den erkände att covid-19-pandemin verkligen hade en negativ inverkan på unionsindustrin, särskilt under 2020 då unionsindustrin tillfälligt behövde stänga sina produktionsanläggningar och att det därför är möjligt att covid-19-pandemin kan ha bidragit till den skada som vållats unionsindustrin. Kommissionen insisterade dock på att unionsindustrins ekonomiska situation hade börjat försämras redan före pandemin och fortsatte sedan under återhämtningsperioden efter covid-19, även under undersökningsperioden. De negativa konsekvenserna av covid-19-pandemin kunde därför inte betraktas som huvudorsaken till den skada som unionsindustrin lidit i en sådan utsträckning att de försvagade orsakssambandet mellan denna skada och den dumpade importen från de berörda länderna. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(153)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter rörande tillverkningskostnadens utveckling efter det preliminära utlämnandet av uppgifter bekräftas skälen 206–209 i förordningen om provisorisk tull.

(154)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter påpekade Cisa att unionsindustrins export var betydande och uppgick till 22 % under undersökningsperioden. Cisa hänvisar vidare till tabell 14 i förordningen om provisorisk tull, som visar att unionsindustrins exportvolym minskade med 7 procentenheter och att exportpriserna sjönk med 6 procentenheter. Cisa hävdade att den negativa utvecklingen i fråga om exportförsäljningen hade en betydande inverkan på unionsindustrins övergripande ekonomiska resultat.

(155)

Canpack instämde inte i kommissionens slutsats att unionsindustrins exportresultat inte var tillräckligt för att försvaga orsakssambandet eftersom tabell 14 i förordningen om provisorisk tull tydligt visar att unionstillverkarnas försäljningspris till länder utanför unionen låg på en nivå som liknade den för priserna på stål elektrolytiskt överdraget med krom med ursprung i Kina. Canpack ansåg att unionstillverkarnas argument, om att försäljningen utanför unionen berodde på att unionsindustrin inte har möjlighet att sälja produkterna på unionsmarknaden, trots att det fanns en stor efterfrågan bland unionsanvändarna på stål elektrolytiskt överdraget med krom, inte var övertygande.

(156)

Eftersom unionsindustrins exportvolym är större än den påstådda dumpade importen uppskattade de brasilianska myndigheterna att exportresultatet inte kunde betraktas som en mindre viktig faktor.

(157)

När det gäller unionsindustrins exportresultat ökade exportvolymen först 2019 och 2020 innan den minskade under undersökningsperioden, samtidigt som de genomsnittliga exportpriserna minskade från och med 2020. Denna utveckling motsvarade en liten ökning av unionsindustrins försäljning i unionen mellan 2020 och undersökningsperioden. Den ringa minskningen av unionsindustrins exportresultat tycks därför inte påverka unionsindustrins övergripande ekonomiska resultat i någon större utsträckning, vilket försämrades i högre grad under samma period. Dessutom baseras de negativa lönsamhetssiffrorna i tabell 12 i förordningen om provisorisk tull endast på försäljningen i EU och är därför inte ett resultat av eventuella exportförluster. Kommissionen bekräftade därför sin slutsats i skäl 213 i förordningen om provisorisk tull, om att även om det försämrade exportresultatet skulle kunna ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit var det inte var tillräckligt för att försvaga orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den skada som unionsindustrin lidit, med tanke på den höga andelen unionsförsäljning jämfört med exportförsäljningen. Kommissionen avvisade därför de berörda parternas påståenden i detta avseende.

(158)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter invände Canpack mot argumentet att inverkan av långsiktiga avtal (ettåriga) mellan unionsleverantörerna och deras kunder i unionen på den skada som unionsindustrin lidit är begränsad och inte kan försvaga det orsakssambandet. Enligt Canpack bygger unionsindustrins försäljning, såsom anges i skäl 214 i förordningen om provisorisk tull, på ettåriga kundavtal med fasta kvantiteter och priser för det efterföljande året, och ger unionstillverkarna en minimal (om någon) marginal för att höja försäljningspriserna i samband med ökande råvarupriser under avtalens löptid. Unionstillverkarna baserar sina erbjudanden på de beräknade råvarupriserna och tillverkningskostnaderna för nästa år, med tanke på risken för förändringar (i praktiken äger prisförhandlingarna för nästa år rum under fjärde kvartalet föregående år).

(159)

I detta avseende hänvisade kommissionen till skäl 208 i förordningen om provisorisk tull, där det konstaterades att unionsindustrin inte kunde höja sina försäljningspriser under hela skadeundersökningsperioden, som omfattar mer än tre år. Eftersom detta mönster observerades under en lång tidsperiod kunde det inte bara förklaras av de ökade råvarukostnaderna och inverkan av de ettåriga avtalen när det gäller fasta priser.

(160)

Kommissionen avvisade därför påståendet och bekräftade skälen 214 och 215 i förordningen om provisorisk tull.

(161)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter påpekade Cisa och Eviosys att den sjunkande förbrukningen är en relevant faktor när orsakssambandet bedöms. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Cisa sitt påstående att den sjunkande förbrukningen kunde bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den konstaterade skadan. De styrkte dock inte sina påståenden och därför avvisades dessa.

(162)

De brasilianska myndigheterna instämde inte i kommissionens slutsats i skäl 218 i förordningen om provisorisk tull, att minskningen av efterfrågan på marknaden med 3 % inte kunde anses vara en orsak till skada som hade försvagat orsakssambandet mellan den dumpade importen och den konstaterade skadan. Enligt de brasilianska myndigheterna kan minskningen på marknaden också påverka den inhemska industrins produktionsvolym och fasta kostnader, och den bör analyseras tillsammans med de övriga faktorer som leder till samma effekter.

(163)

I detta avseende drog kommissionen i skäl 217 i förordningen om provisorisk tull slutsatsen att trots att marknaden minskade med 3 % låg unionens försäljningssiffror kvar på en konstant nivå, vilket visade att den skada som unionsindustrin lidit inte orsakades av en förlust av volym som berodde på sjunkande efterfrågan, utan snarare av det nedåtgående pristrycket till följd av importen från de berörda länderna. Kommissionen avvisade därför påståendet och bekräftade skälen 216–218 i förordningen om provisorisk tull.

(164)

Importvolymen från de berörda länderna och de berörda ländernas marknadsandel ökade under skadeundersökningsperioden, medan deras priser minskade. Detta sammanföll tidsmässigt med att unionsindustrins ekonomiska situation försämrades. Kommissionen bekräftade därför att det finns ett tydligt orsakssamband mellan denna import och den skada som unionsindustrin lidit.

(165)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade de brasilianska myndigheterna att kommissionen inte korrekt separerade och särskilde verkningarna av unionsindustrins exportresultat, unionens förbrukning och effekterna av covid-19-pandemin från verkningarna av den dumpade importen och hänvisade till överprövningsorganets dom i US – Hot-Rolled Steel (punkt 226).

(166)

De brasilianska myndigheterna begärde att kommissionen skulle ompröva dessa tre faktorer, helst tillsammans, med avseende på deras konsekvenser för unionsindustrins produktion och fasta kostnader, och att dessa verkningar skulle separeras och särskiljas från dem som uppstått till följd av den påstådda dumpade importen.

(167)

Eviosys hävdade att unionsindustrin inte kunde höja sina försäljningspriser under skadeundersökningsperioden, även om den stod inför ökande tillverkningskostnader, på grund av den minskade efterfrågan och covid-19-pandemin. Eviosys ansåg att kommissionen borde göra en noggrannare bedömning av hur övriga faktorer påverkar unionsindustrins ekonomiska situation.

(168)

Canpack ansåg också att kommissionen hade underskattat verkningarna av övriga faktorer. Canpack höll särskilt inte med om att covid-19-pandemins effekter och bristen på råvaror på unionsmarknaden inte räckte för att försvaga orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(169)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Cisa också att kommissionen inte beaktat covid-19-pandemins konsekvenser tillräckligt, samtidigt som hela undersökningsperioden fastställdes till den period då denna pandemi hade störst ekonomiska konsekvenser. Dessutom hävdade Cisa att de investeringar som gjordes av unionstillverkarna i urvalet ensamt förklarade den minskade lönsamheten och den resulterande situationen för den inhemska industrin.

(170)

I detta avseende bekräftade kommissionen, såsom anges i skäl 220 i förordningen om provisorisk tull, att den har särskilt och avgränsat verkningarna av alla kända faktorer som hade betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar.

