(1)

I artiklarna 38–48 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 639/2014 (2) fastställs regler som kompletterar bestämmelserna om miljöanpassningsmetoder i förordning (EU) nr 1307/2013.

(2)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2393 (3) om ändring av flera bestämmelser om miljöanpassningsmetoder i förordning (EU) nr 1307/2013 trädde i kraft den 30 december 2017. Ändringarna som rör miljöanpassningsmetoder gäller sedan den 1 januari 2018. För att klargöra och säkerställa förenlighet mellan relevanta skyldigheter för aktörerna kräver dessa ändringar att vissa bestämmelser i delegerad förordning (EU) nr 639/2014 justeras.

(3)

Om medlemsstaterna beslutar att land som täcks av gräs och inte har plöjts under minst fem år betraktas som permanent gräsmark enligt artikel 4.2 tredje stycket a i förordning (EU) nr 1307/2013, i dess lydelse enligt förordning (EU) 2017/2393, eller beslutar att arealen med permanent gräsmark får innehålla andra arter som vissa buskar och träd enligt led b i samma stycke, eller beslutar att viss mark som kan betas betraktas som permanent gräsmark enligt led c i samma stycke bör de, om så behövs, anpassa referensandelen för att ta hänsyn till eventuella betydande effekter på den andelen när dessa beslut tillämpas.

(4)

Till följd av införandet i artikel 4.2 tredje stycket a i förordning (EU) nr 1307/2013, i dess lydelse enligt förordning (EU) 2017/2393, av möjligheten för medlemsstaterna att besluta att land som täcks av gräs och inte har plöjts under minst fem år betraktas som permanent gräsmark kan en areal med permanent gräsmark förlora den beteckningen inte enbart till följd av dess omställning till jordbruksgrödor men även till följd av plöjning. Artikel 44.1 i delegerad förordning (EU) nr 639/2014 bör anpassas så att den avspeglar denna nya möjlighet.

(5)

I artikel 3.9 b i) i förordning (EU) 2017/2393 införs tre nya typer av arealer med ekologiskt fokus som utvidgar den nuvarande förteckningen med arealer med miskantus (Miscanthus), arealer med skålört (Silphium perfoliatum) och mark som ligger i träda med dragväxter (pollen- och nektarrika arter). I skäl 45 i förordning (EU) nr 1307/2013 betonas vikten av att arealer med ekologiskt fokus upprättas konsekvent. Det är därför nödvändigt att klargöra förhållandet mellan de nya typerna av arealer med ekologiskt fokus och de befintliga.

(6)

Eftersom arealer med mark som ligger i träda med dragväxter utgjorde en del av den ekologiska fokusarealen av typen mark som ligger i träda bör de befintliga verksamhetskraven för de senare fortsätta att gälla. Särskilt bör förbudet mot jordbruksproduktion, för vilken minimiperioden fastställs av medlemsstaterna, och förbudet mot användning av växtskyddsmedel som fastställs för mark som ligger i träda även gälla för mark som ligger i träda med dragväxter, även om det är tillåtet att så dragväxter på denna nya areal med ekologiskt fokus.

(7)

För att undanröja frågetecken som kan uppstå genom införandet av den nya typen av areal med ekologiskt fokus och hantera risken att grödor som vanligen används för produktion sås på dessa bör det, med tanke på målet med biologisk mångfald för arealerna med ekologiskt fokus, klargöras att sådana arealer, i enlighet med kravet på avsaknad av jordbruksproduktion, inte bör omfatta arealer med grödor som normalt sås för skörd.

(8)

Eftersom bilaga X i förordning (EU) nr 1307/2013, i dess lydelse enligt förordning (EU) 2017/2393, tilldelar en högre viktningsfaktor för den nya arealen med ekologiskt fokus som ligger i träda med dragväxter som avses i artikel 46.2 m i förordning (EU) nr 1307/2013, än till mark som ligger i träda som avses i artikel 46.2 a i den förordningen, bör skillnaden mellan dessa två arealer med ekologiskt fokus klargöras. För att säkerställa rättssäkerheten för jordbrukarna vad gäller de arter som betraktas som rika på pollen och nektar och därmed som dragväxter för tillämpning av artikel 46.2 första stycket m i förordning (EU) nr 1307/2013 bör en förteckning över sådana arter upprättas. Med tanke på de olikartade agronomiska förhållandena och mångfalden av arter inom unionen bör valet av lämpliga arter lämnas till medlemsstaterna. Däremot bör invasiva arter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 (4) inte användas inom dessa arealer eftersom de utgör en risk för den inhemska biologiska mångfalden, bland annat genom att hindra samverkan mellan inhemska växter och pollinerare.

(9)

För att optimera nyttan av biologisk mångfald inom dessa arealer bör medlemsstaterna tillåtas att besluta om eventuella ytterligare relevanta verksamhetskrav som exempelvis blandningar av arter. Slutligen bör närvaron av bikupor tillåtas med tanke på att närvaron av icke-dominerande gräsarter och användning av bikupor inte påverkar vad mark som ligger i träda med dragväxter har för effekt på den biologiska mångfalden.

(10)

För att bevara och förbättra den biologiska mångfalden i linje med miljöanpassningsmålen vad gäller användning av kemikalietillförsel (mineralgödselmedel och växtskyddsmedel) bör verksamhetskrav fastställas för de nyligen inrättade arealerna med ekologiskt fokus med miskantus (Miscanthus) och skålört (Silphium perfoliatum). Särskilt med tanke på deras relativt mer skadliga inverkan på den biologiska mångfalden bör användningen av växtskyddsmedel inom dessa arealer förbjudas så att användning av dessa endast tillåts under det första året för att hjälpa dem att etablera sig. Delegerad förordning (EU) nr 639/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Denna förordning bör gälla för stödansökningar som avser kalenderåren från och med den 1 januari 2018. Med hänsyn till den tid som de nationella myndigheterna och jordbrukarna behöver för att anpassa sig till de krav som fastställs genom denna förordning rörande arealer med ekologiskt fokus bör dessa ändringar endast tillämpas för stödansökningar som avser kalenderår som börjar från och med den 1 januari 2019.