(171)

När det gäller investeringar noterade kommissionen att det företag som hade gjort de största investeringarna hade de bästa resultaten bland de företag som ingick i urvalet. Det fanns därför inget direkt samband mellan unionsindustrins lönsamhet och de investeringar som gjordes under undersökningsperioden. Investeringarna var snarare nödvändiga och en rättslig skyldighet och borde tillsammans med de totala kostnaderna ha kunnat finansieras med skälig vinst i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen, om det inte hade förekommit någon dumpad import. Detta påstående avvisades därför.

(172)

Kommissionen bedömde inverkan av andra faktorer genom att ta hänsyn till de berörda parternas synpunkter och drog slutsatsen att dessa faktorer inte försvagade orsakssambandet. Faktorer som covid-19-pandemin eller ettåriga köpeavtal med fasta priser för hela året tillsammans med den minskande efterfrågan på stål elektrolytiskt överdraget med krom under skadeundersökningsperioden kan ha påverkat unionsindustrins resultat. Dessa faktorer förklarar dock inte det pristryck som unionsindustrin utsattes för under hela skadeundersökningsperioden och, framför allt, under undersökningsperioden.

(173)

Unionsindustrins ekonomiska situation började försämras före covid-19-pandemin och avbrottet i råvaruförsörjningen. I en normal konkurrensutsatt miljö bör unionsindustrin dessutom kunna höja sina försäljningspriser på grund av ökade kostnader för insatsvaror. Verkningarna av de ettåriga avtalen kunde därför inte förklara det faktum att unionsindustrin inte kunde höja sina försäljningspriser under hela skadeundersökningsperioden för att förbli lönsam.

(174)

Kommissionen bekräftade därför sin slutsats i skälen 219–221 i förordningen om provisorisk tull.

(175)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter påpekade Cisa att den justering som var kopplad till framtida miljökostnader inte tog hänsyn till befintliga och framtida kompensationer till unionsindustrin för att kompensera för de höjda elpriserna. I detta avseende bekräftade kommissionen att sådana ersättningar inte har beaktats vid beräkningen av de framtida miljökostnaderna.

(176)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CSN att den ytterligare framtida kostnaden på [10–20] euro/ton som nämns i skäl 228 i förordningen om provisorisk tull, som läggs till det icke skadevållande priset, var godtycklig, spekulativ och förvrängde prisjämförbarheten mellan unionens och Brasiliens försäljning. CSN underströk att Brasilien inom ramen för avtalet mellan EU och Mercosur gjorde omfattande åtaganden om hållbar utveckling, särskilt när det gäller multilaterala arbetsnormer och arbetsavtal, multilaterala miljöavtal samt om handel och klimatförändringar. Enligt CSN erbjuder kommissionen unionstillverkarna ett skydd som överstiger vad som är nödvändigt för att undanröja skadevållande dumpning och begärde att kommissionen inte skulle lägga till ytterligare en framtida kostnad för Brasilien.

(177)

De brasilianska myndigheterna menade före och efter det slutliga utlämnandet av uppgifter att kostnader i samband med efterlevnaden av andra internationella avtal (såsom Parisavtalet och de som undertecknats under överinseende av Internationella arbetsorganisationen) inkluderades i det icke skadevållande priset, även om de inte på något sätt återspeglar verkningarna av den dumpade importen. Dessutom hävdade de brasilianska myndigheterna att den vinstmarginal som användes för att konstruera det icke skadevållande priset på 6 % aldrig uppnåddes under skadeanalysen, och att kommissionen genom att använda en vinstmarginal på 6 % för att konstruera det icke skadevållande priset mer än väl kommer att uppväga de skadevållande verkningarna av den påstådda dumpningen, vilket avviker från det syfte som anges i artikel VI.2 i Gatt 1994. Därför begärde de brasilianska myndigheterna att kommissionen skulle stryka merkostnaderna från det icke skadevållande priset.

(178)

I detta avseende påpekade kommissionen att framtida kostnader beaktades enligt artikel 7.2d i grundförordningen, oavsett situationen och genomförandet av miljö- och arbetsnormer i ett tredjeland, och/eller av bilaterala och/eller multilaterala avtal som de respektive länderna är parter i. Kommissionen tillämpade grundförordningen, som uteslutande är inriktad på unionsindustrins tillverkningskostnader, bland annat eventuella framtida kostnader till följd av de avtal och konventioner som avses i den bestämmelsen. Denna bestämmelse kräver inte att dessa framtida kostnader återspeglar verkningarna av den dumpade importen. Begäran om att bedöma Brasiliens genomförande av liknande internationella avtal eller avtalet mellan EU och Mercosur (som ännu inte har trätt i kraft) är irrelevant i detta sammanhang. Kommissionen avvisade därför de brasilianska myndigheternas påstående.

(179)

Kommissionen bekräftade därför slutsatserna i skälen 228–232 i förordningen om provisorisk tull.

(180)

För att fastställa målprisunderskridandemarginalen använde kommissionen, för att bemöta Baosteels synpunkter på eventuell asymmetri, Baosteels konstruerade exportpris som fastställts i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, tillämpat på motsvarande sätt, och jämförde det med ett målpris för unionsindustrin som inte omfattade försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för ArcelorMittals närstående försäljningsenheter. Det målpris som fastställdes på detta sätt användes vid beräkningen av målprisunderskridandet för alla exporterande tillverkare. Följaktligen beaktades inga kostnader för unionstillverkarnas närstående försäljningsenheter, vilket ledde till att det inte längre förekom någon asymmetri. Det tillvägagångssätt där man inte beaktar kostnaderna för unionstillverkarnas närstående försäljningsenheter bekräftades nyligen av tribunalen (21).

(181)

Enligt samma tillvägagångssätt som i skäl 234 i förordningen om provisorisk tull fastställde kommissionen därefter målprisunderskridandemarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare i de berörda länderna som ingår i urvalet, och det vägda genomsnittliga icke skadevållande priset för den likadana produkt som unionstillverkarna i urvalet sålde under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen eventuellt resulterade i uttrycktes i procent av det vägda genomsnittliga importvärdet cif. För andra samarbetsvilliga företag i Kina som inte ingick i urvalet använde kommissionen de vägda genomsnittliga marginalerna för de två exporterande tillverkarna i urvalet.

(182)

I enlighet med artikel 9.4 tredje stycket i grundförordningen, och med hänsyn tagen till att kommissionen inte registrerade importen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand, analyserade kommissionen utvecklingen av importvolymerna för att fastställa om det under den fyra veckor långa period för utlämnande av uppgifter på förhand som beskrivs i skäl 7 skett en ytterligare betydande ökning av den import som är föremål för undersökningen, och därför huruvida det var nödvändigt att spegla den ytterligare skada som uppstått till följd av denna ökning i fastställandet av målprisunderskridandemarginalen.

(183)

På grundval av uppgifter från databasen Surveillance 2 var importvolymerna från de berörda länderna under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand 58 % högre än de genomsnittliga importvolymerna under undersökningsperioden på en fyraveckorsbasis. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att det hade förekommit en betydande ökning av den import som är föremål för undersökningen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(184)

För att återspegla den ytterligare skada som vållats till följd av importökningen beslutade kommissionen att justera nivån för undanröjande av skada på grundval av den ökade importvolymen, vilken anses vara den relevanta viktningsfaktorn på grundval av bestämmelserna i artikel 9.4 i grundförordningen. Den beräknade därför en multiplikationsfaktor som fastställdes genom att dividera summan av importvolymen under de fyra veckorna av perioden för utlämnande av uppgifter på förhand på 10 109 ton och de 52 veckor som undersökningen pågick med importvolymen under undersökningsperioden extrapolerad till 56 veckor. Siffran 4,1 % återspeglar den ytterligare skada som vållats av den fortsatta importökningen. De slutgiltiga skademarginalerna multiplicerades således med denna faktor.

(185)

Den slutgiltiga målprisunderskridandemarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och för alla övriga företag är därför följande:

(186)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter lämnade Jintai synpunkter på tillämpningen av artikel 7.2a i grundförordningen. Jintai ifrågasatte att en snedvridning skulle förekomma (undantaget från återbetalning av mervärdesskatt), orsakssambandet mellan denna snedvridning och priserna på den kinesiska marknaden samt om det är lämpligt använda brasilianska priser som internationella referensvärden.

(187)

För det första fastställdes det att det förekom en snedvridning när det gäller undantaget från återbetalning av mervärdesskatt för varmvalsade ringar eller rullar (KN-nummer 7208 27), och denna snedvridning förekom under hela undersökningsperioden. Denna information finns i dokumentet China Customs Import and Export Tariff of the People’s Republic of China. Ett avdrag eller undantag från återbetalningen av mervärdesskatt är en av de situationer som särskilt tas upp i artikel 7.2a i grundförordningen och som ger upphov till råvarurelaterade snedvridningar.

(188)

För det andra erinrade kommissionen om att det i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen räcker att fastställa att en snedvridning förekommer (här undantaget från återbetalning av mervärdesskatt) och att de inhemska kinesiska råvarupriserna är lägre än priserna på representativa internationella marknader. Bestämmelsen innehåller ingen rättslig skyldighet att bevisa orsakssambandet mellan denna snedvridning och de lägre priserna på den kinesiska marknaden, enligt den tillämpliga rättsliga ramen.

(189)

För det tredje konstaterades en betydande prisskillnad under undersökningsperioden mellan Jintais inköpspriser på varmvalsade ringar eller rullar och Brasiliens inhemska priser fritt fabrik på varmvalsade ringar eller rullar samt priserna på sådana från Turkiet (inhemsk fritt fabrik) (båda hämtade från Metal Bulletin). Såsom förklaras i skäl 242 i förordningen om provisorisk tull var dessa priser betydligt högre än Jintais priser på insatsvaror, i intervallet [10–30] % och [30–50] %.

(190)

Slutligen analyserade kommissionen huruvida de turkiska och brasilianska priserna var lämpliga priser som är representativa för de internationella marknaderna i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen. Kommissionen noterade inledningsvis att i avsaknad av särskilda regler för de faktiska priser som ska användas i grundförordningen har kommissionen ett stort handlingsutrymme enligt relevant rättspraxis från EU-domstolarna. När det gäller innehållet i påståendet noterade kommissionen att ett stort antal referenspriser fanns tillgängliga från källor som Metal Bulletin och att det inte fanns något mer lämpligt genomsnitt att tillgå. Det fanns till exempel inget referensvärde som var aggregerat per region som kunde användas för undersökningen. Genom att jämföra de turkiska och brasilianska priserna på marknaden för varmvalsade ringar och rullar med de andra potentiella internationella referensvärden som finns tillgängliga i Metal Bulletin noterade kommissionen att vissa var högre och vissa lägre, vilket stödde slutsatsen om att de brasilianska och turkiska priserna var representativa som ett lämpligt internationellt referensvärde. Kommissionen noterade också att de underliggande kvantiteterna av varmvalsade ringar och rullar som handlades i Brasilien var mycket stora.

(191)

Jintai hävdade också att de brasilianska inhemska priserna på varmvalsade ringar och rullar hade snedvridits av covid-19-pandemin. Av denna anledning jämförde Jintai priserna på varmvalsade ringar och rullar i Brasilien och Kina. Kommissionen kunde dock inte beakta denna jämförelse eftersom de kinesiska råvarupriserna för den berörda produkten inklusive varmvalsade ringar och rullar var föremål för betydande snedvridningar (se skäl 75 i förordningen om provisorisk tull, som bekräftas i skäl 46 ovan). Såsom anges i skäl 55 sammanföll dessutom prisökningen på den inhemska marknaden i Brasilien med en global ökning av priserna på produkter av plattstål. Slutligen var Jintais priser på varmvalsade ringar och rullar också betydligt lägre än de inhemska turkiska priser fritt fabrik som hämtades från Metal Bulletin.

(192)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade Jintai fler synpunkter på tillämpningen av artikel 7.2a i grundförordningen. Företaget hävdade att förekomsten av snedvridning är ett nödvändigt villkor, men inte ett tillräckligt villkor. De kinesiska myndigheterna inkom med en liknande synpunkt efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Kommissionen noterade att det i artikel 7.2a i grundförordningen föreskrivs att en snedvridning föreligger om ett råvarupris på grund av ett antal åtgärder som anges i den bestämmelsen ”är betydligt lägre jämfört med priser på representativa internationella marknader” och att denna råvara ska stå för minst 17 % av tillverkningskostnaderna. Dessa två villkor innebär att den snedvridning som har identifierats är en allvarlig snedvridning som mycket sannolikt kommer att påverka den kinesiska industrins konkurrenskraft, samtidigt som den orsakar unionsindustrin ytterligare skada. Dessutom erinrade kommissionen om att i enlighet med artikel 7.2b i grundförordningen utfördes ytterligare en analys innan det beslutades huruvida artikel 7.2 i grundförordningen skulle tillämpas eller inte. När kommissionen utför den relevanta analysen i detta sammanhang har den ett stort handlingsutrymme (22). Artikel 7.2a i grundförordningen tillämpas därför inte automatiskt, vilket Jintai hävdar, utan är snarare resultatet av en omfattande analys.

(193)

Sammanfattningsvis lade parterna inte fram några övertygande bevis för att de brasilianska och turkiska inhemska priserna fritt fabrik inte var representativa för de internationella marknaderna. Kommissionen bekräftade därför sin preliminära slutsats om att betrakta dessa priser som representativa i form av ett internationellt referensvärde i den mening som avses i artikel 7.2a i grundförordningen.

(194)

Mot denna bakgrund avvisades Jintais påstående därför och skälen 235–243 i förordningen om provisorisk tull bekräftades.

(195)

I enlighet med skäl 239 i förordningen om provisorisk tull undersökte kommissionen vidare om andra möjliga råvaror såsom kallvalsade ringar eller rullar var föremål för snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a. Kommissionen konstaterade att ingen av de råvaror som stod för mer än 17 % av tillverkningskostnaden för den berörda produkten var föremål för snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a under undersökningsperioden. Kommissionen bekräftade vidare att när det gäller den andra exporterande tillverkaren i urvalet, Baosteel, som inte köpte varmvalsade rullar eller ringar i Kina, blev moduleringen av regeln om lägsta tull ogiltig eftersom dumpningsmarginalen var lägre än målprisunderskridandemarginalen.

(196)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter hänvisade de kinesiska myndigheterna till artikel 7.2a i grundförordningen och menade att syftet med att bedöma om råvarorna är snedvridna är att undersöka om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja skadan. Enligt de kinesiska myndigheterna innebär inte förekomsten av råvarurelaterade snedvridningar nödvändigtvis att skademarginalen bör höjas till samma nivå som dumpningsmarginalen. De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen inte hade gjort någon bedömning av huruvida målprisunderskridandemarginalen var tillräcklig för att undanröja skadan och tillämpade dumpningsmarginalen direkt, vilket strider mot kraven i och syftet med EU-lagstiftningen.

(197)

Jintai hänvisade till nyligen genomförda undersökningar där kommissionen fastställde skademarginalen på samma nivå som målprisunderskridandemarginalen och hävdade att en sådan marginal skulle undanröja den skada som unionsindustrin lidit. Även om kommissionen ansåg att målprisunderskridandemarginalen för Jintai inte är tillräcklig för att undanröja skadan bör skademarginalen inte automatiskt fastställas till samma nivå som dumpningsmarginalen, utan den bör fastställas med en annan skälig metod. Jintai begärde därför att kommissionen skulle använda den beräknade målprisunderskridandemarginalen för att fastställa nivån för undanröjande av skada eller för att beräkna en annan skälig skademarginal för Jintai.

(198)

I detta avseende noterade kommissionen att det i artikel 7.2a i grundförordningen föreskrivs att ”[n]är kommissionen undersöker om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja skadan ska den beakta huruvida det finns råvarurelaterade snedvridningar med avseende på den berörda produkten”, och att det i artikel 7.2b anges att ”[o]m kommissionen, på grundval av samtliga lämnade uppgifter, med säkerhet kan slå fast att det är i unionens intresse att bestämma omfattningen av de provisoriska tullarna i enlighet med punkt 2a i denna artikel, ska punkt 2 i denna artikel inte tillämpas”. När kommissionen slår fast att råvarurelaterade snedvridningar förekommer med avseende på den berörda produkten och drar slutsatsen att det ligger i unionens intresse att fastställa de preliminära tullarnas belopp på dumpningsnivån behöver eller har kommissionen inte rätt att beräkna ”en annan skälig skademarginal” än dumpningsmarginalen, vilket Jintai begärt. I samtliga fall där man konstaterar att tillämpningen av artikel 7.2a i grundförordningen är berättigad, såsom i detta fall, med tanke på den ytterligare skada som unionsindustrin lidit på grund av råvarurelaterade snedvridningar i exportlandet, anses det att den tullnivå som betraktas som nödvändig för att undanröja sådan ytterligare skada lämpligen ska fastställas i förhållande till dumpningsmarginalen. Kommissionen avvisade därför de kinesiska myndigheternas och Jintais påståenden och bekräftade tillämpningen av marginalen för att fastställa tullbeloppet till dumpningsnivån för Jintai, såsom anges i skäl 277 i förordningen om provisorisk tull.

(199)

Skälen 275–280 i förordningen om provisorisk tull bekräftas därför.

(200)

I det preliminära skedet drog kommissionen i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen slutsatsen att det klart låg i unionens intresse att fastställa tullsatsen för Jintai till den dumpningsmarginal som konstaterats på grund av råvarurelaterade snedvridningar.

(201)

Eftersom några synpunkter inte inkommit rörande outnyttjad kapacitet i exportlandet bekräftas skälen 245–246 i förordningen om provisorisk tull.

(202)

Den relaterade frågan om priserna på varmvalsade ringar och rullar på den kinesiska hemmamarknaden behandlades i skälen 186–194. Eftersom inga mer specifika synpunkter inkommit beträffande konkurrensen om råvaror bekräftas skälen 247 och 248 i förordningen om provisorisk tull.

(203)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter framförde Eviosys, Astir Vitogiannis och Canpack ytterligare påståenden om att unionsindustrin inte har möjlighet att tillhandahålla de nödvändiga kvantiteterna av stål elektrolytiskt överdraget med krom, vilket tvingade dem att förlita sig på import från Kina. De hävdade också att import från övriga tredjeländer inte är ett alternativ på grund av de långa och komplexa kontrollprocesserna, avsaknaden av ett tillräckligt specifikationsutbud och tullkvoterna inom ramen för unionens skyddsåtgärder.

(204)

Kommissionen bedömde noggrant all bevisning som lämnats av användarna i unionen och unionsindustrin i detta avseende.

(205)

Även om de tre användarna i mycket olika utsträckning förlitar sig på kinesisk import noterade kommissionen att en mycket liten andel av allt stål elektrolytiskt överdraget med krom från Kina har köpts från Jintai och att de flesta av kvantiteterna köptes från Baosteel, som inte kommer att påverkas av tillämpningen av bestämmelserna i artikel 7.2a i grundförordningen när det gäller Jintai, eller från de två andra samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna som inte ingick i urvalet.

(206)

Kommissionen ansåg därför att tillämpningen av bestämmelserna i artikel 7.2a i grundförordningen beträffande Jintai, vilket också kommer att påverka tullnivåerna för de icke-samarbetsvilliga kinesiska exportörerna, inte skulle orsaka allvarliga störningar i värdekedjan för unionsanvändarna. De kunde i själva verket köpa stål elektrolytiskt överdraget med krom från Baosteel och de två andra kinesiska företag som var samarbetsvilliga men som inte ingick i urvalet. Detta gäller inte minst med tanke på att den slutgiltiga antidumpningstullen för Baosteel sänks betydligt till följd av de justeringar som förklaras i skälen 57–60, vilket också lett till en sänkning av tullen för de samarbetsvilliga exportörer som inte ingick i urvalet. Dessutom skulle användarna även kunna importera stål elektrolytiskt överdraget med krom från övriga tredjeländer som inte omfattas av antidumpningsåtgärder.

(207)

Kommissionen bekräftade sin slutsats i skälen 252 och 253 i förordningen om provisorisk tull om att det ligger i unionens intresse att fastställa beloppet för de provisoriska tullarna med avseende på Jintai i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen.

(208)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande unionsindustrins intresse bekräftas slutsatserna i skälen 255 och 256 i förordningen om provisorisk tull.

(209)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter invände tre användare, nämligen Eviosys, Canpack och Astir Vitogiannis, kraftfullt mot kommissionens preliminära slutsats om unionens intresse och upprepade sina påståenden om förekomsten av flera allvarliga försörjningsproblem när användare beställer varor från unionstillverkare av stål elektrolytiskt överdraget med krom, vilket leder till ett underskott på unionsmarknaden och till att unionstillverkarna exporterar en betydande del av sina tillverkade stål elektrolytiskt överdraget med krom.

(210)

De tre ovannämnda användarna lämnade in viss bevisning om att unionstillverkarnas hade tackat nej till eller inte lyckats leverera de begärda kvantiteterna av stål elektrolytiskt överdraget med krom, samt om deras problem att regelbundet leverera alla överenskomna volymer.

(211)

Eviosys uttryckte oro över att de två unionstillverkarna, ThyssenKrupp och ArcelorMittal, utnyttjar sin marknadssituation, som kännetecknas av att de är två nyckelaktörer med en mycket hög kombinerad marknadsandel och på grund av de gällande skyddsåtgärderna redan är väl skyddade mot import med sin policy med oerhörda prisökningar, särskilt sedan 2021.

(212)

Eviosys, Canpack och Astir Vitogiannis instämde inte i kommissionens slutsats att unionsindustrin har tillräcklig produktionskapacitet för att tillgodose efterfrågan på unionsmarknaden. De menar att även om det vore sant att unionsindustrin har tillräcklig kapacitet och teoretiskt sett skulle kunna bemöta unionsmarknadens behov så vill eller kan unionstillverkarna i själva verket inte leverera de volymer som kunderna efterfrågar samtidigt som de exporterar mer än 20 % av sin totala produktion. Enligt Astir Vitogiannis skulle unionsindustrins teoretiska kapacitet, med en kapacitetsutnyttjandegrad på 100 %, inte ens vara tillräcklig för att tillgodose unionens hela efterfrågan. Eventuella störningar eller force majeure på unionstillverkarnas sida, vilket redan har uppstått eller inträffat många gånger tidigare, innebär en allvarlig påverkan på deras produktion av stål elektrolytiskt överdraget med krom och inverkar därmed på lönsamheten för de industrier i senare led som är mycket beroende av denna koncentrerade leverantörsindustri. Canpack upprepade sitt påstående efter det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(213)

Tvärt emot insisterade unionsindustrin på att den har tillräcklig kapacitet för att bemöta efterfrågan på unionsmarknaden och att den skulle kunna lägga om exportförsäljningen till unionsmarknaden för att tillgodose efterfrågan, vilket den redan har gjort. Unionstillverkarna hävdade också att de tidigare försörjningsproblemen berodde på priserna snarare än på bristande produktion och utbud. Unionsindustrin uppgav vidare att efterfrågan i unionen i nuläget sjunker och att den därför skulle ha möjlighet att leverera ytterligare kvantiteter.

(214)

Canpack hävdade, både efter det preliminära och det slutliga utlämnandet av uppgifter, att situationen efter undersökningsperioden och verkligheten på marknaden skiljer sig avsevärt från den situation som låg till grund för att unionstillverkarna av stål elektrolytiskt överdraget med krom efterfrågade undersökningen och som förelåg under undersökningsperioden. I nuläget är de priser på stål elektrolytiskt överdraget med krom som de kinesiska tillverkarna erbjuder mer jämförbara, eller till och med högre än priserna på unionsmarknaden. Canpack hävdade att nivån på de åtgärder som kommissionen infört uppenbarligen inte är lämplig eftersom de provisoriska tullarna var flera gånger högre än skillnaden mellan priserna på stål elektrolytiskt överdraget med krom med ursprung i unionen respektive Kina. Enligt Canpack skulle åtgärderna leda till en enorm skillnad mellan de priser som erbjuds av unionstillverkarna och de kinesiska tillverkarna av stål elektrolytiskt överdraget med krom, något som gör det möjligt för unionstillverkarna att öka sina priser liksom ett duopol för de två största tillverkarna av stål elektrolytiskt överdraget med krom i unionen. Införandet av åtgärderna skulle följaktligen innebära ekonomiska förluster för de användare av stål elektrolytiskt överdraget med krom i unionen som importerar sådant stål från Kina. Dessutom bör det tas hänsyn till att införandet av antidumpningstullar kommer att innebära lägre vinstmarginaler för användarna av stål elektrolytiskt överdraget med krom i unionen, och att de kommer att behöva överföra eventuella prisökningar på detta stål till konsumenterna (som redan brottas med hög inflation) eller, i värsta fall, rent av lägga ner sin verksamhet.

(215)

Astir Vitogiannis bad också att kommissionen skulle beakta utvecklingen efter undersökningsperioden när den bedömde unionens intresse. Företaget påpekade att även om det i artikel 6.1 i grundförordningen föreskrivs att ”uppgifter avseende en period som infaller efter undersökningsperioden normalt inte [ska] beaktas” så framgår det tydligt av unionsdomstolarnas fasta rättspraxis att artikel 6.1 i grundförordningen endast avser bedömningen av dumpning och skada och inte bedömningen av unionens intresse. I detta avseende hänvisar Astir Vitogiannis till Kazchrome-målet, där tribunalen bekräftade att ”artikel 6.1 i grundförordningen inte är tillämplig när det ska fastställas om det finns ett gemenskapsintresse, såsom det definieras i artikel 21.1 i grundförordningen vilket betyder att uppgifter som hänför sig till en senare tidsperiod än undersökningsperioden kan beaktas inom ramen för detta fastställande” (23), och CPME-målet, där tribunalen ansåg att bedömningen av unionens intresse inbegriper en ”prognos grundad på hypoteser kring framtida händelser som innebär en bedömning av komplicerade ekonomiska förhållanden” (24). Närmare bestämt hävdade Astir Vitogiannis att unionsindustrin under perioden efter undersökningsperioden hade ökat sina försäljningspriser med nästan 100 %, medan kostnaden hade ökat i mycket mindre utsträckning, vilket resulterade i sunda och kraftfulla vinstmarginaler enligt de senaste ekonomiska resultaten, enligt vad klagandena själva rapporterat.

(216)

Kommissionen övervägde noga alla argument som nämns ovan, även de som gällde utvecklingen efter undersökningsperioden. När det gäller prisnivåerna efter undersökningsperioden noterade kommissionen att priserna faktiskt ökade, men att den inte hade några belägg för att dessa högre priser var strukturella. Snarare tvärtom fastställde kommissionen, när det gäller priserna på importen från de berörda länderna, att importpriserna började sjunka, både omedelbart före och under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand (25), efter deras inledande toppnotering under perioden efter undersökningen, särskilt i februari, trots tillkännagivandet om att provisoriska tullar skulle komma att införas. När det gäller de påstådda försörjningsproblemen på unionsmarknaden var kommissionen, när den vägde de olika intressena mot varandra, inte övertygad om att dessa var tillräckligt stora och omfattande för att ifrågasätta om åtgärderna borde införas, eller deras nivå. I detta avseende noterade kommissionen unionsindustrins uttalande att balansen mellan utbud och efterfrågan håller på att förändras till förmån för köparna av stål elektrolytiskt överdraget med krom, och att priserna redan har börjat gå ner, vilket framgår av prisutvecklingen för importen från de berörda länderna. Kommissionen noterade också att unionsindustrin är beredd att lägga om exportförsäljningen till unionsmarknaden för att tillgodose eventuell ytterligare efterfrågan, såsom den tidigare har gjort. Med tanke på den förväntade avmattningen i ekonomin för resten av 2022 och 2023 (26) förväntas både priserna och efterfrågan inte heller öka ytterligare. Kommissionen påminde också om att det i artikel 21.1 i grundförordningen anges att ”särskild hänsyn [ska] tas till behovet av att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadevållande dumpning och till behovet av att återställa en effektiv konkurrens”. I detta avseende noterade kommissionen att användarna inte framförde några tvingande skäl till att den planerade åtgärdsnivån skulle påverka deras lönsamhet och verksamhet i en sådan grad att detta skulle vägra tyngre än behovet av att införa åtgärder för att förhindra att den dumpade importen orsakar snedvridande effekter och vållar unionsindustrin väsentlig skada. Såsom förklaras i skäl 265 i förordningen om provisorisk tull, baserat på uppgifterna från Eviosys, som är den enda användaren som lämnade in svar på frågeformuläret, visade det sig att företaget skulle kunna absorbera en möjlig kostnadsökning med tanke på lönsamheten i dess försäljning av produkter med stål elektrolytiskt överdraget med krom och andelen import från de berörda länderna i företagets inköpsportfölj. Denna slutsats har inte ifrågasatts efter det preliminära utlämnandet av uppgifter. Kommissionen fann därför inte att utvecklingen efter undersökningsperioden innebar att det skulle vara olämpligt att införa åtgärderna mot bakgrund av alla berörda intressen.

(217)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Eurofer att Astir nyligen hade tackat nej till leveranser och inte förhörde sig om eventuella framtida leveranser, samtidigt Eviosys efterfrågan minskade 2022. Kommissionen noterade att merparten av bevisningen lämnades av unionstillverkarna, men att den inte bekräftades genom citat ur korrespondens med respektive användare. Kommissionen kunde därför inte kontrollera den ytterligare bevisning som lämnades, framför allt eftersom inkom sent under förfarandet.

(218)

Astir Vitogiannis, liksom Cisa och Canpack, uttryckte, efter det slutliga utlämnandet av uppgifter, också farhågor om att antidumpningsåtgärdernas form och nivå i enlighet med förordningen om provisorisk tull på ett oproportionerligt och orättvist sätt skyddar unionstillverkarna och förstärker deras befintliga duopol ytterligare, till extrem nackdel för oberoende användare och bearbetningsföretag. De hävdade vidare att unionsanvändarnas ökade kostnader kommer att göra dem betydligt mindre konkurrenskraftiga jämfört med leverantörerna av produkter baserade på stål elektrolytiskt överdraget med krom (metallförpackningar, kronkorkar) i de tredjeländer för vilka inga antidumpningsåtgärder är i kraft. Dessa åtgärder kommer att leda till betydande kostnadsökningar för användarna och bearbetningsföretagen på bekostnad av deras lönsamhet, då de själva inte kan absorbera kostnadsökningarna fullt ut, eftersom stål elektrolytiskt överdraget med krom utgör en stor del av slutprodukternas (livsmedels- och dryckesförpackningar, kronkorkar osv.) kostnad. Astir Vitogiannis hävdar att det helt enkelt är orealistiskt att föra vidare kostnadsökningen längre ned i leveranskedjan, och bestyrkte sitt påstående med styrkande underlag.

(219)

Astir Vitogiannis oroas dessutom över att antidumpningsåtgärder som är så pass höga och tillämpas redan i det preliminära skedet utgör en mycket stor risk för unionsanvändarna när det gäller råvaror och beställningar som redan befinner sig i transit, eftersom unionsanvändarna står inför en situation där de inte kommer att kunna importera materialet på grund av de extrema ekonomiska konsekvenserna och de garantier som krävs i samband med tullförfarandet för importen. Astir Vitogiannis begärde därför att kommissionen skulle beakta dessa särskilda omständigheter och se till att åtgärder vidtas för att begränsa inverkan de provisoriska antidumpningsåtgärderna på varor som redan befinner sig i transit.

(220)

Såsom förklaras i skäl 216 ovan förlitade sig dessa användare på relativt allmänna uttalanden och kvantifierade och underbyggde inte hur åtgärderna påverkade deras lönsamhet och bärkraft. Tvärtom, såsom förklaras i skäl 265 i förordningen om provisorisk tull, visade det sig att Eviosys, den enda användare som lämnade in svar på frågeformuläret och uppgifter om kostnader och lönsamhet, skulle kunna absorbera en möjlig kostnadsökning. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(221)

Eviosys uttryckte också oro över den samtidiga tillämpningen av skydds- och antidumpningsåtgärder, och menade att deras kombinerade konsekvenser för dessa importerade produkter skulle förvärra de eventuella negativa spridningseffekterna av varje åtgärd för användarna och konsumenterna i unionen. Eviosys hänvisade till tidigare inlagor där man har förklarat att de gällande skyddsåtgärderna, i kombination med den senaste tidens utveckling på stålmarknaden i Europa och i världen, har lett till en betydande brist på stål elektrolytiskt överdraget med krom i unionen, vilket påverkar både Eviosys och stålförpackningsindustrin som helhet. Detta gäller inte bara importen från Kina utan även importen från övriga tredjeländer – varav vissa inte ens har tilldelats en landsspecifik kvot inom ramen för skyddsåtgärderna. Eviosys instämde inte i kommissionens uttalande i skäl 250 i förordningen om provisorisk tull, om att ”användarna i unionen [skulle] kunna anskaffa den undersökta produkten från övriga tredjeländer”. Eviosys menar att om antidumpningstullar införs på importen från Kina och Brasilien så kommer dessa åtgärder att förvärra den situation som kännetecknas av ett begränsat utbud på unionsmarknaden ytterligare, särskilt med tanke på de extremt höga tullar som infördes provisoriskt av kommissionen.

(222)

Kommissionen erinrade om att antidumpningsåtgärderna endast gäller om och i den utsträckning som importen av den berörda produkten inte omfattas av skyddsåtgärderna. Enligt förordning (EU) 2019/1382 (27) finns det inga dubbla korrigerande åtgärder som gäller samtidigt för samma produkt. Denna princip kommer också att återspeglas i denna förordning, såsom anges i skälen 262 och 263. I vilket fall som helst underlät parterna att styrka hur en kombination av åtgärderna faktiskt skulle påverka dem så pass negativt att införandet av antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intresse. Detta argument avvisades därför.

(223)

Både efter det preliminära och det slutliga utlämnandet av uppgifter invände Canpack mot kommissionens slutsats att unionsanvändarna av stål elektrolytiskt överdraget med krom alternativt kan köpa in sådant stål från tredjeländer, med tanke på att de skyddstullkvoter som beviljas övriga tredjeländer är lägre än de som beviljas Kina och därmed tar slut mycket snabbare. Canpack hävdade, i motsats till kommissionens uttalande i förordningen om provisorisk tull, att priserna på stål elektrolytiskt överdraget med krom med ursprung i Japan och Sydkorea under undersökningsperioden inte var betydligt högre utan jämförbara med det genomsnittliga importpriset på importen från Kina (Japan: 776 euro, 8,5 % högre än de kinesiska priserna, Sydkorea: 763 euro, 6,7 % högre än de kinesiska priserna), samtidigt som kostnadsnivån i dessa två länder är högre än i Kina.

(224)

Astir Vitogiannis påpekade också att de mycket höga antidumpningstullarna i praktiken kommer att stoppa merparten av importen från Kina och Brasilien, samtidigt som det inte finns någon realistisk och tillräcklig alternativ försörjning att tillgå från andra tredjeländer, och motsatte sig kommissionens påstående att den minskade importen från andra länder som inte omfattas av för undersökningen beror på påstått låga och dumpade priser på importen från Brasilien och Kina och om att ”[i] avsaknad av dumpad import från de berörda länderna skulle importen från övriga tredjeländer öka, eftersom försäljningspriserna på unionens marknad skulle vara mer attraktiva”. Enligt Astir Vitogiannis visar tillgängliga uppgifter från Eurostat att importpriserna från länder som inte omfattas av undersökningen (t.ex. Förenade kungariket, Sydkorea) har ökat väsentligt under den senaste tiden (dvs. efter undersökningsperiodens slut) trots de påstådda låga och dumpade priserna från Kina och Brasilien, och också trots det att importvolymerna från dessa länder som inte omfattades av undersökningen samtidigt minskade. Detta visar vidare att man inte kan förlita sig på att importen från övriga tredjeländer garanterat kan väga upp för den förlorade importen från Brasilien och Kina. Slutligen hävdade Astir Vitogiannis att importen från övriga tredjeländer kräver en lång kvalificerings- och kontrollprocess på upp till ett år på grund av verksamhetens natur.

(225)

Kommissionen höll inte med. Såsom redan förklarats i skäl 250 i förordningen om provisorisk tull konstaterade kommissionen att den totala importvolymen från övriga tredjeländer minskade med 23 % under skadeundersökningsperioden, samtidigt som importen från de berörda länderna ökade. Utan den dumpade importen från de berörda länderna skulle importen från övriga tredjeländer sannolikt öka, eftersom unionsmarknaden skulle vara mer attraktiv och högre priser skulle kunna tas ut. Enligt uppgifter från unionsindustrin började priserna sjunka redan i maj 2022, vilket också bekräftades av priserna på importen från de berörda länderna (se skäl 216). Balansen förändrades också till förmån för köparna, och hur som helst är unionsindustrin beredd att lägga om en del av exportförsäljningen för att tillgodose behoven hos köparna i unionen. Detta påstående avvisades därför.

(226)

Efter det preliminära och det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Cisa att det nuvarande inflationstryck som drabbat unionsekonomin, tillsammans med trycket på leveranskedjorna och den begränsade tillgången till den berörda produkten och relaterade råvaror på grund av den geopolitiska utvecklingen, samt de allvarliga störningarna i den globala leveranskedjan, bör få kommissionen att avbryta åtgärderna eller åtminstone upphäva dem tillfälligt. Cisa och de kinesiska myndigheterna hävdade dessutom att stål elektrolytiskt överdraget med krom främst används för att tillverka billiga konserver, som i stor utsträckning köps av låginkomstkonsumenter i unionen, vilka redan dras med ökade levnadskostnader på grund av inflation. Cisa och de kinesiska myndigheterna hänvisade också till Eviosys synpunkter beträffande försörjningsbrist på unionsmarknaden och pekade vidare på unionstillverkarnas starka marknadsinflytande, vilket påverkar förhandlingskraften för industrin i senare led negativt. I detta avseende hänvisade de till kommissionens beslut av den 11 juni 2019 om förbudet mot joint venture-företaget Tata Steel och ThyssenKrupp (28).

(227)

Kommissionen höll inte med. För det första noterade kommissionen att Cisas påståenden var allmänna och att någon faktisk förklaring av eller bevisning för hur de nämnda faktorerna påverkade användarnas situation inte lämnades. Såsom förklaras i skäl 266 i förordningen om provisorisk tull angående de möjliga effekterna på livsmedelspriserna, kunde Eviosys dessutom inte styrka sitt påstående att ökningen av priset på stål elektrolytiskt överdraget med krom skulle leda till en ökning av priserna på livsmedelsförpackningar, och i slutändan även på livsmedel, eller att sådana möjliga ökningar skulle motsvara ökningen av priset på stål elektrolytiskt överdraget med krom. Dessutom används stål elektrolytiskt överdraget med krom endast till lock och underdelar på konservburkar, medan vitplåt, som är dyrare, används till burkarnas stomme. Därför är det inte sannolikt att möjliga höjningar av priserna på stål elektrolytiskt överdraget med krom ensamma kommer att påverka priserna på livsmedelsförpackningar i någon större utsträckning. Denna slutsats har inte ifrågasatts efter det preliminära utlämnandet av uppgifter. Följaktligen avvisade kommissionen Cisas och de kinesiska myndigheternas påståenden.

(228)

Sammanfattningsvis noterade kommissionen att enligt artikel 21.1 i grundförordningen ska ett fastställande om huruvida ett ingripande är befogat med hänsyn till unionens intresse fattas på grundval av en helhetsbedömning av alla berörda parters intressen. Vid en sådan undersökning ska särskild hänsyn tas till behovet av att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadevållande dumpning och till behovet av att återställa en effektiv konkurrens.

(229)

Kommissionen bedömde noggrant alla påståenden och all bevisning i förhållande till unionens intresse och kontrollerade om det skydd som unionsindustrin erbjuds genom åtgärderna skulle vara klart oproportionerligt i förhållande till användarnas intresse, såsom anges i detta avsnitt.

(230)

Mot bakgrund av den tydliga dumpnings- och skadebilden drog kommissionen slutsatsen att slutgiltiga åtgärder är motiverade för att unionstillverkarna ska kunna återgå till hållbara vinstnivåer. Kommissionen drog särskilt slutsatsen att den skada som unionsindustrin lidit och behovet av att skydda den från dumpad import från de berörda länderna hade större betydelse än de problem som påtalats av användarna. Mot bakgrund av de problem som användarna beskrivit och marknadsutvecklingen efter undersökningsperioden, såsom förklaras närmare i skäl 244 nedan, övervägde kommissionen emellertid att tillämpa en form av tullar som var bättre lämpad mot bakgrund av denna utveckling.

(231)

Kommissionen bekräftade därför den preliminära slutsatsen att det inte finns några tillräckligt tvingande skäl som rör unionens intresse enligt artikel 21 i grundförordningen som strider mot att slutgiltiga åtgärder ska införas på importen av den berörda produkten.

(232)

Mot bakgrund av det ovan anförda, bekräftade kommissionen slutsatsen i skäl 274 i förordningen om provisorisk tull, att det inte fanns några tvingande skäl till att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder på import av stål elektrolytiskt överdraget med krom med ursprung i de berörda länderna.

(233)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdernas nivå samt unionens intresse och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import av den berörda produkten vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(234)

Enligt samma metod som beskrivs i skäl 278 i förordningen om provisorisk tull baserades den slutgiltiga tullen för de övriga samarbetsvilliga företagen i Kina som inte ingick i urvalet på den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för de två företag i Kina som ingick i urvalet, som i motsats till i det preliminära skedet var lägre än den vägda genomsnittliga skademarginalen.

(235)

Efter de förtydliganden och korrigeringar som kommissionen gjorde den 16 september 2022 påpekade Cisa att det fortfarande var oklart om den fasta tullen för övriga samarbetsvilliga företag baserades på den dumpningsmarginal eller skademarginal som konstaterats för dessa företag. Företaget upprepade dessutom sitt argument om att kommissionen inte drog några slutsatser om råmaterial för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet. Artikel 7.2a och 7.2b i grundförordningen bör därför inte tillämpas på dessa företag.

(236)

Kommissionen klargjorde att den fasta tullen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet baserades på den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, som var lägre än den vägda genomsnittliga skademarginal som konstaterats. Kommissionen ansåg vidare att urvalet av exporterande tillverkare i Kina var representativt och, såsom anges i skäl 16 i förordningen om provisorisk tull, var det ingen part som ifrågasatte eller ens lämnade synpunkter på urvalet. Följaktligen ansågs även slutsatserna för de företag som ingick i urvalet, även när det gäller artikel 7.2a och 7.2b i grundförordningen beträffande Jintai, vara representativa för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet. Kommissionen ansåg att det därför var lämpligt att beakta dessa slutsatser vid beräkningen av de vägda genomsnittliga skade- och dumpningsmarginalerna för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet baserat på de två företag som ingick i urvalet. Kommissionen avvisade därför påståendet.

(237)

Såsom förklaras i skälen 279 och 280 i förordningen om provisorisk tull, med tanke på den låga graden av samarbetsvilja hos tillverkarna i Kina och det faktum att tullsatsen för Jintai baserades på den dumpningsmarginal som konstaterats i enlighet med artikel 7.2a i grundförordningen, baserades nivån på den landsomfattande tullsatsen på de högsta dumpningsmarginaler som konstaterades per produkttyp som sålts i representativa kvantiteter av Jintai. Kommissionen behövde inte beräkna marginalen för målprisunderskridande eller skademarginalen för icke samarbetsvilliga företag eftersom råvarurelaterade snedvridningar hade konstaterats enligt artikel 7.2a.

(238)

När det gäller Brasilien var samarbetsviljan hög, och därför fastställdes den övriga tullen på samma nivå som den som tillämpas för Companhia Siderúrgica Nacional.

(239)

I det preliminära skedet införde kommissionen värdetullar. Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter begärde CSN, Eviosys, Baosteel och det grekiska utrikesministeriet att kommissionen skulle överväga att tillämpa ett minimiimportpris i stället för värdetullar. CSN hävdade att ett minimiimportpris skulle göra det möjligt för unionstillverkarna att återhämta sig från verkningarna av den påstådda skadevållande dumpningen samtidigt som man förhindrade eventuella negativa konsekvenser av otillbörliga prisökningar efter undersökningsperioden som skulle kunna påverka användarnas verksamhet på ett mycket negativt sätt. Ett minimiimportpris skulle också bemöta användarnas oro, vilka befarar att det ska uppstå en brist på den berörda produkten, och skulle förhindra allvarliga störningar i försörjningen av unionsmarknaden.

(240)

Kommissionen bedömde dessa påståenden och ansåg att ett minimiimportpris inte var en lämplig form av tull eftersom man då tenderar att fastställa priset på en fast nivå och därmed kan påverka marknaden på ett mer tvingande sätt. Detta skulle kunna vara särskilt problematiskt i det aktuella fallet, där marknaden kännetecknas av ett fåtal unionstillverkare. Dessutom är ett minimiimportpris ofta inte en lämplig form av tull för marknader som är utsatta för volatilitet (t.ex. volatila råvarupriser), vilket är fallet för stålprodukter. Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.

(241)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Eviosys och Baosteel sin begäran om att ett minimiimportpris borde övervägas. Denna begäran stöddes av Canpack. Eviosys föreslog dessutom att ett minimiimportpris, i kombination med en värdetull som blir tillämplig när minimiimportpriset inte respekteras, skulle tillämpas under de första två åren av tillämpningsperioden för åtgärderna, varefter en fast tull automatiskt skulle ersätta minimiimportpriset. Eviosys motiverade sin begäran med de exceptionella omständigheter som råder när det gäller unionstillverkarnas tillgång till den berörda produkten, ett problem som Eviosys ansåg kommer att lösas inom de närmaste två åren. Företaget hänvisade dessutom till flera tidigare förordningar (29) där kommissionen ändrade tullarna till ett minimiimportpris för att skydda användarnas intressen och förhindra brister i försörjningen. Eviosys hänvisade dessutom till tidigare undersökningar där antidumpningsåtgärdernas varaktighet begränsades till två år på grund av exceptionella omständigheter på marknaden (30).

(242)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter höll Eurofer med om kommissionens slutsats att ett minimiimportpris inte skulle vara en lämplig antidumpningstull i den aktuella undersökningen på grund av den senaste tidens kraftigt ökade tillverkningskostnader för stål elektrolytiskt överdraget med krom på senare tid, vilket påverkar försäljningspriset för detta stål. Ett minimiimportpris skulle därför inte medföra någon tillräcklig lättnad för industrin. Dessutom skilde sig detta ärende avsevärt från de tidigare undersökningar där ett minimiimportpris tillämpades. Minimiimportpriser är därtill lätta att kringgå eller absorbera.

(243)

Kommissionen noterade att inga nya uppgifter eller belägg lämnades in av Eviosys eller Baosteel till stöd för deras upprepade begäran om införande av ett minimiimportpris. Slutsatserna i skäl 240 ovan förblev därför giltiga. Eviosys lade inte heller fram någon bevisning till stöd för sitt påstående att ett minimiimportpris skulle vara lämpligare än den fasta tull som kommissionen föreslog för att åtgärda den påstådda tillfälliga försörjningsbristen. Dessutom ifrågasattes den påstådda tillfälliga försörjningsbristen eftersom unionsindustrin hävdade att den kommer att fortsätta att sälja tillräckliga kvantiteter av den berörda produkten. Slutligen, även om den påstådda försörjningsbristen faktiskt skulle uppstå, fanns det ingenting i ärendehandlingarna som tydde på att en två år långa period med ett minimiimportpris skulle vara ett lämpligt och proportionerligt verktyg för att åtgärda detta. När det gäller de tidigare förordningar som Eviosys hänvisade till i fråga om införandet av ett minimiimportpris erinrade kommissionen om att bedömningen av huruvida ett minimiimportpris är lämpligt görs från fall till fall och beror på de särskilda omständigheterna i varje enskilt ärende. Av de skäl som anges i skäl 240 ovan, nämligen att minimiimportpriset endast erbjuder en grundläggande skyddsnivå som inte är tillräcklig i detta ärende mot bakgrund av de tydliga undersökningsresultaten gällande dumpning och skada och de svåra och instabila marknadsförhållanden som råder i nuläget, ansågs ett minimiimportpris inte vara en lämplig typ av antidumpningsåtgärd. När det gäller hänvisningarna till tidigare förordningar, där de respektive antidumpningsåtgärdernas sammanlagda varaktighet var begränsad till två år, ansåg kommissionen att dessa saknade relevans eftersom de endast avsåg åtgärdernas totala varaktighet och inte ändrade form efter flera års tillämpning, såsom Eviosys förslagit. Som Eviosys själv påpekade var resonemanget i var och en av dessa förordningar dessutom mycket specifikt för de faktiska omständigheterna i den särskilda undersökningen och skilde sig åt avsevärt. Kommissionen ansåg därför att de nämnda förordningarna rörde andra situationer än de som förelåg i det aktuella ärendet. Mot bakgrund av ovanstående avvisade kommissionen dessa begäranden.

(244)

När det gäller åtgärdernas form övervägde kommissionen, mot bakgrund av de fluktuerande priserna på stål elektrolytiskt överdraget med krom efter undersökningsperiodens slut, som nästan hade fördubblats, att tillämpa en fast tull per ton i stället för värdetullar. En fast eller specifik tull skulle göra det möjligt att skydda unionsindustrin från den skadevållande dumpade importen från de berörda länderna, samtidigt som den skulle vara mindre avskräckande än en värdetull i händelse av prishöjningar, eftersom den i ett sådant fall har betydligt mindre tyngd.

(245)

Den fasta tullen kommer att baseras på respektive icke skadevållande eller icke dumpade pris under undersökningsperioden.

(246)

Om importpriserna från de berörda länderna förändras väsentligt och om denna förändring skulle bli bestående och leda till att antidumpningsåtgärderna blir mindre effektiva påminner kommissionen parterna om att artikel 11.3 i grundförordningen gör det möjligt för kommissionen att beakta dessa varaktiga förändringar för att eventuellt anpassa åtgärderna till de nya omständigheterna, även genom att ändra deras form.

(247)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ifrågasatte Eurofer den föreslagna fasta tullen och hävdade att utvecklingen efter undersökningsperioden motiverade tillämpningen av en värdetull. Eurofer hävdade särskilt att gas- och elpriserna i unionen har ökat dramatiskt och förväntas öka ytterligare inom den närmaste framtiden. Dessutom följer energipriserna i Brasilien och Kina inte samma uppåtgående trend, vilket skulle möjliggöra lågprisimport till unionen från dessa länder. Följaktligen hävdade Eurofer att med tanke på den ihållande höga prisnivån på stål elektrolytiskt överdraget med krom är värdetullar nödvändiga för att säkerställa ett tillräckligt skydd för unionsindustrin. Med tanke på att prisnivån för detta stål inte kommer att påverkas av några andra mycket ovanliga toppar finns det ingen risk för att värdetullar skulle utgöra ett alltför stort hinder.

(248)

Kommissionen medgav att energipriserna faktiskt har ökat. Inget påstående framfördes dock och ingen bevisning lades fram för att tillverkarna av stål elektrolytiskt överdraget med krom inte skulle kunna höja sina priser och föra över sina ökade totala kostnader till användarna, och för hur en fast tull snarare än en värdetull skulle vara annorlunda i detta avseende. Det lades inte heller fram några belägg för att de fasta tullar som beräknats på det icke dumpade eller icke skadevållande pris som konstaterades under undersökningsperioden skulle hindra unionsindustrin från att återhämta sig från den skada som vållades under undersökningsperioden. Samtidigt, vilket Eurofer medgav, även om priserna kan ha nått sin topp under perioden mellan februari och maj 2022 och sedan har sjunkit efter detta, låg priserna även efter denna period långt över de prisnivåer som konstaterades under undersökningsperioden. Mot denna bakgrund bekräftade kommissionen sina slutsatser i skäl 244 ovan, om att den fasta tullen kommer att säkerställa att unionsindustrin skyddas mot den skadevållande dumpade importen från de berörda länderna samtidigt som användarnas oro över de höga priserna bemöts i största möjliga utsträckning. Såsom anges i skäl 246 ovan kan åtgärdernas form och/eller nivå under hur som helst ses över om priserna från de berörda länderna förändras väsentligt och om denna förändring är bestående och leder till att antidumpningsåtgärderna blir mindre effektiva.

(249)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter lämnade den brasilianska exporterande tillverkaren CNS ett prisåtagande den 13 september 2022. Eftersom erbjudandet mottogs långt efter den tidsfrist som anges i artikel 8 i grundförordningen avvisade kommissionen erbjudandet med motiveringen att det hade lämnats in för sent. Kommissionen underrättade alla berörda parter om detta genom en notering till ärendehandlingarna.

(250)

På grundval av ovanstående föreslås följande slutgiltiga antidumpningstullsatser, uttryckta som pris cif vid unionens gräns, före tull:

(251)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De speglar således den situation som under denna undersökning konstaterades föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i de berörda landen och har tillverkats av de rättsliga enheter som namnges. Import av den berörda produkt som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen anges i denna förordnings normativa del inklusive enheter som är närstående de som uttryckligen anges omfattas inte av dessa tullsatser utan omfattas av den tullsats som tillämpas på ”alla övriga företag”.

(252)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar företagsnamn. Denna begäran ska ställas till kommissionen (31). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(253)

För att minimera risken för kringgående av åtgärder till följd av skillnaden i tullsatser krävs särskilda åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av de individuella antidumpningstullarna. Företag med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(254)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och bör, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av den lägre tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(255)

Om exporten för något av de företag som har en lägre individuell tullsats ökar betydligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, får en sådan volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som härrör från införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. En undersökning får under sådana omständigheter om kringgående inledas under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att upphäva individuella tullsatser och därmed införandet av en landsomfattande tull.

(256)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(257)

Med hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp, för vilka säkerhet ställts i form av de provisoriska antidumpningstullar som infördes genom förordningen om provisorisk tull, tas ut slutgiltigt upp till de nivåer som fastställs i denna förordning.

(258)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter menade Astir Vitogiannis, det grekiska utrikesministeriet, Baosteel och Cisa att åtgärderna borde upphävas tillfälligt enligt artikel 14.4 i grundförordningen. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter framförde Cisa samma krav. Cisa hänvisade också till offentliga uppmaningar från VDMA, den tyska och europeiska sammanslutningen för maskinteknikindustrin, och från Orgalim, som är unionens representativa sammanslutning för EU:s teknikindustrier, som alla begärde att EU tillfälligt skulle upphäva alla handelspolitiska skyddsåtgärder som omfattar stålprodukter på grund av Rysslands militära angrepp mot Ukraina. Ingen av de artiklar som det hänvisades till rörde dock särskilt stål elektrolytiskt överdraget med krom eller situationen på marknaden för just den nischade produkten.

(259)

Baosteel förklarade inte närmare varför ett upphävande var nödvändigt. Cisa och CSN hänvisade till prisökningar efter undersökningsperioden, trycket på leveranskedjorna och den begränsade tillgången till stål elektrolytiskt överdraget med krom och relaterade råvaror på grund av den senaste tidens geopolitiska utveckling.

(260)

Astir Vitogiannis hävdade att tillgången till produkter av stål elektrolytiskt överdraget med krom är begränsad och att skadan inte kommer att återuppstå eftersom unionsindustrin enligt uppgift inte längre lider någon skada, vilket baseras på de två unionstillverkarnas totalt sett positiva resultat. Det grekiska utrikesministeriet hänvisade endast till de aldrig tidigare skådade och tillfälliga förändringarna på marknaden i form av mycket höga priser under perioden efter undersökningen.

(261)

Som svar på detta påminde kommissionen om de slutsatser som den drog redan i samband med bedömningen av unionens intresse. Såsom anges i skälen 216 och 225 hade priserna börjat sjunka. Dessutom, och med tanke på den förväntade avmattningen i ekonomin för resten av 2022 och 2023, förväntas priserna och efterfrågan inte öka ytterligare. Mot bakgrund av undersökningsresultaten om omfattningen av den skadevållande dumpning som orsakats av importen från de berörda länderna under undersökningsperioden fanns det inte heller några belägg för att marknadsförhållandena tillfälligt hade förändrats i en sådan utsträckning att ett omedelbart återupptagande av importen från de berörda länderna skulle innebära att unionsindustrin sannolikt inte skulle lida skada under de nio månaderna. Kommissionen beslutade sig på denna grundval att det inte var lämpligt att granska kraven på att upphäva åtgärderna tillfälligt närmare vid denna tidpunkt.

(262)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/159 (32) införde kommissionen en skyddsåtgärd avseende vissa stålprodukter för en period av tre år. Skyddsåtgärden förlängdes till och med den 30 juni 2024 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1029 (33). Den berörda produkten är en av de produktkategorier som skyddsåtgärden omfattar. När de tullkvoter som fastställts inom ramen för skyddsåtgärden överskrids skulle följaktligen tullsatsen över kvoten och antidumpningstullen behöva betalas för samma import. Eftersom sådan kumulation av antidumpningsåtgärder och skyddsåtgärder kan leda till en större inverkan på handeln än önskvärt beslutade kommissionen att förhindra att antidumpningstullen tillämpas samtidigt som tullsatsen över kvoten för den berörda produkten under den tid som skyddstullen gäller.

(263)

Detta innebär att om den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 blir tillämplig på den berörda produkten och överstiger antidumpningstullen enligt den här förordningen, ska endast den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 tas ut. Under den period då skyddsåtgärderna och antidumpningstullen tillämpas samtidigt ska uppbörden av de tullar som införs i enlighet med denna förordning tillfälligt upphöra. När den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 blir tillämplig på den berörda produkten och denna tull är lägre än nivån på antidumpningstullen i denna förordning, ska den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 tas ut som ett tillägg till skillnaden mellan den tullen och den högre av nivån på den antidumpningstull som införs enligt denna förordning. Uppbörden av den antidumpningstull som inte tagits ut bör upphöra tillfälligt.

(264)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i (EU, Euratom) 2018/1046 (34) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(265)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.